STOCKHOLMS FOLKSKOLOR 1842-1882

ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA STOCKHOLMS FOLKSKOLOR 1842-1882 Ambition och verkighet av Gudrun Spetze. FÖRENINGEN FÖR SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA

Uppsaa Universitet_sbibiotek Bäsenhusbibioteket ) STOCKHOLMS FOLKSKOLOR 1842-1882

ÅRSBÖCKER I SVENSK UNDERVISNINGSHISTORIA :;:;::::::::; ÅRGÅNG LXXII 1992 VOLYM 169 UNDER REDAKTION A V STIG G NORDSTRÖM STOCKHOLMS FOLKSKOLOR 1842-1882 Ambition och verkighet av Gudrun Spetze

7 Läroböcker och annan undervisningsmaterie Läroböcker 81. Kristendom 85. Svenska språket 88. Läsebok förfokskoan 95. Räkning 101. Geografi 105. Historia ]{f. Naturkunnighet 109. Annan undervisningsmaterie 113. 8 Människorna i undervisningen I: Skobarnen 81 119 9 Människorna i undervisningen II: Lärare och ärarinnor 147 Avsutning Käor och itteratur Förkortningar Bidförteckning Biagor Personregister 173 181 188 189 191 215 Förord Enigt 1842 års fokskaestadga skue normat varje stadsförsaming utgöra ett skodistrikt. Stockhom hade vid denna tid åtta territoriea församingar (se biaga A), som atså var för sig skue utgöra egna skodistrikt. Den 21 september 1861 utfärdade Kung Maj:t en särskid stadga angående fokundervisningen i Stockhoms stad (SFS 1861:56), enigt viken fokskaeväsendet i huvudstaden skue utgöra 11 en detta samhäes gemensamma angeägenhet". Undersökningen avser i första hand åren 1862-1882, atså de 20 första åren efter sistnämnda stadgas genomförande. För perioden 1842-1861 har jag utgått från en doktorsavhanding från 1914 av Kar Linge: "Stockhoms fokskoors organisation och förvatning åren 1842-1861". Kar Linge avsöjar i förordet ti sin avhanding, att hans avsikt från bötjan var att ge en ti huvudstaden okaiserad framstäning från fokskaestadgans tikomst fram ti 1914. Arbetet krävde dock ett ångt mera djupgående kästudium än han först beräknade. Av naturiga skä stannade han då för perioden 1842-1861, under viken tid 1842 års stadga var tiämpig även i Stockhom. 1842 års stadga innehö ett stort anta kunskapsämnen, som barnen skue fä undervisning i, het enigt de iberaa ideema om en medborgarskoa. Emeertid innehö stadgan även en paragraf om minimikunskaper för fattiga barn och barn som saknade "erforderig fattningsgäfva", viken nära nog bev normerande, då det gäde fokskoeundervisningen. Kar Linge får fram en mycket nedsående bid av fokskoeväsendets utvecking i huvudstaden under den tid han studerar. Paraet med att fokskoorna i Stockhom knappast visar några prov på utvecking, pågår dock en ihärdig kamp band några iberat anknutna förkämpar för en förbättrad fokundervisning i 6 7

huvudstaden. Ti sist yckas dessa driva igenom en enhetig organisation för fokskoeväsendet där, viket de ser som den viktigaste förutsättningen för en förbättring av sjäva undervisningen. Mået är medborgarskoans genomförande i Stockhom. Enigt 1861 års stadga för fokundervisningen i Stockhoms stad skue i spetsen för ovannämnda organisation finnas en överstyrese. I 3 av denna stadga står det uttryckigen, att det var överstyresens pikt att genom ändamåseniga anordningar med aa de mede som enigt stadgan stod ti buds, bereda en god fokundervisning. Någon passus om miniroikunskaper finns inte här. Syftet med detta arbete är att försöka få en bid av undervisningen vid Stockhoms fokskoor åren 1842-1882 med särskid undersökning av perioden 1862-1882. Lyckades fokbidningsentusiasterna bakom 1861 års stadga förverkiga medborgarskoetanken i Stockhom under denna tid? För att komma åt detta har jag undersökt hur skookaer ordnades, vika äroböcker och annan undervisningsmaterie som användes, hur stadgar med kurspaner växte fram samt ärares och ärarinnors vikor. Skoan är dock i första hand ti för barnen, och deras betingeser är i hög grad beroende av det uppräknade. När det gäer barnen har jag arbetat efter föjande frågestäningar: a) Hur stor de av barnen kom i verkigheten över minimikunskapema? b) Hur mycket av de medborgeriga ämnena hade de barn äst som kom över minimum? c) Hur bedömdes barnens kunskaper? d) Hur värderades gott uppförande och fit? e) Hur straffades förseeser? f) Förekom inom skoans ram några aktiviteter, som barnen fick deta i, och som inte var direkt knutna ti undervisningen? Enskida personers insatser är i sammanhanget mycket intressanta. För att betona detta har de erhåit ett ganska stort utrymme i arbetet. För att få ytterigare bakgrund ti min undersökning har jag gjort en kort utredning av fokundervisningen i hea andet från 1500-taet ti 1880-taet. Tiden fr o m 1842 har fått en något utförigare behanding, emedan jag där även veat få med nya pedagogiska metoder på undervisningens område. Ti dessa har jag sedan kunnat hänvisa i min redogörese för undervisningen i Stockhom 1862-1882. Den tidiga fokundervisningens okaa utvecking i Stockhom t o m år 1861 har jag också beyst för att man bättre ska förstå de speciea probem som rådde i huvudstaden. I samband med den agstadgade svenska fokskoans 00- årsjubieum 1942 utgavs på Abert Bonniers förag en serie om fem dear med titen "Svenska fokskoans historia". Ur andra och tredje dearna i denna serie har jag hämtat många fakta. Detsamma gäer även Gunnar Thunanders avhanding från 1946 "Fattigskoa - Medborgarskoa", som tihör mina första och främsta inspirationskäor. På ett tidigt stadium kom jag i kontakt med Gunnar Richardsons forskning. I "Svensk utbidningshistoria" från 1980 bev vikten av att vid skohistorisk forskning se skoan som en samhäsföreteese kar för mig. Fokskoans utvecking och pats inom det svenska skosystemet bev därigenom också tydigare. För de ädsta perioderna har jag också använt mig av Egi Johanssons och Bengt Sandins forskning (se itteraturförteckningen). Kar Linges avhanding "Stockhom fokskoors organisation och förvatning åren 1842-1861" har dock varit huvudkäan för mina uppgifter om fokundervisningen i Stockhom före 1842 och egentigen enda käa för min redogörese för vad som händer där under tiden 1842-1862. Då jag iband inte "såg skogen för bara trä'n" har jag haft god hjäp av Viking Rendahs skrift "Stockhoms fokskoors centraa förvatning 1862-1958". Inte minst ~ar hans käuppys.~ingar haft betydese för min undersökning av tiden 1862-1882. Overstyresens tryckta årsberätteser har varit huvudkäoma för sistnämnda period.. Tryckta stadgar, äropaner m m från detta skede, iksom samthga äroböcker, som behandas i kapite 7 är också viktiga käor. A v de otryckta käoma har protokoen med biagor från överstyr:sens månatiga sammanträden gett många detajerade uppysnmgar. Några skoors inventarieböcker, in- och utskrivnings- 8 9

böcker, examensböcker, amänna diarier och enskida ärar~s diarier från denna tid finns bevarade. Dessa är ju gudgruvor vtd studiet av perioden. o a Ett par ärares, och även eevers~ memoarer fr~n ttd.~n 1. fraga har jag äst. A v de förstnämnda tmp?ne.rades jag sarskt.t av fokskoärare Kar Oof Broströms skdnng av att som tjugoåring år 1872 anstäas som ärare vid Stockhom~ fokskoor.för att sedan stanna där hea sitt yrkesverksamma hv. Av de ststnämnda är skriftstäaren och revyförfattaren Emi Noranders beskrivningar av de oika fokskoor han gick i o~h kassärare han hade under så gott som hea 1870-taet av stort mtresse. K O Broström föddes 1852 och var kar med manuskriptet ti sin sjävbiografi 193.2, atså vid 8? ~s å~er. ~en ingår,~om uppsats i "Årsböcker 1 svensk undervtsm~~shtstona 71, 1945. Emi Norander var född 1865 och hofjade skoan 1873. Den bok i viken han beskriver sina skoår, "Rännstensungar och storborgare", är också en sjävbiografi. Den kom ut år 1924 och bär underrubriken "Stockhom under ett havseke". Sutigen bör jag ytterigare nämna två ~k~fter, som devis behandar Stockhoms fokskoor under den td jag studerar: Car Gustaf Bergman: "Stockhoms fokskoor", 1897, och Frans von Scheee: "Stockhoms Fokskoor år 1910".. Jag har många att tacka för att min bok kan ges ut. Främst ~1 jag rikta ett varmt tack ti Einar Lin~s kommuna'.'~te~skaph~~ stiftese, som generöst bekostat tryckmngen, samt Foremnge? for svensk undervisningshistoria och då i första hand docent Sttg G Nordström för hans arbete med boken. Jag vi också särskit tacka skodi~ektör Sven-Åke Johansson, Stockhoms skoor för väviigt stöd 1 samband med sutarbetet För bidrag från Stiftesen för förv~tning ~v S:"-F:s tigång~ vi jag även uttaa min tacks~het, hkso~ ti Pi a.. ~erg~nd r. or utskrift av manuskript och mm make Ene som hjäpt mtg asa korrektur och varit min främsta kritiker och uppmuntrare. Uppsaa i augusti 1992 Gudrun Spetze Kort beskrivning av Stockhom 1842-1882 År 1842 hade Stockhom 85 180 invånare, 40 år senare hade detta anta ökat ti 182 358. Fokmängden hade atså mycket mer än fördubbats under denna tid. Ti ytan hade staden inte bivit så mycket större. Det enda som under perioden hände i den vägen, var att "Kong. Djurgården, omfattande Vademarsön och Djurgårdens fastand, hviken genom Kong. Maj:ts Nådiga Bref af den 10 Aug. 1866 bifvit från och med den Janmi.ri 1868 med Stockhom sammanagd."!) Stockhom var under hea perioden indead i åtta territoriea församingar: Storkyrkoförsamingen, Kara, Kungshoms, Jakobs och Johannes, Adof Fredriks, Ladugårdsands (med Djurgården), Maria och Katarina församingar (se biaga A). Dessutom fanns fera icke-territoriea församingar som Göta Lifgardes församing, Tyska församingen m f. Fram ti 1840-taet hade emeertid Stockhoms fokmängd varit ganska konstant sedan mitten av 1700-taet. På grund av detta hade inte heer bebyggesen nämnvätt förändrats. I de smaa gränderna i Gama stan stod 4-5-våningshusen tätt sammanpackade. Säkert var man trångbodd i många kvarter, men det fanns också hus, som het disponerades av en förnäm köpman eer hantverkare och hans hushå. På mamarna gesnade de bebyggda områdena undan för undan. Någon skarp gräns, där stenhusen sutade och trädgårdar och tobaksodingar bredde ut sig mean bostadshusen, kunde inte iakttagas. Stockhom var inte någon häsosam stad att eva i under mitten av 1800-taet. Endast utmed Gama stans stränder var kajerna stensatta. I övrigt omgavs Stockhom av uppgrundade, träskiknande stränder från Nybrovikens innersta de ti Kara sjö, som 10 11

var den verkiga pesthärden. Varken vattenedning eer avoppsedningar fanns. Avstjäpningspatser och gödsestackar åg mitt i staden, störst var det s k Augmötet vid Kornhamnstorg. Ingen annan pats i Sverige hade så stor sjukighet som Stockhom. De dåiga sanitära anordningarna i förening med trångboddheten gjorde, att epidemierna avöste varandra. Det har beräknats att en tjugofemåring på andsbygden hade möjighet att eva nästan tov år ängre än en jämngamma stockhomare vid denna tid. Trots detta fyttade människor från andsbygden ti Stockhom, framför at från södra och meersta Sveriges jordbruksbygder. Om de visste hur förhåandena i Stockhom var hade ingen betydese; de måste fytta. Vaet stod mean närmaste större stad och emigration. Den kraftiga fokökningen i Sverige under 1800-taet förorsakade, att jordbruket inte ängre gav arbete åt aa. I Stockhom fanns i aa fa arbetsmöjigheter. Från 1850-taet bev Stockhom andets edande fabriksstad. Naturigtvis var det ångmaskinerna, som i första hand åstadkom detta. Stockhoms position som huvudstad kan ti en de förkara, att dess industri bev så mångsidig, framför at från 1870-taet. Vetenskapiga och kuturea institutioner möjiggjorde förbindeser med andra änder. stockhomsindustrierna var mestades först med att dra nytta av tekniska nyheter. Det var denna för tiden vä utveckade industri, som gav arbetstifäena och ockade människor ti Stockhom; från 1870-taet i atmer ökande takt Så sent som 1850 fanns det tre gånger så många hantverkare som industriarbetare i Stockhom. De festa industriarbetare var syssesatta inom textiindustrin, som hade gama anor i staden. Det var dock inte denna industri utan verkstads- och ivsmedesindustrin, som förvandade Stockhom från en hautverkarstad ti en industristad. Band verkstadsindustrier, som under denna period kom att ge arbete åt många människor, kan nämnas bröderna Boinders mekaniska verkstad på Kungshomen, Wiiam Lindbergs vid Tegeviken på Södermam samt AB Atas verkstäder som åg mean Torsgatan och Rörstrandssjön. Bröderna Boinder köpte efter verkstadsstudier i Engand ett nedagt bomusspinneri vid Kara sjö och konstruerade där sin första ångmaskin 1845. 1877 var 520 arbetare syssesatta vid Boinders. Maskiner för sågverk och kvarnar samt spisar, kaminer och trädgårdssoffor tiverkades där. Wiiam Lindberg, som var utbidad vid Teknoogiska institutet i Stockhom, övertog 1853 Södra varvet, där han året efter byggde det första ångfartyget i järn. På 1860-taet hade hans mekaniska verkstad och varv 300 man i arbete. 1873 bidades AB Atas, som två år senare syssesatte 610 arbetare och då var den största verkstaden i Stockhom. Ti att börja med hade man järnvägsmaterie som speciaitet. Anäggningarna Edkvarn och Tanto sockerbruk kan inte förbigås när det gäer ivsmedesindustrier under perioden. Edkvarn uppfördes på den pats där Stockhoms Stadshus nu igger och konkurrerade redan 1806 ut många små väderkvarnar. I sutet av 1860-taet var den en koossa anäggning med mycket kraftiga ångmaskiner och b a tio par kvarnstenar, grynverk, siktmaskiner och ti och med en hissanordning. Så kom eden ös i anäggningen den 31 oktober 1878. Edkvarns brand väckte en enorm uppmärksamhet. Oskar II besökte sjäv brandpatsen. En ny kvarnanäggning, ännu mer mekaniserad än den föregående, uppfördes inom kort tid på samma pats. Fera små sockerbruk i Stockhom gick 1855 samman och grundade ett modernt sockerraffinaderi i Tanto på Södermam. Det bev snart det största sockerbruket i andet. I början av 1870-taet var 150 arbetare anstäda där. Andra ivsmedesindustrier med många anstäda var ängbagerier och bryggerier. Den ökande fokmängden i staden krävde förbättringar och förändringar inom många områden. 1853 fick Stockhom gasbeysning och 1861 vattenedning. Men ytterigare genomgripande reformer behövdes. I Gama stan var t ex fera kvarter het försummade. 1862 utfärdades nya kommunaagar i Sverige. Stockhoms nyvada stadsfumäktige tisatte en kommitte för att utarbeta en ny stadspan. Ordförande i kommitten bev Abert Lindhagen (1823-1887), som gjort sig känd som en skickigjurist och nitisk kommunaman. Lindhagen panerade för en storstad och var 1866 färdig med sin pan Espanadsystemet Det nya Stockhom skue bi en stad het byggd i sten, viket b a skue förhindra ödeäggande edsvådor. De breda trädpanterade espanaderna skue underätta trafiken, och jus och uft skue säppas in i bostä- 12 13

derna, som för aha skue vara hyresägenheter. Ett ganska begränsat utrymme skue på så sätt ge pats för en växande befokning. Beträffande de nya kvarteren skue d.essa bebyggas av enskida spekuanter. stockhomarna mottog mte hans pan med någon större entusiasm. Den verkade för storstiad, och staden skue tvingas ti dyra markinköp med tanke på de breda gatorna. Inte förrän 1874--1880 faststädes stadspanerna för de oika stadsdearna, och då hade gatubredden överat minskats. 2 En fokskoärare kommer ti staden Söndagen den 12 augusti 1872 kockan 2 på eftermiddagen angjorde ångaren "Hans Brask" Riddarhomen i Stockhom. Band passagerama befann sig den tjugoårige ny~x~iner~d~ foksko~ äraren Kar Oof Broström, som ett dygn tidigare stgtt ombord 1 Linköping. Detta var Kar Oof Broströms första ångbåtsfärd och även första besök i Stockhom. Han hade haft tur med vädret och i fua drag njutit av andskapet, berättar han i sina evnadsminnen. 3) Broström var född i ett mycket fattigt arbetarhem i gruvsamhäet Åtvidaberg. Från och med sitt tionde år hade han haft oika arbetsuppgifter vid gruvan och kopparverket, som då ägdes av baroniet Adeswärd. I samband med konfirmationsundervisningen "upptäcktes" han emeertid av de båda präster som var hans ärare,' viket resuterade i att han sökte ti Linköpings seminarium. Tack vare ett ån av friherrinnan Adeswärd kunde han finansiera denna vistese vid seminariet. Inspektören för Stockhoms fokskoor, Jonas Meijerberg, hade vänt sig ti rektor Anjou vid seminariet i Linköping och erbjudit pats åt några nyexaminerade ärare. Vaet hade fait på Kar Oof Broström, född 1852, samt två gotänningar vid namn Oof Kahström, född 1848 och Victor Björkander, född 1849. Sedan 1865 fanns i Stockhom inget seminarium för maniga eever. Stockhomsyngingar, som vie utbida sig ti fokskoärare, sökte i amänhet ti seminariet i Uppsaa. De festa unga ärare som anstädes i Stockhom under denna tid kom, iksom Kar Oof Broström, från andsorten och gjorde sin första bekantskap med staden och dess invånare i samband med anstäningen. Redan innan båten agt ti upptäckte Broström ti sin gädje kamraterna Kahström och Björkander på kajen. Dessa hade skaffat honom ett tifäigt ogi i ett av frontespisrummen i Bergstrahska huset från 1640-taet mitt emot Riddarhuset. Efter att Broström instaerats, gick de unga ärarna ut för att äta middag. Man skue riktigt så på stort denna första dag i Stockhom och intaga måtiden i Berns saong och därefter bege sig ut på Djurgårdssätten för att fortsätta firandet. Stockhom var 1872 fortfarande en småstad med åga hus och trånga gator. Det största huset näst sottet var den då nyuppförda Centrastationen. I sina evnadsminnen återger Broström några intryck han fick under den här första promenaden i huvudstaden. Man passerade Mynttorget, och Broström såg därifrån en mäktig byggnad, som han av storeken att döma förstod var Stockhoms sott. På grund av aa sprickor och trasiga putsytor förefö det honom i stort behov av uppsnyggning, och särskit imponerad bev han därför inte. "Gustav Adofs torg syntes mig för trångt", skriver Broström. Förmodigen var det mycket fok på torget på söndagseftermiddagen, eftersom Gustav Adofs torg var den stora samingspatsen i staden. Vid torget åg då b a Kong Operahuset (Gustaf III:s opera) och även stadens största hote, det berömda Hote Rydberg, mitt emot Norrbro. Stockhom var inte heer enbart de gåendes stad utan även hästarnas. Hote Rydberg hö sig med en hästbuss ti exempe, och det gäde att se upp för hästdroskor, ridande, arbetsåkdon och iband skenande hästar.4) Via Arsenasgatan kom man ti Kungsträdgården, som Broström besviket beskriver på föjande sätt: "Kungsträdgården hade vä några träd nypanterade -men inga gräsmattor, inga bommor." "Torget", som området omkring Kar XIII:s staty kaades, var en sandöken. För stockhomarna var dock Kungsträdgården redan nu ganska popuär. Den första stockhomsutstäningen ordnades där 1866, och 1868 öppnades Banchs kafe, som i popuaritet starkt tävade med Berns. "Vi styrde våra steg ti Berzeii park", fortsätter Broström. "Adrig gömmer jag det mäktiga skönhetsintryck, som en bomsteranäggning där gjorde på mig. Något så vackert hade jag adrig sett." Berzeii park hade anagts på det då igenfyda s k "Katthavet", innanför Nybron. Statyn över Jöns Jacob Berzeius hade rests 14 15

1858, men därefter hade man åtit parken förfaa. År 1869 fick emeertid Stockhom en stadsträdgårdsmästare, Afred Medin, som skue komma att förse Stockhoms stadsparker med "ett övermått av skuggande träd och buskage, väansade gräsmattor och prunkande bomstergrupper". En av de första parker han tog itu med var Berzeii park. Just sommaren 1872 hade han åstadkommit ett speciet vackert arrangemang, "den stora bomsterkorgen", runt statyn. Vid Berzeii park öppnade konditorn H R Berns 1863 en saong för amänheten. Denna bev mycket popuär, i synnerhet som den amänt omtyckte August Meissner speade där med sin orkester åren 1869-1903. På Berns intog Broström och hans kamrater en måtid, bestående av smörgåsbord, soppa, fisk, kött, efterrätt och en faska ö, i sanning ingen dåig måtid. För detta betaade de en riksdaer + 10 öre i dricks.s) "Efter middagen begav vi oss ut ti Djurgårdssätten och gjorde därmed vår första bekantskap med det brokiga men i mitt tycke föga titaande fokiv, som givit upphov åt så många entusiastiska skidringar. Jag trivs inte i fokträngse", skriver Broström. På måndagen vandrade de runt i staden för att orientera sig. Säkert gjorde de många nyttiga erfarenheter denna dag, som för de festa människor var en arbetsdag. Kar Oof Broström fick nog vänja sig vid fokträngse. På tisdagsmorgonen instäde de sig hos fokskoomas inspektor på Småands gatan. En seminariekamrat från Linköping, Johan Moin, född 1850, som redan tjänstgjort ett år i Stockhom, presenterade dem för chefen. De bev bjudna på kaffe och anvisades i vika skoor de skue tjänstgöra. Broström hamnade i Storkyrkans fokskoa, Björkander i Ladugårdsandsskoan och Kahström i Katarina fokskoa. Moin tjänstgjorde redan i Adof Fredriks fokskoa. Så skue bostadsfrågan ordnas. Detta var den stora bostadsbristens år i Stockhom, då människor måste bo i övergivna fabriksokaer, i tät eer t o m under bar himmel Tyskbagarbergen i Ladugårdsands församing bev ett centrum för de bostadsösa. De unga ärarna, som hade arbete ordnat, verkar inte ha haft något probem med att skaffa bostad. Björkander och Broström erhö tiika med Moin inackordering hos en gamma mamse Wadström, som bodde mitt i Hamngatsbacken, och Kahström fick husrum hos en fru vid Nytorget. Den sistnämnde fick mycket nära ti skoan, men de övrigas skoväg var även den överkomig. Broström fick ju dessutom nära ti Berzeii park, som gjort ett så starkt intryck på honom. Han försummade inte heer att besöka denna, så ofta han hade möjighet. När Kar Oof Broström och hans kamrater från seminariet i Linköping började sin tjänstgöring vid Stockhoms fokskoor 1872, hade fokskoeväsendet i staden redan en vä genomförd organisation. Fokskooma kom i många sammanhang att påverkas av de stora industriernas äge genom det snabbt ökande barnantaet i dessa områden. Ä ven om man måste ta ti nödösningar, yckades man ändå på något sätt ta hand om barnen. Under det kommande decenniet förändras stadens utseende ångsamt, b a genom högre hus och bredare gator. Även de skohus som byggs omkring 1880 är mycket större än de som uppförts tidigare. De skohus som 1864 stod färdiga i Maria, Ladugårdsands och Adof Fredriks församingar var samtiga avsedda för 200 barn vardera. Det under perioden sist uppförda skohuset, Jakobs och Johannes fokskoa 1879, kunde ta emot 800 barn (se biagorna C I-C III). Men innan man kommer dit har fokskooma en ång väg att gå. Noter ) Överståthåarämbetets femårsberätteser 1842-1847, 1881-1885 och 1866-1870 s f. Genom ett kungigt brev 1870 bev även "den norr om Kong!. Djurgåren beägna mark, som sträcker sig norrut ti kanaen vid Åkistan - - med Stockhom sammanagd." Perioden igenom bev ytan av denna sistnämnda de adrig uppmätt och därför inte uppptagen i uppgifter om stadens yta. _2) Ski.dringen av den industriea utveckingen i Stockhom utgår från framstänmgar 1 Högberg II s 14ff, 87ff, 173ff samt Fogeström, En resa ti Stockhom 1871 s 15. 3)_Det föja~de.?~gger näs.tan _het på Kar Oof Broströms evnadsminnen från Åtv1daberg, Lmkopmgs semmanum och Stockhoms fokskoor i ÅSU 71 s 61ff. 4) Fogeström, En resa ti Stockhom 1871 s 11. 5) Fera restauranger.i Stockhom serverade vid denna tid samma typ av måtid kaad Tabe d'höte. Pnset var överat detsamma som Broström betaade (Fogeström, En resa ti Stockhom 1871, s 36). 16 17

2 Foktindervisningen i Sverige fram ti 1880-taet En översikt Fokundervisningen i Sverigeföre 1842 årsjokskoestadga Vår första skoordning går tibaka ti 1571, då vi fick en ny kyrkoordning. I denna finns en passus, som åägger prästerna att förvissa sig om att de som första gången går ti nattvarden kan tio Guds bud, trons artikar och bönen Fader Vår. Prästerna skue även undervisa församingsborna i katekesen. I 1686 års kyrkoag tikommer ytterigare en bestämmese, som gäer undervisning: kapanen eer kockaren skue ära barnen äsa. Nödvändigheten av att kunna äsa uppkom i och med den tidigare bestämmesen om katekesundervisning. Inärningen underättades väsentigt om man kunde äsa. Vanigen ombesörjdes dock äsundervisningen i hemmen. Genom regebundet återkommande s k husförhör kontroerade prästerna nu församingsbomas äskunnighet och katekeskunskaper fr o m 8-1 0-årsådem. En kungig resoution 1723 anbefade förädrar och förmyndare att "fitigt håa sina barn ti att ära äsa i bok och deras kristendomsstycken". Förädrar åades vid vite att antingen i hemmet eer genom skomästare ombesörja barnens undervisning. Läsundervisningen var hea tiden hopkoppad med katekeskunskaperna. År 1811 bev konfirmationen obigatorisk, och då gäde det att kunna äsa, innan man började undervisningen för prästen. Varken i 1686 års kyrkoag eer 1723 års kungiga resoution nämns något om särskida skohus, där de barn i församingen som inte erhö undervisning i hemmen, kunde undervisas av kapan, kockare eer skomästare. Behovet uppkom dock i och med att en bestämd person skue inneha sistnämnda uppdrag.t) 19

Församingarna fick ett tryck på sig att ombesörja skookaer. På andsbygden inrättades en de sockenskoor, i rege i kyrkbyn, som dock inte kunde besökas av de barn, som bodde i de mest avägset beägna byarna. En de församingar anstäde skomästare, som på skida vikor ambuerade mean de oika byarna och undervisade barnen. Många stormän ordnade med barnskoor på sina gods under 1600- och 1700-taen. I städerna inrättades amänna barnskoor, vika i första hand skue användas av de många barn som här inte kunde få sin äs- och kristendomsunder-. visning tigodosedd i hemmen. Samtidigt var de ett ed i att i \begränsa det okontroerade tiggeriet på gatorna.2 I de festa ~täder fanns mot sutet av 1700-taet så kaade fri- och fattig ~,\~koor, vika underhös av fattigvården eer av donationsmedel ' 1 Vid en undersökning- tämigen opåitig- som gjordes 1839 angående fokundervisningen i Sverige, konstaterades, att i andets 2 308 församingar endast fanns 009 fasta skoor varav 938 med egna skohus.3 Först genom 1842 års stadga åäggs församingarna att inom fem år inrätta "minst en, hest fast, skoa med wederbörigen godkänd ärare". Redan under förra häften av 1800-taet ineds en påtagig samhäsförändring genom andsbygdens proetarisering och den begynnande industriaiseringen i städerna. Detta medför het ändrade hemförhåanden. Många barn ämnas utan tisyn om dagarna. Därmed ökar tiggeriet. I de skoor som tidigare nämnts hade undervisningen vanigen gät enbart innanäsning och kristendomskunskap - atså vad vi kaar fattigskoor. Dessa utgjorde ett kompement ti hemundervisningen. Huvudorsaken ti att man verkigen kommer ti ett besut om införande av obigatoriska fokskoor 1842 är rädsan för den ökade proetariseringen, som medförde, att de fattiga hemmen försummade barnens undervisning och tisyn. Trots att de iberaa ideerna kom med i formueringen av 1842 års fokskoestadga, fungerade fokskoan änge som en fattigskoa i de festa församingar. Förutom att det var svårt att få förädrarna att skicka sina barn ti skoan, bidrog även bristande ekonomiska resurser i församingarna ti att barnen sutade i förtid.4) 1842.»wtntk No. 19. /*örfattnht!)$-.,s.aming..tt o n 9 L iw G i: t f ft å b i go <e t G & 9 0 n!jitnbt.'ofk,unb'enuimin!jtn i fiktt; Qifn,en EitoifO~Im~ ott btn 18 Sunii 1842. Den agstadgade svenska fokskoan (Dppfff (rda 'rt~r~~,..) När vi taar om.den agstadgade svenska fokskoan, menar vi den sko.fo?ti som mfördes genom Kung Maj:ts nådiga stadga den 18Junt 1842 (SFS 1842:19) och upphörde 1962 i och med 20 21

grundskoereformen. Under denna tid förnyades stadgan 1882, 1897 och 1921. Läropaner, de tre första kaade normapaner, utfärdades 1878, 1889, 1900, 1919 och 1955. 1 1842 års stadga angående fokundervisningen i riket fastsogs b a föjande: " hwarje stads-församing och hwarje soc~e? på andet bör finnas minst en, hest fast, skoa med wederborhgen godkänd ärare." Dessa fokskoor borde vara inrättade och ärare anskaffade inom fem år från författningens utfärdande.( ) Lärarna skue utbidas vid särskida seminarier, ett i huvudstaden och ett i varje stiftstad. ( 5) De kunskapsämnen barnen erbjöds undervisning i, var desamma som fordrades av den som skue antagas som ärare i fokskoa: "Catechesen, Bibiska Historien, Physisk och Poitisk Geographi - - - Fädernesandets Historia och.. hufwudd:agen af den amänna Historien, Räknekonsten så wa theorettskt som practiskt ti och med sammansatt Regua de tri uti hea och brutna ta amänna begreppen af Geometri och Linear-teckning, samt Nat~räran." Även gymnastik och kyrkosång skue förekomma i undervisningen.( 6 och 7) skobarn, som på grund av fattigdom eer bris~ p~ "erford~rig fattningsgåfwa" hindrades att begagna ~nd~rv1smnge~ ~~gon ängre tid, borde innan de ämnade skoan atmmstone ha mhamtat miniroikunskaper i föjande ämnen:. "a) ren och fytande innanäsning af Swenska språket, så Latinsk som Swensk sti. b) Reigionskunskap och Bibisk H~~t?ria ti den g:ad, som erford~~s för att kunna hos Fresterskapet borja den egentiga Nattwardsasningen.. n1 c) Kyrkosång, med undantag för dem, som derti sakna a 11 t a ag. d) skrifwa; och e) de fyra Räknesätten i hea ta".( 7) Från och med 1809 fram ti111841 hade fokskaefrågan varit på ta vid riksdagarna. Fera kommitteer hade arbetat med frågan, men något besut hade adrig kunnat fatta~:. De mest konservativa menade, att det rackte med kristendomsundervisning och på sin höjd innanäsning, när det gäde statens engagemang för fokundervisningen och förordade atså vad som brukar kaas en fattigskoa. Liberaerna hade hea tiden hävdat en av stat och kommun understödd medborgarskoa, en skoa för aa barn oberoende av stånd. De framhö, att de nya grundagarna 1809 städe större krav på kunskaper hos medborgarna och betonade i första hand vikten av att även kunna skri va och räkna. Ti och med sådana ämnen som geografi, historia, teckning, sång och gymnastik vågade iberaerna ta upp på programmet. I 1842 års stadga kom de iberaa ideerna med. Fokskoan bev principiet en medborgarskoa, men genom bestämmesen om miniroikunskaperna var även fattigskoan med i panen. Det åg nära ti hands, att miniroikunskaperna bev normgivande och fokskoan därmed närmast bev en fattigskoa. Den agstadgade fokskoan 1842-1882 Probem från början i de nya skoorna. Småskoor Läsning bev givetvis det viktigaste ämnet i skoan. På 1840-1850-taen räknade man fortfarande med att hemundervisningen ti stor de fungerade, och att barnen kunde äsa något då de skrevs in i skoan. Men barnen kom at oftare utan denna kunskap, viket kompicerade undervisningen för äraren, som kanske hade mer än 100 eever i en sa, avsedd för 60. Med Engand som förebid hade man redan 1818 infört växeundervisningsmetoden, som gick ut på att mer försigkomna eever, s k monitörer, hjäpte ti vid undervisningen. Atför många barn ärde sig adrig äsa i denna mijö, som många gånger bev mycket oroig. Man öste probemet med att år 1859 införa småskoor, där i första hand äsinärningen skue ske. Undervisningen skue skötas av icke examinerade ärare. Den som sökte arbete som småskoärare behövde bara inför skorådet bevisa tiräckiga kunskaper och färdigheter för uppgiften.5) Iden med småskoor hade ti upphovsman greve Thorsten Rudenschöd (1798-1859), som på Kåandsö i Västergötand startat en egen försöksverksamhet med småskoor. Från 1849 fick han ett understöd av regeringen och från och med 1854 ett ansag av riksdagen, som gav honom möjighet att resa runt i andet och ge råd och anvisningar för undervisningens ordnande.6 22 23

Småskoan sanktionerades genom en kungig kun_görese ~v den 23 apri 1858, men först i 1878 års normapan f1ck den sm givna pats i fokskoan. Enigt normapanen skue f~kskoan vara 6-årig (uppdead på småskoan och "den egenthga fok: skoan"). I den nämnda kungiga kungöresen bestämdes o~ksa om införande av s k högre fo~~koor? som skue utgöra en dtrekt överbyggnad på fokskoan. A ven tt dessa skoor var Rudenschöd idegivare. Fredrik Ferdinand Carson chefför eckesiastikdepartementet Att i praktiken genomföra den fokskoa som?esutats 1~42 visade sig ytterst svårt. Fokskoans dubba u~pg1fter att ersat~a hemundervisningen och meddea medborgerhga kunskaper hdrog ti besvärigheterna.. Som redan nämnts, fick småskoan den första uppg1ften och "den egentiga fokskoan" och högre fokskoan den andra uppgiften. Vid ingången av 1860-taet stöddes f~~ksko~.. fortfarande av iberaerna vars anhängare kämpade for att hoja fokskoan~ status. I r~geringen satt den iberae poitikern, professorn.. historia Fredrik Ferdinand Carson (1811-1887) som chef for eckesiastikdepartementet 1863-1870 och 1875-18~8. Några av sina största insatser kom han att göra för fokskoan, 1 forsta hand när det gäde organisationen.. På F F Carsons initiativ utfärdades den 22 apn1864 ett kungigt cirkuär, enigt viket växeundervis~ingen avskaffades. Barnen skue indeas i kasser med hänsyn tt kunskaper och undervisas direkt av äraren..... Redan 1861 hade de första fokskoeinspektörstjänsterna mrattats. Vid det första fokskoeinspektörsmötet, sot;t hös 1862, konstaterades, att vad som framför at saknades 1 foksk.oorna var äseböcker. Man äste i biben och psa~boken samt 1 katekesen som man dessutom skue ära sig utantt. ön~kemå framfördes om att staten skue bidra ti författan~et av en ämpig äsebok för fokskoan. F ~ Carson kom att hart engagera sig för tikomsten av denna asebok och styra dess innehå. Han kämpade för medborgarskoan, och tanken med äseboken måste ha varit att åta skapa en abok, som var så aktue och informativ som möjigt. Denna bok skue ju gå ut ti aa församingar. Läsövningarna skue förutom skönitterära insikter ge barnen kunskaper i historia, geografi och naturära. Utsikten att de fattiga församingarna vid denna tid skue kosta på speciaböcker i dessa sistnämnda ämnen var minima. Lärobokens utformning var ett sätt att tis vidare ösa probemet. År 1868 kom "Läsebok för fokskoan" ut i en uppaga på 25 000 exempar. Boken omfattade 564 sidor, och fokskoorna fick köpa den inbunden ti ett pris av 75 öre. Föraget erhö manuskriptet gratis. Författarna betaades av eckesiastikdepartementet, varför "Läsebok för fokskoann ofta kaats "Statens äsebok". På aa hå var man under de första åren mycket positivt instäd ti "Läsebok för fokskoan n. Den betraktades dock som vä svår för fokskoans eever men behö änge sin monopostäning. Ny metod för äsundervisningen När det gäde sjäva äsinärningen användes änge den gama bokstaveringsmetoden (stavningsmetoden). Från Tyskand får vi redan vid 1800-taets mitt den s k jud-skriväsemetoden. Mer amänt infördes den i fokskoorna under ite oika varianter på 1860-taet. Barnen ärde sig först juden och därefter tecknen för dessa. Denna metod kombinerades atid med skrivövningar. Ljud-skriväsemetoden användes mest i städerna, medan man på andsbygden fortsatte att stava. Seminarieundervisningen reformeras Ä ven seminarieundervisningen reformerades. Den var från början, 1842, 1-3 terminer, bev 1862 treårig och 1878 förängd ti fyra år. Ti att börja med utbidades enbart maniga fokskoärare, men fr o m 1859 fick kvinnor utbidas vid tre seminarier. Genom kungiga kungöresen den 22 apri 1864 minskades antaet seminarier. För maniga eever kom föjande seminarier att bibehåas: Uppsaa, Linköping, Växjö, Lund, Göteborg, Härnösand och Karstad. Seminarierna i Stockhom och Skara stod 24 25

öppna enbart för kvinniga eever, och ytterigare tre seminarier inrättades för dessa: i Kamar och Faun 1875 och Umeå 1879. Ä ven när det gäde småskoans ärare kom krav på utbidning. Det bev i första hand andstingens uppgift att ha hand om denna utbidning. Genom en kungig kungörese 1878 faststädes utbidningstiden ti minst 7 månader. 3 Fokundervisningens speciea utformni11g i Stockhom före 1842 1882 års fokskaestadga En ny fokskaestadga utfärdades den 20 januari 1882. Det intensiva reformarbetet under 1860- och 1870-taen på fokskoans område hade ett ti att en mängd förordningar och cirkuär hade tikommit, vika nu samades i den nya stadgan. Denna var samtidigt en omarbetning av 1842 års stadga med en mera ogisk uppstäning. I 1882 års stadga faststädes skoådern ti fr o m det år barnen fyde 7 år t o m det år de fyde 14 år. 7) Noter ) K Linge, s 3ff. E Johansson, Gå i skoa hemma, s 36. E Johansson, En studie med... s 6. 2) Sandin 1984, s 112. 3) SFH I Aquionius, s 266. 4) Thunander, s 237ff. 5) Psykoogisk Pedagogisk uppsagsbok, s 1708 6) SFH II Aquionius, s 353ff. 7) Framstäningen bygger på uppgifter i SFH III Sörensen. I Stockhom gäde samma kunskapsminimum för att första gången erhåa nattvarden som för andet i övrigt. I nordinantia pro ministerio Stockhomiensi" av år 1643 fick Stockhom sin första ag angående katekesförhör. Enigt denna skue söndagar och hegdagar efter aftongudstjänsten varje församingsmedem i en viss bestämd ordning förhöras i sina kristendomskunskaper. Man kan antaga, att agen efterevdes under deri tid Oavus Laureius, agens upphovsman och pastor primarius i Stockhom, verkade här, men efter det att denne år 1648 utnämnts ti biskop i Västerås, var man inte ängre så noga med katekesförhören, enigt konsistoriets protoko såvä 1669 som 1671. I 1686 års kyrkoag fanns en särskid paragraf angående katekesförhör i städerna. Katekespredikningar skue håas i ottesången, och församingsbor, som särskit kaats, skue infinna sig. I Sotockhom dröjde konsistoriet ti 1689 innan man tog itu med fragan. Lagen kom dock att tiämpas oika i de skida församingarna, b a på grund av att ottesång inte förekom i aa församingar. Amänna barnskoor i Stockhom, först kaade mamskoor senare kyrkskoor, kom under 1roD-taet att inrättas i de oika för-' ~amingarna med början i Kara 1649. Endast pojkar undervisades 1 dessa skoor. I storkyrkeförsamingen inrättades ingen kyrkskoa. Där fanns sedan medetiden stadens skoa, Storskoan, som utgjorde en för Stockhoms församingar gemensam högre skoa. storskoan fick dessutom tjänstgöra som amän barnskoa i denna församing. Under pesttiden 1710-1711 instädes undervisningen i samtiga skoor, och inte heer katekesförhör fick håas i församing- 26 27

arna under denna tid. Under resten av 1700-taet verkar det ha varit svårt att få fok att infinna sig ti katekesförhören. Oika metoder prövades för att komma tirätta med probemet. Man ordnade särskida skriftförhör varje vecka, och en de präster besökte församingsborna i deras hem.> Samfundet Pro fide et christianismo (Svenska samfundet för tro och kristigt iv), bidat år 1771 i Stockhom, inrättade år 1777 två s k kateketskoor i Stockhom, en på norr och en på söder. I dessa skoor undervisade vanigen yngre präster, kaade kateketer (undervisare), i innanäsning, katekes och bibisk historia under två eer tre timmar på söndagseftermiddagarna. Eeverna var framför at tjänstefok och hantverksäringar, som på grund av åder, tjänst eer kön inte kunde beredas undervisning i andra amänna skoor. År 1819 fanns åtta kateketskoor.2) Konsistoriet understödde kateketskoorna, och då dessa bev dåigt besökta, uppmanades förädrar och husbönder att tihåa de försumiga att fitigare gå i skoan. Den första fri- och fattigskoan (se kap 2) i Stockhom bidades i Storkyrkoförsamingen år 1794. 1814 fanns fri- och fattigskoor i samtiga Stockhoms åtta territoriea fö'rsamingar samt i tyska församingen. I dessa skoor undervisades även fickor. Mean åren 1808 och 1828 var ottesångsgudstjänsterna instäda under den mörka årstiden (fr o m september ti maj). I stäet skue katekesförhör ordnas rotevis med församingens medemmar. Innanäsningsprov fick vid dessa förhör inte uppta tiden! Ti att börja med ansåg konsistoriet, att denna typ av katekesförhör gav ett gott resutat, men ändrade snart uppfattning. Katekesförhören besöktes återigen mycket säan, och tvångsåtgärder eer straff för denna försummese var det svårt att tiämpa. (Liksom tidigare hade också avvikande reger praktiserats inom vissa församingar.) Konsistoriet ansökte då om att få sopa katekesförhören. Man tycktes ha gett upp försöken att förmå stockhomarna att infinna sig ti dessa. Konsistoriet måste även ha ansett, att för de fattiga barnens äs- och kristendomsundervisning var det nu ganska bra ordnat; katekesförhören kunde undvaras. Kung Maj:t bifö ansökan den 7 november 1828. Vika möjigheter fanns då för de fattiga barnen i Stockhom att få undervisning vid denna tid? Hemundervisningen kan knappast ha fungerat band den fattiga befokningen i huvudstaden. Det var ätt att undkomma äskunnighetskontroen, ara hest som man vid katekesförhören inte haft tid att kontroera denna. Förutom de redan nämnda fri- och fattigskoorna samt kateketskoor.~a fanns ett ~undra~a småbarnsskoor av het privat karaktar. Deras uppgtft var 1 första hand att i förädrarnas stäe ära små barn bokstäverna och i bästa fa stava och äsa. Den kände skoman~~n ~ar U~k Broocman (1783-1812) företog år 1811 en undersoknmg beträffande dessa skoor: "Den som icke på annat vis kunde försörja sig, inrättade en skoa", säger Broocman, som gav en mycket nedsående bid av undervisningen i dessa inrättningar.3) Vid barnhemmen bedrevs en viss skoverksamhet Stora Barnhussk~an i Adof Fredriks församing hade sedan 1785 två kasser. Fnmu~ebarnhuset, instiftat 1753, förenades från början med en skoa. A ven i garnisonsförsamingarna inrättades barnskoor från 1700-taets sut, t ex Artieriregementets skoa 1752 och Svea ifgardes skoa 1773. På Skeppshomen fanns en fattigskoa och 1813 inrättades en skeppsgosseskoa. oår 1807 fick Stockhom genom ett kungigt brev en fattigvardsstadga, som även innehö föreskrifter om hur de fattiga barnens undervisning skue ordnas. Aa barn, vars förä1drar inte kunde bekosta deras undervisning, skue få den av fattigvården. Detta skue gäa såvä fickor som pojkar. Kyrkskoorna skue ombesörja denna undervisning. I dessa skue nedersta kassen endast vara öppen för fickor. Denna stadga har bivit kaad "Stockhoms första fokskoestadga", men den kom inte att gäa i mer än fem år. Kung Maj:t utfärdade år 1812 en ny fattigvårdsförordning för Stockhom: Kyrkskoorna bev återigen öppna enbart för pojkar och skue mte bara vara ti "för dem, hwikas torftighet eer ho g synes bestämma dem för de ägsta yrken band den arbetande Ca~sen". Under den närmaste tiden tikom ytterigare fri- och fattgs~.oor,. fer~ speciet för ~tickor, t ex Kara församings s~oa for fattiga ~tc~or och Katanna församings skoa för fattiga ftckor. Med början 1 Storkyrkoförsamingen 1806 hade s k hantverksskoor inrättats i församingarna. Dessa var avsedda för gesäer och ärgossar för att under tre timmar om söndagarna 28 29

"bibringa dem åtminstone någon de av den sjäsoding och de kunskaper, som för deras bestämmeser äro oumbäriga". År 1813 sände den s k uppfostringskommitten ut ett cirkuär ti konsistorierna för att få uppysningar om skooma i riket. Trots protester från konsistoriet i Stockhom edde denna undersökning ti att Stockhoms skoväsen fick en het ny organisation. Denna stadfästes genom ett kungigt brev den 29 januari 1819.4) storskoan (se ovan) bev nu gymnasium. Kyrkskooma i Kara och Maria ombidades ti ärdomsskoor (skoor som skue förbereda gymnasie- och senare universitetsstudier). Jakobs och Katarina kyrkskoor bev högre apoogistskoor. Kyrkskooma i Ladugårdsands, Adof Fredriks och Kungshoms församingar bev ägre apoogistskoor, tisammans med en nyinrättad ägre apoogistskoja i Storkyrkoförsamingen. Den högre apoogistskoan var treårig och den ägre tvåårig. (Apoogistskooma förberedde inte ti studier vid ärdomsskoor och gymnasier. De var avsedda för bivande ägre tjänstemän och näringsidkare.) För att inte het förbise det stora behovet av den mest eementära undervisningen inrättades fyra s k amänna bamskoor: på Norrmam och på Södermam 1820, i Staden mean broarna 1821. Dessutom bev år 1827 skoan på Djurgården en amän barnskoa. I dessa fyra skoor undervisades barnen enigt växeundervisningsmetoden i stavning och äsning, kristendomskunskap, räkning, ite svensk grammatik samt kort sammandrag av svensk historia och geografi. Över samtiga skoor, som organiserades eer tikom genom 1819 års reform av huvudstadens skoväsen, tisattes en direktion, Direktionen över Stockhoms Stads undervisningsverk Frioch fattigskoorna däremot sorterade fortfarande under konsistorium. En specie grupp av skoor, som meddeade eementär undervisning åt den fattigare befokningens barn, var de s k donationsskoorna, t ex Murbeckska stiftesen, Phiipsenska skoan, Kraftska skoan samt Jakobs och Johannes fri- och fattigskoa. Dessa skoor ydde inte under konsistorium som de övriga fri- och fattigskooma utan under särskida direktioner. Ti sist måste ytterigare en skoa nämnas, Växeundervisningssäskapets normaskoa, som tikom år 1830 och år 1842 ombidades ti Sveriges första fokskoärarseminarium.5) Växeundervisningsmetoden ti Sverige och stockhomsskoorna I det~a sammanhang bör växeundervisningsmetoden något besknvas, eftersom denna kom att användas i de amänna barnskoorna, församingarnas fri- och fattigskoor samt de festa av ovan nämnda skoor under särskida direktioner. I Stockhoms fokskoor hö den sig sedan kvar ti 1862, då den successivt avveckades. Genom ett kungigt cirkuär 1864 (jfr kap 2) avskaffades växeundervisningsmetoden i Sverige, men det skue dröja många årtionden innan den het försvann. Metoden hade sitt ursprung i Engand, där pedagogen Joseph Lancaster ( 1778-1838) i London startade en skoa i viken han ensam med hjäp av monitörer undervisade 500 barn. Lancasterskoor upprättades överat i Engand och även på kontinenten. Eftersom Lancaster 1801 bev kväkare, viket fick betydese för undervisningen vid hans skoor, förmåddes den skotske pedagogen ~ndrew Be (1753-1832) att starta iknande skoor i högkyrkig anda. (Be hade oberoende av Lancaster använt ett iknande system vid en skoa för pojkar i Madras i Indien.) Första gången man kunde äsa om metoden i Sverige var 1810 i "Magasin för förädrar och ärare", som utgavs av den tidigare nämnde skomannen Broocman. År 1814 hade greven och poitikern Jacob de agardie (1768-1842) vistats i Engand och kommit i kontakt med Bes och Laneasters metoder där. Jacob de a Gardie var mycket engagerad i fokbidningsarbete, och i denna undervisningsmetod tyckte han sig se en möjighet att med mycket små mede nå de ara sämst städa också i Sverige. Omedebart efter engandsvistesen kontaktade han Kar XIII och utverkade av honom, att en skickig skoman på statens bekostnad skickades iväg för att studera undervisningsmetoderna i Bes och Laneasters skoor. studieuppdraget gick ti en ung ärare, fi mag Per Reinhod Svensson (1789-1877), anstäd vid den 1811 grundade Phiipsenska skoan i Maria församing. I P R Svenssons instruktioner 30 31

ingick även att studera den schweiziske pedagogen Johann Heinrich Pestaozzis (1746-1827) sätt att undervisa för att göra jämföreser. Pestaozzi vie förbättra de ägre samhäskassernas stäning. Han försökte karägga sambanden mean uppfostringsprobem och samhäsprobem. Enigt Pestaozzi är uppfostrans må en harmonisk utvecking av huvudets, hjärtats och handens krafter. Efter en ikartad grundundervisning skue eeverna redan i skoan beredas en yrkesutbidning, som tog hänsyn ti individuea förutsättningar. Han framhö åskådningen som en grundva för at kunskapsförvärv. 1799-1825 var han verksam som edare för en rad skoor.6> P R Svensson fann växeundervisningen, som Bes och Laneasters metoder kom att kaas i Sverige, synnerigen ekonomisk, då det gäde att undervisa ett stort anta barn, men han kunde inte komma ifrån, att den förefö honom opersonig. Pestaozzi däremot ägnade sig åt varje enskit barn, uppmuntrade det och utveckade dess egen tankeförmåga. I första vändan bev det dock det Bei-Lancasterska undervisningssystemet, som segrade i Sverige. P R Svensson fick redan 1818 i uppdrag att organisera växeundervisningsmetoden vid Phiipsenska skoan. Denna skoa var den första skoa i Stockhom som införde metoden och jämte Hedvigs församings fattigskoa i Norrköping den första i Sverige. När det gäde undervisningen i Phiipsenska skoan gjorde P R Svensson en sammansmätning av Bes och Laneasters metoder, men han tog även med ideer från Pestaozzi. År 1823 utgav P R Svensson en handedning för växeundervisning i fokskoan. Först hade han inte tänkt skriva någon sådan, eftersom det redan getts ut ett par handedningar på svenska, men när han rest omkring i andsorten ett tag fann han, att skoärarna uppfattat växeundervisningen ensidigare än sina mönster. Per Reinhod Svenssons handedning kom att bi normgivande för svensk växeundervisning. I svenska växeundervisningsskoor begränsades barnantaet ti 200. År 1830 utkom ännu en handedning, författad av äraren vid Stadens amänna barnskoa, Car Oof Fineman (1793-1863). På initiativ av Jacob de agardie stiftades 1822 Säskapet för växeundervisningens befrämjande. I säskapets första direktion invades b a greve Jacob de agardie (ordförande), magister P R Svensson (arkivarie) samt magister Anders Jacob Daniesson Cnattingius (1792-1864) (sekreterare). Den sistnämnde var ärare vid Norrmams amänna barnskoa. I säskapets stadgar för verksamheten angavs som syfte att anskaffa och distribuera undervisningsmaterie, att inrätta en normaskoa med växeundervisning samt att ombesörja handedning av de personer som ämnade ägna sig åt undervisning efter den nya metoden. Förags- och distributionsverksamheten kom genast igång. Eftersom böcker var mycket dyra på den här tiden, ingick i växeundervisningens ide, att man i stäet för böcker använde panscher med tabeer. Föraget tiverkade panscher i de festa ämnen, t o m i kristendom, historia och geografi. Lösa bad (ungefär i vykortsstorek) med tabeer trycktes också på föraget. Såvä panscher som ösa bad kistrades på tunna trä- eer pappbrickor, som fernissades för att ättare kunna torkas av. Lösbaden kistrades iband på träbrickor med handtag. Så småningom gav man även ut böcker. Cnattingius skrev en abc-bok och en äsebok. På 1850-taet kunde föraget tihandahåa b a bibiska historier, geografisk beskrivning över Skandinavien och karta över Sverige och Norge i fyra kartbad. Säskapets förags- och distributionsverksamhet bev ti sut mycket omfattande. Den gynnades des av staten genom viss porto- och tufrihet och des genom gåvor av enskida. Startandet av säskapets skoa stötte i början på stora hinder, framför at ekonomiska. Först 1830 kunde normaskoan öppnas med 23 pojkar och 9 fickor. Skoan tycks ha fått gott anseende och eevantaet ökade snabbt: 1842 hade skoan 316 eever 216 pojkar och 00 fickor. Normaskoan var beägen i hörn~t av Prästgårdsgatan och Björngårdsgatan (Maria kronabränneris tidigare byggnader). Genom att verksamheten fick statsansag hade okaerna kunnat grundigt restaureras.7> "Växeundervisningen var i första hand en metod; endast i andra eer tredje hand var den vad vi mena med undervisning", skriver Kas Aquionius. I många växeundervisningsskoor bev äraren bara en kontroör. Manitörerna bev de egentiga ärarna och stod i växeundervisningssystemets centrum. Detta var emeertid het emot såvä P R Svenssons som Finemans ideer. Den 32 33

Bid 2 Rums- och inredningspan för en växeundervisningsskoa på andet ritad av J J Homberg år 1838. förstnämnde sammanfattar sin syn på den ideae äraren på föjande sätt: "Han bör ära som en andans man, skydda som en fader och som en broder umgås med sina ärjungar." Så försökte han även bedriva undervisningen vid Phiipsenska skoan. Monitöremas uppgifter skide sig något i oika skoor, men föjande beskrivning kan nog anses typisk: Den främste av monitörerna var veckomannen. I hans uppgifter ingick b a att öppna skoan, se ti att aa gick ti sina patser och att de var rena, snygga, tysta och stia. Veckomannen skue även hjäpa äraren med vården av skoans materiel I växeundervisningsskoorna var eeverna i amänhet indeade i åtta kasser. Monitörema som undervisade utsågs i rege från närmast högre kass än den de undervisade i. I högsta kassen fick ett par av de duktigaste undervisa sina kasskamrater. Enigt handedningarna skue en monitör tjänstgöra högst två dagar i veckan. Verkigheten såg annorunda ut i många skoor: en monitör kunde bi fast för sin tjänstgöring dagigen i månader. Skorummet i en svensk växeundervisningsskoa var oftast inrett som framgår av bid 2. De åtta kassernas bänkar var pacerade bakom varandra i rummets mitt. Första kassens bänk var Bid 3 Manitör med sin äsecirke en s k sandbänk, som "nybegynnarna" fick börja skriva i med små spetsade skrivpinnar av trä. Bordsskivan på sandbänkarna var formad som en bred ränna, som fydes med fin sand. Sanden jämnades med en sandstrykare. Denna bestod av en träskiva, som var försedd med handtag och på undersidan hade två paraea inskurna spår. Dessa bidade två injer i sanden, när strykaren drogs över den. Mean dessa injer skrev sedan barnen bokstäverna. I aa växe~ndervisningsskoor hade man utefter väggama markerat havcukarna, där monitörema undervisade (se bid 3). Eftersom barnens framsteg i de oika ämnena oftast inte skedde jämnt, ändrades sammansättningen het inom eevgrupperna vid ämnesbyte, t ex från äsning ti räkning. Var och en fick atså i varje ämne ha den pats han sjäv tiskansat sig. Barnen fick sitta bara när de skrev. Aa andra övningar skedde stående. Det 34 35

ansågs, att barn karade detta utan probem i två timmar, men man sänkte ändå tiden ti 3/4 timmar ängre fram. Ti växeundervisningsmetoden hörde även att man dirigerade mer med tecken och signaer än med ord. De oika ärarna vade det system som passade dem bäst. P R Svensson exempevis dirigerade hea skoan genom att kappa i händerna. "När t ex äraren på morgonen intagit sin pats, ger han med ett sag i handen tikänna, att bönen ska börja. På sutad sång och bön föjer ett nytt sag, då barnen sätta sig, men undervisarna (monitörerna) gå fram tiäraren för att få sina äxor upphörda och hämta sina undervisarekäppar. Efter ett tredje sag stäer sig var monitör i spetsen för sin grupp. Barnen stiga då upp och vända sig med händerna utefter sidorna åt det hå, dit de vid fjärde saget skoa gå, dvs åt de på govet utmärkta arbetspatserna. När nu utanäxorna förhörts, föjer det femte saget, då skoan tystnar, och strax därpå det sjätte, varefter äs- eer räknekasser osv formeras." Detta system var dock inte det vaniga. De festa ärare använde ringkocka, vissepipa och käpp. Fineman t ex dirigerade sjäv i sin skoa med vissepipa och veckamannen med ringkocka. Straff och beöningar ingick i växeundervisningsskoans system. I denna fråga hade Fineman och P R Svensson het oika uppfattningar. "Som nu ungdom och vishet säan föjas åt- - -", skriver Fineman, "så måste oika bestraffningsmetoder användas" Kroppsaga ingår uttryckigen i dessa. Arkivarien Johan Fodmark (1837-1927) var på 1840-taet eev i Stadens amänna barnskoa på Munkbrogatan. Han beskriver några straff som Fineman tiämpade. "Den ärjunge som kom för sent ti skoan, fick 'krypa kräftgången', hviket tigick såunda, att han måste på händer och fötter bakänges vandra kring skosaen under det att de å ömse sidor uppstäda pojkarne ansträngde sig af aa krafter för att bastonera penitenten. Hände det att någon vanartig pojke åtit en svordom komma sig ti ast, tog honom äraren ti sig, där han satt uppkrupen på bänkpupetens ända, för att efter en straffpredikan med sin fruktade pekpinne - hviken stundom användes ti handpagg etc - knacka honom i pannan såmedest antydande att syndaren hade att inom kort vänta sig där se ett par djäfvuens horn utväxa." På ördagarna utdeades beöningar ti de eever som varit fitiga, berättar Fodmark. Beöningarna utgjordes av fyrkantiga pappersappar med påskrifter såsom " runstycke", " styfver" "3 styfver", " skiing" och "6 styfver". Dessa appar skue sedan bevaras ti terminens sut, då de fick utbytas mot det kontanta beopp de motsvarade.s>. P~ Svensson föresår mida straffmetoder: nedfyttning, kvarstttmng efter skoans sut samt ämpiga s k naturiga straff. Kroppsaga bör säan brukas, framhåer han. Han var inte heer någon vän av beöningar, som bara orsakade osämja, avund och trasse. På den offentiga avsutningen kunde han dock godkänna att ovanigt duktiga eever beönades. ' Ti förest~nda~~ för Norma.skoan vades 1837 v. koegan vid Adof Frednks agre apoogtstskoa, pastorsadjunkten Anders Nikoaus Schmidt (1806-1878). 1839 erhö Schmidt med understöd a~ Säska~et en fyra månaders resa ti Preussen, Engand, Franknke, Begten och Danmark för att besöka fokbidningsanstater och seminarier. I Preussen kom han i kontakt med striden för och emot växeundervisningen. Pestaozzis ideer studerade han i Brysse och uppskattade dem mycket. Efter hemkomsten från studieresan ~e~omförde Schmidt vissa ändringar i skoans organisation. Som ttdtgare nämnts, var växeundervisningsskoorna indeade i åtta kasser. Schmidt indeade nu Normaskoan i tre kasser. Han menade,. att genom denna förändri~g kunde äraren varje dag komma 1 kontakt med aa barnen 1 skoan, "ära känna deras anag, väcka, nära och utvecka deras sjäskrafter". Medan äraren syssesatte en kass, hade de båda övriga s k tysta övningar i t ex skrivning eer räkning. Detta var en början ti något nytt. Systemet med monitörer var dock inte avskaffat. Normaskoan var fortfarande en växeundervisningsskoa. Schmidt hade gjort ett första försök att komma åt växeundervisningsskoans största fe: att äraren bev avkoppad såvä i sin egenskap av undervisare som uppfostrare. Hur Schmidt i övrigt sjäv förhö sig ti växeundervisningsmetoden och :rest~ozzis ideer har Johan Jacob Homberg (1818-1895), skohtstonker och föreståndare för Wiinska skoan i Göteborg, tecknat i en minnesruna i Tidning för fokskoan, 1878. 36 37

"- -- om han ännu för sin tid erkände åt vexe-metoden ett företräde framför andra, så fann han ock därti grundade skä - - En vä ordnad vexeskoa hade barn och äroämnen indeade i naturig ordningsföjd, enigt framstegen i cirkar, bänkar och kasser; med ingen annan metod kunde man åt de stora anta skobarnen och med få ärarekrafter meddea den nödiga kunskapen i bokäsning, skrifning och räkning. Pestaozzis åskådningsmetod, hvarom endast få hade någon kunskap, hade här icke någon mönsterskoa, der den kunde äras och fordrade för sin anordning ärare med högre bidning än som i amänhet kunde påräknas--- Han (Schmidt) egde den visdom som fere reformatorer sakna, att icke påyrka en förändring förr än de nödiga vikoren förefunnes."9) Ä ven om växeundervisningsmetoden atmer utdömdes, var det inte bara att över en natt ersätta den med Pestaozzis ideer. I minnesorden över Schmidt betonar Homberg vika förberedeser som krävdes för en sådan ändring. Mot sutet av 1850-taet började tidningarna av och ti ta upp kritiken mot metoden. Den diskuterades och dömdes ut på ärarmötena. Fokskoeinspektörema, som börjat sin verksamhet 1861, gjorde påpekanden mot den, Enskida fokskoärare ändrade på eget initiativ undervisningssättet i sina skoor. När så 1864 års kungiga cirkuär gjorde sut på växeundervisningen var man på några hå förberedd. Säskapet för växeundervisningens befrämjande ändrade 1866 namn ti Säskapet för fokundervisningens befrämjande. Noter ) Unge s 21ff 2) Nison. Samfundet pro fide... s 34ff 3) Unge s 24ff 4) Rendah I s 22ff och von Scheee s 14ff 5) Linges 31ff, Rendah I s 37ff Avsnittet om växeundervisningen och stockhomsskooma bygger i första hand på Aquionius SFH III, s 144ff. I den mån även andm käor har använts hänvisas ti dessa i särskida noter. 6) Psykoogisk Pedagogisk uppsagsbok s 2017, 7) Sörensen. (1930) s 18ff, 8) S:t Eriksårsbok 1903, s 75f. 9) Sörensen. (1930) s 24ff. 4 Fokskaestadgan 1842 genomförs i Stockhom Enigt Kung Maj:ts nådiga stadga 1842 skue varje stadsförsaming utgöra ett skodistrikt. Kyrkoherden skue vara sjävskriven ordförande i den skostyrese som varje församing skue väja. skostyresen skue ha uppsikt över aa fokskoor i församingen och upprätta ett regemente med bestämmeser om b a skoåder, undervisningsmetod och discipin. Varje församing skue därefter skicka sitt regemente ti vederbörande domkapite, i Stockhom ti stadens konsistorium, för att få det godkänt. Inom fem år skue dessa skostyreser vara utsedda, och i varje församing finnas minst en, hest fast, fokskoa,!) I Stockhom gjorde man sig ingen brådska med va av ovannämnda skostyreser. Konsistoriet, som skue godkänna fokskoomas regementen, tog inte heer något initiativ. En skrivese från stadsnämnden den 6 jui 1846 ti konsistoriet med begäran om uppysningar, kom att påskynda det hea. Det var nämndens uppgift, att sedan skostyreserna hörts tisammans med överståthåaren fördea den s k fokskoeavgiften.2j För att b a inte gå miste om dessa extra pengar ti fokundervisningen fick man nu bråttom att väja skostyreser i de oika församingarna, och i början av år 1847 fick stadsnämnden de för medens fördening begärda uppysningarna. Enigt församingarnas undersökningar visade det sig då, att av 5 188 barn i ådrarna 7-13 år var undervisning ordnad endast åt 2 786. Atså saknade 2 402 barn, eer 46,3 %, den undervisning som föreskrevs i 1842 års stadga. (Se tabe I) Församingarnas fri- och fattigskoor kom i första hand att fungera som fokskoor. Tabe I visar stor skinad mean oika 38 39