GRÖNA FAKTA KYRKOGÅRDEN. plats för de döda, kraft åt de levande

Transkript

1 GRÖNA FAKTA Foto: Anela Sandell KYRKOGÅRDEN plats för de döda, kraft åt de levande På kyrkoården vilar de döda men platsen är till för de levande. Väl estaltad kan den underlätta sorebearbetnin och funera som återhämtninsplats. Eftersom beravninsplatser, till skillnad från stadsparker, finns överallt utör de en underskattad samhällsekonomisk resurs. Beravninsplatser kan med fördel användas även i hälsoförebyande syfte. Kyrkoården kan vara en viloplats för de nu levande att hämta förnyade krafter på. Enlit en ny undersöknin, som ställer fråorna direkt till kunderna, efterfråas bland annat större delaktihet och ett bredare utbud av skiftande miljöer. Av Anela Sandell GRÖNA FAKTA 3/2010 Gröna Fakta produceras i ett samarbete mellan Utemiljö och Movium Centrum för stadens utemiljö vid SLU

2 Kyrkoården en underskattad samhällsekonomisk resurs Utvecklinen av våra beravninsplatser sker lånsammare och på ett mer konservativt sätt än samhällsutvecklinen i övrit. Behöver det vara så? Hur används våra beravninsplatser ida och hur vill vi att de ska vara i framtiden? Under perioden 17 nov till 19 dec 2009 jorde ja en webbaserad enkätundersöknin som en C-uppsats inom ämnet landskapsplanerin vid SLU i Alnarp. Fråorna behandlade kundens användnin och framtida önskemål på beravninsplatser i Sverie. En tidiare uppsats, Kyrkoården en plats för de levande (Sandell, 2009), användes som förstudie. Gensvaret på enkäten var stort ämnet berör och upplevs som både intressant och viktit. Undersökninen visar att beravninsplatsen kan ha flera funktioner. Svaren stärker uppfattninen att den, förutom att vara platsen för själva beravninsverksamheten, också kan användas till exempelvis rekreation och förebyande återhämtnin. Beravninsplatserna ska tjäna alla människor oavsett livsåskådnin eller reliion. Det är intressant att se att för 67,7 procent av de tillfråade är reliion inte särskilt, eller inte alls, viktit. Ändå tillhörde 74,4 procent av respondenterna Svenska kyrkan. Majoriteten, 59 procent, besöker platserna nåon ån om året. Av svaren framkommer att antalet besök dels beror på närheten till de ena anhörias ravar och antal år sedan dödsfallet, men även på beravninsplatsens attraktionskraft. De fyra främsta anledninarna till besök är: 1. Ja besöker en eller flera ravar (29 procent) 2. Ja kommer för att minnas dem som inte lever länre (18 procent) 3. Ja njuter av en vacker plats (14 procent) 4. Ja promenerar (14 procent) Fakta om enkäten Länken till enkäten spreds i mina nätverk via internet enlit den så kallade snöbollsmetoden, det vill säa varje mottaare uppmanades att sprida enkäten vidare på samma sätt i sina respektive nätverk. Antalet respondenter blev överraskande höt: 563 stycken. Här redovisas ett urval av fråorna med resultat. Som förväntat var andelen svar läre (7, 8 procent) i åldersruppen >65 år, då internetanvändninen i denna rupp är väsentlit mindre än i de andra rupperna. Förvånande låt var däremot att endast 1,2 procent av de svarande var <20 år. Detta kan dels bero på att åldersruppen var underrepresenterad redan i det första utskicket, men kanske även på att ruppen inte känner att fråorna är aktuella, har inte precis tänkt på detta då ja bara är 19 år Tydli och tilltalande Studien visar också att beravninsplatsen i si upplevs som vikti. En tredjedel av respondenterna vill att deras een framtida ravplats ska vara tydlit utmärkt, vilket kommer efter alternativet att de efterlevande får bestämma (36 procent). Endast en femtedel vill att ravplatsen ska vara anonym, att en fysisk plats inte har nåon betydelse alls. Platsen ska vara estetiskt tilltalande och välskött och det är viktit att där råder en fridfull stämnin. Förvånande var att så måna överlåter beslutet krin sin een död till sina efterlevanden. Under min tid som beravninsentreprenör upplevde ja att anhöria kände en stor tryhet om den avlidne själv berättat och/eller skrivit hur hon ville ha det ordnat efter sin död. En lättnad att slippa att ta beslut som kanske skulle bli fel. Det är tydlien inte bara undomar som uttrycker si i termer som om ja dör. Ämnet är inte tabubelat men kanske förhåller det si så att om man inte talar om döden håller man den också på avstånd? Det framkommer i enkätsvaren att ämnet upplevs som viktit och intressant man vill veta mer. Tydlia samband Utan tvekan råder det ett samband mellan de behov som kartlades i förstudien och det som i enkäten efterfråas av kunden. Studierna visar tydlit att det är betydelsefullt att platsen hålls välskött och är estetiskt tilltalande. Eftersom varken beravninsavifterna eller skötselintäkterna täcker den viktia utvecklinen av beravninsplatserna är det viktit att betona att det finns ett samhällsansvar för platserna eftersom de är en del av vårt kulturarv. Huvudmannen för beravninsplatsen kan enom att föra en fortlöpande dialo med invånarna öka intresset för fråorna och platsen. Detta skulle även medföra ett mer naturlit förhållninssätt till både döden och de döda. Med ökad kunskap följer en ökad respekt. Dialoen torde även bidra till att stärka den kollektiva ansvarskänslan. Kunskap och respekt leder till att rån, överfall och vandaliserin skulle kunna minska. 2

3 Subjektiv upplevelse Vi upplever frid på en plats som känns harmonisk för oss. Bereppet är subjektivt och beravninsplatser bör därför erbjuda ett bredare utbud av miljöer än vad som örs ida. Då skulle platserna bättre kunna uppfylla de önskemål som undersökninen visar att människor har. För att åstadkomma detta måste man vara lyhörd och utforma estaltninen med stor respekt för både levande och döda. I enkätundersökninen beskrevs förfarinssättet vid askspridnin i Budapest (se sid 8) och respondenterna tillfråades om hur de förhöll si till förslaet. Att det är flera viktia element som samverkar uppfattas som positivt och harmoniskt av de flesta: askan som uppstår med hjälp av eld och luft, det livivande vattnet, återånen till jorden, vacker musik och den omivande naturen i parken. Konkret upplevelse Att askan verklien rinner ner och hamnar i minneslunden är nåot påtalit, nåot man som deltaare i ceremonin kan uppleva konkret. I traditionella minneslundar, där man inte tillåts närvara då askan sänks, känns närvaron mer abstrakt. En förutsättnin är naturlitvis att hela anläninen och den omivande minneslunden hålls i ett oklanderlit skick. Flertalet är positiva till större delaktihet över huvud taet och över en tredjedel ställer si positiva till just detta tillväaånssätt detta torde tala för att tekniken skulle kunna enomföras i praktiken i Sverie. Av de faktorer som skulle få människor att besöka beravninsplatserna oftare är en mer attraktiv plats ur skönhetssynvinkel och en intressantare miljö de som anses mest avörande. På tredje plats kommer bättre uppehålls- och sittmöjliheter. De fem faktorer som upplevs som mest viktia på en beravninsplats är: Strandkyrkoården, Stockholm. Foto: Anela Sandell 1. Att det råder en fridfull stämnin 94 procent 2. Att platsen är estetiskt tilltalande, vacker 91 procent 3. Att anläninen är välskött 91 procent 4. Att ja kan känna mi try 83 procent 5. Att det finns od belysnin 78 procent Av aktiviteter, förutom själva beravninsverksamheten, som det skulle kunna finnas utrymme för upplevs meditation (24 procent), samtal (17 procent) och kyrkoårdsvandrinar (13 procent) vara de viktiaste. Dessa faktorer och aktiviteter kan jämföras med de fem viktiaste behoven som vi, enlit förundersökninen, behöver få tillfredställda vid våra besök: frid, tryhet, närhet, natur och aktivitet. 3

4 Assistens Kirkeård, Köpenhamn. Foto: Anela Sandell Lånsam förnyelse stärker platsens karaktär Behovet av att blicka bakåt och förstå sammanhan förklarar varför kyrkoårdsutvecklinen inte följer samma förnyelsetakt som samhället i övrit. Kanske är det också denna beständihet och naturen som bäst svarar mot våra andlia behov. Att förnya en beravninsplats är inte nödvänditvis motsatsen till att bevara, det ska snarare ses som ett komplement. Det är vårt ansvar att se till att delar av vår nutida historia blir en del av det emensamma kulturarvet. Ur historiskt perspektiv är kyrkoårdens nuvarande utseende relativt nytt och tillkom först vid 1800-talets början. Dessförinnan, under cirka tusen år, hade platserna ett mer vildvuxet, änsliknande utseende utan resta ravstenar. Då var kyrkoårdarna öppna och oinhänade så att djuren kunde beta fritt. Eftersom kyrkan även tjänade som skydd mot anrepp utifrån var inhänaden då den bydes, främst avsedd som skydd för dem som vistades innanför, det vill säa människor och djur. Faktorer som styr De faktorer som styrt utvecklinen till daens utseende är framför allt: Hälso- och hyienaspekter Sundhet Park- och trädårdsideal Arkitektur Kyrkans liv och lära Teoloi Myndihetsförordninar Funktionalitet Lokala traditioner Ekonomi Under 1700-talet kom influenser till den så kallade parkkyrkoården från Tyskland. Det bidro, parallellt med den enelska landskapsparken och kyrkoårdspoesin, till att inspirera den fortsatta utvecklinen i Sverie. 4

5 Enlands lummia lantkyrkoårdar bidro till att flytta ut rav sättninarna ur kyrkorna, som blivit ett sanitärt problem. Det dröjer dock ända till slutet av 1700-talet innan skicket att berava alla utomhus accepterades fullt ut. Utanför städerna I oktober 1815 fastställdes att beravninar på kyrkoårdar inom städer och byar måste upphöra. De nya kyrkoårdarna placerades istället utanför städerna och kom att få likartat arkitektoniskt utseende med kvartersindelnin, symmetriska ånar och de för århundradet sinifikanta trädplanterinarna. Olika kvarter kunde anläas med varierande karaktärer och kom på så vis även att spela samhället utanför. I da har städerna vuxit ikapp dessa kyrkoårdar, som kompletterats med räsmattor, minneslundar och meditationsplatser, och är införlivade i stadens rönstruktur. Gravar lämnas åter Börjar det bli fullt på våra kyrkoårdar? Nej, tvärtom lämnas det ida tillbaks fler ravar än det tas nya i anspråk. En av anledninarna är att kremationstalet stadit ökar, även på landsbyden. Våra kvarlevor har blivit mindre utrymmeskrävande. I minneslundarna, vilkas popularitet minskar, är spåren av våra kvarlevor försumbara. I Sverie är minneslundarna kollektiva ravplatser där anonymitet ska råda. Därför får anhöria inte närvara vid ravsättninen och det finns heller inen möjlihet att ta reda på vem som är ravsatt var. Så är inte fallet i Danmark. Där år det att i efterhand flytta stoft till en annan ravform om så önskas. Individen vikti I stället för anonymiteten i minneslunden har individen ida blivit viktiare och måna vill markera detta, om så bara med en namnbricka på ett emensamt monument, i så kallade askravlundar. Bereppet är inte rättslit definierat och lokala avvikelser förekommer både vad äller upplåtelseform och benämnin. Till skillnad från minneslunden kan här finnas möjlihet för familjemedlemmar att ravsättas intill varandra. Gravplatsen upplåts på sina ställen med ravrätt, dock med starka restriktioner, och utsmycknin får endast öras med snittblommor och ljus. De anhöria betalar för ravvården och den kollektiva skötsel som kyrkoårdsförvaltninen tillhandahåller. Höre krav Båda dessa typer av lundar ska utformas så att de kan tillodose alla och därför ställs höre krav på deras utformnin än på individuella ravkvarter. Tyvärr kan detta krav medföra en slätstrukenhet i estaltninen med följden att platserna inte tillodoser nåon. Man kan också diskutera vilket syfte lundarna har. Är det aspekten att vi är jämlika efter döden och därför ska dela en kollektiv rav, eller är det de efterlevandes och/eller kyrkoårdspersonalens bekvämlihet som styr? Är minneslundens kollektiva anonymitet ett exempel på hur vi håller döden på avstånd och förnekar en plats för de döda i vårt moderna samhälle? Eller rentav ett sätt att lösa en tvist om var en avliden anhöri ska ravsättas? Är askravlundarna ett sätt att äta kakan men ändå ha den kvar? Medveten estaltnin ör platsen innehållsrik Kyrkoården är i första hand en beravninsplats för alla oavsett livsåskådnin eller reliion. Som sådan är det viktit att både platsen och de människor som besöker den behandlas med respekt. Ibland saknas en fysisk rav att å till, den avlidne har kanske aldri återfunnits, askan har spridits i havet eller raven finns på en annan ort. Hela kyrkoården är då en fysisk plats att söka si till. Därför är det av stor vikt att olika typer av miljöer erbjuds så att var och en kan finna en plats att känna si bekväm på. Stora ytor är inte nödvändia för att kunna uppfylla detta krav. Även på mindre ytor kan detta åstadkommas. Kulturen avör Är naturen vår största naturlia kyrka? Vi har alltid letat, och funnit, platser som vi ansett vara andlit laddade, helia. I Norden är vi typiska brynmänniskor som känner en tryhet i närhet av skoen. Sydeuropéer förknippar istället sko med skräck och onda andar. I Italien beravdes kriminella och självmördare i skoen och det italienska ordet för främlin, forestiero, betyder nåon från skoen. Naturens läkande eenskaper kan alltså variera beroende på vilket kulturarv man har. Miljöpsykoloen Roer Ulrich lät på ett sjukhus i Pennsylvania undersöka hur snabbt patienter som fått allblåsan bortopererad tillfrisknade. Han konstaterade att de patienter som haft utsikt mot ett rönområde med höa träd tillfrisknade snabbare och kunde skrivas ut från sjukhuset tidiare än de som haft utsikt mot en teelvä. Naturruppen hade dessutom färre komplikationer, fick mindre smärtstillande medel och beskrevs i mer positiva ordala i journalanteckninarna. Andra undersökninar har bekräftat Ulrichs resultat och man har konstaterat att även bilder med naturmotiv har en liknande positiv effekt. Docent Terry Harti, Uppsala universitet, utsatte försökspersoner för stress och lät dem sedan återhämta si på olika Assistens Kirkeård, Köpenhamn. Foto: Ann-Britt Sörensen xxxxxx xxxxxxxxx 5

6 Kerepsi kyrkoård, Budapest. Foto: Anela Sandell sätt. De som promenerade i skoen kände si ladare, mindre irriterade och hade en bättre koncentrationsförmåa än de som promenerat i tätbebyt område respektive suttit i ett fönsterlöst rum och läst tidninar och lyssnat på musik. Undersökninarna visar att naturen har restorativa effekter. Människan har en nedärvd fallenhet för att tycka om levande varelser och att trivas i naturen. Detta kallas för biofili, kärlek till liv, och är ett resultat av det naturlia urvalet eftersom det ynnat vår överlevnad. Mental utmattnin Hur intresserade vi än är av ett ämne så är vår kapacitet för så kallad riktad uppmärksamhet beränsad och kostar mycket eneri. Ida år den på hövarv och om inte utrymme es för återhämtnin drabbas vi av mental trötthet. Tröttheten är relaterad till kravet på uppmärksam fokuserin och utesluter inte förmåan att utföra nåot som är fysiskt krävande. Den mentala utmattninen kan e upphov till minnesproblem, koncentrationssvåriheter, sömnbesvär, yrsel, tunnelseende, känsloutbrott och bristande empati. Så kallad spontan uppmärksamhet, den vi upplever när vi tittar in i en eld, när vi studerar färskiftninarna i höstlöv eller tittat på molnformationer, ör oss fascinerade och kräver inen anstrännin. Tid som vi änar åt spontan uppmärksamhet hjälper oss däremot att återhämta oss från mental trötthet. Mental trötthet kan alltså reduceras om vi befinner oss i en fascinerande miljö som tilltalar och stimulerar sinnena. Mänsklia preferenser När beravninsplatserna ska estaltas är det viktit att känna till vilka preferenser människor har för att kunna erbjuda så restorativa miljöer som möjlit. Vi får inte bara ut mer av att vistas i en miljö som vi föredrar, utan vi kommer också med större sannolikhet att söka oss dit. Konsekvenserna kan bli olycklia om miljöerna som erbjuds inte är vad människor önskar si och tycker om. De blir i stället uttråkade, ara eller kan till och med bli destruktiva och orolia. En känsla av rädsla eller välbefinnande kan framkallas enom utformninen av miljön eftersom vi omedvetet förbinder olika miljöer med olika känslor. Avörande för vad besökarna associerar till och upplever är dels överskådliheten och dels hur lätt man bedömer att det skulle vara att förflytta si ienom området. Överskådlihet och insyn Överskådlihet och insyn ökar förtroendet för platsen, skymda vyer kan skapa oro och änslan. Att veetationen hålls öppen och lufti är speciellt vikti i närheten av ånar och stiar. Ett ökat förtroende för och en förtrolihet med platsen får människor att känna si mer bekväma och avslappnade. Tillänlihet, parkerinsmöjliheter och tydlit utmärkta ånväar bidrar till besökarens bekvämlihet. Kartor och informationsskyltar ör det lättare att känna ien si och naviera i terränen. Vilt och tuktat Behovet av att vistas i vild och oförstörd natur kan kombineras med anlada element (till exempel klippta buskar, markerade ånar och ärdsårdar) så att en mänskli närvaro på platsen sinaleras. Det bidrar till att besökaren känner si mer bekväm. Det vilda och oförutsäbara ör att platsen behåller sina insla av mystik. 6

7 Vildheten måste få komma till uttryck, för soren är vild. Med hjälp av sammanhänande ytor som förbinder olika komponenter inom området, underlättas läsbarheten och ör ytan mer lättförståeli. Även val av markbelänin har stor inverkan på hur området uppfattas totalt av besökaren. Den er en uppfattnin om platsens karaktär samtidit som den ska underlätta för oss att ta oss fram på ett bekvämt sätt. Mystik och fantasi Mystik uppmuntrar oss till att utforska omivninen och utmanar vår fantasi. Lövverk kan både dölja och avslöja och vindlande ånar byer upp en nyfikenhet på vad som finns på andra sidan kröken. Hur ljuset silas enom veetationen er platsen olika uttryck och bidrar till att spänninen hålls vid liv. Genom att använda siktmärken skapas djup på platsen, öppninar och läntor är välkomnande både att befinna si i och att titta ut ifrån. Dessutom underlättar de vår orienterinsförmåa. Innehåll och struktur Vikten av naturens inverkan vid återhämtnin kan inte överskattas. Ytan har underordnad betydelse. Huvudsaken är att man känner si try på platsen så att man slappnar av och kan låta si uppslukas av naturen. Den stilla fascination som naturen erbjuder upptar inte alla våra tankar utan er medvetet och omedvetet utrymme för inre reflektioner. Miljön inbjuder oss att betrakta utan anstrännin eller krav på motprestation och tillåter därmed tankarna att vandra fritt. Det är viktit att platsen er oss känslan av att utrymme för detta finns. Det är innehållet och strukturen som är vikti, inte områdets storlek. Genom omvärldsavränsare kan en vilsam miljö åstadkommas även i en mer störande omivnin. Att vara norann i valet av material bör understrykas. De måste passa in i omivninen för att inte uppfattas som störande och distraherande element. Stadens luna Den miljömässia aspekten på kyrkoården som en stadens luna som renar dåli luft, filtrerar ytvatten och er ett bättre klimat är vikti. De kyrkoårdar som en ån anlades utanför städerna har nu vuxits i kapp av bebyelsen och bildar stilla oaser till nytta för människor och djurliv. I första hand är de minnesplatser men tjänar också som mötesplatser. De är platser för ritualer och ceremonier dit man kommer för att bearbeta sor, för att möta sina anhöria och sin historia. De är fredade för lån tid och förändras inte på samma sätt som parker och andra naturområden kan öra. Kyrkoården fixerar tid och plats i historien för evit. Döden finns i landskapet, som både utör plats och historia, och i människors fantasi. Men naturen står även för kretsloppet och en död människa är varken mänskli eller en avfallsprodukt. Ger naturkontakt Genom att kyrkoårdarna befinner si i vår omedelbara närhet kan ett stycke natur här vara avörande för om vi kommer i kontakt med nåon natur över huvud taet. Vi behöver inte heller sätta oss i våra bilar och därienom bryta ner vår miljö på vår vä dit. Genom att sätta si in i och ta hänsyn till människors preferenser ida kan vi skapa miljöer som vi attraheras av och som vi därför ärna besöker. En miljö som människor inte önskat si kan tvärtemot ha neativ effekt enom att framkalla oro och destruktivitet då känslor av förtvivlan, utsatthet och ensamhet förstärks. Vestre Kirkeård, Köpenhamn. Foto: Anela Sandell 7

8 Kerepsi kyrkoård, Budapest. Foto: Anela Sandell Kerepesi kyrkoård exempel på ett nytt sätt att tänka Ett spännande exempel på nytänkande återfinns på den berömda Kerepesi kyrkoård i Budapest, där kända unerska statsmän, författare, skulptörer, arkitekter, artister, kompositörer och vetenskapsmän finns beravda, måna i rikt utsmyckade ravar eller mausoleer. Med sina statyer och monument lockar platsen till si måna besökare, unrare såväl som mer lånväa turister. Men det är inte bara monumenten som drar, både flora och fauna attraherar också måna besökare. Varje år beravs människor i Unern varav i Budapest procent får jordberavninar medan resten kremeras, en andel som stier. En av orsakerna till detta är att det är betydlit billiare att bli kremerad, det finns inet fast pris utan landets 13 krematorier konkurrerar sinsemellan. Spridnin av aska År 1984 införde man som första beravninsplats i Unern en ny tjänst: möjliheten att ta med askan hem eller att sprida den. I Unern är det inte ovanlit att man förvarar en urna med den avlidnas aska i hemmet eller i ett kolumbarium under 5 10 år, för att först därefter låta berava den procent av dem som kremerats sprids ida och denna siffra stier. Tre beravninsplatser erbjuder alternativet men det är bara på Kerepesi som tjänsten även kan utföras vintertid. Urnan roterar Inför spridninen placeras askan i en hålförsedd urna på en pelare i mitten av fontänen. När ceremonin startar börjar urnan att rotera. Askan sprids ur hålen samtidit som en del av vattenstrålarna vinklas inåt för att föra med si stoftet ner i jorden. De anhöria får närvara och möjlihet finns att spela valfri musik under akten. I anslutnin till fontänen finns en minnespark som blev klar i november Där finns sittplatser och möjlihet att sätta blommor. Om man så önskar kan man få den avlidnes namn och årtal på en mässinsplatta som fästs på en av flera ranitstolpar vid utsmyckninsplatsen. Movium fyller 30 år! Det firar vi med en latinsk sentens spatia nosce civitatis Lär känna stadens rum! GRÖNA FAKTA 3/2010 Detta Gröna Fakta är skrivet av Anela Sandell, trädårdsinenjör, verksam som koordinator av kyrkoårdsfråor vid Movium. Kyrkoården en plats för de levande (2009), utör förstudie till den nya undersökninen som presenteras här. Förstudien finns att hämta på epsilon.slu.se/157/. Kundens användnin och framtida önskemål på beravninsplatsen (2010) finns att hämta på: stud.epsilon.slu.se/946/. Omslasbilden är från BUGA-utställninen i Schwerin Gröna Fakta sammanställs av Movium, SLU, Box 54, Alnarp. Telefon Redaktör: Titti Olsson. ISSN Publicerat i Utemiljö 3/