Transporter av farligt gods. Handbok för kommunernas planering

Transkript

1 Transporter av farligt gods Handbok för kommunernas planering

2

3 Transporter av farligt gods Handbok för kommunernas planering

4 Upplysningar om innehållet: Cecilia Mårtensson, Sveriges Kommuner och Landsting, 2012 ISBN: Text: Cecilia Sandström/Tyréns AB Foto omslag: Arash Atri/Bildarkivet.se Foto inlaga: Thomas Henriksson, istockphoto, Kristoffer Karlsson, Maskot och Tyréns AB Produktion: ETC Kommunikation Tryck: LTAB, juni 2012

5 Förord Kemikalier som klassificeras som så kallat farligt gods transporteras på vägnätet till och från olika verksamheter runt om i landet. En farligt godsolycka på väg orsakas vanligtvis av en vanlig trafikolycka som involverar ett fordon som medför farligt gods. Detta leder till ett utsläpp i någon form, vilket kan ge stor påverkan på omgivningen. På samma sätt är farligt godsolyckor på järnväg till stor del en följd av andra vanliga tågolyckor. Många kommunala tjänstemän efterfrågar ökad kunskap kring transport av farligt gods och hanteringen av frågan i samhällsplaneringen, samtidigt som vi upplever att de riskreducerande åtgärder som vidtas kan utformas så att de bidrar ännu mer till en attraktiv miljö, för både trafikanter och övriga berörda. De områden som tas upp i skriften är sådana som brukar generera frågeställningar. Denna skrift vill ge enkla och lättfattliga svar med syftet att förbättra beslutsunderlag för ansvariga politiker och öka kunskaperna hos kommunala tjänstemän. Detta genom att ge ökad och lättillgänglig kunskap om farligt gods, hanteringen av farligt gods inom samhällsplaneringen och om god utformning av de trafiksäkerhetsåtgärder som minskar risken med dessa transporter. Skriften har i vissa fall fokus på tätort, där kommunen ansvarar för vägnätet, men då den även behandlar de frågeställningar som kan dyka upp vid detaljplaner intill icke-kommunala vägar samt järnvägar, behandlas även väg och järnväg utanför tätort. För innehållet i rapporten ansvarar Cecilia Sandström, Tyréns AB. Cecilia Mårtensson samt Patrik Wirsenius har varit ansvariga projektledare från SKL. Till alla som bidragit med synpunkter framförs ett stort tack! Stockholm i juni 2012 Gunilla Glasare Avdelningschef Göran Roos Sektionschef Avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad Sveriges Kommuner och Landsting

6 Innehåll 7 Kapitel 1. Inledning 7 Bakgrund 8 Syfte 8 Metod 9 Avgränsningar 9 Läsanvisningar 11 Kapitel 2. Transport av farligt gods 11 Vad är farligt gods? 13 Vad är transport? 14 Lagstiftning och regelverk 15 Privatpersoner undantas 15 Var får farligt gods transporteras? 17 Säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods 18 Undantag och lättnader avseende avsändning och transport 18 Skyltar och etiketter på vägfordon 23 Kapitel 3. Ansvarsfördelning avseende transport av farligt gods och dess risker 23 Transportkedjan 24 Samhällsplanering med hänsyn till riskerna med farligt gods 27 Kapitel 4. Farligt gods i samhällsplaneringen 28 Checklista för farligt gods i planarbetet 30 När behövs en riskanalys? 31 Exempel på riktlinjer 35 Riskhanteringsprocessen 36 Riskhantering i fysisk planering 45 Riskreducerande åtgärder och deras reglering 46 Vägvalsstyrning 47 Uppställningsplatser för fordon med farligt gods 51 Kapitel 5. Trafiksäkerhet avseende farligt gods väg och gata 51 Inledning 53 Typ av olyckor 54 Hastighetens betydelse 55 Vägutformningens betydelse

7 57 Kapitel 6. Järnvägens trafiksäkerhet avseende farligt gods 58 Skadehändelser 61 Kapitel 7. Gestaltning av risk reducerande åtgärder 61 Gestaltningsprinciper 64 Riskreducerande åtgärder vid omgivande bebyggelse och mark 66 Markbeläggning 68 Mur, vall och plank 73 Skyddsavstånd och avgränsning 76 Uppsamling av vätskespill 81 Vegetation (träd och buskar) 84 Nedsänkt riskkälla (tråg) 86 Fasadåtgärder 93 Kapitel 8. Riskreducerande åtgärder i infrastruktur 93 Väg och gata 98 Järnväg 99 Möjlighet att samordna med andra syften

8

9 1 KAPITEL Inledning Bakgrund Kemikalier som klassificeras som så kallat farligt gods transporteras på vägnätet till och från olika verksamheter runt om i landet. En farligt godsolycka på väg orsakas vanligtvis av en vanlig trafikolycka som involverar ett fordon som medför farligt gods. Detta leder till ett utsläpp i någon form, vilket kan ge stor påverkan på omgivningen. På samma sätt är farligt godsolyckor på järnväg oftast en följd av andra vanliga tågolyckor. Plan- och bygglagen utgår från att kommunerna i sina planer och beslut från början beaktar sådana risker för hälsa och säkerhet som har samband med markanvändning och bebyggelseutveckling. Detta innebär att risker med transport av farligt gods måste hanteras i exempelvis översiktsplaner och detaljplaner. Det finns åtgärder som kan minska riskerna med transport av farligt gods på väg och järnväg. Dessa gäller bland annat utformning av väg och järnväg eller i närområdet. De åtgärder som vidtas i väg och järnvägs närområde bör ges en estetiskt tilltalande gestaltning och utformas med sådan hänsyn att de bidrar till attraktivitet och upplevelsen av platsen. Det finns en samhällsnytta med dessa transporter, då kemikalierna används i vitt skilda verksamheter, såsom inom jordbruket eller vid tillverkning och produktion av läkemedel, plaster, livsmedel och färg. Även våra drivmedelsstationer är beroende av leveranser av farligt gods såsom bensin, diesel och fordonsgas. Transporter av farligt gods 7

10 Kapitel 1. Inledning Syfte Syftet med handboken är att bidra till ökad kunskap och förståelse för farligt gods och god utformning av de trafiksäkerhetsåtgärder som minskar risken med dessa transporter. Denna kunskap kan sedan användas för att säkerställa effektiva, attraktiva och långsiktigt hållbara åtgärder som ger ökad kvalitet på vägnätet utifrån ett farligt godsperspektiv. På så sätt skapas ett säkrare samhälle med en attraktiv utformning av de åtgärder som annars kan inverka negativt på upplevelsen av landskapet och väg- och järnvägsmiljön. Syftet med handboken är att bidra till ökad kunskap och förståelse för farligt gods och god utformning av de trafiksäkerhetsåtgärder som minskar risken med dessa transporter. Metod Kunskapen om farligt gods samt attraktiv och effektiv utformning av riskreducerande åtgärder behöver öka. Framtagande av skriften består därför av fyra delar: > > Utarbetande av ett lättöverskådligt material som kan användas som kunskapskälla vid utredning och planering av, och intill, väg och järnväg där transporter med farligt gods förekommer. > > Information om god hantering av risker orsakade av transport av farligt gods på väg och järnväg i samhällsplaneringen, framförallt i översiktsplaner och detaljplaner. > > Sammanställning av riskreducerande åtgärder gällande väg och järnväg för att minska risken med transporter av farligt gods. > > Sammanställning av riskreducerande åtgärder i väg och järnvägs närområde (såsom vall och dike) med syfte att minska risken (specifikt) med transport av farligt gods. Arbetet har bedrivits genom litteraturstudier, workshops samt kontakter med myndigheter och andra intressenter. 8 Transporter av farligt gods

11 Avgränsningar Skriften är inte avsedd att användas av verksamheter som avsänder farligt gods, det vill säga den ger inte svar på hur farligt gods ska iordningställas för att avsändas korrekt. De transportvägar som behandlas är väg och järnväg. Skriften har i vissa fall fokus på tätort, där kommunen ansvarar för vägnätet, men då den även behandlar de frågeställningar som kan dyka upp vid detaljplaner intill icke-kommunala vägar samt järnvägar behandlas även väg och järnväg utanför tätort. Handboken ska ses som en rådgivande handbok och en kunskapskälla. Den ersätter inte eventuella behov av specifika riskutredningar. Bilder på gestaltning av åtgärder redovisar principer snarare än exakta lösningar. De åtgärder som återges har ofta haft ett annat primärt syfte. Exempelvis kan en bild användas för att illustrera en väl formgiven avledning av vätskespill, trots att avledningen/diket i själva verket är en del av dagvattenhanteringen och aldrig tänkt att ha någon funktion avseende farligt gods. Läsanvisningar För information om arbetsgången avseende farligt gods vid planarbete, se kapitel 4. I kapitlet finns förslag på en checklista som kan följas steg för steg. Här är det naturligt att börja om handboken används direkt vid plan arbete. Information om farligt gods som företeelse (egenskaper etcetera) finns i kapitel 2. Här redogörs för de aspekter av farligt gods som hör ihop med transportkedjan, till exempel klassificering, klasser och var transporter får passera. I kapitel 3 redogörs för ansvarsfördelningen mellan olika aktörer i farligt godsfrågor. Avsnittet är uppdelat på transport och samhällsplanering. Kapitel 4 innehåller information om farligt gods i samhällsplaneringen. Här återfinns delavsnitt om när en riskanalys krävs, hur en sådan riskanalys ser ut och vad man ska tänka på vid reglering av eventuella riskreducerande åtgärder. Kapitel 5 och 6 handlar om väg- respektive järnvägssäkerhet ur ett farligt gods-perspektiv. I kapitel 7 redogörs för principer avseende gestaltning och riskreducerande åtgärder. Kapitel 8 behandlar riskreducerande åtgärder i infrastrukturen, snarare än i dess omgivning. Transporter av farligt gods 9

12 10 Transporter av farligt gods

13 2 KAPITEL Transport av farligt gods Vad är farligt gods? Farligt gods är ämnen och föremål som på grund av sina kemiska eller fysikaliska egenskaper kan orsaka skada på liv, hälsa, miljö eller egendom vid transport. Dessa ämnen och föremål klassificeras som farligt gods eftersom de uppvisar egenskaper som i tillräckligt hög grad bedöms vara farliga under transport. Det kan exempelvis vara att ämnets brandfarlighet, ekotoxicitet eller toxicitet överskrider ett i regelverket angivet kriterium. Som farligt gods klassificeras ämnen som intuitivt uppfattas som farliga, såsom bensin och gasol, men även ämnen som används i hushåll och därmed inte uppfattas som farliga. Till den sistnämnda kategorin hör till exempel viss målarfärg och vissa rengöringsmedel. Även mängden farligt gods kan variera, då transport kan ske i allt från en fullastad tankbil till minsta tänkbara förpackning, riktad till en slutkonsument. Farligt gods kan vid en olycka skada omgivningen, men allvarliga olyckor på väg och järnväg är i Sverige mycket ovanliga. Vid lossning och lastning sker en del incidenter. Sedan regelverket om farligt gods (lag om transport av farligt gods) togs fram, har endast ett fåtal människor förolyckats i samband med transporter i Sverige. Samhället är beroende av att farligt gods transporteras. Det är viktigt att bensin kommer fram till bensinstationerna, att medicinsk gas kommer till sjukhusen och att labprover kan avsändas därifrån. Farligt gods kan vara viktiga för livsmedelsindustrin, läkemedelsindustrin och tillverkningsindustrin. Ett flertal av de kemikalier som vi hanterar i hemmen har omfattats av farligt godsreglerna när de avsändes från tillverkaren. Transporter av farligt gods 11

14 Kapitel 2. Transport av farligt gods Klassificeringen av ett ämne som farligt gods eller ej görs oftast av tillverkaren och anges under punkt 14 i produktens säkerhetsdatablad, vilket är ett dokument som ska finnas för kemiska produkter som klassificeras som farliga och som överlåts för yrkesmässigt bruk. Allt farligt gods är tilldelat ett UN-nummer, vilket är ett ID-nummer som tagits fram av FN. UN-numret består av fyra siffror där siffrorna inte anger något annat än just UN-numret, det vill säga det anger ingen farlighet eller liknande. Farligt gods tillhör också en klass, benämnd ADR-klass (väg) eller RID-klass ( järnväg). Det finns nio olika klasser, i vilka indelning sker efter typ av farliga egenskaper. De nio klasserna är: > > Klass 1: Explosiva ämnen och föremål > > Klass 2: Gaser > > Klass 3: Brandfarliga vätskor 12 Transporter av farligt gods

15 > > Klass 4.1: Brandfarliga fasta ämnen, självreaktiva ämnen och fasta okänsliggjorda explosivämnen > > Klass 4.2: Självantändande ämnen > > Klass 4.3: Ämnen som utvecklar brandfarlig gas vid kontakt med vatten > > Klass 5.1: Oxiderande ämnen > > Klass 5.2: Organiska peroxider > > Klass 6.1: Giftiga ämnen > > Klass 6.2: Smittförande ämnen > > Klass 7: Radioaktiva ämnen > > Klass 8: Frätande ämnen > > Klass 9: Övriga farliga ämnen och föremål Ett ämne kan givetvis ha mer än en farlig egenskap. Då tilldelas ämnet en primär klass, vilket anger den dominerande faran, samt en (eller flera) sekund är klass. I ADR samt RID finns stöd för hur en sådan klassificering ska utföras. Vad är transport? I begreppet transport av farligt gods innefattas mer än enbart förflyttning med fordon, järnvägsvagn, fartyg och flygplan. Även lastning och lossning samt sådan förvaring och hantering av farligt gods som har samband med transporten inkluderas. I denna handbok behandlas enbart transport av farligt gods på väg och järnväg. Även lastning och lossning av farligt gods ingår i begreppet transport av farligt gods. Transporter av farligt gods 13

16 Kapitel 2. Transport av farligt gods Lagstiftning och regelverk Transport av farligt gods på väg och järnväg regleras av lagen och förordningen om transport av farligt gods (Lag 2006:263 om transport av farligt gods samt Förordning 2006:311 om transport av farligt gods). Lagen och förordningen kompletteras med ett flertal förordningar, varav Föreskrifter om transport av farligt gods på väg och i terräng, (år 2012:MSBFS 2011:2) är den mest omfattande. Föreskriften benämns ADR-S, där ADR står för Accord Européen Relatif au Transport International des Marchandises Dangereuses par Route på franska eller European Agreement Concerning the International Cirkarriage of Dangerous Goods by Road på engelska. S anger att denna version gäller i Sverige. Del A och B är densamma i samtliga länder som använder regelverket, medan den sista delen (S i Sverige) är specifik för respektive land. ADR och RID gäller i de länder som anslutit sig till överenskommelsen, vilket i huvudsak är EU samt en del intilliggande länder. Vilka länder som har anslutit sig framgår av Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) hemsida ( ADR-S vänder sig främst till avsändare, transportörer och mottagare av farligt gods. Föreskriften omfattar cirka 1200 sidor och anger detaljerade krav, exempelvis avseende hur förpackningar ska etiketteras, vilken utbildning olika aktörer ska ha samt hur den medföljande dokumentationen ska se ut. ADR-S kommer regelbundet ut i en ny version och för närvarande gäller ADR-S Förutom denna lag, förordning och föreskrift finns det även andra regler som påverkar hur transport av farligt gods hanteras. Dessa regler behandlar inte farligt gods explicit, men har inverkan exempelvis genom att de anger att planering av ny bebyggelse ska ta hänsyn till risker för människors hälsa. Sådana angränsande regelverk är till exempel plan- och bygglagen, lagen om skydd mot olyckor, lag om byggande av järnväg samt väglagen. Se även kapitel 3 om ansvar. Vid transport av farligt gods ska föraren normalt sett inneha intyg om förarutbildning (ADR-intyg). 14 Transporter av farligt gods

17 Privatpersoner undantas Privatpersoner undantas från reglerna om hur en transport av farligt gods ska utföras, under förutsättning att: > > godset är förpackat för detaljhandelsförsäljning, samt > > är avsett för personligt bruk, hushållsbruk eller för sport och fritid. Om det farliga godset är en brandfarlig vätska som transporteras i återfyllningsbara behållare, fyllda av eller åt privatpersoner, får mängden per behållare inte överstiga 60 liter. Vid transport på väg och i terräng får inte heller den totala mängden av sådant gods överstiga 240 liter per transportenhet. I de fall ovanstående inte uppfylls kan det finnas andra undantag som gäller, och som därmed medför förenklingar och lättnader, exempelvis transport enligt reglerna om värdeberäknad mängd. Läs mer om undantag se sidan 18 samt i föreskriften ADR-S Var får farligt gods transporteras? Lokala trafikföreskrifter reglerar vägnätets status med avseende på farligt gods. Farligt gods får först och främst transporteras på vägar som är tillåtna för genomfartstrafik av farligt gods, så kallade rekommenderade transport vägar. På dessa passerar generellt sett större mängder farligt gods. Farligt gods får också transporteras på andra vägar, om det krävs för frakten från avsändaren eller till mottagaren. På dessa vägar (som inte tillhör det rekommenderade vägnätet) får ingen genomfartstrafik ske, och mängderna är ofta mindre än på de rekommenderade lederna. Utöver dessa två kategorier finns det vägar som är förbjudna att använda för transport av farligt gods. Det kan också finnas förbudszoner, ofta med undantag för farligt gods som ska från avsändare eller till mottagare inom zonen. Vissa vägar är försedda med förbud under vissa tider på dygnet, såsom Öresundsbron. I några regioner benämns vägarna primära respektive sekundära farligt godsleder, där primära vägar motsvarar de rekommenderade transportlederna. Sekundära vägar är inte tillåtna för genomfartstrafik men ofta transporteras en mindre, men icke obetydlig, mängd farligt gods på dessa vägar. Enligt trafikförordningen har MSB skyldighet att ställa samman och publicera de olika länsstyrelsernas lokala trafikföreskrifter gällande farligt gods. Detta uppdrag kommer att övertas av Transportstyrelsen. Information kan sökas via länsstyrelsernas respektive MSB:s hemsida. Transporter av farligt gods 15

18 Kapitel 2. Transport av farligt gods På de större vägarna transporteras farligt gods ofta i större mängder, båda dag- och nattetid. Farligt gods får först och främst transporteras på vägar som är tillåtna för genomfartstrafik av farligt gods, så kallade rekommenderade transportvägar. Det finns också kartmaterial att beställa, vilket redovisar vägnätets status med avseende på farligt gods. Farligt gods får under vissa förutsättningar transporteras i tunnlar. Det som avgör om passage är tillåten är dels godset och dels tunnelns klassificering. I de dokument som medföljer transporten är det möjligt att utläsa vilka tunnelkategorier som får passeras. Tunnlarnas klassificering framgår antingen av en skylt innan tunneln, eller i trafikföreskrifterna. Reglerna om transport av farligt gods genom tunnlar är förhållandevis nya och samtliga tunnlar är ännu inte skyltade. 16 Transporter av farligt gods

19 När det gäller järnväg är grundprincipen att allt farligt gods ska kunna transporteras på hela järnvägsnätet, dock förekommer ett par undantag från detta. Tunneln i Helsingborgs central (resecentrum) och tunneln genom Glumslöv får inte trafikeras med farligt gods. Vilka undantagen är framgår av den så kallade Järnvägsnätsbeskrivningen (JNB), kapitel Aktuell Järnvägsnätsbeskrivning finns tillgänglig på Trafikverkets hemsida. Det finns givetvis ytterligare järnvägssträckningar där det i dagsläget inte går något farligt gods, dock saknas förbud mot sådan trafik. Säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods Verksamheter som är involverade i transport av farligt gods (det vill säga avsändning, transport samt lossning) ska utse en godkänd säkerhetsråd givare. Det finns vissa undantag från detta krav, till exempel för mindre mängder (de exakta gränserna beror på vilket ämne som avses). Säkerhetsrådgivare examineras hos Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och kan vara en intern eller extern resurs. Säkerhetsrådgivare ska under ledningens ansvar se till att verksamheten följer regler och att åtgärder vidtas för att förebygga olyckor med farligt gods. Via MSB är det möjligt att ta reda på vem som är säkerhetsrådgivare för en viss verksamhet. Säkerhetsrådgivaren har som uppgift att ta fram en årlig Transport av farligt gods på Öresundsbron är reglerad både med avseende på tid på dygnet och gällande typ av farligt gods. Transporter av farligt gods 17

20 Kapitel 2. Transport av farligt gods rapport över farligt godsverksamheten. Denna är inte en offentlig handling förrän den krävs in vid tillsyn men det kan givetvis finnas möjlighet att ta del av den ändå. Om en säkerhetsrådgivare behöver kontaktas kan MSB göra ett utdrag ur registret över säkerhetsrådgivare bosatta inom ett angivet geografiskt område. Vissa kommuner har också en egen säkerhetsrådgivare registrerad. Värt att notera: begreppet säkerhetsrådgivare används inom ett flertal område, och inte enbart i den mening som avses i Föreskrift (SRVFS 2006:9) om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods. Undantag och lättnader avseende avsändning och transport ADR samt RID är omfattande regelverk med krav på allt från utbildning till förslutning av förpackningar. Vid mindre mängder per innerförpackning eller mindre mängd per transportenhet kan undantag och lättnader ibland medges. Dessa benämns: > > Begränsad mängd (mängdbegränsning per innerförpackning) > > Reducerad mängd (ännu mindre mängder per innerförpackning) > > Värdeberäknad mängd (mängdbegränsning per transportenhet) Vilken mängdbegränsning som gäller för de olika undantagen varierar beroende på vilket farligt gods som ska transporteras. För en del farligt gods kan undantag inte användas. Undantagen innebär lättnader, men fortfarande ska flertalet krav uppfyllas. En lättnad kan exempelvis vara att fordon inte behöver skyltas. Detta innebär exempelvis att lokala trafikföreskrifter som anger förbud mot skyltade farligt godsfordon inte innefattar samtliga transporter. Skyltar och etiketter på vägfordon Föraren är ansvarig för att fordon skyltas korrekt. Om mängderna är små kan farligt gods transporteras utan att det syns utanpå fordonet, alternativt endast visas på ett enklare sätt. Vilka mängder som är möjliga att transport era utan fullständig skyltning beror på vilket eller vilka ämnen som transporteras. Det finns också ämnen som inte får transporteras utan fullständig skyltning. Järnvägsvagnar skyltas på likartat sätt som tankbilar. Det finns även märken och etiketter som är specifika för transport av farligt gods på järnväg. 18 Transporter av farligt gods

21 Förpackningar med farligt gods ska vid transport vara etiketterade och märkta. Transporter av farligt gods 19

22 Kapitel 2. Transport av farligt gods Transport av farligt gods i tankbil Tankfordon med farligt gods kan ha en eller flera sorters farligt gods i sina tankar. Har tankbilen flera ämnen skyltas den med orangefärgade tvådelade skyltar med sifferbeteckningar. Skylt arna placeras vid respektive tankfack. Onumrerade orange färgade skyltar placeras fram samt bak på fordonet. Den övre sifferkombinationen på den tvådelade orangefärgade skylten är det så kallade farlighetsnumret. Farlighetsnumret består av två eller tre siffro r. Siffrorna är desamma som anger klass i ADR och RID. Den första siffran (överst) anger vilken klass ämnet tillhör. Detta ger även uppgifter om den dominerande faran. Den andra siffran anger den sekundära farliga egenskapen. Om den andra siffran är 0 har ämnet bara en farlig egenskap, det vill säga den första siffran. Om den första och den andra siffran är lika innebär detta att faran är förhöjd, till exempel mycket brandfarligt (33) eller mycket giftig (66). Bokstaven X betyder att ämnet reagerar med vatten på ett farligt sätt. Den undre delen av den tvådelade orangefärgade skylten anger ämnets UN-nummer. Styckegods Transporter med farligt gods som styckegods har onumrerade orange skyltar fram och bak. Förbud för transporter med farligt gods De vägar som är märkta med denna förbudsskylt får ej användas vid transport av farligt gods. 20 Transporter av farligt gods

23 Rekommenderad färdväg för transporter med farligt gods De vägar som är märkta med denna skylt rekommenderas för transporter av farligt gods. Lästips > > Lag 2006:263 om transport av farligt gods > > Förordning 2006:311 om transport av farligt gods > > Föreskrifter (MSBFS 2011:2) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR-S) > > Föreskrift (SRVFS 2006:9) om säkerhetsrådgivare för transport av farligt gods > > Transport av farligt gods, lärobok, Prevent, 2009, ISBN Transporter av farligt gods 21

24

25 3 KAPITEL Ansvarsfördelning avseende transport av farligt gods och dess risker Ingen aktör har ensam ansvaret för riskerna med farligt gods på våra vägar och järnvägar. Ansvaret ligger hos flera aktörer och flera myndigheter. Nedan beskrivs olika aktörers roll utifrån om de är involverade i transportledet (tillsyn av fordon, val av förpackningar) eller i samhällsplaneringen (planering för bebyggelse intill transportleder). Transportkedjan Producenter och tillverkare har ansvar för att ämnen och föremål klassificeras på ett korrekt sätt. I detta tidiga skede avgörs om ämnet har sådana egenskaper att det omfattas av farligt godsreglerna eller inte. När ämnet ska avsändas (av tillverkaren eller senare i ämnets livscykel) har avsändaren ansvar för att sändningen följer regelverket, till exempel genom att rätt förpackning används, att mängden per förpackning inte är alltför stor, att varningsetiketter och märkning av kollit är korrekt samt att rätt dokumentation överlämnas till transportören. Transportören i sin tur har ansvar för att själva transporten utförs korrekt, till exempel att fordonet skyltas på ett korrekt sätt, att rätt utrustning finns samt att rätt dokumentation medföljer även under transporten. Föraren måste följa regler för vilka vägar som får användas samt vilka tunnlar som får passeras. Vid mottagning av farligt gods har mottagaren ansvar för att inte fördröja mottagandet. Transporter av farligt gods 23

26 Kapitel 3. Ansvarsfördelning avseende transport av farligt gods och dess risker Den kommunala räddningstjänsten utför insatser vid olyckor med farligt gods, både på väg och på järnväg. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är transportmyndighet för transport av farligt gods på väg och järnväg medan Transportstyrelsen är det för sjö- och lufttransporter. Dessa myndigheter ansvarar bland annat för respektive regelverk. Ansvaret för tillsyn är uppdelat på ett flertal myndigheter. MSB är tillsynsmyndighet för bland annat säkerhetsrådgivare för samtliga transportslag, Polismyndigheten är tillsynsmyndighet för landtransporter av farligt gods, undantaget järnvägstransporter. Transportstyrelsen är ansvarig för till synen över järnvägstransporter, men även över transport av farligt gods på sjö och i luft. Tillsynsmyndighet för farligt gods i hamnars landområden är Kustbevakningen, som också på Transportstyrelsens begäran kan utföra tillsyn över transport av farligt gods på sjön. För tillsyn av radioaktiva ämnen ansvarar Strålsäkerhetsmyndigheten, oavsett om det gäller väg, järnväg, sjö eller flyg. Strålsäkerhetsmyndigheten är ansvarig myndighet när det gäller radioaktiva ämnen. Polismyndigheten är behörig myndighet när det gäller: > > tillstånd för lastning och lossning på offentlig plats inom tättbebyggt område > > underrättelse om lastning och lossning på offentlig plats utanför tättbebyggt område > > medgivande för längre färduppehåll nära bebodd plats eller samlingsplats vid transport av vissa slag av farligt gods Polisen ska i dessa frågor samråda med den kommunala räddningstjänsten. Samhällsplanering med hänsyn till riskerna med farligt gods Kommuner är organiserade på olika sätt, vilket innebär att ansvarsfördelning, roller och arbetsgång skiljer sig åt mellan olika kommuner. Detta kan innebära att det i en enskild kommun inte nödvändigtvis ser ut såsom återges nedan. Kommunen har ansvar för bebyggelseplanering vilket även innefattar att ta hänsyn till riskerna med transporter av farligt gods på väg och järnväg. Kommunen har ett lagstiftat ansvar, enligt plan- och bygglagen, att beakta dessa frågor. Det övergripande och samordnande ansvaret för kommunens arbete med riskhantering ligger på kommunledningen (kommunstyrelsen). 24 Transporter av farligt gods

27 Inom kommunen har vanligtvis ett stadsbyggnadskontor (eller mot svarande) ansvar för planarbetet, även om det sker på uppdrag av politiker. Plan eraren får därmed en viktig och bred roll samt ansvarar för helheten, samtidigt som man styrs av givna förutsättningar. Uppdragsgivaren är en politisk nämnd och det är nämndens uppgift, i egenskap av beslutsfattare, att välja alternativ och se till att detta stämmer överens med kommunens visioner. Den kommunala räddningstjänsten (brandkåren) har som uppdrag att förebygga olyckor enligt lagen om skydd mot olyckor och är kommunens specialist i dessa frågor. Räddningstjänsten är också remissinstans i till exempel plansamråd och utställning. Miljöförvaltningen/miljökontoret (eller motsvarande) kan vara involverat i planarbetet och har (ofta) en remissroll i samband med samråd och utställning. Tillsammans med räddningstjänsten har miljöförvaltningen en viktig roll när det gäller att bevaka frågor kring risk och hållbarhet, dock kan riskperspektivet skilja sig åt (konsekvenser för människa eller miljö, samt vilket tidsperspektiv som åsyftas). Länsstyrelserna har ett ansvar att verka för hälsa och säkerhet som region al myndighet i plan- och tillståndsfrågor och i egenskap av tillsynsorgan över kommunal verksamhet. Otillräcklig hänsyn till säkerhetsaspekter utgör grund för länsstyrelsen att pröva kommunens beslut om antagande av detaljplaner. Om säkerhetsfrågor inte är tillräckligt beaktade i rättsverkande planer, ska länsstyrelsen häva kommunens beslut att anta planen. Centrala myndigheter som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Boverket och Naturvårdsverket har sin respektive speciallagstiftning inom vilka de utarbetar allmänna råd och riktlinjer. Vid planering, byggande och underhåll av väg eller järnväg ansvarar Trafikverket (avseende det statliga vägnätet samt järnväg) respektive kommunen (avseende kommunala vägar) för att den infrastruktur som anläggs är tillräckligt säker, samt tar tillräcklig hänsyn till de risker som eventuella transporter av farligt gods medför. I vissa fall är befintlig bebyggelse belägen alltför nära väg eller järnväg, vilket kan innebära att bebyggelsen exponeras för alltför höga risker. Detta kan innebära att riskreducerande åtgärder behöver vidtas. Ägaren av infrastrukturen är ansvarig för att frågorna utreds samt att eventuella åtgärder vidtas. Exploatörens roll vid utvecklandet av ny bebyggelse är att se till att tillräcklig riskhänsyn tas, vilket säkerställs genom dialog, remissförfarande samt beslut fattade av kommunen. Transporter av farligt gods 25