MIRJAM KALLAND Faktorer i omhändertagna barns utveckling en systemisk modell 15

Transkript

1 Innehåll TEMA: SOCIAL BARNAVÅRD INGRID HÖJER Fosterfamiljer i Danmark, Norge och Sverige 2 Fosterföräldrar tar på sig ett omfattande omsorgsåtagande när de tar emot barn som fosterbarn. Placering av barn i fosterhem utgör en viktig del av den sociala barnavården i Danmark, Norge och Sverige. I artikeln görs en beskrivning av fosterfamiljer i de tre länderna. SISSEL BRØNSERUD/MARIE-LOUISE DESSAU Den komplekse anbringelse 7 Der er mange dilemmaer forbundet med at anbringe børn i familiepleje, og flere undersøgelser peger på, at anbringelser i familiepleje ikke virker efter hensigten. Artiklen ser nærmere på, hvorfor familien vælges som anbringelsessted. MIRJAM KALLAND Faktorer i omhändertagna barns utveckling en systemisk modell 15 Barn som omhändertagits utgör en riskpopulation som uppvisar en mindre optimal utveckling beträffande såväl fysisk som psykisk hälsa än normalpopulationen. Denna artikel refererar till forskning om risk- och stödjande faktorer för omhändertagna barns utveckling. BO VINNERLJUNG/MARIE SALLNÄS/PIA KYHLE WESTERMARK Sammanbrott vid tonårsplaceringar i fosterhem och på institution 24 I en omfattande riksrepresentativ aktstudie i över 200 svenska kommuner har undersökts hur vanligt det är att tonårsplaceringar slutar med sammanbrott och vilka faktorer som ökar respektive minskar risken för att det inträffar. GUNVOR ANDERSSON Fosterbarn ur ett könsperspektiv 35 Som en del av ett större forskningsprojekt granskas skillnader mellan åriga pojkars och flickors problem, så som de gestaltas i familjehem och tolkas av fosterföräldrar. Artikeln diskuterar hur iakttagna könsskillnader ska förstås teoretiskt. MARIT EGGE De har mistet en barndom og ber om en ny 42 Artikkelen handler om 15 barn og unge som kom til Norge uten foreldre eller andre omsorgspersoner. Søkelyset på det rettslige grunnlaget for opphold har vært så kraftig at det har vært vanskelig å se barna. Nå forteller noen av alenabarna sin historie. 48 Intervju med forfatter og sosionom ODVEIG KLYVE Som å pusta... av STEINAR BARSTAD 50 Recensioner 58 Nyt fra Norden 62 Böcker till redaktionen 64 Kalendarium

2 INGRID HÖJER: Fosterfamiljer i Danmark, Norge och Sverige Ingrid Höjer Fil dr, lektor i socialt arbete Adress: Göteborgs Universitet Institutionen för socialt arbete Box 720 SE Göteborg Tel: Fax: E-post: Ingrid.Hojer@socwork.gu.se 2 Under de senaste decennierna har kunskapen om placerade barns behov av kontakt med sitt ursprung ökat, och stor vikt läggs numera vid att bibehålla en god kontakt mellan barn och föräldrar då barnen är placerade i fosterhem. Innehållet i fosterföräldrauppdraget förändrades därmed. Tidigare ansågs fosterföräldrarnas uppgift vara att ersätta de biologiska föräldrarna, medan de numera förutsätts komplettera dessa. I uppdraget som fosterförälder ingår att ta emot fosterbarnets föräldrar i sitt hem, och att unders. 2-6 Fosterföräldrar tar på sig ett omfattande omsorgsåtagande när de tar emot barn som fosterbarn. Placering av barn i fosterhem utgör en stor och viktig del av den sociala barnavården i Danmark, Norge och Sverige. Vilka är det då som vill bli fosterföräldrar, och varför vill de ta på sig ett sådant uppdrag? I artikeln görs en beskrivning av fosterfamiljer i de tre länderna. Artikeln avlutas med en diskussion om hur framtidens fosterbarnsvård kan komma att se ut. Barn och familj är två begrepp som är intimt sammankopplade. Den omsorg som ges i en familj är väsentlig för att barn skall få både fysiska och känslomässiga behov tillfredsställda och utvecklas på bästa sätt. De flesta barn har det också så att de kan leva med båda sina biologiska föräldrar, eller med en av föräldrarna, men för några barn är situationen annorlunda; av någon anledning har deras egna föräldrar inte själva möjlighet eller förmåga att ta hand om dem. Orsaken till föräldrarnas bristande förmåga att ta hand om sina barn kan vara missbruksproblem och/eller psykiska problem, sjukdom eller andra svårigheter. I sådana fall kan barnet placeras i en fosterfamilj, där dess behov av vård och omsorg kan bli tillgodosedda. Placering i fosterhem är en viktig del av den sociala barnavården i Danmark, Norge och Sverige, även om andelen barn som placeras i fosterhem skiljer sig åt. I Danmark var % av de barn som var i dygnsvård utanför hemmet placerade i fosterhem (Nielsen, in prep). I Norge var motsvarande andel 86 % (Statistisk sentralbyrå, barnevernstatistikken 2001) och i Sverige 75 % (Socialtjänst 2000:9). Således används fosterhemsplacering som ett alternativ för de dygnsvårdade barnen i betydligt högre utsträckning i Norge och Sverige än i Danmark. När ett barn placeras i fosterhem kan detta ske antingen genom att placeringen görs med föräldrarnas samförstånd, eller genom att barnet omhändertas med tvång. Om placeringen är gjord på frivillig basis har föräldrarna fortfarande kvar all bestämmanderätt. Då barn omhändertas mot föräldrarnas vilja, enligt de tvångsparagrafer som finns i de tre länderna, är föräldrarnas bestämmanderätt över barnen betydligt inskränkt, men även i dessa fall har barnets föräldrar (oftast modern) i de allra flesta fall kvar vårdnaden om barnet. Fosterbarnets föräldrar är alltså fortfarande juridiska vårdnadshavare. Fosterföräldrar förväntas ge omsorg till ett behövande barn, utan att omsorgsgivandet är grundat på ett biologiskt föräldraskap. Barnets tillhörighet till familjen grundas på ett avtal mellan fosterföräldrarna och socialtjänsten i den placerande kommunen. Avtalet reglerar placeringen och även den ekonomiska ersättning som fosterföräldrarna erhåller. Det kan sägas upp av båda parter föräldrarna kan begära att barnet skall flytta hem igen, kommunen kan anse att fosterföräldrarna inte fullgör sitt uppdrag eller också kan fosterföräldrarna själva begära att barnet flyttas. Konstruktionen av fosterföräldraskapet innefattar således ett tämligen stort mått av osäkerhet, vilket Vinnerljung (1996) uttrycker på följande sätt: Fosterhemsplacering är juridiskt sett en svag och tillfällig konstruktion för alla parter. Det dagliga föräldraarbetet, men inte föräldrarätten, har övertagits av någon annan mot betalning. (a.a. s 18)

3 Fosterfamiljer i Danmark, Norge och Sverige lätta för barnet att upprätthålla kontakten med sina föräldrar och övriga släktingar. I uppdraget ingår även att ha kontakt med det professionella nätverket kring fosterbarnet socialsekreterare, familjehemssekreterare, barnpsykologer etc. Då en familj tar emot ett fosterbarn i sitt hem, öppnar den följaktligen sina gränser både mot barnets nätverk och mot ett professionellt nätverk. Tre nordiska undersökningar Vad karakteriserar en fosterfamilj? Vilka människor är det som väljer att bli fosterföräldrar? För att besvara dessa frågor har jag här valt att använda mig av tre samtida undersökningar om fosterfamiljer: Flemming Nielsens pågående avhandlingsarbete Sådan som plejeforældrene ser det (Institut for statskundskab, Københavns Universitet), Toril Haviks rapport från kartläggningsstudien Slik fosterforeldrene ser det (Barnevernets Utviklingssenter på Vestlandet, Bergen) och min egen avhandling Fosterfamiljens inre liv (Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet) 1. Syftet är endast att ge en beskrivning av fosterfamiljerna i dessa tre nordiska länder, skillnaderna mellan de olika länderna problematiseras inte. Vad är det då som kännetecknar fosterfamiljer? Är de annorlunda än familjer som enbart har biologiska barn? Då resultaten från de ovannämnda undersökningarna granskas, blir en skillnad uppenbar fosterföräldrar är i allmänhet äldre än vanliga föräldrar. Åldersmedelvärdet är i stor sett det samma i Danmark (Nielsen in prep) och Sverige (Höjer 2001), 46 år för fostermödrar i den danska studien och 45 år i den svenska, medan värdet för fosterfäder är 48 år i båda fallen. Motsvarande siffra är något lägre i Norge (Havik 1996), 43 år för fostermödrar och 45 år för fosterfäder. Liknande resultat finns även i andra, motsvarande undersökningar, både i Skandinavien och Storbritannien, exempelvis Wåhlander 1990, Bebbington & Miles 1990 och Triseliotis Av ovanstående siffror kan slutsatsen dras att många människor bestämmer sig för att bli fosterföräldrar då deras egna barn blivit mera självständiga, kanske till och med har flyttat hemifrån. I den danska undersökningen har 1 Flemming Nielsens undersökning grundar sig på en enkät som sänts ut till alla fosterfamiljer med fosterbarn placerade från Köpenhamns kommun, n=359. Toril Haviks undersökning består av en enkät utsänd till var fjärde fosterfamilj i hela Norge, n=694. Ingrid Höjers studie består dels av en enkät som skickats ut till fosterföräldrar med barn placerade från Göteborgs, Härrydas, Kungälvs, Mölndals, Partilles och Uddevallas kommuner, n=366, dels av intervjuer med 17 fosterföräldrapar. 43 % av fosterföräldrarna inga egna hemmaboende barn, i den norska är motsvarande siffra 27 % och i den svenska 34 %. Fosterfamiljens förhållanden För kunna få uppdraget som fosterförälder krävs att de sociala myndigheterna uppfattar de blivande fosterföräldrarnas levnadsförhållanden som stabila och trygga. I alla tre länderna finns det också en uppfattning om att familjer med två föräldrar bättre klarar att ge placerade barn god vård och fostran, än familjer med en förälder (Egelund 1997, Havik 1996, Höjer 2001). Eftersom barn som omhändertas ofta lever med endast en förälder, i de allra flesta fall modern (Hessle 1988, Egelund 1997), finns det en föreställning om att en placering i fosterhem skall ge fosterbarnet en möjlighet att få en manlig förebild, då sådana många gånger saknats under barnets tidigare liv. Sammantaget medverkar de här beskrivna faktorerna till att fosterföräldrar i de flesta fall är kvinnor och män som lever i långa, stabila äktenskap eller samboförhållanden, och att de också i övrigt har levnadsförhållanden som uppfattas som säkra och trygga. I den danska undersökningen har 54 % av paren levt tillsammans i mer än 20 år, och i den svenska är motsvarande siffra 55 % 2. När det gäller fosterföräldrarnas förvärvsarbete, visar det sig att i den danska studien är det 49 % av fostermödrarna och 85 % av fosterfäderna som förvärvsarbetar (på hel- eller deltid). I den norska studien förvärvsarbetar 63 % av fostermödrarna och 91 % av fosterfäderna, och i den svenska studien var motsvarande siffror 65 % för fostermödrarna och 88 % för fosterfäderna. En stor del av fostermödrarna är således förvärvsarbetande, även om antalet är lägre jämfört med vanliga mödrar, till exempel är andelen förvärvsarbetande kvinnor i Sverige med barn under 18 år 82,5 % (SCB 1997). I den danska och svenska studien finns uppgifter om vilka kvinnor som är fostermödrar på heltid, och där skiljer sig antalet åt: I den danska studien är andelen 51 %, i den svenska är den 20 %. I svenska undersökningar av äldre datum (SOU 1974:7, Kälvesten 1974), framkommer att fosterföräldrar mera sällan har någon postgymnasial utbildning. Befolkningens utbildningsnivå har sedan 70-talet ökat generellt, vilket också avspeglar sig i resultaten från de här redovisade 2 I den norska studien finns inte motsvarande uppgifter om längden på parförhållandet, endast hur stor andel av de tillfrågade paren som var gifta eller sammanboende. Denna siffra uppgick då till 92 %. Fosterföräldrar är i de flesta fall kvinnor och män som lever i långa, stabila äktenskap eller samboförhållanden. 3

4 Resultaten från samtalen med de svenska paren visar att fosterföräldraskapet ofta är kvinnans projekt. 4 studierna. I den norska har 29 % av fostermödrarna och 40 % av fosterfäderna någon form av postgymnasial utbildning, i den svenska är motsvarande siffror 29 % för båda könen 3, vilket inte avviker i någon högre grad från den svenska normalpopulationen. Klasstillhörigheten är svår att jämföra i de tre studierna, eftersom kategoriseringarna inte är direkt jämförbara. Nämnas kan dock att i den svenska tillhör 61 % av fosterföräldrarna arbetarklassen, vilket är 11 % fler än för övriga svenskar. 62 % av fostermödrarnas och 12 % av fosterfädernas yrken kunde i den svenska studien hänföras till kategorin omsorgsyrken (dvs. yrken inom vårdsektorn, barnomsorgen och skolan). I den danska studien var motsvarande siffror 56 % för de förvärvsarbetande fostermödrarna och 20 % för de förvärvsarbetande fosterfäderna. 4 De flesta fosterfamiljer tog emot de placerade barnen då dessa var i förskoleåldern 67 % av barnen i den danska studien var under fem år vid placeringen, och motsvarande siffror för Norge och Sverige var 53 % och 59 %. Placeringarna är i många fall långvariga. I den danska studien hade barnet varit placerade i fosterhemmet i genomsnitt 6,2 år, i den norska studien 4,5 år och i den svenska 7,2 år. Motiv för placering De barn som placeras i fosterhem har ofta erfarenheter av en problematisk uppväxt och de har i många fall traumatiska upplevelser bakom sig. Därmed har de också stora behov av uppmärksamhet och omsorg. Att ta emot ett fosterbarn i sitt hem innebär ett avsevärt omsorgsåtagande, en stor del av fosterföräldrarnas tid måste användas till att tillfredsställa fosterbarnets behov. Varför vill då kvinnor och män ta på sig ett så ansvarsfullt uppdrag? Det går inte att ge ett enkelt svar på en sådan fråga, motiven varierar, men det går ändå att urskilja vissa gemensamma bevekelsegrunder för en önskan om att bli fosterförälder. 5 Den orsak som tydligast framträder är ett socialt intresse, en önskan om att hjälpa barn som har det svårt. Andra starka motiv är en önskan om att leva med barn. Det kan vara så 3 Den danska studiens siffror är svåra att använda för en direkt jämförelse, eftersom kategoriseringarna är gjorda på ett annat sätt än i den norska och svenska. 4 I den norska studien finns inte motsvarande indelning. 5 När det gäller just motivet jämförs här endast den danska och den svenska studien, eftersom den norska studien inte innehåller specifika frågeställningar om detta tema. Ingrid Höjer att de egna barnen har vuxit upp, eller att det funnits ett önskemål om en större familj än den biologiska familjen. Få av de tillfrågade menar att den ekonomiska ersättningen, arvodet, är ett motiv för att ta på sig uppdraget som fosterförälder. Både i den danska och den svenska studien är det endast 10 % som uppger att den ekonomiska ersättningen var en anledning till att de ville bli fosterföräldrar. I den danska studien är det 30 % av de tillfrågade som uppger att det var kvinnan som först kom med idén att paret skulle bli fosterföräldrar, och i den svenska var motsvarande siffra 40 % I båda studier hade 6 % av männen varit initiativtagare till fosterföräldraskapet 6. I den svenska studien, där det också ingår en intervjuundersökning, framgår det av resultaten från samtalen med de svenska paren att fosterföräldraskapet ofta är kvinnans projekt. Kvinnorna ser sig som kompetenta och dugliga omsorgsgivare, och deras kompetens bekräftas av männen. I den svenska studien säger flera kvinnor att en anledning till att de blev fosterföräldrar var just att de ville använda denna kompetens till något viktigt, något som kunde bli av betydelse. Även Skjæer-Ulvik (1997) finner liknande resultat, fosterföräldraskapet blir ett sätt för kvinnorna att använda, och även utvidga och i viss mån professionalisera, sin kompetens som mor och husmor. I alla tre studier är det ungefär en fjärdedel av fosterföräldrarna som kände barnet innan placeringen gjordes. I den danska studien är 10 % av fosterföräldrarna släktingar till barnen, i den norska och svenska studien är motsvarande siffror 17 % och 8 %. De fosterföräldrar som inte var släkt med barnen, hade lärt känna dem på olika sätt, det vanligaste var att barnen hade varit kontakt/avlastningsbarn i familjen, eller att de varit sommarbarn. Sammanfattning och avslutande diskussion En sammanfattande bild från Danmark, Norge och Sverige visar således att fosterföräldrar i allmänhet är äldre än andra föräldrar med enbart biologiska barn, deras egna barn är därmed också äldre och i många fall bor de inte längre kvar hemma. De par som blir fosterföräldrar har bott tillsammans under lång tid, och lever under trygga och stabila förhållanden. Fosterföräldrar 6 I den danska studien uppger 59 % av de tillfrågade att idén varit gemensam, i den svenska uppgick detta antal till 33 %. 6 % var i den danska studien tillfrågade av annan part, i den svenska var motsvarande siffra 21 %.

5 Fosterfamiljer i Danmark, Norge och Sverige tillhör i många fall arbetarklassen, och en majoritet av kvinnorna har yrken inom områden som vård, omsorg och skola. Kvinnor och män vill bli fosterföräldrar därför att de vill hjälpa barn och göra en social insats, samt därför att de tycker om att leva med barn. Själva idén att bli fosterfamilj kommer i många fall från kvinnan. Flera kvinnor menar också att en anledning att bli fostermor är en önskan om att använda sin kompetens som omsorgsgivare. Det finns på många sätt en samstämmighet mellan Danmark, Norge och Sverige i beskrivningen av fosterfamiljen. En stor skillnad är dock andelen barn i dygnsvård som placeras i fosterfamilj. I Danmark återfinns betydligt fler barn inom institutionsvården än i Sverige och Norge, där vårdas således placerade barn i högre grad av professionella än vad fallet är i de andra två länderna. I Sverige har det under hela 1900-talet ansetts att dygnsvård av barn och ungdomar i första hand skall ske genom fosterhemsplaceringar. Placeringar på barn- och ungdomshem skall endast vara avsedda för gravt kriminella och/ eller missbrukande ungdomar, samt för akuta placeringar. Vinnerljung, Sallnäs och Oskarsson (1999) har emellertid funnit att det skett en återinstitutionalisering av barnavården i alla åldersgrupper; placerades 70 % av alla barn i fosterhem, medan andelen tio år senare hade sjunkit till 55 % (denna siffra syftar på antalet nyplacerade barn, den totala andelen av fosterhemsplacerade barn är fortfarande 75 %). Som förklaringar till denna minskning av antalet fosterbarnsplaceringar nämner forskarna en minskad tillgång på fosterhem, en mer positiv inställning till institutionsplaceringar bland svenska socialarbetare samt att dygnsvården för barn och ungdomar i allt större utsträckning har blivit en marknad med ett större utbud av placeringsalternativ (a.a). Den minskade tillgång på fosterhem som nämns ovan, är en realitet i flera svenska kommuner. Att ta emot ett eller flera fosterbarn innebär ett stort omsorgsåtagande. Inför den framtida fosterbarnsvården kan det finnas anledning att fråga sig vilka familjer som i framtiden kommer att vara beredda att ta på sig ett sådant krävande uppdrag? Familjemönstren förändras kontinuerligt. I alla tre länderna finns ett stort antal familjer som splittrats av separationer och skilsmässor. Som en konsekvens härav är antalet ensamstående föräldrar högt. Ytterligare en konsekvens är många ombildade familjer, med länkande nätverk av nya och gamla partners, med egna och gemensamma barn. I en sådan familj är en stor del av tiden redan är ockuperad av planering och förhandlingar för att få alla den länkade familjens delar att fungera (Larsson- Sjöberg 2000). Då en familj tar emot ett fosterbarn, innebär det ofta att ett nytt socialt och professionellt nätverk knyts till familjen. Kommer det att finnas utrymme för att ta emot fosterbarn i sådana familjer, eller är planeringsoch förhandlingsutrymmet redan upptaget? Antalet kvinnor som förvärvsarbetar är också högt i Danmark, Norge och Sverige. Unga kvinnor har en önskan om att vidareutbilda sig och göra karriär. Fosterföräldraskapet har hittills till stor del varit kvinnans projekt. Kommer unga kvinnor i framtiden att vilja åta sig ett så omsorgskrävande uppdrag? Svaren på dessa frågor vet vi ännu inte något om. Kanske kommer Sverige och Norge att få en liknande situation som sedan länge funnits i Danmark, där en betydligt högre andel av de dygnsvårdade barnen placeras inom institutionsvården? Även om andelen fosterhemsplaceringar skiljer sig åt i de tre länderna, så är det ändå uppen bart att fosterbarnsvården utgör en stor och viktig del av den sociala barnavården i Danmark, Norge och Sverige. Fosterföräldrarna blir därmed en också en mycket betydelsefull del av den vård som erbjuds barn som inte kan bo med sina biologiska föräldrar. Med tanke på den stora inverkan som en placering i fosterhem kan få på ett barns liv, är det väsentligt att öka kunskapen om fosterbarnsvården. Fosterbarn och fosterföräldrar bör erbjudas det bästa möjliga stöd, för att utfallet av vården skall bli till nytta för barnet. 5

6 Ingrid Höjer Litteratur Bebbington, A, and Miles, J (1990) The Supply of Foster Families for Children in Care. British Journal of Social Work, vol. 20, no 4. pp Egelund, T (1997) Beskyttelse av barndommen. Hans Reitzels forlag, København. Havik, T (1996) Slik fosterforeldrene ser det. Resultat fra en kartleggningsstudie. Barnevernets Utviklingssenter på Vestlandet. Bergen. Hessle, S (1988) Familjer i sönderfall. Göteborg: Norstedts Höjer, I (2001) Fosterfamiljens inre liv. Göteborgs universitet, Institutionen för socialt arbete. Kälvesten, A-L. (1974) 40 fosterfamiljer med Skåbarn. Stockholm: Almqvist och Wiksell Förlag. Larsson-Sjöberg, K ( 2000) Barndom i länkade familjesystem. Avhandling, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs Universitet. Nielsen, F (under arbete) Børn og unge anbragt i familiepleje. Institut for statskundskab, Københavns Universitet. SCB (1997) Arbetskraftsundersökningen. Stockholm: Statistiska Centralbyrån. Skjær-Ulvik, O. (1997) Penger, kjærlighed og arbeid. Fosterhjemskontakt 3/1997. Socialtjänst 2000:9. Statistik. Socialstyrelsen. SOU 1974:7 Barn och ungdomsvård. Socialdepartementet. Statistisk sentralbyrå, barnevernstatistikken 2001, Oslo. Triseliotis, J, Moira, B, Hill, M (2000) Delivering Foster Care. British Agencies for Adoption & Fostering (BAAF), London. Vinnerljung, B. (1996) Fosterbarn som vuxna. Lund: Arkiv. Vinnerljung, B & Sallnäs, M & Oskarsson, L (1999) Dygnsvård för barn och ungdom förändringar i vårdlandskapet sedan socialtjänstlagens tillkomst. Tidskriften Socionomen nummer Wåhlander, E (1990) Familjehem - stöd och hjälp. Stockholm. FOU-rapport nr 133. Summaries Foster families in Denmark, Norway, and Sweden What foster parents in Denmark, Norway, and Sweden have in common is that they are generally older than other parents with only biological children. Couples who become foster parents have mostly lived together for a long time, in secure and stable circumstances. Foster parents in many cases belong to the working class, and a majority of the women have jobs in the caring sectors or in school. Women and men want to become foster parents because they want to help the children and do something for society, and because they like living with children. The actual idea of becoming a foster parent in many cases comes from the woman. Several women also say that one reason for becoming a foster mother is to use their competence as a caregiver. Since it involves assuming such a large caring responsibility to accept a foster child, the question is who will have the time and opportunity in the future to undertake the mission of being a foster parent. Sijaisperheet Tanskassa, Norjassa ja Ruotsissa Yhteistä sijaisvanhemmilla sekä Tanskassa, Ruotsissa että Norjassa on se, että he ovat yleensä iältään vanhempia kuin ainoastaan biologisten lasten vanhemmat. Sijaisvanhemmiksi ryhtyvät ovat usein asuneet pitkään yhdessä ja elävät turvallisessa ja vakaassa suhteessa. Sijaisvanhemmat kuuluvat usein työväenluokkaan ja suurin osa naisista työskentelee terveys- hoiva- tai koulutussektorilla. Sekä naiset että miehet haluavat ryhtyä sijasivanhemmiksi koska haluavat auttaa lapsia ja antaa sosiaalisen panoksen ja koska he pitävät lasten kanssa elämisestä. Ajatus ryhtyä sijaisperheeksi on monessa tapauksessa naisen. Moni naisista haluaa ryhtyä sijaisvanhemmaksi myös siksi, että he toivovat voivansa käyttää sitä pätevyyttä, joka heillä on hoivaamisessa. Koska sijaisvanhemmaksi ryhtyminen vaatii suurta sitoutumista huolehtimiseen on syytä kysyä kenellä tulevaisuudessa tulee olemaan aikaa ja mahdollisuutta ottaa vastaan sijaisvanhemman tehtävä. 6 Fósturfjölskyldur í Danmörku, Noregi og Svíþjóð Fósturforeldrar í Danmörku, Noregi og Svíþjóð eiga það sameiginlegt að vera yfirleitt eldri en foreldrar með eigin börn. Sambúðarfólk sem verður fósturforeldrar hefur oftast búið lengi saman og búa við stöðugar og tryggar aðstæður. Í mörgum tilvikum heyra fósturforeldrar til verkalýðsstéttar og meirihluti kvennanna starfar við umönnun, hjúkrun eða í skólum. Karlar og konur sækjast eftir að verða fósturforeldrar vegna þess að þau vilja hjálpa börnum og leggja fram sinn skerf til samfélagsins auk þess að þau hafa yndi af að hafa börn í kringum sig. Oft eru það konurnar sem eiga hugmyndina að því að taka þetta hlutverk að sér. Margar konur telja einnig að hvatinn til þess að taka fósturmóðurhlutverkið að sér sé löngunin til nýta hæfileika sinn til umönnunar. Það er viðamikið verkefni að taka fósturbarn að sér og því er spurning hverjir munu hafa tíma og tækifæri til að axla þessa ábyrgð í framtíðinni.

7 SISSEL BRØNSERUD / MARIE-LOUISE DESSAU: Den komplekse anbringelse Anbringelse af børn i familiepleje, er et område, der rummer flere faremomenter, og disse truer med at undergrave selve hensigten med at anbringe børn. Mange grundlæggende dilemmaer og vanskelige problemstillinger er nødvendige at adressere, hvis vi skal undgå at familieplejen som anbringelsesform skaber flere problemer for de anbragte børn, deres familier og plejefamilier, end den løser. Når et barn anbringes i familiepleje, foretages et dybt indgreb i mange menneskers liv. Både barnets, dets forældres og plejefamiliens daglige liv bliver markant forandret. I lang tid ofte langt ud over selve anbringelsens varighed. Netop plejefamilien bruges i stadigt stigende omfang som anbringelsesform. Ved udgangen af år 2000 var 5370 børn anbragt i familiepleje i Danmark, hvilket svarer til 44 % af alle børn anbragt uden for hjemmet. Dette gør familieplejen til den mest brugte anbringelsesform i Danmark. De, der er involveret i anbringelser af børn, udtrykker stor usikkerhed over for, om anbringelserne rent faktisk kom mer til at betyde en positiv udvikling for barnet og dets familie. Derfor synes det hårdt til trængt at få skabt større klarhed over, hvad anbringelse i familie pleje i grunden betyder for barnet, for dets for ældre og for dets plejefamilie. Uden en ordentlig beskrivelse af dette, kommer de professionelle, især sagsbehandlerne, der løbende skal vurdere hvilke skridt, der skal tages i et sagsforløb, nemt til at føle, at de famler i blinde og risikoen for, at der foretages uhen sigts mæssige eller mangelfulde interventioner bliver større. Nytter det noget? 1 Flere undersøgelser peger på, at der ikke kan dokumenteres nogen langvarig positiv effekt af plejeanbringelse med hensyn til barnets senere trivsel og adfærd (se f.eks. Vinnerljung 1996 a/b; Bohman 1980; Christoffersen 1993; Pilowsky 1995). En enkelt undersøgelse peger endog på, at emotionelle og adfærdsmæssige problemer øges i forbindelse med barnets an bringelse i familiepleje (se Benedict et al. 1996). Der eksisterer, så vidt vides, ingen undersøgelser, der entydigt peger i retning af, at plejeanbrin gelser generelt betragtet kan kompensere for barnets tidlige opvæksterfaringer. Det generelle billede, der tegner sig af børnenes situation, under anbringelsen såvel som senere i livet, er således ikke særlig positivt. På grup peniveau synes plejebørn ikke at blive bedre stillede, eller bedre præsterende voksne, end grup per fra svage eller truede op vækstvilkår selvom spredningen indenfor hvert studie er meget stor. På tilsvarende vis synes familieplejeanbringelse også i mange tilfælde at udgøre en særdeles negativ erfaring for barnets biologiske forældre, og der sker ofte en acceleration af forældre nes sociale og psykologiske problemer efter barnets anbringelse (se Hessle, Hessle og Gjerling 1985; Börjeson og Håkansson 1998; Ertmann 1994). Flere undersøgelser peger på, at der er en stor risiko for at forældrene træk ker sig i forhold til barnet særligt i de mere langstrakte anbringelsesforløb (se f.eks. Vinnerljung 1996b; Hessle 1988). I Hestbæks kvantitative undersøgelse af anbringelsesområdet (1997) viser det sig, at i mere end 60 % af sagerne får forælderen ingen hjælp eller støtte under barnets anbringelse. Dette forhold vil dog muligvis bedres, da den nye lovgivning, der trådte i kraft 1.januar 2001, tildeler forældrene en uvildig støtteper son, der bl.a. skal hjælpe dem med at redefinere deres rolle i barnets liv. Det nedslående billede, som disse undersøgelser tegner, kan tolkes på mange forskellige må der. Det er umuligt at pege på enkelte forhold som årsag, men det gør det ikke mindre vigtigt at forholde sig åbent til de mange komplekse dilemmaer, som en plejeanbringelse rummer, og aktivt forsøge at arbejde på at forbedre mulighederne for, at anbringelserne kan blive til gavn for 1 Artiklen bygger på forfatternes bog Anbringelse af børn i familiepleje at navigere i en kompleks virkelighed, Dafolo Forlag, Dele af artiklen har tidligere været trykt i Psykolog Nyt, nr.19, Sissel Brønserud Cand. Psych. Adresse: Skolen ved Kastaniely Brahesvej 14, Svanninge 5600 Faaborg Tlf.: / broenserud@ofi r.dk Marie-Louise Dessau Cand. Psych. Adresse: Familieambulatoriet Thoravej Thoravej København NV Tlf.: / malou_ dessau@- hotmail.com s

8 Det tages for givet, at plejeforældrene automatisk udvikler følelser for barnet. Det, at en tilknytning kan være svær, er et tabu, der sjældent diskuteres. 8 de involverede parter. Vælger vi at lukke øjnene for problemerne på området, eller at bagatellisere de problematikker der optræder, så sker der med sikkerhed ingen (til trængt) metodeudvikling af anbringelsespraksis. Hvorfor familiepleje? Særligt tre kvaliteter fremhæves ofte, når sagsbehandlere beskriver indikationer for netop fa milieplejeanbringelse, frem for institutionsanbringelse (Anbringelsesudvalget 2000). Det drejer sig om kontinuitet, stabilitet og den tætte kontakt og omsorg. I modsætning til et institutionsmiljø, er et hjemligt miljø blandt andet karakteriseret ved, at familiemedlemmerne er tæt knyttet gennem personlige og følelsesmæssige bånd, der i mange tilfælde opfattes som ubrydelige, gensidige og som en vigtig kilde til selvdefinition. Når man anbringer et barn i familiepleje, er det ofte netop for at give barnet en mulighed for at indgå i et sådant gensidigt, følelsesmæssigt forpligtende familiefællesskab. En familiemæssig kontekst menes at øge bar nets udviklingsmæssige muligheder, fordi familien kulturelt og psykologisk set, betragtes som den enhed, hvor barnet finder sin primære kilde til identitet og selvforståelse. Et af familiens vigtigste formål er desuden at ruste børnene til at kunne indgå i de mange sociale relationer og situatio ner, de stilles overfor, så de med udgangspunkt i det nære følelsesmæssige samspil i familien, udvikler evnen til at vælge, vurdere, reflektere og kommunikere relevant i forhold til omverden. Derudover kan man også fremhæve det hjemlige miljøs normale karak ter et as pekt, der ikke bør undervurderes. Særligt skolebarnet har en udpræget ten dens til social sammen ligning og behov for at kunne foretage en almengørelse af sine personli ge karakteristika og oplevelser, og det bliver vigtigt at tilhøre en rigtig familie (se f.eks. Damon & Hart 1988). Det spørgs mål vi må stille, er dog om disse forventninger bliver indfriet, når et barn anbringes i familiepleje. Den svære anbringelse Sissel Brønserud, Marie-Louise Dessau Det er, for os at se, nødvendigt, at der finder en gensidig følelsesmæssig tilknytning sted mellem plejebarn og plejeforældre. Hvis barnet skal trives og udvikle sig i en familie, skal det være og opleve sig som en del af familien og ikke som et behandlingsobjekt placeret uden for familien. Det tages som regel for givet, at plejeforældrene auto matisk udvikler følelser for barnet. Det, at en tilknytning kan være svær, eller måske ligefrem umulig, er et tabu, der sjældent diskuteres. Men er det muligt at elske et plejebarn på samme måde, som var det ens eget? Ser man på antallet af uplanlagte genanbringelser forårsaget af pleje forældrene, er der noget der tyder på, at dette ikke er tilfældet. Der findes ingen danske opgørelser over dette, men i Sveri ge finder Jöns son (1995, ref. i Andersson, 1995), at andelen af uplan lagte afbrud i plejeforhold over en 5-års periode, er på 43 % af alle plejeforhold. Et fund, som både Vinnerljung (1996b) og Anderssons (1995) egen undersøgelse bekræfter. Dette, sammen holdt med at flere undersøgelser peger på, at det netop er genanbringelserne, der stærkest påvirker barnets eller den unges udviklingsbetingelser i negativ retning, understreger vigtigheden af at finde ud af, hvordan vi bedst sikrer, at en plejefamilie ikke ender med at opgive plejeforholdet. Plejefamiliens tilpasning til plejeforholdet og tilknytning til barnet og barnets tilsvarende tilpas ning og tilknytning til plejefamilien, finder ikke automatisk sted. Det kan både hænge sammen med forhold ved det enkelte barn, ved plejefamilien og ved sagshåndteringen. Men der er også en række grundaspekter og - vilkår ved et familieplejeforhold, der er med til at gøre den gensi dige tilknytning vanskelig. Plejebarnet som familiens svage led En relativt stor andel af de børn, der i dag anbringes i familiepleje, har alvorlige psykosociale vanskeligheder og udviser tegn på tidlige følelsesmæssige skader (se f.eks. Münster og Schmidt 1995; Nissen & Nymann 1999). Dette stiller særlige krav til plejefamilien og kan være med til at fortælle os noget om plejefamiliens kvaliteter og begrænsninger som an bringelsesform. Da en plejefamilies behandlingsmæssige potentiale baserer sig på, at der finder en gensidig følelsesmæssig tilknytning sted mellem barn og plejefamilie, må det nødvendigvis skabe vanskeligheder, hvis det anbragte barn har svært ved at knytte sig følelsesmæssigt til andre mennesker, hvis det ikke formår at indleve sig i andre menneskers perspektiv eller mangler forståelse for sin egen andel i konflikter. Det kan dels forhindre, at der over hovedet finder en tilknytning sted, og dels kan det betyde, at plejefamilien ikke bliver i stand til at undgå at identificere sig med barnets negative forventninger, men kommer til at gentage et, for barnet velkendt, negativt interaktionsmønster. Det manglende biologiske tilknytningsfor hold og fraværet af en lang fælles historie mellem plejebarn og plejeforældre betyder, at den følelsesmæssige tilknytning i højere grad baserer sig

9 Den komplekse anbringelse på barnets aktuelle kendetegn, hvilket er med til at gøre tilknytningsforholdet mere sårbart. En familie er, som beskrevet, netop knyttet sammen via følelsesmæssige bånd og i mindre grad via formelle og den vil derfor kunne opleve, at hele dens strukturelle integration bliver truet, hvis den skal rumme et medlem, der udfordrer, afviser eller ikke svarer forventeligt på de følelsesmæssige tilkendegivelser og familiens selvforståelse. Plejebarnet kan dermed blive oplevet som en trussel mod familiens sammenhold, og kan ende med at blive familiens svage led, der bebrejdes eller trues af udstødning, hvis familien oplever problemer også problemer, der ikke nødvendigvis har noget med plejebarnet at gøre. Det usikre tidsperspektiv En del af familiens sammenhold baserer sig på, at de følelsesmæssige bånd mellem dens medlemmer opleves som ubrydelige. Denne oplevelse af ubrydeligt fællesskab er vanskeligt at etable re i forhold til et plejebarn, som skal vende tilbage til sin biologiske familie, når der bliver mu lighed for det. Det usikre tidsperspektiv er nærmest et grundvilkår ved alle plejeforhold, og det kan resultere i en hæmning af plejeforældrenes engagement i barnet (Bohman 1980). I Anderssons undersøgelse (1995) beskrives det, hvordan plejemødrene må håndtere usikkerheden, enten bevidst eller ubevidst. Enten ved at distancere sig fra barnet eller ved at have fantasier eller forestillinger, der kan skabe en form for sikkerhed for, at tilknytningen ikke indebærer en risiko. I overensstemmelse med dette finder Christoffersen (1988), at hele 75 % af plejeforældrene, på trods af det usikre tidsperspektiv, regner med, at plejeforholdet kommer til at vare barndommen ud. En forestilling, der snarere synes at bunde i plejeforældrenes behov for at tro på en kontinuitet i relationen end på realiteterne. At være forældre for et barn, der allerede har forældre Det usikre tidsperspektiv hænger sammen med at plejeanbringelsen også indbefatter et tæt samarbejde med barnets biologiske familie. I de fleste tilfælde skal der arbejdes hen imod, at barnet kan vende tilbage til denne. Men mange plejefamilier fremhæ ver at kontakten til barnets biologiske familie er det sværeste og mest problematiske ved at være plejefamilie (Nordin 1980; Simms & Bolden 1991; Palmer 1996). Dette kan hænge sam men med flere forhold. Barnets ofte voldsomme reaktion på kontakten med den biologiske familie, kan give plejeforældrene det indtryk, at samværet forstærker barnets problemer og vanskeligheder. Dertil kommer, at de biologiske forældre kan have vanskeligt ved at overholde aftaler eller, i pleje familiens øjne, opfører sig grænseoverskridende og uacceptabelt over for barnet eller familien. Det kan være svært for plejefamilien at støtte samværet mellem barnet og dets biologiske fami lie, hvis den oplever, at det påvirker barnet i negativ retning. Plejeforældrene skal imidlertid kunne fungere som forældre-figurer for barnet, uden at dette betyder at de konkurrerer med de biologiske forældre om forældrerollen. Plejeforældrene skal engagere sig følelsesmæssigt i barnet og gøre, hvad de kan, for at hjælpe og beskytte barnet. Men de skal også støtte barnet i at vedligeholde kontakten til forældrene uanset disses vanskeligheder og mangler. Ikke kun fordi kontakten til de biologiske forældre er væsentlig for barnets fornemmelse af kontinuitet, men også i særlig grad, fordi målet med anbringelsen (i følge lovgivningen) er, at der skal arbejdes på at barnet skal kunne vende hjem til sine biologiske forældre. Plejeforældrenes dilemma Plejeforældrene er fanget i et følelsesmæssigt para doks, hvor der ikke blot er et krav om et følelsesmæssigt engagement i barnet, men samtidig er et krav om, at plejeforældrene skal kunne forholde sig professionelt til deres rolle som ansatte/midlertidige forældre, og at de skal kunne give barnet fra sig igen. Palmer (1996) mener, at dilemmaet i praksis ofte løses ved, at plejeforældre, ofte med støtte fra sagsbehandlere, begrænser samvær med henvis ning til barnets behov for stabilitet og ro. Problematikken understreger betydningen af klare retningslinier for formålet med anbringelse og samvær, og nødvendigheden af, at sagsbehandleren definerer det som sin overordnede opgave (ikke plejeforældrenes) at sørge for, at der finder samvær sted. Desuden er uddannelse og supervision af plejefamilien grundlæggende for, at pleje forældrene kan få et mere afklaret forhold til barnets forældre og til, hvad deres egen rolle i plejeforholdet og i forhold til barnet skal være. Dette bliver særligt vigtigt set i lyset af, at plejeforældre, i modsætning til andre erhvervsgrupper der arbejder med belastede børn, ikke har noget kontinuerligt fagligt modspil, ikke har muligheden for at finde en daglig støtte i et kollegialt fællesskab og let kommer til at føle sig isolerede med deres tvivl og problemer. At være forældre til et barn, der tilbydes nye forældrefigurer Det anbragte barn er på godt og ondt knyttet Plejeforældrene skal kunne fungere som forældre-figurer for barnet, uden at dette betyder at de konkurrerer med de biologiske forældre om forældrerollen. 9

10 Mange børn og unge anbragt i familiepleje fastholdes i en meget uafklaret identitetsmæssig position. 10 til sine biologiske forældre, og vil generelt set have brug for deres accept af plejeanbringelsen og for kontinuerligt at se forældrene under anbringelsen for at kunne få et positivt udbytte af denne (Dumaret, Coppel-Batsch & Couraud 1997; Palmer 1996). En anbringelse i netop familiepleje rummer nogle særlige faremomenter også i den henseende. Det er ofte meget vanskeligt for forældrene at acceptere et familiepleje forhold, og selv ikke i de tilfælde, hvor der er tale om en frivillig anbringelse, er dette ensbe tydende med, at forældrene støtter barnets anbringelse i familiepleje. At få sit barn anbragt, vil ofte opleves som endnu et (stort) nederlag i forældrenes liv, en oplevelse af at være devalueret som forælder og som menneske. I denne situation kan det være vanskeligt at indgå i et sam arbejde med plejeforældrene, der let kan fremstå som de perfekte forældre og som konkur renter til forældrerollen og barnets kærlighed (se f.eks. Boolsen, Mehlbye & Sparre 1986). Denne oplevelse kan forstærkes af, at barnet ofte reagerer uventet og nogle gange afvisende i samværssituationer, hvilket kan bekræfte forældrene og måske også plejeforældrene i, at de ikke egner sig som forældre og at samværet ikke fungerer. Der er stor risiko for, at forældrene føler sig afvist, både af barnet og af plejeforældrene, hvilket gør det endnu sværere at finde overskuddet og energien til at fastholde samvær, og kan resultere i at forældrene trækker sig i kontakten, og barnet dermed ikke får mulighed for at opleve forældrenes accept, der er nødvendig for at en ægte tilknytning til plejeforældrene kan finde sted. En anden fare er, at for ældrene direkte modarbejder eller forsøger at devaluere plejeforældrene overfor barnet, hvorved barnet kommer til at befinde sig i et spændingsforhold mellem de mest betydningsfulde voksne i dets liv. Sissel Brønserud, Marie-Louise Dessau At være barn med flere sæt forældre En anbringelse i familiepleje indebærer under alle omstændigheder mange brud og skift i barnets livssituation, hvilket vil påvirke dets måde at opleve og forstå sig selv på. En forudsætning for, at det anbragte barn bliver i stand til at skabe en meningsfuld oplevelse af person lig identitet på tværs af forskellige tider og livssammenhænge er, at det får mulighed for at opnå en ægte tilpasning til sin livssituation og ikke bliver fanget i en konflikt mellem de mennesker, det er følelsesmæssigt forbundet med og afhængig af (McAdam 1996; Backe-Hansen 1994). Man bør dog også være opmærksom på, at barnets oplevede loyali tetskonflikt ikke nødvendigvis forudsætter en reel konfliktsituation mellem forældre og plejeforældre. Derimod kan selve det, at barnet står mellem to, ofte meget forskellige familier, betyde at barnet befinder sig i en dobbeltposition med en delt loyalitet. Dette kan nemt risikere at udvikle sig til en indre oplevet konflikt for barnet, og dermed en hindring af tilpasningen og den dybere tilknytning til barnets omsorgspersoner. Børnenes identitet De temaer, der optager mange tidligere plejeanbragte, synes at centrere sig om nogle aspekter, der er essentielle også for det lille barns etablering af en form for personlig identitet. Det drejer sig om forsøg på at svare på spørgsmålene: Hvem er jeg? Hvem hører jeg til? Hvad skal der ske med mig? (se Thorpe 1980). Netop en familieplejeanbringelse lader til at gøre det særligt vanskeligt for mange børn og unge at finde tilfredsstillende svar på disse meget afgørende spørgsmål. En familieplejeanbringelse indbefatter flere og meget mar kante skift i barnets netværk af relationer og dermed i evalueringen af og forventninger til barnets adfærd og mestringsstrategier. En anbringelse i familiepleje rummer også en betydelig risiko for udvikling af et modsætningsforhold mellem barnets forskellige verdener og betyd ningsfulde voksne. Desuden inddrages barnet i et familiefællesskab, der hvad barnet angår, hviler på et kontraktforhold og dermed kan ophæves. Og endelig kommer det usikre tidsperspektiv kombineret med eventuelle uoverensstemmelser mellem familiens og plejefamiliens forestillin ger om, hvem barnet er, og hvor barnets fremtidige opholdssted skal være. Alle disse forhold lader til at være medvirkende til, at mange børn og unge anbragt i familiepleje fastholdes i en meget uafklaret identitetsmæssig position. Sammenfattende synes de voksne plejebørns selvfortællinger at cirkulere omkring temaer knyttet til en stadig søgen efter en familie, en ople velse af basal personlig identitet og livssammenhæng (se Kildedal 1996; Festinger 1983; Vin nerljung 1996a; Biehal & Wade 1996). Hvad kan der gøres? Vi har i det ovenstående kun beskæftiget os meget kortfattet med plejefamiliens kvaliteter som anbringelsesform, og i stedet fokuseret på nogle af de problemstillinger og dilemmaer, der knytter sig til anbringelsesområdet. Dette skal ikke opfattes som et argument for, at man bør afholde sig fra at anbringe børn i familiepleje. Det vi ønsker at understrege er, at en anbringelse af et barn i familiepleje kun bør foretages, hvis man

11 Den komplekse anbringelse er villig til at se de be skrevne faremomenter i øjnene og aktivt forsøge at minimere risikoen for, at de kommer til at underminere hensigten med anbringelsen. Det indbefatter en indsats på mange forskellige om råder (for en uddybning, se Brønserud & Dessau, 2001). I denne sammenhæng vil vi koncen trere os om at give nogle bud på, hvilke problemer, der knytter sig til netop sagsbehandlingen og hvordan disse kan afhjælpes. Hvad slører blikket? Flere undersøgelser peger på, at der kun i alt for få tilfælde bliver talt med, og taget konkret udgangspunkt i det barn for hvis skyld en anbringelse iværksættes (se Backe-Hansen 1995; Kildedal 1996; Egelund 1997; Hestbæk 1997). Hvorfor forholder det sig sådan? Og hvor for følges de iværksatte foranstaltninger sjældent op i form af en konti nuerlig evaluering af, hvordan barnet, dets familie og plejefamilie trives? Spørger man sags behandlerne selv henvises som oftest til mang lende ressourcer, tidspres og interne forhold såsom jobrotationer, omlæggelse af rutiner m.m. (Börjeson & Håkansson 1998). Meget tyder på, at sådanne forhold udgør en del af problemet. Flere under søgelser konkluderer ret enty digt, at der mangler kontinuitet i sagsbehandlerarbejdet (se Hestbæk 1997; Egelund 1997). Börjeson og Håkansson fremstiller dog også den tese, at de ydre problemer i en vis udstrækning skabes for at legitimere det, de betegner som flugten fra klienten. En flugt, som bunder i, at sagsbehandleren ofte tilkaldes for at effektuere en beslutning, som andre instanser i en vis forstand allerede har truffet. Dermed efterlades sagsbehandleren i et følelses mæssigt vakuum, præget af mistillid til egne vurderinger og følelser, og sagsbehandlerne skal gennemføre beslutninger de måske ikke engang selv står inde for, og på grundlag der muligvis ikke fremstår som klare og gennemskuelige. Disse beskrivelser har klare paralleller til de såkaldte udbrændhedsfænomener, der ofte menes at optræde i de tilfælde, hvor den enkelte sagsbehandler oplever nødvendigheden af kontinuerlig forstillelse og fortrængning af følelser og handleimpulser (se Maslach 1988). Andre kæder udbrændthed blandt socialarbejdere sammen med oplevelsen af, at det ikke kan lade sig gøre, at få lovens krav og mål til at fungere som en brugbar baggrund for hverdagens arbejde. Der med kommer den enkelte socialarbejder til at opleve en konstant dårlig samvittighed over alt det, der ikke bliver gjort godt nok set i forhold til lovens ideelle forskrifter (se Plougmand & Lang 1983). Betragter vi samtidig ovenstående komplekse problemstillinger, (der må betragtes som grundlæggende vilkår for familieplejeanbringelser), fremstår det med tydelighed hvor vanskelig en opgave socialarbejderne står overfor. Andre igen betoner, hvordan barnets eksistentielt udsatte position og smerte opleves som ubærlig for socialarbejderen, der let kommer til at føle et akut behov for at handle eller for at distancere sig fra barnet, bl.a. for at beskytte sig selv mod de følelsesmæssigt provokerende situationer som en anbringelse af et barn indebærer (Thormann & Guld berg 1995; Börjesson & Håkansson 1998). Under søgelser af, hvor dan sagsbehandlerne oplever de forskellige typer af sagsforløb, peger i samme retning, idet der i disse undersøgelser gives udtryk for, at sagsbehandlerne har det bedst og føler sig mest kompetente ved de hurtige anbringelser (Christensen 1998). Dette kan ses som udtryk for, at sagsbehandleren, i de mere kortvarige sagsforløb, ikke i samme grad hav ner i et intenst følelsesmæssigt dilemma, mellem ønsket om at befri barnet for utålelige forhold og at spare det for en smer tefuld og problema tisk separation fra sin familie. Disse problemstillinger nuanceres hos Killén (1993), som på baggrund af en studiegruppe med en lang række socialarbejdere, identificerer forskellige typer af forsvarsmekanismer og hand lestrategier, som kan belaste og præge vurderinger, holdnin ger og handlinger i forbindelse med anbringelser. Påpegningen af, hvad der sker eller kan ske med sagsbehandlere, når de beskæfti ger sig med omsorgssvigtede børn og deres familier, understreger betydningen af at modtage faglig såvel som personlig supervision i disse sager. Hos Håkansson & Stavne (1983) beskrives, hvor dan sagsbehandlere ofte efter spørger supervision, men måske, ifølge forfatter nes analyse, snare re beder om et men neske at dele engagement og ansvar med, så de ikke behøver at stå alene med dette. Hvordan etableres et bedre udsyn? At barnet skal bringes i fokus, betyder ikke, at det er rimeligt, at et barn nødvendigvis skal udtale sig om sine ønsker for et fremtidigt opholdssted, da barnet ofte vil være indspundet i et konfliktfelt, der skaber usikkerhed og ambivalens hos barnet (se Øvreeide 1998). Barnets ret til at blive hørt, tolker vi snarere således, at barnet har krav på, at myndighederne i sit udredningsog opfølgningsarbejde opfatter det som et unikt væsen, der i et samspil med andre, aktivt organiserer sine oplevelser / sit liv og forsøger at Flere undersøgelser konkluderer enty digt, at der mangler kontinuitet i sagsbehandlerarbejdet. 11

12 Det er rigtigt, at sagsbehandleren forsøger at begribe barnets mangeartede oplevelse af situationen og inkorporerer denne erkendelse i de beslutninger, der træffes. 12 FOTO: PERNILLE TOFTE/MIRA tage vare på det, samt at sagsbehand leren (og andre involverede) forsøger at begribe barnets mangeartede oplevelse af situationen og inkorporerer denne erkendelse i de beslutninger, der træffes. Hos Killén (1993) argumen teres også for, at barnet skal inddrages i undersøgelsesprocessen ikke fordi det primært skal benyttes som informationskilde, men fordi det har brug for kontinuerlig hjælp og støtte i for bindelse med, såvel det oplevede omsorgssvigt, som med at forstå og forholde sig til undersøgelsessituationen, der ofte opleves som en diffus trussel, der skaber angst og utryghed hos forældrene og hos barnet selv. Der gives flere bud på, hvordan problemer i sagsbehandlingen kan afhjælpes. Nogle nøjes primært med at konklu dere, at sagsbehandlerne bør overholde lovens krav bl.a. om, at der skal udarbejdes hand leplaner. Handleplanen fremstilles som et godt arbejdsredskab, der er med til at give sags behandleren et bedre overblik og et konkret udgangspunkt for kommunikation med familien. Det har vist sig, at i de sager, hvor der fore ligger en udførlig hand leplan, synes sagsbehandlingen mere gennemtænkt og velkoordineret (Hestbæk 1997). Dette er givetvis rigtigt, men en generel opfordring til at gøre, som loven foreskriver, forsømmer at adressere de forhold, der ligger bag de identificerede mangler, Sissel Brønserud, Marie-Louise Dessau og at beskæftige sig mere indgående med, hvordan den faglige ekspertise konkret kan forankres i det daglige praktiske arbejde. Særligt Börjeson & Håkanssson (1998) argumenterer meget indtrængende for, at sagsbehand lere, der varetager disse følelsesmæssigt belastende sager med stærkt potentiale til at reakti vere sagsbehandlerens egne uafklarede, barndomsrelaterede problematikker, bør tilbydes rigelig og kontinuerlig supervision, der ikke blot skal være sagsrelateret, men også inkludere mere personlig supervision af hensyn til den nødvendige afgiftnings-proces (forfatternes begreb). Håkansson og Stavne (1983) identificerer ligeledes sagsbehandlerens ofte meget isolerede arbejdsmæssige position og foreslår, med udgangspunkt i sagsbehandlernes efterspørgsel efter nogle at dele engagement og ansvar med, at arbejdet eventuelt bør tilrettelægges sådan som det kendes fra organiseringen af terapeutiske miljøer, hvor flere terapeuter kan være koblet på samme klient uden at have sammenfaldende perspektiv og opgave (f.eks. knyttet til henholdsvis barn og forælder). Hos Kildedal (1996), som selv har arbejdet med anbringelsessager i en årrække, betones beho vet for en opkvalificering af de socialrådgivere, der beskæftiger sig med anbringelsessager, og hun argumenterer for nødvendigheden af, at gøre dette område til et selvstændigt speciale. Hvad Kildedal foreslår er en mere eller mindre grundlæggende omstrukturering af området, hvilket synes relevant set i lyset af sagernes kompleksitet og socialrådgivernes nuværende vanskeligheder med at leve op til lovens gode hensigter. Grundlæggende omstruktureringer er dog særdeles tidskrævende og fordrer en aktiv og koordineret indsats fagligt såvel som poli tisk og juridisk (Nissen & Nymann, 1999), mens behovet for en systematisk metodeudvikling eksisterer nu og her. Udvikling af metode Behovet for metodeudvikling forsøges imødekommet i et nylig gennemført forsknings- og metodeudviklingsprojekt i fire kommuner (Nissen & Nymann, 1999). Her erfarede man, at der i mange børne- og familiesager mang lede oplysninger, og at det var uensartede undersøgelsesdata, der danne de grund lag for bevilling af foranstaltninger. Man mente også, at der var behov for at sikre en øget tvær faglig analyse af problemstillingernes art og alvor. På den baggrund udvikledes en vej ledning for sagsbehandlere til brug ved indhentning af oplysninger i undersøgelses- og an bringelsessager. Den skal sikre, at de nødvendige oplysninger

13 Den komplekse anbringelse indhentes direk te fra kilden, nemlig fra forældrene og børnene eller de unge selv. Spørgsmålene er opbygget således, at de kan benyttes til at beskrive eventuelle relationsproblematikker. De indhentede oplysninger skal efterfølgende udsættes for en grundig faglig refleksion i et tværfagligt forum (i dette tilfælde bestående af sagsbehandlere, sundhedsplejersker og psykologer). Dette forum skal særligt re flektere over, hvorvidt der foreligger en alvorlig fejludvikling hos barnet, eller om der er tale om en såkaldt miljøreaktion, der kan afhjælpes inden for det almindelige system, med en mindre forebyggende foranstaltning. Ved vurdering af fejludvikling, skal der også reflekteres over, hvilken form for anbringelse, der bedst vil kunne hjæl pe det pågældende barn. Man kan forestille sig, at sådanne reflektionsteams også kan bruges kontinuerligt efter barnets anbringelse, så sagsbehandlere og repræsentanter fra andre faggrupper dér, kan vende de mange problemstillinger, der som vi har beskrevet ovenfor nødvendigvis må anerkendes og imødekommes, når man anbringer et barn i familiepleje. I et svensk metodeudviklingsprojekt beskrevet af Hagbard og Esping (1990) har man i to kommuner forsøgt at implementere en sammenhængende metode bestående af direkte interview med børnene, kombineret med udarbejdelse af og samtale omkring såkaldte netværkskort, der skal være med til at sikre, at børnenes perspektiv bliver anerkendt og nuanceret. Her konkluderes det bl.a., at me toden bidrager til, at barnets omsorgsbehov bedre tilgodeses i sagsforvaltningen samt, at der ses mindre tendens hos sagsbehandleren til at undvige at beskrive komplek siteten i barnets situation. Sådanne forsøg på konkret implementering af mere grun dige og systematiske undersøgelsesprocedurer, der kan være med til at sikre, at barnet og dets familie forbliver i fokus, er af stor værdi. En analyse af, hvad der spiller ind på, om der i disse sager foretages undersøgelser eller ej, viser at der er en relativ større andel af sager med under søgelse i de tilfælde, hvor kommu nen på en eller anden måde har systematiseret sagsforvaltningen (Hestbæk 1997). Et grundigt undersøgelsesarbejde er en første forudsætning for at kunne gennemføre en vellykket anbrin gelse af et barn. En grundig og systematisk undersøgelse kan dog ikke i-sig-selv betragtes som en garanti for, at en anbringelse vil komme barnet til gavn. Hvis der lægges for stor eller for entydigt vægt på at forsøge at udvikle kriterier for at kunne træffe den rigtige beslutning, risikerer man at blive blind for, at rigtigheden eller det adækvate i beslutningen i høj grad hænger sammen med, hvordan selve anbringelsen og opfølgningsarbejdet gribes an og derfor ikke kan vurderes uafhængigt af dette. Der findes ingen drejebog Med udgangspunkt i påpegningen af de mange oplagte farer for, at en anbringelse af et barn i familiepleje ikke kommer til at fungere efter hensigten, er det strengt nødvendigt, at området behandles med fornyet energi og tilføres nye visioner. Når man beskæftiger sig med komplicerede og følelsesmæssigt provo kerende anbringelsessager, kan man nemt blive overvældet af mængden af problemstillinger og dermed få en tendens til at forsøge at negligere sagernes kompleksitet. Man forsøger at skabe orden i rodet ved at fremstille forenklinger af virkelig heden, og man kan som praktiker have en tendens til at låse sig fast i nogle meget manual-prægede løsningsmodeller. Men der findes ingen drejebog for den perfekte anbringelse. Alle, der har med disse sager at gøre, må anerkende problemstillingernes enorme kompleksitet. Faren ved at forholde sig åbent overfor sagernes komplek sitet er, at det kan føre til øget forvirring og handlingslammelse. Dette kan man dog bevidst forsøge at undgå. Dels ved at anerkende sit eget begrænsede per spektiv og dermed behov for at indgå i en fortløbende refleksionsproces sammen med andre. Dels ved at skabe et arbejdsmiljø omkring disse sager, hvor særligt sagsbehandlerens isolerede faglige position brydes, så der i et kollegialt fællesskab skabes øget overskud til at engagere sig i det undersøgelses-, udformnings-, og opfølgningsarbejde, der burde knytte sig til disse sager. Litteratur Anbringelsesudvalget under Socialministeriet (2000) Rapport om anbringelsessteder for børn og unge, Socialministeriet. Andersson, G. (1995) Barn i samhällsvård, Studentlitteratur, Lund. Backe-Hansen, E. (1994) Identitetsudvikling og opplevelse av kontinuitet og stabilitet hos små barn i fosterhjem, belyst ved to kasus, Tidsskrift for Norsk Psykologforening, 31, Backe-Hansen, E. (1995) Til barnets beste, TANO. Benedict, M.I.; Zuravin, S.; Somerfield, M. & Brandt, D. (1996) The Reported Health and Functio ning of Children Maltreated While in Family Foster Care, Child Abuse and Neglect, 19 (4/5), Biehal, N. & Wade, J. (1996) Looking Back, Looking Forward: Care Leavers, Families and Change, Children and Youth Services Review, 18 (4/5), Bohman, M. (1980) Fosterhem vård, behandling eller placering? (kap. 3) i Barn i Fosterhem. En konferensrap- 13

14 14 port, Barnbyn Skås rapportserie nr. 49. Boolsen, M.W., Mehlby, J. & Sparre, L. (1986) Børns opvækstvilkår udenfor hjemmet, AKF s Forlag. Börjeson, B. & Håkansson, H. (1998) Truede børn, Social Pædagogisk Bibliotek, Munksgaards Forlag. Brønserud, S. & Dessau, M-L. (1998) Anbringelse af børn i familiepleje, Dafolo Forlag, Christensen, E. (1998) Anbringelser af børn, Socialforskningsinstituttet, Rapport 98:2. Christoffersen, M.N. (1988) Familieplejen, Socialforskningsinstituttet, Rapport 88:11. Christoffersen, M.N. (1993) Anbragte børns livsforløb, Socialforskningsinstituttet, Rapport 93:11. Damon, W. & Hart, D. (1988) Self-understanding in Childhood and Adolescence, Cambrid ge University Press. Dumaret, A-C.; Coppel-Batsch, M. & Couraud, S. (1997) Adult Outcome of Children Reared for Long-term periods in Foster Families, Child Abuse & Neglect, 21 (10), Egelund, T. (1997) Beskyttelse af barndommen, Hans Reitzels Forlag. Festinger, T. (1983) No One Asked Us; A Postscript to Foster Care, Columbia University Press. Hagbard, S. & Esping, U. (1990) Med barns ögon, Allmänna Barnhuset. Hessle, S. (1988) Familjer i sönderfall, Norsteds Förlag. Hessle, S.(red.); Hessle, M. & Gjerling, L. (1985) När barnet kommer hem, RFFR, Riksförbundet För Familjers Rättigheter. Hestbæk, A-D. (1997) Når børn og unge anbringes, Socialforskningsinstituttet, Rapport 97:6. Håkansson, H. & Stavne, K. (1983) Jag kännar mig så himla osäker, Skeab Förlag. Kildedal, K. (1996) Det anbragte barn, Dafolo Forlag. Killén, K. (1993) Omsorgssvigt er alles ansvar, Hans Reitzels Forlag. Maslach, C. (1988) Burnout Udbrændthed som prisen for pleje og ansvar, Hans Reitzels Forlag. McAdam, E. (1996) Stemmer, der kan forandre, FORUM, 3, Münster, T. & Schmidt, A. (1995) Undersøgelse af familier med børn anbragt udenfor hjem met, Socialforvaltningen i Københavns Kommune, Socialcenteret Amagerbro. Nissen, P. & Nymann, A. (1999) Anbragte børn og risikobørn, Pædagogisk Psykologisk Forlag. Nordin, H. (1980) Socialt arbete med föräldrar och fosterföräldrar, (kap. 8) i Barn i foster hem. En konferensrapport, Barnbyn Skås rapportserie nr. 49. Palmer, S.E. (1996) Placement Stability and Inclusive Practice in Foster Care: An Empirical Study, Children and Youth Services Review, 18 (7), Pilowsky, D. (1995) Psychopathology Among Children Placed in Foster Family Care, Psychiatric Services, 46 (9), Plougmand, O. & Lang, J.O. (1983) Udbrændt, Pædagogisk Psykologisk Forlag. Simms, M.D. & Bolden, B.J. (1991) The Family Reunification Project: Facilitating Regular Contact Among Foster Children, Biological Families, and Foster Families, Child Welfare, 70 (6), Thormann, I. & Guldberg, C. (1995) Hånden på hjertet, Hans Reitzels Forlag. Thorpe, R. (1980) The Experience of Children and Parents Living Apart: Implications and Guideli nes for Practice (kap. 6) i: Triseliotis, J. (ed.): New Developments in Foster Care and Adop tion, Routledge and Kegan Paul Ltd. Vinnerljung, B. (1996 a) Fosterbarn som vuxna, Arkiv Förlag. Vinnerljung, B. (1996 b) Svensk forskning om fosterbarnsvård. En översikt, Centrum för utvär dering av socialt arbete, Liber Utbilding. Øvreeide, H. (1998) At tale med børn. Samtaler som redskab i børnesager, Hans Reitzels Forlag. Summaries Sissel Brønserud, Marie-Louise Dessau Complex placements There are many dilemmas associated with placing children in foster care, and several studies have suggested that placements in foster care do not have the intended effect. The article looks closely at why we choose the family as the site of the placement, and at some of the complex problems that arise in connection with this particular form of placement. The children already have parents, but they are introduced to new ones, and this easily develops into an emotional paradox for all parties. Since foster care is the most common form of placement in Denmark, it is time we looked more closely at how we can change the gloomy prospects for the children in placement, and initiate methodological development in the handling of cases so that we ensure that children in placement, their parents, and their foster parents have the best possible conditions for coping with a very difficult process. Lasten sijoittamisesta perhekotiin Lasten sijoittaminen perhekotiin on kytkeytynyt moneen pulmaan ja useat tutkimukset osoittavat, etteivät perhekodit vastaa odotuksia niiden tarkoituksesta. Artikkelissa tarkastellaan lähemmin sitä, miksi me valitsemme juuri perheen sijoituspaikaksi, sekä joitakin niistä monimutkaisista kysymyksistä jotka liittyvät juuri tähän sijoitusmuotoon. Huostaanotetuilla lapsilla on vanhemmat, mutta heidät jätetään silti uusien vanhempien vastuulle. Tämä aiheuttaa helposti ristiriitaisia tunteita kaikille osapuolille. Koska perhekodit ovat Tanskassa suosituimpia sijoituspaikkoja on syytä tarkastella lähemmin sitä, miten lasten synkkiä näkymiä voidaan muuttaa. Olisi alettava kehittää metodeja käsitellä asiaa niin, että voimme olla varmoja siitä, että sekä huostaanotetuilla lapsilla, lasten vanhemmilla että sijaisvanhemmilla on parhaat mahdolliset edellytykset näin vaikean prosessin läpikäymiseen. Nýir foreldrar margslungin tilvera Það hefur magran vanda í för með sér að koma börnum fyrir hjá fósturfjölskyldu og margar rannsóknir benda til þess að fjölskyldufóstur geri ekki það gagn sem að er stefnt. Í greininni er hugað að því hvers vegna fjölskyldan verður fyrir valinu til að koma börnum fyrir og gætt að þeim margslungna vanda sem upp kemur einmitt vegna þessa fyrirkomulags. Börnin eiga aðra foreldra fyrir en eru nú látin til annarra foreldra og þetta verður auðveldlega að tilfinningalegri þverstæðu fyrir alla aðila. Þar sem algengast er í Danmörku að fela börn í forsjá fjölskyldu er tímabært að gæta að því hvernig hægt er að breyta þeim dapurlegum horfum sem blasa við flestum börnum sem komið er fyrir og þróa aðferðir við meðferð slíkra mála svo að börnunum, foreldrum þeirra og forsjárfjölskyldum séu tryggð hin bestu skilyrði til að takast á við erfitt ferli.

15 REFEREEBEDØMT MIRJAM KALLAND: Faktorer i omhändertagna barns utveckling en systemisk modell Antaget til publicering januar 2002 Hur skall vi förklara det faktum att barn som omhändertagits har flera problem med fysisk och psykisk hälsa än normalpopulationen, samt löper större risk för kriminalitet och en för tidig död? Är fosterhemsplaceringar skadliga för barnen och skulle de ha klarat sig bättre om de fått stanna hemma hos sina biologiska föräldrar? Eller är problemen med hälsa och utveckling förknippade med bristerna i den tidiga omsorgen? Denna artikel strävar efter att belysa hur olika risk- och stödjande faktorer i barns uppväxtmiljö i samverkan med varandra påverkar omhändertagna barns utveckling. Artikeln baserar sig på litteraturgenomgång samt på författarens egna forskningsresultat gällande finska fosterhemsplacerade barn. Perspektivet är systemiskt, vilket innebär att man frångår identifieringen av lineära kausalsamband. Problematiken belyses också ur ett anknytningsteoretiskt perspektiv, där barnets möjlighet till att skapa stabila och trygga relationer ses som primärt. Enligt det systemiska tänkandet påverkar såväl distanta som närliggande faktorer i barns uppväxtmiljö barnets utveckling. Urie Bronfenbrenners (1979) ekologiska modell påtalar hur faktorer på olika systemnivåer samverkar till att skapa risk- eller stödjande faktorer för barnet och familjen. Hans modell har med framgång använts då man undersökt speciella riskpopulationer, så som barn som råkat ut för omsorgssvikt eller misshandel. I stället för att erbjuda lineära orsak-verkan samband, erbjuder denna modell en möjlighet att studera hur närliggande och distanta faktorer, var för sig och i samverkan med varandra, påverkar barns utveckling. Förutom att vara systemisk är denna modell också transaktionell, dvs. den undersöker hur de olika systemnivåerna påverkar varandra och individen, men också hur individens olika egen- skaper influerar den primära uppväxtmiljön (Cicchetti & Toth 1999). Bronfenbrenner identifierade fyra systemnivåer i människans ekologi: Makro, exo, meso och mikronivån. På makronivån vet vi att ekonomiska och socialpolitiska faktorer (ekonomisk tillväxt versus depression, välfärdsstat versus utvecklingsland) påverkar barns möjligheter till överlevnad och utveckling. Också kulturella aspekter, så som värdringar och människosyn influerar barnens ställning i samhället. Av särskild betydelse förefaller jämställdhetsaspekterna att vara: i länder där kvinnorna är jämställda beträffande möjligheter till utbildning, arbete och deltagande i politisk beslutsfattning är barndödligheten lägst och vice versa (se tex. rapporten State of the World s Mothers, Save the Children 2001). Exonivån inbegriper sociala strukturer så som bostadsmiljö, sociala nätverk, arbetsmöjligheter, skolgång och ekonomisk trygghet dvs. socialpolitiken förverkligad i praktiken. Mesonivån reflekterar enligt Bronfenbrenner interaktionen mellan de olika miljöer och sammanhang som familjen verkar i eller är en del av. Mikronivån representerar den omedelbara interaktionen mellan barnet och dess vårdnadshavare. Den mest betydelsefulla mikronivån är familjen och kvaliteten på den omsorg barnet får i hemmet, och särskilt kvaliteten på anknytningen mellan barnet och föräldern. Beträffande hur dessa systemnivåer samverkar kan man säga följande: riskfaktorer har en kumulativ effekt, dvs. ett barn som far illa i sitt eget hem, klarar sämre av andra riskfaktorer i den övriga uppväxtmiljön. Närliggande faktorer (familjen) är viktigare än distanta (socialpolitik) (Belsky 1980). Vissa egenskaper hos barnet, som hög intelligens, har en skyddande effekt (Kaufman & Zigler 1997). Slutligen innebär begreppet ontogenes att individen har en unik och aktiv påverkan på sin egen utveckling: barnets utveckling är således mera än summan av arv och miljö (Glaser 2000 ) och kommer förmodligen till någon aspekt alltid att förbli en gåta. I den följande beskrivningen av identifierade Mirjam Kalland doktor i pedagogik, forskare Adress: Rädda Barnen Lappbrinken 2 PB 177 FIN Helsingfors tel e-post: mirjam.kalland@pela.fi s

16 Mirjam Kalland Det som tolkas som barnmisshandel och inadekvat föräldraskap varierar mellan olika länder under samma tidsperiod och inom samma länder över tid. 16 risk och stödjande faktorer för barns utveckling är det därför skäl att poängtera att de funna sambanden är statistiska samband, identifierade på gruppnivå, inte kausalsamband som skulle möjliggöra prognoser på individnivå. Ett kausalsamband förutsätter (åtminstone) att på A följer B. Men även om vi kan konstatera att en företeelse följer efter en annan, kan vi inte med säkerhet fastställa att den följer ur en annan (Aspelin 1958/1990). Då det gäller barns utveckling kan vi med empirisk forskning konstatera att sannolikheten ökar för att något skall inträffa då ett visst kriterium uppfylls, men för den enskilda individen är förutsägelsen fortfarande osäker. Implikationer för barnskydd Ända sedan barnmisshandel upptäcktes på 1960-talet, har forskare försökt identifiera omfattningen av, orsaker till och konsekvenser av omsorgssvikt och misshandel av barn. Enligt Patricia M. Crittenden (1998) har forskningen i barnmisshandel, efter att ha genomgått ett antal olika skeden, nu nått statusen av en mogen forskningsdisciplin. Från och med slutet på 80-talet har också forskningsansatser som kombinerat olika teorier, tex. attachmentteori, familjesystemisk teori och ekologisk-transaktionella teorier blivit vanligare (se tex. Cicchetti & Toth 1997). Då det gäller barnskydd, kan man säga att många samverkande faktorer påverkar barnets risk för omsorgssvikt eller misshandel. Socioekonomiska faktorer (låg utbildning, trångboddhet, ekonomisk osäkerhet) har ett samband med bristande omsorg om barn, och det är inte sannolikt att detta beror på snedvridning i rapporteringen eftersom dessa resultat har varit stabila över decennier. Ett barn som lever med en ensam förälder löper också större risk att fara illa, i synnerhet om ensamföräldern är barnets far. Många barn i familjen och tonårsföräldraskap är också riskfaktorer (för en översikt, se Wolfe, 1999). Föräldrarnas egna erfarenheter av misshandel eller omsorgssvikt är riskfaktorer, och mentala problem och rusmedelsmissbruk är vanligt i barnskyddsfamiljer. Om modern missbrukar rusmedel under graviditeten, försummar hon fostrets behov och risken är mångfaldig för att barnets behov skall försummas också efter förlossningen (Chasnoff & Lowder 1999). Slutligen finns det en del egenskaper hos barn som gör barnet mera utsatt än andra, bl.a. prematuritet och låg födelsevikt. Också långa eller många separationer efter förlossningen utgör en riskfaktor (Crittenden & Ainsworth 1989). Då man retrospektivt undersökt mödrar som mist vårdnadsrätten till sitt eller sina barn, har man konstaterat att dessa har mångfaldigt flera svåra erfarenheter i sin egen barndom än kontrollgruppen av mödrar som inte mist vårdnadsrätten till sina barn (Rutter 1997). Ett systemiskt perspektiv innebär att alla dessa resultat bör tolkas med försiktighet, eftersom identifierade enskilda faktorer sannolikt hänger samman med varandra. Låg socio-ekonomisk ställning kan ha samband med tidigt tonårsföräldraskap och rusmedelsmissbruk, vilket i sin tur hänger ihop med att barnet riskerar att födas prematurt eller handikappat. Ett prematurt eller handikappat barn ställer större krav på föräldraskapet, vilket kan bli en riskfaktor för en förälder med svaga resurser. Också kulturella aspekter har en betydelse. I Finland är kvinnan i medeltal 27 år då hon föder sitt första barn (Koskinen et al 1999). Därmed innebär tonårsföräldraskap en avvikelse från den kulturella normen i Finland, medan det kan innebär en bekräftelse av den kulturella normen i ett annat land, där tonårsföräldraskap är vanligt. Gemensamt för tonårsföräldraskap, oberoende kultur, är att tonårsföräldern uppnått lägre fysisk och psykisk mognad, vilket kan inverka på förmågan att utöva föräldraskap. Samma faktor kan såldes innehålla såväl gemensamma som särskiljande element då man studerar den mot bakgrunden av olika kulturella sammanhang. Ytterligare en reservation till tolkning av olika forskningsresultat är nödvändig att tillägga: det som tolkas som barnmisshandel och inadekvat föräldraskap varierar mellan olika länder under samma tidsperiod och inom samma länder över tid. Fysisk bestraffning av barn är tillåtet i många länder, men förbjudet i andra. Detta innebär att föräldrar som bestraffar sina barn med fysisk aga upplever sig agera i enlighet med en kulturell norm i vissa länder, och mot den i andra. Användningen av fysisk aga har därför inte ensamt visat sig kunna differentiera mellan inadekvata och adekvata föräldrar (Kaufman & Zigler 1997). Kan man då på basen av identifierbara riskfaktorer göra prognoser om vilka barn som är i riskzonen för omsorgssvikt och eller misshandel? I Figur 1 finns en förenklad beskrivning av problemet med prognoser, som samtidigt visar varför man bör vara försiktig med att tolka statistiska samband som kausalsamband då det gäller barns uppväxtvillkor. Situation A beskriver en otrygg uppväxtmiljö där barnen försummas eller misshandlas. Situation B beskriver en trygg uppväxtmiljö som kännetecknas av tillräckligt gott föräldraskap. Figuren illustrerar tre generationer, men gör inte anspråk på att vara

17 Faktorer i omhändertagna barns utveckling en systemisk modell fullständig. För åskådlighetens skull har också en del pilar lämnats bort. Den bakåtriktade pilen A1 A i figur 1 illusterar den uppmärksamhet man började fästa vid det faktum, att föräldrar som misshandlade sina barn hade liknande erfarenheter i sin egen barndom. Retrospektiva undersökningar visade att inadekvat föräldraskap oftast utövas av individer som själva vuxit upp under otrygga förhållanden. Prospektiva undersökningar visar inte lika tydliga associationer. Den starkaste prediktionen gäller individer som vuxit upp under trygga förhållanden: de bereder sannolikt sina barn liknande förhållanden (pilen från B-B1-B2 i figur 1). En förälder som blivit misshandlad eller råkat ut för omsorgssvikt löper den största risken att upprepa problemen med sina egna barn (pilen från A-A1-A2 i figur 1.) Men det finns individer med otrygg uppväxtmiljö som blir adekvata föräldrar (pilen från A-B1 i figur 1) och det finns en växande oro över att barn som verkar komma från goda hem och inte har identifierade riskfaktorer i sin uppväxtmiljö kan råka illa ut som ung eller ung vuxen, med risk för att senare utöva inadekvat föräldraskap (pilen från B1 A2 fig. 1). Med den forskning som för närvarande finns att tillgå, verkar detta sista alternativ dock mindre sannolikt (Rutter 1997). Snarare finns det kanske en tendens att definiera en uppväxtmiljö som god på basen av yttre villkor (familjens socio-ekonomiska ställning) utan att ta hänsyn till den emotionella uppväxtmiljön. Men man kan också fråga sig, i vilken mån forskningen har uppmärksammat ett systemiskt tre-generationers perspektiv. Om en individ från tillräcklig god uppväxtmiljö utövar inadekvat föräldraskap (B1-A2), vad hittar vi i denna individs föräldrars barndom? Har dennes föräldrar hört till dem som flyttat sig från A till B1, varvid utvecklingslinjen hypotetiskt kunde tänkas vara turbulentare än hos dem som redan i generationer har förverkligat trygga uppväxtförhållanden? Och har man i tillräckligt hög grad uppmärksammat exo- och mesonivån, dvs. omfattningen av det stöd som trygga relationer till släktingar och vänner kan ge familjen under kritiska perioder, men som sannolikt saknas i familjer där omsorgssvikt och misshandel förekommer? Prospektiva undersökningar visar sålunda att prognoser är problematiska: av dem som blivit misshandlade som barn, finns det en hel del individer som inte för problemet vidare till sin egen familj. Individer med liknande uppväxtvillkor kan således utvecklas olika (multifinalitet) och individer med olika bakgrund kan uppvisa liknande symptom senare (ekvifinalitet) (se Rutter 1997 för en översikt). Figur 1. Överföring av föräldraskap över generationer Då barn med en otrygg uppväxtmiljö (identifierade risker på mikrosystemnivån) lyckas bryta det sociala arvet och bli adekvata föräldrar, frågar man sig vilka stödjande faktorer det har funnits i barnets liv. De stödjande faktorerna kan finnas på flera nivåer. På den ontogenetiska nivån har man identifierat faktorer som hög IQ, en medvetenhet om sina erfarenheter av misshandel eller omsorgssvikt och ett beslut att inte upprepa problemen med sina egna barn (se Kaufman och Zigler 1997 för en översikt). På mikronivån har man lyft fram det faktum att i de så kallade maskrosbarnens livshistoria (maskrosen tar sig som bekant t.om. igenom asfalt på sin väg mot ljuset) ofta hittas erfarenheter av ett positivt förhållande med åtminstone en vuxen, som inte nödvändigtvis har varit barnets förälder (Vailliant 1993). I vuxen ålder har längre utbildning, senare föräldraskap och stöd från partnern visat sig vara faktorer med positiv påverkan på förmågan att utöva föräldraskap (Rutter 1997). Terapeutiska interventioner fokuserade på föräldra-barn interaktion har visat sig vara effektiva (Ijzendoorn et al 1995) och dessa kan fungera såväl på exonivån bland de stödjande nätverken som på mikronivån som kompenserande anknytningsrelationer. På makronivån kan ekonomiskt välstånd och en fungerande socialpolitik fungera som modifierande faktorer. 17

18 Mirjam Kalland Trots att det dog färre flickor än pojkar, var dödligheten bland flickorna mera förhöjd jämfört med normalbefolkningen. 18 Risk- och stödjande faktorer för omhändertagna barn I en genomgång av forskning kring fosterhemsplacerade barn, konstaterade Alvin Rosenfeld med forskarkolleger (1997) att forskningen ofta är fragmentarisk samt använder sig av små sampel och ostandardiserade mätinstrument. Bo Vinnerljung har i sin doktorsavhandling om fosterbarn som vuxna (Vinnerljung 1996) identifierat flera problem med forskning kring fosterbarn, bl. a problemet med vilka jämförelsegrupper som är relevanta samt problemet med att överföra forskningsresultat från en kultur till en annan eller från en tidsperiod till en annan. Vid en genomgång av forskning kring fosterbarn konstaterade Rosenfeld (et al 1997) att omfattningen av problemen i de undersökta samplen varierade, men problemen var massiva i de undersökningar som gällde fosterbarn i USA. De vanligaste identifierade problemen är beteendestörningar och psykiska problem, problem med fysisk hälsa (Simms & Halfon 1994), skolframgång och kriminalitet (Vinnerljung 1996). Kvinnor som vuxit upp på anstalt löper också större risk för ett inadekvat moderskap senare i livet (Rutter 1997). I Finland kan barn placeras utom hemmet som en stödåtgärd inom öppenvård eller genom ett omhändertagande. År 1999 var eller 1.1 % av barn under 18 år placerade utom hemmet, av dessa var omhändertagna. Av dessa var 46 % var placerade i fosterfamiljer, drygt 37 % på institutioner och 22 % i någon annan form av vård, bl.a. professionella familjehem (STAKES 2001). Forskningen kring dessa barns och ungdomars utveckling har i Finland huvudsakligen baserat sig på små sampel, och registerbaserade undersökningar av dessa barn och unga har saknats totalt. År 1999 inleddes på Rädda Barnen ett Fosterbarn-projekt, vars syfte är att mera systematiskt utreda orsaker till och effekter av fosterhemsplaceringar. Endast omhändertagna barn är med i undersökningen. Projektet består av fyra delprojeket: två registerbaserade undersökningar som kartlägger mortalitet (Kalland et al 2001) och perinatal hälsa hos omhändertagna barn, en undersökning av orsaker till omhändertagande och faktorer som påverkar placeringspermanens hos fosterhemsplacerade barn (Kalland & Sinkkonen, 2001) samt en kvalitativ intervju-undersökning som kartlägger överföring av modeller för föräldraskap över generationer hos biologiska föräldrar och fosterföräldrar till omhändertagna barn. I den registerbaserad undersökningen av finska barn och ungdomar som omhändertagits under 1990-talet fann vi en förhöjd dödlighet både bland pojkar och flickor. Hos pojkarna var dödligheten i åldersgruppen år 2 gånger så stor och hos flickorna 3.5 gånger så stor som motsvarande dödlighet hos normalbefolkningen. I åldersgruppen år var motsvarande dödlighet 3 respektive 4 gånger så hög. I jämförelse med åldersgruppen 5-24 år i arbetarklassen var dödligheten hos flickor 3 och hos pojkar 2 gånger så hög. De vanligaste dödsorsakerna var olyckor relaterade till rusmedelsmissbruk och självmord. Det nya med denna forskning var att trots att det dog färre flickor än pojkar, var dödligheten bland flickorna mera förhöjd jämfört med normalbefolkningen. Dessa resultat strider emot den omhuldade uppfattningen att flickor är mera motståndskraftiga mot svårigheter i uppväxtförhållanden. I undersökningen poängterades också omhändertagna barns behov av stöd i det skedet då det tar steget ut till att leva ett självständigt liv (Kalland & al 2001). Dessa undersökningsresultat väcker dock flera frågor än de besvarar. Då barnen omhändertas och placeras är syftet att skydda och stödja deras utveckling. Har vi misslyckats i våra intentioner, då de ändå löper större risk för en mindre optimal utveckling än barn som växer upp med sina biologiska föräldrar? Är den negativa utvecklingen en följd av att de placerats i fostervård, och skulle de ha klarat sig bättre om de fått stanna hemma hos sina biologiska föräldrar? Flera undersökningar visar att fosterhemsplacering inte i sig är skadligt för barnet. Misshandlade och fosterhemsplacerade barn uppvisar högre kriminalitet i jämförelse med normalpopulationen, men inte högre kriminalitet än misshandlade barn som inte fosterhemsplacerats (för en sammanställning, se Haapasalo 2000 ). Vid jämförelsen mellan två riskgrupper, fosterhemsplacerade barn i jämförelse med sina hemmaboende syskon, uppvisade de fosterhemsplacerade barnen inte mera störningar. Men de klarade sig inte heller bättre än sina hemmaboende syskon (Vinnerljung 1996). Fosterhemsplacering tycks således inte orsaka problemen hos barnen, men tycks heller inte alltid utgöra en tillräckligt skyddande faktor. Är då den negativa utvecklingen ett resultat av allvarliga brister i den tidiga omsorgen, och skulle barnet då ha skyddats genom ett tidigare ingripande? Och vilka faktorer i placeringen, tex. antal placeringar och placeringsformen (fosterhem eller institutionsplacering) gynnar respektive skadar barnets utveckling? Och kan

19 Faktorer i omhändertagna barns utveckling en systemisk modell fosterbarns mindre optimala utveckling även hänföras till problem som uppstått redan på fosterstadiet och därmed blir en del av den ontogenetiska systemnivån? Skyddande faktorer för omhändertagna barn förefaller vara att barnen fosterhemsplacerats tidigt (under ett års ålder), om de endast vårdats i fosterhem, inte på institution, samt om de hade få avbrutna placeringar. Ju flera placeringar, desto större risk för kriminalitet, emotionella problem och beteendestörningar. Tidig placering är emellertid en skyddande faktor endast om barnet placeras i en familj - tidigt institutionsplacerade barn löper en stor risk för personlighetsstörningar och kriminalitet (för en sammanställning, se Haapasalo 2000 eller Rutter 1997). Antalet placeringar kan hänga samman med att störda barn tenderar att omplaceras, eller med samhällets policy att sträva efter att återförena barnet med den biologiska familjen. I syfte att kartlägga orsaker till omhändertaganden samt vilka faktorer som påverkar placeringspermanensen utfördes en undersökning av 234 finska barn som långtidsplacerats av Rädda Barnen i fosterfamiljer mellan åren 1993 och Dessa barn var i medeltal 45 månader gamla då de placerades. Majoriteten (85 %) hade tidigare placeringar bakom sig, och den undersökta placeringen var i medeltal den tredje. Vi fann att 24 % av barnen hade identifierade problem med utveckling eller hälsa redan vid födseln. Deras födelsevikt och -längd var också signifikant mindre än det nationella medeltalet. Vid tidpunkten för omhändertagandet hade 38 % av barnen identifierade problem med utveckling eller hälsa. De vanligaste orsakerna till placeringen var föräldrarnas rusmedelsmissbruk (76 %) och mentala problem(en dryg tredjedel). En tredjedel av barnen hade upplevt familjevåld, och tre av fyra barn hade upplevt allvarlig omsorgssvikt. Vi kunde identifiera i medeltal sju olika riskfaktorer i barnens hemmiljö (Kalland & Sinkkonen, 2001). Uppföljningen av de 234 fosterhemsplacerade barnen varade i medeltal i drygt fyra år. I vår uppföljning kunde vi konstatera att endast 11 % (25 barn i 21 familjer) av placeringarna hade avbrutits då undersökningen avslutades i december Risken för en oplanerad omplacering minskade om barnet var placerat i en infertil fosterfamilj, oavsett om familjen hade andra fosterhemsplacerade eller adopterade barn eller inte. Egna biologiska barn i fosterfamiljen utgjorde en risk för placeringen. Å andra sidan fanns det ett omvänt samband mellan barnets ålder vid placeringen och placeringspermanens: ju yngre barnet var vid placeringen, dessto sannolikare var det att placeringen var stabil. Det fanns också en tendens att placera små barn i infertila fosterfamiljer, som ofta var rekryterade från adoptionsköer, medan äldre barn placerades i familjer med egna biologiska barn. Slutligen fanns vi ett positivt samband mellan tillräcklig utbildning till fosterföräldraskap och stöd efter placeringen och placeringspermanens. Dessa bedömningar gjordes av familjens socialarbetare, som fyllde i ett strukturerat frågeformulär. (Kalland & Sinkkonen, 2001). Forskningsprojektet fortgår med bl.a. intervjuer med fosterföräldrar och biologiska föräldrar till omhändertagna barn för att fördjupa förståelsen för problematiken kring orsaker till och följder av fosterhemsplaceringar. Andra undersökningar bekräftar att utbildning och ekonomiskt stöd till fosterfamiljer har ett positivt samband med placeringspermanens (Chamberlain, Moreland & Reid 1992) och att fosterföräldrarnas infertilitet är en stödjande faktor (Zwimpfer 1983). Syskon som placeras tillsammans upplever också större stabilitet (Triseliotis 1991). En studie av vilka omständigheter som påverkar fosterbarns anpassning till sitt fosterhem visade att ju positivare uppfattning barnet hade om sin biologiska mor, desto sannolikare var det att barnet upplevde sin relation till fostermodern positivt. Ju negativare självbild barnet hade, desto sannolikare var det att barnet uppvisade beteendestörningar (Milan & Pinderhughes 2000). Fosterbarns anknytningsrelationer Hur skall vi då tolka de ovanstående forskningsresultaten? Varför är tidig placering bättre än sen, varför är färre placeringar bättre än flera, varför fungerar fosterhem bättre än institutioner och varför verkar infertila fosterföräldrar klara av sin uppgift bättre än fosterföräldrar med egna biologiska barn? Och varför leder brott mot dessa principer till allvarliga störningar, som ökad kriminalitet och ökad risk för självmord? Alla dessa resultat blir högst rimliga, då man betraktar dem ur ett anknytningsteoretisk perspektiv. Enligt anknytningsteorin (attachment theory, se Bowlby 1988) formar barnet på basen av sina primära anknytningrelationer en arbetsmodell som inbegriper barnet självbild, barnets uppfattning om sina primära vårdnadshavare och en interaktionsmodell. En trygg anknytningsrelation erbjuder barnet en trygg bas, från vilken barnet kan utforska sin omgivning. I en trygg anknytningsrelation uppfattar barnet sig själv som värd omsorg och beskydd och sina föräldrar som trygga och pålitliga. Barnet har Ju positivare uppfattning barnet hade om sin biologiska mor, desto sannolikare var det att barnet upplevde sin relation till fostermodern positivt. 19

20 Mirjam Kalland Forskningsresultaten ser ut att visa på ett slags misslyckande i våra intentioner att stödja de mest utsatta barnen. 20 också lärt sig att det är tillåtet att uttrycka sina behov och sina känslor. Barn som blir omhändertagna och fosterhemsplacerade har råkat ut för minst ett, ofta flera, avbrott i sina primära anknytningsrelationer. Avbrott i anknytningsrelationer har visat sig skada barnets möjligheter att forma trygg anknytning i fortsättningen. Dessutom har de primära anknytningsrelationerna hos omhändertagna barn varit i högsta grad otrygga, ofta direkt patologiska. Barnet har istället för kärleksfull omsorg vuxit upp med en förälder som i bästa fall bortsett från barnets behov till förmån för sina egna, och i värsta fall utgjort en (livs)fara för barnet. Enligt attachmentteorin leder detta till att barnet internaliserar en bild av sig själv som ovärdig beskydd eller omsorg. Sina föräldrar har barnet uppfattat som otrygga, opålitliga eller direkt farliga. Barnet har lärt sig att det är klokt att dölja sina verkliga känslor och behov. Flertalet undersökningar har visat att barn som blivit misshandlade eller försummade uppvisar patologiska anknytningmönster och en mindre optimal utveckling (se Cicchetti & Toth för en sammanfattning). Barnets anknytningsstrategi har ofta varit antingen ängsligt undvikande (det har varit klokt att hålla sig på avstånd från föräldern) eller ängsligt ambivalent (den centrala strategin har varit att försöka avläsa föräldrarnas känslotillstånd och med aggression eller hjälplöshet påkalla förälderns uppmärksamhet vid lämpliga ögonblick). Charles Zeanah och hans forskarkolleger (2000) har identifierat att antal anknytningsstörningar hos misshandlade eller försummade barn. Ett av de mest typiska identifierade symptomen hos såväl fosterhemsplacerade som barn som adopterats efter ett års åldern är något som Zeanah och hans kolleger kallar avsaknad av anknytning. Denna kan ta sig två uttryck. I den ena formen av avsaknad av anknytning förefaller barnet likgiltigt för vem som tar hand om det, men visar ängslighet för att lämnas ensamt. Barnet är också uttalat lättillgängligt socialt, och visar ett förtroendefullt beteende även mot främlingar. Barnet är således socialt, men ett av de centrala elementen i anknytningsprocessen, dvs. uttalad preferens av vem barnet vill ha som vårdnadshavare, har gått förlorat. Den andra formen av avsaknad av anknytning är att barnet avskärmar sig från emotionell kontakt. Barnet har märkbara svårigheter att visa positiv affekt, har en oförmåga att acceptera tröst och hjälp och avvisar kontakt. Också i dessa fall saknar barnet en tydlig preferens av vårdnadshavare. Dessa typer av svårigheter är förknippade med institutionaliserade barn eller med barn som har upplevt flera olika fosterhem. Zeanah och hans kolleger beskriver också självdestruktivt beteende som en del av störningar i anknytningsprocessen. Enligt dem är självdestruktivt beteende särskilt förknippat med erfarenheter av familjevåld och misshandel, antingen förekommande mellan föräldrarna eller riktat mot barnen i familjen. På basen av dessa forskningsresultat kan vi bygga upp en modell som kan förklara fosterbarns självdestruktiva beteende. Dessa barn har sannolikt upplevt familjevåld och de har sannolikt en allvarlig anknytningsstörning som de senare erfarenheterna inte lyckats ändra. Om barnet efter omhändertagandet institutionaliseras, är det särskilt osannolikt att det skall ändra sin anknytningsmodell. De självdestruktiva barnen har internaliserat en uppfattning av sig själva som inte värda omsorg och beskydd, och de förverkligar denna internalisering genom att förvägra sig själva ett gott liv. Den förhöjda dödligheten hos omhändertagna barn konstaterades ju hänga ihop med en oförmåga att skydda sig själv mot tex. användning av alkohol och droger och till ännu rakare uttryck för självdestruktivitet genom en ökad självmordsbenägenhet. Men ytterligare återstår att förstå varför infertila fosterfamiljer tenderar att klara av fosterföräldraskapet bättre än fosterfamiljer med egna biologiska barn. Åtminstone i Finland kan detta forskningsresultat förklaras med att dessa familjer ofta kommer från en adoptionskö. De har både emotionella resurser och en allvarlig intention att anknyta till barnet. Det uppstår inga konflikter med biologiska barn som i många fall kan känna sig undanskuffade av fosterbarnet och svartsjuka på fosterbarnets behov av föräldrarnas uppmärksamhet. De är ofta motiverade att samarbeta med de biologiska föräldrarna, och i flera fall som vi känner till har de mentalt adopterat även den biologiska modern, som övernattar hos dem då hon hälsar på sitt barn. Situationen är därför på många sätt optimal för att skapa en anknytingsrelation. Sammanfattning och diskussion Omhändertagna och fosterhemsplacerade barn utgör en heterogen grupp, vars enda gemensamma faktor utgörs av att de under någon period av sitt liv vuxit upp någon annanstans än med sina biologiska föräldrar. För de flesta fosterhemsplacerade barn gäller dessutom att de utsatts för någon form av misshandel eller omsorgssvikt. Därför gäller forskning rörande orsaker till och effekter av barnmisshandel och