Vilt och viltpassager. inför breddning av väg 267 mellan Stäket och Rotebro.

Transkript

1 ADOXA Naturvård org.nr F-skattsedel finns Skoghall Sköldinge Telefon: , Pg Janne Elmhag, biolog, naturvårdare Vilt och viltpassager. inför breddning av väg 267 mellan Stäket och Rotebro.

2 Inledning Stäket-Rotebroleden, väg 267, utgör en barriär för fauna och rörligt friluftsliv. Enligt Åtgärdsprogram för barriäreffekter av vägar och järnvägar, Vägverket publikation 2005:61 bör barriärproblemen åtgärdas inom 5-10 år. I förstudien Väg 267 tpl Stäket tpl Rotebro 2008 beskrivs minskade barriäreffekter som ett projektmål och därför föreslås att ett antal faunapassager och passager för gång- och cykeltrafik anläggs i samband med vägbreddningen. För att ytterligare klargöra behovet av viltpassager har Adoxa Naturvård på uppdrag av Vectura AB under mars månad 2012 genomfört denna utredning som innefattar uppgifter om viltets ungefärliga numerär, dess förväntade rörelser i området, trafikolyckor med vilt samt förslag till viltpassagernas tänkbara lokalisering och utformning med utgångspunkt i viltets behov. Nomenklatur, utformning och måttangivelser följer i huvudsak Vilda djur och infrastruktur en handbok för åtgärder Vägverket, Banverket, Vägverket publikation 2005:72. Naturförhållanden Väg 267 mellan trafikplats Stäket i väster och trafikplats Rotebro i öster är ca 6 km lång och omges av skog och jordbruksmark men även av bebyggelse och annan exploaterad mark. Vägen skär rakt igenom en av Stockholms 10 gröna kilar Järvakilen. Här är naturmiljön varierad med barr- och lövskog, sumpskog och hällmarkstallskog omväxlande med betesmark och åker. Skogen intill vägen är ung till medelålders men mindre partier med 100 årig skog förekommer också. Fynd av tallticka visar att enstaka tallar nära vägen kan vara ännu äldre. Området är inte utpräglat rikt på sällsynta växter men rödlistade arter som lunglav, rödbrun blekspik, skogsklocka, ryl och trubbdaggkåpa har noterats inom ungefär en kilometers avstånd från vägen. I brynen mellan öppen mark och skog växer ofta lövträd som asp och sälg och inslag av betesgynnad flora förekommer. Även i de kraftledningsgator som korsar området och röjs med några års intervall förekommer örter och gräs som gynnas av bete tillsammans med bland annat lövsly och ung tall. Här liksom i brynen söker det betande viltet ofta sin föda inte minst älg och råddjur. Östra Järvafältets naturreservat med flera nyckelbiotoper och naturvärdesobjekt breder ut sig på den södra sidan om vägen och på den nordvästra sidan har skogsstyrelsen noterat en sandtallskog tillika nyckelbiotop med inslag av gamla lindar. Ett par små bäckar eller diken binder samman Edssjön i norr med Ravalen och Översjön i söder. 2

3 Vilt i området Naturområdet på båda sidor om väg 267 är rikt på vilt och djurens naturliga rörelsemönster gör att i stort sett alla arter i varierande utsträckning har behov av att säkert passera vägen. Älg Älg förekommer på båda sidor om vägen. Ungefär 6-7 vuxna djur uppehåller sig mer eller mindre stationärt på Järvafältet söder om väg 267. Här är födotillgången god. Ungefär tre djur skjuts årligen men stammen fylls på från i huvudsak öster och väster eftersom viltstängsel saknas längs europavägarna där. Det förekommer dock tämligen ofta att älgar tar sig över viltstängslet vid väg 267 också, de böjer ner stängslet eller hoppar över. Älgar rör sig i bestämda stråk under sitt födosök och rör sig då över ganska stora arealer i sitt hemområde. Skogsbryn och åkermark som utnyttjas av djuren är i det här området i huvudsak orienterade i nord-sydlig riktning på båda sidor om vägen vilket gör att djuren ofta har behov att passera väg 267. Rådjur Rådjuren lever i löst sammanhållna grupper under vintern men som mer eller mindre revirhävdande enstöringar under sommaren. Ett varierat landskap som det kring väg 267 med omväxlande inslag av öppen mark och skogsområden kombinerat med ett delvis begränsat jakttryck kan hysa ett mycket stort antal rådjur och de förekommer här talrikt på båda sidor om vägen. Ett drygt hundratal rör sig regelbundet i området. De hindras vanligtvis av viltstängslet från att ta sig upp på vägbanan men när de uppehåller sig vid golfbanorna händer det att de kommer ut i trafiken längs den ostängslade sträckan där. Skador i stängslet förekommer också och minskar stängslets avvisande effekt. Det gäller t ex där kraftledningar passerar vägen och stängslet sektionerats med hjälp av snabbt ålderssköra plastnät. Intilliggande villaträdgårdar med smakliga örter, äpplen mm lockar och har också betydelse för djurens rörelser över vägen. Under den revirhävdande perioden kan ungdjur trängas undan från centrala, mer ostörda, delar av området och hänvisas till, ur revirsynpunkt, mindre attraktiva miljöer exempelvis golfbanorna. Revirhävdande djur kan hindra varandra från att använda viltpassager varför fler passager är att föredra. Ostörda viltpassager i kombination med välskötta viltstängsel kan effektivt kanalisera djurens vandringar över vägen till stor fördel för både djur och trafikanter. Dovhjort En flock på djur förekommer norr om väg 267. Inget dovvilt har uppmärksammats söder om vägen. Eftersom endast en dovhjort har rapporterats trafikdödad här de senaste åren tycks djuren för närvarande inte sträva söderut över vägen. Kronhjort Inga förekomster av kronhjort har rapporterats från området. Vildsvin Rör sig mycket i det mellansvenska landskapet i synnerhet på vintern och företrädesvis på natten. De förekommer tämligen långt norr om vägen och i 3

4 nordväst men har ännu inte påträffats vid väg 267. Det är mycket sannolikt att vildsvin, med de möjligheter som viltpassagerna skapar, med tiden letar sig ner till Järvafältet. Vildsvinen hindras inte av viltstängsel men kan styras av det och eftersom de är störningskänsliga väljer de sannolikt en ostörd viltpassage framför att passera den trafikerade vägen. Räv Räv förekommer på båda sidor om vägen. De rör sig över tämligen stora ytor i sitt sökande efter föda. Vanligtvis följer de invanda stigar och lär sig därför ganska lätt att utnyttja anlagda tunnlar och broar om de placeras rätt. Tyvärr lockas räven upp på vägen av trafikdödade djur varför de trots säkra passager kan förekomma på vägbanan varsomhelst där ett djur körts över. Räven undviker tunnlar som grävlingen utnyttjar varför djurens vandringar gynnas av fler passager inom några hundra meters avstånd. Grävling Gryt och ett stort antal grävlingar förekommer på båda sidor om vägen och är sannolikt tillsammans med råddjur det mest trafikdödade djuret längs väg 267. Grävlingen utnyttjar gärna tunnlar under vägen och kommer att gynnas av de föreslagna passagerna. De hävdar revir och en grävlingsfamilj kan hindra andra grävlingar att passera varför fler passager inom några hundra meters avstånd är att rekommendera. Mård Är i huvudsak knuten till skog och en överkörd mård har observerats nära trafikplats Stäket. Utter Uttern är ett vandrande djur som har observerats i Vibyån och sjön Ravalen. Den kan i jakt på föda och för att hävda revir förväntas röra sig längs samtliga vattendrag som korsar väg 267. Inga av de fem befintliga trummorna under vägen erbjuder idag torra passager för utter. Inte heller förekommer lämpliga platser för uttern att markera revir på. Torrpassager och revirmarkeringsstenar är två faktorer som kan påverka utterns vilja att använda en anlagd passage framför att passera över vägbanan. Uttern har varit nära utrotning i Sverige och är idag ett rödlistat djur som är allvarligt hotad av trafikdöden och bör därför prioriteras vid lokalisering och utformning av viltpassager. En väl utformad passage med strand utnyttjas förutom av utter gärna av många andra arter småvilt. Mink Minken förekommer i området. Den är inte lika starkt knuten till vatten som uttern men kommer att gynnas av de planerade passagerna. Bäver Bäver förekommer i samtliga sjöar i området och är väl etablerad i Edssjön. Bävern är starkt bunden till vatten och förväntas följa den förhållandevis vattenrika Vibyån när den förflyttar sig mellan Ravalen och Edssjön men det är inte heller uteslutet att den kan utnyttja även de övriga små vattendragen i 4

5 sitt sökande efter nya boplatser. Bävern kommer att kunna passera vägen genom de föreslagna trummorna med strandpassage. Hare Fälthare förekommer talrikt på båda sidor om vägen och tillhör de mest trafikdödade arterna. De hindras inte nämnvärt av viltstängslet. Harar utnyttjar ogärna tunnlar o andra trånga passager och deras möjlighet att rör sig i landskapet gynnas därför av de föreslagna landskapsbroarna. Igelkott, ekorre, smågnagare och tamkatt Samtliga arter förekommer sannolikt i närheten av väg 267 och deras rörelser i området kommer att gynnas av de föreslagna passagerna. I synnerhet gäller det igelkott som generellt sett är mycket hårt drabbad av trafikdöden. Trafikolyckor med vilt Väg 267 är en hårt trafikerad väg som sträcker sig genom ett varierat landskap med väsentliga inslag av viltrik natur. Vägen hindrar effektivt djurens möjligheter att på ett naturligt sätt röra sig från Järvakilens södra del till den norra och vice versa. Rådande hastighetsbegränsning är 70 km/tim en hastighet som sällan leder till viltolyckor. Under rusningstid är trafiken tät och hastigheten ofta betydligt långsammare än så. Men under sen kvällstid, natt och under tidiga morgontimmar höjs hastigheten över den tillåtna, ibland mycket över den tillåtna och trafiklyckor med vilt ökar. Under den här tiden på dygnet är också viltets rörelse i naturen som störst. Även den minskade trafikintensiteten påverkar olycksfrekvensen negativt eftersom fler djur då vågar sig upp på vägen. Viltstängsel löper på båda sidor om vägen och hindrar oftast råddjur och dovhjort att ta sig ut på vägen. Sannolikt följer även älgen stängslet men den kan utan större svårigheter hoppa över det ca 2 m höga nätet om den blir skrämd eller lockas av något på andra sidan. Inget vilt som är mindre än råddjur hindras helt av nätets 15 x 15 cm stora öppningar. Nationella viltolycksrådet som för statistik över trafikolyckor med vilt har sedan januari 2010 registrerat 19 stycken trafikolyckor längs väg 267. Tre av dem är älgolyckor resterande är kollisioner mellan bil och råddjur. Samtliga olyckor har registrerats i Sollentuna kommun längs vägens östra del och värst drabbat är vägavsnittet vid Skillinge golfklubb där 9 olyckor registrerats. Något längre österut vid trafikplats Rotebro har 7 viltolyckor registrerats. Den här sträckan saknar viltstängsel. Statistiken innefattar inte tamkatt eller småvilt som t ex hare, räv och grävling av vilka samtliga men i synnerhet grävling och hare är mycket hårt drabbade av trafikolyckor. Enligt Sollentunas kommun ansvarige eftersöksjägare är statistiken bristfällig även när det gäller rådjur. Olyckor med råddjur ska under 2011 ha varit 15 stycken på den aktuella vägsträckan istället för de 6 dödade råddjur som registrerats hos Nationella viltolycksrådet. Det finns heller ingen statistik över olyckstillbud och dessutom saknas i olycksstatistiken de djur som har hittats döda långt från vägen på grund av att de först skadats av biltrafik. Den registrerat höga 5

6 olycksfrekvensen och de sannolikt höga mörkertalen visar på vikten av skyddsåtgärder som viltstängsel och viltanpassade passager. Vandringshinder för fisk. Samtliga fem befintliga vägtrummor är vattenfyllda åtminstone vissa tider på året och därför fungerande vid fiskvandringar. Några meter söder om vägen vid Skillinge golfbana däms vattnet med hjälp av en så kallad munk. Den hindrar fiskens möjligheter att röra sig fritt mellan Edssjön och sjön Ravalen. Ett försök att leda vattnet vid sidan av dämmet har gjorts men misslyckats. Vandringshindret bör åtgärdas så att fisk kan röra sig både med- och motströms utan hinder. Det är inte uteslutet att det förekommer fler hinder längs Vibyåns sträckning genom golfbaneområdet både norr och söder om vägen. Befintliga passager Fem vägtrummor passerar under vägen. De är samtliga vattenfyllda stora delar av året vilket oftast hindrar småvilt från att använda trummorna som passage. Under vintern när isen lägger sig kan vissa trummor periodvis användas av småvilt. Genom trumma nr 3 t ex, nära Kappetorpsvägen, rinner vattnet långsamt och fryser lätt. Här har spår i snön visat att den har utnyttjats av räv. I övrigt förekommer inga säkra möjligheter för vilt att passera väg 267. Förslag till nya viltpassager Viltpassagerna har två uppgifter. Dels att möjliggöra eller underlätta viltets naturliga vandringar inom naturområdet Järvakilen där väg 267 idag utgör ett allvarligt hinder en barriär. Dels att förhindra ett stort antal trafikolyckor med vilt som förorsakar personligt och ekonomiskt lidande för de drabbade trafikanterna, stora kostnader för samhället, negativ påverkan på vissa viltpopulationer och mycket lidande för de påkörda djur som inte dör omedelbart. Området hyser en lång rad vilda djur med delvis olika krav och preferenser beträffande viltpassager. Av praktiska skäl har tre målarter valts ut i arbetet med att lokalisera och utforma viltpassagerna rådjur, älg och utter. Råddjur för att de förekommer i stort antal och förorsakar de flesta trafikolyckorna (15 stycken 2011). Älg för att en relativt stationär grupp om 6-7 djur regelbundet rör sig i anslutning väg 267 och orsakar de allvarligaste olyckorna (tre stycken sedan januari 2010). Uttern är ett rödlistat djur (VU, sårbar) och upptagen på listan över skyddsvärda djur i EUs habitatdirektiv vilket innebär att den är hotad i vår fauna och att vi har ett gemensamt ansvar för den artens överlevnad. Målsättningen är att passager som utformats och lokaliserats med huvudsaklig tanke på dessa tre arter även kommer att utnyttjas av övrigt vilt i området och därmed minska antalet trafikolyckor och öka överlevnaden hos de allra flesta djur. 6

7 Lokalisering av viltpassager Den gröna Järvakilen är inte alltigenom grön. Stora arealer utgörs av bostadsbebyggelse, industribebyggelse, olika typer av hårdgjorda ytor och andra halvexploaterade områden. Genom området löper bilvägar, kraftledningar, motionsslingor och ridvägar. I samband med den planerade breddningen av väg 267 planeras av- och påfarter som tar ytterligare mark i anspråk. Dessutom är en del av de områden som idag utgörs av skog eller gräsmark avsatta för framtida exploatering i de kommunala planerna. De återstående gröna stråken är alltså få och reduceras alltmer. Detta är tydligt i anslutning till väg 267. Vilda djur är generellt sett mycket känsliga för störningar i form av mänsklig aktivitet. Trots att trädgårdar och avskrädeshögar erbjuder föda av olika slag och ofta lockar till sig vilda djur undviker de flesta arter ändå människor och mänsklig aktivitet om de har möjlighet. Sammantaget innebär detta att viltets rörelsemöjligheter är starkt beskurna i området på grund av infrastruktur och mänsklig aktivitet och antalet lämpliga platser för viltpassager är få. Passagerna bör placeras där djuren har för vana att röra sig eller åtminstone mycket nära de stråken och samtidigt ska störning från mänskliga aktiviteter vara så liten som möjligt. Förslagen till lokalisering av viltpassager grundar sig i allt väsentligt på viltets, i synnerhet målarternas, kända rörelser i området med viss hänsyn tagen till ovan nämnda begränsningar. (se bilaga 1 viltpassagekarta) 1. Landskapsbro vid Katrinedal. Här binds stråk av odlad mark, skogsbryn och vattendrag ihop på ett naturligt sätt vid bron vilket är viktigt för en hög grad av utnyttjande. Samtidigt angränsar landskapsbron till sammanhängande skog i väster varifrån skogsvandrande djur med hjälp av viltstängsel kan styras rätt. Brynzoner och gräsmark i anslutning till passagen används idag av både älg och råddjur vid födosök. 2. Halvtrumma med strandpassage (Hjältarbäcken). Passagen förbinder på ett naturligt sätt den södra delen av Hjältarbäcken med den norra i sitt lopp mot Edssjön. 3. Halvtrumma med strandpassage. (SO transformatorn) Här är det ett åkerdike som leds in under bron. Det är den minst sannolika passagen för utter beroende på vattendragets ringa bredd och utsträckning men vi vet att räv utnyttjat passagen vintertid. 4. Landskapsbro vid Överby. Här knyts älgens och rådjurets födosöksstråk samman under bron Naturen är varierad och utgörs av gräsmark, skog och bryn och ett mindre vattendrag. Med ett väl fungerande, anslutande, viltstängsel 7

8 leds viltet till passagen vilket med stor sannolikhet kommer att reducera dagens talrika viltolyckor vid Skillinge golfbana. 5. Halvtrumma med strandpassage (Vibyån). Av de fem vattendrag som passerar väg 267 är det Vibyån som har störst vattenflöde. Den förbinder sjön Ravalen i söder med Edssjön norr om vägen. Utter har observerats i Vibyån och det här blir sannolikt områdets viktigaste utterpassage. Utformning av viltpassager Den hårda trafiken längs väg 267 innebär att endast planskilda passagealternativ är aktuella. Enligt en gemensam studie från Karlstads universitet och Vägverket Utformning av viltpassager sammanfattning av resultat har både älg och råddjur en markant preferens för ekodukter och landskapsbroar framför konventionella tunnlar och broar när de passerar vägar. Inte heller speciellt anpassade viltportar/broar når en tillfredsställande nyttjandegrad jämfört med ekodukter och landskapsbroar. Det är lätt att dra slutsatsen att det är skillnaden i störande mänsklig aktivitet och passagens bredd som är avgörande för djurens preferenser. Studien slår fast att: Det är viktigt att begränsa mänsklig aktivitet vid faunapassager. Faunapassager bör byggas i en blandning av biotoper längs vägen. Älg bör vara målarten för faunapassager avsedda för större landdjur i Sverige. Lösningar med landskapsbro innebär att hela ekosystem knyts samman varför barriäreffekter för andra organismer som t ex växter och skalbaggar, fjärilar mm också minskar. En landskapsbro ska inte uppfattas som ett hinder av de passerande djuren varför måtten ska vara väl tilltagna. Bredd ca 80 m och höjd 5 m bör inte underskridas. Beträffande utterpassagerna är trummor med strand det mest lämpliga alternativet både för utter och övrigt småvilt som t ex räv och grävling. Räv och grävling har svårt att utnyttja det enklare alternativet med utterhylla i befintlig trumma som ofta byggs vid förbättringsåtgärder. För utter kan en väl utformad hylla fungera men även den tycks föredra det mer naturlika alternativet med strandpassage. I valet mellan hel och halvtrumma är halvtrummor att föredra eftersom en naturlig botten då kan behållas till förmån för en lång rad vattenlevande organismer. 1. Landskapsbro vid Katrinedal. En ca 80 m lång landskapsbro anläggs i gränsen mellan Järfälla och Upplands Väsbys kommuner. Höjden måste överstiga 4 m men bör inte understiga 5 m. Det är viktigt att skog, bryn, gräsmark och vattendrag får en så naturlig sträckning som möjligt under bron och utan avbrott övergår i motsvarande mark på andra sidan. Även markytans struktur ska vara så naturlik som möjligt. Sand och jord 8

9 måste användas inte minst för att en naturlig vegetation ska kunna etableras. 2. Halvtrumma med strandpassage (Hjältarbäcken). En minst 2,5 meter bred halvtrumma krävs för att en ca 50 cm bred strandpassage ska få plats bredvid vattendraget. Fri höjd mellan trummans tak och stranden bör vara minst 40 cm. Strandpassagen byggs av sand och jord (om krossat material täcks väl kan det användas i botten). Några större plattade naturstenar placeras i strandpassagens kant som revirmarkeringsplatser för utter. Några samlingar med småsten längs strandpassagen kan ge skydd åt mindre djur. 3. Halvtrumma med strandpassage. (SO transformatorn) En minst 2,0 meter bred halvtrumma krävs för att en ca 50 cm bred strandpassage ska få plats bredvid diket. Utformningen i övrigt som vid punkt 2. Halvtrumma med strandpassage (Hjältarbäcken). 4. Landskapsbro vid Överby. Utformning: Se punkt 1. Landskapsbro vid Katrinedal. 5. Halvtrumma med strandpassage (Vibyån). Vibyån är det vattendrag vid väg 267 som har störst volym och strömhastighet. En minst 2,5 meter bred halvtrumma krävs för att strömhastigheten inte ska öka nämnvärt i trumman. Utformningen i övrigt som vid punkt 2. Halvtrumma med strandpassage (Hjältarbäcken). Det är avgörande att de nya viltpassagerna kompletteras med ett väl fungerande viltstängsel på båda sidor och längs hela väg 267. Viltstängslet har till uppgift att hindra djuren från att ta sig ut på vägbanan och att styra dem till de säkra passagerna. Älg kan visserligen fortfarande hoppa över stängslet men det är sannolikt att de djur som rör sig i området efter en tid lär sig att i första hand använda de ostörda passagerna. Råddjur hoppar vanligtvis inte över 2 meter höga stängsel och om nätet är helt styrs de därför till de säkra viltpassagerna. För att djur som följer viltstängslet längs väg 267 åt väster eller öster inte ska ledas rakt ut på de redan nu viltskadedrabbade europavägarna är det viktigt att stängslet tillåts fortsätta söderut. Stängslet bör som minst sträcka sig till Östra Viby längs E4an och till Villastaden längs E18. Uttern följer vanligtvis vattendrag under födosök och för att markera revir men kan ibland lämna sin rutt vid passage av en väg. Ett finmaskigt, 1m högt, utternät ska därför användas för att styra djuren rätt. Utternätet ska följa nederkanten av viltstängslet m åt 9

10 vardera hållet från samtliga uttergenomgångar. Det är viktigt att nätet sluter helt tätt mot marken alternativt grävs ner något. Näten kommer även att hjälpa annat småvilt att hitta passagerna. Bilagor 1. Karta med föreslagna viltpassager. Referenser 1. Förstudie Väg 267 Tpl Stäket Tpl Rotebro, Vägverket Region Stockholm Vilda djur och infrastruktur en handbok för åtgärder, Vägverket, Banverket, Vägverket publikation 2005:72 3. Sollentuna kommun, muntliga uppgifter , Rikard Dahlén naturvårdschef. 4. Järfälla kommun, muntliga uppgifter , Per Skyllberg miljöplanerare. 5. Upplands Väsby kommun, muntliga uppgifter , Maria Svanholm miljöplanerare. Marie Halldin Projektledare FÖP-Vällsta. 6. Karlstads universitet, Muntliga uppgifter , Mattias Olsson Biolog, forskare. 7. Svenska Jägareförbundet, Muntliga uppgifter mars 2012: Björn Eek, jaktvårdskonsulent, Stockholms län. Sven CG Andersson, ordförande i jaktkretsen, eftersöksjägare, miljökonsult, jurist. Lennart Karlsson, vice ordförande i jaktkretsen Väsby-Sollentuna-Järfälla, eftersöksjägare, lantbrukare och arrendator med god lokalkännedom Nationella viltolycksrådet Utformning av viltpassager sammanfattning av resultat, Olsson, Widén, Karlstads universitet, Vägverket, 200X. 10. Faunapassager för utter i Stockholms län kort utvärdering av 18 utterpassager, Rapport 2009:1, Arrendal J, Myranatur, Janne Elmhag Biolog, naturvårdare. Adoxa Naturvård