Med himlen som tak. GRÖNA FAKTA 8/2005 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

Transkript

1 Med himlen som tak Utemiljön betraktas som en allt viktigare tillgång för barns och ungas lek, lärande och fysiska aktivitet. Därför måste planering, förvaltning och skötsel anpassas till pedagoger som inte längre nöjer sig med att vara inomhus. Detta ställer nya krav på förvaltare, skötselentreprenörer och andra yrkesgrupper som kan det gröna. Kan vi se dessa nya krav som en positiv och spännande utmaning till exempel för att bistå skolor som vill anlägga skolträdgårdar? Av Petter Åkerblom Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium

2 GRONA FAKTA 8/2005 När utomhuspedagogiken tar Eftersom utemiljön är en pedagogisk resurs måste den utvecklas därefter. Men hur? Vilket ansvar har skolan? Vilket ansvar har förvaltaren? Forskningen visar att det kan vara effektivt att samverka över traditionella förvaltningsgränser. Trots att lek och idrott har en uppmärksammad position i samhället leder det ökande stillasittandet och försämrade matvanorna till alltjämt ökande ohälsotal bland barn och ungdomar. Skolans utemiljö kan i detta perspektiv vara en viktig arena för en sund utveckling, till exempel genom att anlägga skolträdgårdar. Dessa finns ju utomhus och bidrar till fler och naturliga anledningar till utevistelse. Man måste gå ut för att sköta om och ta ansvar för sina odlingar. Förutsättningen är att skola, förvaltare och planerare sätter värde på denna möjlighet. Ute är inne jorden runt Både i Sverige och internationellt växer intresset för utomhuspedagogik och initiativ tas till miljöförbättringar av skolgårdar över hela jorden. Asfalt får ge plats för dammar och bersåer. Elever och vuxna odlar blommor och grönsaker och kan därmed följa med grödornas väg från jord till bord och från bord till jord igen. Att vara ute är med andra ord inne. Vanliga argument för detta är närmiljöns positiva betydelse för lek, hälsa och fysisk aktivitet. Andra argumenterar utifrån utomhusvistelsens sociala och pedagogiska möjligheter, till exempel att utomhusaktiviteterna gör att grundläggande skolkunskaper fastnar bättre hos eleverna. Man undervisar alltså inte utomhus bara för att förstå hur naturen fungerar. SLU har en lång tradition av undervisning i fält. SLU är därför en kunskapsresurs för den som intresserar sig för utomhuspedagogik. Förutom fackkunskaper om exempelvis trädgårdsodling och landskapsplanering, finns breda erfarenheter av att arbeta med kulturlandskap och trädgård som platser för lärande. I doktorsavhandlingen Lära av trädgård som publicerades vid SLU 2005 görs en djupdykning när det gäller skolträdgårdsverksamhet som ett exempel på uteaktivitet i skola och förskola. Där ingår även en studie som gjordes för att undersöka förutsättningarna för att tekniskt, organisatoriskt och pedagogiskt kunna underlätta för en skola som vill anpassa utemiljön till vår tids utomhuspedagogik. Målet med denna studie var att undersöka hur dialogen mellan fastighetsförvaltare, skötselentreprenör och pedagoger kan etableras och ta fart. Ambitionen var att starta livskraftiga processer där den gröna kompetens som redan finns i organisationen kan synliggöras och tas till vara för att utveckla utomhusaktiviteter i skola och barnomsorg. Detta Gröna Fakta bygger på resultat och slutsatser som görs i denna avhandling. En plats är ett skeende En skolträdgård är givetvis en plats med växter och jord. Men den är definitivt något annat än ett stycke friväxande natur. Trädgården planeras, skapas, sköts och förändras med människan som en av driv-

3 fart behövs gröna sektorn krafterna. Just detta att en trädgård förändras över tid gör att den är mer än bara en plats: trädgården är ett skeende. För såväl grönytefövaltaren som villaeller koloniträdgårdsägaren handlar trädgård om att regelbundet komma tillbaka till en plats med odlad grönska, om att upptäcka vad som hänt sedan man var där senast, och om att förvalta en fysisk miljö som med tiden förändras utifrån hur den sköts eller inte sköts. På samma sätt kan man betrakta skolträdgårdar och gröna skolgårdar. Dessa innebär för barn och vuxna ett tålamodsprövande, tidskrävande engagemang över terminsgränserna, som av den anledningen skiljer sig från de flesta andra aktiviteter i skolan. Att plocka bär i skogen eller göra studiebesök hos en lantbrukare innebär tillfälliga besök i miljöer som någon annan sköter om. Där deltar inte eleverna på samma konkreta sätt till att dessa fysiska miljöer utvecklas, som eleverna gör i skolträdgården. Skolgårdsprojekt, som asfaltmålningar, snickra staket eller sittplatser, kännetecknas av att göra saker som blir "färdiga". Här handlar det sällan om samma slags regelbundna återkommande som i skolträdgården för att vidmakthålla platsens karaktär. Hjälp med gröna frågor Oavsett hur man i dagens skola vill anpassa utemiljön till den pedagogiska verksamheten har man sällan tillgång till dem som kan odling, skötsel och trädgårdsanläggning. När värmen försvinner i klassrummen, strömmen går eller datorerna krånglar då finns däremot rutiner på skolan som åtgärdar problemen och får igång den pedagogiska verksamheten igen. Något motsvarande finns sällan för dem som använder skolgården som klassrum. En förklaring är att ansvaret för investering och drift av skolans lokaler i regel ligger på en förvaltning och ansvaret för den pedagogiska verksamheten på en annan. Ansvaret och fackkompetensen i gröna frågor finns i regel på fastighetsförvaltningen (eller motsvarande), och sällan på skolförvaltningen (eller motsvarande) som visserligen ansvarar för pedagogisk utveckling, men som främst brukar intressera sig för verksamheter inomhus. Dessa skilda världar måste bli bättre på att samarbeta. Bägge har ansvar för den pedagogiska utvecklingen. Bägge måste bidra till insikten om att också utemiljön är ett pedagogiskt rum. Problem eller inte Så fort någon börjar prata om skolträdgårdar höjs röster för den besvärliga sommarskötseln. Att odla tar för mycket tid, säger andra, och vad har det egentligen med dagens skola att göra? Sannolikt har du funderat på liknande sätt. Men forskningen visar att det finns relativt enkla lösningar på den här typen av problem. Utomhuspedagogik utmanar vanans makt. Att det här är frågan om en vanlig mattelektion är inte självklart för vem som helst. Men för för eleverna på Torslunda skola på Öland är det vardagsmat. Utomhusmatte ställer dock nya krav på utemiljön när det gäller "möblering" och rekvisita. Foto: Torsten Kellander.

4 Skolans utemiljö pedagogisk i Skolans utemiljö har ända sedan 1840-talet betraktats som en pedagogisk resurs. Från början användes den för att främja husbehovsodlingen. Idag används den framför allt för att öka barnens förståelse för ekologiska processer och vår gemensamma miljö. Skolträdgård och skolgård är två beteckningar på skolans utemiljö som följts åt sedan 1800-talet. Historiskt sett har de tidvis stått för samma sak. Den tidiga folkskolan kännetecknades av en attityd till utemiljön där träd, buskar och trädgårdsland betraktades som självklara inslag. Utgångspunkten på den tiden var att förlägga skolbyggnaderna i en trädgård. Skolans trädgård symboliserade samtidigt 1920 publicerades "Normalritningar för skolanläggningar i folkskolan". Här ett förslag till mindre folkskola för Norrlands inland. Skolträdgården har flera olika delar: en lekplan i centrum och en skolplantering med träd och buskar anpassade till lokalklimatet. 1 tjänsteträdgården odlades grönsaker och till vänster ses skolbarnens egen trädgård. Observera läplanteringen på skolans norrsida. IV

5 esurs sedan 1840-talet en viktig och dominerande basnäring i samhället. Den betraktades därigenom som en resurs för att förmedla kulturarvet till eleverna. Samtidigt skulle utemiljön tillfredsställa andra aspekter på barns fostran, och redan i slutet av 1800-talet introducerades lekplanen. I modern tid har man med avsikt att ge barnen de bästa av förutsättningar betraktat lek och idrott som viktigare än trädgårdsodling. De behov som skolans utemiljö ansågs fylla för hundra år sedan har successivt ersatts av en annan syn på dess form och funktion. Trädgårdstemat som huvudfunktion ersattes med tiden av andra aspekter; lekmöjligheter, säkerhet och trafik är några av de teman som förekommit under andra halvan av 1900-talet. Från 1970-talet och framåt har miljöfrågor och hållbar utveckling dominerat utvecklingen. Under de senaste åren riktas intresset alltmera mot folkhälsa och livsstilsfrågor. Denna samhällsutveckling har bland annat bidragit till att skolgård används som beteckning för skolans utemiljö istället för skolträdgård som det hette från början. Många argument för utemiljön som pedagogisk resurs skiljer sig dock inte så mycket från tid till annan. Vissa argument som framfördes redan på 1800-talet känns förvånansvärt aktuella se exemplet här intill. På det gamla vykortet från 1901 skildras nybyggda Skå folkskola på Ekerö utanför Stockholm. Spåren av den ursprungliga anläggningen finns kvar än idag. Färgfoto: Petter Åkerblom. 14, ThoramelY, Skf. kyrka. "Normalritningar för skolanläggningar i folkskolan" innehåller olika ideer till utformning av såväl skolhus som utemiljö. Varje förslag har anpassats till regionala arkitektoniska särdrag. Så här skulle en folkskola i Mellansverige kunna se ut enligt författarna. Argument från 1862 för utemiljön i undervisningen är aktuella än idag Argumenten för att använda utemiljön i undervisningen går igen: "Skolan bör ej längre få göra barnen till både fysiska och moraliska krymplingar genom att proppa in dem hundradetals i små osunda kyffen och der göra minnesarbetet till en plåga och ett förderf på alla de andra sinnenas bekostnad. / / Huru skola barnens fysiska krafter kunna vårdas i skolan utan en skolgård, utan en lekplats så beskaffad, att barnen hvilken årstid som helst der kunna öfvas i de kroppsliga lekar, hvilka dock, man säge kvad man vill, äro de första och enda medlen för de yngsta skolbarnens rätta uppfostran, förutan hvilken hvarje annan art af uppfostran måste komma till korta? Skolan måste rätta sig efter barnens natur, och barnens natur ej efter mer eller mindre falska theorier." Detta skrevs av pomologen och skolträdgårdsförespråkaren Olof Eneroth redan 1862.

6 Nycklar till framgångsrik förändring Utveckla barns utemiljöer i samverkan mellan skola/förskola och gröna sektorn. Det kan leda till en ny syn på utemiljöns möjligheter bland planerare, förvaltare och skötselentreprenörer men också bland pedagogerna själva. Utemiljön erbjuder sinnliga upplevelser samtidigt som den bidrar till läraridet. Men ute är det mycket som distraherar och att jobba som man gör i klassrummet är omöjligt. Läraren utmanas därigenom i sin yrkesroll. Istället för att se sig som expert upplever många lärare att de snarare får en roll som medupptäckare eller coach i utomhusverksamheten. Därför tonas traditionella undervisningsmetoder ned till förmån för ett gemensamt lärande. Detta är fallet för den som till exempel satsar på skolträdgårdsverksamhet. För att skolträdgårdsverksamhet ska fungera måste de som bedriver den har tillgång till kunskaper om odling och grundläggande fysiska förutsättningar för odling (jord, gödsel, vatten, eventuella inhägnader). Detta betyder inte att man som lärare själv måste behärska allt om odling. Men utan kunskaper kan osäkerheten göra att man inte vågar sig på att odla. Här kan den gröna sektorn vara betydelsefull både som samarbetspartner och som initiativtagare till olika utvecklingsprojekt i utemiljön. Skötsel- och förvaltningsfrågor kan mycket väl fungera som ingång för att utveckla skolans utemiljö. När en skola får kontakt med dem som kan odling i samhället utanför skolan, då kan skolan få det praktiska, tekniska och organisatoriska stöd de behöver för att lyckas i odlingsarbetet. På så sätt kan pedagogen lättare koncentrera sig på det tematiska och ämnesmässiga utbytet av skolträdgårdsverksamheten. Utbildningsbehov Skolans uppdrag är enligt läroplanen att främja lärandet. Läroplanerna för både grundskola och förskola lämnar det helt öppet för den som vill utveckla det pedagogiska arbetet utomhus. Men detta innebär samtidigt att den enskilda skolan måste utveckla såväl den _b/siska miljön som sitt förhållningssätt till vad verksamheter i utemiljön kan betyda för lärande, lek och fysisk aktivitet. Ur såväl folkhälsoperspektiv som läroplansperspektiv borde det därför vara angeläget att lärare, fritidspedagoger och skolledare erbjuds möjligheter att utbilda sig för att känna större förtrogenhet med utemiljön som komplement till traditionella pedagogiska verksamheter. Gemensamma lärprocesser Men det är inte bara skolans personal som skulle vinna på utbildning. Även trädgårdstekniker, landskapsarkitekter och andra yrkesgrupper med koppling till barns utemiljöer skulle behöva utbildas för att säkerställa utemiljön som attraktivt alternativ i floran av olika pedagogiska ruin. Ett sätt är låta dessa yrkesgrupper träffas samtidigt. Då kan ett utvecklingsinriktat och gemensamt lärande bli resultatet. En process sätts igång som kan bidra till att bredda och förankra förståelsen för skolans utemiljö bland dem som på olika sätt berörs av den i sin yrkesvardag. För att lyckas måste deltagarna hela tiden känna förtroende för iden om att samverkan leder till framgång (så att tilliten till samverkansprocessen vidmakthålls eller ökar). Målet är sällan att stanna vid ord. I regel vill deltagarna att samarbetet ska leda till konkreta förändringar. Samverkan mellan skolledare, pedagoger, fastighetsförvaltare, skötselentreprenörer, skolplanerare och andra aktörer med koppling till skolans utemiljö är därför en viktig nyckel till framgångsrik förändring. Att samverka kan på ett utmärkt sätt både fånga upp gemensamma problem och visioner. Detta kan i sin tur resultera i handlingsplaner som är demokratiskt beslutade och förankrade bland dem som berörs av besluten. Därigenom ökar sannolikheten för att de faktiskt ska omsättas i praktiken. Framtidsverkstäder är en konkret möjlighet att sätta igång sådana samverkansprocesser. Exempel på detta beskrivs i Gröna Fakta 4/2003: När förvaltning och skola samverkar skapas nya möjligheter. I planen över Krusboda skolträdgård i Tyresö från 2003 syns det att klassiska trädgårdsideal delvis fått ge vika för ett lustfyllt experimenterande med vatten, energi och hönsskötsel. Skolträdgården används som levande laboratorium för eleverna att lära sig mer om natur och ekologiska processer bland annat med hjälp av ett eget kretsloppshus. Foto: Solveig Dahl Skötsel på nya sätt Samverkan över traditionella förvaltningsoch organisationsgränser kan också leda till nya, hållbara arbetsformer som gör att den gröna sektorns kunskaper kan bli en reell tillgång för skolan. Samtidigt kan skolans erfarenheter bidra till att traditionella insatser inom utemiljöskötseln görs på nya sätt. De förvaltare och skötselentreprenörer som har en levande dialog med dem som använder utemiljön fortsätter knappast att regelbundet skära ned alla buskar till marken om man förstår att de pedagogiska möjligheterna ökar när man beskär dem på ett annat sätt eller inte alls. Skötseln kan många gånger enkelt och V I

7 fastighetsingenjör konsult fastig hetsutveckla re skötselentreprenör inom ramen för befintliga skötselavtal anpassas så att hyresgästerna blir nöjda bara genom att man tar deras önskemål på större allvar. Samverkan är att lära tillsammans. Sådant gemensamt lärande kan ge perspektiv både på den egna och andras yrkesroller. Detta kan vara framgångsrikt under förutsättning att de som deltar i dem har tillit till interaktionen, det vill säga har förtroende för att processen ska leda till något bättre. Tror man på processen ökar möjligheten till att man lyssnar på varandra även om man har olika åsikter. Större variation För skolans och förskolans del innebär skolträdgårdar och 'gröna skolgårdar" fler platser för lärande, nytt innehåll i lärandet och nya sätt att lära. Tillsammans med klassrummen och den fysiska miljön i övrigt bidrar därmed utemiljön till en ökad variation i skolans pedagogiska infrastruktur. En förrutsättning för att utemiljön ska kunna införlivas som naturliga, attraktiva och användbara pedagogiska rum i skolans vardag, är att resurser ställs till skolans förfogande. Det handlar inte nödvändigtvis om friska nya pengar, utan kan lika ofta handla om att använda sin tid på annorlunda sätt och att göra omprioriteringar inom ramen för befintliga avtal. Våga bryta vanans makt Målet för samverkansprocesser med fokus på skolans utemiljö bör vara att lägga grunden för en hållbar organisation och användning av skolgården som pedagogisk resurs, inklusive möjligheter till skolträdgårdsverksamhet för den som vill. Traditionellt tänkande och den lokala arbetsplatskulturen är ofta större hinder än de regler och ekonomiska resurser som styr skolans verksamhet. Läroplanerna legitimerar snarast skolträdgården som ett medel för att uppfylla de nationella målen för skolan, under förutsättning att de pedagoger som väljer denna väg gillar metoden. Här behövs aktörer som kan tydliggöra dessa möjligheter, och underlätta för skolan att se den fysiska miljöns koppling till skolans uppdrag i vid bemärkelse. Förvaltare, skötselentreprenörer, planerare och andra aktörer, till exempel inom olika intresseorganisationer, är i detta arbete värdefulla för att ta initiativet till, eller delta i, lokala utvecklingsprojekt. Barns utemiljöer berör många yrkesgrupper. När dessa yrkesgrupper träffas kan man lösa gemensamma problem och till exempel få fart på skolgårdsutvecklingen. Framtidsverkstäder är exempel på mötesplatser där deltagarna får perspektiv på varandras yrkesroller samtidigt som de kan lägga grunden för hållbara former av planering, förvaltning och skötsel av barns utemiljöer. Foto; Petter Åkerblom En av de viktigaste förutsättningarna för att skolträdgården och skolgården ska fungera är att de som jobbar i skolan använder dem. Det räcker inte med att bygga om utemiljön för att få fler pedagoger att bedriva pedagogiska verksamheter i det fria. Förutsättningen är att det finns pedagoger som vill arbeta i det fria. Utbildning kan väcka lusten att arbeta utomhus. För att vara säker på att planerade investeringar i utemiljön ska användas så bra som möjligt borde man därför på allvar överväga möjligheten att behandla utbildningskostnader för dem som arbetar med barn och unga som en naturlig del av byggkostnaderna. VII

8 GRONA FAKTA 8/2005 Movium sprider kunskap om barns och ungas utemiljöer Utemiljön ska vara en utmaning som väcker barns och ungas lust och nyfikenhet och de måste fit ta plats staden. Ett nytt uppdrag gör att Movium kan bidra till att vidga perspektiven, fördjupa och sprida kunskaper om barns och ungas rätt till utvecklande utemiljöer. Naturligtvis ska utemiljön vara så säker som möjligt. Men säkerhet ensamt garanterar inte att miljön är utvecklande! Att testa, söka utmaningar och våga lite mera idag än vad jag gjorde igår, det är grundläggande drivkrafter hos barnet. Vi måste därför stå på båda benen för att planera, anlägga, och förvalta barns utemiljöer; de måste både vara säkra och utvecklande! 2003 slog Barnsäkerhetsdelegationen fast att barn har rätt till både säkra och utvecklande miljöer. Någon gemensam huvudman för detta kunde man dock inte finna. Däremot lämnades förslag om behovet av kunskapsutveckling och kunskapsspridning rörande säkra och utvecklande utemiljöer för barn och unga. Resultatet blev att Statens Räddningsverk sedan den 1 januari 2005 har samordningsansvaret för barnsäkerhetsarbetet, och på ett övergripande plan ska samordna arbetet för barns och ungas säkerhet för att motverka skador och olycksfall till följd av brister i den inre och yttre miljön. När det gällde utvecklande utemiljöer kontaktades Movium, som länge arbetat med barns utemiljöer och har en utåtriktad verksamhet med fokus på kunskapsutveckling och kunskapsspridning på området. Med start den 1 januari 2006 har Movium det nationella samordningsansvaret för kunskapsutveckling och kunskapsspridning som rör barns och ungas (0-18 år) utemiljöer. Arbetet kommer bland annat att handla om kurs- och konferensverksamhet, kunskapssammanställningar och inspirationsmaterial samt konkret kunskapsutveckling i projekt tillsammans Barn och unga måste få ta plats i staden. Hur tillgodoses detta i stadsplanering och förvaltning av stadens utemiljö? Detta kommer att belysas inom ramen för Moviums nya uppdrag. Foto: Petter Åkerblom. med forskare och praktiker, som på olika sätt arbetar eller kommer i kontakt med barns och ungas utemiljöer. I fokus finns såväl Moviums traditionella målgrupper inom park- och fastighetsförvaltning, som pedagoger och andra yrkesgrupper som i sin vardag arbetar med barn. Se Lästips Lära av trädgård. Pedagogiska, historiska och kommunikativa förutsättningar för skolträdgårdsverksamhet, av Petter Åkerblom, SLU, Thesis No. 2005:77, Lek äger rum. Planering för barn och ungdomar, av Anna Lenninger och Titti Olsson. Formas (under publicering) Många kojor och mycket spring att planera med barns perspektiv, av Fredrika Mårtensson och Maria Kylin, Gröna Fakta 3/2005 När förvaltning och skola samverkar skapas nya möjligheter, av Petter Åkerblom och Titti Olsson, Gröna Fakta 4/2003 S L U malliutra Gröna Fakta sammanställs av Movnun, SLU, Box 54, Alnarp. Telefon Redaktör: Petter Åkerblom. ISSN Publicerat i Utemiljö 8/2005.