Internationell politik 2 Föreläsning 1: Suveränitet och realismens moral. Jörgen Ödalen

Transkript

1 Internationell politik 2 Föreläsning 1: Suveränitet och realismens moral Jörgen Ödalen Jorgen.odalen@liu.se

2 Internationell politisk teori Vad ska vi ha teorier om internationella relationer till? Vi utvecklar teorier och begrepp för att förstå och förklara fenomen och händelser inom världspolitiken. Syftet? - Historiskt: att undvika framtida konflikter och säkra fredliga utbyten. - Idag är världspolitiken mer komplex och kräver förståelse och förklaring av allt fler fenomen. - Nya teorier och begrepp - och omformuleringar av de gamla - behövs för att förbättra vår förståelse internationell politik, och ge oss stöd i utformandet av bättre policies och praktiker.

3 Teorier: en snabböversikt En grov uppdelning av teorier om internationella relationer: - Realism - Idealism/liberalism - Kritiska teorier

4 Teorier: en snabböversikt Realistiska teorier fokuserar på stater och deras relationer i termer av makt, främst militär och politisk makt; d.v.s. förmågan att få andra aktörer i det internationella systemet att agera så att de främjar den egna statens intressen. Realister fokuserar i regel på vikten av att bevara ordning i det internationella systemet. De förordar därför oftast ett bevarande av det rådande systemet status quo. Att förändring inte sker är något positivt. Det finns alltså ett grundläggande konservativt drag inom realismen.

5 Teorier: en snabböversikt Idealister/liberaler fokuserar på skapandet av en fredlig värld genom integration - särskilt ekonomisk integration - av stater in i det internationella systemet. Idealismen/Liberalismen fokuserar på att öka människors frihet och ser därför gärna förändringar av status quo som leder till förbättringar för stater och individer. Ibland används t.o.m. termen revolutionism (Wight).

6 Teorier: en snabböversikt Kritiska teorier fokuserar inte främst på hur länder, eller det internationella systemet, kan bli framgångsrikt eller stabilt, utan formuleras ofta som kritik mot realism och/eller liberalism. Ett exempel: Konstruktivister, utmanar dessa teorier genom att påpeka att makt, suveränitet och andra centrala begrepp inte existerar naturligt i internationella relationer, utan är sociala konstruktioner som kan förändras av människors beteende.

7 Några ord om suveränitet Vad är suveränitet? En odelad, exklusiv rätt att utöva politisk auktoritet inom ett givet territorium. Suveräniteten har en intern och extern sida: Intern suveränitet: Politisk auktoritet inom det egna territoriet ett framgångsrikt hävdande av monopol på det legitima nyttjandet av tvång inom ett givet territorium. De som lever på territoriet omfattas av den av auktoriteten antagna lagarna och reglerna (specificeras av en konstitution). Extern suveränitet: Oberoende och autonomi gentemot andra stater, eller organisationer (specificeras i internationell rätt).

8 Några ord om suveränitet Statssuveränitet är ett relativt modernt påfund: Westfaliska freden 1648 (som avslutade det 30 åriga kriget mellan protestanter och katoliker) lade grunden för det moderna systemet av suveräna stater. Tidigare: stadsstater, feudala stater, imperier Det medeltida Europa var ett sammelsurium av överlappande auktoriteter. Det närmaste en suverän var Respublica Christiana (västra Europa), som dock hade begränsad auktoritet.

9 Några ord om suveränitet Medeltiden: Utspridd auktoritet (ingen suverän) Modern centraliserad auktoritet (suveränitet) Påven Kejsare Regering Ärkebiskop Kung Biskop Präst Folket Baron Riddare Folket Jackson & Sorensen (2013)

10 Några ord om suveränitet Respublica Christiana RELIGIÖS HIERARKI POLITISK HIERARKI Påven Kejsaren Ärkebiskopar, biskopar m.m. Präster Kristna Kungar; andra semi-oberoende regenter Baroner och andra semioberoende lokala styrande Folket Jackson & Sorensen (2013)

11 Några ord om suveränitet Även den Westfaliska statssuveränitet var begränsad; gällde endast de europeiska folken. Ej de ociviliserade folken. I suveränitetens namn tog sig européerna rätten att kolonisera nya territorier. Först i och med liberalismens inflytande uppkom idéer om populär suveränitet och nationellt självbestämmande och kolonialismen började betraktas som något moraliskt problematiskt.

12 Några ord om suveränitet Suveränitetens framtid? Försvagas statssuveräniteten genom globaliseringen? (Jackson: gör skillnad på suveränitet ett juridiskt begrepp och ekonomiskt oberoende) EU är det något nytt (eller återgång till något gammalt)? Ger europeiska stater upp delar av sin suveränitet till EU? Är det kanske inte något fundamentalt nytt utan bara överenskommelser mellan suveräna stater?

13 Klassisk realism Realismen förstår och förklarar internationella relationer i termer av makt, kallas därför ofta för Realpolitik. De filosofiska grunderna: - Thukydides (400 talet före kristus): Det peloponnesiska kriget. De starka gör det det de har makt att göra. De svaga accepterar det de måste acceptera.

14 Klassisk realism De filosofiska grunderna, forts.: - Niccolò Machiavelli, Fursten (1513): Historien upprepar sig. En härskare kommer av nödvändighet behöva avvärja hot mot sin stat - bevara sin makt! Ändamålen helgar medlen! - Hobbes, Leviathan (1651): Homo homini lupus. Människan är en varg mot andra människor. Sluter sig samman och ger upp beslutandemakt till suveränen, den enväldige monarken, för skydd. Detta skapar ett nytt osäkert internationellt tillstånd ett anarkiskt system utan någon överordnad suverän. Ett tillstånd av pågående eller potentiellt krig.

15 Klassisk realism Realismens grundläggande antaganden: 1.Människan är egoistisk och intressemaximerande. 2. Internationella relationer är i grunden och av nödvändighet konfliktfyllda. 3. Statens överlevnad och säkerhet är det huvudsakliga värdet. 4. Internationell politik är repetitiv. Ingen utveckling sker.

16 Klassisk realism Klassisk realism i en mer modern variant uppstod under 1800-talet, i och med nationalstatens uppkomst i Europa. Särskilt efter Tysklands återförenande 1871, kom den tyske rikskanslern Otto von Bismarcks utrikespolitiska hållning att beskrivas som Realpolitik; detta ses som den första moderna tillämpningen av ett realistiskt förhållningssätt. Kom dock ihåg att skilja på Realismen som teori och som politisk strategi!

17 Klassisk realism Klassisk realism vidareutvecklades som tankeskola under 1900-talet: En av de viktigaste tänkarna var Hans J. Morgenthau (1948): Människans animus dominandi - lust till makt leder till konflikt. Likt Machiavelli argumenterar Morgenthau för att det bör finnas olika uppsättningar av moraliska sfärer: en för den privata och en för den politiska. Den politiska etiken är mer tillåtande den kan tillåta oss göra sådant som inte skulle vara acceptabelt inom den privata (sociala) etiken.

18 Klassisk realism Finns det en realistisk etik? Vilka är de normativa antagandena bakom realismen? Finns det en grundläggande distinktion mellan politisk teori (teorier om det goda livet ) och internationell politisk teori (teorier om överlevnad ) (Wight)? För realismen är det internationella systemet anarkiskt lämnar det något utrymme för moral i det internationella systemet?

19 Klassisk realism Nationell säkerhet och statens överlevnad förutsätter att det finns några viktiga värden att skydda! En viktig utveckling inom realismen, från Thrasymachus (de styrande styr i sitt eget intresse) via Machiavelli till Hobbes; från elitens intressen till skyddandet av folket och folkets intressen; folkets uppfattningar om ett gott liv. Jackson: Det går inte att upprätthålla distinktionen mellan politisk och internationell teori. Den senare förutsätter den tidigare. Det finns en pluralism i världen - mellan olika kollektiva uppfattningar av det goda livet - som vi vill skydda. Är det anarkiska systemet nödvändigt för att upprätthålla denna pluralism?

20 Modern realism På talet skedde stora förändringar inom samhällsvetenskaperna generellt, och även inom studiet av internationella relationer; den behavioralistiska revolutionen - man ville hitta objektiva, kvantifierbara metoder för att förklara och förutse politiska skeenden. Man gör ibland en distinktion mellan klassisk realism och samhällsvetenskaplig realism.

21 Modern realism Strategisk realism Thomas Schelling (1960): The Strategy of Conflict. Den strategiska realismen Fokus på staters beslut och handlande inom utrikespolitiken. När politiska ledare befinner sig i situationer där de måste lösa diplomatiska eller militära problem måste de tänka strategiskt (ett eko från Machiavelli). Schelling ville förse politiska ledare (i främst USA) med verktyg för detta; spelteoretiska analyser.

22 Modern realism Strategisk realism Stater betraktas som rationella aktörer som ständigt förhåller sig till andra aktörers handlingar. En viktig skillnad mot Machiavelli som (i Fursten) analyserade endast den ena parten. Diplomati och internationella relationer handlar i grunden om att man förhandlar och köpslår för att undvika konflikt; ett socialt, ömsesidigt, men i grunden osäkert samspel.

23 Modern realism Neorealism En annan variant av realismen som uppstod vid samma tidpunkt var Neorealismen; ser också stater som rationella aktörer och det internationella spelet som i grunden osäkert. Främsta företrädare: Kenneth Walz: Man and the State of War (1959), Theory of International Politics (1979). Fokuserar mer på hur omgivningen, det internationella systemet, påverkar staters handlande, snarare än på den enskilde aktörens handlande. Karaktären på systemet avgör handlandet.

24 Modern realism Neorealism Fokus på supermakter som de huvudsakliga aktörerna. De agerar i ett anarkiskt system, men olika system är olika stabila: Kalla krigets bipolära system sågs som stabilt, medan t ex mellankrigstidens multipolära system sågs som mindre stabilt. Karaktären på systemet avgörs av de ingående staternas militära kapacitet. Vad kan vi säga om dagens system?

25 Modern realism Modern realism framställs ofta som värdeneutral och objektivt vetenskaplig. Men även om de inte diskuteras av moderna realistiska teoretiker så finns den klassiska realismens värden kvar: statens överlevnad, det nationella intresset, territoriell integritet och oberoende.