Rapport från stödgrupp för Mamma Trots Allt Syftet med denna rapport är att beskriva en ny typ av stödgruppsverksamhet för SUF KC s uppdragsgivare, FUB, professionella i andra SUF-grupper i landet för att inspirera till att starta Mamma Trots Allt -grupper i sina kommuner. Författare: Päivi Adolfsson, Fil.dr., kostvetare Gunnel Janeslätt, Med. dr., leg. arbetsterapeut Karin Jöreskog, Fil. dr. Lydia Springer, leg. psykolog, Specialist i klinisk psykologi
Varför ska man erbjuda stödgrupp Mamma Trots Allt? Föräldrar som har kognitiva svårigheter och har barn som är placerade i familjehem är en sårbar och osynlig grupp. Befintlig forskning visar att föräldrar som fått sina barn placerade kan bära på stor och obearbetad sorg och att det finns svårigheter att få till umgänge med barnet/barnen (Booth and Booth 2005). I en studie beskrivs mödrarnas upplevelse som ledsenhet, tomhet, hjälplöshet och dålig självkänsla och trots att de inte hade den dagliga vårdnaden om sitt barn behöll de ofta fokus på barnet och sin modersroll (Mayes and Llewellyn 2012). Det finns viss kunskap om hur föräldrar i Sverige generellt upplever att ha sina barn placerade i familjehem. Både föräldrars erfarenheter och kunskap och forskning inom området presenteras i skriften Föräldrars röster - hur är det att ha sina barn placerade i fosterhem (skriftserie 2007:2) utgiven av Stiftelsen Allmänna Barnhuset (Höijer 2007). I rapport 2012:1 Att lära av fosterbarn - åtta års arbete med intervjuer av före detta fosterbarn (Westberg and Tilander 2010) sammanfattas uppföljningssamtal mellan familjehemssekreterare och före detta fosterbarn. I flera av de fall där omplaceringar skett visade det sig bli ett bättre resultat än väntat för fosterbarnen. Ungdomarnas svar bekräftar betydelsen av en bra kontakt med biologiska föräldrar, att tidig placering gynnar en god anknytning, och vikten av en kontinuitet i kontakten mellan barnen och familjehemssekreterarna i form av enskilda samtal. En viktig slutsats är också att man måste välja insatser efter den enskildes behov och aktiva medverkan. De flesta fosterbarnen har på ett eller annat sätt blivit avvisade från sina viktigaste vuxna vilket väcker en djup och skadlig skam. Det kan medföra nedvärdering av sig själv som innebär ofta att barnet inte släpper nya vuxna nära sig, vilket även kan påverka relationen till biologiska föräldrarna. Förutom känslan av maktlöshet inför myndighetsutövandet bär de biologiska föräldrarna ofta på obearbetad sorg som också kan påverka både barnet och familjehemmet och kanske kan förklara en del av att umgänget kan bli problematiskt. Trots att det finns mycket som tyder på att stödgruppsverksamhet riktad till mödrar med Intellektuella Funktionsnedsättningar (IF) har god effekt för att stärkta sociala relationer och psykologiskt välbefinnande (McConell, Dalziel et al. 2008) får biologiska föräldrar eget stöd i låg och godtycklig omfattning. Det finns ny kunskap i Sverige som styrker att det finns behov av stöd till de olika parterna (barnet, vårdnadshavare m.fl.) och det finns forskning som påvisar att man på ett strukturerat sätt kan anpassa stödet till föräldrar som har kognitiva svårigheter (Starke 2005). En utvärdering av ett treårigt projekt med gruppverksamhet för föräldrar med kognitiva svårigheter och deras barn som genomförts i en mindre kommun i Uppsala län visar hur föräldrar 2
som deltagit i gruppverksamheten upplevt en gemenskap med andra föräldrar som delar erfarenheten av samma problem. Flera föräldrar berättar om stärkande upplevelser av att deras erfarenheter har kunnat hjälpa andra i samma situation, att deras erfarenheter räknas och att de upplevt att de blivit lyssnade till (Jöreskog 2009). SUF Kunskapscentrum (Samverkan Utveckling Föräldraskap) har som uppdrag att samla och sprida kunskap om barn till föräldrar med kognitiva svårigheter och om föräldraskap (Bruno 2012). Genom samverkan mellan Uppsala kommun, Uppsala Läns Landsting och SUF- Kunskapscentrum har stödgrupper för mammor som har sina barn placerade i familjehem genomförts. En modell som utvecklats i Australien Parenting in Distance riktade sig till mammor med placerade barn. Modellen har översatts till Mamma Trots Allt. I denna rapport beskrivs stödgruppen Mamma Trots Allt. Genom stödgruppen finns det möjlighet till krisbearbetning och hjälp att hitta konstruktiva lösningar för att hantera separationen. Stödgruppen kan underlätta för mamman att sätta sig in i barnets situation och få stöd i att ha kvar sin föräldraroll trots att barnet bor i en annan familj. Deltagandet kan vara läkande men också ha en förebyggande effekt. Om insatserna kan påverka mammans hälsa är det troligt att det umgänge man har förbättras och att även barnet påverkas positivt. Det kan vara ett sätt att öka skyddsfaktorerna. En första stödgrupp startades 2013 för att samla kunskap om mammors behov och om behov av kulturanpassning av den Australiensiska modellen. Ett problem när denna typ av stödgrupp ska utvärderas är brist på utvärderade frågeformulär som använts till personer med kognitiva svårigheter. Av den anledningen har två olika frågeformulär för självskattning av föräldrakompetens prövats i samband med denna första stödgrupp. Vi har även prövat formulär för självskattning av generell hälsa och tilltro till egen förmåga. Hur gjorde vi? För vem/vilka? Deltagare är mammor med kognitiva svårigheter av sådan grad att det inverkar på föräldraförmågan. Det kan röra personer med diagnoser som utvecklingsstörning, förvärvad hjärnskada (som Stroke), neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD/ADD) och Aspergers syndrom. Personer med svagbegåvning kan också räknas med i målgruppen. I de två gruppomgångar som genomförts har behovet av stödgrupp varit viktigare än typ av funktionsnedsättning. Deltagarna hade olika diagnoser, bland annat ADHD, ADD, utvecklingsstörning och svagbegåvning. Någon hade inte någon diagnos alls, men kände igen sig i beskrivningen av att ha kognitiva svårigheter Inklusionskriterier: Mammor med egna kognitiva svårigheter av sådan grad att det påverkat föräldraskapet, har ett barn som placerats i familjehem för mer än 6 månader sedan. Tidsperioden kan förebygga att rekrytera föräldrar som är i akut kris. Exklusionskriterier: Behov av tolk, aktivt missbruk, ett labilt psykiskt tillstånd. Bedömningen görs av den professionelle som rekryterar. 3
Rekrytering Att rekrytera mammor med kognitiva svårigheter till olika typer av verksamheter kan vara en utmaning. Det är inte ovanligt att föräldrar med kognitiva svårigheter inte litar på professionella och säger nej till insatser som de erbjuds. Professionella kan ibland uppleva att de har svårt att nå fram. Detta gör att denna del är en mycket viktig komponent av upplägget och det krävs en uttalad strategi. Vi väljer därför att luta oss mot de erfarenheter vi har kring målgruppen när det gäller det rekryteringsarbete vi har gjort under åren till andra gruppverksamheter inom Uppsala län. Framgångsrika faktorer i rekryteringsarbetet är En god en relation och ett gott förtroende mellan den som rekryterar och deltagaren där en god personkännedom kan bidra till ett lyckat motivationsarbete. Att det finns olika yrkeskategorier/verksamheter som hjälper till med rekryteringen, och att rekryteringen ska ske stegvis. Först informeras varje mamma om vad stödgruppen går ut på, vad kommer att hända, vilka andra kommer att delta, varför man ska delta m.m. Informationen ska vara anpassad till den enskilda mamman och till de kognitiva svårigheter hon har. När behov finns ges den anpassade informationen vid upprepade tillfällen, personer med kognitiva svårigheter kan behöva det. Därefter frågas mamman om hon vill delta. Mammorna kan behöva mycket praktisk hjälp att komma igång och delta i gruppverksamheten. Det kan gälla hjälp att hitta till träffpunkten, busspengar, intyg för att vara ledig från jobbet, mm. Överbryggande av förtroende: Rekryteringen kan behöva ske i form av ett personligt förmöte där den som har en kontakt med föräldern tidigare och en gruppledare deltar. För att försäkra oss om att de professionella ska erbjuda/introducera gruppverksamheten på ett optimalt sätt har vi gått ut med rekommendationer att följa de följande stegen: Första steget: Den professionella skaffar sig tillräckligt information om stödgruppen för att kunna svara på mammans eventuella frågor om upplägget. Den professionella ska inte ha några förväntningar om eller ställa krav på att mamman ska ta ställning om hon vill delta eller inte, utan ta reda på om mamman kan tänka sig att få mer information om gruppverksamheten och vad den går ut på. Andra steget: Boka en träff med någon av gruppledarna (LS eller CM) för att mamman ska få mer information om stödgruppen. Det kan finnas hinder eller svårigheter för att mamman ska kunna delta. Gruppledarna kan hjälpa henne att hitta lösningar. Det är en trygghet för mamman att ha sett och hälsat på den/de gruppledarna som hon kommer att träffa senare. Tredje steget: Nu informeras mamman också om att gruppledarna inte kommer att ta ställning i sakfrågan: om barnet/en ska vara placerade eller ej, så att hon inte tror att syftet med gruppen är att hon ska få tillbaka vårdanden av sitt/sina barn. Stödgruppen syftar till att skapa fler sätt för föräldrarna att hantera sin situation och att det umgänge man har ska fungera så bra som möjligt. 4
Stödgruppens syfte, mål och upplägg Stödgruppens syfte är att deltagarna ska ge och få feed-back i gruppen: förstå, uttrycka och hantera egna känslor inklusive sorg förstå och acceptera den situation de är i oavsett om de har umgänge med sina barn eller inte förstå hur egna känslor och förhållningssätt kan påverka barnet hitta sätt att hantera/förbättra det umgänge de har på konkret nivå för att uppnå optimal relation med barn och fosterfamilj samt för att öka egen psykisk hälsa. Stödgruppens mål: Ökad psykisk hälsa samt optimal relation i umgänge med barn och familjehem. Stödgruppens upplägg: Modellen bygger på att man träffar mammorna i grupp 8 gånger, en gång i veckan under ca 2 timmar vid varje grupptillfälle. Det finns en given struktur i programmet men det finns även utrymme för att mammorna själv kan vara med att påverka innehållet vilket syftar till att ge empowerment och delaktighet. Ett exempel kan vara att mammorna vill ha mer information om rättsprocesser eller att de vill få mer tips om vad man kan göra när de har umgänge med sina barn. Interventionen har även ett terapeutiskt inslag i form av sorgbearbetning. I modellen ingår att komplettera diskussion med praktiskt arbete i syfte att underlätta för mammorna att uttrycka sig, bland annat används scrap-booking dvs. att klippa och klistra. En lagom stor grupp uppskattas vara ca 8 mammor, detta för att inte riskera att få ett för liten grupp om någon/några slutar. I den grupp som genomfördes under våren 2013 var det nio deltagare med från början. Datum och tider för samtliga åtta träffar delades ut från början, ett tillfälle/vecka, samma veckodag och samma tid på dagen. 5
Gruppledare/samtalsledare: Det behövs två samtalsledare och dessa behöver kunskap om kognitiva svårigheter och gruppsamtals metodik samt gärna också kunskap om sorgbearbetning. Samtalsledare i vår stödgrupp var Christine Mattsson, socionom, placeringsenheten i Uppsala Kommun och Lydia Springer, leg psykolog, specialist i klinisk psykologi med inriktning på handikapp, SUF-Kunskapscentrum/ Habiliteringen Uppsala län. Samtalsledararna har gemensamt kompetens inom funktionshinder, erfarenhet av socialt arbete och att arbeta med personer med kognitiva svårigheter i grupp. Det är en stor fördel om samtalsledarna kommer från både kommun och landsting. Innehåll i grupptillfällen, teman Till första tillfället uppmanas varje förälder att ta med ett fotografi på sitt/sina barn. Fotografiet placeras i en ram, vid varje tillfälle finns sedan detta foto på barnet/barnen i ramen på bordet. Regler som gäller för gruppen tydliggörs: Ömsesidig respekt inför allt som sägs under varje grupptillfälle, att allt som sägs i rummet stannar i rummet. Gruppen diskuterar fram vilka regler som ska gälla. De skrivs upp på blädderblock och finns med på alla tillfällen. Gruppen har ett gemensamt ansvar för att reglerna följs. Teman 1. Första grupptillfället inleds med de regler som ska gälla. Presentation sker av deltagarna och deras barn med fokus på den egna mammarollen. Vem är jag? Är jag viktig i mitt barns liv även om jag inte ansvarar för barnets dagliga omvårdnad? 2. Orsak till att barnet/barnen placerats i familjehem. Hur förstår jag det? Hur har jag informerat barnen? Hur har barnen hanterat det? 3. Att ha sitt barn att växa upp i familjhem. Hur barnet kan påverkas av relationen mellan förälder och familjehem? Resonemang med målet att mammorna ska inse att det är lättare för barn att må bra om föräldern visar sitt barn att det är OK att tycka att familjehemmet är OK. Barn är annars lojala med sina föräldrar, om inte föräldern ger familjehemmet en chans så är det sannolikt att inte barnet gör det heller. 4. Fokus på barns behov. Hur är det när barnet är placerat? Kan det finnas fördelar för ditt barn att vara i familjehem? 5. Samverkan med myndigheter, tjänstemän och socialtjänst. Hur kan jag få ett bra samarbete med socialtjänsten? 6. Fokus på umgänge. När ni ses, hur är det? Hur mår barnen när ni ses? Efter? Att kunna vara närvarande under umgänget, för sin egen skull och barnets skull. Vad kan man göra tillsammans med barnet när man träffas? 7. Vilket nätverk man har. Är det lagom stort eller behöver man fler? Går det att påverka? 8. Tema på föräldrarnas önskemål. Ett exempel kan vara rollspel: Hur kan man berätta att man har barn placerade för grannen eller en bekant i mataffären? Avslutning. Bestämma om uppföljningsträff. 6
Genomförande - relevanta resurser/personal Tillgång till erfarna och kompetenta gruppledare har tidigare poängterats. De behöver tillgång till processhandledning. I detta fall har handledning förmedlats av en professionell handledare på Nyckelgården, Uppsala Kommuns behandlingshem, som har erfarenhet att jobba med kvalificerade umgängesärenden. I de två Mamma Trots Allt som genomförts har forskare funnits med för att utvärdera stödgrupperna. De har alla erfarenhet av målgruppen, av datainsamling och utvärdering av metoder och har varit med som stöd vid datainsamling, analyserat insamlade data och sammanställt till nedanstående redovisning. Utvärdering: Vilka erfarenheter har vi av stödgruppen? I samband med stödgruppsverksamheten har modellen utvärderats. Stödgruppens mål var att deltagarna ska träffa andra som är i liknande situation och tillsammans med dem ha hittat sätt att förstå och att hantera sin situation. Syftet var att utvärdera hur modellen kan ge stöd till mammor som har egna kognitiva svårigheter och som har fått sina barn placerade. Ett andra syfte var att pröva två olika validerade frågeformulär för att kartlägga självskattad föräldrakompetens hos målgruppen. Frågeställningar för utvärderingen: 1. Hur har tillfällena upplevts under gruppverksamheten? Vad har varit bra? Vad har varit dåligt? Vad kan utvecklas? 2. Hur skattas föräldrakompetens, generell hälsa och tilltro till självförmåga (self-efficacy) av mammor som har barn placerade? 3. Kan en strukturerad arbetsmodell i form av stödgrupp påverka självskattad föräldrakompetens, psykisk hälsa och tilltro till egen förmåga hos mammor som har barn placerade? 4. Kan föräldraskattningsformulär Swedish Parent Sense of Competence Questionnaire (SPSQ), och Parent Sense of Competence scale (PSOC) användas till personer med kognitiva svårigheter? Är något av föräldraformulären att föredra till denna målgrupp? Finns behov av anpassningar till målgruppen? Hur vi samlat erfarenheterna Utöver gruppledare deltog forskarna och professionella från SUF kunskapscenter vid första och sista grupptillfället som stöd för att fylla i frågeformulär för de deltagare som lämnat informerat samtycke att delta i utvärderingen. En gruppintervju genomfördes också vid det sista grupptillfället för att samla in deltagarnas upplevelser av stödgruppsverksamheten. Två personer ställde diskussionsfrågor till gruppen (LS och GJ) medan två antecknade diskussionen (KJ och PA). 7
Alla deltagare fick först fylla i några frågor om civilstånd, ålder och antal barn. De delades i två grupper, slumpmässigt. Följande standardiserade tester och internationellt validerade frågeformulär prövades: Grupp 1 (n=3) Självskattad föräldrakompetens, stress och roller med Swedish Parent Sense of Competence Questionnaire (SPSQ), i 34 påståenden. SPSQ är prövad och validerad i Sverige. Grupp 2 (n=4) Självskattad föräldrakompetens med Parent Sense of Competence scale (PSOC), 14 påståenden. PSOC är väl validerad internationellt. Egen översättning till svenska har genomförts. Tilltro till egen kompetens; Swedish Version of the General Self-Efficacy Scale (GSE-10) (Koskinen-Hagman, Schwarzer et al. 1999). Det finns en svensk version som är prövad och validerad. Skalan har10 påståenden som kan riktas till önskad kompetens, i denna utvärdering riktad mot föräldraskap. Självskattad generell hälsa samlas in med General Health Questionnaire (GHQ-S), med 12 påståenden Gruppintervju tillkom efter sista tillfället. Resultat av utvärderingen 1. Upplevelser av gruppverksamheten Gruppintervjun visade att gruppdeltagarna överlag hade upplevt träffarna som viktiga och givande och träffarna beskrivs som bra i huvudsak: Positivt! Att få träffa andra i samma situation. Tidigare har man försökt berätta för andra hur det är och de säger jag förstår!, men det gör de ju inte! De kan inte förstå. Men i den här gruppen, med andra som vet hur det är, som har varit med om samma sak de förstår. På riktigt! Alla kan känna igen sig, här. Och det är jätteviktigt. Andra närliggande erfarenheter som beskrivs handlar om att gruppdeltagare uttrycker att de fått nya viktiga relationer: Vi har ju gått igenom så mycket, det är klart det har påverkat. Vi har gråtit lite ibland också. Det har varit tillåtet. Det har varit så skönt. Det känns som om jag fått en syster. Vi har blivit systrar. Vi upptäckte att vi hade våra barn placerade i samma familjehem! Mitt barn har ju berättat om hennes barn, de betyder mycket för varandra. Och nu har vi mammor lärt känna varandra. Det känns som att ha fått en syster! Vad vi skrattade när vi insåg att vi beskrev samma familjehem, samma gård, samma familj.! När vi förstod det.! (De skrattar när de berättar) Sen har vi bildat en grupp på Facebook, ett nätverk. Det känns som om jag fått en stor grupp med systrar! Som finns där! 8
Det finns planer på att vi ska ses också, på riktigt. Inte bara på Facebook. Vi har skoj när vi går härifrån, vi har roligt tillsammans! På frågor om vad som varit särskilt bra träffar eller teman, lyfts rollspel fram, liksom teman om umgänge och vad man kan säga när man får frågor om var ens barn bor. Tips om hur man kan göra vid barnens födelsedagar nämns också särskilt. Sådant som varit mindre bra, eller som kan utvecklas handlar om att gruppträffarna behöver vara fler, liksom att det är viktigt med påminnelser i lagom tid före en träff. Många önskar inte heller att man blandar ihop mammor och pappor i framtida grupper utan menar att det är bra om båda grupperna får egen tid, med föräldrar av samma kön. Däremot framhålls att det är viktigt att det finns grupper också för papporna. En fråga som diskuteras är hur gruppdeltagarna ser på sin egen förändring och om någon omkring dem sett förändringar. Nedan återges alla kommentarer kring detta och sammantaget tyder det på att gruppverksamheten kan ha inneburit förutsättningar för läkande hos deltagarna: Min boendestödjare säger att jag verkar må bättre. Hon säger att jag verkar gladare, lite busigare som mitt riktiga jag. Jag känner en annan mamma, som har det lite som jag med sitt barn placerat i familjehem. Hon har hört vad jag berättat, hon säger att hon märker att jag mår bättre nu. Hon vill också gå i en sån här grupp Trots tunga ämnen, många gånger har vi ändå blivit gladare. Det känns lättare, även om det varit tunga ämnen. Mamma säger att jag har blivit lugnare. I början var jag väldigt trött efter en sån här grupp. Min sambo säger att han märker att jag slutat slå så mycket i dörrarna, han säger att jag inte slagit sönder en enda dörr sedan jag började i den här gruppen. Min dotter säger till mig Passa på nu, mamma. Prata där, i den där gruppen. Få ur dig allt du behöver. Jag har hört av mina barn och min mamma och pappa att jag blivit gladare. Och det känns lättare nu. Gruppdeltagarna ser mycket positivt på sin egen förändring och många av dem förmedlar att någon omkring dem sett positiva förändringar under stödgruppens gång. 9
2. Mammornas skattning av föräldrakompetens, psykisk hälsa och tilltro till egen förmåga Instrument I första stödgruppen samtyckte sju deltagare till att medverka i utvärderingen. Några slumpmässigt utvalda (n=3) fick skatta sin föräldrakompetens med frågeformuläret Swedish Parenting Self raring Questionnaire (SPSQ) och övriga fyra fick besvara Parenting Sense of Competence (PSOC). De som besvarade PSOC fick också besvara svensk version av General Health Questionnaire (GHQ) 10 frågor som mäter generell hälsa samt Svensk version av General Self-efficacy Scale (S-GSEs) som mäter tilltro till egen förmåga. I den andra omgången stödgrupp samtyckte 4 deltagare till att medverka i utvärdering. De fick alla besvara kombinationen av PSOC, GHQ och S-GSEs. Av den anledningen finns mer data på dessa frågeformulär (n=8). Samtliga hade stöd av professionell när frågeformulären skulle fyllas i, som kunde hjälpa till att förtydliga frågor om man så önskade och på det sätt man önskade. Några valde att få hjälp med att läsa upp varje fråga, andra läste och besvarade frågeformulären helt självständigt. Den professionella skrev ned vilka frågor som behövde förtydligande eller fick kommentarer från deltagaren. Preliminära resultat Det finns normvärden från internationell forskning hur personer utan funktionsnedsättning skattar sin föräldrakompetens. Deltagarna i Mamma Trots Allt skattar sin föräldrakompetens inom normen redan före stödgruppen. Den självskattade föräldrakompetensen är i genomsnitt högre efter deltagande i stödgruppen Mamma Trots Allt. De som skattat tilltro till självförmåga, skattar i genomsnitt lägre tilltro till självförmåga efter stödgruppen. Även självskattad hälsa skattas lägre efter stödgruppen. Möjliga förklaringar till resultatet minskad psykisk hälsa och självförmåga Att deltagarna skattar lägre när det gäller självförmåga och tilltro till självförmåga, liksom självskattad hälsa efter genomgången gruppverksamhet kan bero på flera saker. Trots att deltagarna fått information om att gruppverksamheten inte leder till att vårdnadsfrågan förändras, finns en risk att deltagare ändå hoppats att verksamheten skulle påverka detta. I slutet av gruppverksamheten kanske bilden av situationen är mer realistisk. Det kan möjligen bero på att deltagarna fått ökad insikt, men även kanske att de förstått sin egen situation bättre. Tidigare har kanske deltagarna förträngt hur de mår och inte fått möjlighet 10
att diskutera sin situation med andra. Med stöd från gruppen har deltagarna kunnat bekräfta varandra och förstått att det är rimligt att må dåligt i en situation när man förlorar vårdnaden av sina barn. Detta skulle kunna förklara att tilltro till självförmåga liksom självskattad hälsa sjunker på kort sikt efter att ha deltagit i gruppverksamhet. Deltagarna fyllde i självskattningsformulären i anslutning till avslutningen av gruppverksamheten. Att det var sista grupptillfället kan möjligen ha påverkat den negativa upplevelsen och lett till den lägre skattningen. Kanske skattar deltagarna sin hälsa i nuet och är upptagna av att skiljas åt och inte längre få samma stöd. 3. Påverkan av en strukturerad arbetsmodell i form av stödgrupp i självskattad föräldrakompetens, psykisk hälsa och tilltro till egen förmåga hos föräldrar som har barn placerade Det finns i denna utvärdering starka indikationer på att stödgrupp Mamma Trots Allt skulle kunna påverka självskattad föräldrakompetens och tilltro till egen förmåga hos föräldrar som har barn placerade. I gruppintervjun framkommer också att psykisk hälsa skulle kunna påverkas. Resultaten när det gäller generell hälsa (GHQ) står i skarp kontrast till det som framkommer i gruppintevjun. De motsägelsefulla resultaten kan bero på att man med GHQ mäter en kortsiktig uppfattning om generell hälsa under de senaste två veckorna. Dels blir det tydligt att generell hälsa inte behöver påverkas av denna typ av stöd. Man kan ha andra hälsoproblem som tex. smärta som påverkar den generella hälsan men inte påverkas av stödgruppsverksamhet. Hos personer med kognitiva funktionsnedsättningar kan något som hänt senaste veckan prägla svaren i GHQ emedan frågor i gruppintervjun om stödgruppen speglar hur stödgruppen påverkat psykisk hälsa mer över tid. Det betyder att det frågeformuläret inte var optimalt för att besvara om deltagande i Mamma Trots Allt kan påverka hälsa. 4. Utvärdering av föräldraskattningsformulär SPSQ och PSOC för personer med kognitiva svårigheter Utvärderingen av frågeformulären visar att SPSQ, som innehåller frågor om föräldrakompetens, roller och stress innehåller alltför många påståenden som riktar in sig på att man har små och hemmaboende barn samt att det finns en partner i hemmet. Det är förhållanden som sällan råder för mammor som fått sina barn placerade. Med PSOC skattas självupplevd föräldrakompetens oavsett ålder på barnen. Några påståenden var svårbegripliga och behöver justeras om instrumentet ska användas till personer med kognitiva svårigheter. Något påstående förutsatte att det fanns en partner. En ny version anpassad för personer med kognitiva svårigheter: PSOC C är under bearbetning. Mycket talar för att om personer med kognitiva svårigheter ska besvara frågeformulär bör man erbjuda stöd, någon som kan förtydliga och förklara. 11
Diskussion/Betydelse Med ett barnperspektiv som utgångsläge är denna stödgruppsinsats för de biologiska föräldrarna tveklöst en satsning på barnen eftersom vi vet att utfallet för barn som är placerade är bättre när deras biologiska föräldrar mår bra. Deltagarna i denna utvärdering var dock få. Resultatet tyder på att det är väl motiverat att gå vidare och pröva Mamma Trots Allt på ett systematiskt sätt med flera deltagare och i forskning. Ytterligare utvärdering kommer att genomföras, medel har beviljats från Stiftelsen Allmänna barnhuset och planeras genomföras under 2014-2015. Avslutningsvis Vi som utvärderat Mamma Trots Allt och vi på SUF-Kunskapscentrum hoppas denna rapport kan bidra till att fler vill starta och genomföra stödgrupper som Mamma Trots Allt så fler mammor med barn i familjehem får möjlighet att ta del av detta stöd. Kontakta gärna oss på SUF-Kunskapscentrum om ni vill veta mer! www.lul.se/suf Referenser Booth, T. and W. Booth (2005). Parents with learning difficulties in the child protection system: experiences and perspectives. J Intellect Disabil 9(2): 109-129. Bruno, L. (2012). Föräldrar med kognitiva svårigheter - att bryta ny mark, Stiftelsen Allmänna Barnhuset Höijer, I. (2007). Föräldrars röster - hur är det att ha sina barn placerade i fosterhem, Allmänna Barnhuset 2: 1-164. Jöreskog, K. (2009). Checklistor, tålamod och gemenskap. Erfarenheter från FIB-projektet 2005-2008. Stockholm, Arvsfonden. Koskinen-Hagman, M., R. Schwarzer and M. Jerusalem (1999). Swedish version of the general self-efficacy scale. Retrieved October 22: 2007. Mayes, R. and G. Llewellyn (2012). Mothering differently: narratives of mothers with intellectual disability whose children have been compulsorily removed. J Intellect Dev Disabil 37(2): 121-130. McConell, D., A. Dalziel, G. Llewellyn, K. Lidlaw and G. Hindsmarsh (2008). Strengthening the social relationships of mothers with learning difficultuies British Journal of Learning Disabilities: 1-10. Starke, M. (2005). Föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn - vad finns för kunskap?, Socialstyrelsen (The National Board of Health and Welfare): 92. Westberg, M. and K. Tilander (2010). Att lära av fosterbarn - åtta års arbete med intervjuer av före detta fosterbarn, Stiftelsen Allmänna Barnhuset: 147. Barnkonventionen, FN www Cederborg, Ann-Christin, Karlsson, Yvonne (2001) Omhändertagande med barnets perspektiv, Socialvetenskaplig tidskrift nr 3 Gilmore, L. and Cuskelly, M. (2009). Factor structure of the Parenting Sense of Competence scale using a normative sample. Child Care Health Dev, 35(1), 48-55. doi: 10.1111/j.1365-2214.2008.00867.x Johnston, Charlotte and Mash, Eric J. (1989). A Measure of Parenting Satisfaction and Efficacy. Journal of Clinical Child Psychology, 18(2), 167-175. doi: 10.1207/s15374424jccp1802_8 12