6:e Nationella konferensen om Patientsäkerhet. Dokumentation

6 6:e Nationella konferensen om Patientsäkerhet tema nollvision Dokumentation 2011

Sveriges Kommuner och Landsting, 2011 Vill ni ha fler exemplar? Kontakta petra.hasselqvist@skl.se Ni kan även ladda ner broschyren på www.skl.se/patientsakerhet Beställningsnr: 5242 Text: Agneta Dahlén, Leif-Rune Strandell, Jon Lundquist, Simon Lefvert Redaktör: Simon Lefvert Foto: Elisabeth Ohlson Wallin (omslag, de 2 nedersta på baksidans insida, sid 38 inlagan), övriga: Thomas Henrikson Layout: forsbergvonessen Tryck: Ljungbergs Tryckeri

i n n e h å l l 2 Personlig inledning inför 2100 deltagare 5 Team kan uträtta underverk 7 En resa genom vården 10 Öka medverkan av patienter och närstående 12 Ledningen måste vara systematisk och uthållig 13 Friskare vård med datorhjälp 14 Synlig information ger helhetsbilden 15 Infektionsverktyg ska ge stramare vård 16 Nya arbetssätt ger sjuka äldre högre livskvalitet 17 Politiker överens om huvuddragen för en säkrare vård 19 Team fordrar ständig träning 20 Patientrisker i kommunerna hett ämne 22 Patienternas medverkan lägger bra grund för patientsäkerheten 23 Filmer stödjer en säkrare primärvård 24 Kulturmätningar ökar medvetenheten 28 Ingen säkerhet i Gaza 33 Och akta er för de snälla tanterna 35 Teamet gör det säkra enklare 37 Vårdrelaterade infektioner minskar med ett systematiskt arbete 39 Bättre etiketter och datorstöd ska minska läkemedelsfel 41 Undernäring orsakar lidande och kostnader 42 Resultaten driver utvecklingen mot en säkrare vård 43 Vinnande poster patientsäkerhetskonferensen s a m l a d e i år 2100 deltagare till två fullspäckade dagar på Stockholmsmässan. Intresset för patientsäkerhet ökar fortfarande snabbt på alla nivåer i vården, vilket märktes på den blandade publiken på årets konferens. Årets tema var hur en nollvision för vårdskador ska kunna hjälpa oss att göra vården säkrare för patienterna. Den nya patientsäkerhetslagen har lagt en stadig grund för detta. På de områden där vårdskador oftast uppstår, finns nu tillräckligt med kunskapsunderlag och en nödvändig grund för att börja arbeta aktivt med frågorna. För er som var med och för er som inte fick plats eller inte kunde komma har vi här dokumenterat de två dagarnas föreläsningar. Läs, bli inspirerade, arbeta med nollvisionen som ledstjärna och återkom på nästa patientsäkerhetskonferens den 29 30 januari 2013. Det ska bli spännande att se hur mycket vi med gemensamma krafter lyckats minska vårdskadorna fram till dess. Petra Hasselqvist, projektledare 1

Personlig 2

p l e n a r d a g 1 Eva Nilsson Bågenholm, nationell äldresamordnare, och Lars Andåker, vd Patientförsäkringen LÖF inledning inför 2100 deltagare Patientsäkerhetskonferensens inledning tog fasta på mötet med patienten och hur viktigt det är att i varje ögonblick vara medveten om riskerna för patienterna. konferensens m o d e r at o r, Eva Nilsson Bågenholm, läste upp delar av ett brev hon fått från en anhörig, en man vars hustru dog på sjukhus och inledningstalaren. Läkaren Lars Andåker, chef för Patientförsäkringen LÖF, mindes en patient för 30 år sedan som han nog kunde ha hjälpt på ett bättre sätt. Både han och den nationella äldresamordnaren Eva Nilsson Bågenholm talade om att det finns flera olika perspektiv när det gäller patientsäkerhet, för när det blir fel ökar också pressen på vårdens personal. Ingen önskar ju att en enda patient ska skadas på grund av vården, men mätningar pekar på att ca 100 000 patienter årligen drabbas av vårdskador. Det är 165 patienter varje dag. Därför måste vi arbeta nära patienter och anhöriga för att närma oss nollvisionen mot vårdskador, sade Eva Nilsson Bågenholm. 3

Lars Andåker mindes en patient han kunde hjälpt på ett bättre sätt. Vården kan närma sig nollvisionen mot vårdskador genom att arbeta nära patienter och anhöriga, menade Eva Nilsson Bågenholm. Hon läste sedan ur ett brev från en man vars fru hastigt insjuknade och fördes till akuten. Ansvariga läkare gav maken och barnen lugnande besked, det är ingen fara och dottern utomlands fick besked att hon inte behövde flyga hem. Men det märktes att kvinnan hade ont. Britsen hon låg på var så smal att maken och barnen i stället valde att bädda ner henne på golvet. På natten blev kvinnan sämre och ingen i familjen hann fram till sjukhuset till klockan 4:20 på morgonen då hon avled. Efter många påpekanden från familjen gjorde sjukhuset en Lex Maria-anmälan. Och maken skrev: Att få veta var felen funnits skulle hjälpa! Starkt ökat intresse Både Eva Nilsson Bågenholm och Lars Andåker konstaterade att intresset ökat starkt för patientsäkerhetsarbete. Nu var här 2100 deltagare och flera hundra på väntelista. För 20 år sedan hade det inte varit tänkbart att samla så många med patientsäkerhet som tema. Lars Andåker mindes patientmötet en kväll för 30 år sedan. En äldre dam kom in med näsblödning. Doktorn försökte få stopp på blödningen men det var inte så lätt. Till slut satte han en foliekateter i damens näsa för att få stopp, och det lyckades nästan. Det droppade lite vid sidan av men det kändes bättre om hon gick upprätt, helst med näsan mot taket. När man går så är risken för att snubbla stor, och hon föll. Lårbensfraktur. Fyra dagar senare måste hon spikas. Efter det fick hon en blodpropp i benet, som gick till lungorna. Hon fick läggas i respirator. Tre månader senare får hon lämna sjukhuset, något tärd. Då träffar doktorn henne, och hon säger: Du gjorde i alla fall ditt bästa. Det tyckte Lars Andåker inte. Tre månaders sjukhusvistelse för en näsblödning. Jag borde gjort annorlunda, lagt henne i säng, lämnat över till en mer erfaren kollega. Och sagt förlåt när vi skildes åt. Det fanns en risk med katetern, och näsan i vädret. Sjukvården måste bli bättre på att tänka på risker, också inför sådant som sommarsemestrar och helger: finns det tillräckligt med personal, it-system och vårdplatser? Det gäller ju inte bara patientens säkerhet utan hela vårdsystemets säkerhet. Han avslutade med fyra viktiga ord: risk, nollvision, förlåt och närstående. Men om han bara fick välja ett ord så blev det risk. 4

p l e n a r d a g 1 Chris Hayes, intensivvårdsläkare, Toronto, Kanada Team kan uträtta underverk Visst går patientsäkerhetsarbetet framåt. Vi har alla ingredienser för en säker vård och om cirka tio år har vi förhoppningsvis hela receptet. Den viktigaste aktören i arbetet är det fungerande teamet, som kan uträtta underverk, inledde Chris Hayes. 5

c h r i s hay e s, i n t e n s i v v å r d s l ä k a r e från Toronto i Kanada och en förkämpe för patientsäkerhet inleder sitt anförande med en rekapitulering av hur patientsäkerhetsarbetet har utvecklats under de senaste tio åren. En milstolpe i detta arbete var den kampanj som 2005 startade i USA för att rädda 100 000 liv. Detta väckte stor uppmärksamhet och blev en inspirationskälla för många. Kampanjen hade som mål att rädda 100 000 liv i själva verket blev det över 122 000 liv. Alla som arbetar med frågan vet att det går framåt. Chris Hayes tar tillfället i akt att berömma Sverige för patientsäkerhetsarbetet och menar att landet ligger mycket väl till internationellt. Det visar sig bland annat i de många svenskar som deltar i internationella konferenser och det stora antalet vetenskapliga postrar som har svenskt ursprung på konferenserna. Viktigt att göra rätt saker Kan vi då säga att alla patienter är säkra i vården? Nej, det finns mycket kvar att göra, och det gäller att göra rätt saker. Chris Hayes anser att vården tydligare måste anpassa åtgärderna beroende på vilken nivå det gäller. Alla åtgärder kan inte genomföras på alla nivåer, för förutsättningar och hinder skiljer sig. Med andra ord gäller det att vässa åtgärderna på nationell nivå genom att bland annat skapa kunskap, främja öppenhet och transparens, utforma ett gemensamma datasystem, utveckla metoder för kvalitetsutveckling och benchmarking. På sjukhus och kliniknivå handlar det om stärkt ledarskap, strategisk planering, resursförstärkning och utvärdering. Den viktigaste aktören i patientsäkerhetsarbetet är teamet, säger Chris Hayes. Ett tvärprofessionellt team som kommunicerar effektivt, testar små förändringar, har aktivt stöd av cheferna och är engagerat kan uträtta underverk. Alla i sjukvårdssystemet har sin roll, men mellanchefen har den svåraste menar Chris. Det är denna person som ska få ihop de olika perspektiven och ge teamet möjlighet att agera. Utbildning och träning är nyckelord i sammanhanget. Varför får man inte ihop receptet när man har alla ingredienser? Den viktigaste aktören i patientsäkerhetsarbetet är teamet. Den största faran ligger i uppifrån och ned-perspektivet, framhåller Chris Hayes. När ledningen bestämmer att vårdpersonalen på bred front ska genomföra projekt med fastställda mål är man illa ute. Det blir svårt att skapa personligt engagemang för något som någon annan har bestämt. Det gäller istället att stärka frontpersonalen, starta pilotprojekt i liten skala och erbjuda stöd. Når vi nollvisionen? Det är tveksamt. Det skulle kräva enorma utbildningsinsatser, byggande av nya sjukhus, teknikutveckling med mera. Men vi kan nå nollvisionen i processerna. Tänk den dag när handhygienen är perfekt i hela sjukvårdsapparaten. Då har vi hunnit långt när det gäller att erbjuda våra patienter en säker vård säger Chris Hayes. 6

p l e n a r d a g 1 Hans Rutberg, chefläkare, Landstinget i Östergötland i samtal med Yvonne, närstående till patient En resa genom vården som visar brister på helhetssyn och delaktighet När Yvonnes man Kjell drabbades av en hjärntumör kände hon att det var hennes ansvar att hålla ihop vården åt sin man, för ingen annan gjorde det. I ett samtal med Hans Rutberg berättar hon om resan genom vården under hennes mans sista tid i livet. y v o n n e m e n a r at t n ä r h u s t r u n till en patient säger att något är allvarligt fel så kan inte vården ignorera det utan ska istället lyssna på patienter och anhöriga och göra dem delaktiga i vården. Ovissheten var det värsta under Kjells sjukdom, därför är bemötandet extra viktigt. Någon måste våga ta det svåra samtalet om patient eller anhörig frågar efter det. Det är lättare att få ett besked och ha något att förhålla sig till än att bara ha den här ovissheten. Innan Kjell fick diagnosen hjärntumör hade han behandlats på vårdcentralen från februari till september. Under den perioden Yvonne förlorade sin man Kjell som avled av en hjärntumör för två år sedan. 7

hade Kjell i huvudsak behandlats för sitt blodtryck och sin huvudvärk utan att få träffa läkare. Varje gång han sökte hjälp fick han höra att en datortomografi redan gjorts. Kjell fick inte vara sjukskriven och skickades tillbaka till jobbet som ingenjör, där han inte kunde utföra sina arbetsuppgifter. När Kjell inte fick någon diagnos fruktade han att han var psykiskt sjuk för att ingen tog hans besvär på allvar. I augusti blev Yvonne riktigt orolig för att hon inte längre kunde känna igen sin man. Han ville inte köra bil och glömde bort saker. Då kontaktade Yvonne vårdcentralen och stod på sig. Efter ett par dagar skulle de få träffa en läkare. Läkaren frågade Yvonne vad hon var orolig för. Då sa jag rakt ut att jag är orolig för att Kjell har en hjärntumör. Läkaren svarade med ett skratt: Nej, då har man inte de här symtomen. Yvonne har funderat på varför hon accepterade det svaret och har kommit fram till att det var precis det hon ville höra. Jag ville inte att han skulle ha en hjärntumör. Men läkaren har en enorm auktoritet; säger läkaren så, då är det så. Efter ett tag blir situationen ohållbar och Kjell fick träffa en läkare på akuten som ber honom komma ihåg tre ord: penna, klocka, äppelträd. Men när hon ber honom repe- 8

Jag kände att Väntan på operation det var som ett trefrontskrig. tera dem några minuter senare kommer han inte längre ihåg. Läkaren beställer en datortomografi med kontrast och efter en lång väntan får de beskedet att Kjell har en hjärntumör. På neurologen får Yvonne beskedet att Kjell ska opereras inom en vecka. Läkaren meddelar att nu har ett maratonlopp påbörjats och att man får ta en dag i taget. Beskedet om operationstid dröjer och trots påstötningar blir en vecka till en månads väntan. Vid utskrivningen berättar läkaren att Kjell har en obotlig hjärntumör, men familjen upplever att den inte får något svar på vad det innebär. Sedan kom beskedet att Kjell skulle opereras igen. Efter denna operation skadas hans synfält och han kunde inte heller längre, läsa, räkna eller skriva. Därefter strålbehandlas Kjell, biverkningarna av detta ledde till en ny operation. Hans Rutberg och Yvonne diskuterar hur det känns att som anhörig vara informationsbärare i vårdprocessen. Yvonne tycker att det var jobbigt att hon upplevde det som att det var hon som var ansvarig för Kjells vård. Vi fick också extremt lite information om vad som skulle kunna hända under en sådan här process. Uppmaningen vi fick var att ta en dag i taget. Vad innebär det? Kommer Kjell att dö i morgon, eller om ett eller fem år? Slutet I slutet av maj insåg hon att det var slut. Kjell förlorade funktion efter funktion. Under sin sista tid fick han komma hem för att vårdas i hemmet. I juni fick Yvonne beskedet att Kjell inte hade mer än några timmar kvar. Läkaren satte ut alla mediciner och uppmanade Yvonne att kontakta resten av familjen. Yvonne beskriver sommaren som en tortyr av oro och sömnbrist. Kjell avled den 8 september. Yvonne berättar att hon tänker på perioden när Kjell var sjuk som ett krig. Jag kände att det var som ett trefrontskrig, kampen mot sjukdomen, men tyvärr också mot vården och även till viss del inom familjen. Hans Rutberg frågar vad hon tycker publiken ska bära med sig från samtalet. Framförallt är det att utse en person som håller ihop vården. Om det är en sjuksköterska eller läkare det spelar mindre roll. Men någon som hjälper en att ta sig runt i det här systemet och som kan finnas där och svara på frågor. Men jag vill verkligen ge en eloge till alla fina människor som jobbar i vården som gör en enorm insats varje dag. Förändring börjar med en själv. Alla vi kan vara med och påverka det var därför jag ställde upp här i dag. 9

s e m i n a r i u m 1 Öka medverkan av patienter och närstående Att öka medverkan av patienter och närstående i vården är en väg av många till en säkrare vård. Vinster lockar i form av minskade risker för vårdskador efter en operation och förhöjd livskvalitet för patienterna. ett sätt at t i n v o lv e r a patienterna är att arbeta efter frågeställningen: Hur kan vi få rutinerna att passa ihop med patienten? Det gjorde sjuksköterskan Jolanta Gizynska tillsammans med kollegorna Charlotte Herre och Kristina Sjöberg på njurmottagningen på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Deras projekt visar att en förändring i rutinerna på en avdelning kan betyda mycket för den enskilda patienten. Jolanta Gizynska berättade om projektet med att förändra rutinerna vid förorening av aggregat för patienter som lider av avancerad njursvikt och behandlas med påsdialys, som är en livsuppehållande behandling. Dessa patienter tar dagligen hand om sin egen behandling i hemmet och utför ett antal påsbyten, då aggregatet riskerar att förorenas. Tidigare var patienten tvungen att komma in till njumottagningen i Eskilstuna för att låta sterilisera aggregatet. Efter steriliseringen behandlades patienten med antibiotika för att förhindra en bukhinneinflammation, som i värsta fall leder till att dialysbehandlingen måste avbrytas. Jolanta Gizynska berättade att personalen inte var nöjd med rutinen. Patienterna var utbildade och vana att ta hand om sin egen behandling, men fick trots detta inte ta ansvar för att sterilisera sitt aggregat. Rutinerna kunde förändras med hjälp av Lotta Helgius studie i mekanisk dränering samt ett litet steriliseringsverktyg. Nu kan patienter vid förorening avbryta påsbytet och själva sterilisera aggregatet. Ingen ytterligare behandling behövs. Det ger patienten en ökad trygghet och säkerhet när påsarna ska bytas ut. Patienten behöver inte åka akut till sjukhuset och det är enklare för dem att resa bort. För samhället ligger vinsten i minskade personalresurser vid påsbyte och minskad användning av antibiotika. Projektet fick Svenska Hygienpriset 2010 för att det minskat antibiotikaanvändningen och ökat patienternas självständighet. Rökstopp före operation halverar riskerna Att göra ett uppehåll i rökningen inför en operation kan löna sig, visar nya studier. Patientens risk vid operation halveras vid ett tillfälligt rökuppehåll. Göran Modin, chefläkare på Akademiska sjukhuset, talade om vinsterna med projektet 10

En rökfri operation som riktas mot alla opererande specialiteter. Det är ett konstruktivt sätt att involvera patienten i patientsäkerhetsarbetet och handlar inte om att moralisera över livsstil. Göran Modin underströk också att det handlar om att sluta röka 6-8 veckor före en operation och 6 veckor efter. Genom att göra ett rökstopp kan en rökare halvera riskerna vid operation. Studier visar att 52 procent av de rökare som inte fått rökavvänjning fick någon form av komplikation och att 15 procent opererades igen. Rökavvänjning är ett gyllene tillfälle att sluta röka för gott, då patienten är mer mottaglig och motiverad inför en operation. En uppföljning visar att 23 procent av dem som deltagit i rökavvänjning är rökfria efter ett år. Göran Modin menade att det kunde vara oetiskt att inte erbjuda patienten ett rökstopp. Nästan alla patienter är glada att frågan tas upp. De har rätt att veta riskerna med en operation och få en chans att medverka till att den blir så säker som möjligt. Kan patienten inte sluta får kirurgen göra en ny bedömning om nyttan överväger riskerna vid ett ingrepp. patienterna och ha en tillåtande attityd, och hellre fråga för mycket än för lite. Läkaren kan föreslå behandlingsalternativ för att engagera patienten i vårdprocessen. Elisabeth Wallenius, ordförande i Riksförbundet Sällsynta diagnoser, var inne på samma spår som Ulf Segerberg när hon pratade om sällsynta diagnoser. En patient med sällsynt diagnos hamnar ofta i ett ovant rollmönster och måste kunna förmedla all information om diagnosen till en enskild specialist som inte har samma kunskap om diagnosen som patienten har. Detta är ett patientsäkerhetsproblem då de med sällsynta diagnoser ofta måste ta ansvar för den egna vården i kontakt med alla specialister. För att kunna göra uppföljningar på behandlingar föreslår Elisabeth Wallenius att man skulle kunna inrätta nationella center för sällsynta diagnoser med liknande behov så att dessa patienter kan vända sig till ett ställe. Mycket att vinna på aktiva patienter Ulf Segerberg, chefläkare i Västerbottens läns landsting, menade att vården har mycket att vinna på att patienterna medverkar i patientsäkerhetsarbetet. En påläst patient som intresserar sig för sina mediciner och sin behandling får bättre resultat och medverkar i patientsäkerhetsarbetet. Vad vården behöver göra är att lyssna på Göran Modin menade att det i vissa fall kunde vara oetiskt att inte erbjuda patienten ett rökstopp. 11

s e m i n a r i u m 2 Ledningen måste vara systematisk och uthållig Ett systematiskt och uthålligt förändringsarbete krävs på alla nivåer. Alla delar i pusslet för att skapa en säker vård är viktiga. Så skulle budskapet från seminariet om ledning och styrning kunna sammanfattas. Per Anders Sunesson berättade att patientsäkerhetslagen ökar kraven på Socialstyrelsens tillsyn. a n d e r s tegnell o c h per-a n d e r s sunesson från Socialstyrelsen redovisade hur de arbetar med sin vårdskademätning, kunskapsöversikter och strategiunderlag. Den nya patientsäkerhetslagen ställer ökade krav på tillsynsmyndigheten. Journalgranskning har hittills varit en viktig källa till kunskap om hur vårdskador uppstår, men vården har börjat ägna de nya patientsäkerhetsberättelserna större uppmärksamhet. Kunskapsuppbyggnad är viktig för att kunna prioritera och följa upp. Detta sker i ökande utsträckning på internationell nivå och EU har börja visa intresse för frågan. Hur ser säkerhetsarbetet ut på landstingsnivå? Landstingsdirektör Agneta Jansmyr berättar hur Jönköpings läns landsting arbetar. Parollen är: Säker vård alla gånger. Titeln kan tolkas som att vården ska vara säker vid varje tillfälle, men också att det är självklart med säker vård. Jönköping har tagit fram fjorton punkter för säker vård och betonar att det är medarbetarna som är viktigast. Patientsäkerhetskulturmätningar, rätt klädsel och rena händer, projekt för att få ner vårdrelaterade infektioner är exempel på dessa punkter. Var sjunde vårdskada borta Jönköping har minskat vårdskadorna med 15 procent sedan 2008. Förutom ökat lidande, orsakar vårdskador också en rad onödiga kostnader. Genom att förbättra arbetet med patienter som fått en höftfraktur har landstinget lyckats minska kostnaderna från 5,2 miljoner kronor till 270 000 kronor årligen. Systematik och delaktighet präglar också patientsäkerhetsarbete på S:t Görans sjukhus i Stockholm, berättar chefläkaren Måns Belfrage. Ett utbyggt system av patientsäkerhetscontrollers och arbete enligt LEANkonceptet präglar verksamheten. Det ska bli rätt från början och det ska finnas en beredskap att ta emot klagomål. 12

Katarina Lindahl, enhetschef vid Barn- och ungdomscentrum i Malmö berättar om ett utvecklingsprojekt som syftade till att snabba på flödet av remisser, en viktig komponent för en säkrare vård. Förändringar av olika processer har lett till ett jämnare flöde och att tiden för remissgranskning har sjunkit från 15 till fem dagar. Är det svårt att få gehör för patientsäkerhetsarbete nu när allt handlar om ekonomi? undrade en person i publiken. Nej, när det ordnas konferenser kring patientsäkerhet finns det alltid intresse. Däremot kan man tala om målträngsel i vården. Det finns så många projekt och ambitioner att det kan bli förvirrande. Då är det viktigt att ledningen samordnar och prioriterar så att vårdpersonalen får arbetsro, menar Agneta Jansmyr En annan fråga som togs upp var utbildningen. Idag saknas patientsäkerhetsperspektivet i grundutbildningarna. Här finns mycket att göra. Både panelen och auditoriet var överens om att arbetsgivarna måste ställa krav på förändring. s e m i n a r i u m 3 Friskare vård med datorhjälp Det är lite fluortanter över det hela sade hygiensjuksköterskorna Fanny Bergman och Susanne Wiklund, Stockholm. Inte precis vad man associerar till datoriserad verksamhet. Seminariet om e-hälsa visade att begreppet har många aspekter. hygiensjuksköterskorna har tagit fram en webbaserad utbildning i basala hygienrutiner. Med datorer och webb kan de ge utbildning som är flexibel (man kan studera hemifrån), har låga kostnader, och är identisk för alla. Nackdelen är att deltagarna inte kan ställa frågor. Programmet tar 15 minuter. Sedan ska man svara på ett antal frågor. Med tillräckligt många rätt ges ett kursintyg. Redan finns det enheter på sjukhuset som kräver att man kan visa upp intyget. Webblösningen nås via Stockholms läns landstings webbsida för vårdhygien, www.vardhygien.nu. De har använt sig av alla möjligheter på webben: text, bild, ljud, video, animationer. Medverkande är läkare, sjuksköterskor, undersköterskor på sjukhus och i äldrevård. Nu är utbildningen i gång och det syns att programmet använts på fler sätt än de tänkt, bland annat för utbildning i grupp. Mycket marknadsföring har gruppen inte hunnit med, men hittills har 21787 gjort utbildningen, från 16 länder (inklusive Australien, Brasilien, USA och Island) och 188 städer. Flera myndigheter, landsting, KI:s läkarutbildning osv länkar till kursen. 13

s e m i n a r i u m 3 Synlig information ger helhetsbilden Alla i vården vinner på att information om patienten blir mer tillgänglig. Läkaren kan då få en bättre och säkrare bild av hur patienten behandlas, sade Inger Nordin Olsson, tillsynsläkare på Socialstyrelen i Örebro. i n g e r n o r d i n o l s s o n har arbetat med NPÖ, Nationell patientöversikt; systemet som ska ge möjlighet att se patientdata överallt inom vården. Jag kunde inget om it när projektet började, men jag har lärt mig i samarbetet med alla vårdens professioner och it-experter. Det finns stora patientdatamängder. För att de ska kunna skickas vidare måste man ha patientens samtycke, och sådant finns i NPÖ. Läkaren får en helhetsbild, till exempel ser man både vilka läkemedel som ordinerats och vad som faktiskt hämtats ut. Systemet ger ökad och identiskt information till både landsting och kommun. NPÖ är en del av den nationella it-strategin för vården. Systemet ska ta hänsyn till exempelvis hälso- och sjukvårdslagen, patiensäkerhetslagen, patientdatalagen, SOSFS 2008.14, lagen om läkemedelsförteckning och apoteksdatalagen. Inte alldeles enkelt visar det sig. Första hindret var patientdatalagen, det andra Datainspektionen som hade synpunkter på att systemet visade för mycket och var för lättillgängligt. Och hur var det med samtycke från beslutsoförmögna? Alla frågor är inte lösta och det pågår diskussioner mellan mellan socialdepartementet, Socialstyrelsen och Datainspektionen. Inger Nordin Olsson betonade starkt den helhetsbild som NPÖ ger av behandling och vård. 14

s e m i n a r i u m 3 Infektionsverktyg ska ge stramare vård Vi vet problemet: vi använder för mycket antibiotika. Även om användningen sjunkit under en rad år, ökade användningen återigen förra året. Samtidigt skedde en mycket kraftig ökning av multiresistenta bakterier. i n f e k t i o n s v e r k t y g e t är ett hjälpmedel för att minska vårdrelaterade infektioner och minska överanvändningen av antibiotika. Överläkare Ingemar Qvarfordt vid Vårdhygien på Sahlgrenska i Göteborg visade Infektionsverktyget, ett system som ska vara lätt att använda, inte kräva speciell inloggning eller dubbeldokumentation, och kunna ge rapporter när som helst. Landets samtliga landsting och regioner ligger bakom och nu är två pilotprojekt på gång: Västra Götaland och Uppsala län. Den 31 januari 2012 är piloterna klara. Från journalsystemets läkemedelsmodul går data till en nationell databas och rapporter tas ut via webben. Registreringen görs av den som ordinerar läkemedel, men alla behöriga användare kan direkt få veta storleken på den egna antibiotikaanvändningen. Registreringen tar högst 15 sekunder. Resultaten kan visas i olika diagramformat. Det gör det lätt att se om kliniken följer rekommendationer, och följa användningen av antibiotika och de vårdrelaterade infektionerna. Ingmar Qvarfordt berättade om hur Infektionsverktyget kan minska vårdskadorna. 15

s e m i n a r i u m 4 a Nya arbetssätt ger sjuka äldre högre livskvalitet Att stödja det friska hos de mest skröpliga människorna ger högre livskvalitet under livets slutskede. Det kan ske genom att tillämpa ett vårdpreventivt arbetssätt och bättre vård med stöd av kvalitetsregister. genom ett systematiskt förändringsarbete kan stora förbättringar åstadkommas. Nyckeln är de kvalitetsregister som är en guldgruva i förbättringsarbetet. Senior Alert ger möjligheter till riskbedömning av gamla människor så att fallskador, trycksår och undernäring kan undvikas. Palliativa kvalitetsregistret stimulerar till värdig vård i livets slutskede. Staten har förstått hur viktig frågan är och det finns pengar för utvecklingsarbete. Några som redan är med på tåget är Gnesta kommun och Landstinget Gävleborg. Under parollen Full fart framåt erbjuds alla patienter i hemsjukvården i Gnesta, en riskbedömning och handlingsplan enligt Senior Alert. Bollnäs sjukhus har som mål att alla patienter över 65 år ska riskbedömas. Hittills i år ligger siffran på 88 procent. Men hur bra vårt förebyggande arbete än är så kommer den dag när vi alla ska dö. Då gäller det att göra denna sista tid så bra som möjligt; lindra smärta, illamående och ångest, ge patient och anhöriga relevant information. Detta är möjligt med hjälp av Svenska palliativregistret där man kan se hur vården i livets slutskede utvecklas. Landstinget i Kalmar har utbildat särskilda palliativa ombud som med hjälp av registret ska utveckla den sista vården. Det finns kunskap om hur vi kan förbättra livet för våra gamla. Nu är det bara att sätta igång säger Maj Rom, en av dem som ledde seminariet. Vi vill att vårdens alla 500 000 medarbetare ska med på tåget och vi vill att ledning och chefer hejar på. Snart kommer fyrtiotalisterna med krav på en modern och högkvalitativ vård. Om ni letar efter inspiration, gå in på www.youtube.se och sök upp the zimmers, my generation. Kunskapen finns om hur vi kan förbättra livet för våra äldre, sade Maj Rom, projektledare från SKL. 16

s e m i n a r i u m 4 b Politiker överens om huvuddragen för en säkrare vård Vårdens alla personalkategorier måste delta om patientsäkerhetsarbetet ska få fullt genomslag. Men de som ytterst bestämmer om vården är politikerna. Vad kan de göra? Det frågade moderatorn Göran Stiernstedt, Sveriges Kommuner och Landsting, fem sjukvårdspolitiker. l e n a h a l l e n g r e n, riksdagsledamot för S, underströk att det är patienten som ska vara i centrum. Vi måste mäta kvaliteten för att kunna rikta resurserna rätt, inte bara mäta kvantitet. Nollvisionen mot vårdskador är en riktig inriktning. Det instämde samtliga i. Anders Henriksson, landstingsordförande i Kalmar (S), beklagade att vården organiseras i stuprör och utgår från enskilda besök. Det behövs en ny agenda där alla är med, patientens deltagande tas till vara och att alla arbetar med ständig mätning och jämförelser för att hitta de goda exemplen. Politikernas uppgift är att skapa förutsättningarna. Anders Andersson, tidigare landstingsordförande i Kalmar och nu i riksdagen för KD, talade varmt för fler vårdplatser. Vi måste våga se sanningen, även om det är som att svära i kyrkan. Han lyfte fram hur utsatta Alla var överens om att en nollvision för vårdskador är en bra inriktning. 17

patienter kan vara när de är utlämnade åt vården. Ulrika Jörgensen, ledamot för M i hälsooch sjukvårdsstyrelsen i region Halland påpekade att det är vårdens uppgift att hålla ihop vårdkedjan, inte patienternas. Hon pekade på några viktiga delar i säkerhetsarbetet, bland annat risker med läkemedel och fallskador bland äldre, informationsöverföring mellan kommun och landsting. Hon ville gärna puffa för kvalitetsregistret Senior Alert. Birgitta Rydberg, landstingsråd i Stockholm, (FP), sade att Om vi inte frågar oss vad som ger effekt så visar vi att vi inte bryr oss och efterlyste mer öppenhet i vårdkulturen. Men får politikerna den information de behöver? undrade moderatorn. Mycket mer nu, svarade Birgitta Rydberg, men utan bra indikatorer får vi inte bra svar. Hon oroade sig också över uppgiften att bara 48 procent av vårdpersonalen har rapporterat riskhändelser nog borde det vara 100 procent som under ett år sett något farligt, menade hon. Anders Henriksson svarade att det finns massor av information, men man måste fråga efter den. I Kalmar inleder man numera varje styrelsemöte med att ta upp frågor om patientsäkerhet och kvalitet. Anders Andersson instämde om vikten av kvalitet. Det får inte vara fokus bara på ekonomi, utan säkerhet och kvalitet måste ha jämbördig status. Ekonomi som styrmedel Men är ekonomi ett bra styrmedel? Miljarderna till patientsäkerheten de närmaste åren är bra, sade Anders Andersson, och fick medhåll av Birgitta Rydberg som tyckte att ekonomiska incitament är bra komplement för att sätta fokus på patientsäkerhetsfrågorna. Lena Hallengren hade ingen kritik mot lagstiftningen om patientsäkerhet, men undrade hur det var med resurserna sedan Socialstyrelsen tagit över från HSAN. Kan man komma ikapp? Anders Andersson, som sitter i Socialstyrelsens insynsråd, intygade att det finns en uppmärksamhet på handläggningsproblemen. En del av lösningen är de extra medel som är på väg från regeringen. Olika förutsättningar De 290 sjukvårdshuvudmännen utanför landstingen, kommunerna, är ju också en del av vården. Frågan är var vårdplatserna ska finnas? Vårdplatsdiskussionen blev inte helt klar. Det ser olika ut i landet, Stockholm växer med ett Kalmar om året, medan Kalmar minskar. Om vårdskadorna kunde halveras så skulle vårdplatserna räcka till. Anders Andersson påpekade att vården ska göra rätt från början, men det är professionerna som kan sådant, inte politikerna. På frågan om hur mycket makt patienter och anhöriga ska ha, svarade Anders Andersson att han tyckte att vården utnyttjade patienterna för lite. Vården borde låta patienterna slå larm när något är fel. Men naturligtvis ska sjukvården inte lämna över hela ansvaret till den enskilde patienten. Det är skillnad på ansvar och delaktighet, underströk Lena Hallengren. En frågande i publiken efterlyste ett nationellt vårdskaderegister. Göran Stiernstedt undrade då om vården orkar med ytterligare ett register? Lena Hallengren instämde: nu måste varje landsting ha koll på hur mycket man orkar. 18

m i n i k u r s e r Minikurs 1 Team fordrar ständig träning Att arbeta i team är något man lär sig och sedan måste träna sig på, om och om igen. Föreställningen om att man arbetar i team ger ett sämre resultat än i en vanlig arbetsgrupp. För att arbeta tillsammans och bilda ett effektivt team är svårare än man tror, menade alla föreläsare på minikursen om team. k o n f e r e n s e n s hu v u d ta l a r e ch r i s hay e s pekade ut problemet: den femte vanligaste dödsorsaken är sjukvården. Att människor begår fel som leder till skador är inte sjukvården ensam om, och andra branscher visar att det går att göra någonting åt det. En slutsats är att människor alltid begår fel, det ligger i människans natur. Det går inte att lösa problemet genom att arbeta hårdare, eftersom stress och trötthet ökar vår benägenhet att fela, menade Chris Hayes. Däremot kan checklistor vara ett medel för att förhindra fel. WHO:s checklista för kirurgi används i dag över hela världen. De första undersökningarna pekar på att skador och dödsfall minskar med 30 procent i fattiga länder när man inför checklistan. Effekten blir mindre i rika länder, mest tack vare att där finns resurser att rädda patienten från svåra misstag. Checklistor bara ett verktyg Men, varnade Chris Hayes, vi har missförstått effekten av checklistorna. Checklistor är ett verktyg. Det var inte checklistorna som förbättrade flygets säkerhet, det var teamarbete och kommunikation. Checklistor får folk att börja tala med varandra om det som är viktigt för säkerheten, sade Chris Hayes. Susanne Kvarnström, doktorand i socialt arbete på Hälsohögskolan i Jönköping, tog vid för att berätta om ledningens roll för att skapa riktiga team som fungerar. Ledningen måste se sin roll i att bereda vägen för teamen. Några hållpunkter: Teamet kan inte på egen hand riva murar mellan yrkesgrupper. Teamet är inte immunt mot organisationens kultur och värderingar. Ta vara på engagemanget hos ett team. Ge ansvar till teamet. 19

m i n i k u r s e r På Astrid Lindgrens Barnsjukhus i Solna finns en konsekvent och ledningsstyrd strategi för att skapa effektiva team. Barbro Fridén är divisionschef på sjukhuset och berättade inte utan stolthet att till julen 2011 ska sjukhuset ha utbildat och tränat 1 400 personer: teamarbetet är för alla. Alla måste vara med, närvaron är obligatorisk. Det här är inget projekt. Vi säger till våra anställda: Det är så här vi jobbar nu, sade Barbro Fridén. Hon poängterade flera gånger att det inte räcker med enbart utbildning, utan att regelbunden träning är minst lika viktig. Carl-Johan Wallin, överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, bekräftade detta och pekade på vetenskapligt stöd för att träning ger bättre resultat och är en förutsättning för bra teamarbete. Han gjorde också en mer närliggande parallell till bilkörning. Vem skulle hävda att han eller hon var en fullfjädrad bilförare bara för att man klarat körskoleutbildningen och uppkörningen? Minikurs 2 Patientrisker i kommunerna hett ämne Gamla Agda blir kissnödig mitt i natten. Hon tar sig ur sängen, får tag i rollatorn och ska gå till toaletten. Då ser hon en papperslapp på golvet som inte ska ligga där. Hon släpper rollatorn, böjer sig ner och trillar. Så blir hon liggande i sjutton timmar innan dottern hittar henne. k a n detta h ä n d a i verkligheten? Ja, deltagarna vid minikursen nickade och kände igen sig. Hur ska man då förhindra att något sådant upprepas? Fallolyckor är ett gissel för gamla människor och dyrbart för samhället. En analys av denna händelse visar att Agda har haft återkommande yrselattacker som är dåligt utredda. Det finns inga strategier för hur hon ska bete sig när hon får sådana, hennes rollatorträning är otillräcklig, hennes vätskedrivande tabletter bör utredas 20

m i n i k u r s e r och varför har inte Agda något trygghetslarm? Aktiviteten i salen är hög. Förslag och reflektioner kommer snabbt och det är uppenbart att frågan om patientsäkerhet i kommunerna är högaktuell. Händelseanalys, riskbedömning och avvikelsehantering är bekanta fenomen och genomförs mer eller mindre systematiskt. Möjligen ställer sig några frågan om hur dessa rapporter sedan behandlas och vad som händer för att förbättra sakernas tillstånd. Men det råder ingen tvekan om att patientsäkerhetstänkandet är här för att stanna i kommunerna, som någon uttryckte det. Så här tycker vi om minikursen Det är alltid nyttigt att bli påmind om hur viktigt det är med händelseanalys och hur man hela tiden måste anstränga sig att komma nära patienten i detta. Att följa upp och utvärdera teamets arbete kontinuerligt utifrån en förändringsstrategi skapar framgång. Detta har vi fått belyst i minikursen som vi tycker har fångat kommunernas miljöer och komplexa frågeställningar på ett bra sätt. Eva Ljungdahl, MAS, Angelica Andersson, disktriktssköterska, båda från region Skåne, Bijan Hassani, sjuksköterska, Tre stiftelser och Maria Engman, Trestiftelsen. 21

m i n i k u r s e r Minikurs 3 Patienternas medverkan lägger bra grund för patientsäkerheten Med patienten som partner ökar möjligheterna för en bättre och säkrare vård. Det var en av de metoder och verktyg som diskuterades under minikursen i grunderna för patientsäkerhet. ett v e r k t y g s o m g a v upphov till diskussion var patientmedverkan vid händelseanalyser. De fördelar som framkom i diskussionen var bland annat att patienterna har andra erfarenheter och kan vara bättre på att beskriva exempelvis mottagandet på vårdcentraler och hur de upplever vårdprocessen. Att de medverkar kan också göra att patientperspektivet automatiskt får större utrymme i en händelseanalys. Vilka problem eller nackdelar kan då finnas? Ett argument som kom upp var att vårdpersonalen kanske inte kan uttrycka sig helt fritt under analysarbetet. Det kan finnas vårdpersonal som skulle uppleva det som negativt att patienterna medverkade även om majoriteten är positivt inställda. Därför måste personalen jobba med sin egen inställning i frågan. En annan sak som diskuterades var hur man skulle formalisera patientens medverkan. Hur får man medel för att ge ersättning för förlorad arbetsinkomst och ska man göra det? Ett argument var att patientens medverkan borde vara ideell så att den står fri från vården. Ett relaterat problem som togs upp var vilka patienter som ska medverka. Kommer det att bli mest högutbildade patienter som deltar och kommer man att från vårdens sida att välja ut de mest kritiska patienterna för att medverka? Många frågor togs upp till diskussion. 22

m i n i k u r s e r Minikurs 4 Filmer stödjer en säkrare primärvård Nyproducerade filmer som riktar sig till personalen ska underlätta för primärvården att bli säkrare för patienterna. u n d e r mi n i k u r s e n presenterades ett multimediamaterial om patientsäkerhet för den som ska utbilda, leda och intressera andra för patientsäkerhetsarbete i vården. Materialet består av fem DVD-filmer och varje film stöds av ett fördjupningsmaterial. Ämnen som berörs är särskilda risker i primärvården, fällor och fel i diagnostik, säkerhetskultur, kommunikation, säker läkemedelsbehandling och ledarskap för säker vård. Vad gjorde ni på minikursen? Deltagarna gick igenom filmerna varav ett par visades i sin helhet. Stödmaterialet gör det möjligt att använda filmerna i en lektionssituation. Varje film är på ungefär 20 minuter, sedan finns det ett stödmaterial som gör att det kan vara lämpligt för en 45-minuterslektion, eller en arbetsplatsträff, säger kursens moderator Jon Ahlberg, chefläkare på Patientförsäkringen LÖF. Jon Ahlberg berättar att patientsäkerheten inom primärvården är avgörande, eftersom den är en så stor del av vården. Bakgrunden till att Patientförsäkringen LÖF engagerar sig i den här frågan är att ungefär 10 procent av de patientskador som anmäls dit kommer från primärvården. Detta innebär att primärvården tillhör de största specialiteterna i det avseendet, endast ortopedi och kirurgi är större. Eva Jaktlund, ordförande i Svensk Förening för Allmänmedicin medverkade i minikursen. 23

m i n i k u r s e r Minikurs 5 Kulturmätningar ökar medvetenheten Bli inte oroliga om resultatet från er andra mätning av patientsäkerhetskulturen blir sämre än den första. Det betyder att medvetenheten och kunskapen har ökat och att era ansträngningar burit frukt. På den första mätningen svarar människor ofta aningslöst. konferensens h u v u d ta l a r e Chris Hayes ger en bakgrund till hur frågan om säkerhetskultur vuxit fram inom vården. Första gången begreppet nämndes var i samband med Tjernobylolyckan och sedan har det fått fotfäste bland annat inom flyget, som är en av de ledande branscherna för att skapa en kultur som gynnar säkerhet. Det har också konstaterats att den stora huvuddelen av misstag beror på systemfel inte på individen. Att skapa en blame-free kultur är oerhört viktigt menar Chris. Som han uttryckte det Culture eats strategy for lunch over and over again. Sjukvården har de senaste åren uppmärksammat frågan alltmer och numera finns mätinstrument för att mäta kulturen. Men även om medvetenheten är större finns det mycket kvar att göra. En undersökning visar att 100 procent av piloterna är beredda att lyssna på en yngre kollega som har synpunkter på säkerheten medan motsvarande siffra hos läkare är 63 procent. Hur ser det ut i svensk sjukvård? En databas med nästan 50 000 enkätsvar visar styrkor och svagheter. Olika yrkesgrupper bedömer patientsäkerheten olika. Mest kritiska är medarbetarna medan ledning och läkare har en mer positiv syn, berättar Marita Danielsson, patientsäkerhetsenheten i Landstinget i Östergötland. Relevant uppfattning Men forskning visar att det är medarbetarnas uppfattning som är den mest relevanta säger moderatorn Marion Lind, sakkunnig i kvalitet och patientsäkerhetsfrågor i Stockholms läns landsting. Värdet av dessa säkerhetskulturmätningar är att de kan bli kraftfulla verktyg på den enskilda vårdenheten. Det handlar alltså inte om att i första hand jämföra sig med andra, utan med sig själv. På seminariet beskrevs övergångarna i vården när patienten ska slussas mellan olika enheter och olika personalgrupper som vårdens akilleshäl. Det fanns många förslag 24

m i n i k u r s e r på hur vården skulle kunna förbättra detta och skapa en kultur där det är självklart att kommunicera med varandra och patienten. Ett förslag återkom ofta: checklistor. Här var Chris Hayes återhållsam och fick stöd av en deltagare som berättade hur det hade gått fel trots att alla checklistor använts. Visst kan det vara bra med listor för att nöta in ett korrekt beteende. Men när det gäller komplexa situationer som det ofta handlar om i sjukvården räcker det inte med listor. Varje situation måste bedömas utifrån sina unika förhållande, menade Chris Hayes. Öppenhet, delaktighet och patientmedverkan är framgångsfaktorer för att skapa en bra säkerhetskultur. Men kom ihåg att det tar tid. Vi har till uppgift att ändra en hundraårig kultur. Tålamod och uthållighet är nödvändiga. Mätning av patientsäkerhetskulturen ger den egna verksamheten bra verktyg, sade Marion Lindh. 25

Vad har du lärt dig under patientsäkerhetskonferensen? Annika Gelotte, sjuksköterska och Kerstin Bäckman, vårdenhetschef ortopedavdelningen, Gävle sjukhus. Vi har hört att konferensen är bra. Vi har varit på seminariet om sjuka och äldre. Det är kul att se att arbetet med patientsäkerhet fungerar och att få nya idéer. Varför besöker du Patientsäkerhetskonferensen? Varför besöker du Patientsäkerhetskonferensen? Anna Axelsson Lundberg, samordnare patientsäkerhet, landstinget Gävleborg Svante Gyrulf, landstingsråd (M), Örebro läns landsting. Jag sitter i nämnden för våra tre sjukhus och patientsäkerhetsfrågorna är oerhört viktiga. Inte ur en ekonomisk synvinkel, men ur patientens synvinkel för att minska lidande. Vården kan styra detta själv. Det är en fråga om ledning, beteende och engagemang. Jag har blivit uppdaterad och fått ny information. Under seminariet om patientmedverkan fick jag tips på saker som jag gärna skulle vilja arbeta med, till exempel rökstopp. SKL:s monter med information om patientmedverkan var också väldigt bra med många tips. 26

Varför besöker du Patientsäkerhetskonferensen? Varför besöker du Patientsäkerhetskonferensen? Anders Tegnell, Avdelningschef, Avdelningen för kunskapsstyrning, Socialstyrelsen. Erfarenhetsutbytet. Alla håller på med sitt. Här kan man mötas och få en aha-upplevelse som man kan ta med sig hem och bygga vidare på. Eva Jansson, vårdchef, Akademiska sjukhuset Jag är intresserad av patientsäkerhet och av att få det att fungera. Jag får nya idéer och inspiration som jag kan förmedla till cheferna i vår organisation. Varför besöker du Patientsäkerhetskonferensen? Henry Nyhlin, ordförande i patientsäkerhetskommittén, Stockholms läns landsting. Det bästa är att stå här och se alla människor och att intresset för patientsäkerhet ökar. Att få uppleva hur många det som är engagerade. 27

Ingen 28

p l e n a r d a g 2 Erik Fosse, professor, Oslo och Mads Gilbert, professor, Tromsö, Norge säkerhet i Gaza Hur säkra kan patienterna vara när bomberna faller? Erik Fosse, professor vid Rikshospitalet i Oslo, och Mads Gilbert, professor vid universitetet i Tromsö berättade om sina erfarenheter från arbetet med krigsskadade på al-shifa-sjukhuset under den israeliska invasionen av Gaza som inleddes den 27 december 2008. e r i k fosse o c h m a d s g i l b e r t är båda läkare och författare till boken Ögonen i Gaza som bygger på deras egna ögonvittnesskildringar inifrån al-shifa-sjukhuset i Gaza stad. Det är ett stort sjukhus med 550 sängar som kan ge avancerad sjukvård och jämföras med Karolinska Universitetssjukhuset. Vår primärkälla är alltså den palestinska berättelsen. Vi är solidaritetsarbetare så vi väljer sida för befolkningen i Gaza och för patienterna, inledde Mads Gilbert sin föreläsning där han med hjälp av bilder och ljudupptagningar från Gaza och sjukhusets akutmottagning som kraftfullt 29

Mads Gilbert lyfte fram den heroiska insatsen som läkare och sjuksköterskor gjorde Erik Fosse angav kapaciteten som den viktigaste patientsäkerhetsfaktorn i en krigssituation. illustrerade de palestinska kollegornas extrema arbetsvillkor och den palestinska befolkningens utsatthet. Förutsättningarna i Gaza Det råder vitt skilda förutsättningar för patientsäkerhet i det ockuperade Gaza och i de välfungerande nordiska samhällena som har fri tillgång till mediciner, fungerande transporter och välutrustade sjukhus med vatten- och elförsörjning. Redan innan invasionen var patientsäkerheten försämrad på grund av ekonomiska sanktioner och Israels blockad, konstaterade Erik Fosse i sitt anförande. Det rådde brist på livsmedel, reservdelar, utrustning och mediciner. Dialyspatienter kunde inte behandlas och dog för att det inte gick att underhålla dialysmaskinerna. Mads Gilbert berättade att till följd av livsmedelsbristen led stor andel av barn under fem år av kronisk proteinunderbalans, som gör att man är mer mottaglig för infektioner och tål skador sämre. Utöver det var de flesta barn anemiska, vilket också ökade riskerna när kriget drabbade dem. Ett annat problem i Gaza är att det finns många läkare men för få kvalificerade sjuksköterskor, vilket äventyrar patientsäkerheten när många allvarligt skadade patienter behöver kvalificerad vård av sjuksköterskor under lång tid. Patientsäkerhet i krig En ytterligare försvårande grundfaktor för patientsäkerhetsarbetet var att när Israels angrepp inleddes riktades det mot alla offentliga institutioner. Det ledde till att den civila organiseringen av katastrofarbetet blev omintetgjord. Av Gazas 26 sjukhus var bara några få i drift under invasionen på grund av att resur- 30

p l e n a r d a g 2 ser måste omfördelas så att i alla fall några sjukhus hade utrustning och material för att överleva. Detta är ett otroligt stort hot mot patientsäkerheten enligt Erik Fosse som angav kapaciteten som den viktigaste patientsäkerhetsfaktorn i en krigssituation. Ett annat huvudproblem när det gäller patientsäkerheten var att så stor del av de skadade och döda var civila. Vi såg att över 50 procent av de sårade var kvinnor och barn under 18. Akutmottagningen Till akutmottagningen kunde det komma upp till 70 personer på en gång efter ett bombanfall vilket resulterade i ett kaos utan dess like. Akutmottagningen hade 12 bårar som man kunde undersöka patienterna på. Det räckte inte. Patienterna fick ligga både på bårar och på golvet berättade Erik Fosse. Kirurgerna kunde inte tvätta sig mellan operationerna och gick runt bland blodiga kompresser. Erik Fosse pekar på att akuten är kärnan i situationer med många skadade. Det är i akutmottaget vi ska sortera patienterna och fatta beslut. Det viktigaste är att sortera patienterna i de cirka 60 procent som inte har dödliga skador. De andra 40 procenten, de har börjat dö och det är ju dem som vi måste sortera. Mads Gilbert lyfte fram den heroiska insatsen som läkare och sjuksköterskor gjorde när de behandlade denna obönhörliga ström av förfärliga krigsskador. På al-shifa-sjukhuset tog de emot mellan 100 och 640 krigsskadade patienter per dag. Alla andra akuta sjukdomsfall överfördes till andra sjukhus. Tänk er själva om man på ert eget sjukhus skulle stänga av ström och vatten, ta bort reservdelarna och ta emot så många patienter. Våra palestinska kollegor förtjänar vår djupaste respekt för att de aldrig gav upp. Det var den viktigaste patientsäkerhetsfaktorn! Alla har ett ansvar Den palestinska vårdpersonalen organiserade arbetet. Vi stöttade och förde information vidare vilket är alla sjukvårdsarbetares plikt när det gäller patientsäkerhet. Det spelar ingen roll om du jobbar i Gaza, Huddinge, i Tromsö eller på Sahlgrenska: du måste våga tala om när du upptäcker saker som hotar patientsäkerheten. Mads Gilbert avslutade sitt anförande med en uppmaning till alla inom sjukvården att lyfta blicken och inte endast tänka på nollvisionen som ett mål i våra länder utan lyfta den till en global nivå där alla människor har rätten till ett tryggt rättsväsende och trygghet när de blir sjuka. Tänk er själva om man på ert eget sjukhus skulle stänga av ström och vatten, ta bort reservdelarna och ta emot så många patienter. 31