Viktscanning inom Haluxa region Syd - metoder, erfarenheter och framtidsvisioner Författare: Eva Lagerlöf-Larsson Haluxa-Bohushälsan Göteborg Handledare: Mats Eklöf Arbets- och miljömedicin, SU Göteborg Projektarbete vid Företagssköterskeutbildning 40 poäng, 2006-2008, Örebro universitet och Arbets- och miljömedicinska kliniken, Örebro
INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 1 INLEDNING 2 BAKGRUND 2 Problemet övervikt och fetma 2 Risker 2 Samhällskostnader 3 Vår uppgift som sjuksköterskor inom företagshälsovård 3 Metoder som definierar övervikt och fetma 3 SYFTE 5 MATERIAL OCH METOD 5 RESULTAT 5 Resultat av enkätundersökning ibland företagssköterskor 5 Resultat av enkätundersökning ibland KAM-personal 6 Resultat av intervjuer med företagsläkare 7 DISKUSSION 7 Sammanfattning, utvärdering 7 Tolkning 8 Slutsatser, rekommendationer 10 REFERENSER 11 BILAGA 1-3 12
SAMMANFATTNING Övervikt och fetma är ett snabbt växande globalt problem och medför betydande samhällskostnader. År 2002 uppskattades att de direkta kostnaderna utgjorde c:a 2% av de totala utgifterna för hälso- och sjukvård. Hälsoproblem med stark koppling till fetma är diabetes typ II, hjärt-kärlsjukdom, cancer, problem med luftvägar, sömnapné och ledbesvär. Exempel på metoder som uppskattar mängden kroppsfett och bedömmer om en individ är överviktig eller ej är: BMI (Body Mass Index) Midjemått Midja/stusskvot Skelettmått I det här arbetet har jag studerat Haluxa region Syds metodik vid viktscreening i syfte att kartlägga vilka metoder som används, föredras och efterfrågas samt undersöka hur arbetet med överviktsprevention fungerar i dagsläget och om önskemål om förändring av rutiner finns. Sex företagssköterskor och tre kundansvariga har besvarat enkäter och två utvalda läkare har intervjuats med semi-standardiserade frågor; specifika huvudfrågor som kompletterats med kontrollfrågor. En sammanställning av enkätresultaten har skickats till företagssköterskorna och de kundansvariga via e-post och de har haft möjlighet att komplettera och justera svar. När det gäller mått på övervikt ansågs midjerelaterade mått vara mer rättvisande än BMI. Undersökningen påvisar en del brister i området: Det saknas en gemensamt utarbetad handlingsplan som innefattar 1) Vilka mått som ska användas och varför. 2) Hur överviktsproblematik ska hanteras; rutiner för sköterskor och läkare. 3) Ett koncept för hantering av övervikt och fetma att presentera för kundföretag. En hel del förslag och strategier framkom i materialet som skulle kunna utgöra en grund till fortsatta diskussioner i syfte att utforma en gemensam handlingsplan. 1
INLEDNING I mitt arbete som sjuksköterska inom området företagshälsovård är det en stor uppgift att förebygga ohälsa genom att med hjälp av olika former av screening hitta personer som befinner sig i riskzonen för att drabbas av sjukdom och ohälsa. Eftersom det är betydelsefullt att rätt personer fångas upp i den allmänna screeningen är det av stor vikt att screeningmetoden är väl genomtänkt. I det här arbetet har jag synat Haluxa region Syds metodik vid viktscreening i syfte att kartlägga vilka metoder som används samt lyfta fram företagssjuksköterskornas, företagsläkarnas och de kundansvarigas erfarenheter och framtidsvisioner inom området. Region Syd består av två mottagningar, Haluxa-Bohushälsan i Göteborg och Haluxa Malmö. Mottagningarna har ett nära samarbete kundmässigt och personalmässigt. Viktscreening, upplever jag, är ett område inom företagshälsovården som sällan uppmärksammas. Det utförs rutinmässigt eller enligt kundens önskemål. Det är min förhoppning att det här arbetet ska leda till genomtänkta rutiner på Haluxa region Syd i syfte att motivera och vägleda personer med övervikt och fetma till en hälsosammare livsstil. BAKGRUND Problemet övervikt och fetma Övervikt och framförallt fetma är ett snabbt växande problem i Sverige och övriga världen. Redan 1997 slog WHO fast att övervikt och fetma är ett växande globalt problem och 2002 fanns fler än hälften av de som klassificeras med fetma i utvecklingsländerna (1). Svenska folkhälsoinstitutet lade år 2002 fram en proposition (2) om de nya riktlinjerna för den svenska folkhälsopolitiken och där betonades vikten av att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Utifrån 11 målområden som fokuserar på de faktorer i samhället som påverkar folkhälsan vill man bl.a. öka vår fysiska aktivitet och påverka kosten i syfte att förebygga övervikt och fetma. Risker Vad är då övervikt och fetma? När man definierar övervikt handlar det om en övervikt där hälsan riskeras. Något värde som är definitivt livsfarligt eller hälsovådligt finns inte men det finns många ogynnsamma konsekvenser av övervikt. Den som väger alltför mycket löper en ökad risk att dö i fetma-relaterade sjukdomar. Fetma leder till en hel del rubbningar i kroppen som i många fall kan botas eller åtminstone lindras om vikten kan reduceras på ett effektivt och bestående sätt. Hälsoproblem med stark koppling till fetma (3) är: - Diabetes typ 2: Obesitas utlöser den insulinresistens som är ett förstadium till diabetes. - Hjärt-, kärlsjukdom: Insulinresistensen kan leda till hypertoni samt hyperlipidemi. Samtidigt uppträder också koagulationsrubbningar i blodet och förändringar som påskyndar utvecklingen av åderförkalkning. Med dessa förändringar ökar också risken att drabbas av kärlkramp, hjärtinfarkt, hjärnblödning, stroke och därigenom en för tidig död. 2
- Psykologiska faktorer: Många med fetma behandlas illa av samhället och lider psykologiskt av sin övervikt. - Cancer: för män ökar risken att drabbas av cancer i tarm och prostata. Överviktiga kvinnor har en ökad risk att drabbas av tumörer i bröst och underliv. - Problem med luftvägar och sömnapné. - Ledbesvär. - Menstruationsrubbningar och infertilitet Samhällskostnader Samhällets indirekta och direkta kostnader för övervikt, fetma och fetmarelaterade sjukdomar är betydande. År 2002 uppskattade SBU att de direkta kostnaderna utgjorde ca 2 % av de totala utgifterna för hälso- och sjukvård (4). Det motsvarar en kostnad på ca 3 miljarder kr/år i Sverige. Sedan tillkommer de indirekta kostnaderna som innefattar sjukfrånvaro och förtidspensioner och beräknas vara minst lika höga som de direkta kostnaderna. I Nationella folkhälsokommiténs slutbetänkande (5) slås fast att strategierna för att effektivt förbättra folkhälsan måste fokusera på befolkningen som helhet och inte prioritera högriskgrupper. Vår uppgift som sjuksköterskor inom företagshälsovård Som sjuksköterskor har vi ett grundläggande ansvar, i enlighet med Hälso- och sjukvårdslagen (6), att främja hälsa och förebygga ohälsa. Vi ska ha förmåga att identifiera och aktivt förebygga hälsorisker och vid behov motivera till förändrade livsstilsfaktorer. Vi ska dessutom ha ett etiskt förhållningssätt och bygga vårt arbete på vetenskap och beprövad erfarenhet. Som medarbetare inom Haluxa ska man främja hälsa på arbetsplatser (7). Man ska öka kontrollen av de faktorer som påverkar hälsan och därigenom skapa förutsättningar för att förbättra den. Metoder som definierar övervikt och fetma För att kunna bedöma om vikten innebär hälsomässiga risker måste kroppsvikten sättas i relation till kroppslängden (8). Var på kroppen de extra kilona sitter är också av stor hälsomässig betydelse. Det finns flera olika mätmetoder för att avgöra om en individ har övervikt eller fetma. Metoder som direkt mäter mängden kroppsfett är komplicerade och kräver speciallaboratorium. Med hjälp av ett antal indirekta metoder kan man istället uppskatta mängden kroppsfett och bedöma om en individ är överviktig eller ej. - BMI: Body-mass-index(BMI) är det mått man oftast använder sig av för att definiera övervikt. För att räkna ut BMI använder man kroppsvikt i kilo och dividerar det med kroppslängd som kvadreras. Det är enkelt att använda som mått men indikerar endast övervikt utan att berätta något om kroppssammansättningen vilket egentligen är det som påverkar hälsan. Muskler väger mycket mer än fettväv och därför kan en vältränad muskulös person få ett högt BMI-värde även om andelen fett i kroppen är låg. Däremot är BMI mycket användbart i epidemiologiska sammanhang då stora undersökningar görs och där BMI jämförs med t.ex. mortalitet. WHO definierar 3
olika grader av övervikt efter BMI (9). Nedan redovisas indelningen i olika viktklasser efter BMI-tal samt vilka hälsorisker de motsvarar. Klassifikaton BMI Hälsorisk Undervikt <18,5 varierar beroende på orsak Normalvikt 18,5-24,9 normalrisk Övervikt 25-29,9 lätt, ökad Fetma 30 måttlig till mkt ökad Fetma klass 1 Fetma 30,0-34,9 måttligt ökad,ökad risk Fetma klass 2 Kraftig/svår fetma 35,0-40 hög,kraftigt ökad risk Fetma klass 3 Extrem fetma >40 mycket hög Observera att angivna gränser gäller för vuxna; för barn måste BMI gränserna könsoch åldersanpassas. - Midjemått: Ett lätt och informativt sätt att mäta mängden bukfett är att mäta midjemåttet. Det mäts med ett vanligt måttband mittemellan nedersta revbensbågen och översta spetsen på höftbenet. För att få ett riktigt värde tas måttet på morgonen före frukost, stående, efter utandning. De klassifikationer som WHO har angivit för bukfetma utifrån bukomfång anges i tabellen nedan. Midjemått/ Bukomfång Risk för metabola komplikationer: Ökad risk Mycket ökad risk Män >94cm >102cm Kvinnor >80cm >88cm - Midja/stussmått: Här sätts midjemåttet i relation till höftomkretsen som mäts över vidaste delen över stussen/skinkorna. Även det här måttet ger en mer rättvisande bild av omfattningen av bukfetma än BMI-måttet. Ett flertal undersökningar har visat att kvinnor normalt bör ha en midja/höftkvot under 0.8 och män en kvot under 1.0. Det betyder att en man som har större midjeomfång än höftomfång löper en betydligt större risk att hans kroppsvikt skall ge honom allvarliga komplikationer. - Skelettmått: skelettmätning utgår från en normal sammansättning av fettfri kroppsvikt (10) (även kallad Lean Body Mass eller aktiv kroppsmassa) nämligen: Muskulatur 50 % Skelett 20% Blod 9% Hud 8% Lever 3% CNS 3% Övrigt 7% 4
Eftersom skelettet utgör 20 %, d.v.s. 1/5, av den fettfria kroppsvikten kan skelettvikten efter mätning multipliceras med fem och resterande vikt utgör den egentliga fettmängden. Det ställs naturligtvis höga krav på måttet för kroppsfett; det ska vara tillförlitligt, billigt, väldokumenterat och acceptabelt för de personer som ska mätas. Dessutom bör det finnas väldokumenterade referensvärden som möjliggör riskgruppsindelning som kan styra behandlingsrekommendationer. I dagsläget är BMI-måttet det generellt mest använda måttet trots dess problem med förväxling av fett och muskelmassa. Midjemåttet har i en del studier visat sig ha bättre prediktionsförmåga för hjärtkärlsjukdom och diabetes än kombinationsmåttet midja-höftkvot men nackdelen med dessa mått är att andningsrörelserna lätt påverkar mätningen och felvärden uppträder. SYFTE Syftet med den här undersökningen har varit att kartlägga vilka metoder som används, föredras och efterfrågas vid viktscreening vid Haluxa region Syd samt undersöka hur arbetet med överviktsprevention fungerar i dagsläget och om önskemål om förändring av rutiner finns. MATERIAL OCH METOD Samtliga sjuk- och företagssköterskor (7 stycken) inom Haluxa region Syd har fått en enkät (se bilaga 1) med frågor gällande arbetssätt, metodval samt framtidsvisioner. I min sammanställning har jag valt att benämna alla som sköterskor p.g.a. att gruppen är så liten till antalet och ingen ska känna sig utpekad. De tre så kallade KAM-anställda (KAM=Key-Account-Manager) som arbetar med försäljning ut mot kundföretag har fått en enkät (se bilaga 2) med frågor gällande kundefterfrågan och kundbehov samt framtidsvisioner. Efter sammanställning av enkätresultaten har en sammanfattning skickats ut till var och en via e-post med möjlighet att kommentera resultatet. Eftersom populationen är så liten och de studerade variablerna är av kvalitativ karaktär har jag valt att endast klassificera svaren och redogöra för de åsikter och tankar som framkommit. Två läkare har intervjuats; Företagsläkare Ellen Andolf-Steinwall, medicinskt ledningsansvarig på Haluxa region Syd samt Företagsläkare Rosmarie Gäcke-Herbst som under hösten har tjänstgjort på båda mottagningarna. Intervjuerna har varit semistandardiserade och utgått från specifika huvudfrågor som kompletterats med kontrollfrågor (se bil. 3). RESULTAT Resultat av enkätundersökning ibland företagssköterskor. Bortfallet i denna grupp var en person av sju. Gruppen har en medel-års-arbetstid inom företagshälsovård på 13.6 år. Fyra av sex har läst vidareutbildningen i företagshälsovård. 5
På frågan om hur ofta vikten mäts i kontakten med kund svarade samtliga alltid eller ofta. Som metod vid viktscreening använder 4 av 6 sköterskor mest midjemått och de övriga två mest skelettmått. Det är också de två måtten som upplevs som bäst indikatorer på övervikt av samtliga deltagare i enkätundersökningen. 3 av 6 sköterskor föredrar midjemåttet som metod och 2 föredrar skelettmåttet vid viktscreening. Metoder som undviks: BMI måttet upplevs av en sköterska som en orättvis metod som ger mätfel beroende på kön och benstomme-storlek. Midja-höft-kvotmåttet undveks av en sköterska p.g.a. brist på metodkunskap. Vid mätning av vikt använder 5 av 6 sköterskor en vanlig pendelvåg och en sköterska digitalvåg. Samtliga i gruppen tyckte att vi inte arbetar tillräckligt aktivt inom Haluxa med överviktsprevention. Förslag från gruppen på åtgärder och strategier man i nuläget saknar: - Önskemål om avtal mot mot kund där medarbetare tillåts komma på återbesök för vikt-coaching och samtal. - Haluxa Syd skulle kunna erbjuda föreläsningar om kost och motion till kundföretag. - Möjlighet att kunna slussa människor med överviktsproblematik eller sockerberoende vidare till professionella. - Kost- och motionsgrupper, även enskilda program. - Möjlighet att handla och göra en måltid tillsammans med människor med överviktsproblematik. - Utbilda en eller två sköterskor till spetskompetens inom området. - Vidareutbilda alla sköterskor i området samt besöka eller få besök av en dietist eller någon från obesitasenheten. Av den förfrågan via e-post som följde med resultatutskicket framkom inget ytterligare. Två personer uttrycket endast att de var glada att undersökningen utfördes. Resultat av enkätundersökning ibland KAM-personal Gruppen på tre personer har en medel-års-arbetstid inom företagshälsovård på 24 år. En är utbildad företagssköterska och två är sjukgymnaster/ergonomer. Om det specifikt finns en efterfrågan av viktscanning från kundföretag har man olika uppfattning om; en svarar alltid, en ofta och en svarar sällan. Kundföretagen har, enligt gruppen, ingen åsikt om mätmetod. Två stycken upplever att det finns behov av ett mer aktivt arbete med överviktprevention från kundernas sida medan en ser att företagen väljer andra leverantörer än Företagshälsovården för de behoven. Förslag på åtgärder och strategier som gruppen saknar: - Koncept för viktminskningsgrupper, även företagsanpassade. - Lägga upp egna rutiner, rapportsystem till kund. - Upplägg av program för viktminskning. 6
- Att vi har en person som är duktig på dessa frågor och vi kan presentera det för kunderna. Av den e-postförfrågan som följde av resultatutskicket till kundansvariga framkom inget ytterligare. Resultat av intervjuer med företagsläkare Ellen Andolf-Steinwall, företagsläkare och medicinskt ledningsansvarig för Haluxa region Syd. Ellen har arbetat med företagshälsovård i 25 år. På en femgradig skala där 5 betyder mycket och 1 betyder lite, tycker Ellen att arbetet med viktreduktion inom företagshälsovård är en 5:a. Jätteviktigt. Sitt val motiverar hon med att övervikt och fetma är det största hotet mot folkhälsan. Hon motiverar sina patienter främst genom att förklara kopplingen mellan övervikt och ökad sjukdomsrisk. Ellen tycker inte att vi arbetar tillräckligt aktivt med överviktsprevention och hon saknar någon form av handlingsplan eller enhetlig strategi för att bemöta problemet. Rosmarie Gäcke-Herbst, företagsläkare som under hösten 2007 arbetat på båda Haluxa region Syds mottagningar. Rosmarie har arbetat med företagshälsovård i 7 år. På en femgradig skala där 5 betyder mycket och 1 betyder lite, tycker hon att företagshälsovårdens arbet med viktreduktion hamnar på en 4. Hon anser att det är jätteviktigt. På ett av Haluxa-Bohushälsans kundföretag arbetar Rosmarie tillsammans med företagssköterska och sjukgymnast med ett viktreduceringsprojekt. Personer som behöver hjälp och är motiverade till viktnedgång scannas fram med hjälp av hälsoprofilbedömning. Rosmarie har ett första samtal med den anställde och genom olika tester får hon fram värden som beskriver motivation och benägenhet att ändra vanor. Kostvanor kartläggs och en kroppsfettmätning utförs samt midjemått och BMI noteras. Ett individuellt program läggs upp som kan innefatta stavgång med sjukgymnast och/eller i vissa fall behandling med viktreducerande läkemedel. Rosmarie tycker inte att vi arbetar tillräckligt aktivt med överviktsprevention generellt inom Haluxa region Syd. Hon anser att tid saknas; tid att tillsammans med övriga yrkeskategorier inom Haluxa samordna insatser i syfte att nå goda resultat. DISKUSSION Sammanfattning, utvärdering I den här rapporten har jag undersökt vilka metoder som Haluxa region Syd använder, föredrar och upplever efterfrågas vid viktscreening samt hur arbetet med överviktsprevention fungerar i dagsläget och om det finns önskemål om förändringar av rutiner. Undersökningen påvisar en del brister inom området som skapar osäkerhet i hur övervikt och fetma ska hanteras; - Gruppen saknar en genomtänkt gemensam metodik hur man ska mäta vikt. 7
- Gruppen saknar en gemensam handlingsplan hur man ska arbeta med prevention och hur övervikt ska hanteras på ett bra sätt. - De kundansvariga saknar ett koncept för viktminskning att sälja in till kundföretag som, enligt två av tre kundansvariga, uttrycker ett behov av ett mer aktivt arbete med överviktsprevention. Företagsläkarna uttrycker en önskan om en gemensam handlingsplan och ett mer aktivt samarbete över yrkesgränserna i syfte att nå goda resultat. De tre grupperna har lämnat förslag på strategier och handlingar som skulle kunna förbättra arbetet med prevention och behandling av individer med övervikt och fetma. Bortfallet i enkätundersökningen var 1 av totalt 10 stycken vilket inte torde påverka resultatet nämnvärt. Deltagarna i enkätundersökningen har haft möjlighet att kommentera resultatet via e- post i samband med att undersökningsresultaten skickats ut. Eftersom inget ytterligare tillkom där tolkar jag det som om deltagarna i undersökningen känner att de fått utrymme att delge sina erfarenheter och synpunkter. Tolkning Undersökningsgruppen är enig i påståendet om att Haluxa region Syd inte arbetar tillräckligt aktivt med prevention, motivation och behandling av personer drabbade av övervikt och fetma. BMI, som mått för att scanna fram övervikt och fetma, undveks av deltagarna i studien och det stämmer väl in på senare tids svensk forskning i området. 2005 presenterade näringsfysiologen Ingrid Larsson en avhandling vid Sahlgrenska Akademin där hon undersökt BMI värdet i relation till andel kroppsfett (11). I undersökningen har hon studerat data från 1135 slumpvis utvalda män och kvinnor i åldrarna 37 61 år och konstaterar att BMI värdet inte säger något om mängden kroppsfett, förekomst av fetma eller hälsorisker. En vältränad individ kan ha ett högt BMI värde och betraktas som överviktig p.g.a. sin muskelmassa. Ett ändrat BMI säger ingenting om det är andel fett eller muskler som ökat eller minskat. Hon konstaterar att det är viktigt att alltid mäta blodtryck, midjemått, blodsocker- och insulinnivå, kolesterol samt blodfetter. Överläkare Hans Wahrenberg med kollegor upptäckte i en studie som presenterades 2005 (12) att midjemåttet är riktigt träffsäkert när det gäller att bedöma risken för diabetes. I studien undersöktes ca 3000 friska personer mellan 18 och 72 år och resultatet visade tydligt att ett midjemått på över 100 cm., på framförallt män, var kopplat till insulinresistens. På kvinnor bedömdes gränsen ligga vid 88 cm istället. En amerikansk undersökning som tvärtom påvisar att midjemåttet och BMI måttet är lika bra på att påvisa hjärt- och kärlsjukdom och insulinresistens presenterades 2006 av Fahrim Abbasi med kollegor (13). Där undersöktes140 kvinnor och 121 män och man fann att då BMI och midjemått ökade, ökade även insulinresistens, triglyceridvärde och blodsockernivå. Däremot konstaterades endast förhöjda totalkolesterolvärden, LDL - värden samt låga HDL - värden hos individer med höga BMI värden. Man ansåg att midjemåttet var en mer osäker mätmetod men att båda måtten kan användas i syfte att förutse vilka som riskerar insulinresistens samt metabola rubbningar som medför hjärt- kärlsjukdom. 8
Interheartstudien är en världsomspännande fall- kontrollstudie av hjärtinfarktpatienter med data från 52 länder i Europa, Nordamerika, Latinamerika, Afrika, Asien samt Australien och Nya Zeeland(14). I studien från 2004 fann man att BMI endast var måttligt relaterat till hjärtinfarkt. För midja-stusskvot steg oddskvoten signifikant och det framstod som ett bättre mått för att hitta individer i riskzonen. I den västeuropeiska delen av Interheartstudien tycks däremot BMI diskriminera relativt väl; Västerländska infarktpatienter är sällan normalviktiga, mindre än 30 % har ett BMI värde under 25 enligt professor Annika Rosengren på Sahlgrenska Universitetssjukhuset, som granskat studien (15). Hon anser att midja-stusskvot är ett värdefullt komplement till BMI måttet och för den medicinska professionen kan förekomst av bukfetma hos en patient, oavsett BMI, innebära att man kan överväga en diskussion om riskfaktorer, mäta blodtryck och kanske lipider. Att undersökningar visar motstridiga resultat gällande vilka mått som anses tillförlitliga vid viktscreening gör det naturligtvis ännu svårare för företagshälsovården att välja en enhetlig metod som upplevs som säker och trovärdig av anställda, patienter och utåt gentemot kundföretag. Alla mått som används har dock väldokumenterade referensvärden som möjliggör den nödvändiga riskgruppsindelningen som kan styra behandlingsrekommendationerna. Att välja en enhetlig metod som genomförs av alla i arbetsgruppen skulle troligtvis upplevas tryggt av alla inblandade; anställda, patienter och säljare av tjänsten. Däremot kommer man inte ifrån att olika metoder måste användas då mottagningarna även fungerar som underleverantör gentemot andra hälsor i landet. Det är också betydelsefullt att kunskapen om metodernas fördelar och brister finns ibland personalen för att mätningarna skall utföras så riktigt som möjligt och felvärden kan motverkas. Att undersökningsgruppen upplever att de inte arbetar tillräckligt aktivt med överviktsprevention kan bero på den ökande uppmärksamhet samhället riktat problematiken under senare år. Inom företagshälsovården har man alltid arbetat med överviktsprevention men kanske har problemet vuxit i alltför snabb takt utan att man inom enheten diskuterat hur man kan bemöta en allt större grupp av patienter med behov av råd och behandling. Det finns naturligtvis också olika åsikter från kundföretag om den här typen av problem skall bekostas av arbetsgivaren eller av den enskilda och därmed hänvisa patienten till primärvården. Att ämnet är angeläget och förmodligen kommer att beröra företagshälsovården i framtiden visar exempel från Storbritannien där kampen mot den nationella fetman hårdnar (16). En allt större del av den allmänna sjukvårdens resurser går till att behandla överviktiga patienter. Där finns regeringsförslag, i form av en nationell beredskapsplan för ett friskare Storbritannien, på att arbetsgivare ska komma att åläggas ett större ansvar för att de anställda håller sig i form. I Haluxas arbete med kvalitetssäkring är det betydelsefullt att se över rutiner och målsättningar för att kunna erbjuda genomtänkta tjänster till kundföretag. Det är angeläget att vi använder mått som påtalar hälsorisker och inte, som Maria Ejd skrev i Vårdfacket 2006 (17) citat går mode- och skönhetsindustrins ärenden och får alla som äter annat än GI kost och inte går med stavar två gånger i veckan att känna sig som misslyckade medborgare. 9
Även om den här undersökningen är liten till formatet har metoden ändå lyckats ringa in en del oklarheter i handläggningen av överviktiga patienter och alla inblandade har nyfiket och engagerat börjat processen med att hitta lösningar för framtiden genom att fundera på hur, vad och varför man gör som man gör i sitt arbete med överviktsprevention. Slutsatser, rekommendationer Undersökningen påvisar en del brister i det undersökta området: det saknas en gemensamt utarbetad handlingsplan som innefattar 1) Vilka mått som ska användas och varför. 2) Hur överviktsproblematik ska hanteras; rutiner för sköterskor och läkare. 3) Ett koncept för hantering av övervikt och fetma att presentera för kundföretag. En hel del förslag och strategier framkom i materialet som skulle kunna utgöra en grund till fortsatta diskussioner i syfte att utforma en gemensam handlingsplan. Genom att bredda undersökningen till att omfatta fler enheter inom Haluxa samt söka kunskap vid enheter som enbart arbetar med övervikts- och fetmaproblematik skulle man kunna samla djupare kunskap och mer erfarenhet. I alla hänseenden uppmuntras en diskussion inom enheten Haluxa region Syd där man planlägger en strategi för att bemöta det accelererande hotet mot folkhälsan, nämligen övervikt och fetma. 10
REFERENSER 1. WHO 2002, Epide-miology: Health officials warn against epidemic of sedentary lifestyle in Phillipines. Nedladdat från Internet 020518 från: http://www5.who.int/noncommunicable-diseases/main.cfm?s=0009 2. Folkhälsoinstitutet, proposition 2002/03:35 3. Rössner S. Vikten av vikten. Köping:Brombergs Bokförlag AB, 1999. 4. SBU.2002, Fetma-problem och åtgärder. SBU Rapport nr 160. 5. SOU 2000:91. Hälsa på lika villkor- nationella mål för folkhälsan.slutbetänkande av Nationella folkhälsokommitén. Socialdepartementet. Fritzes offentliga publikationer, Stockholm. 2000. 6. Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska, artikelnr. 2005-105-1. 7. Haluxas hemsida http://www.haluxa.se 8. Kallings L. Åtgärder mot fetma: nationell inventering av pågående studier/projekt avseende fysisk aktivitet och kost för att föregygga övervikt och fetma. Stockholm: Folkhälsoinstitutet 2002:6, ISBN 91-7257-136-5. 9. WHO.1998. Obesity-prevention and management of the global epidemic. Report of a WHO Consulation on obesity, Geneva 3-5 June 1997. Geneva: WHO/NUT/NCD publication 98.1. 10. Andersson G, Forsberg A, Malmgren S. Konditionstest på cykel. SISU idrottsböcker. 1999. ISBN 91-87660-98-9. 11. Larsson I. Human body composition: reference data and anthropometric equations: the metabolic syndrome and risk. Göteborg: Institute of internal medicine, Sahlgrenska Academy at Göteborg University, 2005. 12. Wahrenberg H, Hertel K, Leionhufvud B-M, Persson L-G, Toft E, Amer P. Use of waist circumference to predict insulin resistence: retrospective study. BMJ 2005:330;1363-1364. 13. Abbasi F, Comparison of Body Mass Index versus waist circumference with the metabolic changes that increase the risk of cardiovascular disease in insulinresistant individuals. Am J Cardiol. 2006 Oct 15;98(8):1053-6. 14. Yusuf S,Hawken S, Ounpuu S, Dans T, Avezum A, Lanas F, et al; INTERHEART Study Investigators. Effect of potentially modifiable risk factors associated with myocardial infarction in 52 countries( the INTERHEART study): case-control study. Lancet 2004; 364:937-52. 15. Rosengren A. Övervikt, fetma och BMI. Läkartidningen. 2006:9, s 628. 16. Nordangård P. Britterna rör sig sömngångaraktigt mot katastrofen. Göteborgsposten. 2007-11-04: s 26-27. 17. Ejd M. Funderat. Vårdfacket 2006; 9: s 59. 11
BILAGA 1 Fråga 1. Jag har arbetat inom företagshälsovård i ca..år. Fråga 2. Jag har läst vidareutbildningen i företagshälsovård: ja Nej Fråga 3. Hur ofta mäts vikt på något sätt i din kontakt med kunder? Alltid Ofta Sällan Aldrig Egen kommentar: 12
Fråga 4. Gradera vilken metod du använder mest vid viktscreening med siffran 1, näst mest med siffran 2 och så vidare. Onumrerad metod används ej. BMI Midjemått Midja-höft-kvot Skelettmått metod Annan Fråga 5. Vilken metod upplever du som bäst indikator på viktproblem? BMI Midjemått 13
Midja-höft-kvot Skelettmått metod.. Annan Fråga 6 Vilken metod föredrar du att använda till patienter/kunder som behöver motiveras till viktnedgång? BMI Midjemått Midja-höft-kvot skelettmått metod. Annan 14
Fråga 7. Är det någon eller några mätmetoder som du helst undviker att använda? Om ja, motivera varför. Fråga 8. Vilken typ av våg använder du dig av? Fråga 9. Övrig teknisk apparatur som används: Fråga 10. Tycker du att vi arbetar tillräckligt aktivt inom Haluxa med överviktsprevention? Fråga 11. Hur skulle du vilja arbeta med viktscreening för att på bästa sätt fånga upp de som riskerar nedsatt hälsa till följd av övervikt? Fråga 12. Förslag på åtgärder eller strategier som du i nu-läget saknar: Tack för din medverkan. / Eva 15
Bilaga 2 Enkätfrågor till dig som arbetar mer med kundkontakt Fråga 1. Jag har arbetat inom företagshälsovård i ca år. Fråga 2. Vilken yrkesutbildning har du? Fråga 3. Hur ofta önskar kundföretagen att vi utför viktscreening på personalen i samband med hälsokontroller? Alltid Ofta Sällan Aldrig Ev. kommentar:. Fråga 4. Har kundföretagen, du har kontakt med, någon åsikt om vilken metod som skall användas vid viktscreening? 16
Fråga 5. Hur stor är din möjlighet att påverka valet av screeningmetod? Fråga 6. Upplever du att det finns behov av ett mer aktivt arbete med överviktsprevention än det vi kan erbjuda idag? Fråga 7. Förslag på åtgärder eller strategier som du i nu-läget saknar: medverkan./ Eva Tack för din 17
Bilaga 3 INTERVJUFRÅGOR TILL FÖRETAGSLÄKARNA 1. Hur länge har du arbetat inom företagshälsovård? 2. På en femgradig skala, där 5 betyder mycket och 1 betyder lite, hur viktigt tycker du det är att vi arbetar med viktreduktion, då övervikt och fetma förekommer, inom FHV? Motivera din skattning. 3. Beskriv ditt arbetssätt för att motivera till viktnedgång vid övervikt och fetma. 4. Tycker du att man arbetar tillräckligt aktivt inom Haluxa med överviktsprevention? 5. Saknar du något i vårt sätt att arbeta med viktreduktion? Förslag på strategier, åtgärder? 18