Föräldramöte! Maria Montessori (1870-1952) föddes den 31 augusti 1870 i Chiaravalle i Italien. Hon var enda barnet i en medelklassfamilj. Fadern var mycket konservativ medan modern var liberal. Vid 12 årsålder beslöt sig M.M för att bli ingenjör och hon började på teknisk skola. Efter ett tag insåg M.M att hon ville studera medicin. År 1896 avslutade M.M sina medicinska studier och blev därmed Italiens första kvinnliga läkare. Efter utbildningen ingick M.M i ett forskarlag som studerade barn med mentala handikapp. Hon kom i kontakt med mentalt handikappade barn som var placerade på sinnesjukhus för vuxna, utan någon stimulans alls. M.M upprördes över barnens situation och tyckte att något borde göras för att stimulera dem och göra deras liv drägligare. För att kunna hjälpa de mentalt handikappade barnen studerade M.M arbeten av fransmännen Jean Itard & Edouard Séguin. Ett pedagogiskt institut för mentalt handikappade barn inrättades i Rom, där även lärare utbildades. M.M blev institutets chef och hon fick nu pröva och vidareutveckla Itards & Séguins material. Till sin förvåning fann hon att barnen kunde lära sig åtskilligt som tidigare hade förefallit omöjligt. M.M ansåg att det logiskt klara och överlägsna med Séguins metod, att använda specialutformade material, var att det väsentligaste inte var att barnet skulle få kunskaper, utan det viktigaste var att åstadkomma ett mentalt uppvaknande och en harmonisk utveckling av människan som helhet. M.M lyckades över förväntan och nu föddes idéen att även låta normalbegåvade barn arbete med praktiskt och sinnestränande material. Efter studier i antropologi blev M.M ansvarig för ett daghem i slumområdet San Lorenzo i Rom. Hon fick för första gången ta hand om normal begåvade barn på daghemmet Casa dei Bambini-Barnens hus- här fanns det 60 barn i åldern 3-6. Barnen fick i en miljö som M.M hade iordningsställt, själva välja vad de ville arbeta med. De fick också arbeta så länge de önskade, men de fick inte störa varandra. Det fanns en lärare medan M.M gjorde noggranna observationer på barnen. Barnen i Casa dei Bambini arbetade med de saker som kändes meningsfulla för dem och de utvecklade så småningom en inre disciplin. Ryktet om den fantastiska skolan spred sig och det kom besökare från hela världen för att titta på barnen. M.M höll kurser och utbildade lärare runt om i världen och skolor startades i Italien, Spanien, Nederländerna, Storbritannien, Indien och flera andra länder. Maria Montessori blev flera gånger nominerad till Nobels fredspris.
Maria Montessori hade en stor tilltro till barns förmåga och intelligens. Montessoripedagogiken bygger på barns behov i olika skeden av livet och är den enda pedagogik som på barns psykiska utveckling. Just detta har gjort att Montessoripedagogiken är spridd över hela världen och att den idag är lika aktuell som i början av seklet. Montessoripedagogiken grundar sig helt på Maria Montessoris egna iakttagelser och den forskning som hon bedrev hela sitt liv. I sina observationer lade M.M märke till vad barn var intresserade av, vad de tyckte om att göra och hur de löste problemen som dök upp. M.M kom fram till att läraren skulle vara entusiastisk och uppmuntrande, men hålla sig i bakgrunden så mycket som möjligt. Istället för att lära ut skulle läraren observera barnen och se vart de befann sig i sin utveckling för att kunna ge dem vad de behövde för att kunna gå vidare. Självständigheten Alla barn strävar efter att bygga upp sig själv till vuxna och självständiga människor. Det finns en inre drift hos barnet som leder dem mot detta mål. I Montessoriförskolan stöds denna självständighetssträvan genom att materielen appellerar till barn i förskoleåldern och miljön är storleksanpassad efter dem. Det finns hyllor och krokar i barnhöjd, redskap som är storleksanpassade för barn och det finns utrymmen och möjligheter för dem att röra sig fritt. Allt material är självrättande och barnen gör egna val med stöd av läraren. Alt detta främjar barnets självständighet! Vi bör hjälpa barnet att göra det självt. All onödig hjälp hindrar barnet i dess utveckling Maria Montessori Rörelse Genom rörelse utvecklar barn också sin kropps- & rumsuppfattning. Att bli säker i sina rörelser ger barnet självförtroende och tillit till sin egen förmåga. Motorik är all slags rörelse. Den motorikska utvecklingen följer ett givet schema, där en rörelse följer på en annan, och den går också hand i hand med sinnenas och intellektets utveckling. Barn är ständigt aktiva och lär sig genom lek och rörelse. Att få röra vid och skapa något med händerna ökar barns förståelse för det som ska läras in. Det jag hör det glömmer jag, det jag ser det kommer jag ihåg, det jag gör det förstår jag! Även barnens koncentrationsförmåga ökar när de använder sina händer vid inlärning. Därför arbetar alltid barnen med konkret material inom Montessoriskolan. Handens arbete hänger nära samman med hjärnans utveckling. M.M kallade händerna för själens verktyg och intelligensen instrument. Barn lär sig genom att undersöka världen och bygga upp sig själva genom alla erfarenheter de gör i omgivningen. Det är viktigt att låta barn välja sin aktivitet,
låta dem hålla på i sin takt och låta dem avsluta när de vill. Omgivningen, både hemma och på förskolan, ska anpassas till barnens behov så att man inte hämmar deras lust att röra sig. Frihet Montessoripedagogiken är känd för sitt frihetsbegrepp. Det är en frihet i fostran men inte fri från fostran! Frihet inom vissa ramar. (Barnen får inte mer frihet än vad de kan klara av. En del barn behöver fastare ramar än andra och för att frihet ska kunna utvecklas krävs att barnen utvecklat en viss självdisciplin och respekt för frihetens gränser). Den strukturerade friheten i förskolan innebär: rörelsefrihet, valfrihet, frihet i tid, frihet i tala, frihet från tävlan, frihet från press och tvång, frihet från fara, frihet att växa och frihet att älska och bli älskad. Arbete och arbetscykel Montessoripedagogiken strävar efter att varje barn ska ha frihet att röra sig, välja aktivitet, välja att arbeta ensam eller i grupp och själv bestämma hur länga han eller hon vill hålla på med uppgiften. Denna frihet är nödvändig för att barnet ska kunna upptäcka och utveckla sin egen arbetscykel. För att kunna hitta sin arbetscykel och sitt sätt att arbeta måste barnet få arbeta ostört så lång tid som möjligt utan att bli avbruten. Tre timmar brukar vara lagom och dessa tre timmar börjar direkt när barnet kommer till förskolan. ( Det är därför viktigt att de föräldrar som lämnar sina barn senare smyger in snabbt och tyst så att de inte stör barnens arbetsro)! Montessorimaterialen Arbetet med Montessorimaterialen ger barnet en konkret sensorisk upplevelse. Det man gör med sina händer, det minns man! All material hjälper också barnen att nå koncentration, men även självständighet eftersom de själv kan ta för sig av det som läraren har visat och inte är beroende av läraren som igångsättare. Men materialet får aldrig vara viktigare än barnet! Eftersom man inom Montessoripedagogiken värdesätter självständighet och frihet, så skulle det däremot vara omöjligt att nå samma mål utan all konkret material. All material delas in i: praktiskt, sensoriskt, språk, matematik och kultur. All Montessorimaterial följer samma principer: Isolering: materialen fokuserar på en sak i taget. T ex rosa tornet, har kuberna olika dimensioner. För att uppmärksamma barnet på detta har alla kuber samma färg. Storlek: all material är anpassade efter barnet, i storlek och utformning. T ex när barnet stryker kläder använder det ett riktigt litet strykjärn. Strykbrädan är också i barnets storlek.
Attraktiv: all material ska vara tilltalande, stimulerande till rörelse och locka till aktivitet. Materielen ska vara komplett och ha en bestämd plats i rummet. Direkt syfte: all material har ett direkt syfte, som ibland innebär att barnet ska till sig något specifikt. Med hjälp av hundrakedjan lär sig barnet att räkna till hundra. Det direkta syftet kan även vara att få ett barn att koncentrera sig. Indirekt syfte: förutom det direkta syftet har varje material ett indirekt syfte, det vill säga en förberedelse för något som ska komma senare. T ex har många material knoppar där barnet använder de fingrar som sedan används vid skrivning. På detta sätt tränar barnet omedvetet upp ett penngrepp så att det senare bli lättare att lära sig hålla i en penna. Självrättande: all material är självrättande vilket leder till oberoende och självständighet. Användningssätt: materialen går från enkel till en mer komplicerad form och användning, (från lätt till svårt). Allt material presenteras av Montessoriläraren. Det är viktigt att läraren har förberett sig väl innan hon/han presenterar ett material. Presentationer sker oftast med ett barn då barnet oftast har lättare för att koncentrar sig när det är själv med läraren. Normalisering Med normalisering menade M.M ett barns optimala utveckling. Ett normaliserat barn har funnit sig självt och trivs i sin miljö med kamrater och vuxna. Barnet kan nu ta eget ansvar, förstår andras behov och kan hjälpa andra när de behöver hjälp. Barnet är självständigt i sitt arbete och visar spontan glädje, nyfikenhet och känner en lust att lära sig mer. Ett barn som blivit normaliserad har kommit så långt i sin utveckling av sin vilja, sin självkontroll och självdisciplin att intellektet och kroppen arbetar tillsammans i en helhet. Att nå dit är en process och tar olika långt tid för olika barn. Barn når normalisering genom att: Uppnå djup koncentration i någon aktivitet Arbeta-vara aktiv-med händerna Välja aktivitet Upprepa övningen så länge de önskar Känna tydliga ramar Känna glädje över att dela med sig av kunskap och erfarenhet Känna respekt för andra
En förutsättning för att barn ska kunna normaliseras är att de kan koncentrera sig. Detta lär de sig genom konstruktivt arbete. Med arbete menas då all aktivitet förankrad i verkligheten som barn lär sig något av. Arbetet måste vara anpassat till barnets förmåga så att de orkar med alla faser. Varje övning bör också ha en början, en mitt och ett slut som är lättöverskådligt för barnet. Det är en känslig stund när barnet koncentrara sig för första gången, och då gäller det att läraren inte stör. Det måste även finnas en förberedd miljö som är anpassad efter barnets ålder och intresse och som erbjuder aktiviter som lockar och stimulerar. Montessoriläraren ägnar sig åt att iordningställa miljön utifrån barnets behov för att det ska bli stimulerat och intresserad av att arbeta vidare inom olika ämnesområden.