Svenskt vattens organisationsseminarium Stockholm 2013-02-21 Sammanställning av diskussion Svenskt Vatten anordnade ett seminarium i Stockholm på temat organisationsformer inom va-sektorn. Syftet med seminariet var att lyfta fram de utmaningar sektorn står inför och hur nya sätt att organisera vatten- och avloppstjänster kan användas för att möta dessa utmaningar. Fokus var således på olika organisatoriska lösningar och dess effekter samt erfarenheter från kommuner som infört dessa. Seminariet bestod av ett antal föredrag på detta tema och avslutades sedan med en diskussion mellan åhörare och företrädare för olika va-organisationer som satt panel. Föredragande under dagen var: Magnus Montelius, Svenskt Vatten som talade om förekomsten av olika typer av organisationsformer samt utmaningar för sektorn, Gilbert Nordenswan, Svenskt Vatten redogjorde för olika juridiska aspekter kring olika organisationsformer, Anna Thomasson, Ekonomihögskolan, Lunds universitet höll ett föredrag kring tidigare erfarenheter från olika organisationsformer. Därefter följde en presentation av olika organisatoriska lösningar och erfarenheterna från dessa. Först ut var Tomas Adolphson, vice vd Roslagsvatten som berättade om Roslagsmodellen och dess framväxt samt erfarenheterna från detta. Därpå följde en presentation av Lars-Eric Larsson, HR och verksamhetsstrateg på Strängnäs Energi (SEVAB). Lars-Erik talade om erfarenheterna av att införliva vatten och avloppstjänster med ett Multi- Utility bolag och hur de på SEVAB arbetat med att integrera vatten och avloppsverksamheten i bolaget och vilka synergieffekter de upplever att de fått av denna integrering. Den tredje organisationen som presenterades var Sörmland Vatten och Avfall AB. VD för bolaget, Björnar Berg, pratade om arbetet med att bygga upp det gemensamma bolaget samt vilka effekter samverkan fått för verksamheten, verksamhetens ekonomi och de anställda. Slutligen talade André Meyer, projektchef på Solna Vatten om hur det är att vara ett litet slimmat va-bolag som köper in drift av ledningsnät, dricksvattenleverans och avloppsrening från andra aktörer. Under eftermiddagens diskussionspass lyfte deltagarna upp en rad intressanta synpunkter som diskuterades av såväl deltagarna som panelen. I panelen satt Tomas Adolphson, vice vd Roslagsvatten, Lars-Eric Larsson, HR och Verksamhetsstrateg Strängnäs Energi AB, Björnar Berg, VD Sörmland Vatten och Avfall, André Meyer, projektchef Solna Vatten En av de punkter som diskuterades under eftermiddagen var hur styrelsearbetet fungerar i samägda organisationer. Under dagens presentationer hade flera talare lyft fram att en av de positiva faktorerna med att bilda en gemensam organisation för va och lyfta ut va från övriga tekniska verksamheter var att man fick en styrelse som var väl insatt och engagerad i 1
va-frågor. Vad som också lyfts fram var hur styrelsen därefter kunde agera som talesperson för va-frågorna i kommunen och att detta hade inneburit att frågor som rör verksamheten hade fått ett större utrymme i kommunerna än tidigare. Frågan som ställdes först var huruvida politiker som sitter i styrelsen för samägda bolag tenderar att företräda sina egna kommuners intressen istället för att se till verksamhetens bästa. Erfarenheterna från såväl Roslagsvatten som Sörmland Vatten och Avfall talade för att så inte var fallet. I Roslagsvatten har kommunerna i ägarbolagens styrelse utrymme att diskutera frågor som enbart rör deras kommun, vilket gör att i styrelsen för moderbolaget där driften ligger lyfts enbart frågor som rör verksamheten. Enligt Björnar Berg vd för Sörmland Vatten och Avfall är det en del av vd:s uppgift att styra upp styrelsearbetet så att politiska särintressen inte drivs i styrelsen. I styrelsen för driftsbolaget, Sörmland Vatten och Avfall, är styrelsearbetet enligt Björnar Berg mer inriktat på verksamheten. Problemet uppstår i ägarbolagens styrelse där politiker från enbart en kommun sitter med. Där tenderar det istället att bli mer politik då den egna kommunens satsningar ska diskuteras. Utöver det ovan nämnda uttryckte såväl Tomas Adolphson som Björnar Berg behovet av stötta politikerna så att de kan sätta sig in i va-frågor och att detta var en process som tar tid. När den däremot är genomförd får man en kunnig och engagerad styrelse som kan hjälpa vd att driva viktiga frågor i ägarkommunerna. I Strängnäs och Solna har man andra erfarenheter när det gäller kunskapen om va-frågor och intresset för dem. Lars-Eric Larsson från SEVAB menade att flytten av huvudmannaskapet för va-verksamheten från kommunen till bolaget har medfört att kunskapen om frågorna har minskat i kommunen. För att komma tillrätta med detta driver SEVAB på politikerna för att de ska ta sitt ansvar för de frågor som rör va-verksamheten. När det gäller de verksamheter som bedrivs inom ramen för bolaget har man inte på SEVAB märkt av att va som en icke-vinstdrivande verksamhet har fått stå tillbaka till förmån för övriga verksamheter i bolaget. Det är snarare så att va-frågorna som de har behövt jobba mycket med har tagit ett större utrymme än övriga verksamheterna. Solna är en kommun som expanderar mycket, vilket enligt André Meyer innebär att det är många frågor som ligger på kommunens bord. Detta medfört att det för närvarande inte upplevs som prioriterat att fokusera på va-frågorna, utan de tenderar att försvinna bland övriga ärendena som är på politikernas bord. Enligt ordförande i Bergslagens Kommunal Teknik (BKT) är vatten och avlopp i högsta grad en politisk fråga. Invånarna är intresserade av frågorna och kontaktar politikerna och det är därför ett område man som politiker måste ta till sig. När det gäller organisationsform för samverkan är erfarenheterna från BKT att kommunalförbund är en bra lösning. Politikerna är nära verksamheten och de som sitter i direktionen måste även sitta med i kommunfullmäktige i medlemskommunerna och en hel del sitter även med i kommunstyrelsen. Detta gör att man får en bra ingång in i politiken 2
genom vilken va-frågorna kan förankras. Däremot finns visar erfarenheterna från BKT att politikerna i kommunerna har svårt att glömma kommungränserna och har en tendens att fråga vad de får för sina pengar. Måste lära sig se helheten när man samverkar. En annan fråga kring samverkan som dök upp under diskussionen var hur man hanterar en situation där en av de samverkande kommunerna vill dra sig ur samarbetet. I Roslagsvatten finns det exit-klausuler som reglerar vad som sker om någon kommun vill dra sig ur. Roslagsmodellen som sådan möjliggör att en kommun lämnar i och med att respektive kommuns tillgångar ligger i ägarbolagen. Det är således lätt att lyfta ut en kommun ur organisationen. Likaså är det lätt att lyfta in någon som vill gå in som delägare. I Sörmland Vatten och Avfall har man ett avtal kommunerna emellan som löper fram till år 2025 därefter finns det möjlighet att förlänga samarbetet. Utöver det har Sörmland Vatten och Avfall också en konstruktion som möjliggör för andra kommuner att knytas till bolaget. Ytterligare en fråga som rörde samverkan handlade om hur det såg ut internationellt och om det bara är i Sverige som samverkan är en populär organisationsform. Anna Thomasson forskare från Ekonomihögskolan i Lund redogjorde kort för hur det ser ut i andra länder och lyfte fram att i flera länder i Europa är det vanligare att ta hjälp av privata aktörer för att lösa uppdraget. Antingen genom att bilda gemensamma bolag (t.ex. i Tyskland och Italien) eller genom att handla upp driften på entreprenad (t.ex. i Frankrike och Spanien). Björnar Berg berättade om hur det ser ut i Norge och konstaterade att Sverige har kommit längre än grannen i väst. Samverkan inte lika vanligt i Norge. Vad som också skiljer länderna åt är vilken ställning abonnenten har. I Sverige har abonnenterna större möjlighet att påverka om de inte är nöjda med de tjänster de får. I Norge har staten ett större inflytande över va-tjänsterna, bland annat när det gäller att beräkna nivåerna på taxorna. En följdfråga som lyftes i anslutning till detta var hur länge man från Svenskt Vattens sida tror att samverkanstrenden kommer att hålla i sig. Enligt Magnus Montelius och Gilbert Nordenswan från Svenskt Vatten är detta svårt att säga, men antalet frågor om samverkan som kommer in till Svenskt Vatten ökar vilket indikerar ett ökat intresse och det är därför rimligt att tro att det kommer att hända mer och mer framöver. Tomas Adolphson lyfter fram risken för att det kan gå lite mode i organisationsfrågor. Tomas menar därför att det är viktigt att hålla huvudet kallt, stanna upp och se till den egna kommunens förutsättningar innan man väljer lösning. Enligt ordförande i Bergslagens Kommunal Teknik (BKT) kommer samverkan att behövas framöver för att klara uppdraget, framförallt i små kommuner. Erfarenheterna från BKT visar på flera samordningsvinster och besparingar som kan göras över tid. Utöver det underlättar samverkan kompetensförsörjningen. 3
På temat olika organisationsformer för samverkan väcktes frågan om det verkligen var lättare att skapa mer ordning och reda i bolagsformen, vilket en del av dagens föredragshållare lyft fram eller om det går att åstadkomma samma effekter i förvaltningsform. Enligt Björnar Berg är bolag en bra form om man ska skapa något på kort tid för då hamnar saker där de hör hemma och någon måste ta ansvar för det. Magnus Montelius från Svenskt Vatten lyfter även fram att det inte bara handlar om val av organisationsform, utan även om vikten av att bli en större organisation och därmed uppnå en kritisk massa. Det handlar således lika mycket om organisationens storlek som formen. Liknande effekt uppstod i SEVAB där man lyfte in va i ett bolag tillsammans med övrig teknisk verksamhet. Enligt Magnus Montelius på Svenskt Vatten kan det vara viktigt med en organisationsförändring för att ta itu med viktiga frågor och genomföra nödvändiga investeringar. Vad man emellertid riskerar är att den nya organisationen får skulden för att kostnaderna ökar, fast de egentligen gör något bra. En annan synpunkt som lyftes fram är att det också har betydelse vilka personerna som sitter i organisationerna är. Det är samma regler som gäller för att bedriva va-verksamhet oavsett om det sker i bolagsform eller förvaltningsform. Det ska således inte ha någon betydelse vilken form man använder. Erfarenheten från Bergslagens kommunalteknik är att där klarar man av särredovisningen fast det inte är ett bolag. Gilbert Nordenswan från Svenskt Vatten ställde frågan till panelen om bolagsformen medför att kan kommer längre ifrån politiken och de beslut som fattas i kommunen. Björnar Berg berättar som ett svar på frågan att de i Sörmland Vatten och Avfall arbetat med att anordna regelbundna möten med kommunledningen och med andra verksamheter i kommunen för att säkerställa att vatten och avlopp en del av samhällsbyggnadsprocessen. Enligt Björnar Berg tar det emellertid tid innan kommunerna inser detta. Det har därför hänt att man från Sörmland Vatten och Avfalls sida sagt nej till utbyggnadsplaner i ett senare skede eftersom de anser att de inte är rimliga att genomföra utifrån va-verksamhetens perspektiv. Ett exempel som Björnar Berg lyfter fram är om det är rimligt att bolaget ska ta kostnader för exploatering när invånarna väljer att bo där kommunen valt att inte bygga ut va. Tomas Adolphson från Roslagsvatten håller med Björnar Berg om att det är en lång process och att det tar tid att få politikerna att förstå att va-verksamheten ska vara med tidigt i samhällsbyggnadsmöten. Här gäller det att vara på politikerna i styrelsen så att de företräder bolagens behov inom kommun så att detta sker. Även i Roslagsvatten har det hänt att man har markerat gentemot beslut i kommunen. Det har till exempel hänt att kommunen har gett bolaget en order om att genomföra ett arbete som inte har haft en finansieringsplan. När man från Roslagsvattens sida då påpekat vad projektet kommer att kosta har kommunerna backat. Erfarenheterna från Roslagsvatten pekar på att det krävs några sådana här händelser för att förändra synen på processen och kommunerna som ingår i 4
Roslagsvatten fattar numera inte ett beslut utan att även ha en investeringsplan. Det är en process att få gehör i samhällsbyggnadsfrågor och det finns mycket mer att göra. Att det är ett ständigt arbete att få gehör för va-frågor i samhällsbyggnadsprocessen verkar emellertid inte vara unikt i de kommuner där va drivs i bolag, utan från åhörarnas håll påpekas att liknande problem uppstår i förvaltningsformen. En annan fråga som upptog en stor del av eftermiddagens diskussion var möjligheten att ta ut rätt pris för vatten. Här lyfte Björnar Berg från Sörmland Vatten och Avfall upp problematiken att jämförelser av taxor kommuner emellan inte tar hänsyn till det arbete som görs i verksamheten samt hur mycket investeringar som har gjorts. När en kommun tar itu med underhållsberget stiger taxan och detta kan ge fel signaler till såväl politiker som invånare. Istället borde investeringar visas som något positivt. Som svar på detta berättar Magnus Montelius från Svenskt Vatten om arbetet man gör från deras sida med att ta fram ett hållbarhetsindex. Tanken med hållbarhetsindex är bland annat att den ska ge huvudmännen underlag för att bredda diskussionen om taxor till att även omfatta kvalitets- och miljöaspekter, investeringsbehov och brukarperspektiv. På temat väcktes även frågan kring hur synsättet ska ändras hos politiker som är emot en taxehöjning. Problemet är att många kommuner har fått de initiala investeringarna som gjordes för 50 år sedan i va-infrastrukturen bekostade av staten, medan kommuner som gör stora investeringar idag inte får samma stöd och därmed måste kunna höja taxan. Ett svar som lyfts fram är att då måste va-organisationerna bli bättre på att redovisa kostnaderna och vad som faktiskt behövs och att arbeta mer med särredovisningskraven i kommunen. Anteckningar fördes och sammanställdes av Anna Thomasson, Ekonomihögskolan Lunds universitet 5