Från kriminell gängmedlem till samhällsmedborgare

Från kriminell gängmedlem till samhällsmedborgare - Arbetet kring identitetsskapande vid Livsstilshuset på Styrsö Charlotta Karlsson Caroline Magnusson Sara Sjöberg Abstract Livsstilshuset beläget i Göteborgs södra skärgård, är ett utvecklingsprojekt som startats av KRIS. Det är ett nystartat boende för unga män som vill avbryta sitt medlemskap i kriminella gäng. Avsikten med vår rapport är att via intervju med tre respondenter försöka fånga personalens syn på arbetet med identitetsrehabiliteringen. Hur de arbetar samt deras tankar kring huruvida det faktiskt går att skapa en ny identitet. Vi har funnit att personalen på Livsstilshuset har en stark tro på projektet och arbetet med Exitmetoden, vilken vi anser oss kunna koppla till det symbolisk interaktionistiska perspektivet. Genom sekundär socialisation möjliggör Livsstilshuset ett nytt identitetsskapande, vilket påvisar en socialpsykologisk relevans. Livsstilshuset på Styrsö startades i oktober 2009 utav KRIS Göteborg, (Kriminellas revansch i samhället). Projektets syfte är att starta ett antal Livsstilshus runtom i Sverige som kan erbjuda unga män i åldrarna 18-26 år en förändring i deras nuvarande grovt kriminella liv. Projektet är helt och hållet frivilligt, de som bestämmer sig för att delta, gör det av egen fri vilja. Kraven för de män som ska flytta in, är att de är villiga till att göra allt för att skaffa sig ett liv utanför kriminaliteten. Samtliga straff, såsom ungdomsanstalter och fängelse, skall vara helt avtjänade och personen ska, om behov finns, genomgått eventuell drogavgiftning i den mån det är möjligt (Informationen om Livsstilshuset har erhållits utav respondent A). Vårt syfte med denna rapport är att bringa klarhet i, samt få en större förståelse för hur man på Livsstilshuset arbetar med identitetsskapande, identitetsförändring och resocialisation för dessa ungdomar. Vi har valt att utgå från ett symboliskt interaktionistiskt synsätt, då den symboliska interaktionismen främst bygger på att vi människor blir någon i mötet med andra, att det är genom en speglingsprocess vi bygger upp vår identitet (Berg, 2009). Vi finner det relevant att utifrån detta perspektiv bygga vår rapport, detta i och med att de unga män som är boende på Livsstilshuset befunnit sig i en livsstil präglad av kriminalitet och värderingar som inte stämmer överens med vårt samhälles lagar och riktlinjer. Den generaliserade andre (Berg, 2009), det kriminella gänget, har i deras fall varit något av en dålig förebild. De har under många år levt 1

ett liv som inte fungerar i dagens Sverige och som inte heller är ett hälsosamt liv både ur fysisksom psykisk aspekt. Genom speglingsprocessen vilken Berg (2009) benämner som viktig, har de unga männen speglat sig själva i sina gängmedlemmar, vilket innebär att de uppfattar sig själva så som andra uppfattar dem. Enligt Berger och Luckmann (2008) har dessa män socialiserats in i en sekundär socialisation, där den generaliserade andre format synen på sig själv. Våra frågeställningar innefattar således hur de jobbar med identitetsskapande på Livsstilshuset? Vad är det som gör just Livsstilshuset så unikt? Hur ser personalen på att det endast är personal med liknande erfarenheter som arbetar på Livsstilshuset? Vilka metoder arbetar man utifrån? Vi har tagit del av forskning om hur man arbetar inom andra organisationer, då det gäller möjligheten att finna en väg ur kriminalitet och gängbildningar. Utvecklingsprojektet Livsstilshuset arbetar mycket utifrån motivation och påverkan. De är unika med sitt sätt att arbeta, då de är de enda som specialiserat sig på just avhoppare från olika gängbildningar. Det är det första projektet som startats under dessa villkor, det vill säga att de drivs av före detta kriminella och deras erfarenheter om en väg tillbaka in i samhället (Informationen om Livsstilshuset har erhållits utav respondent A). Att ett utvecklingsprojekt som Livsstilshuset skulle kunna ha en bättre utgångspunkt än andra redan etablerade hjälporganisationer, kan för oss te sig som troligt, främst på grund av att man kanske har lättare att ty sig till dem som själva har genomgått en identitetsförändring och att eleverna på Livsstilshuset har stöd dygnet runt. Tidigare forskning och teoretiska perspektiv Vi har kommit fram till att det efter den litteratur- och forskningsgenomgång vi gjort inte finns några tidigare undersökningar om arbetet kring identitetsskapande på Livsstilshuset på Styrsö, detta på grund av att det är ett relativt nystartat projekt. En redogörelse över tidigare gjord forskning i närliggande ämnesområden, framförallt kriminalitet i Sverige och annat relevant för denna studie, har vi tittat närmare på. Vi har tagit del av studier på liknande verksamheter för rehabilitering och deras arbetssätt. I en studie om organisationen Exit, vilken arbetar främst för avhoppare från vit maktvärlden vilken innefattar nazistiska- och rasistiska rörelser, framkommer det att de arbetar på likvärdigt sätt som Livsstilshuset, där fokusering ligger på motivering och påverkan (Brå, 2001). De skiljer sig emellertid från Livsstilshuset, då de anställda på Exit innefattas av både människor som besitter egna erfarenheter, men även av människor som inte alls har de erfarenheter som avhopparna har, men dock individer som besitter en stor kompetens då det gäller sättet att arbeta med människor som hamnat utanför samhället. Likaså skiljer sig Exit från Livsstilshuset i och med att man på Livsstilshuset har ordnat ett boende på plats för de inskrivna, de får möjlighet till hjälp dygnet runt. I rapporten om Exit (Brå, 2001), framkommer dock inte huruvida man aktivt arbetar med att förändra en identitet eller inte. Vidare har vi tittat 2

närmare på en studie som gjorts för att se hur organisationer som Lugna gatan når sina mål, studien pekar på att det är svårt att avgöra huruvida de faktiskt når sina mål eller inte, detta för att det inte finns tillräckligt med underlag(brå, 2002). Även i denna organisation saknar vi arbetet med att utveckla en ny identitet. Enligt de artiklar vi tagit del av, ligger mycket fokus på snabbutbildningar, vilka inte alltid tycks ge tillräckligt med kunskap, enligt dem som arbetar inom organisationen (Brå, 2001 och 2002). Den litteratur vi har lagt störst vikt kring handlar i huvudsak om identitetsskapande ur ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv. Vi har valt ut de delar vi anser vara mest relevanta för oss och som kan påvisa en socialpsykologisk relevans. Symbolisk interaktionism bakgrund Symbolisk interaktionism är en sociologisk socialpsykologi och begreppet myntades 1937 av Herbert Blumer, som var den amerikanske socialfilosofen George Herbert Meads student och lärjunge. Detta socialpsykologiska perspektiv menar att människan av naturen är en social varelse, som i den sociala världen skapas och formas (Berg, 2003). Inom denna disciplin är språket det väsentliga hos människan. Genom språket blir människan social, alltså hon är och blir i språket (Berg, 2003). En människa blir en handlande person genom andras reaktioner på henne själv (Berg, 2003, s. 155). Alltså att vi människor blir i mötet/interaktionen med andra, då vi speglar oss själva i dem. Berg skriver vidare att vårt fysiska jag föds biologiskt, medan vårt medvetande föds socialt (Berg, 2003). I Bergs (2003) beskrivelse av det symbolisk interaktionistiska perspektivet anser vi oss kunna koppla dessa tankar till vår hypotes om att det är möjligt att skapa en ny identitet, då han skriver att genom andras reaktioner blir vi handlande varelser. Genom Livsstilshusets arbete med identitet ges en möjlighet till att skapa en ny identitet för de unga männen som bor där. Denna möjlighet ges i interaktionen och speglingen med personalen. Zimbardo (Berg, 2003) utförde ett experiment under 1960-talet som på många sätt styrker dessa ovan nämnda tankar. I denna studie finner vi även att vårt syfte till vår rapport har en socialpsykologisk relevans. I detta experiment fick frivilliga studenter delta. De delades upp i två olika grupper, fångar/fångvaktare, och instruerades om hur experimentet skulle gå till. Fångarna fick även veta att de skulle försöka agera så verklighetstroget" det bara gick. Detta experiment skulle fortlöpa i två veckor, dock redan efter drygt en vecka fick experimentet avbrytas, då experimentledaren inte längre kunde ta ansvar för vart hän detta skulle leda. Det berodde på att studenterna gick in allt för mycket i sina roller som antingen fånge eller fångvaktare. Denna studie kan överföras till vårt samhälle och kriminalitetens existens. Samhället skapar de kriminella i återspeglingen av dem, då samhället bemöter detta problem. För att utveckla denna tanke än mer har vi valt att vidare ta upp avvikande beteende ur ett symboliskt interaktionistiskt 3

perspektiv. Avvikande beteende Jag vill säga att social psykologin blir möjlig när följande två förutsättningar är uppfyllda. 1- individ och samhälle uppfattas som åtskilda från varandra. 2- denna åtskillnad uppfattas som problematisk (Asplund, 1983). Den kriminella individen är åtskild från samhället, vilket blir problematiskt i många fall. Denna problematiska åtskillnad skulle kunna förklaras genom avvikande beteende, då detta kan överföras till kriminalitet. För att förklara detta avser vi att kortfattat förklara stämplingsteorins tankar kring avvikande beteende. Forskning kring avvikande beteende har inom symbolisk interaktionism haft stor betydelse när man pratar om stämplingsteorin. Stämplingsteorin som vidare utvecklades under 1950-talet, av bland annat Becker, menar att en avvikelse är en ständig process och inget statiskt. Vidare menar Becker m fl. (Berg, 2003) att man blir en avvikare och att det är i interaktionen med andra som man blir det, alltså man är inte en avvikare. Denna avvikelse uppfattas av både personen själv och dess omgivning, alltså den kriminella individen uppfattas som en avvikare av samhället, men uppfattar även sig själv som kriminell. Denna teori kopplas ofta samman med identitet, då personen som är en avvikare anser sig själv ha ett avvikande beteende. Personen kan då skapa ett positivt förhållningssätt till avvikelsen och vidare skapa en god identitet i den grupp avvikelsen inte är något negativt (Berg, 2008). Vi anser att vi hittat mycket värdefull information i denna teori, då detta mycket väl kan ske inom ett kriminellt gäng som de unga män, som bor på Livsstilshuset, kommer ifrån. Inom det kriminella gänget är inte avvikelsen något negativt, men inte heller något de är omedvetna om. Vi menar att vikten av att jobba med identitetsskapande ur detta perspektiv lägger en god grund till vår studie. För att vidare utveckla tanken om identitetsskapande anser vi oss finna fler tankar kring detta i Berger och Luckmanns (2008) teorier om socialisations processer, som en viktig del i identitetsskapandet. Den primära och sekundära socialisationen Berger och Luckmann (2008) menar att det är en ständig växelverkan mellan individ och samhälle, samhället är en produkt av individen och individen är en produkt av samhället. Tillsammans har Berger och Luckmann (2008) skrivit boken Kunskapssociologi: Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet, där de skriver att verkligheten konstrueras socialt (Berger & Luckmann, 2008, s. 10) och att individen externaliserar sitt eget väsen i den sociala världen och internaliserar den som en objektiv verklighet (Berger & Luckmann, 2008, s.153). Vidare menar författarna att individen föds in i ett redan existerande samhälle och blir med socialisation en del av detta samhälle. För att bli en samhällsmedlem måste individen socialiseras in i det redan existerande samhället. Detta sker först i den primära socialisationen, vilken en individ genomgår under 4

barndomen (Berger & Luckmann, 2008). Berger och Luckmann menar att den primära socialisations kommer ligga till grund för den senare socialisationen, då strukturen är av stor vikt. Den primära socialisationen förknippas dels med signifikanta andra (ex föräldrar) som påtvingats individen, starka känslor har också en stor betydelse under denna socialisation. Barnet övertar signifikanta andras roller och attityder (Berger & Luckmann, 2008, s.156), med detta menar författarna att barnet gör dessa attityder och roller till sina egna genom internalisering av dem. Grovt uttryckt måste man älska sin mor men inte nödvändigtvis sin lärare (Berger & Luckmann, 2008, s.166). Berger och Luckmann menar att i och med att individen växer upp måste individen lära sig vad olika roller innefattar, till exempel vad det innebär att vara elev. En värld internaliseras som individen kopplar samman med en specifik institutionell kontext ( Berger & Luckmann, 2008, s.166). Denna insikt kan leda till kriser, då individen inser att den värld som dennes signifikanta andra har förmedlat under den primära socialisationen inte stämmer överens med den värld som individen upplever i den sekundära socialisationen. I den primära socialisationen har individen fått lära sig att vara människa och senare i den sekundära socialisationen skall individen vidare lära sig vad det innebär att ta sig an andra/olika roller i samhället. Den primära socialisationen går inte för de män som bor på Livsstilshuset att få ogjord. Livsstilshuset fokuserar på den sekundära socialisationen i arbetet med identitetsskapande och att finna en väg till resocialisation. Männen som bor på Livsstilshuset ska försöka lära sig vad det innebär att ta på sig andra roller, än den kriminella rollen. Berg (2009), talar liksom Berger och Luckmann (2008), om hur vi människor skapar vår identitet. De är överens om att en individ föds in i ett redan etablerat samhälle, men att en individ blir någon i mötet med andra människor, de anser det vara en växelverkan mellan individ och samhälle. Berg (2009) arbetar utifrån ett symboliskt interaktionistiskt synsätt, medan Berger och Luckmann (2008) arbetar utifrån social konstruktionism. Då Berger och Luckmann (2008) talar om den primära och sekundära socialisationen, talar Berg (2009) om leken och spelet. Leken och spelet. Enligt Berg (2009) påbörjar människan sin vandring i lekens värld för att senare träda in på spelets planhalva. Berg (2009) menar att det är i lekens värld som individen lägger sin grundsten till sitt identitetsbygge, leken är nödvändig. Genom lekprocessen utformar barnet sig själv. Det är i leken som barnet prövar olika roller genom den signifikante andre (oftast föräldrar), från att ha abstraherat börja generalisera. Då ett barn ser hur mamma brukar göra, kan barnet abstrahera, det vill säga skapa en struktur för hur mamma brukar göra. Härefter kan barnet börja generalisera, det vill säga, så som min mamma är, så är alla mammor. Barnet växlar mellan lek och spel, det tränar inför vuxenlivet. Berg framhäver betydelsen av att den signifikante andre har en kontakt med den generaliserade andre. Berg menar att vi i dag till stor del missar att involvera barnen i vårt samhälle så som de i det gamla bondesamhället en gång varit 5

involverade. När sedan barnet blir i skolåldern, är det dags att beträda spelets planhalva, vilket innebär att barnet inte längre prövar olika roller hur som helst utan istället intar olika roller som senare sedimenteras. Berg (2009) förklarar människans identitetsbygge med att utgå ifrån ett I, ett Me och ett You. I står för det subjektiva hos människan, handlingar som är spontana och impulsiva. Me står för ett mer objektivt synsätt, en medveten och reflekterande sida hos individen. Me står för en individs historia, erfarenheter från olika situationer i livet samt olika roller och dess betydelse. Det är genom sitt Me som individen kan uppfatta vem han eller hon är. You står för de individer som en människa möter i sitt liv, samt samhället i stort. Enligt Berg (2009) är det i mötet med våra medmänniskor som vi växer och blir till de individer vi blir. Det är då vi möter olika You som vi genom spegling lär oss om oss själva, blir till de individer vi är, skapar vår identitet. Då vi möter andra, läggs denna spegling till vårt Me som i sin tur har en kontakt med vårt I. Det relevanta i detta till vår frågeställning, är att påvisa hur svårt det faktiskt kan vara att börja om, starta en ny identitet. Mead talar om en situation han kallar en highly intelligent attitude. Denna situation kan likställas med det som de boende på Livsstilshuset har upplevt under en lång tid av sitt kriminella liv (Berg, 2009). Situationen innebär att en hel grupp människor identifieras till både I - och Me -fas i en gemensam action (Berg, 2009, s. 158 ). Detta betyder att flertalet individer tillsammans delar en handling mot ett gemensamt yttre objekt, härigenom skapas ett s.k. kollektivt jag. Metod Den metod vi valt att utgå från är den kvalitativa forskningsmetoden (Hartman, 2009). Detta för att då lättare kunna få en inblick i och översikt av hur de respondenter vi mött under arbetets gång, upplever sitt sätt att arbeta med identitetsskapande på Livsstilshuset. Vi såg möjligheten i att den kvalitativa forskningsmetoden var den metod som skulle kunna ge oss en stor utsträckt förståelse över verksamheten i sig och dess deltagare. Vårt val är att använda oss av en semistrukturerad intervju med fyra huvudteman, vilka är individ, grupp, organisation och samhälle. För att komma så nära den frågeställning vi byggt upp, ansåg vi det vara viktigt att det gavs en möjlighet till att följdfrågor ställdes till de svar vi fått ta del av. Under intervjuns gång alla tre varit medverkande för att eventuella misstolkningar på svaren skulle ske. Vi använde oss även av både tematiska och dynamiska frågor, då de tematiska frågorna kunde kopplas till vårt syfte och skapa en struktur i vår intervju. De dynamiska frågorna använde vi oss av för att kunna ta hänsyn till de interpersonella förhållanden som råder under en intervju (Kvale & Brinkmann, 2010). Försöksdeltagare/Respondenter/Informanter 6

Vi har valt att göra ett selektivt urval (Svenning, 2003), då vi valt att använda oss av de personer som vi anser kunna bidra mest till vår studie och som har en god överblick över projektet. Vi har intervjuat sammanlagt tre män, anställda på Livsstilshuset. Dessa tre är alla medlemmar och aktiva inom KRIS och gemensamt har de alla en kriminell bakgrund. Detta gör att vi kan få en bred bild av hur den identitetsrehabilitering som de boende kommer att genomgå, då respondenterna vi intervjuar gjort liknande resa själva. Vi fick hjälp av den kontaktperson vi haft under arbetets gång, då det gällde att välja ut de två andra respondenter. Två personer ur personalstyrkan valdes ut, inklusive kontaktpersonen själv. Samtliga respondenter är män och har alla gått igenom en identitetsrehabilitering, och beroende på de olika bakgrunder och utbildningar de har, så tyckte vi att vi fann ett samband dem emellan, då de alla samarbetar ihop för just en och samma sak, och det är projektet Livsstilshuset. Tillvägagångssätt (procedur) Vi tog kontakt via telefon med de personer vi skulle intervjua och lät dem bestämma när och var de ville och kunde låta sig intervjuas, detta för att de skulle vara så lätt som möjligt för dem och för att de skulle kunna känna sig så bekväma som möjligt. Vi bestämde oss också för att inte ge ut intervjufrågorna på förhand, utan gav bara en detaljerad information om vad det skulle handla om. Detta på grund av att undvika att respondenterna skulle förbereda sina svar på våra intervju frågor. Det som blev lättast för alla involverade var att vi kom till deras arbetsplats en dag då de hade tid över. Intervjuerna skedde alltså inom väggarna på Livsstilshuset på Styrsö. Under intervjuerna medverkade vi alla tre. En person ställde frågorna medan de andra två antecknade. Under tiden intervjun pågick var det ingen av oss som gav några kommentarer eller egna åsikter. Vi tyckte också att det var viktigt att lägga mycket fokus och stort intresse på respondenternas berättelse, och att inte vinkla diverse spontana följdfrågor, då det lätt skulle kunna bli misstolkningar (Hartman, 2009). Vidare kodade vi vårt material utefter våra fyra temaområden som senare skulle ligga till god grund för vår diskussions del. Validitet/reliabilitet Vi anser oss ha en hög validitet i vår studie, då vi har ställt samma frågor på liknande sätt till alla våra respondenter. Vi har tagit i beaktning att misstolkningar lätt sker och därav har vi formulerat frågor på så vis att de är lättförståliga för gemene man. Begrepp som vi använt oss av har vi noga definierat, detta även för våra respondenter. När vi vidare går in på reliabilitet (Kvale & Brinkmann, 2010), anser vi att med hjälp av våra skarpa avgränsningar har en hög reliabilitet. Vår studie är begränsad, då vi har undersökt arbetet på Livsstilshuset, detta gör det svårt att generalisera vår studie. Vi har kontrollerat att de instrument, diktafon och pennor, vi använt under intervjuns gång, fungerar som de ska och inte på något sätt är trasigt eller opålitligt (Hartman, 7

2009). Detta gjordes på så vis att vi testintervjuade varandra ett par gånger och sedan lyssnade av inspelningen. Därav kände vi oss säkra på hur diktafonen i fråga fungerade och att den fungerade som den skulle. Vi använde oss av flera band, då våra intervjuer blev långa och i planeringen innan kontrollerades samtliga band innan intervjun (Hartman, 2009). Resultat Då vi startade vår studie var vår ambition att finna svar på hur man som personal på Livsstilshuset upplever sitt arbete med elevernas identitetsskapande, samt hur man arbetar med detta. Våra resultat beskriver vi utifrån våra fyra olika temaområden som vi valt att utgå ifrån då vi gjorde våra intervjuer. Våra fyra temaområden är: individ, grupp, organisation och samhälle. Respondenternas upplevelser av arbetet kring identitetsskapande ur ett individuellt synsätt. På Livsstilshuset förklarar respondent A synen på identitet och ett identitetsskapande genom att se till vem man egentligen är. Det är även viktigt att veta vilka man tillhör, detta oavsett om man tillhör ett gäng eller inte. Därav har de på Livsstilshuset valt att arbeta mycket i grupp, vidare poängterar respondent A att man inte får glömma bort det individuella arbetet med männen då det är en viktig bit i resocialisationen. Respondent B förklarar att de som jobbar på Livsstilshuset inte har läst sig till sin erfarenhet och att många av eleverna ofta känner till någon i personalen när de kommer till huset. Detta i sin tur leder, enligt respondent B, till att eleverna känner mer förtroende och inte går i försvarsposition. Vidare menar respondent B att det inte alltid handlar om vad man säger till eleverna utan hur man säger det. En viktig del i arbetet, menar respondent B, är att få eleven att förstå att de har ett problem och att de inte är problemet. Respondent C poängterar vikten av hur villiga eleverna är, respondent C menar att detta påverkar det enskilda arbetet men också arbetet i grupp. Vi är ett verktyg på vägen, säger respondent C när han förklarar arbetet på Livsstilshuset. Alltså är Livsstilshuset inte hela lösningen, men en hjälp på vägen. Alla respondenterna, A, B och C, berättar att de jobbar med individuella samtal och övningar. Övningarna är en utveckling av gruppsamtalen, där eleven skriver ner vad han tänker om olika teman. Respondent B menar att detta gör att eleverna också blir medveten om till exempel vad som triggar igång ett drogsug. Respondent A tillägger att man medvetandegör eleverna om varför man har valt en livsstil och hur man kan falla tillbaka till den. Respondenternas upplevelse av arbetet kring identitetsskapande ur gruppsynpunkt 8

När de på Livsstilshuset jobbar i grupp försöker de tillsammans gå tillbaka i tiden, tänka efter och reflektera. Eleverna får göra en inre resa, säger respondent B. De pratar inte om enskilda händelser, utan fokuserar på sådant som t.ex. triggar igång drogsug, ilska mm, menar respondent B. Gruppsamtalen finns även med på fritiden, fast under andra omständigheter, förklarar respondent B. Det handlar om mer avslappnade förhållanden, såsom vid träning eller biljardspel. Respondent C anser att grupp delen i arbetet är en mycket viktig del. Eleverna är inte vana att öppna sig på det sättet för andra. Han anser att det är väldigt givande att samtala med andra och att det är ett stort steg till den nya identiteten som ska skapas. Det är viktigt att poängtera att trots att verksamheten bygger på frivillighet, är CGA, Criminals and Gang members Anonymus, möterna obligatoriska, då det där sker en stabilisering och en medvetenhet som de måste ha med sig senare i livet. Detta är något utav förutsättningarna till att lyckas med identitetsrehabiliteringen, menar respondent A. Mötena var från början förlagda på KRIS, vid Järntorget i Göteborg, men har nu efter nya bestämmelser från personalen flyttat och hålls i huset, berättar respondent B. Vidare menar respondent B att förändringen beror dels på att de vinner tid på att slippa förflytta sig och dels på att sammanhållningen i gruppen förbättras. På mötena som hålls i huset finns det vissa gruppregler att utgå från. Man ska komma i tid till mötena, det är sekretess mellan de som är där, det ska vara en öppen och ärlig miljö, man ska visa hänsyn till varandra. Detta menar respondent A är en viktig del till ett nytt liv, där dessa delar är viktiga när det kommer till att bli accepterad. Respondent B berättar att när eleverna blir inskriven kollar personalen av hur familjeförhållanden ser ut. Kontakt med familjen anser man på livsstilshuset vara väldigt viktigt. Dock avser man att uppmuntra kontakt efter elevens behov och vad som är bäst för den enskilde individen. En grundsten i huset har varit att sammanföra familjen, säger respondent C. Tyvärr finns det inte alltid en familj närvarande för eleven, då får personalen bli något av en familj, menar respondent C. Vidare berättar respondent A att man inte än så länge, arbetar med anhöriga och med detta menar respondent A att man inte har samtal med de anhöriga, men att de är välkomna till huset för att träffa eleverna. Respondenternas upplevelse av arbetet kring identitetsskapande ur en organisatorisk synpunkt Under intervjun med respondent A, framkommer det att all personal på Livsstilshuset har genomgått interna kurser och utbildningar. Det pågår ständigt kurser och personal har möjlighet till att fortsätta utbilda sig inom området. Både respondent B och C uppger att de har gått internutbildningar, innan de började arbeta på Livsstilshuset. Respondent C tillägger också att de inte bara har internutbildning, utan vi har ju livserfarenhet, vilket är det som enligt respondent 9

C utmärker Livsstilshuset. Respondent A menar att det inte är relevant för deras del att ha anställda som saknar denna typ av kriminell livserfarenhet. Respondent B menar att livserfarenheten de i personalen har med sig är det som skapar det största förtroendet för eleverna. Enligt respondent B har de på Livsstilshuset god kontakt med många socialtjänster i Göteborg och hoppas på att etablera en likvärdig kontakt med alla sociala myndigheter i Göteborgsregionen. Denna kontakt är ett måste, då det är de sociala myndigheterna som betalar elevernas platser, berättar respondent B. Vidare förklarar respondent B att Göteborgsstad har gått in med pengar så att de på Livsstilshuset har möjlighet till att ha två jourplatser. Respondent C menar att för att få ut information har kontakten med häktet på Skånegatan i Göteborg varit väldigt viktig. Inte att förglömma är samarbetet med Kunskapscentrum, som arbetar mot gängkriminalitet och organiserad brottslighet, påpekar respondent B. Utefter CGA har man tagit fram ett program man på Livsstilshuset jobbar efter. På Enligt respondent A arbetar de på Livsstilshuset även efter en tolvstegsmetod, denna metod är något som beprövats under många år inom föreningar som till exempel AA, Anonyma Alkoholister, med mycket goda resultat. Respondenternas upplevelse av arbetet kring identitetsskapande ur samhällssynpunkt Respondent A berättar att då det blev känt att utvecklingsprojektet Livsstilshuset skulle starta, uteblev inte protesterna från de boende på Styrsö. Respondent A förklarar vidare att de ansvariga för projektet då valde att gå ut till befolkningen och tala med dem, såsom i kyrkor och dylikt. Genom att möta upp kritiken och visa förståelse för vad befolkningen kände, vände snabbt invändningarna och istället blev mottagandet oerhört positivt. Detta var enligt respondent A, ett första steg i arbetet med ett identitetsskapande ur samhällssynpunkt, att våga stå för vem man är, att visa att vi människor faktiskt kan förändra oss, att en före detta kriminell, inte är detsamma som en nuvarande kriminell. Samhällets syn på huruvida hur länge man anses vara en före detta kriminell, går enligt respondent B inte att svara på, han säger det går inte att sätta ett datum på det. Vidare menar respondent B att det enligt honom är fullt tillräckligt att man bevisar genom sättet på vilket man sköter sig, hur man pratar, hur man beter sig. Respondent B menar att det därmed inte är färdigt och klart, men att det är en mycket bra början. Respondent C menar att man får lära sig att förbise hur andra ser på dig. Jag vet att vi gör ett jävligt bra jobb och sen om det är före detta kriminella som gör ett bra jobb så får de tycka det, det är sak samma säger respondent C. När du som ung man levt ett liv präglat av gängbildning och kriminalitet, är det inte helt enkelt att bara lämna den världen. Respondent A förklarar att det första Livsstilshuset hjälper till med, är att se till att dessa män får hjälp med att lämna sitt före detta gäng, sin före detta livsstil, 10

med hedern i behåll, vilket inte alltid är så lätt. Viktigt enligt respondent A, är dock att arbeta med att få dessa unga män som levt under destruktiva förhållanden under många år, att inse att de inte ÄR problemet, utan att de HAR ett problem. Målet med hela verksamheten är ju att hjälpa dessa unga män i 18-26 års ålder, att finna en väg tillbaka till ett vanligt hederligt liv. På Livsstilshuset börjar man från grunden säger respondent A. Alla måste hjälpas åt med matlagning, städning, skötsel av tvätt mm. Enligt respondent A är det oerhört viktigt för dessa killar att lära sig från början de allra enklaste grunderna. Respondent A betonar även vikten av att få tillgodogöra sig ett lärande, denna möjlighet finns för eleverna genom att man har tillgång till att utbilda sig via vuxenstudium. Praktikplatser är något som också ordnas med hjälp av Livsstilshuset, det är viktigt att killarna så tidigt som möjligt lär sig hur det fungerar i verkligheten samt att de får känna sig behövda, de måste helt enkelt integreras i samhället. Detta är enligt respondent A en oerhört viktig del i identitetsrehabiliteringen sett ur samhällssynpunkt. Respondent B berättar om en idealisk händelse sett ur samhällssynpunkt och integrationen i samhället. En äldre dam på Styrsö, som bor granne med Livsstilshuset kom och frågade om hon kunde få hjälp med att gräva en stig, självklart ställde eleverna upp. Detta är en början till att integreras i samhället menar respondent B. När tiden är inne ska de elever som har behov, få tillgång till en utslussningslägenhet. Detta skapar en trygghet likväl som känslan av att man får eget ansvar. Respondent A betonar även att eleverna alltid har en möjlighet att ta kontakt och få hjälp och stöttning. Diskussion Vi har med vår rapport funnit att personalen på Livsstilshuset upplever sitt arbete med identitetsrehabilitering som en hjälp på vägen, då de jobbar med att ge eleverna verktyg till en omstart. Personalen besitter egna erfarenheter då det gäller att både ha lämnat sitt kriminella gäng, men även en kriminell livsstil och oftast ett drogberoende bakom sig, vilket är det som gör projektet Livsstilshuset unikt. Vi anser att vi fått svar på våra frågor då det gäller huruvida man kan bygga en ny identitet, samt hur man på Livsstilshuset går tillväga. Enligt personalen på Livsstilshuset ser de sin erfarenhet som den främsta grunden till att kunna hjälpa och stötta dessa unga män till en ny start, en ny identitet. De vill inte på något sätt förringa utbildning, men de menar att den erfarenhet de besitter, kan man inte läsa sig till. Utifrån vårt första tema individ, framkommer det i resultatet att när eleverna anländer till Livsstilshuset känner de redan till dem som arbetar där, genom att de tidigare träffat på varandra eller via ryktesvägen och vidare så påverkas dessa män i en positiv riktning. Vi menar att detta skulle kunna bero på att personalen speglar eleverna på rätt sätt utifrån stämplingsteorin. Ett avvikande beteende kan anses vara positivt i den grupp man tillhör, därav känner eleven trygghet då han speglar sig i en personal som har ett neutralt förhållningssätt till avvikelsen och kan 11

framstå som förebild. Enligt stämplingsteorin är det också så att du blir en avvikare i interaktionen med andra, man är inte en avvikare (Berg, 2003). I resultatet framkommer det hur viktigt det är att eleverna blir medvetna om sitt eget beteende. Detta sker bland annat i enskilda samtal och i olika enskilda övningar. När eleverna medvetandegörs sitt beteende och möjligen de roller de har, kan en sekundär socialisation påbörjas. Berger och Luckmann (2008) menar att den sekundära socialisationen innebär att individen lär sig ta på sig andra roller och vad de rollerna innebär. Rollen som en laglydig samhällsmedborgare är en roll eleverna på Livsstilshuset får lära sig vad den innefattar för normer och värderingar, men också få känna på, exempelvis på praktikplatser mm. Vikten av att eleverna blir medvetna om sitt beteende sker även i grupp, vilket framkommer i resultatet, detta för oss vidare till vårt andra tema som är grupp. På gruppmötena som de har utefter CGA:s metod, ligger tyngdpunkten på att våga öppna sig inför andra, att våga berätta ärligt hur man känner sig, detta menar vi poängterar vikten av vad Berg (2009) menar med språket som ett oerhört viktigt verktyg. Vi människor möts genom det lingvistiska. Likaså betonar det betydelsen av hur viktig den generaliserade andre är för oss, det är genom denna speglingsprocess vi har möjlighet att finna vårt eget Me. Berger och Luckmann (2008) menar att genom att internalisera ny kunskap kan vi förflytta diskurser som inte längre är viktiga för oss längre ut från vår vardagsverklighet. En diskurs som innefattar kriminalitet bör genom att dessa män internaliserar ny kunskap, via exempelvis gruppmöte, kunna bytas ut mot före detta kriminell. De beprövar då rollen som före detta kriminell och socialiseringsprocessen är i full gång. Under vårt tredje tema organisation, frågar vi oss om det verkligen är helt rätt att enbart ha före detta kriminella som förebilder? Vi vill verkligen understryka vikten av att ha denna erfarenhet tillgänglig för eleverna på Livsstilshuset, men det vi menar är att det finns en risk att kategoriseringen av oss människor förstärks ytterligare om vi gör en sådan kraftig indelning. Genom att ha en blandning av olika kategorier av människor, menar vi att integrationen kan öka och detta kan enbart leda till positiva resultat. Då vi ser till organisationen Exit (Brå, 2001), där det förekommer en blandad kategorisering i personalstyrkan, visar den studien inte att det skulle vara något negativt. Vi vill dock poängtera att vi inte har gjort någon djupdykning i detta ämne och kan där endast se till vad studien av Exit (Brå, 2001) påvisar. Detta är emellertid en fråga som vi anser skulle kunna ligga väl till hands för vidare forskning på området med identitetsskapande. Slutligen har vi vårt fjärde tema som är samhälle. Vi finner det är positivt att personal och eleverna på Livsstilshuset verkar ha tagits emot väl utav befolkningen på Styrsö, detta gör att resan till ett nytt liv kan förenklas något för eleverna på Livsstilshuset. Detta på grund av att i interaktionen med samhället speglas eleverna på ett positivt sätt som i enighet med symboliska interaktionismen kan leda till en positiv resocialisation. Berger och Luckmann (2008) menar att då den sekundära socialisationen inte stämmer överens med den primära socialisationen kan det uppstå någon form av kris. Vi menar att detta kan likställas med 12

de unga män som hamnar i kriminalitet. Oavsett om du kommer från goda eller destruktiva förhållanden kommer krisen i sig att handla om kriminaliteten. På Livsstilshuset jobbar de med bland annat hur man för sig i olika sammanhang, vilka normer, värderingar och regler som finns i det laglydiga samhället. Genom att eleverna på Livsstilshuset får möjlighet att hjälpa befolkningen på Styrsö med diverse sysslor, ser vi att arbetet på Livsstilshuset även sker i praktiken när det gäller resocialisation. Experimentet Zimbardo utförde på studenter, där ena hälften blev tilldelade rollen som fångvaktare och andra hälften fick rollen som fånge (Berg, 2003), menar vi går att överför på kriminella och samhället, samt det arbete som pågår på livsstilshuset. Dels påverkas möjligheten att lyckas ta sig ur ett kriminellt gäng då samhället har en betydande roll i hur det speglar dessa män. På Livsstilshuset arbetar man mycket med hur man ska uppföra sig och vilka normer, värderingar och regler som gäller i samhället. Detta skapar möjligheter att ändra synen på dessa män ifrån samhället. Då eleverna förflyttas från den kriminella kontexten föreligger det en större chans att skapa en ny identitet och det var vad Zimbardo bland annat kom fram till, betydelsen av kontextens påverkan. Vi menar att en vidare forskning på vår studie skulle kunna vara en uppföljning av hur det gått för eleverna på Livsstilshuset inom en framtid. Intressant skulle också vara att finna elevernas syn på upplevelsen av hur arbetet med ett nytt identitetsskapande ter sig på Livsstilshuset. 13

Referenser Asplund, Johan (1983). Tid, rum, individ och kollektiv. Stockholm: Liber Backman, Jarl (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur Berg, Lars Erik (2009). Den lekande människan. Malmö: Holmbergs Berg, Lars Erik (2003). Den sociala människan: Om den symboliska interaktionismen. [I:] Månson, Per (red.) Moderna samhällsteorier. Traditioner, riktningar, teoretiker. Finland: WS Bookwell, del II, kap 5. Berger, Peter L. och Luckmann, Thomas (2008). Kunskapssociologi: Hur individen uppfattar och formar sin sociala verklighet. Falun: Wahlström och Widstrand Brottsförebyggande rådet (2002). Lugna Gatan. En granskning av tunnelbane- och juniorverksamheterna. Vällingby: Elanders Gotab Brottsförebyggande rådet (2001). Exit för avhoppare. En uppföljning och utvärdering av verksamheten åren 1998-2001. Vällingby: Elanders Gotab Hartman, Jan (2009). Vetenskapligt tänkande: från kunskapsteori till metodteori. Poland: Polzkal Kvale, Steiner och Brinkmann, Svend (2010). Den kvalitativa forskningsintervjun. Hungary: Erlanders Kft. Svenning, Conny (2003). Metodboken. Eslöv: Lorentz Förlag. Bilaga 14

Vi vill få en större förståelse i hur verksamheten vid Livsstilshuset på Styrsö arbetar med identitetsskapande för grovt kriminella män 18-26 år, ur ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv. Individ Grupp 1. Hur upplever du arbetet kring identitetsskapande på Livsstilshuset? Hur arbetar ni individuellt med de boende då det gäller identitetsskapande? 2. Hur ser du på din påverkan då det gäller främst arbetet med identitetsskapande på Livsstilshuset? 1. Hur arbetar ni med identitetsskapande i grupp? Vilken roll/betydelse har gruppen för den enskilda individen? 2. Hur ser Ert arbete med familjen ut? Organisation Om den inte finns, hur gör ni då?! 1. Vilken utbildning har ni? 2. Samarbetar ni med speciella yrkesgrupper, såsom psykologer, läkare mm. 3. Arbetar ni efter en särskild metod, och i så fall vilken? Samhälle 1. Hur arbetar ni med identitetsskapande ur samhällssynpunkt?(självuppfyllande profetia) 2. Hur länge förblir man före detta kriminell? 15