Barns fysiska aktiviteter i förskolan

Transkript

1 Barns fysiska aktiviteter i förskolan En studie om barns självvalda och vuxenledda rörelseaktiviteter Children s physical activity in preschool A study on children's self-chosen and adult-led movements activities Therese Larsson Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Lärarprogrammet Avancerad nivå/15 Hp Handledare: Marie Nordberg Examinator: Ann-britt Enochsson Datum: 24/6-2013

2 Abstract The purpose of this essay is to examine the physical activities and the exercise of motoric abilities of preschool children. The purpose is further to examine whether these activities and motoric abilities are being affected in the presence, and under the guidance, of an adult. In order to obtain information regarding the experiences and perceptions of motion activities conducted by the children in preschool, I decided to combine observations with conversations and interviews with the children being observed. These methods were chosen since they were the ones best suited for my research. In my observation work I have focused on observing the indoor and outdoor activities chosen by the children themselves, the outdoor activities led by adults, and finally an outdoor activity being led by an adult but chosen by the children themselves. A conclusion that can be made from my research is that the physical activities of children are based entirely on their own interests, and that they do the things they find fun and exciting. However, under the guidance of a teacher, children tend do to what the teacher does and wants them to do. Another conclusion is that the children find it easier to move around outdoors, and that dance and other physical activities are fun and exciting. Keywords Motoric abilities, children's physical activity, preschool, health

3 Sammanfattning Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolebarns fysiska aktiviteter och träning av kroppens rörelseförmågor i förskolan och om de påverkas när en vuxen är med och leder aktiviteter med dem. För att jag skulle få information om barnens upplevelser och syn på motoriska aktiviteter de deltar i och utför under förskoledagen beslöt jag mig för att kombinera observationer med intervjuer och samtal med barnen om deras motoriska aktiviteter som jag observerade. Dessa metoder passade bäst till min undersökning. Jag valde att observera barnens självvalda aktiviteter inomhus, utomhus, deras vuxenledda aktiviteter inomhus, samt en skogsaktivitet som både är vuxenledd men ändå självvald av barn. Det har visat sig att barns fysiska aktiviteter utgår helt från deras intresse, det de tycker är roligt att göra, gör de också. Samt att när en pedagog är med och utför vuxenledda aktiviteter, kollar barnen mycket på pedagogen och utför det som de gör. Det som också kan ses genom intervjuerna är att barnen tycker det är lättast att röra sig utomhus och de tycker dans och andra rörelseaktiviteter är roliga. Nyckelord Motorisk utveckling, Barns fysiska aktiviteter, Förskolan, Hälsa

4 Innehållsförteckning 1 Inledning Syfte Frågeställningar Litteraturöversikt Vad är motorik? Forskning om motorik och rörelse Barns rörelsebehov Att förstå barns fysiska aktiviteter Miljöns betydelse rörelser i ute och innemiljö Dans en fysisk aktivitet... 8 Sammanfattning Metod Metodval Observationer Intervjuer Urval Genomförandet av studien Analys och bearbetning Etiska ställningstaganden Reliabilitet och Validitet Resultat Barnens självvalda aktiviteter inomhus Barnens självvalda uteaktiviteter Vuxenledd aktivitet inomhus Det förekom en vuxenledd aktivitet inomhus som jag undersökte och kollade på. Detta exempel beskriver en vuxenledd aktivitet som jag observerade inomhus i lekhallen, där två pedagoger hade några barn och skulle göra en rörelseaktivitet Uteaktivitet i skogen Intervjuer och samtal med barn Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Barns självvalda aktiviteter inomhus... 24

5 5.2.2 Barns självvalda uteaktiviteter Vuxenledd aktivitet inomhus Skogsaktivitet Intervjuer med barn Avslutande diskussion Förslag till vidare forskning Referenser Bilagor Bilaga Bilaga Bilaga

6 1 Inledning Det ämne jag valt att studera i mitt examensarbete är barns fysiska aktiviteter, mer specifikt är jag intresserad av hur barn använder kroppen såväl i självvalda som i vuxenledda aktiviteter under förskoledagen. Och hur barnens kroppsrörelser och barns träning av kroppens rörelseförmåga påverkas om en pedagog är med och leder aktiviteterna med barnen jämfört när de rör sig själva. Barns fysiska aktivitet och träning och den träning av kroppens rörelseförmåga som sker på förskolan är viktigt att ta upp eftersom det handlar om barns hälsa. Anledningen till att jag har fastnat för detta ämne är att jag under cirka sexton år har ägnat mig åt att träna gymnastik. Jag hjulade och stod på händerna på fritids och gjorde gympa så fort jag fick chansen, så fritidspedagogen som arbetade där skrev ett brev till min mamma och pappa och tyckte jag skulle börja i gymnastik, för hon trodde att jag hade talang för det. Jag var då sju år gammal. Jag började med gymnastiken och tyckte det var jätteroligt och har lärt mig mycket av det under åren. Jag slutade för några år sedan, men är fortfarande kvar som ledare. Det är väldigt roligt att få träffa barn i olika åldrar. Just nu tränar jag barn i tonåren. Det har varit viktigt för mig att få röra på mig och träna kroppens fysiska förmåga och är det fortfarande. Att röra på sig är någonting som alla människor gör, en del rör sig mer och en del rör sig mindre. I den reviderade läroplanen Lpfö 98 (Skolverket, 2010), lyfts det fram att barnen i förskolan skall utveckla sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande. Samt att barnen ska utveckla sin skapandeförmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama. Läroplanen för förskolan beskriver vad vi ska arbeta med för att barnen i förskolan ska utveckla och kunna klara av de grundläggande motoriska rörelserna. Det som står i läroplanen är viktigt eftersom det är den vi ska använda i vårt arbete som förskolelärare. I artikeln Många saknar kroppens ABC av Maria Nöjd (2011), menar Anna Tidén, doktorand vid GIH (gymnastik och idrottshögskolan) som har arbetat med ett forskningsprojekt om barn och ungdomars allsidiga rörelseförmåga. Det är en del av en större studie om skola, idrott, och hälsa. Anna Tidén menar i artikeln att de fick höra allt oftare att 1

7 barn inte klarar av de grundläggande motoriska rörelserna och att de saknar det de kallar för det kroppsliga ABC:et. Till den grundläggande motoriken hör sådant som att åla, krypa, balanserar och rulla. Dels har rörliga aktiviteter fått stor konkurrens av nya leksaker, som datorer och tv-spel. I samma artikel av Nöjd (2011) menar Lars-Magnus Engström, professor emeritus vid GIH, att vi vet att vi rör på oss mindre idag. Engström menar också att om barnen behärskar den grundläggande motoriken så är det en kapitalvara som de har med sig resten av livet men som kan vara svår att ta igen om man väntar för länge. Förskolan och skolan har en viktig roll att ge barnen tillgång till motorisk träning, men det behöver inte vara några märkvärdigheter menar han. Engström menar också att små barn har ett inre driv och lär sig det mesta på egen hand, om de ges möjlighet till en någorlunda stimulerande miljö, som tillgång till exempel klätterställningar. I denna artikel lyfts det fram att det är viktigt att barnen behärskar den grundläggande motoriken, som innebär rulla, krypa, springa, hoppa som är några exempel på detta. Sedan att det är viktigt att barnen behärskar den så tidigt som möjligt, för det blir svårare att ta igen om de väntar för länge. Förskolan är en viktig plats att få utföra sina motoriska rörelser på, eftersom barn ofta springer, hoppar, klättrar, så tror jag att barn utvecklar detta ständigt. 1.1 Syfte Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolebarns fysiska aktiviteter och träning av kroppens rörelseförmågor i förskolan och hur de påverkas om en vuxen är med och leder aktiviteter med dem. 1.2 Frågeställningar För att undersöka detta har jag formulerat följande frågor. Vilka fysiska aktiviteter och kroppsrörelser tränar och använder sig barn av under de delar av dagen när de får möjlighet att bestämma själva? På vilka sätt skiljer sig barns kroppsrörelser i de fysiska aktiviteterna som de utför under vuxenledda aktiviteter? 2

8 2 Litteraturöversikt För att få kunskap om detta område, behövde jag hitta litteratur och artiklar. Jag sökte på orden barn och rörelse, och motorisk utveckling på Libris, och artikelsök. Utifrån mina sökningar valde jag sedan ut olika artiklar och böcker som jag tyckte var relevanta för detta ämne. De böcker jag sedan valde ut var inriktade på motorisk utveckling samt kropp, rörelse och hälsa i förskolan, samt barn i rörelse, sedan även rörelseglada barn med mera. Dessa böcker beskriver hur barns motoriska utveckling ser ut, samt att barn tycker det är roligt att röra på sig. De tar även upp att barn behöver fysisk aktivitet och att det är viktigt med utevistelse för barnen, så de kan må bättre både fysiskt och psykiskt. 2.1 Vad är motorik? Barns värld är präglad av fysisk aktivitet där de går sällan, utan springer och hoppar menar Tora Grindberg och Greta Lanzlo Jagtoien (2000). Heid Osnes, Hilde Nancy Skaug och Karen Marie Eid Kaarby (2012) menar att i de sammanhang där rörelse är en central del, lär sig barn genom sin kropp. Genom rörelse, påpekar de, lär sig barn mer om sig själva och sin omgivning. Motorik är allt som har med rörelse att göra. Den enklaste definitionen är rörelse eller samspel mellan nerv och muskel. För att en rörelse ska äga rum måste det ske ett samspel mellan många av kroppens olika delar, bland annat hjärnan, nervsystemet och musklerna. (Osnes m.fl. 2012). Hermundur Sigmundsson och Arve Vorland Pedersen (2004) menar att motorik omfattar allt som har med rörelser att göra, därför är det svårt att definiera precis vad det betyder. Det har kommit nya begrepp som ska försöka beskriva begreppet motorik som från början kallades rörelser och inte motorik. När barn är i rörelse sätts många processer igång i kroppen. Bland annat påverkas barnets fysiska egenskaper, som styrka, uthållighet och rörlighet menar Osnes m.fl. (2012). Motorik handlar om, menar de, både fysiologiska och anatomiska förhållanden, om barnets motivation, om den fysiska miljöns utformning och sist men inte minst om hur den sociala och psykiska miljön ser ut. Man måste alltså sätta ihop många olika begrepp för att en riktig definition av motorik ska bli rätt, och då hämtade från biologi, sociologi, anatomi 3

9 etcetera. De menar också att för att en rörelse ska skapas krävs det ett fantastiskt samspel mellan bland annat hjärnan, nervsystemet och musklerna. Osnes m.fl. (2012) menar att motoriskt beteende är detsamma som rörelse. Man kan betrakta motorik, eller utförandet av rörelser, i anslutning till motivation, kroppsproportioner, längd och vikt, den sociala situationen med mera. De menar också att motoriska aktiviteter i förskolan ofta knyts till utevistelse och vissa rum, (Osnes m.fl.) De skriver: När motorisk utveckling nämns i förskolans årsplan är det ofta uteleken som förskoleläraren har haft i tankarna. Om förskolan ska bidra till att alla barn får goda upplevelser av varierande och allsidiga rörelser, lära sig att behärska sin kropp och utveckla sin grov- och finmotorik och rytm, måste förskolan även ha ett medvetet förhållande till kroppslig lek inomhus och anpassa lokalerna för detta. Aktiviteter som att krypa, springa, hoppa och klättra och dansa kräver plats och åstadkommer oväsen. Därför är det viktigt att skapa ramar kring sådana förutsättningar. Att skapa en miljö för kroppslig lek som omfattar alla barnen och inte bara i kuddrum och träningslokaler (Osnes m.fl. 2012, s. 154). Osnes m.fl. menar alltså att kroppslig lek och fysiska aktiviteter sällan planeras och görs även till en given del i pedagogiska verksamheten som erbjuds barn inne på förskolan. Som framgår i citatet anser de att förskolan måste ha ett medvetet tänkande på att inomhusmiljön är lika viktig. Att dela in motoriska färdigheter kan vara genom att gruppera olika typer av motoriska färdigheter som antingen grovmotoriska eller finmotoriska. Det finns ingen tydlig skillnad mellan vad som är grovmotorik och vad som är finmotorik menar Magill i Sigmundsson och Vorland Pedersen (2004) bok Motorisk utveckling- nyare perspektiv på barns motorik. Magill menar också att de vanliga grovmotoriska färdigheterna är de färdigheter som involverar stora muskler, eller muskelgrupper som inte kräver stor precision, medan finmotoriska färdigheter involverar små muskler eller muskelgrupper och kräver hög grad av precision. De menar också att det har varit vanligast att betrakta färdigheter som utförs med händerna som finmotoriska. (Sigmundsson & Vorland Pedersen 2004). 4

10 2.2 Forskning om motorik och rörelse Forskning om motorik började på allvar vid 1900-talets början. Det finns flera teorier om motorisk utveckling, men det har inte existerat några bra förklaringsmetoder beträffande orsaker till nya motoriska färdigheter som uppstår (Osnes m.fl, 2012). Forskningen om motorik har länge delvis innehållit onaturliga skillnader mellan de olika begreppen, Medan man i det dagliga talet inte finner några sådana skillnader, om till exempel en sjuksköterska talar med en grupp föräldrar om barns motorik är det nog naturligt för både sjuksköterskan och föräldrarna att tolka begreppet motorik vidare än vad som är fallet i en del facklitteratur. Många forskare undviker också begrepp som motorik eftersom begreppen traditionellt har varit inskränkande på så sätt att motorik ansetts som något som är isolerat från faktorer som intentioner, motivation och kontext (Sigmundsson & Vorland Pedersen (2004). När man talar om motorisk utveckling beskriver man hur barnet lär sig att lyfta huvudet, sitta, krypa och gå menar Grindberg och Langlo Jagtoien (2000). 2.3 Barns rörelsebehov Ingegerd Ericsson (2005) skriver i sin bok Rör dig- lär dig att självkänsla utvecklas i ett samspel med omgivningen. Där rörelseerfarenheterna till en början utgör en väsentlig del. Barn som inte ges möjlighet till att utforska sin omgivning som sina rörelsemöjligheter kan få mindre tilltro till sin rörelseförmåga. Det finns möjligheter i förskolan att barn ska utveckla sina grovmotoriska rörelsemönster. Barnen bör, enligt Ericsson ges tillfällen till rörelseerfarenheter som involverar stora kroppsrörelser som till exempel rulla, hoppa, springa och krypa. Detta kan ske genom att förskolepersonalen planerar och organiserar motoriska aktiviteter för att barn ska få prova eller lära sig det som en färdighet, till exempel att klättra i träd eller gå på ojämna platser på gården. Barn som inte tar eget initiativ behöver få hjälp att utforska och prova sina motoriska färdigheter av förskolepersonalen framhåller Ericsson. Enligt Gunilla Dessen (1990) har kroppsrörelser också lyfts fram som en viktig del i deras samvaro med andra barn. 5

11 2.4 Att förstå barns fysiska aktiviteter Grindberg och Langlo Jagtoien (2000) menar att barnen befinner sig i ständig utveckling. De behöver mycket tid till fysisk aktivitet eftersom de grundläggande rörelserna skall automatiseras. Agneta Danielsson, Kerstin Auoja, Margareta Sandberg och Boel Jansson (2000) skriver i sin bok Rörelseglada barn att det är viktigt att förskolelärare har en helhetsyn på barns utveckling. Barn utvecklas fysiskt genom motoriska aktiviteter. Samtidigt som de genom dessa aktiviteter utvecklar sensomotoriken, och har betydelse för den emotionella, sociala och den kognitiva utvecklingen. Det synsätt som dominerat de senaste decennierna är, enligt Danielsson m.fl., Britta Holles teorier. Holle utgår i dessa teorier i Danielsson m.fl. (2000), ifrån att den motoriska utvecklingen följer olika utvecklingsfaser. Dessa faser knyter Holle till ålder och menar att barnen tränar en utvecklingsfas först och sedan går vidare till nästa. Ett centralt antagande i denna teoribildning är att barns hjärnor utvecklas och påverkas av grovmotoriska rörelser. Den bästa miljön för barn, menar Danielsson m.fl. är den miljö barnen befinner sig i, både inne och ute, det är där de få en helhetsutveckling som innehåller både fysiska och psykiska utmaningar. Barn som får sitt rörelsebehov tillfredsställt och får leka blir, menar Danielsson m.fl. mer koncentrerade och sedan, efter mer motoriska aktiviteter, även motiverade till inlärning. Det framhålls också av Danielsson med flera att barn via sin tankeverksamhet behärskar sina motoriska kunskaper. Dessen (1990) menar att de barn som får till en bra rörelseutveckling får en bättre fysik, och knyter det till att alla vävnader i kroppen behöver aktiviteter. När barn leker har det oftast enligt henne med rörelse att göra. Motoriska aktiviteter knyts i Dessen (1990), forskning och argumentering samman med psykiska välmående och barns självkänsla, och det antas att barn som får uppleva att de lyckas med sin rörelse får en inre säkerhet och en möjlighet att få en fin jag-känsla, en upplevelse av att de kan utföra och klara av saker. Förmågan till rörelser knyts i Dessen(1990), till att barn genom att röra på sig vidgar sin omgivning och skaffar sig nya erfarenheter. Britta- Marie Mellberg (1993) menar att i en rörelselek utvecklas medvetandet om den egna kroppen, en god rumsuppfattning, rörelsesäkerhet, god fysik med mera. I en rörelse får, menar Mellberg barnet erfarenheter av sina kroppsdelar, möjlighet till rörelse och deras samspel med andra. I rörelsestunden kan förskolepersonalen leda barnen på nya upptäckter påpekar Mellberg. Ingegerd Ericsson doktor i pedagogik och lektor i idrottsvetenskap vid Malmö förskola säger i Nöjd (2011), som har forskat om motorikens betydelse för koncentrationsförmågan och inlärningen. Hon menar att 6

12 bättre grovmotorik ger bättre detaljminne och finmotorik och att det finns ett signifikant samband mellan rörelse och inlärning av matematik och språk, säger Ingegerd Ericsson. Ericsson framhåller att det är viktigt att barn i förskolan får mer grovmotorisk träning, helst bör motoriska aktiviteter som bygger på barnens rörelsemönster och rörelseglädje förekomma en stund varje dag. Barn behöver, påpekar Ericsson att barn ges möjlighet till stora ytor i förskolan för att de ska kunna röra på sig. Hon menar också att det finns en bra kursplan för motorik, som man kan hitta på Skolverkets hemsida, men som är tänkt till träningsskolor och grundsärskolor berättar hon och menar att dessa kursplaner skulle kunna gälla för förskolor och skolor (Maria Nöjd, 2011) 2.5 Miljöns betydelse rörelser i ute och innemiljö Osnes, Skaug och Eid Kaarby (2012) skriver att den fysiska miljön har stor betydelse för barns rörelse och aktivitetsmöjligheter. Utelekplatsen ska täcka många behov, inom temaområdet kropp, rörelse och hälsa är kanske utelekplatsen den viktigaste arenan där barnen får varierande och allsidiga rörelser och erfarenheter. Ericsson (2005) menar i sin bok Rör diglär dig att det är för mycket stillasittande och dess konsekvenser med övervikt och ohälsa duggar tätt. Samma motiv lyfts fram av Nöjd (2011) som skriver där att forskning som gjorts för sådant som inlärning, självförtroende och självbild. Men att det från många håll hörts oroade röster om att rörelse hamnat i skuggan av stillasittande aktiviteter. Ericsson (2005) menar också i sin bok Rör dig- lär dig att en intressant aspekt i det här sammanhanget är hur fysiska aktiviteter även kan påverka barns förmåga att lära nytt och att koncentrera sig. Att man rör på sig har en grundläggande betydelse för hur vi utvecklas som människa och för hur vi uppfattar oss själva. Genom rörelsen stärker vi också vår benstomme och utvecklar vår muskelkraft och uthållighet samt förbättrar vår balans och koordinationsförmåga. Man får också mer ökade kunskaper om världen runt oss genom rörelsen. Våra barns rörelseutveckling påverkas under vilka levnadsvillkor och vilken ute- och innemiljö barnen växer upp i. Det är en del av problemområden som har uppdateras de senare decennierna. Under senare delen av 1900-talet ökade intresset för rörelse som ett viktigt pedagogiskt hjälpmedel. Gunvor Lökken, Synnöve Haugen och Monika Röthle (2006) menar att stora ytor har en speciell inverkan på små barn, ända från när de börjar lära sig att gå så väcker en stor yta ett väldigt rörelsebehov. De upplever ett inre behov att röra på sig så mycket de kan. Mycket allsidig rörelse är viktigt för 7

13 barnens motoriska utveckling, och detta uppnås lätt genom uteleken. Danielsson m.fl. (2001) menar att om man vistas ute med barnen måste det vara i både planerad miljö och naturmiljö. De måste få utmaningar för att de ska använda sig av kroppen och alla sinnen. Utomhus finns inga regler för hur rörelsen ska se ut, utan varje barn ska få möjlighet att utvecklas och lyckas med utförandet av rörelser. I Nöjd (2011) påpekar även Peter Schantz, docent vid Gymnastikoch idrottshögskolan (GIH), att den yttre miljön har stor betydelse för barnen. Barn behöver röra på sig mycket för då mår de bättre både fysiskt och psykiskt om det finns stora ytor utomhus, träd och höjdskillnader, säger Peter Schantz. Han menar också att det finns en solid forskning som visar att utemiljön har betydelse för barnens sätt att leka och för deras hälsa. Nöjd (2011). Grindberg och Langlo Jagtoien (2000) menar i sin bok Barn i rörelse att det är förskolan och skolan som har ansvar för barnen under den bästa tiden på dagen. Dagsljus är en viktig förutsättning för uteaktiviteter som ger goda möjligheter till fysisk upplevelse. Barnen är utvilade och beredda på nya utmaningar då. Det måste finnas utrymme för fysisk aktiv lek i förskola och skola. Osnes m.fl (2012) menar att förskolans utemiljö har många andra kvaliteteter än, inomhusmiljön, och möjligheterna är därför annorlunda där. Utemiljön har vissa fördelar, dels för att det är en större yta där som möjliggör en mer varierad och allsidig kroppslig lek. Det finns även möjligheter till att cykla och även för bollspel. I förskolan finns möjligheter till fysisk aktivitet både inne och ute. Det är i synnerhet lämpat för att tillåta fysisk aktivitet att komma till uttryck utomhus. Utomhus finns det möjligheter att cykla, springa, hänga, klättra med mera. Inomhus är det naturligt att hålla på med aktiviteter som kräver mindre utrymme som dansa, leka sånglekar, göra balansövningar i liggande sittande och stående ställning menar Grindberg och Langlo Jagtoien (2000). 2.6 Dans en fysisk aktivitet Elisabet Sjöstedt Edelholm och Anne Wigert (2005) menar att vid danstunder med de minsta barnen räcker det oftast med en tamburin om den har både bleck och skinn. De menar även att barn dansar och kan se dans ända från spädbarnsåldern, men vi vuxna ser inte dansen i barnens rörelser. De vuxna har satt upp stränga regler för vad som får kallas dans att vi har 8

14 svårt att se och uppfatta när barnen dansar. Barnen dansar spontant precis som när de målar, ritar och springer. I boken Barn och dans menar Anne Wigert (1993) att dans är viktigt därför att dans försiggår i ett socialt sammanhang. Att ta varandras händer och dansa tillsammans, att hitta en gemensam rytm och uppleva glädje. Dans påverkar på ett positivt sätt den motoriska, kognitiva och den känslomässiga och den sociala utvecklingen. I dansen inspireras barnen av sin inbillningskraft till gränsöverskridanden. Verkligheten blir fantasi och fantasi blir verklighet. Man måste inse att det är viktigt för barnen att formulera sig i gester och rörelserytmer. Sammanfattning Mycket av det som framkommit i min litteraturöversikt har betydelse för mina frågeställningar. Grindberg och Langlo Jagtoien (2000) menar att utomhus finns det möjligheter att cykla, springa och att hänga och klättra. De menar också att inomhus är det naturligt att hålla på med aktiviteter som kräver mindre utrymme som då kan innehålla dans, sånglekar och balansövningar i liggande och stående ställning. Danielsson m.fl. menar att det är bra att vistas i både planerad och i naturmiljö för barnen. Ericsson (2005) menade i sin bok att det är för mycket stillasittande och dess konsekvenser med övervikt och ohälsa duggar tätt. Maria Nöjd (2011) menar också att det hörts från många håll att rörelsen hamnat i skuggan av stillasittande aktiviteter. Mellberg (1993) menar att i en rörelsestund kan förskolepersonalen vara med och leda barnen på nya upptäcker. I en rörelse får barn också erfarenhet av sina kroppsdelar och möjlighet till samspel med andra. Ericsson (2005) menar också att det är viktigt att barnen ges tillfällen till rörelseerfarenheter som involverar stora kroppsrörelser som till krypa, hoppa och springa. Det kan ske genom att förskolepersonalen planerar och organiserar motoriska aktiviteter för att barnen skall få prova eller lära sig det som en färdighet, till exempel att klättra i träd, eller gå på ojämna platser på gården. Osnes m.fl. (2011) menar också att den fysiska miljön har stor betydelse för barns rörelse och aktivitetsmöjligheter. Utelekplatsen ska täcka många behov, inom temaområdet kropp, hälsa och rörelse är kanske utelekplatsen den viktigaste arenan där barnen får varierande och allsidiga rörelser och erfarenheter. 9

15 3. Metod I detta kapitel som handlar om metod kommer jag att ta upp mitt val av metod, intervju och observation som metod, samt urval och hur jag genomförde studien och etiska ställningstaganden. 3.1 Metodval Mitt intresse i denna studie var att undersöka barns fysiska aktiviteter och då framstod observationer av barns rörelse och deras upplevelse av motoriska aktiviteter som en möjlig metod för att besvara mina forskningsfrågor. Då jag inte såg det möjligt att på den tid jag avsatt datainsamling att både intervjua pedagoger och att utföra observationer av barns fysiska aktivitet på förskolan, beslöt jag mig efter en stunds tänkande att fokusera på barnen. För att få information om barnens upplevelser och syn på de motoriska aktiviteter som de erbjuds och själva tar initiativ till och deltar i under förskoldagen, beslöt jag mig också kombinera observationerna av barnens rörelseaktiviteter med intervjuer och samtal med barnen om de motoriska aktiviteter som jag observerade. Observationerna kommer därmed att kombineras med ett antal intervjuer och samtal med barnen på den förskolan där observationerna utfördes. 3.2 Observationer Lars Kaijser och Magnus Öhlander (2011) menar i boken Etnologiskt fältarbete menar de att observationsmetoden ger beskrivningar av människors praktik och gestaltningar, det vill säga vad de gör och hur de uttrycker sig med hjälp av sina kroppar, användningen av kroppen. Med hjälp av observation är det möjligt att beskriva gestaltningar och annan praktik som inte tar vägen via intellektet och orden. I min studie kollade jag på vad barnen gör för fysiska aktiviteter när de själva får välja under dagen. Gunvor Lökken och Frode Söbstad (2000) menar att en löpande protokoll observation är den vanligaste i förskole sammanhang. Observatören är här en åskådare med penna och papper som i stort sett kontinuerligt noterar vad som händer. Det handlar om korta observationsperioder. Det finns olika sätt att dokumentera en observation, man kan använda sig av tidsstudier som är en observationsmetod som innebär att man 10

16 beskriver beteendet vid olika tidspunkter. Jag använde mig av anteckningar för att genomföra mina observationer och utförde de vid olika tillfällen. Lökken och Söbstad (2000) menar också att observationer kräver tid och utrymme för att man ska kunna bearbeta alla anteckningar så snart som möjligt efter att observationen är klar. Detta förutsätter en god planering. Man måste ha ett lagom stort block och pennor. Man ska för övrigt också vara medveten om att observation är en process som kräver energi, man behöver träna sig både mentalt och fysiskt. Jag gjorde en del observationer i utemiljön samt några i innemiljön. Det tar lite tid också att genomföra observationer och jag hade block och penna för att genomföra det. Syftet med en observation avgör i situationen fokus ska ligga, när det gäller en observation av ett barn eller av vissa aspekter av barns beteende är det viktigt att man koncentrerar sig på vad som händer runt just detta barn. Jag observerade vad barn gjorde för fysiska aktiviteter. Lökken och Söbstad (2000) menar också att när man ska göra en observation bör man välja en plats där det är möjligt att stå eller sitta ostörd och skriva samtidigt som hon/han kan se vad som händer. Det är ett krav som inte alltid är lätt att uppfylla. De menar också att det är av stor vikt att man direkt efter det att en observation är avslutad söker sig till en ostörd plats där man kan renskriva sina anteckningar. Jag gick runt på gården utomhus eller satte mig på en bänk, inomhus gick jag eller satt på en stol, eller på golvet när jag skulle kolla en liten stund. 3.3 Intervjuer I intervjuer kan den upplevda verkligheten beskrivas och gestaltas genom att människor berättar om sina liv och erfarenheter, sina tankar och upplevelser, genom att de delger sina versioner och tolkningar av skeenden (Kaijser & Öhlander, 2011). De menar också att intervjuer erbjuder möjligheter att gå på djupet, inte bara tematiskt, utan även genom att själva formen tillåter och, inbjuder till det. Intervjuer, menar de, erbjuder inte endast ett tillfälle ställa frågor, utan de utgör också ett tillfälle då man alltid kan borra djupare genom följdfrågor, genom att uppmuntra till att berätta mer eller förklara tydligare. Det finns olika sätt att genomföra intervjuer på, det kan till exempel handla om gruppintervjuer där flera personer deltar, en del känns det tryggt för att vara tillsammans med andra i en grupp. Elisabet Doverborg & Ingrid Pramling Samuelsson (2000) skriver i sin bok Att förstå barns tankar metodik för barnintervjuer, att en intervju med barn är ett naturligt och enkelt hjälpmedel eftersom det kan göras i barns naturliga miljö i förskolan eller i skolan. Jag genomförde tre intervjuer utomhus och 11

17 resterande inomhus. De menar också att om en intervju skall ske i grupp eller enskilt måste avgöras utifrån vad vi vill få ut av intervjun. Är det hur det enskilda barnet tänker kring eller har uppfattat ett visst fenomen, blir en enskild intervju att föredra. De menar även när man ska intervjua barn är tidpunkten viktig då det finns tillfällen under dagen som det lämpar sig bättre eller sämre. Ett barn som är uttröttat, väntar på mat, blir avbruten i sin lek är inte lika lätt att motivera och intressera för intervjun som ett barn som inte känner sig trött, avbrutet och så vidare. Hur länge intervjun ska hålla på är viktigt också, det beror på dels barnens ålder, dels på hur intresset är och så vidare, en del barn tröttnar, speciellt när de är yngre. Det kan finnas barn i intervjusammanhang som man möter ibland som inte vill svara på endaste fråga, vilket man får acceptera. Jag utförde intervjuerna när de hade utevistelse, så utomhus, de andra inomhus innan utevistelse. Intervjuerna tog inte så lång tid, så barnen orkade, utom ett som avbröt och inte ville svara. 3.4 Urval Jag valde att utföra undersökningen på en förskola jag redan kände till. Jag valde två äldrebarnsavdelningar där åldern på barnen är mellan 3 och 6 år, för att jag ville se en bredd i min datainsamling för vad barn använder sig av för fysiska aktiviteter. Förskolan ligger nära ett skogsområde, så det är inte långt ifall de skulle vilja gå till skogen. På denna förskola har de också en lekhall inomhus där barnen kan vara ibland, men det är inte så ofta, eftersom det finns ett rum de brukar kalla för dans rum på de olika avdelningarna, så är de oftast där. De har en ganska lång och bra gård som man kan springa och cykla på också. Jag besökte förskolan och frågade de fall jag fick göra min undersökning där och beskrev vad jag skulle göra och sedan att jag skulle komma och lämna informationsbrev till både personal och föräldrar, de breven liknade varandra ganska mycket, även fast de riktade sig till olika. Jag hade lämnat till föräldrar och personal på förskolan. En del föräldrar svarade inte och en del lämnade in svarstalongen försent. Två barn från ena avdelningen fick inte delta i min undersökning. Av de sex barn från ena avdelningen och tio från den andra avdelningen som fick tillstånd av föräldrarna att delta i undersökningen deltog alla inte ändå i min undersökning. Av de barn som observerades i min undersökning var det 13 barn tillsammans som deltog. 12

18 3.5 Genomförandet av studien Jag besökte förskolan som jag hade valt ut och berättade om min undersökning efter att personalen gett mig ett muntligt svar och tillstånd och därefter informerats och skrivit under sin och förskolans medverkan (bilaga 1), delade jag sedan ut informationsbrev till vårdnadshavare för att jag skulle får deras tillstånd till att observera, intervjua och filma deras barn (bilaga 2). Jag hade tänkt filma en del av mina observationer, men eftersom en del barns föräldrar inte skrivit på, gick det inte att genomföra. Jag har istället dokumenterat observationerna med anteckningar på papper. Jag var på förskolan två dagar i rad. Den första dagen kom jag vid halv tio på morgonen och stannade ungefär en och en halv timme. Andra dagen kom jag efter frukost och stannade en timme ungefär. Jag observerade en rörelseaktivitet i lekhallen som två pedagoger höll i tillsammans med sju barn från den ena avdelningen. Efter det observerade jag uterörelsen och vad de gjorde för något utomhus. Och intervjuade fyra barn individuellt, två var flickor och två var pojkar, men den ena pojken avbröt sin efter halva för han ville inte svara. Dagen efter kom jag dit på morgonen efter frukost innan det var dags för utevistelse och observerade då deras fysiska aktiviteter inomhus, det blev då två rörelseaktiviteter till musik, en observation när de lekte med en bänk i hallen. Jag intervjuade även två pojkar i dansrummet, och sedan en flicka i målarrummet när hon byggde med lego. En tredje observation blev uterörelse också. De barn som intervjuades var två fyraåriga pojkar, en fyraårig flicka, en femårig pojke, en femårig flicka, en sexårig flicka, samt två treåriga pojkar. Intervjuerna blev inte så långa, ungefär mellan fem till sju minuter. Jag hade bestämt vilka frågor jag ville ställa innan. De handlade om hur det känns i barnens kropp när de rört på sig, de handlar också om vart det är lättast på förskolan att röra sig, samt vad de gör när de rör på sig och i vilket rum de brukar vara. Frågorna handlar också om när pedagogerna brukar vara med och röra på sig och vad de brukar göra då, samt vilka barn på förskolan som rör sig mest eller minst. 13

19 3.6 Analys och bearbetning Jag läste igenom mina observationer och intervjuer när jag hade kommit hem. Jag började med att skriva rent dem för att jag skulle kunna se vad som stod på pappret. Eftersom jag inte filmade eller spelade in så blev allt det på papper. Kaijser och Öhlander (2011) menar att analysen innebär att man klarlägger och sorterar upp allt som ett material berättar om en viss företeelse medan man i syntesen för samman det som sägs till nya helheter. De menar också att kvalitativt material som är format av fältarbetet beskriver idealt detaljerat i människors tänkande och görande, dagliga liv, och erfarenheter inom ramen för specifika kontext. (Kaijser & Öhlander (2011). De som jag intervjuade beskrev vad de tyckte och kände om frågorna, och jag läste intervjuerna och skulle ta ut det viktigaste. Jag tog första frågan sen sammanfattade jag svaren på den frågan och sen på den andra och så vidare, för det blev lättare för mig att se vad de hade sagt och kunna jämföra svaren sedan. Observationerna skrev jag rent när jag kom hem, eftersom jag hade skrivit så fort, och försökte då se vad jag hade observerat. Men om jag hade filmat hade det varit lättare att se mer av barns fysiska aktiviteter, men eftersom alla inte fick vara med var det svårt att genomföra det. Och då fick jag använda mig av anteckningar. Jag valde ut det som var relevant i mina observationer, det som handlade om det ämnet och det som jag studerade, de fysiska aktiviteter barn utförde vid olika tillfällen, och de ämnena jag valde ut att studera. 3.7 Etiska ställningstaganden När det gäller det etiska ställningstagandet har jag utgått från Vetenskapsrådets (2002) fyra grundprinciper. Informationskravet som handlar om att man som forskare ska informera uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare om deras uppgift i projektet och vilka villkor som gäller för deras deltagande. Informationen skall omfatta alla de inslag i den aktuella undersökningen som rimligen kan tänkas påverka deras villighet att delta. De ska även upplysas om att det är frivilligt att delta, och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Jag skrev ett informationsbrev till både föräldrar och personal, där jag förklarade vad jag skulle göra för typ av undersökning, och att de hade rätt att inte vara med och även avbryta sin medverkan. Det andra kravet heter samtyckeskravet som innehåller att man som forskare skall inhämta upp- 14

20 giftslämnares samtycke. De som medverkar i en undersökning skall ha rätt att självständigt bestämma om hur länge de skall delta. De skall kunna avbryta sin medverkan utan att detta medför negativa följder för dem. I sitt beslut att delta eller avbryta sin medverkan får inte undersökningsdeltagarna utsättas för otillbörlig påtryckning eller påverkan. Jag hade skrivit i brevet att om man inte vill delta ska man kryssa i det på pappret. Jag behövde föräldrarnas samtycke genom min blankett till dem, för att jag skulle kunna genomföra min undersökning. Konfidentialitetskravet handlar om att uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Att personal i forskningsprojekt som omfattas användas av etiska känsliga uppgifter om enskilda, identifierbara personer bör underteckna en förbindelse om tystnadsplikt beträffande sådana uppgifter. Jag använde mig av fiktiva namn i mitt resultat, för att inte identiteterna på barnen skulle kännas igen. Jag hade skrivit i min lapp att jag skulle filma mina observationer och de skulle bli inlagda på ett USB-minne och bara användas i mitt arbete och sedan när det är godkänt kommer materialet att förstöras. Intervjuerna skulle även de spelas in, och att jag bara skulle lyssna på dem. Nyttjandekravet avser uppgifter insamlade om enskilda får endast användas i forskningsändamål och får inte användas eller utlånas för kommersiellt bruk eller andra ickevetenskapliga syften. Här kan det bli besvärligt om lärare forskar i sin verksamhet och i fortsättningen ska arbeta med dessa elever och personal (Vetenskapsrådets grundprinciper, 2002) Reliabilitet och Validitet Syftet med mitt arbete är att undersöka förskolebarns fysiska aktiviteter och träning av kroppens rörelseförmågor i förskolan och hur de påverkas om en vuxen är med och leder aktiviteter med dem. Jag har tagit del av tidigare forskning om detta ämne, vilket är ett sätt att stärka undersökningens validitet. Enligt Runa Patel och Bo Davidsson (2003), menar de att för god reliabilitet krävs det att observatören och intervjuaren är tränade. Jag har använt mig av observationer innan denna studie, och jag har även intervjuat barn innan också, så jag kände mig bekväm med dessa metoder. Patel och Davidsson (2003) menar också att det är viktigt att veta vad vi undersöker, det handlar om överensstämmelsen mellan vad vi säger och att vi ska undersöka och vad vi faktiskt undersöker. Eftersom det gäller att man får giltiga och tillförlitliga svar och jag tyckte det var svårt att intervjua barn, men att använda deras svar det gick. De 15

21 menar också att man ska ha en god överblick över det teoretiska fältet är sålunda en del om det. Eftersom jag tyckte detta ämne var intressant så var jag påläst om detta med. Patel och Davidsson (2003) menar också att i den kvalitativa studien upptäcker man också företeelser, att tolka och förstår innebörden i livsvärlden, att beskriva uppfattningar eller en kultur. I min undersökning intervjuade jag och då får man upptäcka saker i barnens livsvärld, vad de tycker. Även i observationsstudien sker detta eftersom man upptäcker saker barn gör och man får se hur barn agerar. 16

22 4. Resultat I min studie undersökte jag barnens självvalda fysiska aktiviteter under förskoledagen och hur de påverkades om en pedagog är med och leder aktiviteterna. Jag har utfört observationer av barns fysiska aktiviteter på en förskola med två förskoleavdelningar och även samtalat och intervjuat sju stycken barn på denna förskola. Resultatet redovisas här nedanför. Först presenterar jag resultatet av observationsdelen som jag delat in i fyra avsnitt: självvalda aktiviteter inomhus, självvalda aktiviteter utomhus, vuxenledd aktivitet inomhus, samt en utevistelse i skogen. Därefter presenterar jag resultatet av samtalen och intervjuerna med barnen och lyfter fram barnens beskrivningar av fysiska aktiviteter och förskolans rörelseaktiviteter. 4.1 Barnens självvalda aktiviteter inomhus De fysiska aktiviteterna som barnen utövade och deltog i under de delar av förskoledagen då de gavs möjlighet att välja själva vad de ville göra var främst dans och dansstopp. De lekte även olika rörelselekar till exempel bockarna bruseleken, och de går bara runt ibland eller springer i hallen. Jag ger här två exempel. Det första är hämtat ifrån när tre barn som leker kurragömma i hallen, som går sedan över till en Bockarna bruselek: De leker kurragömma först, och två barn gömmer sig bakom dörren. Ett barn letar efter dem, hon hittar dem då, och ett av barnen springer iväg och ska räkna. Sedan avslutas den leken och de börjar leka en bockarna bruselek med en bänk i hallen. De går upp och sedan hoppar de ner för bänken. En i taget. De äter lite gräs också när de hoppat ner för där finns en matta vid bänken för de är bockar. Sedan springer de upp igen och hoppar ner, det verkar vara en rolig lek. Ett barn hoppar ner för bänken, ett annat gör likadant, men sätter sig ner innan och går ner för bänken. En pojke ställer sig på händer på golvet och en flicka hoppar ner för bänken. De säger också att det är jättekul att hoppa nerför bänken. En av flickorna säger att vi tränar. En flicka säger: jag kan hoppa långt. En annan flicka säger: Vill du kolla på mig då fröken? De hoppar sedan vidare. Jag går in i dansrummet på ena avdelningen, där tre barn dansar. Eller de snurrar på sina rumpor på golvet, sittandes runt runt. Sedan snurrar en flicka på magen runt runt på golvet. Sedan snurrar alla runt på 17

23 rumpan tillsammans. En av flickorna tar av sig strumporna och dansar, med armarna upp och gungar fram och tillbaka åt sidan, till en skiva med smurfarna på. Sedan forsätter de att snurra på rumpan. Nästa exempel är från den andra avdelningen, här deltar fler barn, både pojkar och flickor, och det är en annan musik som spelas. Jag går sedan in på andra avdelningen där det också ska bli dans. Eftersom barnen inte får sätta i en CD skiva själva, får en av pedagogerna göra det åt dem. En pojke säger att han ville höra Manboy, men pedagogen säger då att det inte finns. En av pojkarna gör en robotdans, med armarna fram och så går händerna upp och ner också går han framåt. En annan pojke dansar och har pistoler i handen och låtsas skjuta. Han ligger även sedan på golvet och ålar runt. En av pojkarna gungar sin kropp fram och tillbaka åt sidan, det ser härligt ut. Den ena pojken gör robotdans igen och den ser ut som första gången han gör den. En flicka står på ett ben och balanserar och har armarna rakt ut. Fyra barn börjar dansa runt i en ring, sedan ramlar en av pojkarna på golvet och då säger han att han blir yr. 4.2 Barnens självvalda uteaktiviteter De fysiska aktiviteterna som barnen använder och utövar utomhus, så är det cykla som är populärast. De leker också andra rörelselekar som att spela fotboll, springa och åka rutschkana och klättra och gå uppför trappor. De går även balansgång på en stenmur på gården, de hoppar hage och har springtävlingar. Jag kommer här ge några exempel här hämtar från aktiviteter utomhus. Vi har precis kommit ut och då tar de flesta en varsin cykel och börja cyklar runt på gården. Barnen åker cykel från ena sidan av gården, till den sidan där deras gård tar slut, och sedan vänder de oftast och åker samma sträcka tillbaka. En pojke hoppar hage, han tycker det är svårt med ett ben bara. Han frågar mig om jag kan visa honom hur man gör. Jag visar honom hur man hoppar i hagen och andra gången när han försöker lyckas han med det. 18

24 Två andra exempel från en uteaktivitet kan se ut så här: En flicka spelar fotboll, hon säger även: Jag ska börja i fotboll, eller jag gör det redan eller nästan. Sedan spelar två flickor och en pojke fotboll och skjuter hårda skott på dörren. Tre barn, två pojkar och en flicka har en springtävling på ena sidan av huset, för där finns en ganska lång väg som de kan springa på, vilket de tycker var kul. Tre barn går sedan balansgång längs en stenmur med staket framför som de håller sig fast i, först flyttar de ena foten pt sidan, och sedan den andra i ungefär tjugo meter. 4.3 Vuxenledd aktivitet inomhus Det förekom en vuxenledd aktivitet inomhus som jag undersökte och kollade på. Detta exempel beskriver en vuxenledd aktivitet som jag observerade inomhus i lekhallen, där två pedagoger hade några barn och skulle göra en rörelseaktivitet. Barnen sitter i en ring och pedagogen sätter i skivan med musiken som de ska göra instruktioner till. De ställer sig i en ring och pedagogen visar hur de ska stå. Musiken sätts på och pedagogen säger och visar hur barnen ska göra. De ska klappa händerna, alla barn är med och klappar, de byter övning och nu ska de klappa sig på magen, de tycker barnen är roligt så de skrattar. Pedagogen säger instruktioner och barnen tittar mycket på henne och gör som hon gör och försöker själva också. Det blir ny musik och barnen vickar på rumpan. De stampar också i golvet. Ett barn står på ett ben, vilket är svårt tycker han. De ska gå som kräftor, en pojke han försöker så gott han kan men hasar sig tillslut på rumpan fram. Krypa går lite lättare, nu kryper alla barnen på golvet runt i en ring. En pojke lägger sig ner på golvet för det blev lite jobbigt tyckte han. De går nu och studsar som studsbollar upp och ner, de hoppar jämfota. Armarna ska sträckas upp, de ska gå och gå. Sen blir de studsbollar igen. En pojke slänger sig ner på golvet och pedagogen frågar: blev du alldeles trött nu? Den andra pedagogen säger att nu är vi hästar, och de blir cowboy hästar allihop och hoppar fram. De tittar på pedagogen när hon utför övningarna. Sedan ska de krama om sig själva så det gör de och lyckas bra, och sedan krama sin kompis. De sätter sig sedan på golvet och då är det avslappning och det blir lugnt och skönt och alla barnen tyckte det var roligt att röra sig till musik. 19

25 4.4 Uteaktivitet i skogen De aktiviteterna barn utför när de vistas i skogen med personal ser olika ut, men i denna så drogs alla barnen till det mest spännande som var där, nämligen bäcken. Denna aktivitet är både vuxenledd och inte vuxenledd, eftersom barnen får leka fritt i skogen, men det är pedagogerna som har bestämt att de ska gå dit. Vi gick till skogen, det var två pedagoger, jag och barn från den ena avdelningen. Barnen fick sitta på en stock när vi kom fram för att få frukt av pedagogerna som delade det. Den andra pedagogen stod och trollade med ett reflexband, det tyckte barnen var kul. Först gick de igenom regler för skogen, och barnen visste precis: inte bryta grenar från buskar, inte springa för långt, lyssna på fröknarna. Barnen fick leka fritt, och jag såg att alla barn drog sig mot den lilla bäck som finns där, den är ganska smal och barnen ville genast hoppa över. En del av barnen ville att en pedagog skulle hålla i, andra klarade av det själva. En flicka satte sig på en stock som var mitt över bäcken, och försökte liksom ta sig fram, det gick bra en stund och jag tänkte hur ska det här gå. Då trillar hon ner, men det var inte så långt ner, men blöt blev hon, och hon skrek: hjälp mig fröken! Och pedagogerna fick lyfta upp henne. Men eftersom vi inte skulle gå hem direkt fick hon vara blöt ett tag. En del andra barn lägger pinnar i vattnet och följer dem som en båt, och går längs bäcken för att se hur långt pinnen kommer. Sedan gick vi hem och barnen gick på ett led och sedan kom vi till förskolan, och då skulle de vara ute mera. 4.5 Intervjuer och samtal med barn I detta avsnitt kommer jag lyfta fram barnen beskrivningar och kommer redovisa och sammanfatta resultat av samtalen och intervjuerna av barnen. Min första fråga var: Hur känns det i kroppen när du rört på dig? Denna fråga var svår att förstå för en del, så jag ändrade ord och uttryckte: hur känns det i kroppen när du springer eller dansar? Sara, Anna, Erik, Emil och Ida var överens om att det känns skönt i kroppen, och att man blir pigg i kroppen och att det känns bra av att röra på sig, medan ett barn sa att hon blir stel och att hjärnan snurrar. 20

26 Jag frågade också: vart på förskolan är det lättast att röra på sig? De tyckte det var lättast att röra sig i lekhallen dansrummet, bilrummet och utomhus. De var överens om de svaren, även fast de svarade olika svar. Två andra pojkar Linus och Per sa att utomhus var det lättaste att röra på sig, och i samlingsrummet där kan man dansa. Jag ställde även frågan: Vad gör du när du rör på dig? Berätta! De svarade att de leker mamma, pappa och barn, de bara springer ibland också, de dansar och spelar fotboll och även krabbfotboll. Jag frågade barnen om: när är pedagogerna med och rör på sig? Vad gör ni då? Sara sa: Fröknarna rör sig aldrig, de tjatar, tjafsar och pratar, det är tråkigt. Det var hennes upplevelse av vad fröknarna gör. Hon uttryckte även att Fröknarna dansar tokigt De var överens om att fröknarna är med när de dansar till dansstopp som är en lek där en sätter på musik, sedan dansar de andra och sen trycker man på stopp, och då ska man stå still, annars åker man ur leken. De dansar bara, de dansar många gånger, sa flera av barnen. De är med och kollar på springtävlingar ibland och gungar, sa en pojke. Jag frågade även, vilket rum brukar du vara i? De svarade dansrummet, mest i bilrummet, i dockvrån och målarrummet. Jag frågade även vem som dansar mest och min på förskolan. En av pojkarna han sa att han tyckte att det var en flicka som dansa mest. Jag dansar inte så mycket, jag går ut ur rummet ibland. Sammanfattning Barnen i min studie utför många olika fysiska aktiviteter under dagen. Inomhus lekte de en kurragömmalek som sedan blir en bockarna bruselek. De hoppar ner för en bänk. De går även bara runt ibland eller springer i hallen. De rör sig till musik också i de olika dansrummen som 21