FORSVARSAKADEMIET Fakultet for Strategi og Militære Operationer VUT II/L-STK 2004/2005 5 APRIL 2005 Paradigmskifte eller paradigmförändring i kinesisk nationell försvarspolicy? Vilket bud ger neorealismen? Örlogskapten Johan Hjortsberg UKLASSIFICERET
Paradigmskifte eller paradigmförändring i kinesisk nationell försvarspolicy? Vilket bud ger neorealismen? Med utgångspunkt i det nyligen genomförda generationsskiftet i det kinesiska kommunistpartiet från 3: e till 4: e generationens ledarskap analyseras huruvida det har inträffat en förändring i den nationella kinesiska försvarspolicyn från 2002 och 2004 ur ett neorealistiskt perspektiv. Därefter genomförs, på bakgrund av neorealismen, en perspektivering av en tänkbar utveckling i relationen Kina Taiwan mot år 2015. UKLASSIFICERET 2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Resumé...5 1. Inledning...7 1.1 Uppgiftsformulering...7 1.2 Inledning...7 1.3 Relevans...8 1.4 Uppgiftsdiskussion...9 1.4.1 Ämnesdiskussion...9 1.4.2 Empiri...10 1.4.3 Definitioner & begrepp...10 1.5 Teori...10 1.6 Metod...10 1.7 Analysmodell...11 1.8 Innehåll, avgränsningar & förutsättningar...11 1.8.1 Innehåll...11 1.8.2 Avgränsningar...12 1.8.3 Förutsättningar...12 1.9 Källor & litteratur...12 2. Teori och metod...13 2.1 Teori...13 2.1.1 Varför teori och varför neorealism?...13 2.1.2 Neorealismens grundläggande antaganden...14 2.1.3 Utveckling av neorealismen...15 2.2 Metod...20 2.2.1 Typ av studie...20 2.2.2 Variabler och analysenheter...21 2.2.3 Design...22 2.2.4 Operationalisering och validitet...22 2.3 Analysmodell...23 3. Analys...25 3.1 Superanalysenheter, analysenheter och variabler...25 3.2 Operationalisering av variabler samt validitet...26 3.3 Första analys av CND 2002...28 3.3.1 Den säkerhetsmässiga situationen 2002...28 3.3.2 National Defense Policy 2002...31 3.3.3 Militärens och andra samhällssektorers roll 2002...33 3.3.4 Internationellt säkerhetssamarbete 2002...35 3.3.5 Kärnvapen och icke-spridning 2002...37 3.4 Första analys av CND 2004...38 3.4.1 Den säkerhetsmässiga situationen 2004...38 3.4.2 National Defense Policy 2004...40 3.4.3 Militärens och andra samhällssektorers roll 2004...42 3.4.4 Internationellt säkerhetssamarbete 2004...44 3.4.5 Kärnvapen och icke-spridning 2004...46 3.5 Andra analys. Jämförelse av CND 2002 och 2004...48 3.5.1 Jämförelse av den säkerhetsmässiga situationen...48 3.5.2 Jämförelse av National Defense Policy...49 3.5.3 Jämförelse av Militärens och andra samhällssektorers roll...50 UKLASSIFICERET 3
3.5.4 Jämförelse av internationellt säkerhetssamarbete...50 3.5.5 Jämförelse av kärnvapen och icke-spridning...51 3.6 Sammanfattning och slutsatser av andra analysen...51 4. Perspektivering...53 Källförteckning...55 FIGURFÖRTECKNING Figur 1 Typ av studie 20 Figur 2 Superanalysenheter, analysenheter och variabler 21 Figur 3 Operationalisering, teoretisk definition 22 Figur 4 Analysmodell 24 Figur 5 Schematisk genomförande av första analysen 27 TABELLFÖRTECKNING Tabell 1 Variabel 1-3, beroende & oberoende variabler samt syfte 26 BILAGOR Bilaga 1 Jämförande analys: Den Säkerhetsmässiga Situationen Bilaga 2 Jämförande analys: National Defense Policy Bilaga 3 Jämförande analys: Militärens och andra samhällssektorers roll Bilaga 4 Jämförande analys: Internationellt Säkerhetssamarbete Bilaga 5 Jämförande analys: Kärnvapen och icke-spridning Bilaga 6 Operationalisering av beroende och oberoende variabler Bilaga 7 Anarchy-Assumptions and Some Possible Foreign Policy Strategies UKLASSIFICERET 4
Resumé Den 19 september 2004 avslutades en era i Kinas politiska historia då den sista av tredje generationens ledare, Jiang Zemin, president 1993-2003, avgick från sin sista post som överbefälhavare för PLA 1. Efterträdare blev Hu Jintao som redan innehade de två mest betydelsefulla politiska posterna i Kina, president och partiordförande. PLA har traditionellt haft sin egen identitet som inte nödvändigtvis har varit ens med regeringen och partiet. PLA ser återföreningen mellan Kina och Taiwan som en livsnödvändighet för att undvika fragmentering av landet. Kinas utrikespolitik har blivit kärvare under de senaste 1-2 åren och förhållandet till många av de mest betydelsefulla internationella aktörerna har blivit sämre. En regelrätt maktkamp mellan Hu Jintao och Jiang Zemin har varit under uppseglande där meningsskiljaktigheterna har funnits på såväl det inrikespolitiska som utrikespolitiska planet. Oberoende bedömare har sett flera anledningar till denna kärvare utrikespolitik. En förklaring pekar på en oklar maktfördelning som hämmar en nyanserad utrikespolitik. En annan förklaring kan vara att nationalistiskt sinnade krafter verkar för en hårdare linje mot Taiwan och USA. Kina har sedan 1995 givit ut fem vitböcker som avhandlar National Defense Policy. De två senaste är utgivna i december 2002 respektive december 2004, under två olika administrationer som var och en för sig representerar en generation av det kinesiska ledarskapet. Min tes är att det nyligen fullbordade skiftet i det kinesiska ledarskapet, från 3:e till 4:e generationens ledare, har inneburit ett skifte i den kinesiska nationella försvarspolicyn. Hur påverkar detta skifte Kinas syn på förhållandet mellan Kina, Taiwan och omvärlden och vilka konsekvenser kan det få på sikt? Om man läser de två dokumenten 2 om den nationella försvarspolicyn, skrivna under var och en av de två generationerna, så kan man anta att den principiella inställningen till konflikten inte har ändrats. Däremot kan man, utan att gå på djupet, konstatera att tonen i 2004 års dokument skärpts har betydligt. För att få en djupare och bredare förståelse krävs en analys av de underliggande antagandena och deras förändring. Huvudämnet, förändringar i den nationella försvarspolicyn och vald inriktning inom detta med fokus på maktanvändning eller hot om detta, gör att valet av teori förenklas. Teorin ska ge ett verktyg varifrån det går att tolka den verklighet som policierna ger uttryck för. Vidare skall teorin vara enkel, lätt att operationalisera samt vara så heltäckande som möjligt. Neorealismen är den övergripande teori som bäst svarar mot dessa krav samtidigt som den ger möjlighet att blicka framåt och prediktera en tänkbar utveckling. Jag har tagit utgångspunkt i de dokument som avhandlar den kinesiska nationella försvarspolicyn representerat av skiftet mellan de två generationerna och tolka den kinesiska uppfattningen av verkligheten ur en IP-teoretisk 3 synvinkel för att analysera hur skiftet kan förklaras ur detta synsätt. Denna förklaring skall slutligen användas till en perspektivering, således ett bud som neorealismen ger på en tänkbar utveckling. Analysen ger vid handen att det har skett en förändring i den kinesiska nationella försvarspolicyn från 2002 till 2004, från 3:e till 4:e generationens ledarskap. Tre av de fem analysenheterna i varje policy, de som avhandlar den internationella situationen, den 1 Peoples Liberation Army 2 China s National Defense in 2002 samt China s National Defense in 2004 3 Internationell Politik UKLASSIFICERET 5
nationella försvarspolicyn och de sammanfattade kapitlen under rubriken militärens och andra samhällssektorers roll har alla förändrats i riktning mot att uttrycka ett offensiv neorealistiskt synsätt i enlighet med Mearsheimers teorier. Den fjärde analysenheten, internationellt säkerhetssamarbete visar enbart en mindre förändring i riktning mot att uttrycka ett offensiv neorealistiskt synsätt. Den sista analysenheten, kärnvapen och ickespridning är fortsatt defensivt neorealistisk i sitt synsätt. Detta innebär att Kina ser på det internationella systemet som anarkiskt. Enheter är oberoende, rationella och enhetliga stater vars primära mål är överlevnad. Dessa stater har alla någon militär offensiv förmåga, och på grund av detta så representerar de ett potentiellt hot mot andra stater. Till detta hör att ingen stat kan vara säker på en annan stats intentioner. På grund av dessa faktorer söker staterna att maximera sin maktposition i förhållande till andra stater med syfte att säkra dess primära mål: överlevnad. Det ideala sättet att nå målet i ett anarkiskt system är att sträva efter hegemoni samt att i slutänden även uppnå detta. Stater är offensivt och defensivt orienterade på samma gång eftersom de strävar mot hegemoni samtidigt som de balanserar mot potentiella angripare. Detta resonemang verkar på det globala och regionala planet på samma gång. Synen på det internationella säkerhetssamarbetet präglas av att staterna gemensamt balanserar mot de icke-traditionella hot som terrorism, extremism och gränsöverskridande kriminalitet utgör. Varje stat som väljer att samarbeta gör det utifrån sina förutsättningar och på sina premisser. Synen på kärnvapen och icke-spridning medför att status quo avseende vilka aktörer som besitter kärnvapen och andra WMD skall bibehållas och att synen på dessa vapen är oförändrad. Detta leder till besvarandet av huvudfråga ett: Har det skett ett paradigmskifte eller paradigmförändring i den nationella kinesiska försvarspolicyn från 2002 till 2004? Svaret på huvudfråga ett blir: Det är inte fråga om ett paradigmskifte eftersom neorealismen inte har falsifierats och ett bättre alternativ framkommit. Istället har det skett en paradigmförändring från en klassisk/defensiv neorealistisk grundsyn på det internationella systemet, dess processer och medel att nå målen till en offensiv neorealistisk syn på detta, hur forskningsobjektet skall förstås samt vilka teorier, metoder och observationer som är relevanta. Mearsheimers offensiva neorealism kan utnyttjas för att prediktera staters beteende i ett anarkiskt system. Resultatet från denna prediktering utgör svaret på studiens andra huvudfråga: Genomför, på bakgrund av neorealismen, en perspektivering av en tänkbar utveckling i relationen Kina Taiwan mot år 2015. Tidshorisonten är mycket osäker och den neorealistiska teorin lämnar inget extra stöd hit, men analysen, den offensiva neorealistiska uttolkningen och med den nyligen stiftade Anti- Secession Law i tanke så talar utvecklingen för att Kina kommer att lösa återföreningen med våld om de anser att det är nödvändigt och gynnsamt. Konflikten har sin upprinnelse i Kinas uppfattning om suveränitet, territoriell integritet, stabilitet och säkerhet och är av mycket stor betydelse. Andra stater tillåts inte blanda sig i vad Kina anser vara dess inre angelägenheter. Återföreningen skall dock i första hand lösas på fredlig väg genom åtgärder som i huvudsak hamnar utanför den neorealistiska teorin. UKLASSIFICERET 6
1. Inledning Kapitlet syftar till att definiera ramarna kring specialen. Inledningsvis diskuteras uppgiftsformuleringen, dess relevans och uppgiftsanalysen. Därefter avhandlas den använda empirin och teorin, dess sammanhang samt metoddiskussion och metodval. Avslutningsvis redogörs det för valda avgränsningar och förutsättningar för specialen. 1.1 Uppgiftsformulering Denna special är en del av ett för en tremannagrupp gemensamt huvudämne, ur vilket det skall utarbetas tre individuella specialer, som var och en täcker ett valfritt ämnesområde inom huvudämnet. Jämlikt specialkatalogen för VUT-II/L-STK 2004/2005 anges gruppens huvudämne att vara Kina Taiwan år 2015. Som en del av detta ämne har jag valt att fokusera på den kinesiska nationella försvarspolicyn och dess förmodade förändring under två olika generationer av kinesiska ledare under rubriken: Paradigmskifte eller paradigmförändring i kinesisk nationell försvarspolicy? Vilket bud ger neorealismen?. 1.2 Inledning Att sia är vanskligt, i synnerhet när det gäller framtiden. Ändå är det syftet med specialen att på basis av en problemformulering där jag initialt undersöker om det har skett ett paradigmskifte eller paradigmförändring, göra just detta, att utifrån en teori prediktera en tänkbar utveckling 10 år framåt i tiden. Det är betydligt lättare att göra uttalanden om det som redan har hänt och det är så som detta problem kommer att angripas. Att genom en förståelse och tolkning av det som redan har hänt, och med hjälp av ett teoretiskt verktyg och metod kunna förstå samtiden och skapa ett underlag för att, med en viss sannolikhet, prediktera en möjlig utveckling. Min tes är att det nyligen fullbordade skiftet i det kinesiska ledarskapet, från 3:e till 4:e generationens ledare, har inneburit ett skifte i den kinesiska nationella försvarspolicyn. Hur påverkar detta skifte Kinas syn på förhållandet mellan Kina, Taiwan och omvärlden och vilka konsekvenser kan det få på sikt? Om man läser de två dokumenten 4 om den nationella försvarspolicyn, skrivna under var och en av de två generationerna, så kan man anta att den principiella inställningen till konflikten inte har ändrats. Däremot kan man, utan att gå på djupet, konstatera att tonen i 2004 års dokument skärpts har betydligt. För att få en djupare och bredare förståelse krävs en analys av de underliggande antagandena och deras förändring. För att kunna nå detta så krävs det ett analytiskt verktyg som tolkar den bild av verkligheten som det kinesiska ledarskapet har givit uttryck för. Denna bild av verkligheten måste vidare ges en teoretisk ram för att kunna urskilja kausala mekanismer och synsätt som kan bidra till att systematisera kunskapen för att kunna dra slutsatser och prediktera. Jag kommer att ta utgångspunkt i de dokument som avhandlar den kinesiska nationella försvarspolicyn representerat av skiftet mellan de två generationerna och tolka den 4 China s National Defense in 2002 (härefter CND 2002) samt China s National Defense in 2004 (härefter CND 2004) UKLASSIFICERET 7
kinesiska uppfattningen av verkligheten ur en IP-teoretisk 5 synvinkel för att analysera hur skiftet kan förklaras ur detta synsätt. Denna förklaring skall slutligen användas till en perspektivering, således ett bud som neorealismen ger på en tänkbar utveckling. 1.3 Relevans Kina är en potentiell supermakt med en ekonomisk tillväxt som få länder kan uppvisa och vars inflytande, både regionalt och globalt ökar. Samtidigt står Kina inför enorma utmaningar inom en rad områden som måste hanteras på ett förnuftigt sätt. Taiwan är Kinas största, viktigaste och mest prestigefyllda inrikespolitiska problem 6. Principen om ett odelat Kina är av avgörande betydelse för legitimiteten hos det styrande kommunistpartiet. Kina är av tradition ett agrart samhälle där land och mark ses som ett uttryck för såväl överlevnad som rikedom och välstånd. Förlust av territorium anses beröva de styrande dess legitimitet. Förlust av Taiwan, som enligt Kinas författning är den 23:e provinsen, innebär enligt detta sätt att tänka att kommunistpartiet förlorar legitimiteten till sitt maktmonopol. Partiet, staten och nationen är förenade i en treenighet och förlust av legitimitet för det ena leder till ett totalt sammanbrott. Utrikespolitiken och inrikespolitiken är mycket nära kopplade. Hur nära tycks vara ett problem att förstå för de kinesiska ledarna. Av detta följer att säkerhetspolitikens utåtriktade och inåtriktade aktiviteter 7 är nära förknippade. Utrikes- och inrikespolitikens täta sammankoppling understryks ytterligare att av Kina, i en historisk kontext, inte har varit expansionistiskt. Den 19 september 2004 avslutades en era i Kinas politiska historia då den sista av tredje generationens ledare, Jiang Zemin, president 1993-2003, avgick från sin sista post som överbefälhavare för PLA 8. Efterträdare blev Hu Jintao som redan innehade de två mest betydelsefulla politiska posterna i Kina, president och partiordförande. PLA har traditionellt haft sin egen identitet som inte nödvändigtvis har varit ens med regeringen och partiet. PLA ser återföreningen mellan Kina och Taiwan som en livsnödvändighet för att undvika fragmentering av landet och är beredda att gå mycket långt för att undvika att Taiwan separeras från fastlandet 9. Kinas utrikespolitik har blivit kärvare under de senaste 1-2 åren och förhållandet till många av de mest betydelsefulla internationella aktörerna har blivit sämre. En regelrätt maktkamp mellan Hu Jintao och Jiang Zemin har varit under uppseglande där meningsskiljaktigheterna har funnits på såväl det inrikespolitiska som utrikespolitiska planet 10. Oberoende bedömare har sett flera anledningar till denna kärvare utrikespolitik. En förklaring kan vara de förhållanden som rådde mellan mars 2003 och september 2004, då Hu Jintao, president och generalsekreterare, men Jiang Zemin fortfarande var överbefälhavare för PLA, delade makten på ett sätt som distraherade ledarna, gjorde maktfördelningen otydlig och hämmade en nyanserad utrikespolitik. En annan förklaring är att Hu Jintao i större grad än Jiang Zemin utsätts och ger efter för press från de traditionellt 5 Internationell Politik 6 Kinesisk definition eftersom Taiwan betraktas som en utbrytarprovins. Problematiken skall således behandlas som ett nationellt problem även om dess konsekvenser är utrikespolitiska. 7 Andrén, N, Säkerhetspolitik Analyser och tillämpningar (2002) s.29 8 Peoples Liberation Army 9 Watson, The PLA and the Taiwan Issue s. 213-216 10 TEMPUS 37, 9-15 september 2004, s.18-19 UKLASSIFICERET 8
mera nationalistiskt sinnade krafterna (PLA och delar av befolkningen) att föra en hårdare linje mot Taiwan och USA 11. 1.4 Uppgiftsdiskussion 1.4.1 Ämnesdiskussion Med bakgrund i de formella kriterier 12 och de två problemformuleringsseminarier som avhållits under senhösten 2004 har jag valt att diskutera, analysera och perspektivera den kinesiska nationella försvarspolicyn och dess förmodade förändring i förhållande till Taiwan och omvärlden. Det gemensamma huvudämnet Kina Taiwan år 2015 ger en stor tolkningsfrihet i ämnesvalet. Kina har som strategiskt mål att återförena Taiwan med moderlandet 13. Enligt general A. Beaufre är strategins mål och syfte att uppnå ett avgörande genom att skapa och utnyttja en situation som medför en tillräcklig grad av moralisk upplösning hos motståndaren för att förmå honom att acceptera de villkor man vill påtvinga honom 14. Vidare menar Beaufre att strategins medel disponerar en skala som går från propaganda eller handelsavtal till insättande av kärnvapen. Konsten består i att välja bland all medel och kombinera deras olika funktionssätt så att de åstadkommer den avsedda effekten, det vill säga att vårt mål uppfylls. Den totala strategin bestäms av den högsta politiska ledningen och består i att formulera och utforma ledningen av den totala krigföringen 15. Beroende på vad man önskar åstadkomma varierar användandet av politiska, ekonomiska, diplomatiska och militära medel. Clausewitz menar att våldet är det yttersta sättet att påtvinga motståndaren vår vilja 16. Av detta följer att det är intressant att belysa ämnet ur en aspekt där våld, eller hot om våld, kan komma till användning. Både Beaufre och Clausewitz avhandlar relationer mellan motståndares viljor och är därför tillämpliga på relationer mellan stater (Kina och andra stater) och mellan stater och statsliknande aktörer (Taiwan). Jag har valt att utgå ifrån det kinesiska perspektivet på den allra högsta politiska nivån av flera orsaker: För det första är Kina den stat som av samtliga andra stater betraktas som suverän. För det andra så är det Kina som besitter alla de förmågor som behövs för att kunna agera. För det tredje så anser Kina att det rör sig om ett inrikespolitiskt problem och därför inte tolererar inblandning utifrån. Sammantaget så väljer jag det kinesiska perspektivet eftersom det kan anses ha (viss) legitimitet, Kina har möjlighet till att fysiskt backa upp ord med handling och de har motiv till sin handling. Kina kan anses besitta stormaktsstatus och det intressanta är vad detta innebär och vilka konsekvenser det kan få. Den kinesiska nationella försvarspolicyn speglar hur Kina uppfattar sig själv och sin plats i världen samt hur man anser att omvärlden med dess aktörer och mekanismer fungerar. De aktörer som behandlas är de stater som Kina anser ha vilja, möjlighet och kapacitet att påverka utvecklingen. Valet av teori påverkar graden av upplösning på aktörsnivån. Den 11 Brødsgaard & Christensen, Vagtskifte i Kina- Konsekvenser og perspektiver. s.20 12 Institut for strategi, VEJLEDNINGSSAMLING KAPITEL 4, FAK augusti 2004 13 White Paper- The One-China Principle and the Taiwan Issue, February 21, 2000 14 Beaufre, Modern strategi för fred och krig, s.23 15 ibid s.29-30 16 Clausewitz, Om kriget, s.29 UKLASSIFICERET 9
intrastatliga aktörsnivån begränsar sig till att se den politiska ledaren som en representant för statsapparaten och politiska administrationen med den politiska inriktning och vilja den ger uttryck för. 1.4.2 Empiri Empirin ska tillhandahålla erforderligt underlag för att analysera den kinesiska nationella försvarspolicyn och dess antagna förändring i skiftet från 3:e till 4:e generationens ledarskap. Vitböckerna 17 om den kinesiska nationella försvarspolicyn utgivna 2002 och 2004 är utgivna av den kinesiska regeringen och bedöms täcka det empiriska behovet för analysen då de speglar den officiella kinesiska hållningen. 1.4.3 Definitioner & begrepp Paradigm: Ett paradigm anger implicit hur forskningsobjektet skall förstås, vilka teorier, metoder och observationer som är relevanta och riktiga samt kriterier för god vetenskap. Forskningen utifrån ett paradigm bildar en tradition, där teoriutveckling och även uppfattningen av yttervärlden är styrd av de problem paradigmet anger som centrala. Forskningen inom ett paradigms ramar består i första hand av "pussellösning"; man "städar" i paradigmet genom att förbättra mättekniker, förfina observationer, nyansera begrepp och matcha teori mot fakta. Så småningom uppstår anomalier, dvs. begreppsliga inkonsistenser eller observationer som inte kan passas in i paradigmet. När anomalierna blir så många och besvärande att de inte kan bortses ifrån uppstår en kris, vilket innebär att man går tillbaka till paradigmets förutsättningar och filosofiska grunder och undersöker dessa kritiskt. Ett paradigmskifte äger rum om det äldre paradigmet inte kan "räddas" och det samtidigt finns en attraktiv paradigmkandidat, vilket betyder att forskningen kan utgå från nya grunder och förutsättningar 18. Policy: grundprinciper för en stats handlande i visst avseende, ofta rörande yttre kontakter 19. 1.5 Teori Huvudämnet och vald inriktning inom detta med fokus på maktanvändning eller hot om detta, gör att valet av teori förenklas. Teorin ska ge ett verktyg varifrån det går att tolka den kinesiska ledningens syn på sig själv, dess plats i det internationella systemet, stabilitet och säkerhet, maktfördelning och dess mekanismer samt internationellt samarbete. Teorin ska vidare vara enkel med få variabler som går att operationalisera samtidigt som den ska vara så heltäckande som möjligt. Neorealismen är den övergripande teori som bäst svarar mot dessa krav samtidigt som den ger möjlighet att blicka framåt och prediktera en tänkbar utveckling. En djupare teoretisk diskussion samt motivering av vald teori framgår av kapitel 2.1 1.6 Metod Metoden bygger till första delen på en empirisk undersökning med en förklarande studie där teorin är på plats från början. Det valda fallet är i centrum vilket innebär att 17 Officiell dokumentsamling i utrikespolitiskt eller diplomatiskt ärende. www.ne.se 2005-02-09 18 www.ne.se 2005-02-09 19 ibid UKLASSIFICERET 10
undersökningen är teorikonsumerande 20. Den använda teorin ska utnyttjas för att förklara det beskrivna fenomenet, i det här fallet den kinesiska nationella försvarspolicyn. Studien är en fallstudie med en kontext (den kinesiska nationella försvarspolicyn) analyserad vid två tillfällen (CND 2002 och CND 2004) och är en mest-lika-design 21. Analysresultaten från CND 2002 och CND 2004 jämförs för att utkristallisera förändringarna och skillnaderna. Dessa förändringar utgör stommen för de slutsatser som kan dras genom att använda en neorealistisk optik. En djupare metodmässig diskussion framgår av kapitel 2.2. 1.7 Analysmodell En grafisk presentation av analysmodellen redovisas i figur 4. Analysmodellen bygger på ovan redovisad metod och bygger på att analysen genomförs i två steg. Inledningsvis analyseras CND 2002 och CND 2004 var för sig (i analysmodellen kallat superanalysenheter) uppdelat på vardera fem analysenheter 22. Analysenheterna 23 som refererar till en superanalysenhet är hämtade från dispositionen av respektive CND. För att kunna genomföra en analys så skall operativa indikatorer diskuteras och konstrueras. Med utgångspunkt i de tidigare teori- och metoddiskussionerna skall neorealismens grundläggande antaganden tjäna som oberoende variabler. De oberoende variablerna skall beskriva variationen hos analysenheterna som bedöms kunna förklara variationen i den beroende variabeln. Som beroende variabel, för att beskriva variationen i den egenskap i analysenheten vi vill förklara, används hörnstenarna i den neo-realistiska tankegången hur det internationella systemet är uppbyggt, maktfördelning och maktbalans samt säkerhet. När variablerna är konstruerade så kan den första av två analyser påbörjas. Varje analysenhet ingående i någon av de två superanalysenheterna analyseras med hänsyn till de olika variablerna. Därefter sammanfattas resultaten för de respektive analysenheterna. Sammanfattningen ger en samlad bild av hur de respektive policierna (superanalysenheterna) kan förstås och uttryckas på bakgrund av variablerna och neorealismens hörnstenar. Därefter vidtar analysens andra del där de respektive superanalysenheternas resultat jämförs för att få fram vilka förändringar och skillnader som föreligger. Dessa skillnader och förändringar ligger till grund för de slutsatser som dras för att svara på den grundläggande frågeställningens första del: Har det skett ett paradigmskifte i Kinas nationella försvarspolicy? Slutligen används den neo-realistiska teorin för att göra en prediktering av en tänkbar utveckling på bakgrund av de slutsatser som dras i tidigare kapitel. En mera ingående diskussion och förklaring av analysmodellen framgår av kapitel 2.3. 1.8 Innehåll, avgränsningar & förutsättningar 1.8.1 Innehåll Specialens disposition: Kapitel 1 & 2 fastställer den teoretiska, metodmässiga och analytiska ramen för diskussion, analys och perspektivering. 20 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wägnerud, Metodpraktikan, s.97 21 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wägnerud, Metodpraktikan, s.112 22 ibid s.55 23 ibid s.49-52 UKLASSIFICERET 11
Kapitel 3 diskuterar och analyserar CND 2002 och CND 2004. Första analysen ger svar på hur neorealismen tolkar hur Kina ser på sig själv och sin omvärld, en kontext, vid två tillfällen. Andra analysen ska jämföra dessa policies syn för att ta fram skillnader och förändringar för att svara på den första frågan. Kapitel 4 ska på bakgrund av slutsatser dragna i andra analysen genomföra en perspektivering mot år 2015 för att ge ett neorealistiskt bud på den andra frågan. 1.8.2 Avgränsningar Följande principiella avgränsningar har gjorts: Tid. Specialen omfattar tidsrymden då de två senast vitböckerna, en för varje generation, skrevs. Faktainsamlingen avslutades 1.februari 2005. Empirin omfattar enbart de två vitböckerna. Detta grundar sig på att de förmodas vara skrivna med så lika förutsättningar som möjligt och att de uttrycker det kinesiska ledarskapets politiska vilja utan att ha omtolkats av annan part. Teorin omfattar enbart en huvudteori, neorealismen. Ur detta faller att begreppsapparaten, förklaringarna och perspektiv i sig medför avgränsningar. Ämnesvalet har diskuterats. 1.8.3 Förutsättningar Det förutsätts att Taiwan agerar rationell och som en stat, trots att kriterierna för statsbegreppet och suveränitet inte uppfylls. När stater diskuteras vidare i specialen så förutsätts det att Taiwan bl.a. beteendemässigt anses vara en stat. 1.9 Källor & litteratur Eftersom Kina tillhör en av de snabbast växande makterna i världen så är det naturligt att ett stort intresse finns både hos media och hos analytiker att följa den säkerhetsmässiga utvecklingen i Sydostasien. Inledningsvis har ett stort antal artiklar i tidskrifter och på Internet har utnyttjats för att skapa en bred kunskapsmässig grund om Kina och kinesiskt säkerhetstänkande. Dessa redovisas inte. Internetartiklar som utnyttjats för studien har övervägande karaktär an officiella källor som lagts ut med partiets godkännande. De speglar inte hela sanningen, men uttrycker den kinesiska statens hållning och kan därför utnyttjas i denna studie då det är den kinesiska statens hållningar som är av intresse. Som empiri har, som tidigare diskuterats, enbart två vitböcker utnyttjats. Dessa vitböcker är den kinesiska regeringens officiella hållning till det nationella försvaret och dess utveckling och ger en bild av hur två olika regeringar, med två olika generationer av ledare, ser på försvarspolicyn. Dessa kan ur ett källkritiskt perspektiv betraktas som trovärdiga och äkta källor med hög grad av samtidighet. Det kan däremot inte uteslutas att källorna inte ger den hela, sanna och fullständiga bilden av den kinesiska nationella försvarspolicyn. Bara det som respektive regering önskar att förmedla är det som blir publiceras. Bilden som denna special ger måste ses med detta principiellt viktiga förbehåll. Övrig litteratur omfattar teori- och metodlitteratur, där tyngdpunkten ligger på IP-teori. Försök har gjorts att förhålla sig till de stora och erkända neorealisterna och deras teorier. Företrädesvis har författarnas huvudverk utnyttjats för att undvika ytterligare en tolkning av teorin. Litteraturen bedöms sammantaget som trovärdig och relevant för denna studie. UKLASSIFICERET 12
2. Teori och metod Kapitlet syftar till att fastlägga specialens analytiska ram genom en mera ingående diskussion om teori, metod och analysmodell. 2.1 Teori 2.1.1 Varför teori och varför neorealism? Diskussioner om de olika riktningarna i IP fyller flera funktioner. Dels kan den tjäna som en vägledning hur man skall studera IP, vilka relativ betydelse förhållanden eller variabler inom IP kan tillmätas, på vilket sätt det internationella systemet skall förstås, aktörers och staters beteenden etc. Dels kan den skapa en metadebatt om de olika riktningarnas premisser och om förutsättningar för konkreta studier 24. Det bidrar till att klargöra vilka skillnader det finns i de olika teorierna synsätt på IP och att man genom ett medvetet val av teori kan påverka de grundläggande antaganden och förståelsen av de konkreta situationerna som skall studeras. Diskussionen om olika riktningar har även nackdelar. Den kan verka som ett filter som fel utnyttjat sorterar ut den väsentliga informationen. Djupet och självständigheten i analysen kan påverkas negativt om förhållandet till riktningen inte är tillräckligt kritiskt. Rätt utnyttjad teori hjälper oss att ställa rätt frågor till rätt material för att få fram rätt slutsatser. Två i många avseende likartade, fast ur vitt skilda grunder framsprungna, teorier som är användbara för att beskriva internationella relationer är neorealism och neo-liberal institutionalism. Båda teorierna bygger på att de huvudsakliga aktörerna är stater som är under kraftig påverkan av det anarkiska systemet. En schematisk bild som visar relationen mellan dessa teorier samt neorealistiska underteorier eller utvecklingar med dess främsta företrädare framgår av bilaga 7../7 Neo-liberalismen missbedömer det anarkiska systemets effekter på staterna och dess mål enligt neo-realisterna, och de målar upp en ljusare bild av möjligheterna till samarbete än vad som faktiskt kan bevisas. Neo-realisterna däremot har en bättre förståelse för den effekt som det anarkiska systemet har på staterna och på så sätt ger neorealismen en mera övertygande logisk analys av relationer och samverkan mellan stater i det anarkiska systemet. Medan neo-liberaler medger att deras teori har dålig förklaringskraft när det gäller säkerhet i det internationella systemet så är neorealismen en teori som passar vid analysen av politisk-militära mål 25. Neorealismen är en av de idag dominerande teorierna inom Internationell Politik där fokus är lagt på staters säkerhet. Neorealismen är epistemologiskt pragmatisk 26, det vill säga att den ser kunskapen och forskningsresultat som objektiva i betydelsen att de kan återskapas av andra forskare samtidigt som det pragmatiska betonar att teorierna värderas utifrån deras praktiska användbarhet. Neorealismen har även den fördelen att den är en sparsam teori uttryckt på så sätt att det är en generell teori som förklarar helheten utifrån ett fåtal variabler. Neorealismen har valts då den anses vara den teori som ställer de rätta frågorna och ger de bästa förutsättningarna för att analysera den kinesiska nationella försvarspolicyn. 24 Kelstrup, Petersen & Schou, Om international politiks teori, s.16-17 25 Grieco, Cooperation among Nations s.2-3 26 Wivel, Neorealist Theory and the study of European political Integration s.1 UKLASSIFICERET 13
2.1.2 Neorealismens grundläggande antaganden De grundläggande antagandena utgår ifrån Waltz tankar om politiska systems struktur, om systemens organisering, om enheternas karaktär samt om fördelningen av förmågor. Dessa publicerades 1979 och kan anses vara det grundläggande verket i neorealismen. Waltz gör två viktiga distinktioner: mellan system och enheter samt mellan strukturer och processer. Strukturer definieras på tre olika nivåer. Den första nivån definieras av det sätt på vilket den är organiserad. Systemen förändras i grunden om en organiseringsform ersätter en annan. Systemen kan vara antingen anarkiskt eller hierarkiskt uppbyggda. Den andra nivån definieras av specifikationen av differentierade enheter. Ett hierarkiskt system ändras om funktionerna hos en enhet definieras annorlunda. Detta kriterium avseende systemförändring utgår i ett anarkiskt system eftersom det är uppbyggt av likartade enheter. Den tredje nivån definieras genom fördelningen av förmågor (makt) mellan enheterna. Förändringar i denna fördelning medför systemförändringar oavsett om systemet är anarkiskt eller hierarkiskt 27. Processer är de relationsmönster som försiggår mellan enheter i ett system, relationer som i varierande grad speglar det tvång och begränsningar som systemets struktur medför 28. Detta leder till följande antagande 29 : Det internationella systemet är anarkiskt. De enda betydelsefulla aktörerna är stater (egentligen bara de starkaste). Stater skall betraktas som enhetsaktörer, vilka handlar rationellt. Systemets samlade beteende skall tolkas utifrån systemets struktur. Det är fördelningen av makt - kapacitet mellan aktörerna som utgör det mest väsentliga elementet i systemets struktur. Staten säkerhet är baserad på självhjälp. Det är den relativa militära styrkan som är den mest betydelsefulla faktorn i fördelningen av makt - kapacitet. Systemets struktur bestäms av antalet poler i systemet i form av mäktiga stater. Systemets fundamentala beteende bestäms av en maktbalans mellan dessa poler. Waltz menar att polariteten är en avgörande faktor för stabiliteten och säkerheten i det internationella systemet 30. Staternas beteende bestäms av deras yttre villkor. Systemets struktur anger ramarna för statens strategi. Eftersom alla staten verkar i ett anarkiskt system (nivå 1), och är funktionellt likartade (nivå 2) så är den dominerande och mest varierande faktorn fördelningen av makt (nivå 3), systemets polaritet. Detta medför att staterna agerar på ett liknande, dock ej identiskt sätt eftersom de påverkas av samma förutsättningar och ställs inför uppgifter som är likartade. Waltz menar att i detta antagande ligger en av teorins styrkor: alla staters beteenden (förutom de allra minsta) i det internationella systemet kan analysera utifrån samma förutsättningar. Medan nationell politik består av differentierade enheter som utför specificerade uppgifter så består internationell politik av likartade 27 Waltz, Theory of International Politics s.88-101 28 Ruggie, Toward a Neorealist Synthesis s.133-134 29 Kelstrup, Petersen & Schou, Om international politiks teori, s.33 30 Waltz, Theory of International Politics, kapitel 5 UKLASSIFICERET 14
enheter som duplicerar varandras aktiviteter 31. Antalet poler, stormakter, är en ytterst en empirisk fråga, vars svar baseras på vanligt förnuft. Waltz argumenterar för att det mest stabila systemet består av enbart två poler. För att räknas som en stormakt så listas 7 kategorier, i vilka staten måste placera sig högre i samtliga kategorier relativt andra stater. Dessa kategorier är befolkningsstorlek, storlek på territorium, naturresurser, ekonomisk förmåga, militär styrka, politisk stabilitet samt kompetens och duglighet 32. Relativa vinster prioriteras högre än absoluta. Fungibilitet innebär att relativa vinster, som uppnåtts i en sektor, kan förflyttas till andra sektorer för att där skapa en relativ förstärkning för att på så sätt bidra till statens säkerhet 33. Kärnvapen spelar en viktig roll i staternas säkerhet (befinner sig på den andra strukturnivån, enhetsnivån). Kärnvapen och kärnvapenspridning i sig påverkar dock inte den tredje nivån, maktfördelningen mellan staterna, d.v.s. polariteten. Det som kan skapa förändringar i maktfördelningen är statens andraslagsförmåga 34. Dessa antagande ska ses som ett konceptuellt utgångsläge i den vidare diskussionen om utvecklingen av neorealismen inför den kommande analysen. Tankarna i Waltz neorealism kan sammanfattas på följande sätt: Det internationella systemet är av anarkisk självhjälpsstruktur. Denna självhjälpsstruktur medför att alla staters primära mål är överlevnad. På grund av att man bekymrar sig om säkerheten gör att staterna fokuserar på relativa vinster, vilket i sin tur försvårar samarbete. Antagandet om sektorers fungibilitet är viktig. Utan detta antagande skulle neorealismen ge utrymme för långtgående samarbete inom vissa sektorer utan att detta skulle påverka staternas fruktan för dess överlevnad 35. 2.1.3 Utveckling av neorealismen Under de mer än 25 år som har förflutit sedan Waltz bok skrevs har utvecklingen i den internationella politiken visat att ett flertal av antaganden har varit direkt felaktiga, alternativt att de har mist en del av sin förklaringskraft eller nyanseringsförmåga. Ett stort antal försök att revidera neorealismen för att få en teoretisk förklaringsmodell som fungerar och flera nyare versioner av neorealismen har lanserats efter det kalla krigets slut. Under senare år har en uppdelning mellan de neo-realister som primärt fokuserar på faran för konflikter och de som primärt fokuserar på möjligheten till samarbete blivit märkbar 36. Den första kategorin, av många benämnd aggressiv eller offensiv 37 neorealism, menar att strukturen på det internationella systemet gynnar konflikt och aggression mellan stater. Eftersom säkerhet är sällsynt och svåruppnådd så anammar rationella stater ofta offensiva strategier för att nå sitt primära mål, säkerhet, och på så sätt intensifieras den internationella konkurrensen så att den med stor sannolikhet leder mot konflikter samt att internationella institutioner har små möjligheter att korrigera detta tillstånd. Den defensiva neorealismen hävdar, i motsats, att strukturen i det internationella systemet inte alls med nödvändighet leder till ökad konkurrens och konflikter. Den offensiva neorealismen menar att staterna har som mål att maximera deras relativa styrka och makt i systemet medan defensiva neo-realister menar att staterna agerar för att 31 Waltz, Theory of International Politics, s.96-97 32 ibid kapitel 7:I 33 Wivel, Neorealism, Identity and Integration s.5 Waltz, A Response to My Critics s.333 34 Waltz, Theory of International Politics, kapitel 8:IV 35 Wivel, Neorealist Theory and the study of European political Integration s. 17 36 ibid s.3 37 Härefter avser jag använda Mearsheimers benämning offensiv neorealism. UKLASSIFICERET 15
bibehålla sin plats i det internationella systemet 38. Det är viktigt att understyrka att de båda varianter i grunden delar de antagande som de fundamentala teserna i Waltz teori, vilka har redovisats ovan. Det är därför möjligt att vidareutveckla teorierna med den grundläggande teorin, ibland benämnd klassisk neorealism, i botten. 2.1.3.1 Offensiv neorealism Offensiv neorealism, som den beskrivs av Mearsheimer, utgår från de (gemensamma) fem antagandena om det internationella systemet, men uttrycker dessa något annorlunda 39. Systemet är anarkiskt, det finns ingen central världsregering ovanför staterna. Av detta följer att suveräniteten utgör en viktig del av staterna. Staterna äger en (viss) inneboende offensiv militär förmåga som ger dem möjlighet till att skada eller förgöra varandra. Stater kan aldrig vara säkra på de andra staternas intentioner. En vänligt sinnad stat kan byta ståndpunkt och bli fientlig. Denna osäkerhet är oundviklig. Staternas grundläggande motiv är överlevnad. Stater vill bevara sin suveränitet. Stater tänker strategiskt hur de skall överleva i det internationella systemet. Stater handlar rationellt. Ingen av dessa punkter talar ensam för att stater skulle uppträda på ett konkurrerande sätt mot varandra. Sammantaget menar dock Mearsheimer att dessa fem punkter skapar incitament till att ibland agera aggressivt. Dels beror detta på att staterna fruktar varandra och betraktar varandra med misstro. I ett system utan någon världsregering, där staterna besitter en offensiv förmåga och kanske har motiv att använda denna, så är stater som är beslutna att överleva tvungna att åtminstone hysa en misstanke mot de andra. Det finns ingen given mekanism som straffar en angripare. Dels beror det på att varje stat i det internationella systemet är hänvisat till att garantera sin egen säkerhet och överlevnad. Det anarkiska systemet bygger på självhjälp, vilket dock inte är ett hinder för att bilda allianser. Dessa är enbart temporära och dagens vän kan vara morgondagens fiende. Stater i ett självhjälpssystem skall alltid handla med egenintresset i centrum. Detta är sant både på kort och på lång sikt (beroende på att om en stat förlorar på kort sikt så är det inte säkert att den finns kvar på längre sikt). Slutligen menar Mearsheimer att staterna i det internationella systemet strävar efter att maximera sin relativa maktposition i förhållande till andra stater. Ju större militärt övertag en stat har över andra, desto säkrare är staten, är hans argument. Detta får till följd att stater försöker ta fördelar på andra staters bekostnad, inklusive att starta krig om förutsättningarna är gynnsamma och att en seger bedöms som sannolik. Slutmålet för varje stat borde vara att uppnå hegemoni. Denna logik gäller för alla stater, vilket innebär att de inte enbart strävar efter att uppnå fördelar på andras bekostnad, de försöker också motverka att andra stater uppnår fördelar på deras egen. Stater är både offensiv och defensiv orienterade. Dels försöker man uppnå relativa fördelar själv samtidigt som man försöker att motverka andra staters försök att uppnå relativa fördelar mot sig själv. Detta leder mot en konstant tävlan om att uppnå säkerhet för den egna staten, med den ständiga risken för krigsutbrott i botten. 38 Wivel, Neorealist Theory and the study of European political Integration s.4-7 39 Mearsheimer, The False Promise of International Institutions s.10-13 UKLASSIFICERET 16
Tre saker skiljer Mearsheimer från Waltz 40 : Medan Waltz håller sig till den övergripande systemnivån, så verkar Mearsheimer främst på regional nivå. Detta öppnar upp för såväl regionala som globala poler i diskussionen. Mearsheimer fokuserar mera på de relativa militära förmågorna och dess användning medan Waltz talar om relativa kapaciteter i allmänhet (de 7 kategorierna). Det viktigaste som skiljer dem åt är predikteringen hur staterna beter sig i ett anarkiskt system trots att de har samma mål, överlevnad. Medan Waltz menar att staterna strävar efter att bibehålla sin position så menar Mearsheimer det motsatta. Staterna strävar efter att maximera sin relativa militära förmåga för att överleva i det anarkiska systemet. Av detta följer att stater har ett stort behov att skaffa sig relativa fördelar på andra staters bekostnad samt att starta krig om förutsättningarna bedöms som gynnsamma. Stater är defensivt orienterade i så mening att de försöker förhindra att andra stater uppnår relativa fördelar på dess egen bekostnad, men samtidigt är de offensivt orienterade i och med att de försöker att maximera sin relativa makt mot andra stater. Tankarna i Mearsheimers offensiva neorealism kan sammanfattas på följande sätt: Det internationella systemet är anarkiskt. Enheter är oberoende, rationella, enhetliga stater vars mål primärt är överlevnad. Dessa stater har alla någon militär offensiv förmåga, och på grund av detta så representerar de ett potentiellt hot mot andra stater. Till detta hör att ingen stat kan vara säker på en annan stats intentioner. På grund av dessa faktorer söker staterna att maximera deras relativa maktposition i förhållande till andra stater med syfte att säkra dess primära mål: överlevnad. Det ideala sättet att nå målet i ett anarkiskt system är att sträva efter samt att uppnå hegemoni. Stater är offensivt och defensivt orienterade på samma gång eftersom de strävar mot hegemoni samtidigt som de balanserar mot potentiella angripare. Detta resonemang verkar på det globala och regionala planet på samma gång. 2.1.3.2 Defensiv neorealism Defensiv neorealism företräds bland annat av Grieco och Walt 41 och vars centrala poäng är att staterna agerar som defensiva positionalister i det internationella systemet, vilket innebär att deras avsikt är att behålla sin position i systemet för att säkra målet: överlevnad. Den stora skillnaden från Waltz teori är att dessa teoretiker anser att vissa förutsättningar är villkorade och att dessa speciella förhållanden är specificerade i den defensiva neo-realistiska teorin. Slutsatsen, att staterna agerar som defensiva positionalister är gemensam. Två delar av Griecos teorier har intresse i denna studie. Det mest intressanta är diskussionerna om relativa vinster där Grieco menar att stater, vilka drivs av önskan om överlevnad och självständighet, är oerhört känsliga för en minskning av deras relativa förmågor (ekonomiska, militära, och politiska). Dessa förmågor, vilkas användning tillåter en stat att framkalla de förändringar de önskar hos andra stater, alternativt gör att staten kan motstå andras staters försök att ändra dess beteende, är den yttersta basen för staters säkerhet och självständighet i ett anarkiskt självhjälpssystem. Som ett resultat härav finner man att det fundamentala målet för staten inte är att uppnå högsta individuella 40 Wivel, Neorealist Theory and the study of European political Integration s.28-29 41 Wivel, Neorealist Theory and the study of European political Integration s.33 UKLASSIFICERET 17
vinst eller payoff, utan att hindra andra stater från att öka sina relativa förmågor. Stater kan även underlåta att öka sina absoluta förmågor om detta innebär att det förhindrar andra från att nå större relativa fördelar 42. Denna defensiva positionalism, menar Grieco, har en avgörande betydelse för att förklara staters bristande vilja att samarbeta även om de har gemensamma intressen. Staterna fruktar att den samarbetande partnern får större relativa vinster, vilket innebär att partnern kan dra nytta och utveckla sina relativa förmågor på ett snabbare sätt för att i slutänden växa sig så stark att den övergår från partner till att bli ett hot. För att operationalisera detta introducerar Grieco två distinkta termer, statens individuella payoff respektive en term som integrerar både den egna och partnerns payoff som två variabler i beskrivningen av en stats funktionella uppgifter. Det väsentliga i denna diskussion är huruvida den egna eller de andra staterna är känsligare för skillnader i payoff eller relativa vinster. Kan den egna staten tåla eller acceptera mindre relativa vinster än de andra har en avgörande betydelse då staten skall avgöra om den skall delta i samarbete med andra stater eller inte. Den defensiva positionalismen skapar, enligt Grieco, ett relativt vinstproblem för samarbetet mellan stater. Detta innebär att stater är mindre benägna, alternativt väljer att dra sig ur eller att kraftigt begränsa sina åtaganden att samarbeta om de tror att skillnaderna i vinster i huvudsak kommer att gynna partnern. Detta gäller även om samarbetet innebär stora absoluta vinster. Detta bottnar i antagandet att fungibiliteten påverkar på så sätt att relativa vinster från ett samarbete kan utnyttjas och på sikt skapa en dominerande före detta partner som i värsta fall kan bli en framtida kraftfull motståndare. En stats känslighet för skillnader i payoff varierar i förhållande till dess partners, i dess egna förutsättningar och den typ av samarbete som staten har bundit sig. Samarbete som rör säkerhet och stabilitet har exempelvis en annan tyngd än samarbete som rör ekonomi. Tankarna i Griecos defensiva neorealism kan sammanfattas på följande sätt 43 : Det internationella systemet är av anarkisk självhjälpsstruktur. På grund av detta så kan staterna enbart förlita sig på sig själva för att nå sitt grundläggande mål: överlevnad. Överlevnad i ett anarkiskt självhjälpssystem medför att staterna är intresserade i relativa vinster. Här introduceras två tillägg i förhållande till Waltz. Det första rör staternas känslighet i skillnader i payoff eller relativa vinster jämfört med andra stater. Det andra rör möjligheten till samarbete även det innebär förhållandevis blygsamma relativa vinster för den ena staten som då kan erhålla kompensation 44. Av detta följer att, eftersom stater är mer eller mindre känsliga avseende relativa vinster, så kan vi inte från börja anta att det alltid är svårt för stater att samarbeta. Det neo-realistiska antagandet om relativa vinsters betydelse är beroende av statens känslighet i payoff. Antagandet om att fungibiliteten, som av Waltz ses motverka samarbete, är en förutsättning för resonemanget om staters känslighet i Griecos teori. Slutsatsen är att även om stater bekymrar sig om relativa vinster så kan samarbete mellan stater lösas genom att den som når de lägsta relativa vinsterna kompenseras av den som får de största relativa vinsterna. Walt diskuterar bland annat hur allianser skall formas för att svara mot ett hot 45. Han skiljer på balancing, då stater allierar sig för att möta hotet, och bandwagoning, som avser att man allierar sig med källan till hotet. Antagandet att stater bildar allianser för att förhindra att starkare stater ska dominera finns bland annat hos teoretiker som Waltz. 42 Grieco, Cooperation among Nations s.38-40 43 Wivel, Neorealist Theory and the study of European political Integration s.38-39 44 ibid s. 232-233 45 Walt, The Origins of Alliances s.17 UKLASSIFICERET 18
Eftersom balancing och bandwagoning kan ses som svar på ett hot så listar Walt fyra faktorer som påverkar det hot som den starkare staten kan utgöra mot den svagare 46. Sammanlagd styrka är den första faktorn vilket innebär att statens samlade resurser inom de olika sektorerna påverkar förmågan att utgöra ett hot mot andra. Fungibilitet och relativ styrka hör hemma i denna faktor. Den sammanlagda styrka som en stat kan utöva är således en vikig del i det totala hot en stat kan utgöra mot andra. Geografisk närhet är den andra faktorn. Till skillnad från Waltz som enbart diskuterar i systemiska termer, så menar Walt att en stats förmåga att projicera makt avtar med avståndet. Detta innebär att stater i närområdet utgör ett större hot än stater lång borta. Därför, om alla andra faktorer är lika så väljer staten att bilda en allians med en närliggande stat hellre än en stat som ligger lång borta. Om alla andra faktorer är lika så kan en stats offensiva förmåga vara avgörande för alliansbildningar. Även om den har klara kopplingar till både sammanlagd styrka och geografisk närhet så utgör den offensiva förmåga ett hot mot suveräniteten och den territoriella integriteten. Slutligen så konstateras det att stater med aggressiva intentioner sannolikt kommer att påverka andra stater att balansera mot dem. Syftet med att definiera hoten mot staten istället för att enbart diskutera makt ger en bättre bild av vilka övervägande en stat måste göra när de ingår en allians. Generellt antar Walt att balancing är mera vanligt förekommande än bandwagoning, samt att det senare förekommer under viss identifierbara villkor. Balancing sker bland annat av den orsaken att ingen stat känner de andra staternas intentioner. Bandwagoning kan vara potentiellt farligt eftersom det frigör och ökar den starkare statens relativa resurser samtidigt som den starkare staten kräver förtroendeskapande åtgärder för sin fortsatta fördragsamhet med den svagare staten. Således är balancing säkrare mot potentiella hot än att behöva hoppas på den starkare statens välvilliga inställning. Bandwagoning förekommer framför allt hos svaga stater samt under krig. Sammantaget menar Walt att balancing är den dominerande formen av alliansbildning. Hypotesen kan sammanfattas på följande sätt: Generellt: Stater som utsätts för ett yttre hot allierar sig med andra stater för att bekämpa hotet. Ju större en stats sammanlagda styrka är, desto större tendens för övriga stater att alliera sig. Ju närmare en mäktig stat ligger, desto större tendens för övriga stater att balansera emot. Ju större en stats offensiv förmåga är, desto större tendens för övriga stater att balansera emot. Av detta följer att stater med en kraftig offensiv förmåga sannolikt påverkar andra stater att ingå defensiva allianser. Ju mera aggressiv en stats intentioner upplevs, desto större är sannolikheten för andra stater att alliera sig emot. Grundtesen i Walts argumentation är att det fundamentala målet för staten inte är att uppnå högsta individuella vinst, utan att hindra andra stater från att öka sina relativa förmågor. 46 ibid s.21-26 UKLASSIFICERET 19
2.2 Metod 2.2.1 Typ av studie 47 Att bedriva empirisk samhällsvetenskaplig forskning kan ske på olika sätt. Olika sätt att beskriva forskningen kan vara att skilja på begreppsutvecklande studier, beskrivande studier samt tre typer av förklarande studier: teoriprövande, teorikonsumerande och teoriutvecklande studier. Att relatera sin frågeställning och uppgiftsformulering till någon av dessa kategorier har en central betydelse för hur undersökningen läggs upp och genomförs samt för vilka resultat som faller ur. En begreppsutvecklande studie rymmer de inledande stegen mot en färdig förklaring, men gör inte anspråk på att nå fram till slutsatser hur verkligheten ser ut och hänger ihop. Dess betydelse att dra slutsatser i en perspektivering är därför väsentligt begränsade. En beskrivande studie ger svar på frågor som var, när, hur, vem och vilka, men ger inte svar på varför verkligheten förhåller sig på vissa sätt. Av detta följer att en beskrivande studie har betydande svårigheter att förklara samband och orsaker. Den tredje kategorin, förklarande studier, kan sägas vara en vidareutveckling av den förklarande studien och svarar på frågor av varför-karaktär. Underkategorin teoriprövande studie är en studie där teorin står i centrum och där en eller ett flertal hypoteser prövas på ett empiriskt material. Teorin står i centrum och det fall som testas måste väljas med omsorg och motiveras. I en teorikonsumerande studie är det ett enskilt fall som står i centrum. Forskningsproblemet blir här att med hjälp av den existerande teorin försöka att förklara vad som händer i just detta specifika fall. En teoriutvecklande studie syftar till att få den empiriska analysen att resultera i nya förklaringar till det fall som studeras. Skillnaden mellan en teoriprövande och en teorikonsumerandestudie kan vara en gradfråga. Även om den teorikonsumerande studien primärt handlar om att analysera det specifika fallet så är resultatet avhängigt av tilltron till den valda teorins relevans. Motivationen till studien är central. Den teorikonsumerande studien känns igen på att det primära valet gäller fallet som studeras, val av teori och förklaringsfaktorer kommer här i andra hand. Av uppgiftsställningen kan man sluta sig till att specialen kan räknas in under begreppet förklarande studier och att fallet står i centrum vilket innebär att studien blir teorikonsumerande enligt figur 1 48. Empiriska undersökningar Beskrivande studie Förklarande studie Teorin på plats från början Teorin inte på plats från början Figur 1 Teoriprövande studie Teorikonsumerande studie Teoriutvecklande studie 47 Esaiasson, Gilljam, Oscarsson & Wägnerud, Metodpraktikan, s.33-43 48 ibid s.97 UKLASSIFICERET 20