Demensprogram för Lomma Kommun Ett samarbete mellan kommun och primärvård/ region

Transkript

1 Demensprogram för Lomma Kommun Ett samarbete mellan kommun och primärvård/ region

2 Lomma kommuns Demensprogram Inledning Demensprogram för Lomma kommuns demensvård skall vara ett vägledande dokument för de personer som möter/ vårdar personer med diagnosen demens eller där man kan misstänka en begynnande demens och för deras närstående. Målen för Lomma kommuns demensvård är att: Samtliga verksamheter/ insatser som erbjuds den enskilde och dennes närstående skall vara av god kvalitet och med stor respekt för personlighet och integritet. Ge information och förutsättningar som skapar känslan av trygghet Vara tillgänglig och erbjuda insatser i tid Ge möjlighet att fortsätta att leva det goda livet En viktig utgångspunkt är att se vikten av människans värdighet. Grunden i allt arbetet kring personer med demens är vilken människosyn och kompetens medarbetare har i vården kring personer med demens. Ledning och organisation Äldreomsorgen har ett stort ansvar för att på ett kvalitativt sätt erbjuda en god vård och omsorg om personer med demens och deras närstående som är boende i Lomma kommun. Demensprogrammet skall vara grund för att ett förbättrings- och utvecklingsarbete genomförs i samverkan mellan kommun och primärvård. Arbetet skall vara tydligt förankrat i organisationen. Arbetsledningen har ett stort ansvar för att ha kompetens och kunskap i arbetet med personer med demens och alltid utgå ifrån den enskildes behov av stöd och hjälp från kommun/ primärvård. Arbetet skall vara väl förankrat hos samtliga av verksamhetens professioner och grunda sig i värdskap och kompetens Jeanette Brink, Demenssjuksköterska Socialförvaltningen, Lomma kommun 2(17)

3 Innehållsförteckning Fakta... 4 Kort om demenssjukdomar... 4 Hur vanligt är demens?... 4 Naturligt åldrande... 5 Lindrig kognitiv svikt... 5 Att förebygga demenssjukdom... 5 Olika stadier i demens sjukdom... 6 Tre huvudgrupper av demenssjukdom... 6 Symtom vid demens... 7 Utredning och diagnos... 8 Medicinsk behandling... 9 Diagnoser, nya rön... 9 Personcentrerad Omvårdnad... 9 Vårdmiljö Etik i demensvården Människans värdighet i vård och omsorg av personer med demenssjukdom Närståendeperspektiv Sammanställning/ kartläggning år 2011 i Lomma kommun Lomma kommuns verksamheter för demensvård Demenssjuksköterska Ordinärt boende, för de personer som kan bo kvar i sitt boende trots sin demenssjukdom Särskilt boende Kompetensutveckling/ professionellt förhållningssätt Utvecklingsområde Ansvarsfördelning kommun/ primärvård Hur? Litteraturlista (17)

4 Fakta Kort om demenssjukdomar Demenssjukdomar drabbar främst äldre personer. I Sverige har ungefär åtta procent av alla personer som är 65 år eller äldre någon form av demenssjukdom. Med demens menas en i vuxen ålder förvärvad, långdragen och omfattande försämring av hjärnfunktioner. Den diagnostik som används i svensk sjukvård är hämtad från WHO:s diagnostiska system ICD-10. Alzheimers sjukdom är den vanligaste formen. Demenssjukdomar orsakas av en hjärnskada och symtomen kan se olika ut beroende på var i hjärnan skadan finns. De utvecklas ofta långsamt och vanliga symtom är att det sker en gradvis försämring av korttidsminnet, språket och tidsuppfattningen. Även om risken att få en demenssjukdom är större ju äldre en person är kan yngre personer (under 65 år) drabbas. Det är viktigt att lindra de symtom personen med en demenssjukdom har och att kompensera för den funktionsnedsättning som demenssjukdomen orsakar. Syftet med all vård och omsorg är att underlätta vardagen och stötta i att skapa en så god livskvalitet som möjligt för personen med demenssjukdomen. Hur vanligt är demens? Ett svar på den frågan vet man inte exakt. Det är inte alla personer med demenssjukdom som får en diagnos. I rapporten från Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, framhålls att demensdiagnoser inte alltid fastställs, särskilt hos de allra äldsta. Demenssjukdomar registreras inte heller i korrekt omfattning i t ex dödsorsaksregistret. Hur stort mörkertalet är vet ingen. Det finns inget som tyder på att människor som lever idag har större risk att drabbas av demenssjukdom än i tidigare generationer. Ändå ökar antalet personer med demenssjukdom över hela världen eftersom den äldre i befolkningen ökar. Ålder är den faktor som är starkast kopplad till risken för demenssjukdom. Det är mycket ovanligt med demenssjukdom innan 60-års ålder. Statistiskt sett fördubblas risken att insjukna vart femte år, från och med 65 år. På motsvarande sätt är andelen demenssjuka dubbelt så stor i åldersgruppen år som i gruppen år osv. Bland 90 åringar har över hälften en demenssjukdom. Det råder ingen större skillnad mellan olika delar av världen när det gäller vilken demens typ som är vanligast, Alzheimers sjukdom dominerar i de flesta länder. SBU förutspår i sin rapport så förutspår man att antalet personer som insjuknar i demenssjukdom kommer att stiga enligt följande: År personer med demenssjukdom År personer med demenssjukdom År personer med demenssjukdom 4(17)

5 Samhällskostnaderna är 51 miljarder/år Kommunerna bär 85% av kostnaderna Närstående bär 10% av kostnaderna Landstingen bär 5% av kostnaderna Naturligt åldrande Hjärnan, liksom andra organ i vår kropp, genomgår en utveckling som omfattar tillväxt, mognad och åldrande. Vi vet mycket lite om de mekanismer, genetiskt såväl som miljömässigt, som styr denna mekanism. Hjärnans och nervcellernas kemi och funktion förändras med tilltagande ålder, vilket också ökar risken för att drabbas av neuropsykiatriska tillstånd som minnessvårigheter, förvirringsstillstånd, demens och depression. De flesta friska äldre upplever med åldern ett försämrat minne speciellt beträffande inlärning och detaljer i händelser. Lindrig kognitiv svikt Kognition innebär de tankefunktioner med vilkas hjälp information och kunskap hanteras. Det har blivit allt vanligare att man söker sin läkare för att man blivit glömsk och är rädd för att ha drabbats av demenssjukdom. Denna oro kan vara berättigad eftersom lindrig kognitiv störning, mild cognitive impairment = MCI kan vara ett tidigt symtom vid demenssjukdom. MCI innebär nedsättning av kognitiva funktioner som bedöms vara större än väntat på en persons ålder, men inte så markant att den nämnvärt stör personens dagliga liv. Tillståndet är ibland reversibelt. Orsaken är heterogen och flera sjukdomar leder till MCI. En vanlig orsak är mycket tidig Alzheimers sjukdom, man anser att det kan vara möjligt i 50 % av fallen. Det är viktigt att dessa personer erbjuds en utredning, där lumbalpunktion är en viktig del i utredningen, för att få en säker diagnos. Att förebygga demenssjukdom Hög ålder är den största riskfaktorn för demenssjukdom. Personer som bär på genvarianten apolipoprotein (APOE 4), personer med Downs syndrom eller personer som har släktingar som drabbats av Alzheimers sjukdom i yngre ålder, löper också större risk att utveckla en demenssjukdom. Ingen av dessa riskfaktorer går att påverka. Bland de riskfaktorer som går att påverka finns idag starkast vetenskapligt stöd för att behandla blodtryck i medelåldern, behandling kan minska risken för at insjukna i demenssjukdom. Det finns också stöd för att personer som är fysiskt aktiva eller deltar i mental och sociala stimulerande aktiviteter på fritiden löper mindre risk att insjukna i demenssjukdom. Det vetenskapliga stödet är för svagt att kunna dra några säkra slutsatser om andra riskfaktorer som går att påverka. 5(17)

6 Olika stadier i demens sjukdom Mild demenssjukdom: Personen klarar att leva på egen hand, men har svårare att sköta vardagssysslor som att handla, städa och tvätta. Försämring av korttidsminnet, språket och tidsuppfattningen är vanliga symtom, liksom tillstånd av nedstämdhet, ångest, oro och likgiltighet. Personen har oftast en egen insikt om sitt tillstånd. Måttlig demenssjukdom: Personen behöver stöd i det vardagliga livet men kan oftast bo hemma. Förutom de symtom som hör till en mild demenssjukdom är närminnesstörningar och bristande orientering vanligt. Personen kan ha svårt att lösa problem och drabbas av begynnande besvär med att uttrycka sig, förstå och orientera sig. Även svårigheter med att läsa, skriva, räkna och att tänka abstrakt är vanligt. Personen kan ha en egen insikt om sitt tillstånd. Svår demenssjukdom: Personen behöver tillsyn och stöd kring sin hygien och tillvaro och kan vara i behov av äldreboende. Personen har uttalade när- och fjärrminnesstörningar och har även mycket begränsad förmåga att tala, förstå, hitta och känna igen saker. Personen saknar en egen insikt om sitt tillstånd. Tre huvudgrupper av demenssjukdom 1. Primärdegenerativa sjukdomar, orsakar demens genom att hjärncellerna börjar förtvina och dör i onormal omfattning. Typiska för dessa sjukdomar är att de kommer smygande. Tillståndet försämras gradvis i takt med att hjärnskadan sprider sig. Förloppet går inte att hejda men symtomen kan i vissa fall lindras. Symtomen varierar bl.a. beroende på vilken del av hjärnan som skadas. Därför brukar de primärdegenerativa sjukdomarna delas in i olika undergrupper: Alzheimers sjukdom (hjäss- och tinningloberna skadas) Frontotemporal (pann- och tinningloberna skadas) Lewy body demens och Parkinsons sjukdom 2. Vaskulära sjukdomar, kallas ibland blodkärlsdemens. Orsakar demens genom att blodproppar eller blödningar stryper syretillförsel till hjärnan. Även vid vaskulär demens kan skadan uppstå i olika delar av hjärnan. Till skillnad mot de primärdegenerativa sjukdomarna kommer demenssymtomen ofta plötsligt och märkbart, inte sällan efter en stroke. Tillståndet kan sedan vara stabilt en period för att sen försämras igen. 3. Sekundära sjukdomar, sjukdomar och skador som kan men inte behöva leda till demens. Totalt handlar det om ett sjuttiotal sjukdomar och skador. Könssjukdomar som syfilis och HIV tillhör denna grupp, liksom alkoholmissbruk. Även långvarig exponering för vissa lösningsmedel kan framkalla demens. 6(17)

7 Blanddemens Det är vanligt att personer har mer än en demenssjukdom. Ibland kan det till och med vara svårt att avgöra om det är primärdegenerativ eller vaskulär orsak som ligger bakom demenssymtomen, det gäller särskilt i de höga åldersgrupperna. Studier har visat att majoritet av personer med diagnosen vaskulär demens haft alzheimerförändringar i hjärnan. Många med en demenssjukdom får fel diagnos. Det är svårt att ställa korrekt demensdiagnos, även för specialister. Det framgår av en ny avhandling vid Lunds universitet. Bakom avhandlingen står Hans Brunnström, neuropatolog vid Lunds universitet som undersökt hjärnvävnad från 176 avlidna patienter under åren Samtliga hade under sin livstid fått demensdiagnos, ofta Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens. Denna kliniska diagnos jämfördes med den som fastställas efter döden, genom neuropatologiska undersökningar. Endast i 49 % av fallen överrensstämde den utredande enhetens diagnos helt med den neuropatologiska. Sjukdomen Lewy Body demens hamnade överst på listan över felaktiga diagnoser. Symtom vid demens Primära symtom vi demens De symtom som uppträder vid demenssjukdom är av olika slag och kan beskrivas och förstås på olika sätt. Många symtom har ett direkt samband med hjärnskadan lokalisation och svårighetsgrad. Sådana primära symtom kan vara kognitiva, t.ex. glömska, dysfasi, bristande igenkänning och försämrad praktisk förmåga. Det kan också röra sig om förändrad personlighet och beteende med omdömeslöshet, bristande sjukdomsinsikt, bristande empati och glupskhet. Sekundära symtom vid demens Andra symtom kan uppfattas som uttryck för hur den demenssjuke upplever och reagerar på sin situation och försöker att anpassa sig till den. Sådana symtom kan vara beroende av funktionen i de hjärnområden som är bättre bevarade. Personens sätt att reagera och uttrycka sig har dessutom ett starkt samband med personens personlighet och erfarenhet innan sjukdomen började. Beteendestörning och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) Detta begrepp definieras som tecken och symtom på störd perception, stört tankeinnehåll, förändrat stämningsläge och förändrat beteende som ofta förekommer hos patienter med demenssjukdom. Det är viktigt i omvårdnaden kring dessa personer att finna orsaken till detta. För att kunna ge en god omvårdnad åt dem som drabbats av BPSD krävs ett gott stöd och utbildning till närstående samt god kunskap hos personal med återkommande kompetensutveckling. Det gäller i första hand att försöka förebygga eller undanröja orsakerna till beteendet, sjukdomstillstånd som kan orsaka beteendestörningen eller försöka medicinera symtomen. Differentialdiagnoser till demens Differentialdiagnos innebär sådana sjukdomar som har flera symtom gemensamma. Flera av de symtom, t.ex. glömska och ångest, som är vanliga vid demens, förekommer även vid andra tillstånd. Det är därför viktigt att man beaktar hela sjukdomsbilden när man ställer diagnos och erbjuder behandling. Det finns en rad av 7(17)

8 sjukdomar och andra tillstånd som kan förväxlas med demens. Depression är den vanligaste psykiska sjukdom vid hög ålder. Hos äldre är depressioner ofta symtomfattiga och svåra att upptäcka och de kan visa atypiska tecken, vilket sammantaget kan göra att de inte bara blir oupptäckta utan även obehandlade. Detta kan leda till ett onödigt lidande och lägre livskvalitet hos den åldrande personen. Konfusion, delirium och förvirringstillstånd är synonyma begrepp och avser ett tillstånd som oftast är av akut, och i bästa fall, övergående karaktär. Konfusion kan sägas vara en hjärnsvikt, vilket innebär att hjärnan inte förmår att klara av den belastning och de krav den utsätts för. Konfusion är ett syndrom, dvs. ett komplex symptom orsakad av hjärnsvikten. I sin mest typiska form startar den hastigt i samband med kroppslig eller psykisk belastning och kan gå tillbaka spontant eller efter behandling. Inte sällan föreligger en kombination av utlösande faktorer. Det är alltid viktigt att man gör en ordentlig utredning och behandlingen skall i första hand inriktas på att undanröja den eller de utlösande faktorerna. En effektiv behandling förutsätter att personal har adekvat utbildning, en anpassad vårdmiljö samt god kännedom om orsaker till konfusion och olika behandlingsmöjligheter. Utredning och diagnos Varför skall demenstillstånd utredas? Demens är ett stort medicinskt och socialt problem. Ökad kunskap om demenssjukdom medför att demenssymptomen uppmärksammas i ett tidigare skede och att utredningen, behandling och stöd måste bli bättre. Demenssjukdomar bör utredas av flera skäl bland annat för att: personen har rätt till en medicinsk utredning, information om utredningsresultatet och behandlingsmöjligheter det finns behandlingsbara orsaker till demensliknande tillstånd andra konsekvenser av sjukdom och/ eller tillstånd kan förväxlas med demenssjukdom bli erbjuden behandling lämna information och stöd till personen och till närstående Vem skall utreda? Ansvaret för den medicinska utredningen ligger hos Hälso- och sjukvården, när det finns en misstanke på demenssjukdom. Utredningsnivåerna ligger i första hand på basnivå, Primärvård, vårdcentral/hälsovalsenheter därefter på specialistnivå inom Regionen. Efter utredning och diagnos Det är väsentligt att både personen med demensdiagnos och närstående informeras om resultatet av utredningen och vilken behandling som planeras. Det är ofta nödvändigt att upprepa och förtydliga denna information. Det är den patientansvarige läkaren som har ansvaret för att ge information. Informationen hjälper vårdtagare och närstående att förstå och att anpassa sig till den förändrade situationen med anledning av demenssjukdomen. 8(17)

9 Medicinsk behandling Demenssjukdomar ger både psykiska och kroppsliga symtom som påverkar den sjukes möjlighet att klara sig självständigt. Det finns ingen botande behandling för grundsjukdomen men i tidigare stadier kan symtom lindrande behandling prövas vid Alzheimers sjukdom. Förutom farmakologisk behandling inriktas terapin på att ge stöd, träning, avlastning till personen som drabbats och familjen. Psykiska symptom som ångest, depression, sömnstörning, misstänksamhet, aggressivitet och hallucinationer kan uppträda. Nedsatt kognitiv funktion ger ofta upphov till missuppfattningar eller feltolkningar från omgivningens sida. Därför är också kvalitetsaspekten i relationen mellan personen med demens och omgivningen väsentlig för bedömning och behandling av dessa symtom. Det finns en risk att överskatta demenssjukdomens betydelse som orsak till problem. Det kan vara svårt att bedöma i vilken utsträckning biologiska faktorer respektive faktorer i omgivningen medför beteendemässiga symtom och farmakologisk behandling bör beaktas vid behandling av symtomen. All aktiv behandling skall med personens bästa i åtanke samt framför allt ha riktats mot de besvär som personen själv lider av. Diagnoser, nya rön. Inom aktuell forskning så ser man en utmaning i att hitta behandlingsformer då det gäller att skydda hjärnan då det gäller diagnoserna Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom och vid depression. Man anser att behandlingen skall ha en realistisk målsättning, ge dem möjlighet att leva sina liv trots deras sjukdom. Inom forskning har man även funnit att de personer som får MCI (mild kognitiv medicin) så bör de erbjudas lumbalpunktion (som idag ger den bästa mätningen på eventuell Alzheimers sjukdom) då man har sett att hälften av dessa personer utvecklar Alzheimers sjukdom. Detta är viktigt eftersom de då kan erbjudas tidig behandling. Personcentrerad Omvårdnad Begreppet personcentrerad omvårdnad innebär att personen och inte sjukdomen sätts i fokus och tar utgångspunkt i den demenssjukes upplevelse av verkligheten. Personcentrerad omvårdnad syftar till att göra omvårdnaden och vårdmiljön mer personligt och att förstå beteenden och psykiska symtom ur den sjukes perspektiv. Detta innebär att personal: bemöter personen med demenssjukdom som en person med upplevelser, självkänsla och rättigheter trots avtagande funktioner strävar efter att förstå vad som är bäst för den sjuke värnar om självbestämmande och möjlighet till medbestämmande ser den demenssjuke som aktiv samarbetspartner bekräftar den sjukes upplevelse av världen strävar efter att involvera sociala nätverket försöker upprätta en relation till den demenssjuke 9(17)

10 Personcentrerad omvårdnad innebär att man särskilt beaktar annan kulturell eller språklig bakgrund så som. möjlighet att utöva sin religion få kulturellt anpassad mat bevara sina kulturella traditioner erbjudas tillgång till personal som talar samma språk som personen med demenssjukdom Vårdmiljö Det finns många faktorer som påverkar om hur vi uppfattar och fungerar i vår boendemiljö, exempelvis är känslan av säkerhet och trygghet viktig men svår att planera för. Här spelar saker som underlag och överblick en stor roll vilka måste stämma överens med särskilda förhållanden under åldrandet som syn, hörsel, balans, orientering och kognitiv förmåga. Behoven är individuella, men många har samma liknande behov av möjlighet till lugn och ro, avskildhet, samtidigt som när vi har lust till aktivitet, ska ha utrymme och tillfälle för detta finnas lättillgängligt. Vi har ett behov av att känna igen oss för att uppleva trygghet där vi bor, därför måste miljön vara lätt att förstå, vara hemlik. Etik i demensvården Synen på människan med demenssjukdom påverkar de etiska värderingarna. Om den organiska hjärnskadan sätts i fokus tenderar synen att domineras av värderingar styrda av t.ex. möjligheter till medicinsk behandling. Om ett mer personinriktat synsätt dominerar, kommer frågorna om autonomi, liksom levnadshistorien och tidigare ställningstagande hos personen att väga tungt. Om däremot människans roll som en social varelse dominera vårt synsätt, kommer värderingar om betydelse för närstående, vårdare och samhället att bli tydligare. Om tonvikten läggs vid existentiella frågorna kan frågorna om mänskliga rättigheter bli centrala. Rättvisa kan bedömas utifrån likhet, att behandla lika fall lika. Men rättvisa kan också utgå från behov, att vara uppmärksam på vad var och en särskilt behöver. Människans värdighet i vård och omsorg av personer med demenssjukdom En konkretisering av värdighetsbegreppet för vård och omsorg kan formuleras i tre ledfrågor: 1. Är det jag gör eller inte gör - värdigt för vårdtagaren, personalen, närstående och gruppen av vårdtagare? 2. Förödmjukar det jag gör eller inte gör för vårdtagaren, personalen, närstående och gruppen av vårdtagare? 3. Vad och hur kan jag göra så att värdigheten garanteras och att förödmjukelsen inte uppkommer? Den bästa kvalitetssäkringen i vårdarbetet är att komplettera definitionen av hårdfakta med kontinuerligt arbete med personalens människosyn och etiska värderingar och upplevelser i samspelet med vårdtagare, närstående, personal och av gruppen vårdtagare. En god vård och omsorg är resultatet av en ständig pågående dialog mellan vårdtagare, närstående och personal. 10(17)

11 Främst beror relationen mellan vårdtagare och vårdare på vårdarens syn på vårdtagaren. Om man uppfattar att personen med demenssjukdom är utan sinne eller själ, som termen demens antyder så kommer relationen att bli till ett objekt. Tror vårdaren å andra sidan att den drabbade är en alldeles vanlig människa med problem att relatera på grund av hjärnskadan så kan hon/han relatera till ett subjekt. Närståendeperspektiv Det är svårt för de närstående att veta när vård om varandra blir omsorg. Omsorg är ett omfångsrikt begrepp, den har en känslomässig och praktisk innebörd. Det finns olika anledningar till detta, vissa anser att sig inte som vårdare, en del vill inte blotta sitt privatliv. Det är svårt att nå de som inte aktivt söker hjälp. För att kunna söka hjälp måste den närstående också veta att det finns hjälp att få. En del närstående har vårdat så länge att det känns som man sviker den sjuke om man skulle ta hjälp. Det finns även ett samband med att närstående tackar nej till vård på grund av kvaliteten, inte helt ovanligt är att den närstående tackar nej till stöd med anledning av det kan påverka den ekonomiska situationen. Det är av vikt att sträva efter ett professionellt förhållningssätt. Då strävar man att ta ansvar för hur relationen med de närstående utformas och utvecklas. Personalen ska ha i åtanke att de befinner sig i en maktposition, de närstående är i en beroendesituation. Därför ligger det i personalens ansvar att en kontakt sker och att den upprätthålls. Personalen ska alltid visa dem närstående respekt, förhålla sig lugna och härbärgera de närståendes känslor. Samarbete mellan närstående och personal är viktigt. Personalen har kunskap om sjukdomar, vård och behandling, de närstående har den unika kunskapen om vårdtagarens personlighet, egenheter, behov och livshistoria. Det är av vikt att personalen ser de närstående som en resurs och en samarbetspartner. Ett partnerskap mellan vårdtagare, närstående och personalen är att eftersträva, var och en tillför sin unika kunskap och strävar mot ett gemensamt mål. 11(17)

12 Sammanställning/ kartläggning år 2011 i Lomma kommun Under april månad 2011 gjorde demenssjuksköterskan en sammanställning av personer i det ordinära boende med någon form av diagnosen demens, minnessvikt eller en misstanke om demenssjukdom som vi kände till. Under denna tid hade verksamheterna kännedom om 133 personer givetvis med reservation för ett mörkertal. Fördelning mellan kommundelarna: 47 personer i Bjärred 86 personer i Lomma Resultat fördelat per ålder och kön År 2011 År 2008 År 2004 Totalt antal kända personer Kvinnor Män år eller yngre år år år eller äldre Diagnos Utav de 133 personer som framkom i sammanställningen hade 79 personer, vilket är 60 %, demensdiagnos, 48 personer hade kognitiv svikt (minnessvikt) och sex personer var under minnesutredning. Att antalet personer med demens har ökat sedan 2004 kan vi bara spekulera i men att det följer samhället i stort och att kunskapen om demenssjukdom både i vår egen verksamhet och ibland kommuninvånarna kan ha påverkat resultatet. Det är en positiv utveckling att kunskapen kring vikten av att få en diagnos ökat i vår verksamhet och ibland Lommas kommuninvånare. 12(17)

13 Lomma kommuns verksamheter för demensvård Demenssjuksköterska Inom den kommunala verksamheten arbetar en demenssjuksköterska med specialistinriktning mot olika typer av demenssjukdomar. Demenssjuksköterskan har en rådgivande, stödjande och handledande funktion gentemot såväl anhöriga och personer med demenssjukdom som personal inom socialförvaltningen. Demenssjuksköterskan är även en förbindelselänk mellan specialistläkare och kommunala insatser under utredningsprocessen. Demenssjuksköterskan anlitas också för information till allmänheten om demenssjukdomar och omvårdnaden av dessa. Demenssjuksköterskas roll är bland annat att för de personerna med demenssjukdom ge möjlighet till att: få sin integritet och sitt självbestämmande respekterad få tillgång till insatser på jämlika villkor och att insatserna är lättillgängliga få sina rättigheter respekterade få känna sig trygg För att kunna arbeta aktivt med att nå ovanstående mål krävs att personer runt den drabbade skall kunna lyssna på det som sägs men även det som är outtalat, och ha kompetens att tolka personens inställning och svar. Demenssjuksköterskan skall även förmedla vikten av ett individuellt möte, en personcentrerad omvårdnad. Ett arbetssätt är att använda Individuella bemötandeplan och Levnadsberättelse. Ordinärt boende, för de personer som kan bo kvar i sitt boende trots sin demenssjukdom Hemtjänst/hemsjukvård. Hemtjänst utför de beviljade insatser som kommuninvånaren är i behov av och som avser att underlätta det dagliga livet för den äldre. Hemtjänstinsatser innebär ett visst skyddsnät för kommuninvånaren. För personer med en demensdiagnos så finns det ett stort behov av kontinuitet och känslan av igenkännande i både i sin vårdare men även i själva insatsen. Detta innebär att tiden för insatsen kan vara olika beroende på individen och i vilken del av sin sjukdomsutveckling personen befinner sig i. Det finns ofta även en närstående som är sammanboende med den drabbade. Det är viktigt att personal har kunskapen och förmåga att förstå den oftast svåra situationen. Personal skall ha en förmåga att visa respekt båda och på ett professionellt sätt såväl vårdtagaren som de närstående. Det krävs ett samarbete med sjuksköterskan arbetsterapeuten och sjukgymnasten för att planera en god boendemiljö och erbjuda en god vård och omsorg. Dagverksamhet är viktigt och syftet är att ge personen med demenssjukdom en meningsfull och stimulerande dag och de närstående avlösningar och stöd. Personen kan med ett SOL - beslut vistas två eller fler dagar i veckan på en av de två dagverksamheterna. I Lomma kommun så fanns det möjlighet att ta emot 14 gäster per dag och under april, 2011, tog ca 25 olika personer del av dagverksamheten. 13(17)

14 Under april månad, 2011, var medelåldern ca 81 år, varav 12 män och 13 kvinnor. I genomsnitt hade de 2,7 dagar/vecka vardera. Personerna hade i genomsnitt deltagit månader. Avlösning/ korttiden. Det finns ett stort behov av regelbunden avlösning för de närstående till personer med demenssjukdom. Denna möjlighet är att förebygga ohälsa för de närstående och som även möjliggör att personen med demenssjukdom kan bo kvar hemma. Närståendestödet Treklövern, erbjuder avlösning, både i hemmet och på Treklövern, råd och stödsamtal och möjlighet till att medverka i olika närståendeprogram/ närståendegrupper. Samverkan med olika frivilliga och föreningar sker i stor utsträckning inom verksamheten. Särskilt boende. Särskilt boende finns i form av vårdboende med demensinriktning och vårdboende med somatisk inriktning samt särskilt anpassad bostad (f d servicelägenheter). Kommunen har idag 123 lägenheter i särskilt boende. Det finns vårdboende på Strandängsgatan 2 och Vega i Lomma samt på Jonasgården i Bjärred. Lillevångens gruppboende öppnas igen under augusti I vårdboende med somatisk inriktning förekommer även personer med demenssjukdom eller kognitiv svikt. I juli 2011, förhöll det sig så att på ett av boenden fanns det 3 av elva med diagnos demenssjukdom och 3 av elva hade kognitiv svikt. På ett annat boende i den kommunala delen var fördelningen 4 av tolv med diagnos och 6 med kognitiv svikt. Det är av stor vikt att: Erbjuda småskaligt särskilt boende specifikt anpassat för personer med demenssjukdom så som, Personligt utformad Berikad och hemlik Säkerställa en lugn ljudmiljö Erbjuda möjlighet till utomhusvistelse Färgsätta och utforma den fysiska miljön så att den underlättar möjligheterna att orientera sig En hemlik miljö har visat sig bidra till ökad samvaro och lägre förekomst av agitation, oro och psykotiska symtom. En hemlik och berikad miljö kan underlätta orientering, öka interaktionen, minska oro, agitation samt öka välbefinnande. En lugn ljudmiljö kan minska agitation, oro och aggressivitet. 14(17)

15 Kompetensutveckling/ professionellt förhållningssätt Fördjupning i demenssjukdom för omvårdnadspersonal via Geriatrisk Utvecklingscentrum i Malmö 3 stegs-utbildning Nätverk riktad till personal i omvårdnaden Externa föreläsare Handledning av demenssjuksköterska Utvecklingsområde Enligt Nationella Riktlinjer för vård och omsorg vid personer med demenssjukdom är det av vikt att säkerställa ett multiprofessionellt teambaserat arbete inom vården och omsorgen av personer med demenssjukdom. Multiprofessionellt arbete syftar till kontinuitet i vården och omsorgen, underlätta bedömningar och tillgodose omsorgen ur ett helhetsperspektiv. För att utveckla och förbättra vården om personer med demens är följande aktiviteter planerade: Undersöka möjlighet till boende med inriktning BPSD Individuella bemötandeplaner Vidareutvecklat samarbete med primärvård och kommun Kontinuerlig utveckling av verksamheter riktad till personer med demenssjukdom Fördjupade kunskaper om Nationella riktlinjer för personer för vård och omsorg vid demenssjukdom Förankra Lomma kommuns Demensprogram i samtliga verksamheter Kontinuerliga Informationstillfälle för Lomma kommuns invånare rörande demens Gemensamma föreläsare riktad till flera olika professioner i samverkan kommun/ primärvård Ansvarsfördelning kommun/ primärvård Huvudregeln för sjukvård till personer i ordinärt boende är att regionen ansvarar för personer som har ett tillfälligt behov av hälso- och sjukvårdsinsatser och som utan stora svårigheter kan besöka regionens mottagningsverksamhet. Ansvaret för personliga hjälpmedel följer detta ansvar. Ansvaret för att utreda och fastställa diagnos ligger hos regionen. När personen är inskriven i den kommunala hemsjukvården kan kommunens demenssjuksköterska vara behjälplig i vissa delar i utredningen. Kommunen ansvarar för hemsjukvård upp till sjuksköterskenivå till personer, oavsett ålder, med diagnos/er och funktionshinder av fysisk och/eller psykisk karaktär som motiverar att vården ges i hemmet. Ansvaret för personliga hjälpmedel följer detta ansvar. 15(17)

16 Hur? Basal utredning (Primärvård) och tidig social utredning (kommun). Samarbete med vårdcentraler: 1. Läkare tar initiativ till att starta utredning. MMT av sjuksköterska/arbetsterapeut på vårdcentral (önskemål om en person ) 2. Demenssjuksköterska blir informerad, gör hembesök 3. Demenssjuksköterska och biståndshandläggare (önskvärt med en person under projekttid) gör en tidig socialutredning. Tidig social utredning innebär insamling av information om bakgrund, familjeliv, relationer, socialt nätverk, yrkesliv, särskilda händelser i livet, intressen, personlighet samt vilka förmågor personen har kvar både rent praktiskt och mentalt, kan man få underlag för att bedöma och utforma biståndsinsatser. Närstående kan också bidra med viktig information. Genom att samla in information om bakgrund, familjeliv, relationer, socialt nätverk, yrkesliv, särskilda händelser i livet, intressen, personlighet samt vilka förmågor personen har kvar både rent praktiskt och mentalt kan man få underlag för att bedöma och utforma biståndsinsatser. Närstående kan också bidra med viktig information Teamet följer vårdtagare genom utredning, primärvård och ev. specialistklinik. Enl. riktlinje skall Hälso- och sjukvården och socialtjänst minst en gång per år göra uppföljningar kring läkemedel, kognition, funktionsförmåga, allmäntillstånd, ev. beteendeförändringar och beviljade biståndsinsatser. Uppföljning: Uppföljning och utvärdering av det arbete som beskrivs i demensprogrammet ansvarar kommunens demenssjuksköterska för att sammanställa i samverkan med primärvård och organisationens arbetsledning. Olika metoder kommer att användas främst genom fokusgrupper, observationer och där det fungerar insamling av fakta. 16(17)

17 Litteraturlista Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010 (Socialstyrelsen) Internet sida Svensk Demens Centrum: Demensboken: Kjell Fahlander, Göran Karlsson, Dagny Vikström. Studentlitteratur; 2009 SBU-Rapport Demenssjukdomar år 2006 Lomma kommuns Bostads- och lokalförsörjningsplan Johansson L (2007) Anhörig-omsorg och stöd, Danmark, Studentlitteratur GeijerEdgren m och Rausch B (1999), Asta och hennes närmaste Stockholm, Liber AB Sigurveig H. Sigurdardóttir ( ) 17(17)