Viltanalys för väg 40 Nässjö-Eksjö

Transkript

1 Handläggare Brita Danielsson Tel Mobil Datum Uppdragsnr Handläggare Anders Dahllöv Tel Mobil Viltanalys för väg 40 Nässjö-Eksjö

2 Innehållsförteckning 1 INLEDNING OCH BAKGRUND BESKRIVNING AV BEFINTLIGA FÖRHÅLLANDEN Naturförhållanden Områdets viltfauna Hjortdjur Vildsvin Stora rovdjur Utter Fladdermöss Övrigt småvilt Groddjur Vägars barriäreffekter Befintlig väg och barriäreffekter Befintliga viltpassager Trafikolyckor med vilt BEHOVSPRÖVNING OCH ÅTGÄRDSFÖRSLAG Behov av viltpassager längs med väg Förslag lokalisering av viltpassager Principer för utformning av viltpassager Generella principer Viltstängsel Öppning i viltstängsel Planskilda passager FORTSATT ARBETE REFERENSER

3 1 Inledning och bakgrund ÅF arbetar på uppdrag av Trafikverket med upprättande av vägplan för ombyggnad av väg 40 mellan Nässjö och Eksjö. Se karta figur 1. Sträckan är ca 15 km lång och belägen i Nässjö och Eksjö kommuner, Jönköpings län. Väg 40 planeras byggas om till en mötesseparerad väg med mitträcke med en vägbredd som varierar mellan 9,5 m och 12,75 m beroende på om det är två eller tre körfält (1+1 eller 2+1-sektion). Utbyggnaden av väg 40 mellan Nässjö och Eksjö till mötesseparerad väg innebär att hastighetsbegränsningen kan höjas från dagens 80 km/h till 100 km/h. Figur 1 Karta med berörd vägsträcka, Lantmäteriet, Geodatasamverkan Befintligt viltstängsel längs vägen utgör idag en barriär för vilt. Genom uppförande av mitträcke blir vägen en ännu kraftigare barriär för vilt än i dagsläget. Den planerade nysträckningen mellan Vinkan och Rosan kan innebära att nya barriärer skapas för djurlivet. Se karta figur 2. Viltstängsel förhindrar trafikolyckor men försvårar ett genetiskt utbyte för de vilda djuren. För att motverka vägens barriäreffekt är passager som känns naturliga för viltet därför mycket viktiga. Syftet med denna rapport är att utreda behov, utformning och placering av viltpassager längs sträckan. I uppdraget ingår att bedöma befintliga passager och utreda behovet av nya passager. Behovsanalys av viltpassager har gjorts i samråd med lokala naturskyddsföreningar, lokala jaktlag samt länsstyrelsen. Viltolycksstatistik har även beaktas. Nomenklatur, utformning och måttangivelser följer i huvudsak Vilda djur och infrastruktur en handbok för åtgärder Vägverket, Banverket, Vägverket publikation 2005:72 och Krav för vägars och gators utformning (VGU) Trafikverkets publikation 2012:179, Råd för Vägars och gators utformning Trafikverkets publikation 2012:180. 3

4 Figur 2. Karta med föreslagen nysträckning mellan Vinkan och Rosan. Ur Teknisk idéstudie (Trafikverket 2013a). 2 Beskrivning av befintliga förhållanden 2.1 Naturförhållanden Väg 40 sträckan mellan Nässjö och Eksjö är ca 15 km lång. Vägen sträcker sig genom ett kuperat landskap som huvudsakligen är skogbevuxet. Slutna barrblandskogar dominerar på höjderna medan öppna ängs- och hagmarker ofta återfinns i sluttningar och dalar. Vid bebyggelse och brukade marker dominerar lövträden. I de lägre delarna av landskapet återfinns större sjöar och vattendrag. Området tillhör källområdena för Emån i söder och Motala ström i norr. I dalgångarna främst kring de små vattendragen finns smärre inslag av odlingsmarker. De finns också inslag av våtmarker och sumpskogar i anslutning till vägen. Området är en del av det småländska höglandet. Höjd över havet är mellan 200 och drygt 300 m. Klimatet är därmed kallare än i kringliggande lägre liggande områden. Detta gör att växt- och djurlivet avviker från resten av Småland och har en mer nordlig prägel. I närheten av väg 40 finns två utpekade Natura 2000-områden: Södra Vixen och Allmänningsån. Södra Vixen är även riksintresse för naturmiljö enligt 3 kap 6 miljöbalken och fyller en viktig biologisk funktion i området. Allmänningsån är ett av strömmande vatten där omgivningen består av äldre, i huvudsak lövskog, och olika typer av våtmarker. Området är ostört och hyser en stor biologisk rikedom med bland annat rödlistade arter. Ett av skyddsmotiven för Allmänningsån är åns betydelse för utter. Sjöarna Norra och Södra Vixen är regionalt värdefulla vatten ur naturvårdssynpunkt. Södra Vixen är även värdefullt ur fiskevårdssynpunkt. Det småländska höglandet inklusive områdena kring väg 40 är rika på vilt. 4

5 2.2 Områdets viltfauna Hjortdjur Sträckan berör tre älgförvaltningsområden i norr, öster respektive söder. Områdena följer de naturliga eller konstgjorda barriärer som finns. Väg 40 är gräns mellan förvaltningsområden längs hela sträckan mellan Nässjö och Eksjö. Inom området finns stora älgstammar (Sjöberg. Muntl. 2014, Klasson. Muntl. 2014). Rådjursstammarna i området är stora och detta gäller inte minst i anslutning till tätorterna och odlingsmarkerna. Det finns enstaka dovhjortar och kronhjortar i området. Dovhjortsbeståndet bedöms att öka i aktuellt område under de närmaste åren då det bl.a. finns ett större dovhjortsbestånd i Tranås (Klasson. Muntl. 2014) Vildsvin Vildsvin är mycket rörliga och förflyttar sig ofta på natten. Vildsvin kan ta sig under viltstängsel men väljer troligen den lättaste vägen genom en viltpassage om en sådan finns. Etablerade vildsvinsstammar finns på södra sidan av väg 40 och det finns även vildsvin på norra sidan om vägen bl.a. vid golfbanan i Eksjö (Klasson. Muntl. 2014) Stora rovdjur Under det senaste årtiondet har antalet lodjur ökat i Götaland. Lodjurshonor som får ungar förekommer årligen i Jönköpings län, det rör sig om några få per år. Hittills delas dessa honors hemområden med angränsande län i väster och söder. Björn finns i mellersta och norra delarna av Sverige, men enstaka individer påträffas ibland på vandring i Småland och övriga delar av södra Sverige. Det bedöms ej finnas någon etablerad björnstam i området (Klasson. Muntl. 2014). Enligt länsstyrelsen finns det ett och annan lo i samt någon enstaka varg i området (Andersson. Muntl. 2014) Utter Uttern är klassad som sårbar (VU) på den svenska listan över hotade arter (Rödlistan). Uttern, Smålands landskapsdjur, är sakta men säkert på väg tillbaka. Från att ha varit allmän i Småland återstod vid 1980-talets början endast en liten spillra av utterstammen. Detta berodde dels på hård jakt men främst på grund av kemikalier (PCB) vilket påverkade uttrar så att dessa fick svårt att föröka sig. Bilden har dock förändrats och utterstammen ökar sakta men en stor andel uttrar dör varje år i trafiken. Det är därför viktigt att ordna säkra utterpassager vid korsande vattendrag. 5

6 Utter förekommer i området. Länsstyrelsen utförde under hösten 2007 en inventering av utter vid utvalda lokaler i Jönköpings län vilken visar på en rejäl ökning av utterförekomst i länet. Vid inventeringen registrerades spår av utter vid Rottnaby vid Norra Vixen (Andersson Muntl. 2014). Det har även gjorts fynd av finns utter i Norra och Södra Vixens sjösystem samt i Allmänningsån (Klasson. Muntl. 2014) där det frekvent hittas spillning efter utter (Svensson. Muntl. 2014). Flera trafikdödade uttrar har hittats i området, för mer info se avsnitt 2.6 Trafikolyckor med vilt nedan. En uppföljande utterinventering kommer att utföras av länsstyrelsen under hösten 2014, vilken kommer att bidra med mer information om utterförekomst i aktuellt område (Isaksson. Muntl. 2014) Fladdermöss I Sverige är alla arter av fladdermöss fredade enligt 3 jaktlagen och fridlysta enligt Artskyddsförordningens fridlysningsbestämmelser varav tio fladdermössarter är rödlistade. Sverige har förbundit sig att främja fladdermusbestånden och skydda fladdermössens jaktområden och boplatser enligt det internationella avtalet EUROBATS. I EU:s Habitatdirektiv anges fyra arter för vilka Sverige har skyldighet att skapa särskilda bevarandeområden: större musöra, dammfladdermus, Bechsteins fladdermus och barbastell. Sex fladdermusarter är inrapporterade till Artportalen i Nässjö och Eksjö: nordisk fladdermus, gråskimlig fladdermus, brun långörad fladdermus, Brandts fladdermus, mustaschfladdermus och vattenfladdermus. Utöver dessa har också stor fladdermus och dvärgfladdermus noterats i de två kommunerna. Dessutom har man konstaterat barbastell i Eksjö kommun ca tre mil öster om projektområdet. En fladdermusinventering med hjälp av handhållna ultraljudsdetektorer och autoboxar har utförts i området för den planerade nysträckningen av vägen mellan Vinkan och Rosan. Vid inventeringen hittades sju olika arter i det undersökta området: nordisk fladdermus, dvärgfladdermus, gråskimlig fladdermus, stor fladdermus, mustasch/brandts fladdermus, barbastell och långörad fladdermus. Artparet mustasch/brandts fladdermus var de vanligast förekommande fladdermössen vid investeringstillfällena. Inventeringen visade att området kring Rosan och ner mot Smedstorp/Änkarp var mycket rikt på fladdermöss. Ljudupptagning från barbastell noterades vid två autoboxar, i Äskhult och Rosan, under inventeringen. Barbastell är rödlistad och upptagen i EU:s Habitatdirektiv som extra skyddsvärd, vilket gör den till det mest intressanta fyndet i undersökningen och den art som man i första hand bör förhålla sig till vid utbyggnad av väg 40 (Eklöf 2014) Övrigt småvilt I området förekommer det även räv, grävling, mård, mink, bäver, hare, igelkott, ekorre och smågnagare (Andersson. Muntl. 2014). 6

7 2.2.7 Groddjur Det finns inga skyddsklassade arter av groddjur i det aktuella området (Isaksson. Muntl. 2014) och det finns inga av länsstyrelsen eller av Eksjö och Nässjö kommuner kända problem med överkörda groddjur på väg 40. Det finns dock flera vattenmiljöer som sumpskogar och våtmarker i vägens närhet bl.a. vid Göljaryd där groddjur kan förekomma. 2.3 Vägars barriäreffekter Viltstängsel och höga vägbankar utgör fysiska barriärer för djur. Buller och rörelser från trafiken verkar avskräckande för många djur (Vägverket, Banverket 2005). Viltstängsel påverkar främst hjortdjur i form av en barriär. Barriärpåverkan av viltstängsel för älg uppskattas till ca 80 % och för rådjur ca 55 %. Viltstängsel utgör däremot en mindre barriär för många rovdjur, vildsvin och mindre djur som har lättare att ta sig genom eller under viltstängsel. Större rovdjur som varg och lo undviker helst vägar, men har oftast lätt för att hitta passager över vägar med viltstängsel. Vägar innebär ofta barriärer för små däggdjur som sorkar och möss som helst undviker öppna vägytor (Helldin, Seiler och Olsson 2010). Barriärer kan påverka individers möjlighet att överleva i ett fragmenterat landskap samt medföra att det genetiska utbytet mellan individer av minskar. Detta kan på sikt minska den biologiska mångfalden. Faunapassager är därför viktiga för att binda samman naturområden med varandra vilket kan motverka en eventuell förlust av biologisk mångfald (Vägverket, Banverket 2005). 2.4 Befintlig väg och barriäreffekter Då viltstängsel är uppsatt längs med sträckan utgör aktuell vägsträcka utan tvekan en barriär för vilt i nord-sydlig riktning, vilken har påverkat de rörelsemönster som tidigare har funnits hos de vilda djuren i området. Uppehåll i viltstängslet finns endast vid anslutande vägar längs sträckningen men längs flera av dessa vägar har stängslet dragits in för att minska risken för att djur springer ut på väg 40. Norr om väg 40 utgör järnvägen en barriär i nordsydlig riktning. Befintligt viltstängsel bedöms utgöra en fysisk barriär för främst hjortdjur. Väg 40 utgör däremot en mindre barriär för många rovdjur och mindre djur som har lättare att ta sig genom viltstängsel och trummor. Utmed sträckan finns flera korsningar och mindre utfarter där vilt kan ta sig ut på vägen. Totalt ansluter sex allmänna vägar till väg 40 och då väg 956 ansluter vid två punkter ger detta totalt sju korsningspunkter. Utöver detta ansluter åtta enskilda vägar, 23 fastighetsanslutningar, 13 vägar till åkrar och 32 skogsvägar till väg 40 (Trafikverket 2012a). Det finns endast i något fall färist på anslutande vägar i området. Vägar med en årsmedeldygnstrafik (ÅDT) mellan fordon utgör en stark barriär för hjortdjur och medelstora vägar med en ÅDT kring fordon, har den högsta frekvensen av påkörningar av vilt per km väg. Vid en större trafikmängd, 7

8 minskar dödligheten, vilket bedöms bero på den ökade störningsfaktorn från trafiken (Helldin, Seiler och Olsson 2010). Väg 40 har en ÅDT på ca fordon (Trafikverket 2012a), vilket betyder att vägen utgör en stark barriär för hjortdjur samt att olycksrisken är stor för viltolyckor. Trafikmängden på väg 40 bedöms inte vara tillräckligt hög för att avskräcka hjortdjur att passera vägen, vilket bidrar till att risken för påkörning av djur är betydande. Förutom trafikmängden utgör dessutom själva vägområdet med skärningar och bankar fysiska barriärer för vilt som gör att barriärpåverkan ökar ännu mer. Förekomsten av viltstängsel och viltövergångar på kringliggande sträckor av väg 40 väster om Nässjö och öster om Eksjö har inte undersökts närmare men vid en översiktlig kontroll noteras viltstängsel mellan Jönköping och Nässjö i väster, medan viltstängsel synes saknas öster om Eksjö. 2.5 Befintliga viltpassager Det finns sex koportar och fyra gångpassager i trummor samt en gång- och cykeltunnel under väg 40. Koportarna och gångpassagerna har ca 2 m diameter. Gång-och cykeltunneln är ca 3 m hög. Det finns dessutom trummor för vattendrag och dagvatten där småvilt kan passera under väg 40 vid perioder när trummorna är torrlagda eller då vattnet är fruset. Vid Allmänningsån finns en befintlig vägbro som inte är anpassad för vilt. Vid bron finns stängsel uppsatta för att få uttrarna att passera under bron. Den befintliga bron planeras att bytas ut med en ny bro i samband med kommande vägåtgärder. Det vattendrag som förbinder Vixensjöarna med varandra rinner idag genom en stenklädd trumma utan torr passage för utter och andra mindre djur. Vid denna trumma finns ett finmaskigt stängsel som ska förhindra att mindre djur tar sig upp på vägen. Svartån rinner under väg 40 i en trumma som ligger lågt och som inte är en lämplig passage för utter. Trumman utgör inte vandringshinder för fisk. Gisshultån (övre) rinner under väg 40 genom två trummor som ligger mycket lågt och som vid god vattenföring är helt vattenfyllda och därmed inte är anpassade för vilt (Måreby 2014). Alla befintliga broar och trummor kommer att inventeras och mätas in i ett senare skede i vägplaneprocessen. 2.6 Trafikolyckor med vilt Det inträffar många viltolyckor längs med väg 40. Olyckorna inträffar både i skogsmark och i öppenmark. Där viltstängsel upphör, bl.a. vid korsningar, har ett 40-tal viltolyckor registrerats mellan åren Olycksstatistik från Nationella Viltolycksrådet (NVR) över åren visar att viltolyckor tenderar att ske i vissa punkter: I höjd med korsning väg 40/väg 31 har totalt 26 olyckor med vilt skett. I höjd med Rosan har 10 viltolyckor skett (Trafikverket 2012a). 8

9 9 Figur 3. Viltolyckor längs med väg 40 (Trafikverket 2012a).

10 Efter aktuell vägsträcka sker det många olyckor med rådjur. Nationella viltolycksrådets hemsida (utdrag ) redovisar 63 viltolyckor med rådjur, fem olyckor med älg och sex olyckor med vildsvin vid eller i nära anslutning till aktuell vägsträcka. Rådjursolyckorna har inträffat längs hela vägsträckan. Tre av älgolyckorna har skett i närheten av Sjunnarydssjön, en vid Gysjön och en strax utanför Nässjö. Tre av vildsvinsolyckorna har skett mellan Vinkan och Rosan, en vid korsningen med väg 128 och en vid Gysjön ( ). Enligt intervjuer av personal vid länsstyrelsen, Eksjö och Nässjö kommuner samt representanter för lokala naturskyddsföreningar är det i dagsläget inga problem med vildsvinsolyckor längs med väg 40. Det är däremot ett problem med vildsvinsolyckor på andra vägar i närheten av väg 40 som inte har viltstängsel. Figur 4. Trafikolyckor med vilt efter vägsträckan från Naturhistoriska riksmuseet har under 2014 mottagit en trafikdödad utter från riksväg 40, ca 400 m öster om infarten till Skedhult, Eksjö kommun. År 2012 mottogs en utter som dödats mellan avfarten till Skedhult och värdshuset Abborravik, Eksjö kommun. Det finns även inrapporterad data om en trafikdödad utter år 2008 i Skedhult, Eksjö kommun, ca 1 km norr om väg 40, en trafikdödad utter år 2003 i Fällbo, Eksjö kommun, ca 1,5 km norr om väg 40 och en trafikdödad utter vid tillflödet till sjön Norra Vixen år 2002 (Roos. Muntl. 2014). En trafikdödad utter har även påträffats på väg 40 vid Vixen sjöarna (Klasson. Muntl. 2014). 3 Behovsprövning och åtgärdsförslag 3.1 Behov av viltpassager längs med väg 40 Utbyggnaden av aktuell vägsträcka innebär att antalet anslutningsvägar minskar, vilket höjer trafiksäkerheten men ökar barriäreffekten för djur och människor. Genom uppförande av mitträcke blir vägen en ännu kraftigare barriär för vilt än i dagsläget. För att motverka vägens barriäreffekt behövs fler passager för vilt efter sträckan. Viltpassager är också viktiga för att minska risken att vilt passerar på ställen där det är viltstängslet gör avbrott t.ex. vid korsningar och för att minska andelen viltolyckor. Idag 10

11 finns inga viltanpassade och trafiksäkra passagemöjligheter för hjortdjur längs aktuell vägsträcka då det varken finns broar över väg 40 som kan anpassas för vilt eller lämpliga undergångar, vilka bör ha en minsta rekommenderad höjd på 4 m. Enligt olycksstatistik, kontakt med lokala jägare, lokala naturskyddsföreningar samt berörd personal vid Nässjö och Eksjö kommuner och länsstyrelsen behövs främst åtgärder för att underlätta hjortdjurs och uttrars passagemöjligheter över väg 40. Utteråtgärder ska dessutom genomföras på alla vägar där trafikmängden överstiger 400 ÅDT (Trafikverket 2013c). I området styrs hjortdjurens rörelse av de stora sjöarna och vattendragen. Enligt Lars- Erik Spaak, Eksjö kommun, förekommer det frekvent med älg vid Tannarpsbacken väster om golfbanan samt mellan sjöarna Norra och Södra Vixen. De viktigaste vandringsstråken för hjortdjur efter sträckan är enligt lokala jägare vid Vixen sjöarna, Sjunnarydssjön samt i området mellan Vinkan och Rosan (Klasson. Muntl. 2014). Lokala jägare och jaktvårdskonsulenten i Jönköpings län anser att det behövs någon form av planskildpassage för hjortdjur vid Vixensjöarna och vid den nya vägsträckningen mellan Vinkan och Rosan. Enligt Klasson. Muntl och Einarsson. Muntl är det största problemet för vilt efter sträckan passet mellan Vixensjöarna där hjortdjur är mer eller mindre instängda vid Sjön Norra Vixen. Viltstängslet sitter ända ut i vattnet vid Norra Vixen kombinerat med att väg 40 har en hög vägbank där, vilket innebär att vägen vid Vixensjöarna utgör en barriär i både nord-sydlig riktning och öst-västlig riktning. Idag kan rådjur ta sig över viltstängslet mellan Vixen sjöarna och enligt lokala jägare sker många trafikolyckor med rådjur här. De flesta viltolyckorna efter sträckan har inträffat i höjd med korsning väg 40/väg 31. Vid denna korsning behövs därför någon form av åtgärd mot att vilt kommer ut på vägen. I detta område skulle det också behövas en planskild passage för hjortdjur så att de väljer att ta den säkra vägen istället för att korsa väg 40. Det finns ett behov av förebyggande åtgärder för att hindra att vildsvin tar sig genom viltstängslet och ut på väg 40 då vildsvinsstammarna växer i området. Generellt behövs fler säkra passager för mindre djur under väg 40 samt åtgärder för att hindra dem att komma ut på vägen då befintligt viltstängsel ej hindrar mindre djur att ta sig ut på vägbanan. Om de stora rovdjuren ska kunna spridas ner i landet behöver barriärerna minskas och övergångar finnas. Det är därför viktigt att behålla och viltanpassa befintliga undergångar samt att anlägga nya viltpassager. Vattendrag med trummor som inte är viltanpassade bör bytas ut eller byggas om. 3.2 Förslag lokalisering av viltpassager En planskild passage för hjortdjur är mycket önskvärd dels mellan Vixensjöarna och dels vid nysträckningen mellan Vinkan och Rosan. En lämplig placering av en planskild passage för hjortdjur är vid Nilstorp, mellan Vinkan och Rosan, då det är ett vandringsstråk för hjortdjur där. Vid cirkulationsplatsen i Gisshult är en planskild 11

12 passage för hjortdjur också önskvärd så att de väljer att ta den säkra vägen istället för att korsa väg 40. Vid Allmänningsån finns en befintlig bro som inte är anpassad för vilt. Denna planeras att bytas ut med en ny bro i samband med kommande vägåtgärder. Den nya bron föreslås utformas med en torr strandpassage som både hjortdjur och mindre djur kan använda. Vid Vixen sjöarna och vid Allmänningsån är det särskilt viktigt att utteranpassade passager anläggs då utter frekvent rör sig här. Eftersom utter finns i hela vägplaneområdet bör utteranpassade passager finnas vid alla större korsande vattendrag längs vägen. Alla befintliga undergångar bör behållas och anpassas för mindre djur. Dessutom behövs flera passagemöjligheter för mindre djur mellan Gisshult och Eksjö då nästan alla befintliga undergångar är placerade mellan Nässjö och Gisshult. Rekommendationen för småviltspassager är att de ligger inom några hundra meter ifrån varandra, vilket motverkar risken att revirhävdande djur och djur som skyr varandra t.ex. räv och grävling inte använder passagerna. Den nya vägsträckningen mellan Vinkan och Rosan innebär nya barriärer för vilt. I detta område kommer en ny trumma eller bro anläggas över Svartån i samband med den nya vägdragningen mellan Vinkan och Rosan. Idag rinner Svartån under väg 40 genom en trumma. Den nya passagen över Svartån bör ha en torr strandpassage för utter och andra mindre djur. Skyddsåtgärder bör utföras i Äskhult och vid Rosan om fladdermusarten barbastell kan påverkas negativt av den nya vägdragningen. En säker fladdermuspassage kan även behövas längs den nya vägen mellan Lida och Pallarp (Eklöf 2014). 3.3 Principer för utformning av viltpassager Generella principer Passager ska utformas så att de kan användas av så många arter som möjligt. Passager ska anläggas så att djuren får fri sikt över passagen och så att passagen upplevs som den vanliga naturen i omgivningen och inte som en främmande miljö. Passagerna ska utformas så att djuren leds in i passagerna, t.ex. genom stängsel och växtlighet. Djuren bör ha en möjlighet att gömma sig i och vid passagen. Ett exempel på detta kan vara att plantera buskar vid ingångarna till passagen för att få ett skyddande grönområde. Passager ska ha naturligt underlag, inte asfalt och stenkross. 12

13 Passerande vilt ska ha skydd från störningar från trafiken som buller, regnstänk och ljussken. Helst ska en passage inte samnyttjas med människan då djur lätt skräms av hundar och människor. Vägtrummor ska där det är möjligt kombineras med torr strandpassage. Om det inte är möjligt kan en torr trumma för smådjur placeras vid sidan av vattendraget. Vid vattendrag med fiskförekomst ska trumman ej utgöra ett vandringshinder, ha naturlig botten och trumman ska läggas så den naturliga vattenhastigheten bibehålls genom trumman. All utformning av viltpassager behöver anpassas efter de lokala förutsättningarna på platsen. En person med biologisk expertis ska delta vid detaljutformningen av viltpassagerna. Vid val av åtgärder ska en avvägning göras utifrån miljöbalkens försiktighetsprincip (2 kap 3 ) och skälighetsregeln (2 kap 7 ) som anger att kostnaden för en åtgärd ska vägas mot nyttan. Nedan följer olika förslag på utformning av viltpassager. Alla förslag behöver dock detaljutformas efter de platsspecifika förhållandena och i enlighet med Krav för vägars och gators utformning (VGU) Trafikverkets publikation 2012:179 och Råd för Vägars och gators utformning Trafikverkets publikation 2012: Viltstängsel Viltstängsel i kombination med säkra passager bedöms vara det effektivaste sättet att begränsa trafikolyckor samtidigt som det orsakar stora barriäreffekter. Enligt VGU ska ett viltstängsel för hjortdjur vara minst 2,2 m högt från terrängsidan och ha en maskvidd på ca 15 cm. För väg 40 föreslås ett faunastängsel med ett finmaskigare nät nedtill och att det utformas i övrigt så att arter som kan gräva sig under, lyfta upp, eller klättra över traditionella viltstängsel (exempelvis grävling och vildsvin) hindras från att passera stängslet. Det finmaskiga nätet nedtill bör ha maskor 2 x 2 till 4 x 4 cm beroende på vilka djur som finns och bör grävas ned ca 30 cm i marken. Det är särskilt viktigt med ett faunastängsel med ett finmaskigare nät vid korsande passager så att man styr in djuren in genom passagerna. Det rekommenderas att ett faunastängsel åtminstone ska sättas ut ett par hundra meter i vardera riktning från passagen (Trafikverket 2013b). Tidigare studier har visat att om ett finmaskigt viltstängsel förankras cm ner i marken förhindras vildsvin att gräva sig under stängslet. Andra metoder som har använts är mellansittande pålar som trycker ner stängslet mot marken för att förhindra att vildsvin tar sig under viltstängslet (Olsson och Widén 2007). 13

14 Vilt- och faunastängsel ska placeras så att djuren leds längs stängslet. En mjuk och med terrängen följsam placering ska eftersträvas. För att underlätta för djuren att uppmärksamma stängslet bör en hinderfri remsa med en bredd på minst en meter finnas längs stängslets båda sidor Öppning i viltstängsel Färist bör anläggas på anslutande vägar där så är möjligt för att hindra att hjortdjur tar sig ut på vägen. Viltstängsel bör även förlängas vid anslutande vägar för att förhindra att djur kommer ut på väg 40. Generella principer för utformning av färist: Djupet och bredden på färisten bör vara så stort som möjligt. Ju större springor mellan risterna, ju svårare för djur att passera. Vid anläggning av färister ska deras funktion upprätthållas vintertid då packad snö omöjliggör färistens funktion. Ett annat förslag är att anlägga s.k. uthopp där det finns risk att hjortdjur kommer in mellan viltstängslen. Uthoppen är en flyktväg där djuren kan ta sig ut i skogen igen. Uthoppen anläggs som jordvallar eller ramper. För att säkerställa att djur inte använder uthoppet för att ta sig in på vägområdet, ska höjden på marknivån på den sida av stängslet som vetter mot vägbanan vara i nivå med viltstängslet. Detta medför att djuren hoppar ut från vägområdet på en höjd som motsvarar höjden på viltstängslet. Den markyta där djur som använder ett uthopp landar ska förses med homogent material såsom sand. Djuren ska kunna se fast mark, inte tät slyvegetation. Landningsplatsen ska vara fri från större sten eller vegetation som kan skada de djur som använder uthoppet. Sprängsten mm får inte förekomma på landningsplatsen. Uthopp placeras företrädelsevis i närheten av stängselöppningar och slut. Ett lämpligt avstånd mellan ett stängselavslut och ett uthopp är ca m, vid kända vandringsstråk och konfliktpunkter med vilt, vid planskilda broar dit djuren leds av terräng och vegetation men som är olämpliga för djurpassage, vid platser där det är långt till närmsta faunapassage och det därmed föreligger en större risk för att djur försöker ta sig in på vägbanan. Viltslussar kallas den åtgärd när öppningar i viltstängslet anläggs där hjortdjur kan passera. Vid viltslussar bör hastigheten sänkas, varningsskyltar vara uppsatta och sikten vara fri. Vid viltslussar bör även rörelsedetektorer med varningslampor sättas upp för att påkalla trafikanters uppmärksamhet. För att viltslussarna ska vara effektiva måste trafikanterna sänka hastigheten och vara extra uppmärksamma, vilket enligt studier är svårt att uppnå (Vägverket, Banverket 2005). Därför rekommenderas inte viltslussar som en av de mest effektiva passagemöjligheterna för hjortdjur i denna studie, men kan vara en åtgärd att överväga om planskilda passager för hjortdjur inte är möjliga att anlägga. 14

15 3.3.4 Planskilda passager Passager för hjortdjur Ett åtgärdsförslag är att anlägga en ekodukt eller en faunabro. Rekommenderad bredd på en ekodukt är minst 30 meter. En faunabro är inte lika bred som en ekodukt (>10 m), men byggs enligt samma principer. En fördel med övergångar som faunabroar och ekodukter är att de lättare skapar en variation av små biotoper, då växter trivs bättre på övergångar än undergångar som har ett mindre ljusinsläpp. Tidigare studier visar att hjortdjur hellre använder övergångar än undergångar då de troligtvis inte blir lika störda av trafiken vid passage av dessa. Andra arter som gynnas av övergångar är fåglar, fladdermöss och fjärilar som använder övergången som ledlinje vid förflyttning (Vägverket, Banverket 2005). Om inte ekodukter eller viltbroar är möjliga att anlägga kan viltportar för hjortdjur anläggas. Rekommendationerna för minsta höjd för en port för hjortvilt är 4 m och en bredd på m. Öppenhetsindex för vägportar för hjortdjur rekommenderas vara större än 1,5. Definition på öppenhetsindex: Öppenhet = (höjd x bredd)/längd En passage för hjortdjur kan också skapas med en strandpassage under en bro. För att hjortdjur ska använda denna behöver brofästet ligga ca tio meter från strandkant. Övrig utformning av strandpassagen ska följa de generella principer som beskrivs ovan. Enligt tidigare studier använder även vildsvin passager som är utformade för hjortdjur (Olsson och Widén 2007). Tunnlar för småvilt Torra trummor under vägen används gärna av djur som söker skydd som t.ex. räv och grävling. Tunnlar för smådjur bör helst placeras där vägen ligger på bank så att inte tunneln kan fyllas med vatten. En diameter på 1,5 m för trummor är lämpligt för många arter. En diameter på ca cm är lämpligt för grävling och utter. Diametern ska vara tillräckligt stor så att naturligt bottenmaterial får plats i trumman. Befintliga trummor för gångstigar och kor utformas enligt de generella principerna ovan för att bli mer anpassade för viltet i området. Övriga smådjur som ormar, igelkott, tamkatt och smågnagare kommer att gynnas av föreslagna passager för småvilt och hjortdjur. Passager för utter Utter ska ha möjlighet att passera väg 40 via torr strandpassage eller genom en torr utteranpassad trumma vid alla större vattendrag som korsar väg 40. Markeringsstenar läggs med fördel ut för att leda in djuret genom passagen. Utteranpassade faunapassager är en effektiv åtgärd som också gynnar andra arter som grävling, bäver och räv. Utterpassager anläggs enligt Trafikverkets Temablad SKAPA NATUR Utter och VGU. 15

16 Passager för fladdermöss Om barbastell kan påverkas negativt av vägprojektet vid Äskhult och vid Rosan bör skyddsåtgärder vidtas. Åtgärdsförslag kan vara att låta allén i Äskhult stå kvar, skydda de partier av ängs- och betesmark som finns i området samt att skärma av dessa mot den nya vägen. För att fladdermöss säkert ska kunna förflytta sig längs vägen mellan Lida och Pallarp behöver man förhindra att de korsar den nya vägen genom planteringar eller skapa en säker övergång. En sådan kan bestå av en bro till vilken de leds via en allé. En enklare variant är att succesivt öka höjden på växtligheten för att få fladdermössen högre upp i luften just vid övergången, gärna med höga träd också mellan filerna vid denna punkt (Eklöf 2014). Studier visar att fladdermöss använder vägportar som inte är belysta, vilket betyder att befintliga vägportar för gång- och kostigar även gynnar fladdermöss efter sträckan (Vägverket, Banverket 2005). För mer specifika åtgärder för att gynna fladdermöss krävs en noggrannare studie av planerad vägsträcka och de platsspecifika förhållandena, särskilt hur väganslutningarna påverkar omkringliggande område (Eklöf 2014). Övrigt Alla passager som idag utgör ett vandringshinder för vattenlevande organismer ska åtgärdas. Nya trummor ska läggas så att de inte utgör ett vandringshinder. Halvtrummor bör det är möjligt väljas framför heltrummor. 4 Fortsatt arbete I det fortsatta arbetet med vägplanen bör placering och utformning av viltpassager bestämmas efter de platsspecifika förhållandena i samråd med biologisk expertis. En inventering och inmätning av alla trummor längs med sträckan kommer att utföras i ett senare skede i projektet. Vid denna inventering kommer man att se vilka trummor som utgör vandringshinder för vattenlevande organismer. I det fortsatta vägplanearbetet kommer lokaliseringen av den nya vägsträckningen mellan Vinkan och Rosan att utredas inklusive lokalisering av faunapassager. Person med expertkunskaper om fladdermöss bör konsulteras i det fortsatta arbetet för val av platsspecifika åtgärder som gynnar fladdermöss på bästa sätt i området mellan Vinkan och Rosan. Länsstyrelsen utför en uppföljande utterinventering under hösten. Inventeringen kan ge mer information om uttrar och uttrars passagemöjligheter i området, vilket kan ge ytterligare underlag för var utterpassager bäst placeras. I det fortsatta projekteringsarbetet beaktas de eventuella synpunkter om vilt och viltpassager som framkommer i kommande samråd om vägplanen. 16

17 5 Referenser Andersson, Linda (2014). Länsstyrelsen i Jönköpings län, rovdjurshandläggare. Intervju via telefon Artdatabanken (2010). Rödlistade arter i Sverige Einarsson, Jesper (2014). Jaktvårdskonsulent, Svenska Jägareförbundet. Intervju via telefon Eklöf, Johan, Graptolit ord & natur. (2014). Inventering av fladdermöss i samband med vägplan för väg 40 mellan Eksjö och Nässjö. Helldin, J-O., Seiler, Andreas och Olsson, Mattias. SLU, CBM Centrum för biologisk mångfald. (2010). Vägar och järnvägar barriärer i landskapet. Isaksson, Anna (2014). Länsstyrelsen i Jönköpings län. Intervju via telefon Johansson, Monika (2014). Nässjö kommun, naturvårdsansvarig. Intervju via telefon Klasson, Mats (2014). Jaktledare på Tannarp och styrelseledamot i Södra Vixens fiskevårdsområde. Intervju via telefon Nationella viltolycksrådet (2014). Utdrag från Måreby, Jan (2014). Naturvärdesinventering väg 40 Nässjö-Eksjö. Olsson, Mattias., Widén Per (2007). Vildsvin och vägar. Karlstad universitet och Vägverket. Roos, Anna (2014). Naturhistoriska riksmuseet, enheten för Miljöforskning och övervakning. Information via mail Sjöberg, Ingemar (2014). Länsstyrelsen i Jönköpings län, handläggare jaktfrågor. Intervju via telefon Spaak, Lars-Erik (2014). Eksjö kommun, trafikingenjör. Intervju via telefon Svensson, Sven-Åke (2014). Ordförande Naturskyddsföreningen Eksjö. Intervju via telefon Vägverket och Banverket, Vägverket publikation 2005:72 (2005). Vilda djur och infrastruktur en handbok för åtgärder. 17

18 Vägverket, Banverket (2005). Åtgärdsprogram för barriäreffekter av vägar och järnvägar. Trafikverket (2012a). Förstudie väg 40 Nässjö-Eksjö, Nässjö och Eksjö kommuner, Jönköpings län. Trafikverket (2012b). Krav för vägars och gators utformning (VGU). Trafikverkets publikation 2012:179. Trafikverket (2012c). Råd för Vägars och gators utformning (VGU), Trafikverkets publikation 2012:180. Trafikverket (2013a). Teknisk idéstudie väg 40, Nässjö-Eksjö. Trafikverket (2013b). Temablad SKAPA, Viltanpassning av broar. Trafikverket (2013c). Temablad SKAPA, Natur Utter 18