BETYDELSEN AV LOKALISERING AV HANDEL FÖR INKÖPS- OCH RESMÖNSTER. Jörgen Garvill 1 Erika Knutsson 2 Agneta Marell 2,3 Kerstin Westin 2,4

Transkript

1 BETYDELSEN AV LOKALISERING AV HANDEL FÖR INKÖPS- OCH RESMÖNSTER Jörgen Garvill 1 Erika Knutsson 2 Agneta Marell 2,3 Kerstin Westin 2,4 1 Institutionen för Psykologi, Umeå Universitet 2 Transportforskningsenheten, Umeå Universitet 3 Institutionen för Företagsekonomi, Umeå Universitet 4 Kulturgeografiska institutionen, Umeå Universitet 2003:04 TRUM Transportforskningsenheten Umeå Universitet, Umeå Tel E-post: office.trum@trum.umu.se ISSN

2 ii

3 Rapportens titel: Betydelsen av lokalisering av handel för inköps- och resmönster Författare: Jörgen Garvill, Docent Erika Knutsson, EM Agneta Marell, Docent Kerstin Westin, Docent Projekt: Betydelsen av lokalisering av handel Dnr AL90B 2002:8107 Finansieringsorgan: Vägverket Projektledare: Kerstin Westin, Docent Indexord: Attraktivitet Dagligvarubutiker Externa köpcentra Lokalisering Sällanköpsbutiker Antal sidor: 44 + bilagor iii

4 iv

5 Sammanfattning Projektets övergripande syftet var att belysa vilka effekter en etablering av ett externt handelsområde har på resandeströmmar. I det ligger att beskriva människors inköps- och resmönster och vilka faktorer som bedöms vara viktiga för köpcentrum. Rapporten omfattar två delar. Den första delen är en litteratursammanställning som innehåller en kartläggning av den kunskap som finns om konsumenters värderingar, attityder och beteenden vid inköp av dagligoch sällanköpsvaror. Litteratursammanställningen har legat till grund för den undersökning som presenteras i rapportens andra del. Undersökningen behandlar vilka effekter en etablering av ett tredje köpcentrum vid Klockarbäcken i Umeå skulle ha på trafik och resandeströmmar. Studien genomfördes under våren 2003 i Umeå tätort i form av en enkätundersökning av 990 slumpmässigt utvalda personer i åldrarna 20 till 65 år. Frågeställningar som var vägledande vid utformningen av undersökningen var i vilken utsträckning ett handelsområde utanför centrum konkurrerar med andra områden, om det planerade köpcentret i enlighet med kommunen uttalade intentioner i första hand skulle fungera som ett bostadsområdescentrum samt vad som är viktigt för att ett köpcentrum ska vara attraktivt och vilka önskemål och förväntningar som finns på handelsområdet Klockarbäcken. Resultaten visar att svarspersonerna handlar mest frekvent i bostadsområdesbutiker och att avstånd är avgörande för var svarspersonerna väljer att handla dagligvaror. Även för sällanköpsvaror har avståndet betydelse, men det mest markanta draget är att centrum är det attraktivaste området för sällanvaruinköp. Även för det planerade handelsområdet vid Klockarbäcken är avståndet avgörande för människors val av inköpsställe. Undersökningen visar att det för såväl dagligvaror som sällanköpsvaror framför allt är boende i närområdena som ser Klockarbäcken som ett alternativ för inköp. En dagligvarubutik av det slag som beskrevs i scenariot skulle med sannolikhet ge kortare reslängd för att handla dagligvaror jämfört med idag. Däremot skulle den typ av sällanköpsbutiker som beskrevs kunna innebära ökat trafikflöde. Åsikterna om hur viktiga olika faktorer var för att locka de svarande att besöka Klockarbäcken skilde inte mycket mellan de som angav att de skulle handla där ofta. För Klockarbäcken, liksom för köpcentra generellt menade svarspersonerna att kvalitet och service var en viktig faktor för hur attraktivt de uppfattade ett köpcentrum. Även möjligheter att göra en bra affär och tillgång till produktutbud, såsom bra öppettider och många butiker ansågs göra ett köpcentrum attraktivt. v

6 vi

7 Innehållsförteckning SAMMANFATTNG...v INNEHÅLLSFÖRTECKNING vii INLEDNING... 1 RAPPORTENS SYFTE OCH DISPOSITION... 2 DEL 1 LITTERATURGENOMGÅNG HANDELNS STRUKTUROMVANDLING Orsaker till strukturomvandlingen ARGUMENT FÖR OCH EMOT EXTERNA KÖPCENTRA DEFINITIONER AV EXTERNA KÖPCENTRA TIDIGA LOKALISERINGSSTUDIER SENARE FORSKNING Egenskaper hos köpcentra Egenskaper och förutsättningar hos konsumenter Situationsfaktorer Följder av etablering av externa köpcentra Externa köpcentras effekter på resmönster DEL 2 EN EMPIRISK UNDERSÖKNING SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR METOD Urval och genomförande Enkät Svarspersoner Avgränsningar och definitioner RESULTAT Kartläggning av nuvarande inköpsmönster Klockarbäcken - ett planerat handelscentrum Viktiga egenskaper hos köpcentra DISKUSSION REFERENSER BILAGA 1. Tabeller BILAGA 2. Enkät med frekvensfördelning vii

8 INLEDNING Köpcentrum ofta benämnda externa köpcentrum då de ligger utanför etablerade stadscentrum eller utanför bostadsområden har blivit vanliga inslag i många städer. Mellan åren 1980 och 1997 nästan fördubblades antalet extra köpcentra, från 40 till 78 (Bergström, 2000). En undersökning genomförd av SNF år 2001 visade att 59 av landets 289 kommuner hade planer på etablering av ny externhandel, och 14 av landets 20 största kommuner planerade för en utbyggnad (Forsmark, 2001). Debatten om externa köpcentrum, externhandel eller stormarknader 1 pågår på många håll och utifrån många intressenters perspektiv. Det är en fråga som intresserar handeln (inte minst grossister) och köpmännen, kommunala politiker och planerare, olika intresseorganisationer såsom Svenska Naturskyddsföreningen, och - kanske inte minst viktig konsumenterna. Debatten rör huruvida etableringen av externa köpcentra är till gagn för konsumenterna vad gäller priser, tillgänglighet, utbud, service etc. Men även aspekter som effekter på miljö, trafikarbete, befintlig cityhandel och inte minst annan inte centrum-baserad handel (butiker och centrum i bostadsområden) diskuteras. I Sverige planeras fler externa köpcentrum, medan man i en del andra länder har en mer restriktiv hållning till externetableringar. I exempelvis Storbritannien har tillståndsprövningen i samband med etablering av köpcentra skärpts. I Norge, Danmark och Finland är det i princip stopp för etablering av köpcentra utanför stadscentra och tätorter (Elvingson, 2001). Till externhandelns fördel anförs att konsumenternas valmöjligheter förbättras och att inköpspriserna blir lägre än i befintliga, mer centralt lokaliserade butiker. Etablering i externa lägen innebär lägre markkostnader, vilket bidrar till att butikerna kan hålla lägre priser än butiker i centrala områden. Tillgång till mark innebär också att butikerna kan bli ytstora, och därmed erbjuda ett stort utbud i samma butik. Eftersom externa köpcentra är lättillgängliga med bil ökar också bekvämligheten vid inköp för bilburna konsumenter. Många butiker under ett tak, eller väl samlat runt en central parkering, ökar också konsumenternas bekvämlighet. En attraktiv utformning av köpcentra (enligt förebilder från amerikanska så kallade Shopping Malls) kan också verka lockande i sig, ett ställe att flanera, titta runt, fördriva några timmar emellanåt kan det fungera som en turistattraktion. Attraktiviteten är ibland också ett argument från kommunalt håll när köpcentrum debatteras. Att dessutom stadskärnan avlastas från biltrafik anses positivt ur lokal miljösynpunkt (Forsberg m.fl., 1994). Ett argument mot externa köpcentra är att svaga konsumentgrupper, såsom yngre och äldre utan tillgång till bil, dels har svårt att nå externa köpcentra, dels kan sakna inköpsalternativ då butiker i bostadsområden konkurreras ut av extern handel. Indirekta följder av att lokal handel utkonkurreras av extern handel kan vara att även post och annan service omstruktureras. Som ett annat argument mot externetableringar betonas den negativa miljöpåverkan som tilltagande biltrafik för inköp i externa lägen förväntas ha (Forsberg m.fl., 1994). Ytterligare ett argument mot etablering av externa köpcentra är att de försämrar möjligheten att bevara en levande 1 Externt köpcentrum = Externt beläget handelsområde med flera olika företag, där det samlade utbudet påminner om det som finns i stadskärnor. Externhandel = Handel omfattande minst 2000 m 2 butiksarea, utanför etablerade stadsdels- eller tätortscentra och som inte kan klassas som bostadsorienterad handel. Stormarknad = Vanligen en stor butik, minst 2500 m 2, som säljer dagligvaror och oftast också sällanköpsvaror, till exempel Kvantum eller Obs Stormarknad. Kan men behöver inte vara externt belägen. Factory outlet = Vanligtvis ett stort externt köpcentrum med lågprisprofil, främst för sällanköpsvaror, exempelvis kläder. Byggs ofta i en stil som efterliknar stadsbebyggelsen. Kräver mycket stort kundunderlag (samtliga definitioner enligt Boverket, 1999). 1

9 stadskärna och livsmedelsbutiker i bostadsområden. Detta bygger på antagandet att butiker slås ut av konkurrensen från den externa handeln. Det finns också studier som tyder på att cityhandeln klarar sig relativt bra i konkurrensen från externa köpcentra (se exempelvis Bergström, 2000). Traditionella stadscentra har en egen dragningskraft och profil, och ofta är utbudet av butiker större än i externa köpcentrum. I stadscentra finns oftast fler än en butik av samma sort; flera bokhandlare, guldsmedsbutiker, klädaffärer och boutiquer, och inte minst restauranger, kaféer, pubar, biografer och teatrar, som sammantaget ger en i alla fall i jämförelse med ett externt köpcentrum - rik och levande miljö, ibland befolkad även kvällstid. Enligt Bergström är det främst butiker utanför city som förlorar till externa köpcentra, liksom butiker i närliggande kommuner. Rapportens syfte och disposition I Umeå planeras ett tredje handelsområde, Klockarbäcken. I detaljplanearbetet för Klockarbäcken betonas att Umeås nuvarande handelsområden inte är externa, utan ligger i anslutning till befintliga bostadsområden. Syftet med Klockarbäcken är också att det i likhet med de befintliga handelsområdena (Strömpilen i anslutning till Carlshem, Ålidhem och Gimonäs, samt Obs köpcentrum på Ersboda) ska fungera som stadsdelsövergripande centrum för i första hand bostadsområdet Umedalen. Området ska utformas med friliggande byggnader om cirka m 2 butiksyta. Området ska vara möjligt att bygga ut etappvis till cirka m 2 handelsyta, varav 4000 m 2 dagligvaror (lågpris) och resterande sällanköpshandel, inrymma samordnat parkeringssystem, ha god tillgänglighet med gång-, cykel- och kollektivtrafik, samt lokaliseras i närhet av befintligt och planerat huvudvägnät. Arbetet med Klockarbäcken har gått från planeringsstadiet till utarbetande av detaljplan för området (Umeå kommun, 2002). Projektering förväntas påbörjas våren En utgångspunkt i diskussionen i Umeå kring externa köpcentrum och Klockarbäcken är vilka effekter olika handelslokaliseringar har på trafik och resandeströmmar, och hur transportsystemet kan utformas för att svara mot ekonomiska och miljömässiga krav. Det övergripande syftet med denna rapport är att belysa vilka möjliga förändringar i resandeströmmar som kan bli konsekvensen av en nyetablering av ett icke-centrumbaserat köpcentrum. I detta ligger att beskriva människors inköps- och resmönster och vilka faktorer eller attribut som bedöms vara viktiga för köpcentra. Detta görs både genom en litteraturgenomgång och genom en undersökning om det planerade handelsområdet Klockarbäcken. Rapporten omfattar två delar. Den första delen omfattar en litteratursammanställning där resultat från tidigare studier presenteras. Litteratursammanställningen innehåller en kartläggning av kunskap som finns om konsumenters värderingar, attityder och beteende vid inköp av dagligvaror och kapitalvaror. Vidare diskuteras rapporter som behandlar faktorer som påverkat lokalisering av köpcentra. Litteraturgenomgången har legat till grund för utformningen av den undersökning som presenteras i rapportens andra del. Boende i Umeå tätort har svarat på frågor hur ofta de handlar i olika typer av butiker och handelsområden, vad som är attraktivt med olika typer av handelsområden, och vad de tror att tillkomsten av ett tredje handelsområde kommer att betyda för deras inköpsvanor. 2

10 DEL 1 LITTERATURGENOMGÅNG 1 Handelns strukturomvandling Genom historien har handeln främst varit knuten till stadskärnor och andra punkter där människorna har kunnat mötas, byta produkter, bli underhållna m.m. (Forsberg, 1996). Fram till mitten på 1800-talet var yrkesmässig handel nästan helt förbjuden utanför städerna. För de 90 procent av Sveriges befolkning som bodde på landsbygden innebar näringsfriheten som infördes 1864 en stor förbättring och handelsbodar med ett brett sortiment växte upp runt om i landet. Under det följande århundradet växte handeln snabbt, mycket till följd av en urbanisering. Därmed fanns det också grogrund för många framgångsrika företag grundade Petter Åhlén det postorderföretag som senare utvecklades till varuhuskedjan Åhléns och på 1940-talet grundades IKEA och Hennes & Mauritz (Fölster, 1999). Sedan andra hälften av 1900-talet har en omfattande strukturomvandling skett inom detaljhandeln i Sverige. Antalet dagligvarubutiker har minskat med 80 procent sedan år 1950, från butiker till knappt år Antalet butiker inom sällanköpshandeln har minskat med 20 procent under samma tidsperiod (Fölster, 1999). Det medför att butiksnätet är avsevärt glesare idag. Samtidigt som antalet butiker har minskat har butikerna i genomsnitt blivit allt större (Forsberg m.fl., 1994). En viktig trend i handelsomvandlingen är att små handelsföretag gett vika för stora lågprisbutiker och butikskedjor som hanterar en högre omsättning med mindre personal. Ofta etableras dessa utanför stadskärnan (Fölster, 1999). Den första externa butiken öppnades 1962 i Malmö, men det var först under andra hälften av 1980-talet som etableringen av extern handel tog fart (Forsberg, 1998). Utvecklingen i Sverige, med stora butiker i externa lägen, återspeglar en internationell trend (ISSO 1996, refererad i Bergström, 1999). Genom sin storlek, tillgänglighet och samlokalisering med annan detaljhandel och service kan butiker i externa centra locka kunder från både den egna kommunen och andra omkringliggande kommuner (Forsberg m.fl., 1994). 1.1 Orsaker till strukturomvandlingen Omvandlingen inom handeln kan ses ur flera perspektiv och har många aktörer. Politiska beslut, handlares agerande i sin strävan efter vinstmaximering och konsumenters ändrade beteenden och förutsättningar, påverkar och påverkas av samhällsutvecklingen. Det är därför svårt att säga vad som ligger till grund för vad. Beror strukturomvandlingen till exempel på förändringar i konsumenters beteende, eller tvingas konsumenter ändra sina vanor för att handelsstrukturen ändras? Att konsumenters beteende och förutsättningar har förändrats är dock ett faktum. Den kanske största förändringen i konsumentbeteende beror på det ökade bilinnehavet. Sedan 1950-talet har antalet bilar mer än fyrdubblats i Sverige, vilket innebär att konsumenterna idag är mer rörliga. Innan det blev vanligt att hushållen hade tillgång till bil var närhet till hemmet den avgjort viktigaste faktorn för om en butik upplevdes som lättillgänglig eller inte, eftersom konsumenterna då oftast gick eller cyklade till butiken. Idag, när bil är det transportmedel som dominerar vid inköpsresor, är andra faktorer viktigare för hur tillgänglig en butik är, som till exempel tillgång till parkering (Forsberg, 1996). Konsumentbeteendet har också påverkats av 3

11 att fler kvinnor är yrkesarbetande idag. Det innebär att det finns mindre tid över för hushållen att göra inköpsresor. Det ökade bilinnehavet i kombination med att hushållen har mindre tid att handla ger dem incitament att storhandla istället för att göra många små inköp (Forsberg, 1998). En annan förändrad förutsättning är att boendestandarden i Sverige har ökat. Invånarna i Sverige har avsevärt större boendeyta idag. Antalet rum per person har ökat från 1,2 till 2,1 de senaste 30 åren. Det innebär, enligt Forsberg, att konsumenterna är mer utspridda geografiskt och att antalet potentiella kunder för en butik i ett visst område därmed är mindre än för 30 år sedan. Utöver detta har hushållen under den angivna tiden även utrustats med kylskåp och frysar som tillåter folk att göra större, och därmed färre, inköp. På grund av detta har butikerna fått öka sina upptagningsområden så att ett tillräckligt kundunderlag finns för att nå lönsamhet. Som en konsekvens härav byggs större butiker för att kunna locka fler och mer långväga besökare (Forsberg, 1998). Vidare har företagens strävan efter vinstmaximering genom rationaliseringar och effektiviseringar ett samband med strukturomvandlingen. Stora delar av grossist- och detaljistleden kontrolleras idag av några få företag. Som exempel nämner Fölster (1999) att ICA, KF och Axfood står för 90 procent av utbudet i dagligvaruhandeln. De har kunnat förbättra sin konkurrenskraft genom att bygga större butiker som möjliggjort rationaliseringar i varuhantering, försäljning och marknadsföring. Fristående köpmän kan därför ha svårt att klara konkurrensen från butiker anslutna till något av de kapitalstarka blocken (Forsberg m.fl., 1994). De rationaliserings- och effektiviseringsmöjligheter i form av bl.a. samdistribution, låg lokalhyra och agglomerationseffekter som externa köpcentra innebär, har påverkat handelns geografiska struktur. Även kommunala politiker har bidragit till handelns strukturella omvandling i Sverige. Genom att fatta beslut i planfrågor och trafikplanering har de varit delaktiga i att externa köpcentra vuxit fram. Det finns ett intresse av att öka inflödet av köpkraft till den egna kommunen (Forsberg m.fl., 1994). Samtidigt finns också en tveksamhet hos politiker i många kommuner mot nya externa etableringar. Tveksamheten bottnar enligt Bergström (1999) ofta i en osäkerhet om vilka effekter på handel och sysselsättning en nyetablering ger upphov till. Kommer handeln i stadskärnan att utarmas? Hur kommer butiker utanför city att påverkas? Vad händer med angränsande kommuner? Vad händer om kommunen stoppar en externetablering kommer andra mer etableringsvänliga kommuner att locka till sig konsumenterna och därmed locka fler butiker att etablera sig i dessa kommuner? 4

12 2 Argument för och emot externa köpcentra Debatten om externa handelsetableringars förväntade positiva och negativa effekter sker på många olika plan och utifrån många intressenters perspektiv. En central fråga är huruvida det går att kombinera handel i stadskärnan och bostadsområden med handel i externa lägen. Åsikterna om följderna av extern etablering går isär. Ett argument mot etablering av ett externt köpcentrum är att det innebär ökad konkurrens för redan etablerade handlare. Efter en etablering kan fler handlare komma att behöva dela på en oförändrad total konsumtion. Det leder till försämrad efterfrågan och lönsamhet för redan etablerade handlare, en så kallad utträngningseffekt uppstår. Utträngningseffekter kan ge flera negativa konsekvenser för konsumenterna. Det försämrar möjligheterna att bevara en levande stadskärna och ger svaga konsumentgrupper och boende i glesbygd sämre tillgänglighet till detaljhandel. Indirekta följder av att lokal handel utkonkurreras av externhandel kan vara att även post och annan service omstruktureras. Ett annat argument mot externetablering är den negativa miljöpåverkan som tilltagande biltrafik för inköp i externa lägen förväntas ha (Forsberg m.fl., 1994). Å andra sidan kan argumenteras att redan etablerade köpmän kan dra nytta av att ha ett externt köpcentrum i sin närhet. Köpcentret kan attrahera konsumenter från kringliggande områden som väljer att inte bara handla i det externa köpcentret utan även kompletteringshandla i den närliggande staden, så kallad överspillningseffekt (Bergström, 1999). Politiska beslut kan fattas utifrån en förhoppning att en externetablering lockar folk till kommunen från omkringliggande regioner, drar in skattepengar och marknadsför kommunen (Forsberg m.fl., 1994). Till externhandelns fördel anförs också att konsumenternas valmöjligheter förbättras och att inköpspriserna blir lägre än i befintliga, mer centralt lokaliserade butiker. Eftersom externa köpcentra är mer lättillgängliga med bil än vad city är, ökar också bekvämligheten vid inköp för bilburna konsumenter. Även att ha många butiker under ett tak ökar konsumenternas bekvämlighet. Att dessutom stadskärnan avlastas från biltrafik anses också ha lokala positiva miljöeffekter (Forsberg m.fl., 1994). 5

13 3 Definitioner av externa köpcentra Externa köpcentra är ett vitt begrepp. Det finns idag ingen klart fastställd definition på vad ett köpcentrum är och heller ingen exakt definition på vad som är externt. Vissa forskare definierar externa köpcentra som centra som ligger helt utanför staden (dvs. tar upp grönområde). Andra forskare inkluderar även centra som ligger i förorter och i utkanter av förorter som externa (McGoldrick & Thompson, 1992). I mitten av 50-talet gjorde Dawson en indelning i tre olika sorters köpcentra: bostadsområdescentra (neighbourhood centers), samhällscentra (community centers) och regionala centra (regional centers). Dessa definitioner gäller för köpcentra generellt och inte externa köpcentra specifikt. Bostadsområdescentra tillhandahåller ett stort utbud av livsmedel och service och är mellan m² och m² stora. De kan vara placerade i eller i utkanten av stora bostadsområden och ligger ofta i anslutning till andra offentliga inrättningar som skolor eller bibliotek. Det har över åren blivit allt svårare att skilja mellan ett stort bostadsområdescentrum och ett litet samhällscentrum. Samhällscentra är dock större än bostadsområdescentra ( m² till m²) och har ett större och bredare utbud av varor. Vanligtvis finns det en ankarbutik plus cirka ett 30-tal andra butiker och serviceinrättningar. Regionala centra tillhandahåller ett komplett utbud av såväl livsmedel som kläder, möbler, inredningsartiklar och övriga varor. Denna sorts köpcentra placeras vanligtvis i närheten av stora vägar med omfattande upptagningsområde och har en yta på över m² (Dawson, 1983, refererad i Marjanen, 1993). En indelning av externa köpcentra i fyra övergripande typer gjordes av Schiller: specialiserade centra (speciality centers), distriktscentra (district centers), detaljhandelsparker (retail parks) och regionala centra (regional centers). Specialiserade centra består av ett antal små, oberoende butiker och serviceinrättningar som inriktar sig på ett visst område, till exempel att sälja föremål till turister. Distriktscentra har en yta på mellan m² och m² och har oftast en ankarbutik. Dessa centra har ofta en jämn fördelning mellan utbud av mat och andra, mer beständiga, varor. En tredje typ av externa köpcentra är detaljhandelsparkerna, ett antal lagerbutiker samlade under ett tak. Regionala centra är den största sortens externa köpcentra med cirka m² stor yta. Detta är den sort av externetablering som är närmast ett komplett alternativ till att handla i city. För att attrahera besökare från traditionella centra i städerna erbjuder dessa köpcentra ett brett utbud av varor, fritidssysselsättningar och matställen (Schiller, 1987, refererad i McGoldrick & Thompson, 1992). Nordic Council of Shopping Centers (NCSC) har föreslagit en nedre gräns på 2000 m² och tio olika butiker för ett köpcentrum. Usterud Hanssen & Fosli (1998) skriver att köpcentra vanligtvis har en så kallad ankarbutik i form av en stor dagligvarubutik som fungerar som ett dragplåster. Observera att även dessa definitioner gäller för köpcentra generellt, ej specifikt för externa sådana. Forsberg m.fl. (1994) presenterar ett antal attribut som de menar är kännetecknande för externa köpcentra. Dessa är lokalisering i biltrafikorienterade lägen, gratis bilparkering, stormarknadsutbud (dvs. högst 80 procent dagligvaror och resten specialvaror) samt en försäljningsyta som kan motsvara den i ett stadscentrum. 6

14 4 Tidiga lokaliseringsstudier Det finns flera intressegrupper att ta hänsyn till för att avgöra var den bästa lokalisering av köpcentra är. Det finns ett offentligt, samhällsekonomiskt, intresse av var handel lokaliseras. Dessutom har den privata sektorn, köpmännen, ett intresse av att ha en så effektiv lokalisering som möjligt för att kunna nå konsumenter. Dessa intressegrupper är de som oftast styr var ett köpcentrum faktiskt lokaliseras. En självklar grundförutsättning för etablering av ett externt köpcentrum är att det finns ett intresse bland hushållen att besöka centret. Därför är konsumenterna en tredje given intressegrupp att ta hänsyn till vid lokalisering av köpcentra. Tidig forskning inkluderade och behandlade konsumenter på ett schematiskt sätt för att efter hand ge större utrymme för olikheter och icke-rationella beteenden. De första försöken att förklara hur handel fördelar sig rumsligt utgörs av centralortsteorierna, som utvecklades under 1930-talet. De har blivit accepterade som modeller av hur handel organiseras och har befunnits vara användbara vid lokalisering av köpcentra (McGoldrick & Thompson, 1992). Teorierna bygger på att handelns lokalisering bestäms av två förhållanden, utbudets räckvidd och dess tröskelvärde. Med räckvidd menas det maximala avstånd som konsumenten är villig att färdas för att nå ett visst utbud. Tröskelvärde avser det minsta kundunderlag som en verksamhet behöver för att nå lönsamhet. Vid en given befolkningsfördelning placeras sålunda handel så att tillräckligt kundunderlag finns inom det maximala avstånd som konsumenterna är villiga att resa (Falk & Julander, 1983). Centralortsteorierna visar utbudets lokalisering vid en given befolkningsfördelning. Det motsatta förhållandet råder för rumsliga interaktionsteorier; de behandlar människors rörelse vid en given lokalisering av handeln. Enligt interaktionsteorierna gör konsumenter en avvägning mellan hur attraktivt ett visst köpcentrum är och hur långt det är dit i sitt val mellan olika centra. Generellt sett avtar resandeströmmen i intensitet ju längre bort från utbudspunkten man kommer, så kallad avståndsfriktion (Falk & Julander, 1983). Ursprungligen mättes attraktivitet i storlek (exempelvis affärsyta), men en utveckling av begreppet har skett och faktorerna parkeringsmöjligheter, varuutbud m.m. har byggts in. Även begreppet avstånd har utvecklats. Forskare uppmärksammade att den icke-nytta som konsumenter upplever av transporten till inköpsstället, utöver antal kilometer som det ursprungligen mättes i, även påverkas av ressätt och restid. Därför inkluderades reskostnad, säkerhet, prestanda och bekvämlighet i avståndsbegreppet. Vidare utvecklades begreppet avstånd till att avse konsumenternas upplevda avstånd till köpcentret, vilket visade sig öka modellens förmåga att korrekt förutsäga konsumenters val (McGoldrick & Thompson, 1992). Centralorts- och interaktionsteorierna har kritiserats för att de gör underförstådda antaganden angående konsumentbeteende. Den viktigaste kritiken är riktad mot antagandet att konsumenter är rationella med avseende på researbetet; att de förutsätts vilja färdas så kort sträcka som möjligt. Kritikerna hävdar att konsumenter inte försöker minimera resandet utan istället söker maximera utdelningen av en resa genom att väga samman resekostnad, sannolikhet att finna vad som efterfrågas samt alternativkostnad för andra inköpsmöjligheter. Kritik har även framförts för att modellerna inte behandlar kulturella och socioekonomiska skillnader mellan konsumenter som en tänkbar förklaring till skillnader i inköpsbeteende (Falk & Julander, 1983). 7

15 5 Senare forskning Med utgångspunkt från kritiken av centralorts- och interaktionsteorierna har ett flertal empiriska studier genomförts för att försöka besvara en grundläggande fråga. Varför väljer konsumenter att handla på ett visst köpcentrum framför ett annat eller framför att handla i ett stadscentrum? För att kunna svara på den frågan har forskare undersökt vilka egenskaper hos köpcentra som påverkar konsumenters val. De har också undersökt hur konsumenters olika egenskaper och förutsättningar påverkar deras beslut samt hur olika situationsfaktorer påverkar deras val. 5.1 Egenskaper hos köpcentra En genomgång av litteraturen om vad som påverkar konsumenterna vid val av inköpsställe visar att vissa begrepp är återkommande i många studier, men att olika forskare definierar och strukturerar dem olika. I ett flertal studier har lokalisering framkommit som en viktig variabel för val av inköpsställe. Vad begreppet lokalisering innebär kan dock vara svårt att tyda. I vissa studier avser lokalisering avstånd i förhållande till hemmet (se exempelvis Kahn & McAlister, 1996). Howard (1992) tar upp avståndsvariabeln under begreppet upptagningsområde och hävdar att en stor andel av konsumenterna vid ett köpcentrum har rest långt för att komma dit och att det därför är av vikt vid lokalisering av köpcentra att veta huruvida det bor tillräckligt många människor inom den avståndsradie som konsumenter kan tänka sig att färdas för sin inköpsresa. Avstånd är dock inget statiskt begrepp utan kan avse avstånd i kilometer, tid eller till och med konsumenters upplevda avstånd (se Kahn & McAlister, 1996). Lokalisering operationaliseras inte enbart av det fysiska begreppet avstånd, utan kan ligga närmare begreppet tillgänglighet i betydelse (Marjanen, 1997). När de traditionella modellerna utvecklades var avståndet till en butik ett lämpligt mått på begreppet tillgänglighet, eftersom gångavstånd till en butik var då avgörande för val av inköpsställe. I dagens samhälle där bostäder och handel är mer utspridda, handelsutbudet är avsevärt större och konsumenterna är mer mobila blir andra operationaliseringar aktuella. En allmän definition på tillgänglighet är enligt Forsberg m.fl. (1994) den relativa möjligheten till interaktion och kontakt. Detta innefattar konsumenters möjligheter att nå en plats eller ett utbud och kan mätas i termer av avstånd, restid och reskostnad. Detta stämmer väl överens med ovan nämnda definition av lokalisering av Kahn & McAlister. För externa köpcentra påverkas tillgängligheten sålunda av bl.a. vägstandard, hastighetsbegränsningar och parkeringsmöjligheter 2. Ovan nämnda faktorer är främst beroende av den geografiska strukturen, men Forsberg m.fl. (1994) menar att även socioekonomiska faktorer som den enskilda personens eller hushållets rörlighet är av betydelse för tillgängligheten. Möjlighet att utnyttja olika färdmedel och vilken tidsbudget och fysisk förmåga konsumenten har är därför viktiga komponenter i begreppet tillgänglighet. Falk & Julander (1983) har skapat en modell som beskriver vad som påverkar konsumenternas beslut rörande val av inköpsställe (se Figur 1). Butikens tillgänglighet är ett av de kriterier som påverkar valet. Liksom Forsberg m.fl. (1994) menar de att tillgängligheten påverkas av den geografiska strukturen och av socioekonomiska faktorer. Falk & Julander har även inkluderat psykologiska faktorer, såsom attityder, intressen och vanor. Förutom tillgänglighet påverkar ett antal andra kriterier val av inköpsställe enligt modellen. De kriterierna är pris, sortiment, butiksutformning, service och information. 2 Se även Howards definition av tillgänglighet: vägbredd, trafiknivåer, vägstandard, trafikhinder och fartbegränsningar, tydlighet i design. Även faktorer som är interna för köpcentret, till exempel förbindelser, hur enkelt det är att ta sig in och ut i centret osv (1992). 8

16 Faktorer som påverkar konsumenternas val av inköpsställe Konsumenternas beslutskriterier Faktorer som påverkar Detaljhandelns beslutskriterier detaljhandelns marknadsföringsbeslut Konsekvenser Mål Geografisk struktur -Avstånd till inköpsstället -Andra butiker och annan service vid inköpsstället -Kollektivtrafik -Vägnät -Parkerings-platser Butikernas tillgänglighet Priser Sortiment Butiksutformning Service Information Lokalisering Öppethållande Priser Sortiment Butiksutformning Service Reklam Efterfrågans storlek och sammansättning Konsumenternas egenskaper Arbetsmarknad (arbetslöshet, förvärvsintensitet) Allmän pris- och inkomstnivå (disponibel inkomst) Kostnader Intäkter Lönsamhet Konkurrenssituation Socioekonomiska faktorer Kommunikationssystemets utformning -Kön -Ålder Offentliga myndigheters beslut -Utbildning -Bilinnehav -Inkomst -Hushållets sammansättning Val av inköpsställe Tillfredsställelse Psykologiska faktorer -Attityder -Intressen -Vanor Figur 1: Faktorer som påverkar detaljhandelns och konsumenternas måluppfyllelse. Källa: Falk & Julander,

17 Severin m.fl. (2001) kommer i sin studie fram till att tillgänglighet är den viktigaste förklaringen till val av köpcentrum. De visar dock att även hög kvalitet, brett sortiment, bra service, trevlig atmosfär och bra reor/fyndmöjligheter påverkar konsumenters benägenhet att besöka ett visst köpcentrum. Detta stämmer bra överens med de kriterier Falk & Julander räknar upp som avgörande för val av inköpsställe. Image är att räkna som en viktig påverkansfaktor för val av inköpsställe. Bell (1999) skriver att ett köpcentrums image skapas av de funktionella och psykologiska kvaliteter som kunderna uppfattar som framträdande hos köpcentret. Det är troligt att dessa kvaliteter varierar mellan olika köpcentra, butikstyper, produkter och målgrupper. Det innebär att vilka kvaliteter som är viktiga när konsumenten skapar sig en bild av köpcentret är individuella och situationsanpassade. Därmed är det också svårt att exakt bestämma vilka variabler som är viktigast att ta hänsyn till. Bell har dock identifierat vissa breda grupper av kvalitetsvariabler i litteraturen som finns i ämnet. Det första är kundservice och servicekänsla hos personalen. Den andra gruppen av variabler som påverkar ett köpcentrums image är pris, kvalitet, sortiment och moderiktighet hos varorna. Det tredje temat som författaren tar upp är renlighet, utseende och atmosfär i butikerna. Förutom dessa tre teman tar Bell även upp bekvämlighet i lokalisering och tillgång till parkering och andra faciliteter, som inverkande på ett köpcentrums image. Det sistnämnda har ovan definierats som tillgänglighet. Enligt Bells definition påverkar sålunda även tillgänglighet ett köpcentrums image. Vid en jämförelse med Falk & Julander (1983) konstaterar vi att de kriterier som identifieras som avgörande för konsumentens val av inköpsställe till fullo stämmer överens med Bells uppräkning av faktorer som påverkar ett köpcentrums image. McGoldrick & Thompson (1992) definierar i sin studie 27 olika attribut till image. Attributen är renlighet, kvalitet på butiker, belysning, rymlighet, under ett tak, sittplatser, ankarbutiker, öppettider, aktiviteter för tidsfördriv, som ett ställe att gå till vid dåligt väder, möjlighet att äta och dricka, inredning, vänlighet, säkerhet, parkeringsmöjligheter, toaletter, utbud av varor, layout, utbud av butiker, luftkonditionering, service, barnvänlighet, lättillgängligt med buss, lättillgängligt med bil, trängsel, prisnivå och närvaro av oönskade karaktärer. McGoldrick & Thompson delar in dessa faktorer i åtta grupper: rekreation, användarvänlighet, affärer, miljö, tillgänglighet med bil, trängsel, tillgänglighet med buss och prisnivå. En sammanfattande tabell över grupperna presenteras i Bilaga 1, Tabell B1. Liksom Bell inkluderar McGoldrick & Thompson faktorer som ovan innefattats av tillgänglighetsbegreppet bland attributen för image. Finn & Louviere (1996) har i en studie undersökt hur ankarbutiker bidrar till uppfattningen som konsumenter har om ett köpcentrums image. Undersökningen visade att närvaro av en lågpriskedja i ett köpcentrum gör att konsumenterna genomgående är mer negativa till centrets kvalitet, utbud, servicegrad, pris och moderiktighet. Sammanfattningsvis kan vi ur litteraturen urskilja två övergripande typer av egenskaper hos köpcentra som påverkar konsumenters val av inköpsställe: tillgänglighetsegenskaper och imageegenskaper, vilka kan operationaliseras av ett flertal attribut. 5.2 Egenskaper och förutsättningar hos konsumenter Konsumenters individuella egenskaper och förutsättningar påverkar deras val av inköpsställe. Modern forskning om lokalisering av köpcentra har därför ofta inkluderat en undersökning av konsumenternas demografiska kännetecken. En genomgång av litteraturen avslöjar att den 10

18 demografiska profilen bland besökare i köpcentra är mycket lika i olika undersökningar. Det finns också demografiska skillnader mellan den typiske besökaren i ett köpcentrum jämfört med besökare på andra inköpsställen. En demografisk faktor som skiljer besökare vid externa köpcentra från besökare vid andra inköpsställen är inkomsten. Generellt kan man säga att konsumenterna vid externa köpcentra kommer från hushåll med högre inkomst (se till exempel Usterud Hanssen & Fosli, 1998 och McGoldrick & Thompson, 1992). Denna slutsats kan vara förvånande med tanke på att en av de fördelar som nämns i samband med externa köpcentra är den lägre prisnivån. Det är dock troligt att det hänger ihop med lokaliseringen, då besökarna ofta är bundna till bil för att kunna färdas till centret. Låginkomsttagare har inte tillgång till bil i samma utsträckning som höginkomsttagare och är därför bundna till att handla i mer bostadsnära butiker dit de kan gå eller cykla (Svensson & Haraldsson, 2001). En annan faktor som kan förklara den högre inkomsten är att besökare på externa köpcentra har en högre genomsnittsålder och att det därmed är troligt att de har högre lön. Därmed är det också troligare att de har körkort och bil. Usterud Hanssen & Fosli (1998) fann i en jämförelse mellan olika sorters handelscentrum att genomsnittsinkomsten var lägre för besökare i köpcentret i staden än för besökare i det externa köpcentret, men inte fullt så lågt som för besökare i de övriga citybutikerna. Dessutom fann de att medelåldern var lägre bland kunderna i staden och att den blivit än lägre sedan det externa köpcentret etablerats. Forskningen visar att även var besökarna bor skiljer mellan ett externt köpcentrum och butiker i stadskärnan. Det finns proportionellt fler människor från perifera delar av regionen på externa köpcentra än i staden som helhet. Kunderna i en externetablering har ofta åkt längre väg för att komma till inköpsstället än kunder i staden. De sämre möjligheterna till parkering i staden gör att många som bor utanför staden, och därför tar bilen när de ska handla, väljer det externa köpcentret för inköp (se till exempel McGoldrick & Thompson, 1992 och Usterud Hanssen & Fosli, 1998). Flera forskare har även undersökt huruvida familjeförhållandena påverkar var man handlar. Det visar sig att stora hushåll, till exempel småbarnsfamiljer, har större benägenhet att handla på externa köpcentra än små hushåll (se till exempel Usterud Hanssen & Fosli, 1998 och Ivehammar & Svensson, 1996). Det kan bero på att det är mer lönsamt att åka till ett externt köpcentrum om det är många personer i familjen. Då kan mängdrabatter och storpack, som är vanligt i köpcentra, utnyttjas effektivt. 5.3 Situationsfaktorer Det kan skilja mellan vad konsumenterna säger påverkar deras inköpsbeslut och hur de faktiskt agerar. I en studie av Marjanen (1997) fick konsumenterna ta ställning till vilka attribut som var viktigast för dem vid val av inköpsställe. Resultatet visade att utbud och pris var viktigare än avstånd. När konsumenterna fick svara på varför de valde att handla i den affär som de oftast besökte framgick ett helt annat mönster. Då var avstånd den avgjort viktigaste variabeln. Marjanen för ett resonemang om huruvida skillnaden mellan påstådda preferenser och faktiskt beteende kan förklaras av att konsumenterna har begränsade resurser, i form av till exempel tid, information eller pengar, för att göra sina inköp. Det kan göra att konsumenterna inte har möjlighet att välja det inköpsställe de tycker bäst om. En annan förklaring som Marjanen för fram är att skillnaden i påstådda preferenser och faktiskt beteende kan bero på vilken sorts inköpsresa det är frågan om. Vid en storhandling kan pris och utbud vara viktigare än avstånd för val av butik, men då samme konsument ska åka på en 11

19 kompletteringsresa som sker mer frekvent blir avståndet avgörande. Situationen påverkar alltså konsumenterna i deras val av inköpsställe. Även Kahn & McAlister (1996) har kommit fram till att vilken sorts inköpsresa en konsument gör påverkar vilka attribut som är viktiga vid val av butik. Vid resor för att göra stora inköp är pris den viktigaste faktorn, medan bekvämlighet är viktigast vid kompletteringsinköp. Om begreppet bekvämlighet inkluderar avstånd, ger detta stöd för Marjanens resonemang. Kahn & McAlister kommer också fram till att olika demografiska grupper har olika preferenser. Äldre konsumenter anser pris vara viktigast, följt av atmosfär medan småbarnsfamiljer värderar kvalitet högst, följt av avstånd. Usterud Hanssen & Fosli (1998) visar i sin studie att anledningen till inköp varierar mellan externa köpcentra och cityhandel. Konsumenterna angav att den största orsaken till att de valt att handla i staden var att de bodde nära. Kunderna i det externa köpcentret angav däremot orsaken var att köpcentret var lokaliserat längs deras resväg eller för att fördriva lite tid. Det finns också en skillnad i hur och vad konsumenterna handlar på externa köpcentra jämfört med i stadskärnan. Usterud Hanssen & Fosli (1998) visar att kunder vid det externa köpcentret i större utsträckning än besökarna i staden är på en planerad inköpsresa och att de framför allt handlar kläder och mat. Enligt undersökningen har kunderna i stadskärnan ett bredare handelsspektrum beroende på det mer varierade utbudet av service och handlar i större utsträckning på grund av ett spontant infall. Effekter av detta handelsmönster går att se på statistiken över besöksfrekvensen på de olika ställena. I genomsnitt är det en månad mellan besöken på det externa köpcentret medan motsvarande siffra för handeln i stadskärnan är mindre än två veckor. Även McGoldrick & Thompson (1992) finner att besöksfrekvensen är lägre i ett externt köpcentrum än i city, men att varje besök istället varar längre. Lee & Yong (1998) konstaterar i sin undersökning att konsumenter handlar olika saker vid besök i bostadsnära butiker än i externa köpcentra eller i city. I bostadsnära köpcentrum var det vanligare att köpa dagligvaror, medan konsumenterna i ett externt köpcentrum och i stadskärnan handlade mer så kallade shopping goods. Marjanen (1993) finner att konsumenter anser city vara bättre för att handla shopping goods, som till exempel kläder, accessoarer och skor, medan de åker till ett externt köpcentrum för att handla varor som elektronik, möbler och färg, men även livsmedel. Sammanfattningsvis visar studierna att inköpsresor till externa köpcentra är mer omfattande och planerade medan inköp i city sker oftare, mer spontant och för mindre pengar. Svensson & Haraldsson (2001) har gjort en studie där respondenterna fått välja mellan fem alternativa hypotetiska scenarier som berör hur de skulle vilja fördela handelstillfällen mellan bostadsnära och externa livsmedelsbutiker, stormarknader. Svarsalternativen var uppdelade enligt mönstret handla 100 procent i bostadsnära, 0 procent i stormarknad; 75 procent bostadsnära, 25 procent stormarknad osv. till 0 procent bostadsnära, 100 procent stormarknad. Valde respondenten alternativet att enbart handla i bostadsnära butik, innebar det att det inte fanns någon extern livsmedelsbutik att tillgå. Valde respondenten till exempel att handla 25 procent i en bostadsnära butik och resten i en stormarknad innebar det att det fanns en bostadsnära butik med ett litet och något dyrare utbud. Dessutom fick respondenterna svara på hur ofta de handlade i den butik de besökte oftast (A-butik), näst oftast (B-butik) och tredje oftast (C-butik). De vanligaste svarsalternativen var att handla enbart i bostadsnära butik respektive att handla allt utom 25 procent i en extern stormarknad, alltså ganska extrema former. Vuxna som 12

20 brukade åka och handla med barn valde i större utsträckning externa butiker än vuxna som handlade själva eller i sällskap med andra vuxna. Av studien går att utläsa att konsumenter som gjorde täta inköpsresor i större utsträckning valde alternativ med stor andel inköp i bostadsnära butik, medan de som handlade sällan valde alternativ med större delen av inköpen i stormarknad. Konsumenter som hade tillgång till bil valde i större utsträckning alternativ med stor andel inköp i externa etableringar än alternativ med mycket inköp i bostadsnära butiker. De som åkte bil till affären valde i större utsträckning alternativ med extern handel än de som brukade gå, cykla eller ta bussen. Författarna skriver att det är rimligt att anta att det beror på att den sammanlagda resursuppoffringen för att ta sig till stormarknaden är större för de hushåll som inte har tillgång till bil. Dessa resultat stämmer väl överens med resultat som andra forskare har kommit fram till i empiriska undersökningar av inköpsvanor (jmf till exempel Usterud Hanssen & Fosli, 1998). Undersökningen av Svensson & Haraldsson (2001) visar också att det finns en tendens att kvinnor i högre grad än män föredrar alternativ som innebär stor andel inköp i bostadsområdesbutiker, särskilt om kvinnan är ensam från hushållet att utföra inköpen. Den valda inköpsandelen i bostadsnära butik ökar också med respondentens ålder. Av studien framgår att övervägande delen av alla inköp sker vid rena inköpsresor, dvs dagligvaruinköp är resans enda syfte. Andelen varierar dock mellan olika butikstyper. 35 procent av alla inköp i C-butiker och 60 procent av inköpen i A-butiker sker som rena inköpsresor. Författarna menar därför att en inte obetydlig del av inköpsresorna för att handla livsmedel sker i samband med andra ärenden, till exempel på väg till eller från arbetet eller i samband med andra inköp. Detta anser de innebär att det bör finnas en efterfrågan på butiker och lokaliseringar som underlättar inköp i kombination med andra ärenden, till exempel köpcentra i någon form. Forsberg m.fl. (1994) kommer i sin studie fram till att 78 procent utför sina inköpsresor som ett enskilt ärende. Även i den norska studien (Usterud Hanssen & Fosli, 1998) konstateras att den absoluta majoriteten av inköpsresorna utförs som enskilda ärenden, bara cirka 30 procent är kombinerade reskedjor. Dock visar studien att det finns en skillnad mellan besökarna vid det externa köpcentret och i staden rörande detta. Andelen kunder vid det externa köpcentret som utförde detta besök som del i en reskedja var större cirka 50 procent. Undersökningen visar också en skillnad mellan vardagar och lördagar i huruvida inköpsresan kombineras med andra ärenden eller inte. På lördagar är andelen rena inköpsresor 12 till 14 procentenheter högre än på vardagar. 5.4 Följder av etablering av externa köpcentra I en studie av Forsberg m.fl. (1994) framgår att 62 procent fortsätter att handla i samma butik som innan etableringen av ett externt köpcentrum. Ett liknande resultat visar Ivehammar & Svensson (1996). I sin studie finner de att det externa köpcentret i Linköping stod för 36 procent av hushållens dagligvaruinköp tre år efter öppnandet. Den studien visar också att färre hushåll handlar för stora summor i de butiker, förutom köpcentret, som de handlar mest respektive näst mest i, jämfört med innan externetableringen. Det är troligt att det beror på att det externa köpcentret har tagit över rollen som A-butik (dvs. den butik man handlar oftast i) och det som förut var A-butik nu har rollen av B-butik och som sådan används mest för kompletteringsinköp. Bergström (1999) har analyserat de långsiktiga effekterna av externhandelsetableringar på detalj- och sällanköpshandelns omsättning i Sverige utifrån statistiskt material från Handelns 13

21 utredningsinstitut, HUI, för åren 1989 till Av studien framkommer att per capitakonsumtionen är något högre i kommuner med externhandelsetableringar jämfört med landet som helhet och att detta framför allt är relaterat till en högre försäljning av sällanköpsvaror. Att omsättningen per capita har stigit i de studerade kommunerna, trots att inkomstutvecklingen varit sämre än i resten av landet, beror enligt författaren på ett inflöde av köpkraft från kringliggande kommuner. Bergströms undersökning visar också att handeln i city inte påverkas nämnvärt av en extern etablering men att den däremot har en negativ inverkan på butiker i perifera områden. Detta överensstämmer med resultat från andra forskare som funnit att den övervägande delen av konsumenter som efter en externetablering valde att handla i det externa köpcentret förut var kunder i en bostadsnära butik (se exempelvis Forsberg m.fl., 1994). Det innebär med andra ord att det främst är livsmedelsbutiker i bostadsområden som märker av förändringarna i hushållens inköpsbeteende. Även Ivehammar & Svensson (1996) stöder dessa resultat. De skriver: Enligt våra siffror har samtliga butikskategorier, med undantag av butikerna i innerstaden totalt sett, tappat en del av sin försäljning till stormarknaderna. De butikstyper som förlorade mest var stora dagligvarubutiker med ett betydande inflöde av kunder med bil från andra stadsdelar. Detta är inte förvånande, menar de, då det är denna sorts inköpsresor som i första hand styrts om till det externa köpcentret. 5.5 Externa köpcentras effekter på resmönster Ett framträdande drag som verkar vara globalt bland besökare på externa köpcentra är kopplat till biltillgänglighet. En större andel besökare vid externa köpcentra har körkort och tillgång till bil eller egen bil än besökare i stadskärnor eller i bostadsnära butiker (se exempelvis Svensson & Haraldsson, 2001, McGoldrick & Thompson, 1992 och Lee & Yong, 1998). I en engelsk undersökning från 1992 hade 74 procent använt bilen för att åka till ett externt köpcentrum, vilket var mer än dubbelt så mycket som andelen vid ett köpcentrum i staden (McGoldrick & Thompson, 1992). En norsk studie visade att 93 procent av besökarna i ett externt köpcentrum hade använt bilen för inköpsresan, medan motsvarade siffra för köpcentret i staden och övriga handeln i staden var 74 respektive 68 procent (Usterud Hanssen & Fosli, 1998). Även i två svenska studier (Ivehammar & Svensson, 1996 och Forsberg m.fl., 1994) låg andelen bilburna konsumenter runt 90 procent. Forsberg m.fl. undersökte även andelen bilburna kunder i butiker i bostadsområden och i stadskärnan och fann att de siffrorna var mer än 35 procentenheter lägre. Forsberg m.fl. (1994) visar att det är mycket ovanligt att besökarna tar bussen för att handla. Bara cirka två procent gör det. Detta ligger i nivå med andelen kollektivtrafikåkare till andra sorters livsmedelsbutiker. Usterud Hanssen & Fosli (1998) kommer också fram till att två procent av besökarna i det externa köpcentret tagit sig dit med kollektivtrafik. I deras studier är dock andelen besökare som åker kollektivt till köpcentret i staden och den övriga cityhandeln avsevärt högre, drygt 20 procent. De kommer också fram till samma resultat när det gäller benägenheten att cykla eller gå till affären. Det är avsevärt fler som kan tänka sig att gå eller cykla till butiker i staden eller bostadsområdet än till det externa köpcentret. I två svenska studier har trafikpåverkan av externa köpcentra undersökts (Forsberg m.fl., 1994 och Ivehammar & Svensson, 1996). Resultaten skiljer sig markant åt. Ivehammar & Svensson kommer fram till att det externa köpcentret har inneburit en ökning av biltrafiken med 50 procent. Samma siffror i studien av Forsberg m.fl. är procent. Det kan finnas många orsaker till varför resultaten är så olika. Dels kan det bero på hur urvalet gjorts. Forsberg m.fl. 14