Lärarhandledning Robert Rauschenberg: Combines 17.2 6.5 2007

Lärarhandledning Robert Rauschenberg: Combines 17.2 6.5 2007 Avsikten är att ge ett underlag till lärare som besöker utställningen Robert Rauschenberg: Combines med sin klass. Materialet riktar sig främst till högstadiet och gymnasiet, men kan givetvis användas av andra besökare. Här finns även förslag till diskussionsfrågor, som kan utgöra utgångspunkt både vid besöket och för uppföljning i klassrummet. 2 Trivselregler 3 Faktablad 4 Introduktion 6 Robert Rauschenberg och Moderna Museet Intendent Anna Tellgren Presentation av verk: 7 Minutiae, 1954 8 Charlene, 1954 9 Untitled, ca 1954 (Man with White Shoes) 10 Odalisk, 1955 58 11 Factum I och Factum II, 1957 12 Monogram, 1955 59 13 Black Market, 1961 14 Second Time Painting, 1961 15 Plats för egna anteckningar

Trivselregler Välkomna till Moderna Museet! För att besöket ska bli så bra som möjligt, tänk på följande: Ansvar för gruppen Läraren ansvarar för klassen under besöket i museet. Vi rekommenderar att elevgrupper t.o.m. högstadiet går tillsammans med lärare. Skolmaterial Använd gärna Moderna Museets skolmaterial Moderna Museet på egen hand eller fråga museivärdarna om vägledning. Det finns skrivplattor att låna. Använd inte väggar eller skulptursocklar som skrivunderlag eftersom det blir märken. Använd endast blyertspennor i utställningssalarna om eleverna behöver teckna eller anteckna. Var försiktig i salarna Eftersom det är lätt att stöta till konstverk i salarna ska ryggsäckar, större väskor, paraplyer etc. lämnas i garderoben eller i förvaringsboxarna. För att inte riskera spill på konstverk får man inte dricka eller äta i salarna eller i korridoren utanför. Rör er lugnt i salarna. Visa hänsyn till pågående visningar. Grupper under ledning av Moderna Museets personal har företräde i utställningssalarna. Använd gärna de hopfällbara svarta pallarna som finns i museet men bär dem försiktigt så konsten omkring inte skadas. Kom ihåg att sätta tillbaka pallen på ställningen. Varför får man inte röra konsten? Det är inte tillåtet att röra vid konstverken. Att försiktigt ta på något verk innebär stora skador genom att saltet och fettet på fingrarna alltid orsakar märken på alla material. Museets uppdrag är att bevara konstverken för kommande generationer av museibesökare. Var kan vi äta matsäck? Matsäcksplats finns vid entrén på sjösidan (plan 1). Kom ihåg att lämna platsen i gott skick. Ingen förtäring i salarna. Fotografering förbjuden Det är inte tillåtet att fotografera och filma i utställningssalarna av upphovsrättsliga skäl. Upprepade blixtar är heller inte bra ur bevarandesynpunkt. Museivärdar Under ert besök på Moderna Museet kommer ni att träffa museivärdar i informationsdisken eller i utställningarna. Vänd er gärna till dem om ni har frågor om konstverk, utställningar, program eller vill lämna tips och synpunkter. 2 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Faktablad Teman Utställningen Robert Rauschenberg: Combines (1953 1964) omfattar ca 50 verk. De visas i sal 02 på plan 4. Valda verk Handledningen utgår ifrån nio verk i utställningen. I planen över utställningsrummet framgår var dessa är placerade. Filmprogram och läshörna med utställningskatalogen finns tillgängliga i utställningen. Planera ditt besök Besöker du museet på egen hand med din klass vänligen anmäl er vid kassadisken. Där kan du även få information om vår skolverksamhet. Bokade visningar Vill du att en konstpedagog från Moderna Museet visar utställningen? Kontakta bokningen via Tel 08-5195 5264 (telefontid tis fre kl 10 12), fax 08-5195 5201, publik@modernamuseet.se Kostnad: 825 kr, max 30 elever. När du kontaktar oss via fax eller mail, vänligen invänta en bekräftelse från Moderna Museet att vi tagit emot din förfrågan. Vid kontakt vänligen ange Namn, e-post, telefon och bekräftelse- /fakturaadress Deltagarnas antal och ålder/årskurs Datum och tid för besök (gärna några alternativ) Utställning eller temavisning Bokningen är bindande. Avbeställning/ändring måste göras senast 10 dagar innan bokat besök. Lärarkväll 20.2 kl 17.30 Robert Rauschenberg: Combines och den pedagogiska verksamheten presenteras. Kostnadsfritt. Begränsat antal platser. Obligatorisk föranmälan. Se www.modernamuseet.se Seminarium 31.3 kl 10 18 Seminariet fokuserar på Rauschenbergs combines men också på hans intresse för performance och långvariga relation till Pontus Hultén och Moderna Museet. Plats: Auditoriet. Fri entré. Språk: Engelska. Se www.modernamuseet.se Katalog Till utställningen produceras en rikt illustrerad katalog med texter av bland andra utställningens chefsintendent Paul Schimmel och intendent Anna Tellgren, Moderna Museet. Den kommer under utställningen att finnas till försäljning i Butiken på Moderna Museet för 380 kr (efter utställningen 450 kr). Som lärare har du 20% rabatt. Visa dokumentation att du är fulltidslärare. Butiken kan fakturera din skola. Öppettider Tisdag 10 20 Onsdag söndag 10 18 Måndagar stängt Fri entré till och med 18 år och för lärare som följer med sin klass. Hitta till museet Museet ligger på Skeppsholmen, Stockholm Buss 65 från T-centralen T-bana: Kungsträdgården Djurgårdsfärjan 3 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Introduktion En skulptur på väggen, en målning på golvet. Uppstoppade fåglar, tidningsurklipp, speglar, lådor på hjul... Är det konst? Ja, om man som konstnären Robert Rauschenberg menar att konst inte skall föreställa verkligheten utan vara verkligheten. Världen är en enda gigantisk målning, sa han, och konst och liv hör ihop. När de först visades visste betraktarna inte riktigt vad de skulle kalla verken, var de måleri eller skulptur? En kritiker kallade dem skulpturkonstruktioner. Rauschenberg kallade dem för combines, en passande benämning för konstverk som snarast var ett slags fristående måleri. Eller som mångårige vännen och konstnären Jasper Johns formulerade det, målning som leker skulptur. Av Rauschenbergs ca 160 combines visas 47 stycken i den här utställningen, och av dessa sitter nästan alla på väggen, men några av dem står på golvet. Ett av de senare kanske redan är bekant, det är geten med bildäck runt magen med titeln Monogram, i museets ägo sedan 1965 och som nu efter turné med utställningen i Los Angeles, New York och Paris är åter i Stockholm igen. Den här utställningen är den första som fokuserar på en särskild period, 1953 1964, och specifika verk i Rauschenbergs mångåriga konstnärskarriär. Det är Paul Schimmel, som är chefscurator på Museum of Contemporary Art i Los Angeles, som gjort utställningen, och den har även visats på Metropolitan Museum of Art i New York och Centre Pompidou i Paris. När den nu visas i Stockholm är det Anna Tellgren som är ansvarig intendent. Hennes text i utställningskatalogen om Rauschenbergs kontakter med Moderna Museet finns också med i den här handledningen. Där berättas bland annat om hur han arbetade på ytterligare ett sätt, nämligen med performance, en konstform där konstnären framför verket direkt framför publiken. I samband med utställningen 5 New Yorkkvällar på museet 1964 gled konstnären ner på en lina från museets tak, landade i en tunna med vatten och följde sedan en livs levande ko ut ur salen. För Rauschenberg fanns det alltså praktiskt taget ingenting som inte kunde vara konst, och därmed samsas färg, bilder, föremål och andra material i hans verk. Det mest uppseendeväckande är kanske de uppstoppade fåglarna och geten. Verken blir som ett slags prismor med fragment från det samhälle han levde och verkade i, med dess serier, vägskyltar, vykort med reproduktioner från konstens historia, upphittade saker och bortkastat skräp och bilder av såväl pinuppor som idrottsmän. Det finns även självbiografiska inslag, främst i de tidiga verken, med barnteckningar och familjefotografier. Det man kan urskilja är intresset för hur rörelse och tid, samtid och minne kan gestaltas. Verkligheten framstår som en utmaning både konstnärligt och tekniskt: hur till exempel integrera en uppstoppad get i någon slags konstnärlig konstellation? Det tog honom flera år av bearbetningar för att komma underfund med det. Flera tidiga verk är också försvunna eller förstörda bland annat för att de hela eller i delar återanvänts i andra verk. Men valen av material var inte tänkta som dokumentation och sättet han sammanfogade dem på skulle inte heller symbolisera något. De olika delarna i verken är vad de är och Rauschenberg inbjuder varje betraktare till sin individuella upplevelse av dem. Han skapar inte synteser och helheter utan snarare mångfald och motsägelser som gör betraktarna delaktiga i verkens betydelser. Robert Rauschenberg föddes i Port Arthur, Texas, 1925. När han var 22 år började han studera vid Kansas City Art Institute and School of Design, och 1948 vistades han även sex månader i Paris där han studerade vid Académie Julian. Rauschenberg återvände till USA och 1948/1949 studerade han för bland andra Josef och Anni Albers vid Black Mountain College. 1949 flyttade han till New York och fortsatte studierna vid Art Students League fram till 1952. Han fortsatte dock att besöka Black Mountain College och det var där han studerade för och blev vän med tonsättaren John Cage (1912 1992) och koreografen Merce Cunningham (f. 1919). Tillsammans med dem kunde han utveckla sina idéer om slumpen som metod, vardagslivets händelser och upphittat material för sin konst. Rauschenberg samarbetade i många år med Merce Cunningham och gjorde ljussättning, kostym och scendekor till föreställningarna med Cunninghams Dance Company. Tillsammans med John Cage gjorde de experiment med konst, musik och dans. Cage är känd bland annat för att 1952 ha komponerat ett tyst verk, 4m33, där de tysta minuterna som går skall få publiken att upptäcka ljuden i rummet som man annars inte lägger märke till. Flera konstriktningar och kontakter i både den amerikanska och europeiska konstvärlden var betydelsefulla för Rauschenbergs arbete. Den riktning som han och andra konstnärer med liknande idéer förknippades med var dadaismen. Det var en litterär och konstnärlig rörelse som startade under 1910-talet som en protest mot kriget, all rationell logik och alla konventioner. Den 4 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

började i Zürich, men konstnärer i Berlin, Hannover, Paris och New York arbetade också i samma anda. De arbetade med ljud, ord och bild, med det slumpmässiga, det meningslösa och det triviala som utgångspunkter. Collage, fotomontage och assemblage 1 var tekniker som ofta användes av dadaisterna i kombination med måleri och teckning. Rauschenberg inspirerades bland andra av Kurt Schwitters (1887 1948), som samlade upphittade saker och skräp som han använde i sina verk. En annan var Marcel Duchamp (1887 1968) som bland annat gjorde det han kallade readymades, det vill säga fabrikstillverkade föremål som han ställde ut som konstverk. På Moderna museet finns repliker (kopior) av sådana verk, som ett cykelhjul på en pall och en urinoar som Duchamp ursprungligen ställde ut 1913 respektive 1917. Dessa konstnärliga uttryck och tekniker sågs som upprinnelse till den konst som utvecklades under 1950-talet, och som kom att kallas neo-dadaistisk. Det var framförallt i det sätt som skräp och bortkastade föremål användes på som var kännetecknande, men nu integrerades de i konstverken så obearbetade som möjligt. De skulle, som John Cage hade påpekat, ändra sättet att se, öppna ögonen så att vi ser det som finns att se, varken mer eller mindre. Tankarna om att praktiskt taget allt blir konst när det sätts in i ett passande inramning hörde till det som senare under 1980-talet togs upp i de postmoderna diskussionerna om konstbegreppet. Den konstriktning som dominerade i USA när Robert Rauschenberg började sin konstnärsbana i början av 1950-talet var den abstrakta expressionismen. Den började på 1940-talet och Jackson Pollock och Willem de Kooning är bland de mest kända. Jackson Pollock bredde ut duken på golvet och kastade, droppade och stänkte färg på den så att det blev olika färgmönster som inte föreställde något. Willem de Kooning använde våldsamma penseldrag men i hans målningar fanns det en del figurativa inslag. Verken fick ett starkt personligt och spontant uttryck genom det sättet att arbeta med färgen. Rauschenberg kunde använda färgen på ett liknande sätt, men han förhöll sig kritisk gentemot det fokus som låg på det inåtvända och impulsiva i konstskapandet. Han menade att det var en blandning av intention och slump, impulsiva gester och tankeverksamhet. Han ville föra in världen, verkligheten och livet i konsten igen. Robert Rauschenberg är utan tvekan en centralgestalt bland de konstnärer som knöt samman den abstrakta expressionismen och den efterföljande popkonsten i USA på 1960-talet. Den senare riktningens användning av populärkulturens massproducerade alster och konsumtionsvaror i verken var både en reaktion och ett gensvar på det tidigare decenniets konstnärliga uttryckssätt. Rauschenberg har aldrig upphört att tänja gränserna för den visuella konsten, och genom sitt arbetssätt har han öppnat talrika vägar för nutida konstnärligt skapande. Robert Rauschenberg bor och arbetar idag i Captiva i Florida. 1 Collage är en komposition sammansatt av t.ex. kartong, snören, tyg, tidningsurklipp, fotografier uppklistrade på duk eller kartong. Fotomontage är ett collage av fotografier och tidningsurklipp. Även assemblage är en variant av collage, där upphittat, tredimensionellt material används i verket. Robert Rauschenberg: Combines är organiserad av The Museum of Contemporary Art, Los Angeles. Utställningen har gjorts möjlig med stöd av Jane and Marc Nathanson Family Foundation; Herta och Paul Amir; mr. and mrs. Willem Mesdag; the Brotman Foundation of California; Audrey M. Irmas; Carla och Fred Sands; The Jamie and Steve Tisch Foundation; Lenore S. och Bernard A. Greenberg; Brenda Potter och Micahel Sandler; Janet och Tom Unterman; Betye Monell Burton; East West Bank; W.L.S. Spencer Foundation, Terra Foundation for American Art; samt anonyma donatorer. 5 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Robert Rauschenberg och Moderna Museet Intendent Anna Tellgren Ur utställningskatalogen Robert Rauschenberg: Combines Konstnären Robert Rauschenbergs kontakter med Moderna Museet inleddes redan 1961 i samband med den legendariska utställningen Rörelse i konsten. Pontus Hultén (1924 2006) hade tagit över chefskapet på Moderna Museet 1960, två år efter museets öppnande. Rauschenbergs konst hade Hultén sett i Paris. Rörelse i konsten var resultatet av flera års arbete, och ett samarbete med Willem Sandberg på Stedelijk Museum i Amsterdam, där utställningen visades under titeln Bewogen Beweging. Till Rörelse i konsten skapade Rauschenberg ett nytt verk, en ny combine som han kallade för Black Market (Svarta börsen). Verket var en specialbeställning från Billy Klüver (1927 2004) till utställningen. Klüver, ingenjör bosatt i New York, var en gammal vän till Hultén med många kontakter i det amerikanska konstlivet. Black Market är en målning fäst vid en resväska liggande på golvet. I väskan fanns fyra föremål, fyra gummistämplar och en stämpeldyna. Black Market visades också i samband med Önskemuseet 1964 men blev inte en del av det stora inköpet till samlingen för 5 miljoner kronor. Rauschenberg kom till Stockholm för att installera Black Market och erbjöd sig också att hjälpa till med installationen av andra verk. Han gjorde dessutom under tiden i Stockholm ytterligare en målning som placerades intill Black Market i utställningen. Historien bakom denna förtäljer att Rauschenberg i samband med öppningen gick bredvid en ung kvinna som, när de passerade hans verk, anmärkte på detta med kommentaren att den där kunde Ingemar Johansson (boxaren) lika gärna ha gjort. Det resulterade i att Rauschenberg gick fram och skrev med penna direkt på målningen This is Johanson s Painting vilket den heter än idag. Året efter, 1962, visades utställningen 4 amerikanare: Jasper Johns, Alfred Leslie, Robert Rauschenberg, Richard Stankiewicz. Även den hör till Moderna Museets mest omskrivna, omdebatterade och välbesökta tidiga utställningar. Pontus Hultén konstaterade i katalogens förord att efter andra världskriget hade de största äventyren i bildkonsten utspelat sig i Amerika och att Rauschenberg var den mest omtalade amerikanske konstnären i sin generation. Det finns flera kopplingar mellan förordet anno 1962 och det efterord han skrivit för denna katalog. Rauschenberg presenterade då 17 combines och två teckningar. Bland dem fanns Charlene (1954), Odalisk (1955 58) och Pilgrim (1960) alla kommer nu tillbaka till Moderna Museet. Detta var också första mötet med Monogram (1955 59) och det var geten som fick mest uppmärksamhet i recensionerna av utställningen. Två år senare, 1964, arrangerade museet tillsammans med Fylkingen 5 New York-kvällar med balett, konsert och happening. Till Stockholm kom Merce Cunningham Dance Company tillsammans med John Cage, David Tudor, Yvonne Rainer, Robert Morris och Robert Rauschenberg. Rauschenberg reste med Cunninghamtruppen på deras världsturné och arbetade med kostym, ljussättning och scendekor. Han hade vid denna tid börjat intressera sig för performance och skapade för sin kväll den 13 september ett nytt program som blev det berömda Elgin Tie. Konstnären gled ner på en lina från museets tak, landade i en tunna med vatten och följde sedan en livs levande ko ut ur salen. Det var enda gången denna performance framfördes. Redan 1965 kunde man återigen möta konstnären i utställningen Robert Rauschenberg illustrationer till Dantes Divina Commedia (Inferno). Den presenterade hans tolkning av diktverket och visade också på hans intresse för att pröva olika tekniker och material. Tillsammans med teckningarna visades Monogram och det var första gången efter inköpet till samlingen 1964. Sedan dess har den funnits med i museets olika samlingspresentationer och upplevts av generationer av museibesökare. Rauschenberg kom tillbaka till museet 1973 och ingick i utställningen The New York Collection. Projektet som hade inletts 1971 var återigen ett samarbete mellan Klüver och Hultén. Tanken var att försöka få ihop en samling betydelsefulla verk av konstnärer verksamma i New York under 1960- talet. Klüver hade tillsammans med ett antal konstnärer under samma period byggt upp organisationen Experiments in Art and Technology (E.A.T.) som arbetade för att föra ihop konst och vetenskap. Man lyckades få medel från Utbildningsdepartementet och resultatet blev att ett trettiotal verk införlivades i Moderna Museets samling; däribland Rauschenbergs Mud Muse (Lermusan) (1968 71). Under våren 1982 arrangerades en fotoutställning med fotografier av Robert Frank, Robert Rauschenberg och Andy Warhol. Rauschenberg gjorde slutligen det spännande omslaget till jubileumskatalogen Moderna Museet 1958 1983 (1983). Under vårvintern 2007 har Moderna Museets publik äntligen möjlighet att uppleva Monogram i sitt sammanhang tillsammans med andra liknande verk i utställningen Robert Rauschenberg: Combines. 6 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Minutiae, 1954 Olja, papper, tyg, tidningspapper, trä, metall och plast med spegel på flätad ståltråd på träkonstruktion 214,63 x 205,74 x 77,47 cm Privat ägo, Schweiz Rauschenbergs tidiga combines var ofta personliga, poetiska och självbiografiska, men det här verket är speciellt. Det är gjort till en dansföreställning med samma titel av Merce Cunningham med musik av John Cage och hade premiär på Brooklyn Academy of Music den 8 december 1954. Minutiae betyder detaljer och Cunningham har förklarat titeln: Rörelserna var småskaliga, bara detaljer. Jag hittade dem genom att iaktta människor på gatan genom ateljéfönstret. Cunningham hade bett Rauschenberg att göra något som dansarna kunde röra sig i, under och runt om. Först gjorde han ett förslag där scenografin likt en kuliss skulle hänga i taket, en idé som fick förkastas av tekniska skäl. Därför gjorde han verket fristående, och en del har ansett att Minutiae därmed är den första verkliga combinen. Verket består av vertikala paneler i olika storlekar, fästa vid varandra. Trä, metall och plast finns med i kompositionen, som är täckt i färg som stänkts eller målats på ytorna och som domineras av färgerna gult, rött och blått. Ytorna är oregelbundna som i hans första vita, svarta och röda målningar, med uppklistrade skämtserier, gamla foton och bitar av affischer. I föreställningen ingick att en av dansarna läste högt från skämtserien på baksidan. Mellan panelerna finns en passage där en flerfärgad gardin sammanbinder de olika delarna. Tyget har fästs på överdelen av panelerna så att dansarna kan röra sig genom verket. Gardinen böljade när kropparna rörde sig bakom den, och både ljus och dansare reflekterades i den lilla rakspegeln på framsidan som rörde sig under föreställningen. I panelerna finns genomskinliga partier där delar av dansarnas kroppar också syntes. De var klädda i färgade trikåer som matchade beståndsdelarna i verket, och smälte samman med konstruktionen så att verket förvandlades till ett levande collage. Robert Rauschenberg, Minutiae, 1954 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc./BUS 2007 Hur tycker du att Rauschenberg löste uppgiften att göra en scenografi som man kan röra sig i, under och runt om? 7 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Charlene, 1954 Olja, kol, papper, tyg, tidningspapper, trä, plast, spegel och metall på fyra träfiberplattor monterade på trä med elektrisk lampa 226,06 x 284,48 x 8,89 cm Stedelijk Museum, Amsterdam I början av 1950-talet arbetade Rauschenberg med en serie monokroma (enfärgade) målningar: de vita, där skuggorna från rörelserna i rummet och dagsljusets skiftningar kunde spela på ytan, och de svarta, där ytan bestod av hopknycklat tidningspapper som täcktes med blank svart färg. Sedan följde de röda målningarna, där ytans struktur var uppbyggd på samma sätt, och som påminde om stadens avfall och gatuliv. Det är med de röda målningarna som de första combines utvecklas, då han förutom tidningspapper börjar införa olika sorters material på dukarna. Charlene har en rikt belamrad yta och en komplex arkitektonisk uppbyggnad. Verket består av fyra vertikala pannåer. Den första pannån har tre avdelningar, där mittsektionen innehåller en elektrisk lampa som förebådar Rauschenbergs intresse för tidsdimensionen. Den andra pannån består av en stor yta som bildats av en heltäckande blandning av målade partier i olika färger och uppklistrade tidningssidor. Den tredje pannån består av tre sektioner. Den översta har ett fönster som visar väggen bakom konstverket, nästa innehåller en vit bomullströja som klistrats fast på ytan och bemålats. Den vita färgen rinner ned över den tredje sektionen som täcks av en scarf från tidigt 1950-tal med tryckta bilder av konstverk från Metropolitan Museum of Art i New York. Den fjärde pannån domineras av ett utplattat paraply som omges av ett målat fält i skilda färger. Nedanför paraplyet finns tre vertikala avdelningar. Den vänstra kröns av två färgburkslock, och längst ned finns ett inramat vykort som föreställer Frihetsgudinnan mot en strålande solnedgång. Mittrektangeln är täckt med reflekterande material som för in åskådaren i kompositionen. Den högra rektangeln innehåller spetsar, band och ett rött tyg. Vissa självbiografiska inslag ingår i verket. Ett exempel är det brev från hans mor till honom, där hon skriver om systern Janets deltagande i en skönhetstävling. Att Janet vann skönhetstävlingen framgår av ett annat tidningsurklipp som återfinns i verket Untitled från omkring 1954, även kallat Man with White Shoes. Robert Rauschenberg, Charlene, 1954 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc./BUS 2007 Diskutera på vilket sätt Rauschenberg har fört samman verklighet och måleri i Charlene. 8 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Untitled, ca 1954 [Utan titel] Olja, blyerts, krita, papper, duk, tyg, tidningspapper, fotografier, trä, glas, spegel, bleckplåt, kork och funnen målning, ett par målade läderskor, torkat gräs och höna på träkonstruktion på fem hjul 219,71 x 93,98 x 66,68 cm The Museum of Contemporary Art, Los Angeles The Panza Collection Förutom abstrakt måleri introducerade Rauschenberg i sina tidiga combines collage med bilder som öppnade mot det figurativa och det självbiografiska. Untitled från omkring 1954, som också ibland kallas Man with White Shoes, kan ses som en summering av hans liv och verk fram till det ögonblick det gjordes. Verket har också setts som den manliga motsvarigheten till Odalisk, och är den första combine där han spikade ihop tvådimensionella plan till en fristående tredimensionell konstruktion. Verket består av två delar som ser ut som öppna lådor på en hjulförsedd bas, en antydan om rörelse. Bilderna på sidorna skapar ett nät av associationer till hans liv, bland andra av barndomshemmet i Texas och ett tidningsurklipp om föräldrarnas silverbröllop där han själv omnämns som konststuderande i New York. Här finns också notisen om hur systern Janet kröns till skönhetsdrottning (i tävlingen som modern nämner i det brev som finns med i Charlene). Den har klistrats på undersidan av lådan ovanför hönans huvud, men syns även ur vissa vinklar i spegeln som ligger framför bilden av mannen i den vita kostymen. Speglingen frammanar en association till myten om Narcissus som speglade sig i vattenytan, och kanhända kommenterar konstnären både skönhet och konkurrens mellan syskonen. Bland bilderna av den konstnärliga verksamheten dittills finns de som påminner om de vita, svarta och röda målningarna. Den nedre delen domineras av det stora fotografiet av den elegante unge mannen klädd i vitt och den uppstoppade hönan intill. Det antogs länge att hönan var av rasen Plymouth Rock, som Rauschenberg själv brukade kalla verket (senare efterforskningar visade att den är av rasen Dominique). Men Plymouth Rock är även namnet på den plats där de engelska utvandrarna landsteg i Amerika. Ett vertikalt bordsben separerar likt en kolumn utrymmet mellan mannen och hönan. Bilden av den unge mannen, dandyn, upprepas i de många bilder som är klistrade på den övre delen av verket. Robert Rauschenberg, Untitled, ca 1954 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc./BUS 2007 Verket väcker tankar om minne och tid. Säger placeringen av de olika bilderna och föremålen något om vad Rauschenberg tyckte var viktigast att berätta om, familjen, sig själv eller konsten? 9 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Odalisk, 1955 58 Olja, akvarell, blyerts, krita, papper, tyg, fotografier, reproduktioner, blåkopia i miniatyr, tidningspapper, metall, glas, torkat gräs och stålull med kudde, trästolpe, elektriska lampor och tupp på träkonstruktion på fyra hjul 210,82 x 64,14 x 63,82 cm Museum Ludwig, Köln Odalisk och Untitled ca 1954, eller Man with White Shoes, kan båda ses som självporträtt och kanske också som symboler för de maskulina och feminina sidorna av konstnärens personlighet. Liksom Untitled är Odalisk en lådliknande konstruktion monterad på en pelare som bottnar i en kudde och verket har en hjulförsedd bas. Titeln Odalisk pekar på en hel tradition av kvinnliga nakenakter i konsthistorien. En odalisk var en österländsk haremsslavinna, som blev ett vanligt motiv i västerländsk konst framförallt under 1800- talet. I konsten blev hon mest en erotiserad fantasifigur, något som inte stämde så mycket med verkligheten. Men titeln indikerar de sexuella undertonerna i detta verk. Verket är ett upprättstående, påtagligt falliskt monument krönt med en tupp, medan dess titel och dess bilder utgör det kvinnliga temat. Åskådaren kan titta in i lådan genom ytor täckta av transparent silduk, inuti finns dolda glödlampor. På lådans utsidor har Rauschenberg klistrat ett stort antal bilder. Här finns en blåkopia av en naken kvinna som Rauschenberg gjorde tillsammans med sin före detta hustru Susan Weil, fotografier av nakna kvinnliga modeller ur mjukporrtidningar, reproduktioner av erotiska målningar som Francois-Edouard Picots Amor och Psyke (1817) och Tizians Den lantliga konserten (1509), och slutligen en bild av hans mor. Andra bilder hänvisar till familj och uppväxt: en leende äldre kvinna, en liten pojke i blåställ, en man som står bredvid en häst, en liten flicka på trehjuling, ett kyssande par, konstnärens syster och konstnären själv. Robert Rauschenberg, Odalisk, 1955 58 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc./BUS 2007 Diskutera hur eller om Odalisk och Untitled/Man with White Shoes kan ses som manliga och kvinnliga motsvarigheter. 10 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Factum I, 1957 Olja, bläck, blyerts, krita, papper, tyg, tidningspapper, reproduktioner och papper med tryck på duk 156,21 x 90,81 cm The Museum of Contemporary Art, Los Angeles The Panza Collection Factum II, 1957 Olja, bläck, blyerts, krita, papper, tyg, tidningspapper, reproduktioner och papper med tryck på duk 155,89 x 90,17 cm The Museum of Modern Art, New York Inköp och anonym gåva och Louise Reinhardt Smiths Testamentarisk gåva (båda genom byte), 1999 1957 gjorde Rauschenberg två tvillingverk, Factum I och Factum II. Målet var att parodiera den abstrakta expressionismen, både dess teknik och dess strävan mot en absolut enhet. Tekniken innebar att i en repetitiv och till synes spontan process stänka och kasta färg på en duk som kunde vara utbredd på golvet. Själva akten att applicera färgen på detta sätt och det slutliga resultatet sågs som ett unikt spår av konstnärens kropp och inneboende skapande förmåga. Rauschenberg ifrågasatte denna, som han ansåg, skenbara spontanitet och uppfattningen om konstnärsjagets uttryck, och i tvillingverken förvandlade han dem till stereotypa uttryck genom en repetitiv men kontrollerad arbetsprocess. Factum I och Factum II är de mest konceptuella av konstnärens verk. Det ena verket är en upprepning av det andra, så att uppfattningen om verkets originalitet sätts på spel. Det finns två bilder av Eisenhower, två av träd och två av en brinnande byggnad. Det finns också en markör för en geometrisk stränghet i verken genom användandet av versalen T i det högre nedre hörnet, något som kontrasterar mot de till synes slumpvisa penseldragen och dropparna av färg, och som ger kompositionen en stark känsla av balans. Rauschenbergs inställning till expressionismen var komplicerad. Fastän hans måleri delvis faller inom den abstrakta expressionismens ramar har han kritiserat dess maniska repetition. Ett exempel på det är hans teckning Erased De Kooning Drawing (Raderad De Kooningteckning) från 1953, då han bad De Kooning, en målare som han beundrade, att ge honom en teckning så att han kunde radera den. Det handlade inte om att helt utplåna De Koonings expressionistiska uttryck, utan om att bearbeta och omvandla det. Spåren efter raderingen blev uttrycket för rörelse i verket liksom för rörelserna i livet. Jämför målningarna. Vad skiljer dem åt? Har skillnaderna någon betydelse för hur målningarna kan upplevas? Robert Rauschenberg Factum I, 1957 och Factum II, 1957 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc./BUS 2007 11 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Monogram, 1955 59 Olja, papper, tyg, papper med tryck, reproduktioner, metall, trä, gummiklack och tennisboll på duk med olja på uppstoppad angoraget och gummidäck på träplattform med fyra hjul 106,68 x 160,66 x 163,83 cm Moderna Museet, Stockholm Monogram är en av de mest berömda combines som Rauschenberg bearbetade flera gånger innan han var nöjd med kompositionen. Det är en kombination av omaka och osammanhängande delar: en träplattform med fyra hjul, som liknar en abstrakt målning och som lagts på golvet, en uppstoppad angoraget med en färgfläckad nos och en bilring runt magen, en tennisboll. Rauschenberg köpte geten för 15 dollar i en antikaffär 1955. Den hade skador på nosen, så han målade den i ansiktet för att täcka dem. Ursprungligen satte han geten, utan bildäck, på en hylla i ett verk som skulle hänga på väggen, men tyckte att det skulle se för tungt ut så han beslöt att ställa den på golvet. Nu placerade han den i bildäcket på en bas framför en vertikal målning, men ansåg att geten fick ett alltför dystert uttryck. Den slutliga placeringen blev ett sätt försöka tjudra den vid bildplanet. Sammanflätningen med bildäcket kom att likna bokstäver i ett monogram, därav dess titel. Bildäckets slityta, som målats vit, kan ses som en referens till ett tidigare verk, nämligen Automobile Tire Print från 1953. Det tillkom så att John Cage körde ett däck, infärgat med svart, efter Rauschenbergs anvisningar över tjugo pappersark som sattes ihop och monterades på tyg. Däcket kan på det sättet associeras både med tid och med rörelse, något som även betonas av de svarta fotavtryck som syns på plattformen framför getens ansikte och tennisbollen bakom den. Om bollen berättas i en anekdot att Jasper Johns gick till Rauschenberg i ateljén och frågade om de skulle gå och spela tennis. När Rauschenberg avböjde då han inte hade tid eftersom han målade, kastade Johns bollen mot Rauschenberg som fångade den, doppade den i färg och la den på plattformen. Anekdoten fångar på ett träffande vad verket representerar såväl personligt, begreppsmässigt som konstnärligt. Robert Rauschenberg, Monogram, 1955 59 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc./BUS 2007 Geten står på en målning. Att lägga en målning på golvet innebär att upp-och-ner blir annorlunda. På vilket sätt har Rauschenberg lekt med den tanken i den här målningen? 12 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Black Market, 1961 [Svarta börsen] Olja, akvarell, blyerts, papper, tyg, tidningspapper, papper med tryck, reproduktioner, trä, metall, bleckplåt och fyra skrivunderlägg av metall på duk med rep, gummistämplar, stämpeldyna och diverse objekt i väska av trä som slumpmässigt ges och tas av besökarna Duk: 127 x 150,18 x 10,16 cm Väska: 16,51 x 61,60 x 41,59 cm Museum Ludwig, Köln Black Market gjordes för utställningen Rörelse i konsten 1961. Som i de övriga verken från 1960-talet, där måleri och skulptur kombinerades, hänger verket på väggen och fortsätter ned på golvet genom att ett snöre fästs på en resväska som bär inskriptionen Open. Fyra anteckningsblock med metallomslag som kan lyftas och en trafikskylt, One Way (enkelriktat) drar till sig uppmärksamheten och leder tolkningen av verket från vänster till höger. Färg, som applicerats på ett sätt som påminner om abstrakt expressionism, sammanlänkar och betonar objekten som klistrats fast på verkets yta. Verket var i egentlig mening inte rörligt, men tänkt att fungera på följande sätt: Inuti resväskan fanns fyra relativt intetsägande föremål, som en ficklampa, ett fotografi, en näsduk, en tratt eller, vid ett tillfälle, en glödlampa delvis täckt av musslor som hittats på någon havsstrand. Inuti resväskan fanns också en träsnittskliché med en stämpeldyna, ett antal blyertspennor och fyra gummistämplar med Rauschenbergs namn numrerade ett till fyra. På insidan av locket, upphängt från två skruvöglor, fanns ett kort (som Rauschenberg utfört på tio språk) med instruktioner till utställningsbesökaren: Föremål l, 2, 3 och 4 kan ni ta med er om ett annat föremål lämnas i stället. Var vänliga och stämpla det nya föremålet med dess rätta nummer och teckna av det eller dra upp dess konturer i boken med samma nummer och underteckna med ert namn. Otillåtna föremål kunde alltså smugglas in på museet genom besökarnas medverkan och de blev delaktiga i skapandet av verket som förändrades efter hand. Rauschenberg öppnade på det sättet en dialog som handlade om konstnärliga innebörder, hur de både underminerades och förstärktes i ett samspel och en växelverkan. Verket tålde dock inte besökarnas omilda behandling, Rauschenberg stängde lådan och utbytesverksamheten upphörde. Uppmaningen i utställningen, Förbjudet att inte röra, hade uppenbarligen sina gränser. Robert Rauschenberg, Black Market, 1961 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc./BUS 2007 Varför tror du att verket inte fungerade som Rauschenberg ville? Rauschenberg ville gärna att besökarna skulle lägga något som de satte värde på i lådan. Skulle du kunna tänka dig att lägga dit något som var värdefullt för dig? 13 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Second Time painting, 1961 [Målning, andra gången] Olja, tyg och metall på duk med väckarklocka och snöre 167,32 x 106,68 x 5,72 cm The Rose Art Museum, Brandeis University, Waltham, Massachusetts Gevirtz-Mnuchin Purchase Fund Den här målningen är del av en serie i vilken tidsbegreppet, som titeln visar på, är utgångspunkten för dess tillkomst. De tre verken i serien, First Time painting, Second Time painting och Third Time painting skapades i samband med en performance som ägde rum på amerikanska ambassadens teater i Paris 1961. Målningen sattes upp med baksidan mot publiken så att ingen skulle kunna se arbetsprocessen med den. Men en mikrofon hade fästs vid målningen så publiken kunde istället höra konstnären när han arbetade. En väckarklocka som också fästs vid målningen ringde när den var färdig. I det ögonblicket steg konstnären fram och bar ut den bakom kulisserna medan han dolde den för betraktarnas blickar. Det enda publiken såg av målningen var det som man normalt inte får se, nämligen tiden det tar att skapa den. Konstverket kom också att bestå av ljudet av konstnärens arbete, något som alltså ersatte betraktandet av verket. Här åskådliggjordes både tidsbegreppet och realtiden direkt i verket. När verken slutligen visades hade de alla tre en väckarklocka placerad centralt på dem. I Second Time painting är det färgen som dominerar kring väckarklockan som kastar en svag, dubbel skugga. Färgerna som anbragts i skiftande ytor och överflödande stänk tränger in överallt, från rosa och rött, grönt blandat i vitt och de grundläggande kontrasterna svart och vitt. Robert Rauschenberg, Second Time Painting, 1961 Robert Rauschenberg/Untitled Press, Inc./BUS 2007 Diskutera olika sätt att fånga tid och rörelse i en målning. 14 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines

Anteckningar 15 Lärarhandledning: Robert Rauschenberg: Combines