Möjligheter och utmaningar för framtidens kompetensförsörjning ur ett regionalt perspektiv

Rapport 2012:01 Möjligheter och utmaningar för framtidens kompetensförsörjning ur ett regionalt perspektiv Januari 2012 Max Jakobsson

Möjligheter och utmaningar för framtidens kompetensförsörjning ur ett regionalt perspektiv Av Max Jakobsson Regionförbundet Örebro Rapport 2012:01 Dnr: 11-105 ISBN 978-91-978233-9-5

Förord En väl fungerande kompetensförsörjning har stor betydelse för regionens strategiska tillväxtarbete. För att vi i Örebroregionen ska klara en allt hårdare internationell konkurrens krävs tillgång till rätt kompetens. Regionen måste erbjuda utbildningar som är anpassade efter arbetslivets uttalade behov, utveckla de anställdas kompetens samt ta tillvara den kompetens som idag står utanför arbetsmarknaden. Regionförbundet Örebro har fått regeringens uppdrag att etablera kompetensplattformar för att öka samverkan inom kompetensförsörjning och utbildningsplanering på kort och lång sikt. Syftet är att få en samsyn om vilka utmaningar Örebroregionen står inför när det gäller kompetensförsörjningen och matchningen på arbetsmarknaden. För att nå målen i Örebroregionens utvecklingsstrategi har vi inom ramen för uppdraget tagit fram en analys som beskriver utmaningarna och möjligheterna för kompetensförsörjningen ur ett regionalt perspektiv. Möjligheter och utmaningar för framtidens kompetensförsörjning Det sker en spännande utveckling inom industrin som går mot en alltmer specialiserad och kunskapsintensiv produktion. En utmaning är att bryta könsbarriärer och få fler att söka sig till dessa utbildningar. Antalet sökande till utbildningar inom vård och omsorg behöver öka då stora pensionsavgångar väntar inom en snar framtid. I takt med att befolkningen blir allt äldre kommer också vårdbehovet att öka. En banbrytande utveckling sker inom turism- och upplevelseindustrin. Inom upplevelsesektorn har sysselsättningen ökat med nästan 30 procent. En outnyttjad resurs som är mycket viktig för framtidens kompetensförsörjning är de som idag utanför arbetsmarknaden. En annan viktig faktor i sammanhanget är invandringen till länet. Vår förhoppning är att den regionala analysen ska inspirera och bli ett viktigt verktyg och en utgångspunkt i det fortsatta arbetet för en bättre matchning och utbildningsplanering för framtidens kompetensförsörjning i länet. Rapporten är skriven av Max Jakobsson, fil. dr. Kulturgeografi, för Regionförbundet Örebro. Författaren ansvarar själv för rapportens slutsatser och bedömningar. Regionförbundet Örebro, 31 januari 2012 Magnus Persson, Regiondirektör

Innehållsförteckning 1. Inledning... 7 Örebro läns kompetenskarta...7 Regional analys...7 Lokala prognoser...7 Material och tillvägagångssätt...8 2. Befolkningen och sysselsättningen i Örebro län en ögonblicksbild, år 2008... 9 De dominerande branschsektorerna: Industri samt sjukvård och omsorg...9 En könsdelad arbetsmarknad...10 Utbildningsstrukturen...12 Åldersstrukturen...14 3. Utmaningar för länets framtida kompetensförsörjning... 14 Brist på arbetskraft och en minskande sysselsättning...15 Arbetsmarknadsläget från år 1990...15 Sysselsättningsförändringar i de fem största branschsektorerna år 1990 2008...16 Olika mönster inom länet...17 Förändring inom branschsektorn Industri...18 En åldrande arbetskraft...19 En åldrande befolkning och ett ökat behov av vård och omsorg...20 4. Att möta framtidens utmaningar... 21 Länsinvånare utan förankring på arbetsmarknaden en outnyttjad resurs...21 Utbildningens och matchningens betydelse...22 En bättre matchning kräver bättre kunskap...22 Invandring en viktig pusselbit...23 5. Exempel på utmaningar och möjligheter inom några möjliga framtidsbranscher... 27 Maskinindustrin en gammal framtidsbransch...27 Bryta könsbarriärer en framgångsfaktor för industrin...27 Den växande logistikbranschen behöver en framtida regional kunskapsbas...28 Banbrytande utveckling inom turism- och upplevelseindustrin...29 Upplevelser och platsers attraktivitet...30 6. Pendling... 31 Pendling över kommungräns inom länet...32 In- och utpendlare över länsgräns...34 Pendlarnas yrken och utbildningsnivåer...37 7. Slutord och sammanfattning... 38 Utmaningar för framtidens kompetensförsörjning i Örebro län...38 Referenslista Bilagor Sysselsättningens fördelning på kommunnivå i Örebro län, år 2008 Befolkningspyramider

Figurförteckning Figur 1. Sysselsättningen fördelad på branscher i Örebro län (%), år 2008.... 10 Figur 2. Sysselsatta män och kvinnor i Örebro län fördelade på branschsektorer, år 2008.... 11 Figur 3. Utbildningsinriktningar fördelade på kön i Örebro län, år 2008.... 12 Figur 4. De sysselsattas utbildningsnivå fördelad på branschsektorer i Örebro län, år 2008.... 13 Figur 5. Sysselsättningsförändringar i de fem största branschsektorerna, 1990-2008. (Index 1990 = 100)... 16 Figur 6. Åldersfördelning inom olika branschsektorer i Örebro län, år 2008.... 20 Figur 7. Länsinvånare med olika ursprungsland/regioner och utan kontrolluppgift från arbetsgivare, 2008.... 24 Figur 8. Åldersstruktur för nattbefolkningen i Örebro län år 2008, fördelat på befolkningens födelseland/region.... 26 Figur 9. Sysselsättningsförändring inom upplevelseindustrin i bergslagsregionen, år 1993-2005... 30 Figur 10. De sju vanligaste boendelänen för inpendlare till Örebro län (antal och procent), år 2008... 35 Figur 11. De sju vanligaste länen för utpendling från Örebro län (antal och procent), år 2008... 36 Figur 12. Inpendlares respektive länsbors fördelning mellan olika yrkeskategorier, år 2008.... 37 Figur 13. Utbildningsnivåer för grupperna inpendlare, utpendlare och länsbor med sysselsättning inom länet. Fördelat i andel (%) inom respektive grupp, år 2008.... 38 Tabellförteckning Tabell 1. Antal individer sysselsatta inom branschsektorn Industri samt inom näringsgrenen uthyrning av personal, Örebro län, år 2002 och 2008.... 17 Tabell 2. Antal sysselsatta i Örebro län vid olika år under 1990- och 2000-talet, samt förändring under två olika tidsintervaller.... 18 Tabell 3. Antal individer sysselsatta inom branschsektorn Industri, år 2002 och 2008.... 19 Tabell 4. Utbildningsinriktning mot sjukvård och omsorg för individer 16-29 år i Örebro län, år 1990 och 2008.... 21 Tabell 5. Antal utpendlare, inpendlare samt ej pendlare (kommuninvånare som bor och arbetar i samma kommun) i Örebro län, år 2008.... 33 Tabell 6. Antal pendlare mellan kommuner i Örebro län, år 2008.... 34 Tabell 7. Antal pendlare från länet som kommer till andra län, samt de vanligaste mottagarlän för respektive kommun, år 2008... 36

1. Inledning Denna rapport utgör en del i arbetet med att etablera kompetensplattformar. Arbetet pågår sedan 2009 då Regionförbundet Örebro fick detta uppdraget av regeringen. Det övergripande målet för kompetensplattformen är att få matchningen mellan regionens utbud och efterfrågan att fungera ännu bättre. Målsättningen är att fler utbildningar ska vara utformade för att motsvara arbetsmarknadens behov av kompetens och arbetskraft. Plattformen kommer att byggas upp i nära samarbete mellan lokala, regionala och statliga aktörer liksom företrädare för arbetslivet och arbetsmarknaden. Syftet med kompetensplattformen är att bidra till: ökad kunskap och översikt inom kompetensförsörjnings- och utbildningsområdet, samordning av behovsanalyser inom kompetensförsörjnings- och utbildningsområdet, ökad samverkan kring utbildningsplanering och kompetensförsörjning. Örebro läns kompetenskarta Under hösten 2011 har regionförbundet tagit en kompetenskarta över Örebro län. Rapporten beskriver bland annat de sysselsattas utbildningsnivå, arbetsmarknadssektor, födelseland, kön och yrke. Kartläggningen visar också hur rörligheten på arbetsmarknaden ser ut för olika yrkesgrupper. Målet är att ge politiker och beslutsfattare ett underlag för att diskutera vad olika tendenser på arbetsmarknaden kommer att betyda för sysselsättningen framöver i länet. Regional analys I denna rapport som utgör den regionala analysen förtydligas, kompletteras och fördjupas bilden av kompetensförsörjningsbehovet utifrån ett regionalt perspektiv. Den kommer mer ingående svara på frågan om varför det ser ut som det gör i vår region, men även lyfta frågor att gå vidare med i de lokala prognoserna. Analysen fokuserar på arbetsmarknadens utveckling, demografiska förändringar, utbildningsrelaterade förändringar samt pendling i länet. Analysen syftar till att spegla möjligheter och utmaningar vad gäller länets framtida kompetensförsörjningsbehov. Lokala prognoser Utifrån Örebro läns kompetenskarta och den regionala analysen kommer regionförbundet, som ett tredje steg, att ta fram fyra lokala prognoser under 2012. Innehållet kommer styras utifrån det lokala behovet och efterfrågan. Som ett komplement till statistiken till de rapporterna kommer vi genomföra intervjuer med några av kommunernas största arbetsgivare. Utifrån det materialet får vi ytterligare kunskap om länets kompetensförsörjning och arbetslivets utveckling i den enskilda kommunen. Utifrån det här materialet kan strategier och handlingsplaner skapas både för de enskilda kommunerna men även för länet i sin helhet. Rapporterna blir ett viktigt kunskapsunderlag för att identifiera utvecklingsmöjligheter och utmaningar utifrån prognoserna. 7

De lokala prognoserna ska fördjupa områdena: demografi pendling yrke utbildning arbetsmarknaden i kommunerna Kompetenskartan, den regionala analysen och de lokala prognoserna blir viktiga verktyg och utgångspunkter för det fortsatta arbetet för bättre matchning, bättre utbildningsplanering och framtida kompetensförsörjning i länet. Material och tillvägagångssätt Den här regionala analysen utgår från Örebro läns kompetenskarta, men gör djupare analyser av arbetsmarknaden utifrån ett regionalt perspektiv. Det statistiska materialet som analyserna i rapporten är baserade på kommer från databasen Bergslagsdata (BeDa). Materialet utgörs av registerdata på individnivå och omfattar samtliga personer över 16 år som antingen bott eller arbetat i Örebro län någon gång under perioden 1990-2008. Databasen bygger i huvudsak på SCB:s databas för sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsstudier (LISA). Variablerna som använts i rapporten rör bland annat boende (boendekommun), arbetsställe (kommun), ålder, kön, födelseland, sysselsättningsstatus, näringsgrensindelning samt utbildningsinriktning och utbildningsnivåer. När det gäller näringsgrensindelning har branscherna i analyserna aggregerats till tretton branschsektorer, vilka beskrivs närmare i löpande text. För analyserna som visar utbildningsinriktning har aggregerad statistik från SCB:s utbildningsregister (som omfattar nio kategorier för utbildningsinriktningar) använts. De redovisas i den löpande texten. För utbildningsnivåer har uppgifter för högsta avslutande utbildning samlats i tre kategorier: låg, medel och hög. Kategorin låg omfattar individer med grundskola (eller motsvarande) som högsta avslutade utbildning, medel omfattar individer som har någon form av gymnasieutbildning och hög omfattar personer med någon form av avslutad eftergymnasial utbildning. Rapportens upplägg sker med utgångspunkt från Örebro läns kompetenskarta. I kompetenskartan framgår det att en ökning (8 procent) av antalet sysselsatta i Örebro län skedde under 12-årsperioden, mellan år 1997-2009. Vid perioden slut, under lågkonjunkturen år 2008-2009, minskar dock sysselsättningen i samtliga kommuner i länet. Den sammanlagda tillväxten av sysselsättningen under 12-årsperioden karaktäriseras av en ökning av antalet sysselsatta inom gruppen högutbildade. Högutbildade definieras i detta fall som personer med minst tre års högskoleutbildning. Andelen sysselsatta inom denna grupp fördubblades under mätperioden. Tillväxten för sysselsatta högutbildade innehåller relativt stora olikheter mellan olika grupper. Kvinnors ökning är till exempel betydligt större än mäns (142 respektive 72 procent). Utrikesfödda med högre utbildning står för en ökning på 170 procent (utrikesfödda kvinnor ökar mest bland sysselsatta inom gruppen högutbildade). För personer födda i Sverige ligger ökningen på 87 procent. 8

Kompetenskartan visar vidare på en viss diskrepans mellan ökning för sysselsatta med högre utbildning och yrken som i SCB:s statistik kräver teoretisk specialistkompetens. Antalet sysselsatta inom dessa yrken ökade mellan 2004-2009 med åtta procent i Örebro län. Under samma period ökade antalet sysselsatta med högre utbildning med 24 procent. Detta kan tolkas som att sysselsatta med högre utbildning i stor utsträckning får arbete där högre utbildning normalt sett inte krävs. Men, det kan även tolkas som att utbildningskraven har höjts inom arbeten där det tidigare räckte med en lägre formell utbildning. I rapporten Örebro läns kompetenskarta kan man läsa att utbildningsnivån och utveckling varierar kraftigt mellan länets kommuner. Till exempel gäller detta utvecklingen av antalet och andelen sysselsatta med högre utbildning. I Lekeberg ökar antalet med 125 procent, i Degerfors med 34 procent. Örebro intar en mittenposition med 108 procent. Örebro har den största andelen sysselsatta med högre utbildning, 24 procent av samtliga sysselsatta 2009. Laxå och Askersund har den minsta andelen med 10 procent. (Lundequist, 2011) Det är utifrån de aspekterna gällande kompetensförsörjningen som analyserna i denna rapport tar sin utgångspunkt. Inledningsvis (kapitel 2) skapas en bild av läget för sysselsättningen och befolkningen i Örebro län år 2008. Vidare sammanfattas och diskuteras framtida utmaningar för länet (kapitel 3-5). I kapitel 6 diskuteras arbetskraftens rörlighet med fokus på pendling. Avslutningsvis sammanfattas det viktigaste analyserna i kapitel 7. Här formuleras även ett antal frågeställningar som kommer att följas upp i de lokala prognoserna. 2. Befolkningen och sysselsättningen i Örebro län en ögonblicksbild, år 2008 De dominerande branschsektorerna: Industri samt sjukvård och omsorg Antalet sysselsatta i Örebro län (dagbefolkningen) i Örebro län uppgick till 153 443 individer år 2008 (SCB/BeDa) 1. Figur 1 visar inom vilken branschsektor som länets sysselsatta huvudsakligen har sin huvudsysselsättning. Diagrammet visar att sysselsättningen inom industri och sjukvård är dominerande på arbetsmarknaden. Länets sysselsättning är således påtagligt beroende av arbete inom industrin samt inom sjukvård och omsorg. Vid en närmare granskning ser vi även att närmare 53 procent av de sysselsatta finns i Örebro kommun. 2 Det 1 För att mäta sysselsättningens storlek används en variabel för sysselsättningsstatus, SyssStat, i BeDa-databasen. Variabel innehåller uppgifter om huruvida individer har kontrolluppgift för förvärvsarbete under aktuellt år. Vanligtvis klassificeras individer som förvärvsarbetande utifrån kontrolluppgift om förvärvsarbete i november månad. I denna rapport utgör dock personer som inte klassats som förvärvsarbetande under november men som ändå fått kontrolluppgift från arbetsgivare under året grund för mätning av sysselsättningen. Det gör att personer som bara har anställning vissa delar av året i större utsträckning ingår i mätningarna än om novemberanställningen hade använts som utgångspunkt. År 2008 var det 24 495 personer som hade kontrolluppgift för förvärvsarbete någon gång under året, men inte för november månad. 2 Se bilaga 1 för diagram över sysselsättningens geografiska spridning i länet. 9

betyder alltså att sysselsättningen, förutom att den uppvisar en relativt stark branschkoncentration, också är starkt geografiskt koncentrerad. Generellt gäller en hög geografisk koncentration för alla branschsektorer, dock uppvisar industrisektorn en förhållandevis låg koncentrationsgrad i jämförelse med sjukvården och andra branschsektorer. Andelen sysselsatta inom industrin i Örebro kommun uppgick till 30 procent. För sjukvård och omsorg var siffran drygt 51 procent. Figur 1. Sysselsättningen fördelad på branscher i Örebro län (%), år 2008. Källa: SCB/BeDa Den relativt höga geografiska spridningen av sysselsättningen inom industrin hänger med all sannolikhet samman med industrins långa historiska traditioner i olika delar av länet. Vi kan också notera en stark dominans för industrisysselsättningen i samtliga kommuner i länet, utom i Lekeberg (11,2 procent) och i Örebro (10,6 procent). I de övriga kommunerna i länet utgör industrin mellan 23 till 28 procent av den totala sysselsättningen. I Laxå kommun har industrisysselsättningen en mycket stark dominans. Här är industrisysselsättningens andel hela 45,6 procent av den totala sysselsättningen i kommunen. Befolkningsantalet i de mindre kommunerna och universitetssjukhusets storlek har självklart betydelse för den högre koncentrationen av sysselsättningen inom sjukvården till Örebro kommun. Oavsett koncentrationen till Örebro har dock sysselsättningen inom sjukvård och omsorg stor betydelse för sysselsättningen i samtliga kommuner. Som lägst står branschsektorn för cirka 11 procent av sysselsättningen (Kumla och Hallsberg) och som mest cirka 20 procent (Lindesberg och Ljusnarsberg). En könsdelad arbetsmarknad En övergripande bild av arbetsmarknaden i länet visar att den präglas av att vara starkt könsdelad (figur 2). Totalt sett representerades de sysselsatta av 51,7 procent män och 48,3 procent kvinnor. Något förenklat kan man säga att kvinnorna återfinns inom sjukvård och skola och att männen finns inom industri och företagstjänster. 10

De fyra största branschsektorerna för sysselsatta kvinnor år 2008 var: Sjukvård/sociala tjänster (29,3 procent), Utbildning och skola (16,8 procent), Företagstjänster/FoU (11,1 procent), Handel (10,5 procent). De fyra största branschsektorerna för männen år 2008 var: Industri (26,9 procent), Företagstjänster/FoU (13 procent), Handel (12,7 procent), Bygg (11 procent). Figur 2. Sysselsatta män och kvinnor i Örebro län fördelade på branschsektorer, år 2008. Källa: SCB/BeDa Hedfeldt (2010) visar även på en tydlig könsdelning gällande företagande bland de sysselsatta i länet. Av de sysselsatta var cirka 9 procent egna företagare år 2008. Inom denna grupp utgjorde kvinnor endast 5,6 procent. Ur en aspekt är könssegregeringen problematisk utifrån rättvisemässiga skäl, därför att det finns en inneboende ojämlikhet på arbetsmarknaden som handlar om att manliga yrken och branscher oftast betraktas som viktigare. En konsekvens av det är att lönerna i traditionellt kvinnliga yrken och branscherna är lägre än männens. Andra menar dock att det är just löneskillnader mellan manligt och kvinnligt arbete som är det huvudsakliga problemet, snarare än att män och kvinnor arbetar med olika saker (Gonäs & Lindgren, 1991). Ur ett kompetensförsörjningsperspektiv kan man dock framhålla att den könssegregerade arbetsmarknaden är problematisk ur flera aspekter. Om det är så att föreställningar om manligt och kvinnligt arbete utgör ett hinder vid rekryteringar samt när vi väljer yrke kommer matchningen och rörligheten på arbetsmarknaden att fungera sämre. Löfström (2005) menar att könsstereotypa föreställningar om vad män och kvinnor jobbar med, eller bör jobba med, låser in stora delar av arbetskraften till vissa yrken. För företagare som söker kvalificerad 11

personal vid nyanställningar skulle naturligtvis möjligheten att finna rätt personer öka om han eller hon kan göra urval ur hela arbetskraften, och inte vara begränsad till ett kön. Utbildningsstrukturen Figur 3 visar att det finns en tydlig länk mellan den könsdelade arbetsmarknaden och utbildningsval. Vi finner här ett mönster som känns igen från arbetsmarknaden: utbildningar med inriktning mot teknik och tillverkning är kraftigt mansdominerade och utbildningar inom sjukvård och omsorg är kraftigt dominerad av kvinnor. Figur 3. Utbildningsinriktningar fördelade på kön i Örebro län, år 2008. Källa: SCB/BeDa Det framgår även att det är inom de traditionellt kvinnliga branscherna som vi finner den största andelen med högre utbildning (figur 4). Totalt sett ligger också kvinnor i länet på en högre utbildningsnivå än män. År 2008 hade 27 105 kvinnor bland de sysselsatta i länet en högre utbildning. Motsvarande siffra för män låg på 20 139. För gruppen män har förmodligen detta inte spelat så stor roll då sysselsättningen i de traditionellt manliga branschsektorerna har präglats av en relativt låg utbildningsnivå. Vi kan inte heller veta i vilken utsträckning män inom industrin genomgått utbildningar i privat regi eller i företagsinterna utbildningar då sådana uppgifter inte finns i det svenska utbildningsregistret. Mot bakgrund av fortsatt ökad specialisering, en allt mer tekniskt utvecklad produktion och en ökad efterfrågan på högre utbildad arbetskraft inom industrin borde sannolikt den låga utbildningsnivån utgöra ett problem för företagen att finna rätt personal samt för den enskilde mannens möjlighet till sysselsättning inom industrin. Vi vet 12

också att män och pojkar som grupp presterar sämre än flickor och kvinnor genom hela skolsystemet, förutom i ämnet idrott. För flickor som avslutade grundskolan i Örebro län läsåret 2010/2011 låg meritvärdet 3 på 214,7. Motsvarande siffra för pojkar låg på 183,6. Även om resultatet är något lägre än riksgenomsnittet speglar siffrorna ett nationellt mönster (Skolverket). Övergången från gymnasieskolan till en högre utbildning är högre för kvinnor, både på lång och kort sikt (SCB). Kvinnorna är i majoritet när det gäller en examen ifrån högre utbildning. En större andel av männen har dock en längre studietid än kvinnorna i högre utbildning. Till antalet dominerar kvinnorna även gällande en jämförelse av studietiden vid en i högre utbildning. Mot bakgrund av generella ökade kunskapskrav i arbetslivet är mäns och pojkars eftersatthet i detta avseende naturligtvis ett bekymmer för män som grupp, men även för framtidens kompetensförsörjning. Figur 4. De sysselsattas utbildningsnivå fördelad på branschsektorer i Örebro län, år 2008. Källa: SCB/BeDa För länet har Örebro universitet en central roll för dagens och den framtida försörjningen av arbetskraft med högre utbildning. Vi vet dessutom att universitetet lockar många inflyttare till länet. En relativt stor del av de som utbildar sig vid universitetet finns också, ett antal år efter avslutande studier, kvar i länet. Hedfeldt (2009) menar att det rör sig om cirka 40 procent. Här borde det finnas potential att öka andelen studenter som väljer att stanna kvar och arbeta i länet. I en intervjustudie pekar Jakobsson (2009) på ett antal faktorer som studenterna själva lyfter fram och som de anser vara avgörande för deras beslut om att stanna kvar i länet efter studierna. Något som de anser skulle ha betydelse, men som de anser sig sakna är kontakter 3 Meritvärdet utgör summan av betygsvärdena för de 16 bästa betygen i elevens slutbetyg (Godkänt räknas som 10 poäng, Väl godkänt som 15 poäng och Mycket väl godkänt som 20 poäng). Det möjliga maxvärdet är 320 poäng (Skolverket, 2011, s.55). 13

med det regionala arbetslivet under studietiden. Jakobsson (2009) konstaterar dock att den typen av kontaktskapande verksamheter finns vid universitetet. Här kan det möjligen finnas ett utrymme för arbetslivet och universitetet att tillsammans bidra till att en större andel av studenterna väljer att stanna i länet genom bättre information om denna verksamhet samt eventuellt förbättra och öka dess omfattning. Åldersstrukturen År 2008 låg medelåldern för sysselsatta i länet på drygt 42 år (cirka 42 år för kvinnor och cirka 43 år för män). Hedfeldt (2009) skriver att hotell- och restaurangbranschen respektive jord- skogsbruk/fiske utgör två ytterligheter på arbetsmarknaden i länet. Den förra präglas av en ung arbetskraft med en medelålder på cirka 32 år. Den senare utgörs däremot av en äldre arbetskraft, med en medelålder på drygt 49 år. En stor andel äldre kan också noteras för yrken inom ledning och politik samt inom en lång rad yrken som kräver teoretisk specialistkompetens (dock ej alla). Inom försäljningsyrken, serviceyrken och arbeten utan krav på yrkesutbildning finner vi en större andel yngre. Det är dock svårt att dra slutsatser av jämförelser mellan åldrar inom olika branscher. Hedfeldt (2009) påpekar att en stor andel äldre inom en yrkesgrupp å ena sidan kan innebära att det kommer att uppstå brist på arbetskraft då en stor andel inom en snar framtid går i pension. Det kan å andra sidan betyda att den typen av arbete är på väg att försvinna från arbetsmarknaden. Även övergångar mellan olika branscher under arbetslivet är en variabel som gör analysen komplex. För vissa arbeten krävs många års arbetslivserfarenhet vilket gör att medelåldern för yrket är hög. För en viss bransch eller ett visst yrke behöver inte heller en hög medelålder nödvändigtvis vara alarmerande om det kontinuerligt sker övergångar av äldre sysselsatta från andra branscher och yrken. 3. Utmaningar för länets framtida kompetensförsörjning För att kunna säga något om framtiden och de utmaningar som följer, vilket naturligtvis är mycket svårt, behöver vi först skapa en bild av hur utvecklingen på arbetsmarknaden historiskt har sett ut. Bilden behöver skapas med utgångspunkt i den regionala och lokala kontexten, men vi behöver samtidigt kunna sätta in utvecklingen i ett internationellt sammanhang. Globala konjunktursvängningar och strukturella förändringar i världsekonomin påverkar i allra högsta grad den framtida sysselsättningen i såväl i Sverige som i Örebro län, där mycket av företagandet och sysselsättningen är och har varit nära sammankopplad med den internationella exportmarknaden. På kort sikt kan man göra tämligen säkra prognoser om förändringar på arbetsmarknaden. Sådana görs bland annat av Arbetsförmedlingen. Även om man i den senaste prognosen för 2012/2013 är tydlig med att det osäkra världsekonomiska läget utgör en viss osäkerhet för prognosen anser man att det sannolikt kommer att ske en liten minskning av sysselsättningen i länet under 2012/2013. En minskning gäller generellt i de flesta länen i landet förutom storstadslänen där sysselsättningen kommer att öka både relativt gentemot andra län och i absoluta tal. 14

Arbetsförmedlingen listar i sin prognos ett antal kommande bristyrken samt överskottsyrken. Bristyrkena karaktäriseras i de flesta fall av att de är kopplade till speciallistkunskaper och har en hög utbildningsnivå. Överskottsyrkena kännetecknas av arbeten utan krav på specialistkunskaper och låg utbildningsnivå. Arbetslösa med endast förgymnasial utbildning pekas också ut som en särskilt utsatt grupp med ett stort behov av vägledning och utbildningsinsatser (Tjernström-Krooks, 2011). Dessa typer av prognoser kan naturligtvis utgöra viktiga planeringsverktyg för såväl offentliga som privata aktörer. Även för den enskilde arbetssökande eller studerande kan sådana prognoser utgöra underlag för beslut om utbildningsinriktning och framtida karriärplanering. Men en långsiktig planering fodrar också antaganden om arbetsmarknadens utveckling på längre sikt. När vi på längre sikt vill göra antaganden om hur arbetsmarknaden kommer att se ut, var jobben kommer att finnas och vilken utbildningsinriktning man ska satsa på för att försäkra sig om sysselsättning och gynnsam karriärutveckling i framtiden, kompliceras dock prognosen av en rad faktorer. Det handlar bland annat om ungdomars framtida val av såväl yrke som bostadsort. Hedfeldt (2009) menar att under förutsättning att ungdomarna i länet som är klara med sina studier om 10-20 år uppvisar samma beteende som dagens 16-35 åringar, kommer det råda brist på individer med specialistkompetens inom bland annat sjukvården, skolan och individer med specialistkompetens, däribland lärare. Dessutom, menar Hedfeldt, att brister möjligen kommer uppstå inom transport- och maskinföraryrken. Brist på arbetskraft och en minskande sysselsättning En paradox som visar sig i framtidsprognoser om arbetsmarknaden är att vi ser en minskande sysselsättning, åtminstone på kortare sikt, samtidigt som brister inom vissa sektorer är påtagliga redan i dagsläget. Arbetsförmedlingens senaste prognos visar en minskning av sysselsättningen och en stigande arbetslöshet i hela landet fram till 2013. Från att ha legat på runt 7,6 procent år 2011 beräknas arbetslösheten stiga till 7,9 procent under år 2012, och fortsätta stiga till 8,5 procent år 2013. Lundequist (2011) visar att den totala sysselsättningen mellan 1997-2009 i Örebro län ökade med cirka åtta procent. Länet intar därmed en mellanposition i landet i fråga om sysselsättningens tillväxt. Detta är ur ett länsperspektiv en positiv utveckling. Inte minst om man ställer länets utveckling i jämförelse mot Västmanlands län och Värmlands län, där det i stort sett inte skett någon tillväxt alls under tidsperioden. Lundequists analys visar dock även att ett stort tapp sker vid lågkonjunkturen som startar år 2008. Mellan 2008-2009 tappar länets lokala arbetsmarknadsregioner drygt 8000 individer i sysselsättning. I länet som helhet är dock tillväxten som sker under hela 12-årsperioden (1997-2009) större. Arbetsmarknadsläget från år 1990 Går vi längre tillbaka kan vi se att antalet sysselsatta år 2008 ligger på en lägre nivå jämfört med år 1990. År 1990 befinner vi oss precis i starten av den djupa lågkonjunkturen (90-tals krisen) som började som en finanskris och som något år därefter drog med sig industrin i en djup kris som innebar en kraftigt minskad sysselsättning i hela landet. 15

År 1990 uppgick antalet sysselsatta i Örebro län till 154 450 individer. Under de tre första åren på 1990-talet minskade sysselsättningen i länet mycket kraftigt. Minskningen avtog sedan fram till år 1996. Detta år var sysselsättningen nere på den lägsta nivån under perioden, 140 167 individer. Under den senare hälften av 1990-talet och under 2000-talet sker sedan en återhämtning. Dock når inte sysselsättningen riktigt upp till 1990 års nivå innan lågkonjunkturen som startar runt år 2008 återigen får antalet sysselsatta att minska. Sysselsättningsförändringar i de fem största branschsektorerna år 1990 2008 Figur 5 visar att branschsektorn Företagstjänster/FoU står för den starkaste ökningen mellan 1990-2008. I absoluta tal uppgick ökningen för branschsektorn till 5 997 individer. Typiska företagstjänster är annonsförmedling, rådgivning vid och copyrightfrågor står för den största ökningen. Även verksamheter som Teknisk provning och analys av motorfordon inklusive periodisk bilbesiktning ökar starkt (SCB/BeDa). Men, från år 2002 kan vi se att också bemanningsföretagen har en stor del i ökningen. Det är först från och med detta år som vi finner bemanningsföretagen i statistiken då ges en egen kodbeteckning i registret för Svensk näringsgrensindelning (SNI): Uthyrning av personal. Bemanningsföretagens tillväxt är en viktig parameter att ta hänsyn till i analyser gällande sysselsättningsförändringar på branschnivå. En faktor som komplicerar prognosen är att tidigare sysselsatta i de branscher som uppvisat en minskning, kan ha gått över till bemanningsbranschen samtidigt som de i praktiken arbetar kvar inom samma bransch. Vi kan se att sysselsättningen inom bemanningsföretagen har mer än fördubblats under 2000-talet (tabell 1). Figur 5. Sysselsättningsförändringar i de fem största branschsektorerna, år 1990-2008. (Index 1990 = 100) Källa: SCB/BeDa Sysselsättningstillväxten i näringsgrenen bemanningsföretag skulle eventuellt kunna förklara en del av den stora minskningen som sker inom industrin, eftersom det generellt sett skett en 16

förskjutning av sysselsättning till bemanningsbranschen på arbetsmarknaden. Dock är det oklart hur stor denna förskjutning är. Om vi tittar närmare på industrin, kan vi notera att det sker en kontinuerlig minskning av sysselsättningen under hela 2000-talet. Där kan vi samtidigt se en relativt kraftig ökning av sysselsättningen inom bemanningsbranschen. Totalt minskade sysselsättningen inom industrin med 2 010 individer mellan åren 2002-2008 (tabell 1). Genom att kombinera uppgifter för branschtillhörighet och utbildningsinriktning finner vi att 419 män och 47 kvinnor inom bemanningsbranschen hade en utbildningsinriktning mot teknik och tillverkning. Det kan vara ett tecken på att en stor del av de som finns registrerade i näringsgrenen bemanningsföretag är uthyrda till industri och alltså har sin egentliga sysselsättning där. Inom branschsektorn har det dessutom skett en stark ökning av sysselsatta med utbildningsinriktning mot teknik och tillverkning under 2000-talet, drygt 60 procent. Även om en del av sysselsättningen inom industrin har skjutits över till bemanningsföretagen kvarstår det faktum att sysselsättningsminskningen inom industrisektorn under 2000-talet är nära nog dubbelt så stor som ökningen för näringsgrenen Uthyrning av personal (tabell 1). Tabell 1. Antal individer sysselsatta inom branschsektorn Industri samt inom näringsgrenen uthyrning av personal, Örebro län, år 2002 och 2008. Förändring i Näringsgren 2002 2008 antal Industri 30 044 28 034-2 010 Uthyrning av personal 839 1934 1095 Källa: SCB/BeDa Olika mönster inom länet Vid en närmare granskning ser vi att det är framför allt i Örebro kommun som återhämtningen efter 1990-talskrisen har skett (tabell 2). I Örebro liksom i de övriga kommunerna i länet minskar sysselsättningen de första sex åren under 1990-talet. För många av de mindre kommunerna i länet fortsätter tillbakagången för sysselsättningen under perioden 1996-2008. Det är endast i Örebro kommun som sysselsättningen är tillbaka, eller över, sysselsättningsnivån 1990. Samtidigt är det viktigt att poängtera att det sker en tillväxt under perioden i flera av de mindre kommunerna även om nivån inte kommit upp i 1990-års siffror (tabell 2). 17

Tabell 2. Antal sysselsatta i Örebro län vid olika år under 1990- och 2000-talet, samt förändring under två olika tidsintervaller. Kommun 1990 1996 2008 Förändring 1990-1996 Förändring 1996-2008 Lekeberg 1 927 2 428 501 Laxå 4 766 3 826 3 283 940 543 Hallsberg 9 227 8121 9 120 1 106 999 Degerfors 5 169 4 735 3 984 434 751 Hällefors 4 853 3 736 3 634 1 117 102 Ljusnarsberg 2 922 2 518 2 205 404 313 Örebro 75 007* 66 820 81 244 8 187 14 424 Kumla 8 840 9 861 8 357 1 021 1 504 Askersund 5 239 4 670 4 848 569 178 Karlskoga 20 273 17 593 17 948 2 680 355 Nora 4 890 4 390 4 281 500 109 Lindesberg 13 264 11 970 12 111 1 294 141 Örebro län 154 450 140 167 153 443 14 283 13 276 * För år 1990 är sysselsättningen i Lekeberg inräknat i Örebro kommun Källa: SCB/BeDa Förutom konjunkturrelaterade orsaker finns det andra mer långsiktiga och strukturella omvandlingar som kan anföras som förklaringar till sysselsättningsförändringarna på den lokala nivån. En mer detaljerad kunskap för att prognostisera arbetslivets utveckling och kompetensbehovet i framtiden bör därför också sökas i den specifika lokala kontexten. Detta kommer att ske i de analyser, och i samverkan med aktörer på lokal nivå, som genomförs under våren år 2012. Vi kan dock redan här konstatera att den minskade sysselsättningen för kommunerna i länet framför allt sker inom tillverkningsindustrin. Men vi kan även notera att en minskning sker även inom vård och handel (SCB/rAps). Förändring inom branschsektorn Industri Vi såg i figur 5, som visar förändringar i de fem största branschsektorerna, att sysselsättningen inom industrisektorn, efter att ha ökat något från år 1993 fram till år 1999, minskade under hela 2000-talet. Industrin var också den enda av de större branschsektorerna som uppvisade ett lägre värde år 2008 än indexvärdet år 1999. Vi kan konstatera att i Laxå, Askersund, Örebro Lindesberg och Nora ökade sysselsättningen inom industrin något, medan den i övriga kommuner minskade något. Det framgår tydligt i tabell 3 att sysselsättningsminskningen, 1464 individer, inom industrin i Kumla kommun står för den största delen av minskningen i hela länet. Den minskade sysselsättningen inom industrin i Kumla står för drygt 70 procent av den totala tillbakagången för industrisysselsättningen i länet. 18

Tabell 3. Antal individer sysselsatta inom branschsektorn Industri, år 2002 och 2008. Kommun 2002 2008 Förändring i antal Lekeberg 297 272-25 Laxå 1 365 1 498 133 Hallsberg 2 265 2173-92 Degerfors 1 539 1 301-238 Hällefors 1 028 869-159 Ljusnarsberg 803 614-189 Örebro 8 453 8 652 199 Kumla 3 384 1 920-1 464 Askersund 1 079 1 182 103 Karlskoga 5 761 5 350-411 Nora 926 963 37 Lindesberg 3 144 3 240 96 Länet 30 044 28 034-2 010 Källa: SCB/BeDa Utifrån ett längre historiskt perspektiv är minskningen knappast överraskande utan följer det mönster som sedan mitten av 1970-talet präglat strukturomvandlingen på arbetsmarknaden i de mindre och industriberoende kommunerna i länet (Jakobsson, 2009). Den strukturomvandling som tog sin början då har bland annat bidragit till en ökad specialisering och omfattande produktionsrationaliseringar bland de företag som finns kvar inom sektorn. I många fall är företagen mycket lönsamma och ligger i framkant inom som nisch även internationellt. Rationaliseringarna och hårt nischad produktion har dock även lett till omfattande sysselsättningsminskningar i flera kommuner, med utflyttning samt åldrande befolkning som följd. Det är givetvis en dystert färgad bild av sysselsättningsutvecklingen i dessa delar av länet. Dock finns här flera ljuspunkter där flera växande företag och delvis nya branscher gör att frågan om kompetensförsörjning och kompetensutveckling kommer att vara en mycket central utvecklingsfråga för hela länet. En åldrande arbetskraft Om vi riktar fokus på länets tre största branschsektorer industri, sjukvård/sociala tjänster samt företagstjänster/fou (där drygt 47 procent av de sysselsatta fanns år 2008) finner vi att den dominerande ålderskategorin i samtliga är 55-64 år (figur 6). Inom industrin är den exakta andelen i ålderskategorin 55-64 år 18,1 procent, i sjukvård/sociala tjänster 19,5 procent och inom företagstjänster/fou 14, 6 procent. Om vi även räknar med dem som är över 65 år och fortfarande i sysselsättning 2008, kommer närmare en femtedel att ha lämnat arbetsmarknaden på grund av ålder på 10-20 års sikt (figur 6). Vi kan utifrån det förutse stora utflöden och pensionsavgångar, framför allt inom branschsektorerna industri och sjukvård/sociala tjänster. När det gäller företagstjänster/fou är situationen delvis annorlunda. I denna branschsektor är cirka 66 procent under 30 år. 19

Figur 6. Åldersfördelning inom olika branschsektorer i Örebro län, år 2008. Källa: SCB/BeDa En åldrande befolkning och ett ökat behov av vård och omsorg Som vi såg i figur 6 är en majoritet av de sysselsatta inom sjukvård/sociala tjänster i äldre åldrar vilket gör att vi kan vänta oss relativt stora pensionsavgångar inom branschsektorn inom en 10-20 års period. Detta är ett nationellt problem som har varit känt sedan länge. Statistiska centralbyrån flaggade år 2002 för att det kommer att råda ett underskott på 285 000 individer för en lång rad av specialistfunktioner med gymnasie- och högskolekompetens. Hit hör bland andra sjuksköterskor men framför allt omvårdnadspersonal inom äldrevården (Hörnsten & Bergstrand-Levander, 2002). Låt oss göra ett tankeexperiment där vi låter antalet sysselsatta inom vård och omsorg i länet vara samma år 2021 som den var 2008. Om vi vidare antar att de femtioåringar som fanns inom vård- och omsorgssektorn skulle arbeta fram till dem blev 65 år, skulle 7 935 personer behöva ersätta dem. I verkligheten kommer det dock att behövas ännu mer personal och resurser på grund av den åldrande befolkningen. Även om hälsan bland de äldre kommer att öka och vårdkostnaderna per individ blir lägre, kommer äldrevården att utgöra en mycket stor utmaning i länet de närmaste tjugo åren. Beräkningar i simuleringsmodeller, där variabler som till exempel sänkta vårdkostnader, ökad effektivitet och ökad medellivslängd tas med i beräkningarna, förväntas äldrevården i hela landet sakna 65 000 årsarbetare år 2030 (Regeringskansliet/LEV-projektet, 2010). Andra beräkningar visar att det kommer uppstå en brist på cirka 285 000 personer med gymnasieeller högskoleutbildning inom hela hälso- och sjukvårdssektorn redan år 2020 (Hörnsten & Bergstrand-Levander, 2002). 20

Mot bakgrund av dels en åldrande befolkning i länet som helhet och dels utträde från arbetsmarknaden av en stor andel personal inom vården de kommande 10-20 åren är det nödvändigt att flera unga väljer vårdinriktade utbildningar och etablerar sig i branschsektorn. Tittar vi på individerna i länet som är mellan 16 29 år och har en utbildning inom sjukvård och omsorg finner vi oroväckande nog att antalet har minskat mellan 1990 2008. Ett positivt mönster är dock att vi finner flera män med sjukvård och omsorgsinriktade utbildningar år 2008 (tabell 4). Möjligen kan det vara ett tecken på att de könsstereotypa utbildningsvalen håller på att brytas upp. Tabell 4. Utbildningsinriktning mot sjukvård och omsorg för individer 16-29 år i Örebro län, år 1990 och 2008. 1990 2008 Män 540 770 Kvinnor 4 554 3 109 Totalt 5 094 3 879 Källa: SCB/BeDa 4. Att möta framtidens utmaningar Behovet av att möta en åldrande befolkning och ett ökande vårdbehov med tillräckligt mycket personal inom vården och omsorgen är naturligtvis problematiskt. Dilemmat ligger i att samtidigt som efterfrågan på vård och omsorg ökar i takt med att befolkningen blir äldre blir personalen inom vården och omsorgen allt äldre. Den positiva sidan av dilemmat är att en framtida ökad konsumtion av vård och omsorg ger en växande arbetsmarknad och ökade möjligheter för sysselsättning i länet. Sjukvården och omsorgen i länet ligger långt fram även ur ett internationellt perspektiv. Universitetssjukhuset har en hög specialiseringsgrad inom till exempel hjärt-, cancer-, och ögonsjukvård. Här bedrivs också internationellt framstående forskning i samarbete med Örebro universitet. Från och med år 2011 finns också en läkarutbildning vid Örebro universitet. Det betyder att det borde finnas goda möjligheter att höja attraktionskraften för vård- och omsorgsutbildningar samt för arbete och karriär inom vård och omsorg i länet. Länsinvånare utan förankring på arbetsmarknaden en outnyttjad resurs Möjligen finns en del av lösningen på framtidens kompetensförsörjning inom den förhållandevis stora grupp av länsinvånare som idag står utanför, eller som har en svag förankring på, arbetsmarknaden, vilket är en förhållandevis stor grupp. Om vi räknar bort personer som deltog i utbildning under år 2008 saknade 22 265 personer i åldrarna 16-64 år kontrolluppgift för förvärvsarbete. Av dessa var en något större andel kvinnor, 55 procent. Statistiken visar att karaktäristiska drag för gruppen utan kontrolluppgift för sysselsättning bland annat är att en betydligt större andel är lågutbildade i jämförelse med förvärvsarbetande länsinvånare i samma ålderskategori (cirka 36 procent respektive 13 procent). 21

Utbildningsnivån för den största andelen inom gruppen ej förvärvsarbetande låg dock på medelnivå, det vill säga gymnasieutbildning (cirka 44 procent), år 2008. En mindre andel var högutbildade, det vill säga hade högskoleutbildning (cirka 13 procent). Utbildningens och matchningens betydelse Att utbildningsnivån är en avgörande variabel för möjligheter att ta sig in på arbetsmarknaden är en vedertagen sanning. Dock är det något tvetydigt att den största andelen inom gruppen utan kontrolluppgift för förvärvsarbete ändå har gymnasieutbildning. Om vi tittar mer i detalj på utbildningen hos gruppen ser vi att de vanligaste utbildningsinriktningarna, förutom allmän utbildningsinriktning, är: teknik och tillverkning (3 247 personer), samhälle/administration/juridik/handel (2 243 personer) samt sjukvård och omsorg (1 952 personer). Troligtvis förklaras den stora andelen med utbildningsinriktning mot teknik och tillverkning av att många har haft arbete inom industrin men blivit arbetslösa i samband med industrisektorns tillbakagång under 1990- och 2000-talet. Att personer med samhällsvetenskaplig utbildning representerar en stor grupp bland dem utan förvärvsarbete är knappast förvånande då elevers/studenters val av samhällsvetenskapligt orienterade utbildningar är stort. Vi vet samtidigt att det i regel krävs en relativt omfattande akademisk påbyggnadsutbildning och specialisering för yrkesverksamma som har en samhällsinriktad utbildningsbakgrund. Dessutom har det, nationella sett, varit svårt för samhällsvetare att ta sig in på arbetsmarknaden då det funnits ett stort överskott inom just denna yrkeskategori under hela 2000-talet. Möjligen kommer situationen att förändras i takt med ökade pensionsavgångar (Jusek, 2006). Vid universitet och högskolor finner vi idag även en spännande diskussion och ett utvecklingsarbete som rör learning outcomes, det vill säga vad studenter har med sig för slags kompetenser som kan vara attraktiva för arbetsgivare och möjliggöra för karriär efter studierna. Inte minst för samhällsvetare är så kallade generiska kompetenser, det vill säga vad studenter lär sig förutom fördjupning i de specifika ämnen som han eller hon läst, centralt i detta arbete. Det kan till exempel handla om förmågor som: författande av rapporter, promemorior, analyser, kommunikativa förmågor, problemlösning med mera. Gruppen med utbildningsinriktning mot sjukvård och omsorg borde dock ha goda möjligheter att ta sig in/återkomma på arbetsmarknaden då behovet av vård och omsorgspersonal drastiskt kommer att öka (se ovan). En bättre matchning kräver bättre kunskap Det är givet att arbetskraftens framtida utbildningsnivå och ungdomars utbildningsval kommer att ha en mycket avgörande betydelse för hela arbetslivet såväl som för de enskildas möjlighet till arbete och karriär. Dessvärre råder ofta en icke tillfredsställande matchning mellan utbildningsutbud och arbetslivets efterfrågan. En bättre och mer effektiv matchning mellan utbud av utbildningar och arbetsmarknadens behov är naturligtvis önskvärt ur ett samhällsperspektiv. I Långtidsutredningens huvudbetänkande (SOU 2011:11), skriver man: Det är lättare att få matchningen att fungera bra om arbetskraftens färdigheter efterfrågas av arbetsgivarna. En fråga som följer av detta är i vilken utsträckning samhället bör försöka styra utbudet av olika utbildningsinriktningar. En rimlig utgångspunkt är att samhället inte bör styra valen av utbildning i alltför hög grad endast individerna själva kan avgöra hur 22

de värderar nyttan av att genomgå en viss utbildning och arbetsmarknadsutfallet är bara en del i denna kalkyl. Resonemanget bygger dock både på att det finns bra information om de troliga konsekvenserna av olika utbildningsval och att de som väljer utbildning har incitament att ta hänsyn till denna information (Långtidsutredningen SOU 2011:11, s.42). Citatet speglar behovet av bättre matchning, men visar också på ett dilemma gällande i vilken utsträckning som samhället ska och kan avgöra vilken utbildningsinriktning som är lämpligast? Utbildning fyller ju dessutom andra behov än kompetensutveckling för arbetsmarknadens efterfrågan. Det slås också tydligt fast i Långtidsutredningen att det är individen som också fortsättningsvis själv ska styra valet av inriktning på sin utbildning. Dock framhålls det att bättre information om framtidsutsikterna för olika utbildningsriktningar måste komma elever och studenter till känna. Tydliga signaler från arbetslivet om vilka kunskaper som efterfrågas lyfts också fram som ett viktigt verktyg för bättre matchning. Valet av utbildning kompliceras av att vi aldrig tidigare har haft ett så brett och mångfacetterat utbud av utbildningsinriktningar som vi har idag. Det är på flera sätt bra då det gör utbildningssystemet mer dynamiskt och präglat av mångfald. En svårighet med de många valmöjligheterna är att elevernas val av utbildningsinriktning många gånger kan komma att baseras på bristfällig kunskap eller orealistiska föreställningar om olika branscher och yrkens framtidsutsikter. Detta dilemma speglas bland annat i Sveriges Utbildningsradio dokumentärserie Världens bästa skitskola, när programledaren och journalisten Natanael Derwinger i en scen ställer en fråga till en rektor för en gymnasieskola där man utbildar stylister: Just nu utbildas det 1200 stylister runt om i landet. Vem ska anställa alla dem? (UR/play, Världens bästa skitskola/experimentverkstaden). Utan att lägga någon värdering i vare sig ungdomarnas studieval eller utbildningens innehåll är frågan ur ett kompetensförsörjningsperspektiv högst relevant. Vi skulle kunna formulera den som: I vilken utsträckning utbildar vi för arbetsmarknadens behov, och i vilken utsträckning är ungdomar medvetna om olika yrkens framtidsutsikter när de gör sina studieval? Mot bakgrund av de många valmöjligheterna som finns ligger det en stor pedagogisk utmaning i att höja kunskapsnivåerna hos länets elever och studenter vad gäller framtidsutsikter och karriärmöjligheter i olika branscher. Det är en utmaning för regionens studie- och yrkesvägledare, men också för hela det regionala utbildningssystemet. En ökad och bättre utvecklad samverkan mellan arbetsliv, skola och universitet är med all säkerhet nödvändig. Utmaningen omfattar också ökade insatser för att skapa möjligheter för att erbjuda och motivera den stora lågutbildade gruppen nivåhöjande utbildningar och kompetensutveckling. Invandring en viktig pusselbit I botten på kompetensförsörjningsfrågan ligger den befolkningsproblematik som inte är unik för vare sig länet eller riket som helhet. I hela västvärlden brottas politiker och planerare med frågan hur ekvationen: en allt större andel av befolkning i äldre åldrar och en minskande andel i de produktiva åldrarna, ska lösas. Inte sällan får de framtidsprognoser som framhåller denna problematik en dystopisk prägel där begrepp som ålderschock och ålderskatastrof flitigt används då den beskrivs i media. Inte heller finns det några snabba lösningar på problemet. Ett ökat barnafödande har till exempel effekter först på lång sikt (Palme, 2008). Det är dock detta tillsammans med bättre utbildning och matchning samt 23

arbetskraftsinvandring som forskningen framhåller som de tillbuds stående medlen för att möta åldersproblematiken. Men visst finns det saker som samhället kan göra [ ] På kort sikt gäller arbetskraftsinvandring, på medellång sikt gäller investeringar i utbildning och på lång sikt födelsetalen. Gemensamt är dock att vi behöver tänka på samtliga förhållanden redan nu! (Palme, 2008, s.6) Inom området invandring finns det mycket som samhället kan göra. Tittar man invånarna i länet som är födda utomlands kan vi konstatera att bland personer födda utanför Norden stod mer än en tredjedel utanför, eller var svagt förankrade på arbetsmarknaden (figur 7). Figur 7. Länsinvånare med olika ursprungsland/regioner och utan kontrolluppgift från arbetsgivare, år 2008. Källa: SCB/BeDa Att en så stor andel av invandrarna i länet står utanför arbetsmarknaden är naturligtvis problematiskt ur flera aspekter. Sett ur ett kompetensförsörjningsperspektiv är det ett stort slöseri med tillgängliga resurser. Problemet är dock inte på något sätt unikt för länet. Merparten av invandringen till länet är flykting- och anhöriginvandring. Vi bör hålla i minnet att det i snitt har tagit sju år för nyanlända att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden. I syfte att skynda på etableringsprocessen har regeringen sedan december år 2010 gett Arbetsförmedlingen i uppdrag att ansvara och samordna för nyanländas etablering. Samtidigt infördes så kallade etableringslotsar för att bistå och stötta nyanlända i att snabbare etablera sig på arbetsmarknaden. En utvärderingsrapport som kom i augusti 2011, sju månader efter införandet av reformen, visar än så länge ganska blygsamma resultat. Detta beror på att det är kort tid som reformen verkat. I utvärderingsrapporten pekas ett antal faktorer ut för lyckas med en snabbare etablering av nyanlända på arbetsmarknaden. Det står bland annat att en väl fungerande samverkan mellan olika aktörer på nationell, men framförallt på regional och lokal nivå, är en avgörande framgångsfaktor. Migrationsverket, kommunerna, landstingen och Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen själva, lyfts fram som nyckelaktörer för att stödja etableringsprocessen för nyanlända. På mindre orter ser man ett särskilt behov av denna typ av samverkan. Till exempel kan ett interkommunalt samarbete kring svenskundervisning göra det möjligt att erbjuda SFIundervisning med olika inriktningar. En fråga som man skulle kunna addera till 24