En explorativ studie om relationen mellan personlighetsfaktorer inom Big Five, Maximering och subjektivt välbefinnande

GÖTEBORGS UNIVERSITET PSYKOLOGISKA INSTITUTIONEN En explorativ studie om relationen mellan personlighetsfaktorer inom Big Five, Maximering och subjektivt välbefinnande Magnus Andersson och Mattias Hemmingsson Självständigt arbete 10 poäng Psykologi: fördjupningskurs 1 Höstterminen 2006 Handledare: Cecilia Jakobsson

En explorativ studie om relationen mellan personlighetsfaktorer inom Big Five, Maximering och subjektivt välbefinnande Magnus Andersson och Mattias Hemmingsson Denna studie fokuserar på hur personlighetsfaktorer inom The Big Five (femfaktormodellen) är relaterade till hur vi hanterar valsituationer (Maximering) och hur ett samband mellan dessa faktorer och vårt subjektiva välbefinnande ser ut. Urvalet bestod av 101 psykologistuderande på Göteborgs Universitet. Studien undersökte sambandet mellan Big Five och subjektivt välbefinnande, maximering och subjektivt välbefinnande och Big Five och maximering. För datainsamlingen användes en enkät. Resultaten visade signifikanta samband mellan personlighetsdragen neuroticism och plikttrogenhet(conscientiousness) och subjektivt välbefinnande. Ett negativt samband mellan maximering och subjektivt välbefinnande hittades. Ett negativt samband mellan personlighetsdraget vänlighet och grad av maximering hittades. Slutsatser som diskuteras är att maximerare är mindre lyckliga och mer kritiska och grälsjuka pga. deras stora press att ständigt göra rätt val. Psykisk ohälsa är ett växande problem i Sverige och övriga västvärlden. De senaste två decennierna har psykiska problem fördubblats. Svensk forskning visar att välbefinnande hos oss svenskar blir allt sämre, amerikansk forskning visar samma tendenser hos amerikanerna (Bremberg, Hæggman, och Lager, 2006; Diener, 2000). Det typiska amerikanska barnet på 1980-talet rapporterades ha mer ångest än barn inlagda på psykiatriska mottagningar på 1950-talet (Twenge, 2000) och fler i USA uppsöker läkare för ångest än för förkylningar (Barlow, 1988). Undersökningar från andra länder visar samma sak. Trots växande BNP mår vi inte bättre. Hand i hand med detta visar forskning att livstillfredsställelse och lycka inte har ökat de senaste fyra decennierna (Kahneman, Krueger, Schkade, Schwartz & Stone, 2006). Enligt den statliga utredningen Ungdomar, stress och psykisk ohälsa (2006) är en av förklaringarna till sjunkande välbefinnande människors oförmåga att hantera alla valmöjligheter. I dagens samhälle är det, menar utredare (Bremberg et al., 2006) vid Statens folkhälsoinstitut, en samhällstrend som är allra påtagligast bland ungdomar. När vuxenlivet börjar är det fortfarande oklart för många vad man ska göra. Ska man jobba och i så fall får man något jobb? Ska man läsa vidare och i så fall vad ska man välja och i vilken stad ska man börja sitt nya liv? Eller ska man upptäcka världen innan man träffar den rätta och vips sitter där med barn och Volvo (Bremberg et al., 2006). Syftet med denna uppsats är att bidra till kunskapen om vad det är som får oss att må sämre respektive vad det är som får oss att må bättre. Huvudfokus är sambandet mellan olika personlighetsegenskaper/faktorer, våra livsvillkor och välbefinnande. Bremberg et al. (2006) har genom en utredning kartlagt unga människors psykiska hälsa och kommit fram till två huvudfaktorer till varför ungdomar mår dåligt. För det första har det blivit svårare för ungdomar att komma in på arbetsmarkanden. För det andra har ungdomarna en större valfrihet. Bremberg et al. (2006) menar att fler val 2

hänger ihop med individualiseringen i samhället. I dagens samhälle ställs vi inför allt fler valsituationer. Vi kan i allt högre grad styra över vår egen framtid. Vi väljer själva hur vi ska försörja oss, vem vi ska gifta oss med och vilken religion vi ska utöva (Bremberg et al., 2006). Undersökningar som World Value Survey gjort visar att Sverige är det land i världen som lägger störst vikt vid det individuella självförverkligandet (Bremberg et al., 2006). Svenskarna har en hög tilltro till den enskilde individens förmåga att fatta egna beslut. Den höga tilltron finns enligt Bremberg et al. (2006) hos hela befolkningen men det syns tydligast hos de unga för de tar till sig trender snabbare. Intervjuerna med ungdomarna visar att de visste om att de hade mycket valmöjligheter och att de ofta upplevde sig pressade att välja det bästa alternativet (Bremberg et al., 2006). Många av de unga som intervjuades i folkhälsoinstitutets undersökning kände sig pressade av att ha för mycket ansvar. Enligt Bremberg et al. (2006) kan detta bero på att ungdomar måste ta för mycket ansvar på en gång. Allt fler unga bor hemma längre och kommer inte ut i arbetslivet i tid utan blir försörjda av sina föräldrar. När de till slut får ta ansvar blir det för mycket ansvar på en gång (Bremberg et al., 2006). Wilson (1967) fann att den lyckliga människan är ung, frisk, välutbildad, välbetald, utåtriktad, optimistisk, bekymmerslös, religiös, gift, har hög jobbmoral, antingen man eller kvinna och intelligent. Mycket har dock hänt inom forskningen de senaste tre decennierna. Enligt Diener (2000), som är en produktiv forskare i ämnet, refererar subjektivt välbefinnande (Subjective well-being, SWB) till människors utvärderingar av deras liv, utvärderingar som är både affektiva och kognitiva. Människor känner överflödigt subjektivt välbefinnande när de känner många behagliga och få obehagliga känslor, när de är engagerade i intressanta aktiviteter, när de upplever mycket nöjen och lite smärta och när de är tillfredställda med deras liv (Diener, 2000). Forskarna ser numera de demografiska faktorerna som mindre betydelsefulla för subjektivt välbefinnande. I nutida forskning fokuserar man mer på att förstå de bakomliggande processerna till lycka. Diener, Suh, Lucas & Smith (1999) menar att forskningen måste lägga mer fokus på interaktionen mellan interna faktorer (som personlighetsfaktorer) och externa faktorer. Diener et al. (1999) visar i sin studie att de demografiska faktorerna spelar överraskande liten roll på subjektivt välbefinnande. Många av de studier som är gjorda om subjektivt välbefinnande utgår från karaktärsdrag i personligheten och dess betydelse. En nyligen gjord brittisk studie om subjektivt välbefinnande och Big Five visade stöd för att personlighetsdragen neuroticism och extroversion är egenskaper relaterade till subjektivt välbefinnande på både positiva och negativa sätt. Studien använde sig av tre olika mätinstrument för att mäta subjektivt välbefinnande. Resultaten visade att extroversion, plikttrogenhet (conscientiousness) och neuroticism korrelerade med subjektivt välbefinnande (Hayes & Joseph, 2002). En annan studie om Big Five, subjektivt välbefinnande och populationsvariabler visade signifikanta samband mellan olika personlighetsdrag och subjektivt välbefinnande. Där var extroversion och neuroticism mest signifikanta. Personlighetsdraget öppenhet (openness to experience) korrelerade med både positiv och negativ affekt (Gutiérrez, Jiménez, Hernández & Puente, 2005). Ytterligare amerikansk forskning visar att det subjektiva välbefinnandet minskar trots ökat välstånd och ökad valfrihet (Schwartz, 2004). BNP har under de senaste 30 åren blivit dubbelt så stort. I takt med dess ökning har storleken av populationen som beskriver sig som väldigt glad minskat med ungefär 5 procent eller 14 miljoner människor. Till detta kommer att fler än aldrig förr idag är kliniskt deprimerade 3

(Schwartz, 2004). Schwartz (2004) påpekar att minskat välmående självklart inte kan förklaras med enbart en faktor men det finns ett flertal indikatorer på att den stora valmöjligheten spelar en viktig roll. Eftersom samhället växer sig rikare och människors valmöjligheter blir fler så borde också hon må bättre. Så är inte fallet. Schwartz (2004) har försökt reda ut vad det är som gör människor olyckligare trots större möjligheter att egentligen bli lyckligare. Han gör en distinktion mellan maximizers (de som siktar mot att alltid göra det bästa möjliga valet) och satificers (de som siktar mot det duger trots att det kan finnas bättre val). I denna undersökning används termerna maximerare (maximizer) och satisferare (satisficer). De som skattar högre på maximeringsskalan, maximerare, engagerar sig i större utsträckning i produktjämförelser före och efter t.ex. ett köp av en vara jämfört med dem som skattar lägre på skalan. Maximerare tar också betydligt längre tid på sig när något ska köpas medan andra slutar leta när de hittar något som når deras standarder. Maximerare lägger ner mycket energi på att läsa etiketter, läsa olika konsumentrecensioner och prova nya produkter. De lägger också ner mer tid på att jämföra deras val av varor med andra (Schwartz, 2004). Naturligtvis kan ingen undersöka alla alternativ men maximerare försöker komma så nära detta mål som möjligt. Efter att ha gjort sitt val ska alternativen de inte hann med att kolla upp undersökas. Maximerare gör förmodligen objektivt sett bättre val men får ändå ut en lägre grad av tillfredsställelse. Schwartz (2004) fann att de mest extrema maximerarna är minst lyckliga med vad de åstadkommit genom deras ansträngningar. De får liten tillfredställelse av att veta att deras val var bättre än andras och upplever en större besvikelse av att veta att deras val var sämre. Maximerare är mer benägna att uppleva ånger efter att ha genomfört ett köp och om inköpet gör dem besvikna tar deras välmående längre tid att återhämta än hos andra. De tenderar att grubbla mer än de som skattar lägre på maximeringsskalan. Schwartz undersökning visar att de människor som skattar högt på maximeringsskalan upplever mindre tillfredställelse med livet och är mindre lyckliga, mindre optimistiska och mer deprimerade än människor som skattar lågt på skalan. Det finns flera faktorer som förklarar varför fler val inte alltid är bättre än färre val, speciellt för maximerare. En faktor är möjlighetskostnader (opportunity costs). Det betyder att en av kostnaderna med att göra ett val är att man förlorar möjligheterna som de andra valen hade medfört. Om vi t ex väljer att köpa en Volvo kan en av möjlighetskostnaderna vara att vi missar upplevelsen av en Saab. Schwartz (2004) menar att om vi antar att möjlighetskostnader minskar den generella längtan efter det mest föredragna valet kan vi säga att ju fler alternativ det finns desto kraftigare blir vår känsla av förlust och desto mindre tillfredställelse kommer vi erhålla från att göra det ultimata beslutet. Finns det t ex. tio bilmodeller att välja mellan är det alltså inte bara Saaben vi missar upplevelsen av, vilket alltså gör att vi mår sämre. Brenner, Rottenstreich & Sood (1999) visade i sin forskning om möjlighetskostnader att människor värderar vissa saker lägre när dessa presenteras i grupp än om de är isolerade. Om vi skulle få värdera Volvovalet i en grupp med flera andra märken, t ex Saab, Mercedes och Toyota, skulle alltså Volvon verka mindre lockande än om vi skulle tvingas värdera Volvon ensam utan konkurrerande valmöjligheter. Kanske tycker man t ex att Volvon verkar säkrare än Saaben men mindre rolig att köra. Varje jämförelse som en bil vinner är en fördel men varje jämförelse den förlorar är en förlust, en möjlighetskostnad. Man kan alltså säga att varje valmöjlighet som utsätts för en jämförelse med en annan både vinner och förlorar på den. Det finns flera orsaker till att 4

maximerare mår sämre än andra. Möjlighetskostnader upplevs som värre för maximerare än för satisferare då dennes resonemang om att saker är tillräckligt bra överröstar tankarna om möjlighetskostnader. Dessutom gör satisferares tankesätt att de inte behöver leta och utvärdera alla alternativ lika mycket som maximerare. Om en person har färre val att ta hänsyn till kommer personen att uppleva färre möjlighetskostnader (Schwartz, 2004). Förutom att man som maximerare kan må dåligt av att missa de alternativen man inte valde, kan man också ångra det val man faktiskt gjorde. Schwartz (2004) fann att människor med hög känslighet för ånger är mindre lyckliga, mindre nöjda med sitt liv och mer deprimerade än människor med låg känslighet för ånger. Man fann också föga överraskande att de som är känsliga för ånger ofta är maximerare. Man ansåg i studien att en av anledningarna till att man blir maximerare är att man just håller på att oroa sig och är känslig för ånger, då det enda man kan göra för att förhindra att man ångrar ett val man gjort är att göra det bästa möjliga. Men ju fler val och möjlighetskostnader man har desto större chans är risken för ångerupplevelser. Mycket pekar på att vårt subjektiva välbefinnande blir allt lägre i dagens samhälle. Sverige är ett av de länder som lägger störst vikt vid individuellt självförverkligande och det medför att alla vill ha valmöjligheter som kan tillfredsställa. Forskning visar att det kanske har gått överstyr, gränsen är överstigen för vad som är hälsosamt för oss. Finns det ett samband mellan personlighetsfaktorerna i Big Five och maximering och hur ser det sambandet i så fall ut? Forskning om sambandet mellan Big Five och maximering saknas. Schwartz forskning handlar bara om maximering och tar inte upp något om faktorerna i Big Five. Costa & McRae (1980) fann i sina studier signifikanta samband mellan neuroticism och negativ affekt och mellan extroversion och positiv affekt. Enligt Diener et al. (1999) har neurotiska personer en tendens att uppleva negativ affekt medan extroverta personer tenderar att uppleva positiv affekt. Med avseende på denna forskning kan man alltså anta att personer som skattar högt på extroversion och lågt på neuroticism är lyckligare än personer som skattar lågt på extroversion och högt på neuroticism. Dieners et al. (1999) påstående är baserat på en personlighetsteori av Gray (1991). Han menar att det finns två underliggande system i hjärnan som styr en del av personligheten. Dessa system är känsliga för bl a belönings- och bestraffningssignaler och styr beteenden av närmande och avhållande karaktär. Lucas, Diener, Grob & Shao (1998) (refererad till i Diener, 2000) menar att extroverta personligheter är mer känsliga för belöningar. Detta uttrycker sig i form av en större behaglig affekt (pleasant affect) när de upplever en belöning. En högre positiv affekt motiverar sedan ett närmande till belöningsstimulin. På grund av att sociala situationer tenderar att vara roligare och mer belönande än ickesociala situationer leder extroverta personers stigande positiva affekt och känslighet för belöning till ett ökat socialt beteende. Lucas et al. (1998) (refererad till i Diener, 2000) menar att extroversion kan vara resultatet av individuella skillnader i behaglig affekt. Forskning på personlighetsfaktorer visar korrelationer mellan personlighetsfaktorerna neuroticism, extroversion och öppenhet och subjektivt välbefinnande. Är dessa samband de samma bland unga människor i Sverige? Syftet med den här studien är att undersöka om fler (eller färre) personlighetsdrag än neuroticism, extroversion och öppenhet kan associeras till subjektivt välbefinnande. Undersökningen syftar också till att visa hur ett eventuellt samband mellan Schwartz maximeringsteori och personlighetsdragen i Big Five ser ut. Är t ex personer som ligger högt på personlighetsegenskapen neuroticism också i högre grad maximerare? 5

Baserat på bl a Costa & McRaes (1980), Gutiérrezs et al. (2005) och Hayes & Joseph (2002) studie kan man förvänta sig att personlighetsegenskaperna hos studiens deltagare kommer att ha ett samband med deras skattning av välbefinnande. En deltagare som skattar högt på Big Fives extroversion kommer sannolikt ha högre subjektivt välbefinnande och vara allmänt lyckligare än en person som skattar lågt på samma personlighetsdrag. Schwartz (2004) forskning pekar på sambandet mellan ökad valfrihet och minskat subjektivt välbefinnande för de som skattar högt på maximeringskalan. Med denna forskning som bakgrund borde Schwartz teori om valfrihet kunnas kopplas samman med vissa av Big Fives personlighetsfaktorer då t ex både maximerare och neurotiska personer mår sämre (Schwartz, 2004; Hayes & Joseph, 2002; Costa & McRae, 1980; Gutiérrez et al., 2004). Målet med den här studien är att hitta detta eventuella samband mellan Big Fives personlighetsfaktorer och Schwartz teori om maximerare. Deltagare Metod Urvalet bestod av 101 studenter på psykologiska institutionen, Göteborgs universitet mellan 19 och 47 år. Medelåldern var 29 år. 26,7% av deltagarna var män och 72,3% var kvinnor. För att besvara frågeställningarna användes frågeformulär. Datainsamlingen skedde vid tre olika tillfällen i samband med föreläsningar. Deltagarna informerades om att undersökningen var frivillig och anonym, 18 tillfrågade valde att inte delta. Instrument För att undersöka grad av maximering användes Schwartzs Maximizer and Satisficer Scale (Schwartz, 2004) som består av 13 frågor om de val vi gör i vardagliga situationer. Deltagarna fick skatta på en skala från ett till sju, där ett motsvarade instämmer inte alls och sju motsvarade instämmer helt. Ett exempel på en av maximeringsfrågorna var När jag tittar på ett visst program på teve brukar jag ändå zappa och leta efter andra alternativ. Schwartzs normer för klassificering av maximerare respektive satisferare tillämpades, där ett medelvärde över fyra innebär maximerare och under fyra satisferare. För att undersöka subjektivt välbefinnande användes Satisfaction with Life Scale (SWLS) som består av fem frågor (Diener et. al., 1999). Här fick deltagarna också skatta på en skala från ett till sju, där ett motsvarade instämmer inte alls och sju motsvarade instämmer helt. SWLS avser mäta upplevd livskvalitet och är den kognitiva komponenten i subjektivt välbefinnande. Ett exempel på ett av påståendena var Jag är nöjd med mitt liv. Till SWLS lades fyra frågor till som handlade om hur deltagaren upplever bl a sitt kärleksliv och sin ekonomi. Ytterligare en fråga om hur lycklig man anser sig vara som har används i tidigare forskning inkluderades (Kahneman, 2006). Även här fick man skatta på en skala från ett till sju (inte speciellt lycklig till väldigt lycklig). Kahnemans fråga om lycklighet slogs samman med SWLS av praktiska skäl för att den skulle kunna användas lättare i databehandlingen. För att mäta den affektiva komponenten i subjektivt välbefinnande användes en något omarbetad version av Västfjälls m.fl. (Västfjäll, Friman, Gärling & Kleiner 2002) mått på kärnaffekter som 6

mäter grad av affekt, uppdelad på hur aktiverad personen känner sig och grad av valens, dvs. hur positiv eller negativ personen känner sig. Deltagarna fick bedöma på bipolära skalor (från -4 till 4 där -4 motsvarade missnöjd, ledsen, nedslagen, slö, sömnig och passiv och 4 motsvarade belåten, glad, munter, pigg, vaken och aktiv) hur de känner sig just nu, hur de har känt sig den senaste månaden och hur de känner sig i allmänhet. För att undersöka personlighet användes en förkortad version av Costa & McRaes NEO-PI-R, kallad TIPI (Gosling, Rentfrow & Swann, 2003). Detta test med tio items har i Goslings et al. (2003) studie visat sig att vara en bra representation av NEO-PI-Rtestets 250 items för att testa de fem personlighetsfaktorerna i Big Five. I TIPI-testet fick deltagarna skatta på en skala från ett till sju genom att själv skriva en siffra efter varje ordpar i en lista där ett motsvarade instämmer inte alls och sju motsvarade instämmer helt. För t ex extroversion var ordparen utåtriktad, entusiastisk och reserverad, tyst. Förutom dessa skalor fanns demografiska frågor som ålder, kön, boendesituation, civilstatus och ett fält för övriga kommentarer. För att undvika ordningseffekter randomiserades frågeföljden i enkäten. Resultat För att besvara frågeställningarna, om ett samband finns mellan maximering och någon eller flera av personlighetsfaktorerna i Big Five, samt relationen till subjektivt välbefinnande, skapades först ett antal indexvariabler. För varje personlighetsdrag i Big Five skapades en indexvariabel med medelvärdet från respektive ordpar. Två indexvariabler skapades för subjektivt välbefinnande, en för affekt (M = 1,4; SD = 1,3) och en för SWLS (M = 4,9; SD = 0,9), Cronbach s alpha var 0,81 för affektskalan och 0,84 för SWLS-skalan. En indexvariabel skapades för maximeringsskalan där Cronbach s alpha var 0,61. Cronbach s alpha för Big Five-variablerna var neuroticism 0,49, extroversion 0,63, vänlighet 0,24, öppenhet 0,62 och plikttrogenhet 0,56. En bivariat korrelationsanalys gjordes sedan med samtliga index (se tabell 1). Resultaten av analysen visade en negativ korrelation mellan maximering och vänlighet (-,241*), dvs. de som skattade lågt på vänlighet skattade högt på grad av maximering. Slutsatsen är att ju högre man ligger på maximeringsskalan desto mindre sympatisk, mer kritisk och mer grälsjuk är man. En svag positiv korrelation mellan maximering och neuroticism hittades (,184), dvs. de som skattade högt på maximering skattade högt på neuroticism. Enligt resultaten finns alltså en tendens som visar att maximerare är mer ängsliga och oroliga. Resultaten visade en negativ korrelation mellan neuroticism och affekt (-,384**) och SWLS (-,536**)(se tabell 1). De som skattade högt på neuroticism skattade lågt på affekt och SWLS, vilket betyder att neurotiska personer är mindre lyckliga. Plikttrogenhet korrelerade positivt med SWLS (,333**) och affekt (,224*). De som skattade högt på plikttrogenhet skattade högt på SWLS och affekt. Slutsatsen att människor som är pålitliga och självdisciplinerade är lyckligare än de som är slarviga och röriga kan alltså dras. En stark positiv korrelation (,429**) hittades mellan de två olika skalorna som mätte subjektvt välbefinnande (SWLS och affekt)(se tabell 1). En negativ korrelation mellan SWLS och maximering hittades (-,209*)(se tabell 1). En stark negativ korrelation mellan affekt och maximering hittades också (-,276**). Dessa korrelationer tyder på att de deltagare som är maximerare mår sämre än de som är satisferare, då de skattat lägre på SWLS och affekt. 7

Tabell 1 Korrelation mellan personlighetsfaktorer (Big Five, maximering) och välbefinnandefaktorer (affekt, SWLS) Affekt SWLS Maximering Affekt -,429(**) -,276(**) SWLS,429(**) - -,209(*) Neuroticism -,384(*) -,536**,184 Extroversion,182,140 -,127 Öppenhet,136,135 -,079 Vänlighet -,067 -,159 -,241(*) Plikttrogenhet,224*,333**,092 * p<,05. ** p<,01 Tabell 2 Medelvärden (och standardavvikelser) över personlighetsfaktorerna neuroticism, extroversion, öppenhet, vänlighet, plikttrogenhet, maximerare och satisferare och välbefinnandefaktorerna affekt och SWLS Max. n=35 M (SD) Sat. n=66 M (SD) Personlighets-och välbefinnandefaktorer Neuroticism 3,3 (1,1) 2,9 (1,2) Extroversion 5,3 (1,0) 5,6 (1,1) Öppenhet 5,2 (1,0) 5,3 (1,3) Vänlighet 5,3 (1,0) 5,6 (0,9) Plikttrogenhet 5,1 (1,4) 5,0 (1,3) Affekt 1,2 (1,2) 1,6 (1,4) SWLS 4,7 (0,9) 5,0 (0,9) De deltagare som skattade fyra eller högre på maximeringsskalan klassades som maximerare och de som skattade under fyra klassades som satisferare. Antalet maximerare var 35 (34,7%) och antalet satisferare var 66 (65,3%). I tabell 2 presenteras medelvärden och standardavvikelser för Big Five och affekt och SWLS för maximerare och satisferare. Medelvärdet för neuroticism var högre för maximerare än för satisferare. Medelvärdet för vänlighet var högre för satisferare än för maximerare. Medelvärdet och standardavvikelse på maximeringsskalan för maximerare var M = 4,5; SD = 0,4 och för satisferare M = 3,33; SD = 0,5. För att vidare testa skillnaderna mellan maximerare och satisferare på Big Fiveskalorna gjordes en variansanalys med maximerare respektive satisferare som oberoendevariabler. Resultatet visade ingen signifikans mellan maximerare och satisferare på de olika personlighetsdragen, dock en tendens till signifikans, F (1,97) = 2,78, p =.098, på neuroticism. Detta betyder att det finns en tendens till signifikanta medelvärdesskillnader mellan maximerare och satisferare gällande neuroticism. Enligt den här tendensen är man mer neurotisk som maximerare än som satisferare. Resultatet visade också en tendens till signifikans, F (1,98) = 2,90, p =.092, mellan maximerare och satisferare på beroendevariabeln vänlighet. Ser man till medelvärdena (se tabell 2) 8

kan detta alltså betyda att man är mer sympatisk och varm som satisferare. Inga övriga skillnader hittades mellan Big Five och maximering. För att undersöka medelvärdesskillnader mellan maximerare och satisferare på subjektivt välbefinnande och maximering gjordes ytterligare en variansanalys. Inga medelvärdesskillnader hittades. För att undersöka om livsvillkor har ett samband med subjektivt välbefinnande och hur man skattar sig på maximeringsskalan gjordes ytterligare en korrelationsanalys mellan välbefinnandefaktorer, maximering och demografiska faktorer. Här hittades en negativ korrelation mellan SWLS och förhållande (-,218*). Man är alltså sannolikt lyckligare om man lever i ett förhållande än om man inte gör det. Inga andra korrelationer hittades, vilket betyder att de demografiska faktorerna inte spelar någon större roll för hur man mår. Resultatet visade också en signifikant korrelation mellan grad av maximering och ålder (-,205*), vilket betyder att ju äldre man är desto mer satisferare är man. Diskussion Denna studie skulle undersöka sambandet mellan personlighetsfaktorer och hur vi mår. Dessutom var målet att utforska något som inte undersökts tidigare, nämligen sambandet mellan personlighetsfaktorerna som ingår i Big Five (Costa & McRae, 1980) och Schwartz klassificering av människor beroende på grad av maximering (Schwartz, 2004). Tidigare studier har fokuserat mest på personlighetsfaktorer och subjektivt välbefinnande. Undersökningen visade ett negativt samband mellan maximering och personlighetsdraget vänlighet, dvs. att maximerare är mer kritiska och grälsjuka. Att maximerare är mer kritiska än satisferare har möjligen att göra med att maximerare naturligt är mera vana att granska alla val i sin omgivning och därmed har lärt sig att vara mer kritiska i allmänhet. Resultaten visade också att maximerare är mer grälsjuka än satisferare. Detta kan bero på maximerares ständiga press att alltid göra rätt val. Om t ex en maximerare tillsammans med andra ska välja vilken biofilm de skall se kommer maximeraren antagligen inte att ge med sig efter de andras viljor så lätt. Maximerares press att välja rätt gör att de kommer att kämpa för sitt val så långt det går (Schwartz, 2004). Resultaten visade ett svagt samband mellan maximering och neuroticism. Ett svagt samband behöver inte vara betydelselöst då det kan användas för att visa tendenser för ett resultat (Cohen, 1988). För att förklara korrelationens svaga samband kan relationen till subjektivt välbefinnande användas. Neurotiska människor och maximerare skattar lägre på skalan om subjektivt välbefinnande vilket också borde innebära att de verkligen mår sämre. En annan förklaring kan vara att neurotiska människor lider av ängslighet och orolighet i sin vardag och maximerare har liknande egenskaper när de ställs inför en valsituation vilket tidigare forskning inom båda områdena bekräftar (Hayes & Joseph, 2002; Costa & McRae, 1980; Diener et al., 1999; Gutiérrez et al., 2004; Schwartz, 2004). Detta kan alltså förklara varför resultaten visade en antydan till korrelation mellan maximering och neuroticism. Eventuella brister i TIPI-skalan och Schwartz maximeringsskala kan betyda att denna studies resultat inte är korrekta och därmed att slutsatserna är felaktiga. Cronbach s alpha för personlighetsfaktorerna i Big Five kan kritiseras då de var låga (neuroticism 0,49, extroversion 0,63, vänlighet 0,24, öppenhet 0,62 och plikttrogenhet 0,56.). Detta kan bero på att TIPI-testet endast består av 10 items (2 per skala) medan det ursprungliga NEO-PI-R- testet består av 250 items. TIPI- 9

testets få items kan göra att Big Five-egenskaperna inte till fullo kan mätas. NEO-PI-Rtestet är dock mycket mer tidskrävande och kostsamt att använda. Det något svaga sambandet mellan maximerare och personlighetsfaktorn neuroticism gör att man kan anta att en del neurotiska människor sannolikt också är maximerare. Från ett Trait-perspektiv kanske man är maximerare som en följd av det medfödda neurotiska personlighetsdraget. I så fall ska inte samhället ha någon större påverkan på om man är maximerare eller inte vilket det Socialkognitiva perspektivet inom personlighetspsykologin menar (Pervin, Cervone & John, 2005). Trait-teoretiker som Costa & McRae (1980) menar att personlighetsdragen i Big Five är relativt bestående och oföränderliga. Alltså ska inte graden av valfrihet eller den samhälleliga strävan att vara individualistiska, som Bremberg et al. (2006) menar, påverka om man är maximerare eller inte. Man kan spekulera i om de som är maximerare alltid har varit det och, oavsett vilket samhälle de lever i, kommer att förbli det. Studien visade att maximerare är mer kritiska och grälsjuka. Är man enligt Trait-perspektivet maximerare för att man är kritisk och grälsjuk som person? Denna studie visade att grad av maximering och ålder hade en korrelation. Äldre uppvisade lägre grad av maximering och yngre högre grad av maximering. Detta motsäger till viss del Trait-teoretikernas syn på det relativt oföränderliga i vår personlighet. Grad av maximering skulle enligt Traitteoretikerna vara densamma hos äldre som hos yngre, vilket denna studie inte visar. Alltså borde det vara samhällsutvecklingen och graden av valfrihet som gett utrymme till de yngres högre grad av maximering. Dessutom är det mer rimligt att man blir kritisk och grälsjuk för att man är maximerare och inte tvärtom. Denna studie kan varken bekräfta eller motsäga Bremberg et. al (2006) och Schwartzs (2004) mening att samhällets påverkan är tydlig. Det allt större utbudet av varor och den ökade individualiseringen utsätter människan för risk att må dåligt på grund av ett ökat maximeringsbehov (Bremberg et. al, 2006). Studien visar signifikanta samband mellan personlighetsfaktorerna i Big Five och subjektivt välbefinnande som tidigare forskning gjort (Hayes & Joseph, 2002; Costa & McRae, 1980; Diener et al., 1999; Gutiérrez et al., 2004). Liksom tidigare studier visat har denna undersökning funnit samband mellan neuroticism och subjektivt välbefinnande, alltså de som är neurotiska mår sämre än de som inte är neurotiska. Detta kan bero på neurotiska människors benägenhet att uppleva ängslighet, orolighet och stress i sina vardagliga liv. Detta personlighetsdrag bidrar till att neurotiska människor får en lägre grad av subjektivt välbefinnande (Pervin, Cervone & John, 2005). Studien visar även samband mellan plikttrogenhet och subjektivt välbefinnande vilket betyder att människor som är pålitliga och självdisciplinerade mår bättre (Hayes & Joseph, 2002; Costa & McRae, 1980; Diener et al., 1999; Gutiérrez et al., 2004). En förklaring till detta kan vara att dessa människor har mer ordning på sina liv och därigenom har högre grad av subjektivt välbefinnande. Pålitliga och självdisciplinerade människor kanske också har lättare att skaffa sig en utbildning och därigenom ett jobb de trivs med vilket i sin tur leder till ett ökat välbefinnande. Undersökningen fann ingen signifikant korrelation mellan personlighetsdraget extroversion och subjektivt välbefinnande, vilket tidigare forskning har gjort. Dock pekade korrelationen åt rätt håll och antyder att extroverta personer mår bättre än introverta (Hayes & Joseph, 2002, Costa & McRae, 1980, Diener et al., 1999 och Gutiérrez et al., 2004). Man kan anta att brister i TIPItestet kan vara en av anledningarna till den uteblivna signifikansen i denna korrelation. Dels för att ordparet som används för att fånga personlighetsdraget extroversion var svåröversättligt och dels för att svenskar inte gärna ser sig själv som extroverta till 10

skillnad från t ex amerikaner och spanjorer som undersökts i tidigare forskning (Hayes & Joseph, 2002; Costa & McRae, 1980; Diener et al., 1999; Gutiérrez et al., 2004). Graden av lycka hos respondenterna avvek som förväntat inte mot tidigare forskning på nordbor, undantagsvis för danskar som är lyckligare (Diener, 2000). Studien visar, som Dieners et al. (1999) forskning, att de demografiska faktorerna spelar överraskande liten roll på subjektivt välbefinnande. Förutom korrelationen mellan förhållande och subjektivt välbefinnande fanns inga andra signifikanta samband. Urvalet kan alltid diskuteras huruvida det är representativt eller inte. Det ultimata hade varit att skicka enkäter till slumpmässigt utvalda personer i Sverige och använt ett betydligt större antal respondenter. Den begränsade tiden och ekonomin tillät inte detta. I och med att urvalet endast består av studerande svenskar kan andelen maximerare vara underrepresenterade i studien. Schwartz (2004) studie visade resultat som inte överrensstämmer med denna studie. Andelen deltagare i Schwartz studie som skattat över 5,5 på maximeringsskalan var mycket högre (10 %) än i denna studie (1,0 %). Detta kan dels betyda att studenter tills större grad är satisferare än övriga populationen och dels att svenskar är mer satisferare än deltagarna i Schwartz studie. Undersökningsresultaten från denna studie kan kanske användas till att predicera neurotiska personers förmåga att hantera valsituationer. Vet man att neurotiska personer som t ex. maximerare mår ännu sämre av att ställas inför valsituationer kan antalet val de gör varje dag minskas och därigenom öka deras subjektiva välbefinnande. Forskning om grad av maximering är ett område som är relativt outforskat och bör därför byggas på ytterligare. Denna studie har liksom Schwartz (2004) visat att grad av maximering har stor betydelse för hur vi mår och skulle kunna bidra till förebyggandet av ohälsan förknippad med valfrihet. Undersökningar i utvecklingsländer där individualiseringen inte är lika viktig och där utbudet av varor inte är lika stort skulle kunna tydliggöra vad som påverkar grad av maximering. Referenser Barlow, D. H. (1988). Anxiety and its disorders. New York: Guilford. Brenner, L., Rottenstreich, Y., & Sood, S. (1999) Comparison, grouping, and preference. Psychological Science, 10, 225-229. Cohen, J. (1988). Statistical power analysis for the behavioural sciences (2 nd ed.). Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum Associates. Costa, P. T., & McCrae, R. R. (1980). Influence of extraversion and neuroticism on subjective well-being: Happy and unhappy people. Journal of Personality and Social Psychology, 38, 668-678. Diener, E. (2000). Subjective Well-being. The Science of Happiness and a Proposal for a National Index. American Psychologist, 55, 34-43. Diener, E., Suh, E. M., Lucas, R. E., & Smith, H. L. (1999). Subjective well-being: Three decades of progress. Psychological Bulletin 125(2), 276-302. Gosling S. D., Rentfrow P. J. & Swann Jr W. B. (2003). A very brief measure of the Big-Five personality domains. Journal of Research in Personality 37, 504 528. Hayes, N., Joseph, S., (2002). Big Five correlates of three measures of subjective wellbeing. Personality and Individual Differences 34, 723 727. Gutiérrez, J. L. G., Jiménez, B. M., Hernández, E. G. & Puente, C. P. (2005). Personality and subjective well-being: Big Five correlates and demographic variables. Personality and Individual Differences 38, 1561-1569. 11

Kahneman, D., Krueger, A. B., Schkade, D., Schwartz, N. & Stone, A. A. (2006). Would You Be Happier If You Were Richer? A Focusing Illusion. Science 312. Pervin, L. A., Cervone, D. & John, O. P. (2005). Personality, Theory and research. New York: John Wiley & Sons, Inc. Schwartz, B. (2004). The tyranny of choice. Scientific American, 04, 42-47. Twenge, J., M. (2000). The Age of Anxiety? Birth Cohort Change in Anxiety and Neuroticism, 1952-1993. Journal of Personality and Social Psychology, 79, 1007-1021. SOU (2006). Ungdomar, stress och psykisk ohälsa. Analyser och förslag till åtgärder. (SOU 2006:77) Stockholm: Allmänna Förlaget. Västfjäll, D., Friman, M., Gärling, T. & Kleiner, M. (2002). The measurement of core affect: A Swedish self-report measure derived from the affect circumplex. Scandinavian Journal of Psychology, 43, 19-31. 12