Läsfrämjande för små barn och deras familjer. Ur en kommande kunskapsöversikt

Jonas Andersson Statens kulturråd Jonas.Andersson@kulturradet.se 2014 Läsfrämjande för små barn och deras familjer. Ur en kommande kunskapsöversikt Bra läsare läser mer, och blir därigenom ännu bättre läsare. Dåliga läsare läser mindre, och blir därigenom ännu sämre läsare. Så kan läsningens så kallade Matteuseffekt krasst formuleras. Begreppet som fått sitt namn efter ett berömt bibelord (Matt 13:12) har använts till att förklara det under skolgången succesivt ökande glappet mellan starka och svaga läsare (Stanovich 1986). Läsningens Matteuseffekt talar för att läslust och läsförmåga ingår i en ömsesidig relation. Unga läsare som tidigt lär sig avkoda text tenderar att ackumulera positiva upplevelser av läsning. Läsning blir en del av den egna identiteten och det blir naturligt att söka ytterligare läsupplevelser. Konsekvensen blir en uppåtgående spiral med snabba framsteg vad gäller läsförmåga och läsaktivitet. Omvänt gäller att de som är sena med att lära sig läsa tenderar att läsa mindre, vilket innebär mindre övning. Identiteten som läsare uteblir och slutligen undviks läsning helt och hållet. Molloy (2007) har påtalat risken med att Matteuseffekten ger upphov till ett negativt tankemönster i pedagogiska sammanhang svaga 1

läsare betraktas som hopplösa fall. Mer positivt talar Matteuseffekten för vikten av tidiga insatser för att stärka barns positiva förhållande till litteratur och läsning. Forskning pekar på ett starkt samband mellan tillgång till skriftspråk i hemmet och utvecklad läsförmåga. Att omges av läsande personer, att ha tillgång till böcker, tidskrifter och tidningar i hemmet, att överhuvudtaget vistas i en miljö där läsning värdesätts är väsentligt för om ett barn ska bli en kompetent läsare (Eurydice 2011). Särskilt viktigt för barns läsutveckling är föräldrarnas engagemang (även om andra personer i barnets närhet kan ha väl så stor betydelse). Föräldrar som uppskattar att läsa och vill dela den erfarenheten med sina barn förmedlar en positiv attityd till läsning, vilket kan bli avgörande för ett barns läsförmåga. Tidiga läsaktiviteter i hemmet lägger en grund för barn att lära sig läsa i skolan. En genomgång av forskning som behandlar familjens och hemmiljöns påverkan på barns läsutveckling, genomförd på uppdrag av National Literacy Trust, visar med talrika exempel på de långsiktiga effekterna av ett tidigt föräldraengagemang (Bonci 2011, se även Eurydice 2011). Enligt en större undersökning över tid är högläsning för barn viktigare för barns läsförmåga än föräldrarnas utbildning och ekonomi (Wells 1986). Rydsjö (2012) omnämner Wells studie som en av få omfattande longitudinella studier som undersökt sambandet mellan tidiga skriftspråkliga erfarenheter och senare skolframgångar. En undersökning genomförd vid Institute of Education vid University of London, i vilken läsbeteendet hos närapå 6000 unga undersökts, visar bl. a. att barn vars föräldrar regelbundet läst högt för dem presterar bättre på tester som mäter vokabulär, stavning och mattematik än barn vars föräldrar inte ägnat sig åt högläsning (Sullivan och Brown 2013). Family literacy-program Föräldrar som regelbundet stödjer barns lärande i allmänhet och läsutveckling i synnerhet spelar en avgörande roll för såväl barns motivation som prestationer. Föräldrars engagemang i hemmet är särskilt viktigt för barns läsutveckling under tidig barndom och får betydande effekter för såväl den språkliga och kognitiva förmågan som läsintresset och läsmotivationen (Eurydice 2011). En växande forskning visar på goda effekter så kallade family literacy interventions, dvs. program som vänder sig till hela familjer som målgrupp, ofta i utsatta områden (NELP 2008, Eurydice 2011, Carpentieri et al 2011). Läsfrämjandeprogram med barnfamiljer som målgrupp finns på flera håll i världen, däribland Japan, Korea, Thailand, 2

Falklandsöarna, Tyskland, Irland, Portugal, Malta, Nederländerna och Belgien (O Hare och Connolly 2010), USA (Klass 2002), Storbritannien (Brooks et al 2008) och Canada (Thomas 1998). Carpentieri et al (2011) har i en omfattande studie analyserat effektiviteten hos en rad läsfrämjande insatser i Europa inriktade mot barnfamiljer, med en särskild tonvikt på socialt missgynnade familjer. Undersökningen innefattar bland annat studier av framgångsrika och innovativa exempel på program genomförda i Tyskland, Irland, Nederländerna, Norge, Rumänien, Turkiet och Storbritannien. Studien baseras på en genomgång av sex metaanalyser av läsfrämjande program inriktade på barnfamiljer vilka i sin tur utgör analyser av en än så länge liten men metodologiskt stringent kvantitativ forskning inom området. Carpentieri et al uppmärksammar ett problem med att fatta beslut utifrån enskilda forskningsstudier: inte sällan kommer forskningen fram till motsatta slutsatser. Enskilda studier kan dessutom variera avsevärt i kvalitet och metodologisk stringens. Detta förhållande kan leda till att beslutsfattare väljer att plocka ut det som bäst passar ett på förhand fattat beslut, eller att åberopa forskning som bekräftar en förutfattad mening om ett projekts eller ett programs effektivitet. Exempelvis kan beslutsfattare som vill investera i en viss typ av program hänvisa till forskning som talar för projektets goda effekter, medan beslutsfattare som inte vill det på samma sätt kan åberopa forskning som stödjer motsatsen. En så kallad meta-analys kan utgöra ett instrument för att övervinna sådana svårigheter. I en meta-analys kombineras resultaten av en mängd primära forskningsstudier vilket ger en säkrare slutsats (Carpentieri et al 2011). Metoderna inom family literacy-program kan exempelvis handla om att främja föräldrars högläsning för sina barn eller att förse familjer med gåvoböcker. Undersökningens sammanfattande slutsats, som alltså bygger på sex meta-analyser, är att sådana program visar på hög effektivitet både vad avser att förbättra barns läs- och skrivkunnighet (literacy) och föräldrars förmåga att ge barnen stöd. Ett nytt projekt bör enligt Carpentieri et al ideellt sett ha två piloter: en första i syfte att få kunskap kring vilka justeringar som behöver göras för att möta deltagarnas behov, en andra för att utvärdera effektivitet. Fyra faktorer avgör ett projekts framgång enligt studien: finansiering, projektets kvalitet, samverkan, och forskning kring metodernas effektivitet. 3

Vissa projekt lägger till en femte: stöd av media. Huvudfrågan att ställa vid genomförandet av ett läsfrämjande projekt är enligt Carpentieri et al inte om det kommer att fungera, eftersom de flesta pedagogiska ingripanden tenderar att fungera i någon grad. Frågan som istället bör ställas är hur väl fungerar projektet i jämförelse med andra genomförbara alternativ? (Ibid., s. 10, min övers.). Intressant nog pekar studien på att family literacy-program uppvisar högre effektivitet än många av de pedagogiska ingripanden som genomförs inom skolans ramar (Ibid.). De behöver inte heller konkurrera med skolbaserade interventionsprogram, utan kan istället vara ett komplement för att förbättra barns läsförmåga. Enligt Carpentieri et al ligger tre länder i framkant vad avser primärforskning inom området: Turkiet, Nederländerna och Storbritannien. Undersökningen pekar samtidigt på stora och betydande luckor vad gäller forskningsbaserad kunskap om läsfrämjande program med inriktning mot barnfamiljer. Av de sex meta-analyser som analyseras kommer majoriteten fram till slutsatsen att programmen är effektiva. Vad som i hög grad saknas enligt studien är forskning som hjälper oss att förstå varför, när, var och för vem de är effektiva (Carpentieri et al 2011, s. 57). Därutöver påtalas att flertalet primära studier som genomförts uppvisar betydande brister. Svagheterna gäller såväl metoder för att mäta effekt som omfattningen av datainsamling. Bristen på högkvalitativ forskning inom området märks enligt denna studie i synnerhet i Europa, med undantag för nämnda Turkiet, Nederländerna och Storbritannien. Majoriteten av forskningssammanställningarna tvingas därför att i hög grad dra slutsatser utifrån nordamerikanska studier. Då förhållandet riskerar att minska generaliserbarheten av observationer gjorda i Europa, rekommenderar Carpentieri et al mer europeisk forskning inom området. Projektet Bookstart Ett exempel på ett större family literacy-program är projektet Bookstart. Projektet påbörjades i Birmingham 1992 och fanns 2013 representerat i 38 länder i samtliga världsdelar (Maas et al 2014). Bookstart är ett program som via hälsovården delar ut böcker till familjer med barn från sex till nio månader, ger stöd åt yrkesverksamma och driver läsfrämjande kampanjer. Bookstart når ut till över två miljoner barn och deras familjer varje år (Bird 2014). Bokgåvor ingår som metod i alla Bookstart-program (Rydsjö 2012). Projektet har utvärderats av Wade & Moore (1996, 1997, 1998a, 1998b, 2000, 2003) och visar på värdet av att uppmuntra 4

föräldrar att läsa tillsammans med sina barn och bokpaketsmetodens effektivitet för att uppnå detta. En analys av enkäter riktade till föräldrar som deltagit visade bland annat att 71 % av föräldrarna köpt mer böcker till sina barn som en följd av Bookstart och att 28 % ägnade mer tid åt böcker tillsammans med sina barn (Wade & Moore 2003). En longitudinell studie av projektet (Wade & Moore 1998b) visar att barn som deltog presterade bättre inom områdena engelska och matematik än barn som inte gjorde det. Studien har dock fått utstå kritik grundad i att resultaten bygger på för små populationer (Bailey, Harrison & Brooks 2002). För vidare redogörelse av Bookstart och de utvärderingar som gjorts av projektet hänvisas till Rydsjö (2012) som behandlar detta relativt utförligt i sin rapport. Se även Carpentieri et al (2011). Bibliotek och barnhälsovård Samverkan hör alltså till de faktorer som avgör framgången av läsfrämjande projekt med inriktning mot barnfamiljer (Carpentieri et al 2011). Till folkbibliotekens vanligaste uppsökande uppgifter i Sverige hör att i samverkan med barnavårdcentralen (BVC) dela ut bokgåvor och ordna föräldragrupper, ett arbete som har pågått i flera decennier (Corneliuson 2007). I rapporten Dags att höja ribban!? (Rydsjö 2012) granskas och sammanställs ett antal studier om projekt och verksamheter som sker i samverkan mellan barnhälsovård och bibliotek i syfte att stimulera små barns språkutveckling. Bibliotekslagen (2013:801) gör gällande att folkbiblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar för att främja deras språkutveckling och stimulera till läsning (8 ). Till barnhälsovårdens uppdrag hör att kontrollera, stödja och följa upp barnets språkutveckling. Som Rydsjö påpekar möts här de båda institutionerna bibliotek och barnhälsovård i ett gemensamt uppdrag (Rydsjö 2012, s. 7). En kartläggning från 2010 visar att nästan 30 procent av de utvecklingsprojekt som bedrivits på folkbibliotek har ett läsfrämjande syfte. Av dessa riktar sig en majoritet till barn och unga. Merparten av projekten riktar sig indirekt till denna målgrupp, det vill säga till vuxna i barns närhet såsom föräldrar, bibliotekarier eller pedagoger i skola och förskola ( ärd n, Michnik och No Hedvall, Sandin s.. Sedan barnbibliotekarietjänster inrättades runt om i landet på 60- och 70-talen finns en lång tradition bland barnbibliotekarier att arbeta utåtriktat och uppsökande med lässtimulerande metoder. På 2000-talet har biblioteken alltmer kommit att inrikta sig på de yngsta barnen och inte minst biblioteksmiljöer har anpassats efter 5

småbarn och deras föräldrar (Rydsjö 2012 s. 11). För att tydliggöra graderna av samverkan mellan bibliotek och barnhälsovård har ett förslag till taxonomi utarbetats med sju olika nivåer, där den högsta nivån innebär gemensam planering, genomförande och utvärdering av verksamheten, och den lägsta nivån att barnhälsovården helt enkelt fungerar som kanal för bibliotekets information (Ögland, Lundgren och Wockatz 2010, Rydsjö 2012 s. 17 f.). Bokgåvor Till den vanligast förekommande metoden i samarbetet mellan barnhälsovård och bibliotek hör gåvoböcker till barn under 2 år (Rydsjö 2012, s. 21). I samarbetet ingår vanligen också att barnbibliotekarien medverkar i föräldrautbildningen. En kartläggning visar bl. a. på svårigheter med att på detta sätt nå ut till nya svenskar och barn med funktionsnedsättningar (Corneliuson 2007). Överhuvudtaget ligger en utmaning med läsfrämjande insatser i att nå ut till just de grupper som skulle behöva dem mest. I projektet Boknallen påbörjades metoden med hembesök, vilket visade sig ge goda resultat (Svensson 1989). Hembesök är en metod som också använts inom family literacy-program internationellt. Metoden kommer att beröras längre fram. Bokgåvor hör alltså till den vanligaste metoden i samarbetet mellan barnhälsovård och bibliotek. För att tillhandahålla ett inspirerande material till BVC-mottagningarna att använda tillsammans med föräldrar och barn har man inom vissa projekt tagit fram så kallade språkväskor, som inte bara innehåller böcker utan även annat material såsom bokmärken, barnboksfigurer etc. Rydsjö understryker i sammanhanget vikten av kunskaper om barnlitteratur på andra språk än majoritetsspråket. Internationellt finns härvidlag olika arbetssätt: medan man inom ramen för Bookstart i England erbjuder böcker på fler språk än engelska, har man inom Bogstart Danmark valt att ge samtliga familjer böcker på danska (Ibid. s. 51). Det finns åtminstone två etablerade tillvägagångssätt för att överlämna ett bokpaket till en familj. Om vilket av de två som är att föredra råder viss oenighet. Flera projekt har använt sig av presentkort som förmedlas till föräldrarna via sköterskan på BVC, presentkort som sedan kan lösas ut mot ett bokpaket på biblioteket. Detta för att uppmuntra föräldrar att bli aktiva biblioteksbesökare. Inom Bookstart-projekten har man dessutom ställt kravet att barnen registreras som låntagare. Metoden har visat sig medföra en nackdel: i flera studier har 6

framkommit att läsovana föräldrar avstår från att besöka biblioteket. Ett förslag har därför framförts att vid behov förmedla bokpaketet direkt, och låta sköterskorna på BVC avgöra vilket som är lämpligast (Conway 2005, Rydsjö 2012). I Sverige har utdelningsstatistiken på flera håll visat sig dålig när biblioteken stått för utlämnandet föräldrarna har helt enkelt inte kommit för att hämta ut bokpaketet. Att istället låta personalen på BVC dela ut bokpaketen direkt till föräldrarna har visat sig förbättra utdelningsstatistiken väsentligt, men samtidigt medfört ett högre krav på biblioteket att arbeta uppsökande på andra sätt (Corneliuson 2007). Nämnvärd i samband med bokgåvor som läsfrämjande metod är en brittisk studie som visar på starka samband mellan läslust, attityder till läsning och själva ägandet av böcker (Clark och Poulton 2011). Bokgåvors betydelse i arbetet med att förbättra läsvanor och attityder till läsning framgår också av en rad utvärderingar (Rydsjö 2012, s. 53). Till några av Rydsjös förslag på best practice hör att förmedla åldersadekvata böcker och bokgåvor vid flera tillfällen under förskoleåren (Ibid. s. 57). Detta har också skett inom ramen för Bookstart internationellt. Mest förekommande har varit att endast dela ut bokpaket vid ett tillfälle, i samtliga fall till barn under sex månader. Inom vissa program har man delat ut bokpaket vid upp till tre ytterligare tillfällen, vanligtvis vid 18 månader, tre och sex år (Kümmerling- Meibauer 2014). Danska Bogstart har exempelvis arbetat med fyra bokpaket som delas ut då barnet är sex månader, ett år, 1½ är och 3 år (Bleses och Andersen 2011). Hembesök Hembesök är en internationellt beprövad metod inom läsfrämjandeprogram med barnfamiljer som målgrupp. En sammanställning av forskning vad avser kvaliteten på denna metod har genomförts av Bryant och Wasik (2004) och summeras av Carpentieri et al (2011). Till fördelarna med hembesök som läsfrämjande metod hör enligt Bryant och Wasik (2004) att man kan möta en samlad familj på deras egna villkor, på tider som passar deras schema. Hembesökare kan vidare få information om barnets heminlärningsmiljö och de kulturella och/eller socioekonomiska faktorer som kan inverka på barnets läsutveckling. Hembesökarna bereds också möjlighet att skräddarsy programmaterial för att passa en specifik familjs behov. Till de nyckelfaktorer som avgör kvaliteten på genomförandet av hembesök inom familjeinriktade program hör utbildning av personal, något som så klart väcker betydande frågor kring budget och resurser. Bryant och Wasik (2004) understryker att personalen som 7

genomför hembesök behöver en rad kompetenser, såsom god förmåga att observera, lyssna och ställa frågor. Bibliotek och förskola En annan läsfrämjande samarbetsform med små barn som målgrupp är den mellan bibliotek och förskola. Enligt Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, reviderad 2010) ska förskolan sträva efter att varje barn utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra, utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner, utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtala om dessa, utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama Biblioteket spelar här en viktig roll både med avseende på barnens tillgång till litteratur och som kompletterande pedagogisk kompetens. Förskolan lyder inte under skollagen vad gäller tillgång till skolbibliotek, vilket gör frågan om litteraturens ställning i förskolan särskilt angelägen. I kunskapsöversikten Studier av barn- och ungdomsbibliotek (Rydsjö och Elf 2007) konstateras att samarbetet mellan bibliotek och förskola minskat på många håll i landet till följd av ekonomiska neddragningar och organisationsförändringar genomförda under 1980- och 90-talet. Även arbetsmetoderna har förändrats; det gäller exempelvis bokpratsverksamheten, som mer kommit att vända sig till vuxna i barns närhet än till barnen själva (Ibid., s. 99). I en sammanställning av ett antal magisteruppsatser i ämnet (Rydsjö 2003) framkommer att flera förskolor inte ser biblioteken som en självklar samarbetspartner. Rydsjö och Elf (2007) hänvisar samtidigt till en rad uppsatser som sammantaget ger en bild av att böckerna har en given plats på förskolorna och att pedagogerna ofta har en stor medvetenhet om böckernas betydelse i det pedagogiska arbetet. Det är information om nya 8

böcker och hur man praktiskt kan arbeta språkstimulerande med barnen som ofta saknas på förskolorna, hävdar de. Forskning kring små barns språkutveckling är naturligtvis ett enormt område och här ska ämnet begränsas till några exempel på hur förskolan arbetar/kan arbeta med att skapa ett intresse för böcker och läsning. I boken Att läsa och skriva i förskolan (Fast 2011) betonar pedagogen Carina Fast skillnaden mellan att lära barn att läsa och att skapa intresse för barn att läsa. Det sistnämnda är föremål för studien Litteraturläsning i förskolan (Damber et al., som behandlar hur förskolepersonalen vid ett antal förskolor i Sverige arbetar med det oerhört viktiga uppdraget att grundmura nyfikenhet och lust till läsning (s. 5. Studien bygger på observationer gjorda av 40 studenter från Högskolan Kristianstad, Malmö Högskola och Mittuniversitetet, inom ramen för förskollärarprogrammet och Förskollärarlyftet. Under en veckas tid i december 2010 genomfördes observationer på sammanlagt 40 olika förskolor i olika delar av landet i olika socioekonomiska områden. Författarna, som är verksamma vid de tre nyssnämnda lärosätena, resonerar kring vilken funktion litteraturläsning kan fylla vid det tematiska arbetet i förskolan och ger även konkreta planeringsförslag på teman kring exempelvis natur, djur, miljö eller familjekonstellationer. I Litteraturläsning i förskolan betonas vikten av att genom förskolans aktiviteter ge barnen en tidig relation till skriftspråket. Särskilt viktigt är detta för barn som kommer från hem där läsoch skrivaktiviteter förekommer i lägre grad (s. 18). I studien konstateras inledningsvis att litteraturläsning påfallande ofta tycks vara ett försummat område i förskolans pedagogiska verksamhet (s. 9. Författarna menar bl. a. att den relativt lättillgängliga och ofta redan inarbetade högläsningsrutinen utgör en källa till barns språkande och lärande som skulle kunna utnyttjas betydligt bättre än vad som görs på många håll idag (s.. Nedan följer några av de observationer som görs i denna studie vad avser det praktiska arbetet med litteraturläsning vid de 40 förskolorna, sammanfatade i punktform. Frekvensen på lässtunderna visade sig stor: en lässtund kunde pågå i allt mellan två och fyrtiofem minuter. Överhuvudtaget betraktar författarna den tid som läggs ner på läsning vid de observerade förskolorna som knapp. Förskolorna som deltog i undersökningen gav intrycket att sakna ett bakomliggande syfte eller en medveten tanke med valet av litteratur, som istället 9

tycktes ske tämligen slumpartat. Bara enstaka exempel fanns på urval i anslutning till ett mer övergripande tema. Det vanligaste sammanhanget i vilket läsningen äger rum är vid den så kallade läsvilan. Lässtunderna föreföll ofta att ha en huvudsakligen disciplinerande funktion. Samtal i samband med läsningen förekom sparsamt, och i den mån det förekom alls var samtalen sällan utvecklade, insatta i en kontext eller på annat sätt knutna till teman som har med barnens egen livsvärld eller upplevelser/erfarenheter att göra. Uppföljning på läsningen i form av exempelvis samtal, bildarbete eller dramatiseringar genomfördes sällan. Underökningen visade också på stor variation vad avser tillgången på böcker; medan vissa förskolor var välförsedda med böcker visade sig andra ha relativt få och i ett fall inga alls. I den mån iakttagelserna ovan kan anses representativa står vi sammanfattningsvis inför en tämligen dyster bild av litteraturläsningen i förskolan. Vilka läsfrämjande metoder föreslås då av författarna för att förbättra situationen? Till de metoder som författarna förspråkar hör en variant på högläsning som innefattar en dialog mellan barnen och/eller mellan barnen och pedagogen före, efter och under läsningen. Metoden innebär att pedagogen läser med, snarare än för, barnen, att barnen engageras aktivt i läsningen (s. 20 f.). En annan av författarna förespråkad metod består i att dramatisera litteratur, för att därigenom ge barnen möjlighet att aktivt delta i utforskandet av berättelsen (s.. Högläsningsdidaktik handlar vidare om att använda bokens illustrationer på ett sätt som tillför berättelsen mening, att inte låta bilden dra uppmärksamhet från det språkliga innehållet (s. 21). Damber et al beskriver läsande och skrivande i förskolan som en social praktik och identifierar två dimensioner i denna praktik; för det första gäller det att tillsammans under och efter läsningen bearbeta och skapa mening ur det lästa, för det andra att läsningen äger rum inom ramen för ett övergripande tematiskt innehåll (s. 6. Den litteratur som används i förskolan bör enligt Damber et al kvalificera sig till det tematiska innehållet, det vill säga valet av litteratur bör styras av det tema man valt att arbeta med och kopplingen mellan litteraturen och temat bör vara stark (s. 64). Aidan Chambers modell över boksamtal används också som konkreta tips på hur läsningen kan 10

följas upp (s.71). I studien betonas vikten av att kritiskt granska sig själv och den högläsningssituation man skapat. Till arbetet med att bli en bättre högläsare hör att arbeta på sin inlevelse och använda blicken och kroppen vid läsningen, att involvera barnen genom att ställa frågor, att på förhand ha kännedom om boken man läser och inte minst att på förhand studera bilderna för att bättre kunna diskutera dem (s. 78). Ett flertal iakttagelser som gjordes inom ramen för studien Litteraturläsning i förskolan visade på relationen mellan tillgång på böcker och läsintresse, exempelvis hur intresset för böcker ökar markant bland barnen vid besök av en bokbuss (s. 40). Många förskolor i landet har emellertid varken tillgång till en bokbuss eller ett näraliggande bibliotek. Författarna föreslår följande lösning på problemet: I den nya skollagen slås fast att lärare och elever på alla skolor ska ha tillgång till ett bibliotek. Vi ställer oss frågan om inte en liknande förordning skulle vara rimlig även för landets förskolor (Damber et al. 2013, s. 40). Som ett steg på vägen kan man betrakta förskolor med litteraturprofil, där litteraturen helt genomsyrar den dagliga verksamheten. Förskolor med litteraturprofil En läsfrämjande verksamhet i samarbete mellan bibliotek och förskola som går utöver de mer beprövade arbetsformerna är utarbetandet av förskolor med litteraturprofil. I Mölndals kommun har man sedan 2005 arbetat med ett fördjupat samarbete mellan förskola, familjedaghem och bibliotek, ett samarbete som i nuläget omfattar sju förskolor och en grupp med sju dagbarnvårdare (Svensson och Ögland 2014). Littetraturprofilförskolorna är en vidareutveckling av två projekt som sammarbetade mot det gemensamma målet att utveckla det läsfrämjande arbetet i förskolan: Bulleribok, som pågick i Mölndal 2002-2004, och Alfons, Ellen, Kotten och alla de andra, som pågick i Västra Götaland under samma tid. I boken Inte bara läsvila: tankar och idéer från samverkansprojekt mellan bibliotek och förskola redogörs för erfarenheterna i sistnämnda projekt (Widerberg 2008). I samband med projekten uppstod idén med diplomerade förskolor med litteraturprofil, där berättelser och läsning av litteratur är ett genomgående tema i den dagliga verksamheten. 11

De litteraturprofilerade förskolorna syftar till att dagligen ge barnen positiva läsupplevelser (Svensson och Ögland 2014). Nedan följer kriterierna för en litteraturprofilförskola snarlika kriterier gäller för familjedaghem med litteraturprofil. På en förskola med litteraturprofil gäller att: Pedagogerna väljer böcker och läsmetoder på ett medvetet sätt och organiserar positiva lässtunder på förskolan varje dag. I förskolans kompetensplan ingår varje år fortbildning kring läsfrämjande åtgärder och språkutveckling. Folkbibliotekets barnbibliotekarie presenterar nya böcker varje år. Vid nyrekrytering framgår tydligt förskolans profil och krav som ställs på sökanden. Nyanställda får en grundlig genomgång av arbetssätt och metoder. Pedagogerna sprider kunskaper och stimulerar andra förskolor i kommunen till ett medvetet arbetssätt kring böcker och läsning. Förskolan har ett bra grundbestånd av böcker som kontinuerligt förnyas. Böcker finns synliga och tillgängliga för barnen. Barnbibliotekarien vägleder vid inköpen. Böcker och/eller sagor används alltid i temaarbetet. Förskolan har ett nära samarbete med folkbiblioteket och alla barn besöker bokbuss alternativt bibliotek minst två gånger per år. Verksamheten organiseras så att tid finns att planera, genomföra och utvärdera profilen. På varje förskola med litteraturprofil finns ett litteraturombud, dvs. en förskollärare med ansvar för litteratur. Denne ansvarar för att litteraturen på förskolan präglar både den sociala och fysiska miljön (Svensson 2013). Förskolorna med litteraturprofil får besök av en bokbuss en gång i månaden och alla barn i åldrarna 3 6 år väljer någon eller några böcker var. Vad som framför allt skiljer arbetet inom litteraturprofilverksamheten från det traditionella samarbetet mellan bibliotek och förskola är att förskolor, familjedaghem och bibliotek har ett 12

avtalat samarbete som manifesteras i diplomering. Att kriterierna uppfylls kontrolleras av en grupp representanter från båda verksamheterna (Svensson och Ögland 2014). En genomgång och utvärdering av arbetet sker vartannat år (Svensson 2013). En omfattande utvärdering av verksamheten med litteraturprofilförskolor har genomförts med hjälp av intervjuer (Svensson 2013). Intervjumaterialet bygger delvis på två studentuppsatser: Falk och Bengtsson Fröjd (2013) genomförde intervjuer med elever och lärare i skolår 3 och Rydell och Nydén (2013) med lärare från samma skolår. I utvärderingen har bibliotekarier, dagbarnvårdare, förskollärare, förskolechefer, verksamhetschef och grundskollärare utfrågats. Barnen har följts upp via nationella prov i skolår tre och några barn från samma skolår har också intervjuats om sina läsvanor. Målet med utvärderingen är att studera om verksamheten har ökat barnens tillgång till litteratur, om och hur det i så fall har påverkat personalens och barnens föreställningar om litteratur och läsning. Vidare syftar utvärderingen till att studera om arbetet på litteraturförskolorna har påverkat barnens läsutveckling samt att identifiera faktorer för samarbetet, såväl positiva som negativa (Svensson. I utvärderingen framgår att samarbetet medfört ett värdefullt utbyte av kunskaper mellan de två yrkesområdena. Förskollärarnas arbetsmetoder har enligt utvärderingen förändrats mot större lyhördhet för barnens tankar och mer samtal med barnen (Svensson. Både förskollärarna och dagvårdarna har förnyat sitt arbete med litteraturen. Bibliotekarierna har fått en inblick i hur barnlitteraturen kan användas i förskoleverksamhetens temaarbeten, vilket medfört att de läst nyutkommen barnlitteratur med detta i åtanke (Svensson 2014, s. 11). Utvärderingen pekar också på ökad tillgång till litteratur och hög lånefrekvens. Förskolorna med litteraturprofil arbetar med att levandegöra litteraturen på olika sätt med hjälp andra konstformer som teater och musik, och med hjälp av artefakter av olika slag såsom exempelvis handdockor, sagopåsar, flanosagor (berättande med hjälp av bilder som sätts upp på en flanellograftavla), Ipads m.m. Samtliga förskollärare anser att arbetet påverkat barnens attityd till böcker och läsning positivt (Ibid., s. 18.) Resultatet av utvärderingen (Svensson 2013) visar bland annat att barnen som genomgått förskola med litteraturprofil vet hur man kan tänka och resonera om litteratur har en vana vid att samtala om berättelser och litteratur 13

har mycket stor tillgång till berättelser och litteratur vet hur man använder sig av ett bibliotek Utvärderingen pekar samtidigt på svårigheter med att mäta om barn som gått litteraturförskola uppvisar ett större intresse för litteratur och bättre språkfärdigheter än barn som inte gjort det. En större utvärdering av de långsiktiga effekterna av litteraturprofilförskolor kunde kanske ligga till grund för en reform av förskoleverksamhetens arbete med litteratur på nationell nivå. Det vore också intressant att veta hur den socioekonomiska situationen ser ut i familjer som väljer att sätta sina barn i en förskola med litteraturprofil. Finns det en risk att punktinsatser av det här slaget inte når ut till barn med störst behov? 14

Litteraturförteckning Bailey, Mary, Harrison, Colin & Brooks, Greg (2002). The Boots Books for Babies project: impact on library registrations and book loans. Early childhood literacy, 2 (1) s. 45-63. Bird, Viv ( 4. Bookstart in England: A World ide Early Reading Programme. Maas, JF, Ehmig, SC & Seelmann C. (2014). Prepare for Life! Raising Awareness for Early Literacy Education: Results and Implications of the International Conference of Experts 2013. Bleses, Dorthe och Andersen, Mette Kjær (2011). Kan Bogstart gøre en forskel? En undersøgelse af Bogstarts potentiale som led i det forebyggende arbejde for at understøtte sprogtilegnelsen hos børn i udsatte boligområder. Odense: Syddansk Universitet, Center for Børnesprog. Bonci, Angelica (2011). A research review: the importance of families and the home environment. London: National Literacy Trust. Brooks, G., Pahl, K., Pollard, A., & Rees, F. (2008). Effective and inclusive practices in family literacy, language and numeracy: A review of programmes and practice in the UK and internationally. Reading, UK: CfBT Education Trust. Bryant, D., & Wasik, B. H. (2004). Home Visiting and Family Literacy Programmes. In Handbook of family literacy. (pp. 329-346). Mahwah, NJ US: Lawrence Erlbaum Associates Publishers. Carpentieri, J., Fairfax-Cholmeley, K., Litster, J., Vorhaus, J. (2011) Family literacy in Europe: using parental support initiatives to enhance early literacy development. London: NRDC, Institute of Education. Clark, C and Poulton, L. (2011). Book ownership and its relation to reading enjoyment, attitudes, behaviour and attainment. London: National Literacy Trust. Conway, Nicola F. (2005). To what extent does the Bookstart scheme affect the role of the public librarian? Sheffield: University of Sheffield. Master thesis. Corneliusson, Cay (2007). Språkstimulerande åtgärder för barn 0-2 år i Västmanland: kartläggning av samarbetet mellan folkbiblioteken och BVC kring gåvoböcker och föräldragrupper. Länsbibliotek Västmanland. Damber, Ulla, Nilsson, Jan & Ohlsson, Camilla (2013). Litteraturläsning i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. Eurydice (2011). Teaching reading in Europe: contexts, policies and practices. Brussels: European Commission. Falk, Caroline & Bengtsson Fröjd, Jennie (2013). Litteratur i förskolan och dess betydelse för de tidiga skolåren En kvalitativ intervjustudie om elevers läsvanor. Borås: institutionen för pedagogik. 15

Fast, Carina (2011). Att läsa och skriva i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur. ärd n, ecilia, Michnik, Katarina och No Hedvall, aren (2010). Projekt som biblioteksutveckling. Konferenspaper: Mötesplats inför framtiden. Borås. Klass P. (2002). Pediatrics by the book: pediatricians and literacy promotion. Pediatrics. 110, 989-95. Kümmerling-Meibauer, Bettina ( 4. Bookstart: Bringing Books to Babies. Maas, JF, Ehmig, SC & Seelmann C. (2014). Prepare for Life! Raising Awareness for Early Literacy Education: Results and Implications of the International Conference of Experts 2013. Mainz: Stiftung Lesen. Maas, JF, Ehmig, SC & Seelmann C. (2014). Prepare for Life! Raising Awareness for Early Literacy Education: Results and Implications of the International Conference of Experts 2013. Mainz: Stiftung Lesen. Molloy, Gunilla (2007). När pojkar läser och skriver. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur National Early Literacy Panel (2008). Developing early literacy: Report of the National Early Literacy Panel. Washington, D.C.: National Institute for Literacy. O Hare, L. & onnolly P. ( A Randomised Controlled Trial Evaluation of Bookstart+: A Book Gifting Intervention for Two-Year-Old Children, Belfast: Centre for Effective Education, Queen s University Belfast. Rydell, Malin & Nydén, Julia (2013). Skönlitteratur i tidig ålder, hur viktigt är det? En studie om läsintresse. Borås: Institutionen för pedagogik. Rydsjö, Kerstin (2003). Biblioteket möter förskolan: En studie av ett urval magisteruppsatser Konferensbidrag. Mötesplats inför framtiden, Borås 8-9 oktober. Rydsjö, Kerstin (2012). Dags att höja ribban!?: en rapport om samverkan mellan barnhälsovård och bibliotek kring små barns språk- och litteracitetsutveckling. Halmstad: Regionbibliotek Halland. Rydsjö, Kerstin & Elf, AnnaCarin (2007). Studier av barn- och ungdomsbibliotek: en kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm. Stanovich, K. E. (1986). Matthew Effects in Reading: Some Consequences of Individual Differences in the Acquisition of Literacy. Reading Research Quarterly. 21, 360-407. Svensson, Ann-Katrin (2013). Litteraturprofil i förskoleverksamheten vad ger det barnen? En utvärdering av ett samarbete mellan bibliotek, förskola och familjedaghem. Rapport. Högskolan i Borås, institutionen för pedagogik. Svensson, Ann-Katrin & Ögland, Malin (2014). Läsfrämjande samarbete i Mölndal Litteraturprofil i biblioteks- och förskoleverksamhet. Mölndals stad. Sullivan, A., & Brown, M. (2013). Social inequalities in cognitive scores at age 16: the role of reading. London: Centre for Longitudinal Studies, Institute of Education. 16

Thomas, A. (1998). Family literacy in Canada: profiles of effective practices. Welland, Ont, ditions Soleil Pub. Wade, B. & Moore, M. (1996). Childrens early book behaviour. Educational Review, 48, 3, 283 8. Wade, B. & Moore, M. (1997). Parents and children sharing books: an observational study. Signal, September s.251-268. Wade, B. & Moore, M. (1998a) A Gift for Life, Bookstart: The First Five Years. A description and Evaluation of an exploratory British Project to Encourage Sharing Books with Babies. The second Bookstart Report, London: Booktrust. Wade, B. and Moore, M. (1998b) An early start with books: literacy and mathematical evidence from a longitudinal study. Educational Review, 50, 2, 135 45. Wade, B. and Moore, M. (2000) A sure start with books. Early Years, 20, 2, 39 46. Wade, B. and Moore, M. (2003). Bookstart: a qualitative evaluation. Educational review 55 (1). Wells, Gordon (1986). The meaning makers: children learning language and using language to learn. London: Hodder and Stoughton Educational. Widerberg, Gertrud (2008). Inte bara läsvila: tankar och idéer från samverkansprojekt mellan bibliotek och förskola. Stockholm: En bok för alla. Ögland, Malin, Lundgren, Lena & Wockatz, Kerstin (2010). Mäta och väga: om statistik och effektivitet på folkbibliotek. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm. 17