Ekonomiska effekter av utfodringsåtgärder för ökad kväveeffektivitet på mjölkgårdar

Rapport nr 7018-P 2003-08-22 Ekonomiska effekter av utfodringsåtgärder för ökad kväveeffektivitet på mjölkgårdar Christian Swensson Svensk Mjölk Forskning Telefon 0771-191900 E-post fornamn.efternamn@svenskmjolk.se

Sidan 2 22 augusti 2003 Ekonomiska effekter av utfodringsåtgärder för ökad kväveeffektivitet på mjölkgårdar Förord Föreliggande rapport är resultatet av ett arbete finansierat inom projektet Greppa Näringen inom KULM, Statens Jordbruksverk. Greppa Näringen är ett projekt som syftar till att förse lantbrukare med kunskap och verktyg så att kväve- och fosforförlusterna minskar på ett kostnadseffektivt sätt i linje med samhällets mål. Projektets tyngdpunkt ligger inom information, utbildning och rådgivning. Statens Jordbruksverk, LRF, länsstyrelserna, hushållningssällskapen, föreningsföretagen och andra företag samverkar i detta projekt. Flera personer har varit verksamma i projektet förutom undertecknad. Cecilia Lindahl, KRUT har analyserat effekten av olika inkalvningsålder och föreslagit åtgärder för att sänka inkalvningsåldern på gård B och D. Eva-Maria Lidström, Skånesemin, har bidragit med information angående gård A, Anders Petterson, Skånesemin har bidragit med information angående gård B, Carin Clason, Hallands Husdjur har bidragit med information angående gård C och Maria Åkerlind, Blekinge- Kronobergs Husdjurstjänst, har bidragit med information angående gård D. Margareta Emanuelson och Marie Salomonsson, Svensk Mjölk, har initierat projektet och lämnat värdefulla synpunkter på det slutgiltiga manuskriptet. Speciellt tack till de medverkande lantbrukarna som ställt upp vid besök och svarat på frågor. Lund 2003-07-09 Christian Swensson 2

Sidan 3 22 augusti 2003 Innehållsförteckning Ekonomiska effekter av utfodringsåtgärder för ökad kväveeffektivitet på mjölkgårdar... 2 Förord... 2 Innehållsförteckning... 3 Sammanfattning... 4 Syfte... 5 Metod... 5 1. Övergång från färdigfoder till spannmål + koncentrat - Gård A... 5 Bakgrund... 5 Problemformulering... 6 Förutsättningar för foderstatsberäkningar... 6 Resultat... 7 2. Användning av betmassa i foderstaten Gård B... 8 Bakgrund... 8 Problemformulering... 8 Förutsättningar för foderstatsberäkningar... 8 Resultat... 9 3. Fullfoder och kväveeffektivitet Gård C... 11 Bakgrund... 11 Problemformulering... 12 Resultat... 13 Slutsats gård C... 15 4. Tidigare inkalvningsålder - gård D... 15 Bakgrund... 15 Problemformulering... 15 Förutsättningar... 16 Resultat... 16 Diskussion... 17 Övergång från färdigfoder till spannmål + koncentrat - gård A... 18 Användning av HPmassa i foderstaten - gård B... 18 Överutfodringens inverkan på kväveeffektiviteten - gård C... 18 Sänkning av inkalvningsåldern... 19 Sammanställning - Effekter av olika åtgärder... 19 Slutsatser... 20 Referenser... 21 Bilaga 1. Foderstat våren 2001 Gård B... 22 Bilaga 2. Åtgärder för att sänka inkalvningsåldern gård B... 23 Bilaga 3. Fodermedelspriser gård C... 25 Bilaga 4. Sänkning av inkalvningsåldern - gård D... 26 3

Sidan 4 22 augusti 2003 Sammanfattning Följande rapport har syftet att besvara den övergripande frågan Vad blir de ekonomiska effekterna av utfodringsåtgärder för ökad kväveeffektivitet på mjölkgårdar". De utfodringsåtgärder som är behandlade i utredningen är; Övergång från färdigfoder till spannmål + koncentrat Användning av HP-massa i foderstaten Minskning av överutfodring Dessutom har effekten av sänkt inkalvningsålder analyserats. Efter diskussion med utfodringsrådgivare på Blekinge-Kronobergs husdjurstjänst, Skånesemin och Hallands Husdjur valdes ett antal gårdar som var intresserade av att deltaga i utredningen. Varje gård har besökts i samband med utredningen. Efter besöken har en analys och uppföljning genomförts av den genomförda eller tänkta åtgärden. I analysen har ofta flera alternativa handlingssätt belysts. Detta för att de föreslagna åtgärderna ibland inte har fungerat som avsett. Övergång till användning av större andel hemmaproducerade fodermedel ger möjlighet att minska inflödet av kväve från fodret (Gård A). Förutsättningen är dock att det hemmaproducerade fodret analyseras och tilldelas i rätt mängd. Vid stor andel hemmaproducerade fodermedel ökar behovet av fosfortillskott till foderstaten. Ett av skälen till att använda HP-massa är att det är ett billigt foder, åtminstone vid korta transporter och bulkleverans. HP-massa är ett utmärkt fodermedel att komplettera vallfoder som har råproteininnehåll. Vid låga råproteininnehåll i vallfodret bortfaller motivet att använda HP-massa för att förbättra kväveeffektiviteten (Gård B). Användning av fullfoder kan ha stora fördelar. Kornas konsumtion ökar, våmstörningarna minskar och det går att åstadkomma billiga foderstater genom att man kan blanda in alternativa fodermedel. Ur kväveeffektivitetssynpunkt har fullfoder dock en stor nackdel, eftersom det är svårt att sänka proteinhalten i fodret som skall användas av de lågavkastande korna (Gård C). Om fullfoder används är det viktigt att ha kunskap om foderkonsumtionen för att kunna hålla rätt råproteinhalt i fodret. En sänkning av inkalvningsåldern sparar både kväve och pengar (Gård B och D). Uttryckt i siffror kan följande generella påståenden göras (baserat på utredningen och litteratur): En procents sänkning av råproteinhalten i foderstaten minskar mängden utsöndrat kväve med cirka 10 kg kväve per ko och år. En ökning av torrsubstanskonsumtionen i en fullfoderblandning med 5% medför att råproteinhalten kan minska med 1%. Varje månads sänkning av inkalvningsåldern för en kviga minskar mängden tillfört kväve från foder med 3-5 kg per kalvfärdig kviga. Genom förbättrad utfodring kan man spara mellan 20-260 kronor per ko och år för varje kg kväve som tas bort från utfodringen. 4

Sidan 5 22 augusti 2003 Syfte Syftet med följande utredning är att besvara den övergripande frågan Vad blir de ekonomiska effekterna av utfodringsåtgärder för ökad kväveeffektivitet på mjölkgårdar"? De utfodringsåtgärder som är behandlade i utredningen är; Övergång från färdigfoder till spannmål + koncentrat Användning av HP-massa i foderstaten Minskning av överutfodring Dessutom har effekten av att tidigarelägga inkalvningsåldern analyserats. Metod Frågeställningarna är generella och kan besvaras med hjälp av litteratursstudier, teoretiska beräkningar, simuleringar, studier på försöksgårdar eller studier av verkliga besättningar. Tillvägagångssättet i denna studie är att utgå från verkliga besättningar. En jämförelse på gårdsnivå har både fördelar och nackdelar. Fördelarna i denna undersökning är att de föreslagna åtgärderna är genomförda i praktiken eller har föreslagits av lantbrukare och därmed studeras under realistiska förhållanden. Nackdelarna är att förändringarna är svåra att utvärdera bl.a. därför att det är svårt att renodla enskilda faktorers inverkan på resultatet. Exempel på störande faktorer mellan olika år är näringsvärdet i vallen och förändringar i mjölkavkastningen som beror på förändringar i djurhälsoläget. Efter diskussion med utfodringsrådgivare på Blekinge-Kronobergs husdjurstjänst, Skånesemin och Hallands Husdjur valdes ett antal gårdar som var intresserade av att deltaga i utredningen. Varje gård har besökts i samband med utredningen. Vid besöket har frågor inom och utom utredningen diskuterats. Efter besöken har en analys och uppföljning genomförts av den genomförda eller tänkta åtgärden. I analysen har ofta flera alternativa handlingssätt belysts. Detta för att de föreslagna åtgärderna ibland inte har fungerat som avsett. 1. Övergång från färdigfoder till spannmål + koncentrat - Gård A Bakgrund Gården ligger i mellersta Skåne. Arealen omfattar med arrende 150 hektar åker och 10 hektar naturbete. På egendomen odlas vall, sockerbetor, vete, korn, maltkorn och havre. Kobesättningen Besättningen består av 80 Holstein kor i ett lösdriftsstall med 80 koplatser. Avkastningen är 10 750 kg mjölk per ko eller 10 826 kg ECM, med halterna 4,1% fett och 3,4 % protein (Kontrollår 2000/2001). Besättningen har låga celltal, 76000 i medeltal 2001, något högre år 2002. Gården tillämpar egenseminering, antal inseminationer per serie är 1,8 och kalvningsintervallet är 13,8 månader. Inkalvningsåldern är strax över två år. 5

Sidan 6 22 augusti 2003 Problemformulering Lantbrukarna ville utnyttja gårdens växtodlingsprodukter på ett bättre sätt. Det ansågs inte riktigt att sälja spannmål samtidigt som man köpte in färdigfoder till korna. Istället borde den egenproducerade spannmålen vidareförädlas av korna. Man ansåg också att alternativet med spannmål och koncentrat var ekonomiskt fördelaktigt. Förutsättningar för foderstatsberäkningar Foderstatsberäkningarna och valda fodermedel utgår ifrån besättningens foderstater så långt det har varit möjligt. Analysvärdet på ensilaget i foderstaterna var 10,3 MJ och 130 gram råprotein. Priserna i foderstatsberäkningarna är från 2002. Foderstatsberäkningsprogrammet Bioptek har använts i beräkningarna. Av tabellerna 1-3 framgår kraven på foderstaten i olika grupper och laktationsstadium och använda priser i foderstatsberäkningarna. Korna antas väga 630 kg och kvigorna 580 kg. Tabell 1. Krav på foderstaterna. Kogrupper Äldre kor, dagar efter kalvning 1:a kalvare Problem djur Sinko Tillvänjning 0-140 141-210 211-0-150 151-210 djur Övre gräns, kg 55 45 35 45 35 55 mjölk Mellangräns, kg 45 35 30 35 30 42 mjölk Undre gräns, kg 35 25 20 30 22 35 mjölk AAT/ MJ 8,5 7,6 7,5 8,5 7,8 7,8 MJ/kg ECM 5,4 5,4 5 5,4 5,2 5,2 Tabell 2. Krav och restriktioner, råprotein, stärkelse och NDF Kogrupper Äldre kor, dagar efter kalvning 1:a kalvare Sinko Tillvänjning 0-140 141-210 211-0-150 151-210 Råprotein % 12-14 16-18 18-20 16-17 13-15 18-19 16-19 Stärkelse % 14-16 18-20 15-18 13-15 17-19 15-18 NDF % 32-35 35-40 40-50 32-35 35-40 6

Sidan 7 22 augusti 2003 Tabell 3. Fodermedelspriser. Fodermedel Pris per kg foder Ensilage 1.30 (per kg ts) Hpmassa 1.00 (per kg ts) Halm 0.50 Korn 1.00 Vete 0.95 Sojamjöl 2.20 Solid 220 1.97 Solid 320 1.81 Solid 720 1.83 Unik 32 2.47 Unik 52 2.33 Foderstaterna har tillåtits ha ett underskott på kalcium och fosfor. Vid foderstatsoptimering innebär fler krav dyrare foder och svårare att optimera foderstaten. Dessutom är det relativt enkelt att komplettera foderstaterna med mineralfoder. Nuvarande utfodringsteknik i stallet innebär att man kan utfodra med blandat foder i en mixervagn och att det finns utfodringsstationer i lösdriften som medger utfodring av två olika kraftfoderslag. I. I ursprungsalternativet utfodrades alla kor med en blandning bestående av 7 kg ts ensilage, 3,5 kg ts HP-massa och 0,5 kg ts halm (Foderstat vintern 1999/2000). De kraftfoder som användes var Solid 320 och Unik 52. II. Foderstat I kompletterades med inblandning av korn i mixen. Som kraftfoder användes Solid 220 och Unik 52. III. Samma foderstat som i II. Som baskraftfoder användes korn kompletterad med Unik 32. IV. Mixerblandningen bestod av 5,2 kg ts ensilage, 0,4 kg ts halm, 2,2 kg ts HP-massa, 3,2 kg ts vete och 0,5 kg ts sojamjöl (Foderstaten hösten 2002). Som kraftfoder användes Solid 720 och Unik 52. V. Samma mixerblandning som i IV. Som baskraftfoder användes vete istället korn kompletterad med Unik 52. Resultat I tabell 4 redovisas inflödet av kväve per ko och stallperiod. Under förutsättning att foderstaterna under betessäsongen är lika och att mjölkproduktionen inte förändras innebär det att alternativ III och V är de mest fördelaktiga ur ekonomisk synpunkt och att alternativ V är det mest kväveeffektiva alternativet. Alternativ I och IV behöver ej kompletteras med mineralfoder då kalcium och fosforbehovet täcks av inköpta fodermedel. Tabell 4. Kväve i foderstaten och mjölknetto för de olika foderstatsalternativen. Stallperiod 242 dagar. I II III IV V Kväve i foder, kg per 137 129 125 111 109 ko och stallperiod Mjölk minus foder, kr per ko och stallperiod 9232 10551 11474 10551 11079 7

Sidan 8 22 augusti 2003 2. Användning av betmassa i foderstaten Gård B Bakgrund Gården ligger söder om Ringsjön. Produktionsinriktningen är mjölkproduktion med tillhörande vallodling. Åkerarealen är 46 hektar. All åkerareal används till vall eller bete. Vallväxter är; ängssvingel, timotej, rödklöver och rajgräs. Det finns inga naturliga beten. Jordarten är mellanlera med inslag av sten. Fastigheten är markkarterad 1998 skall snart göras igen. Jorden behöver förrådsgödslas med kalium. Som gödsling används enbart kalksalpeter och flytgödsel. En del flytgödsel exporteras. Kobesättningen Besättningen består av en Ayrshire/Holsteinbesättning, 80 mjölkande kor. Korna inhyses i ett varmt lösdriftstall med spaltgolv. Ungdjuren inhyses i den gamla lagården. Utfodringen av korna sker med en rälshängd fodervagn (Huma). I stallet finns det två kraftfoderstationer där utfodring sker med två slags färdigfoder, Solid 120 och Solid 420. Gödselhanteringen är i huvudsak i form av flytgödsel. För ensilage och HP-massa finns det plansilos, en relativt ny plansilo med två fack och två gravar av äldre typ. Lantbrukaren seminerar korna själv, cirka 30% av korna semineras med Simmenthal. Besättningen har gått över till mjölkning 3 gånger per dag i januari 2002. Man har relativt hög inkalvningsålder runt 32 månader. Problemformulering Lantbrukaren ville använda HP-massa i foderstaterna för att höja avkastningen, förbättra ekonomin och förbättra kväveutnyttjandet. Vid gårdsbesöket framkom också att inkalvningsåldern borde kunna sänkas i besättningen. Förutsättningar för foderstatsberäkningar I tabell 1 framgår de krav och foderstatskontroller som är använda vid beräkningarna. Vuxenvikten för korna var 650 kg och förstakalvarnas vikt var 580 kg. I beräkningarna antogs att besättningens medelavkastning var strax över 8200 kg mjölk. Stallperiodens längd var 242 dagar. Valet av fodermedel utgick ifrån besättningens normala foderval och befintliga grovfoderanalyser. För år 2001 fanns foderstater som hade beräknats av Lantmännens fodersäljare (Bilaga 1). Fodermedlen i dessa foderstater har tyvärr utgått ur sortimentet. Som jämförelse har därför en foderstat använts med liknande fodermedel ur Lantmännens sortiment. Vid beräkningarna användes andra kraftfoderkombinationer för att kunna få fram konkurrenskraftiga foderstater. Fodermedelspriserna framgår av tabell 5. I foderstatsberäkningarna användes två olika grovfoderanalyser från gårdens grovfoder de senaste åren (Tabell 6). De olika grovfoderanalyserna får ses som illustrativa exempel på hur råproteinhalten i grovfodret inverkar på foderstaten. Ensilagegivan var i foderstaten utan HPmassa 8 kg ts och i foderstaten med HPmassa 5 kg ts ensilage kompletterad med 4 kg ts HPmassa. Halm gavs till sinkor. Kraftfoder valdes enligt rekommendationer av Lantmännen (Lantmännen, 2002). Foderstatsberäkningsprogrammet Bioptek användes vid beräkningarna. 8

Sidan 9 22 augusti 2003 Tabell 5. Fodermedelspriser använda i beräkningarna Fodermedel Pris per kg foder Ensilage 1,30 (per kg ts) HP-massa 0,85 (per kg ts) Solid 220 1,97 Solid 320 1,77 Suverän 2,41 Mingla 39 2,77 Tabell 6. Analysvärden i ensilage. MJ Råprotein, gram per kg ts AAT, gram per kg ts 2001 (tredjeskörd) 9,9 177 68 59 2002 (förstaskörd) 10,3 131 70 11 PBV, gram per kg ts Resultat HP-massa Resultatet beräknades för två olika ensilageanalyser enligt tabell 6. Som framgår av tabellerna 7 och 8 påverkas resultatet av vallfodrets råproteinhalt. HP-massan är ett utmärkt komplement till vallfoder med ett högt råproteininnehåll. Man kan minska inflödet av kväve med storleksordningen 9 kg per ko och stallperiod vid användning av vallfoder med den höga råproteinhalten. Motiven för att använda HP-massa ur kvävesynpunkt minskar när vallens råproteinhalt är låg. Användningen av HP-massa minskar dock kostnaden för stallfoderstaten med mellan 300 kronor till över 1000 kronor per ko och stallperiod även då vallfodret har en lägre råproteinhalt. Tabell 7. Hög råproteinhalt i ensilaget. Utan HP-massa Solid 220 Mingla 39 Kväve i foder, per ko och stallperiod Mjölk minus foder, per ko och stallperiod 122 113 Med HPmassa Solid 220 Mingla 39 7310 7632 9

Sidan 10 22 augusti 2003 Tabell 8. Låg råproteinhalt i ensilaget. Utan HP-massa Solid 320 Mingla 39 Kväve i foder, per ko och stallperiod Mjölk minus foder, per ko och stallperiod 118 101 7255 8455 Med HP-massa Solid 120 Mingla 39 Sänkning av inkalvningsåldern Bakgrund Nuvarande inkalvningsålder på gården är i genomsnitt 32 månader. En första målsättning är att sänka inkalvningsåldern till 26 månader. De viktigaste åtgärderna är att öka tillväxten, framförallt på betet. Åtgärdsförslagen innebär att inkalvningsåldern sänks från 31 månader till i genomsnitt 26 månader (vikt 550kg). Samma fodermedel används, betesperiodens längd kortas något och det ges vid behov tillskottsfoder på betet. De gamla foderstaterna och de nya foderstaterna redovisas i bilaga 2. Resultat, lägre inkalvningsålder I tabell 9 framgår tillväxterna i de olika perioderna enligt det nya förslaget. En jämförelse av mängden kväve och fosfor i fodret med den gamla och nya foderstaten redovisas i tabell 7. Tabell 9. Förväntad tillväxt i olika perioder i den gamla och nya foderstaten. Period Gamla foderstaten, gram per dag Nya foderstaten, gram per dag 2-12 månader 600 700 Bete 100 300 12-30 månader 600 700 850 Tabell 10. Mängd kväve och fosfor i gamla och nya foderstaten. 31 månaders inkalvning 26 månaders inkalvning Differens kg Procentuell förändring Kväveåtgång under uppfödning, kg N Fosforåtgång under uppfödning inklusive bete, kg P 96 85 11-11% 12 11 1-8% 10

Sidan 11 22 augusti 2003 Den nya foderstaten innebär att kvigorna kalvar in cirka ett halvår tidigare. Det medför att behovet av kvigor minskar med 10 stycken per år (Nordgren, 2000). Den sammanlagda effekten av färre kvigor och en kortare kviguppfödning innebär ett minskat kväveinflöde från foder på över 800 1 kg per år till hela besättningen. Ekonomiskt resultat I tabell 11 redovisas foderåtgången och kostnaderna för de olika foderstaterna. Använda priser för de olika fodermedlen är för gräsfröhalm 0,50 öre per kg, kraftfoder1,60 kronor per kg och 4 kronor per kg för mineralfoder, övriga priser enligt tabell 2. Tabell 11. Foderåtgång och kostnad för hela uppfödningsperioden för de olika alternativen Fodermedel 31 månader 26 månader Hö, kg 138 3 Ensilage, kg ts 1187 1091 Gräsfröhalm, kg 1215 812 HP-massa, kg 0 649 Kraftfoder, kg 1447 852 Mineralfoder, kg 14 24 Kostnad för foderstaten 3309 2424 Foderkostnaden minskar med cirka 800-900 kronor vid en lägre inkalvningsålder. Som tidigare nämnts minskar behovet av kvigor med minst 10 stycken. Tabell 12. Foderkostnad kvigor. Inkalvningsålder 31 månader Inkalvningsålder 26 månader Antal kvigor 72 62 Total foderkostnad för kvigor, kronor för hela uppfödningen 238 233 150 290 Skillnaden mellan de olika alternativen är drygt 88000kronor (Tabell 12). Den årliga besparingen är alltså 44000 kronor utan att hänsyn har tagits till att arbetsbehovet minskar och att mindre stallyta behövs. 3. Fullfoder och kväveeffektivitet Gård C Bakgrund Egendomen ligger i Halland. Mjölkproducenten arrenderar kostallar och en del areal av ägaren till egendomen. Det innebär att mjölkproducenten arrenderar 32 hektar vall och 14 hektar majs varje år. Denna odling kan vandra runt på egendomens areal. Gödsel från korna säljs till den stora egendomen och används i deras ekologiska odling. Dessutom arrenderas 6 hektar kobete och 12 hektar bete till övriga djur. 1 72 kvigor "kostar" 72 * 96 kg N = 6912 kg kväve. 62 kvigor "kostar" 62 * 85 kg N = 5270 kg N. Differensen på årsbasis är (6912-5271)/2 = 821 kg N. 11

Sidan 12 22 augusti 2003 Kobesättningen Mjölkkobesättningen består av cirka 100 kor, de flesta är Holstein. Det finns även cirka 10 SRB-kor i besättningen. Avkastningen var 10 243 kg ECM kontrollåret 2000/2001. Inkalvningsåldern var 28,6 månader kontrollåret 2000/2001, strax under föreningsmedeltalet i Halland. Kalvningsintervallet är 13,3 månader, antal inseminationer per serie är 2,1. Över 10% av kalvarna är dödfödda. Rekryteringsprocenten i besättningen är hög, över 50% och 34% av korna behandlas för mastit. Korna står uppbundna i stallet. Inredningen är kortbås. Stallet har en gemensam mittgång och två foderbord med fodervagnsräls. På ena sidan av stallet finns ungdjursboxar med spalt. Det finns en mjölkrumsavdelning och en speciell kalvavdelning. Kalvavdelningen har problem med ventilationen. Vid ena gaveln finns det ett stort foderrum där den rälshängda fodervagnen finns. I detta utrymme finns det också ett avlastarbord för ensilage, och ett provisoriskt utrymme för kalvar. Problemformulering Lantbrukaren upplevde att han hade problem med överutfodring. Lantbrukaren tyckte helt enkelt att korna åt upp hela vinsten! Han har dessutom funderat på att köpa en kraftfodervagn för att kunna utfodra en del av kraftfodret separat. Efter ett besök på gården där en mängd olika aspekter på driften diskuterades kom det fram åtminstone två ytterligare frågeställningar. Sänkning av inkalvningsåldern, den är för närvarande drygt 29 månader. Inköp av kraftfodervagn för separat utfodring av kraftfoder (En del av kraftfodret kan dock fortfarande blandas in fodermixen). Båda dessa alternativ bör förbättra både kväveeffektiviteten och ekonomin på besättningsnivå. Lantbrukaren hade redan börjat seminera kvigorna tidigare för att få en snabbare kviguppfödning så detta alternativ utreds inte vidare i denna undersökning. Bättre foderstyrning är relativt lätt att åstadkomma i denna besättning i och med att det är ett uppbundet stall och det finns räls för utfodringsvagnar. Ur kvävesynpunkt får tillgången på majs betraktas som en fördel då det är ett bra grovfoder för att balansera foderstater med vallfoder som har ett högt råproteininnehåll. I fullfoderkonceptet ingår att ha en medveten överutfodring. Fullfoderreceptet måste beräknas för en avkastning som är högre än medelavkastningen i besättningen annars kommer de högavkastande korna att missgynnas med en sjunkande avkastning som följd. Detta kan uttryckas så att en besättning som utfodras med en enda blandning bör utfodras med en foderstat beräknad för en avkastning som är 30% högre än medelavkastningen. Besättningen har en medelavkastning på 30 kg ECM och bör alltså utfodras för en avkastning på 39 kg ECM. Besättningen avviker dock på ett positivt sätt jämfört med en vanlig fullfoderbesättning. I och med att korna står uppbundna och utfodras med en fodervagn med möjlighet att styra tilldelningen till varje ko bör man kunna tilldela korna en individuell giva av fullfoder. Utfodringsrådgivaren till besättningen brukar göra ett recept för en avkastning på 36 kg ECM. 12

Sidan 13 22 augusti 2003 Effekten av följande åtgärder beräknades; Sänkning av råproteinhalten i fullfodret Bättre foderstyrning genom inköp av ytterligare en fodervagn Resultat Endagars utfodringskontroll Endagarsutfodringskontroll utförd i mitten av september 2002 visade att överutfodringen av energi var cirka 15% och av AAT cirka 18%. Råproteinhalten var 19,3% vilket får anses vara högt för en blandning som skall ges till alla kor (Tabell 13). Ureahalten den senaste 12 månadersperioden var 4,7 millimol/liter. Detta är lägre än medelvärdet för urea i Halland. Vid augustiprovningen var dock urea värdet högre (5,3). Ytterligare en endagarskontroll genomfördes i början på november. Råproteinhalten i totalfoderstaten var då sänkt med 2%-enheter. Trots detta hade den totala proteintilldelningen ökat beroende på att ts-konsumtionen hade ökat kraftigt hos korna (Tabell 13), troligen beroende på ett smakligare (högre ts-halt) ensilage och inblandning av majsensilage. Råproteinhalten i fodret skulle därmed kunna sänkas ytterligare utan problem. Tabell 13. Endagarsutfodringskontroller hösten 2002. Endagars utfodringskontroll Ts-konsumtion Kg /ko och dag Energi konsumtion Protein konsumtion gram/ko och dag MJ/ko och dag September 19,5 243 3763 19,3 November 23,9 290 4135 17,3 Råprotein, % per kg ts Sänkning av råproteinhalten Två beräkningar baserade på endagars utfodringskontrollerna genomfördes. Beräkning 1 -sänkning av råproteinhalten från 19,3% till 18% Efter endagars utfodringskontrollen i september beräknades en foderstat för 36 kg mjölk där råproteinhalten sänktes från 19,3% till ca 18% av ts. (18,1 eller 17,9 beroende på ensilageparti). Optimeringsprogrammet Bioptek användes för beräkningarna. Fodermedelspriser finns i bilaga 3. Foderstaten uppfyllde normerna för energi, AAT, PBV och kalcium och fosforbehovet. Det dagliga torrsubstansintaget av fullfodret i hela besättningen var 2041 kg, vilket innebär 22,9 kg ts per ko och dag. Med en ts-halt på 19,1% gav man korna i den gamla foderstaten 390 kg råprotein vilket motsvarar 62 kg kväve. Om råproteinhalten i blandningen sänks till 18% och samma mängd utfodras så kommer det att utfodras 367 kg råprotein per dag vilket motsvarar 59 kg kväve. Skillnad mellan foderstaterna är 3,6 kg kväve. Det innebär att under en stallperiod på 300 dagar så sparas 300 *3,6 kg kväve = ungefär 1000 kg kväve årligen för 100 kor. Det motsvarar en minskning av kväve bakom svans eller kväve i gödsel på över 10 kg per ko och år (egentligen stallperiod). Varje procents sänkning av råproteinhalten ger alltså en minskning med minst 10 kg kväve per ko och år beroende på stallperiodens längd. 13

Sidan 14 22 augusti 2003 Beräkning 2 - sänkning av råproteinhalten från 17% till 16% Efter utfodringskontrollen i november beräknades en ny foderstat utgående från besättningens fodermedel och med samma givor av vallensilage, majsensilage och HP-massa (Tabell 14). Optimeringsprogrammet Bioptek användes. Foderstaten uppfyllde normerna för energi, AAT,PBV och kalcium och fosforbehovet. Målsättningen var att sänka råproteinhalten med 1%-enhet, från 17% till 16% av ts. Resultaten framgår av tabell 15. Tabell 14. Fullfoderrecept vid olika råproteinhalter Fodermedel 17 % rp Inblandningsprocent 16% rp Inblandningsprocent Majsensilage 15 14,6 Vallensilage 50,8 53,6 Halm 0,9 0,9 HP-massa 12,9 12,6 Korn 6 5,9 Vete 6 5,9 Mingla 39 (Lantmännen) 7,9 6,2 Foderkalk 0,18 0,18 MG 0,7 (Kvarnbyfoder) 0,17 0,21 Som man kan förvänta sig minskade inblandningsprocenten av det proteinrika kraftfodret (Tabell 14). Priset per kg blandning sjönk med cirka 5 öre. I tabell 15 framgår att kostnaden för fodret minskade med cirka 38000 kronor eller 430 kronor per ko och år (eg. stallperiod). Minskningen motsvarade ungefär 11 kg kväve per ko och år. Det innebär att varje kg minskning av kväve i foderstaten ger en minskad kostnad på 39 kronor per ko och stallperiod. Detta resonemang är förenklat eftersom det inte tar hänsyn till proteinkvalitet, till exempel skillnad mellan våmstabilt råprotein och icke- våmstabilt råprotein. Tabell 15. Kostnad och kväve i totalfoderstaterna vid olika råproteinhalter. Råproteinhalt i fodret 17% 16% Pris per kg foder, kr per kg 1.64 1.58 Kostnad för fodret, 300 dagar, 1 046 530 1 008 250 kr Relativtal 100 96 Kväve i fodret, per ko och 300 dagars stallperiod 195 184 Bättre foderstyrning I och med att det redan användes en rälshängd fodervagn i stallet beräknades kostnaden för att investera i ytterligare en vagn. Motivet för detta är att kunna styra kraftfodertilldelningen bättre till korna. Prisuppgifter inhämtades från De Laval (oktober 2002). Investering för rälshängd fodervagn, extra räls och fodersilos uppskattades till 160000 kronor exklusive montering. Den årliga investeringskostnaden beräknades till 19266 kronor vid en avskrivningstid på 15 år (Lidfelt, 2002). Den årliga foderkostnaden uppgår till strax över miljonen. Det innebär att varje procents minskning av överutfodring minskar foderkostnaderna med 10 000 kronor. Enligt tabell 16 räcker det med 5 % minskning av överutfodringen för att betala investerings- 14

Sidan 15 22 augusti 2003 kostnaden för fodervagnen. Detta under förutsättning att arbetet med fodervagnen inte överstiger 30 minuter per dag. Tabell 16. Investering av fodervagn, intäkter och kostnader per år. Minskning av överutfodring, % Sparat foder, kr Investeringskostnad, kr per år Arbetskostnad, 30 minuter per dag Summa kostnader, kr Netto, Kr 1 10000 19266 27375 46641-36641 2 20000 19266 27375 46641-26641 3 30000 19266 27375 46641-16641 4 40000 19266 27375 46641-6641 5 50000 19266 27375 46641 3359 6 60000 19266 27375 46641 13359 7 70000 19266 27375 46641 23359 8 80000 19266 27375 46641 33359 9 90000 19266 27375 46641 43359 10 100000 19266 27375 46641 53359 Slutsats gård C En investering i en ytterligare fodervagn för kraftfoder kan motiveras både från ekonomiska aspekter och miljöaspekter. Det innebär att utfodringen av korna ska baseras på blandfoder som utfodras i den gamla fodervagnen och i den nya fodervagnen utfodras med kraftfoder. 4. Tidigare inkalvningsålder - gård D Bakgrund Gården ligger i skogsbygden i Blekinge, norr om Ronneby. Åkerarealen - 30 hektar - används enbart till vallodling, huvuddelen av vallfodret rundbalsensileras. Rundbalarna hanteras föredömligt, ställs på högkant på ett sandat område. Kobesättning Besättningen består av 48 SRB-kor som har en inkalvningsålder på 30,5 månader. Mjölkavkastningen är strax över 8000 kg ECM. Stallet är relativt gammalt med flera foderbord. Inredningen är kortbås, automatisk utgödsling finns inte till alla gödselrännor i stallet. Problemformulering Lantbrukaren upplevde att ungdjurshanteringen inte fungerade på gården. Kvigorna kalvade in relativt sent och byggnaderna var inte anpassade för rationell ungdjurshantering. Lantbrukaren diskuterade både ombyggnad av ungdjurstall och nybyggnad av kostall. Detta ligger dock utanför målsättningen i denna rapport. 15

Sidan 16 22 augusti 2003 Förutsättningar Ett åtgärdsförslag togs fram med målsättningen att sänka inkalvningsåldern från 30,5 till 26 månader (bilaga 4). Resultat Åtgärdsförslagen innebär att inkalvningsåldern sänks från 30, 5 månader till i genomsnitt 26 månader. Samma fodermedel används, betesperiodens längd kortas något och vid behov utfodras tillskottsfoder på betet. De gamla foderstaterna och de nya foderstaterna redovisas i bilaga 4. I tabell 17 framgår djurens tillväxt i de olika perioderna enligt det nya förslaget. En jämförelse av mängden kväve i fodret och mängden fosfor i fodret med den gamla och nya foderstaten redovisas i tabell 18. Vid kontroll av den gamla foderstaten konstaterades fosforbrist i slutet av uppfödningen, därför kompletterades de nya foderstaterna med fosfor. Tabell 17. Förväntad tillväxt i olika perioder med den gamla och nya foderstaten. Period Gamla foderstaten Nya foderstaten 2-12 månader 600 650 Bete 450 500 12-30 månader < 400 800 Tabell 18. Mängd kväve och fosfor i gamla och nya foderstaten. 30,5 månaders inkalvning kg N 26 månaders inkalvning kg N Differens kg Kväveåtgång under uppfödning inklusive bete Kväveåtgång under uppfödning utan bete Fosforåtgång under uppfödning inklusive bete Fosforåtgång under uppfödning utan bete 130 119 11-8 111 97 14-12 Procentuell förändring % Anmärkning 14 18 + 4 +29 Underutfodring av fosfor under senare delen av uppfödning 12 15 + 3 +25 16

Sidan 17 22 augusti 2003 Den nya foderstaten innebär att kvigorna kalvar in cirka ett halvår tidigare. Det medför att behovet av kvigor minskar med 5 stycken per år, från 33 till 28 (Nordgren, 2000). Kväveinflödet till besättningen på grund av färre kvigor minskar med 5 * 130 kg N = 650 kg N. Den kortare uppfödningstiden för kvigorna innebär att kväveinflödet minskar med 308 kg N ( 28 kvigor * 11 kg N). Den sammanlagda effekten av färre kvigor och en kortare kviguppfödning är 958 kg N (650 kg N + 308 kg N) vilket innebär att kväveinflödet till besättningen minskar med cirka 479 kg per år. Ekonomiskt resultat I tabell 19 och 20 redovisas foderåtgången och kostnaderna för de olika foderstaterna. Använda priser för de olika fodermedlen är 1,20 kronor för ensilage, 1,40 kronor för HPmassa, 1,60 kronor för kraftfoder och 4 kronor för mineralfoder. Alla kostnader är per kg torrsubstans foder. Tabell 19. Foderåtgång för gamla och nya foderstaten. Gamla foderstaten Nya foderstaten Ensilage HP-massa Krf Mineralfoder Ensilage HP-massa Krf Mineral foder Stallper.1 kg 650 100 333 3,3 731 165 346 6,9 Stallper.2 kg 2082 0 0 15,6 1069 609 0 26,4 Totalt kg 2732 100 333 18,9 1800 774 346 33,3 Tabell 20. Kostnad för gamla och nya foderstaten. Gamla foderstaten Nya foderstaten Ensilage HP-massa Krf Mineralfoder Ensilage HP-massa Krf Mineral foder Stallper.1 kr 780 140 532,8 877,2 231 553,6 Stallper.2 kr 2498,4 0 0 1282,8 852,6 0 Totalt kr 3278,4 140 532,8 75,6 2160 1083,6 553,6 133,2 Totalkostnad, kr 4026,8 3930,4 Det minskade antalet kvigor i besättningen och den tidigare inkalvningsåldern innebär att den årliga foderkostnaden för att föda upp kvigor minskar med cirka 11 400 kronor. Ytterligare kostnadssänkning kan förväntas på grund av minskat arbete och minskat plastbehov. Diskussion Ovanstående beräkningar får betraktas som exempel vid tillgång på ett givet antal fodermedel och med givna priser. Förändringar av priserna kommer naturligtvis att påverka optimeringsresultatet. Tillgång på fler fodermedel kan också förändra resultatet. Hänsyn har inte tagits till foderstatens innehåll av mineralerna Na, Mg och K, inte heller till vitamininnehållet. Intäktssidan har inte analyserats, dvs det har förutsatts att mjölkproduktionen på gårdarna inte förändrats. 17

Sidan 18 22 augusti 2003 Övergång från färdigfoder till spannmål + koncentrat - gård A Denna gård har en areal som gör det enkelt att både utnyttja spannmål i mjölkproduktionen och eventuellt exportera spannmål från gården. Det är alltså en rimlig slutsats att övergå från färdigfoder till att använda egen spannmål. Det förutsätter dock att gårdens spannmålsodling är konkurrenskraftig ur ekonomisk synvinkel. Det finns inget avgörande motiv för att föredra vete framför korn i mixerblandningen ur kväveeffektivitetssynpunkt eller ekonomisk synpunkt. Rent allmänt är det lättare att använda större mängder korn till kor jämfört med vete. Det riktiga bör vara ur både ekonomisk och kväveeffektivitetssynpunkt att använda korn kompletterad med ett proteinkraftfodermedel i utfodringsstationerna (alternativen III och V). Alternativen med hemmaproducerade fodermedel behöver kompletteras med mineralfoder. Användning av HPmassa i foderstaten - gård B Denna gård är en utpräglad mjölkgård med en begränsad areal. Att använda HPmassa i foderstaterna är väl motiverat ur ekonomisk synvinkel. Gården ligger så nära sockerbruken så HPmassa kommer troligen vara ett konkurrenskraftigt fodermedel lång tid framöver för denna gård. Dessutom kommer import av HPmassa till gården att göra gården mindre känslig för en misslyckad vallskörd, både ur kvantitets- och kvalitetssynpunkt. Ur kväveeffektivitetssynpunkt har HPmassan störst betydelse i foderstater med vallfoder med höga råproteinhalter (Tabell 7). Gårdens vallfoderkvaliteter under senare år (använda i beräkningarna) indikerar att skördetidpunkten bör vara tidigare för förstaskörden. Det innebär att råproteinhalterna höjs och motiven för att använda HPmassa förstärks. En satsning på tidig och stor vallskörd borde dessutom vara fördelaktigt ur mjölkavkastningssynpunkt. Vad gäller det ekonomiska utfallet så är det fördelaktigt med HP-massa oavsett vallens proteinhalt. Överutfodringens inverkan på kväveeffektiviteten - gård C Det finns många motiv för att använda fullfoder. Torrsubstanskonsumtionen ökar troligen, det går att använda alternativa fodermedel i större utsträckning och ett bra fullfoder bör innebära att våmstörningarna minskar. Man bör dock tänka på att fullfoder används framför allt i länder där fodermedlen är betydligt billigare än i Sverige, t.ex. USA och Israel. Börjar man däremot diskutera kväveeffektiv mjölkproduktion kan det dock vara betydligt svårare att försvara fullfoder, speciellt om man enbart har en blandning till hela besättningen. Detta är något som även uppmärksammats i USA (CAST, 2002). Resultaten från endagarskontrollerna utförda på gård C visar att det är mycket viktigt att justera foderstaterna snabbt vid förändrad torrsubstanskonsumtion (Tabell 13). En sänkning av råproteinhalten innebär att kväveutflödet i gödseln minskar med cirka 10 kg N per ko och år. Det finns ingen tillförlitlig statistik över antalet "rena" fullfoderbesättningar i hela landet. Många "fullfoderbesättningar" ger tillskott av kraftfoder i samband med mjölkningen och är alltså inte rena fullfoderbesättningar. Den riktiga beteckningen är blandfoderbesättningar. Utfodringsrådgivare Eva-Maria Lidström, Skånesemin uppskattar antalet riktiga fullfoderbesättningar till 150 stycken i hela landet. Det kan ändå vara värt att ägna extra uppmärksamhet åt denna grupp då det ofta är större besättningar - över 100 kor. Det innebär alltså att om man sänker råproteinhalten i foderstater med 1% i samtliga fullfoderbesättningar skulle man sänka mängden tillförd kväve med 150 * 1000 kg kväve = 150 ton. Detta gäller vid en genomsnittlig besättningsstorlek på 100 kor. Hur stor sänkningen kan bli i verkligheten beror naturligtvis på utgångsläget på den enskilda gården. 18

Sidan 19 22 augusti 2003 Sänkning av inkalvningsåldern Beräkningarna på gård B och D visar entydigt att en sänkning av inkalvningsåldern minskar gårdarnas kostnader och kommer att minska kväveinflödet från foder på gårdarna (Tabell 10,12, 18 och 20). Som jämförelse har Mourits et al. (2000) beräknat att optimal inkalvningsålder i Holland ligger strax under 22 månaders ålder. Inflödet av kväve från foder beräknas till 126 kg i den holländska uppfödningsmodellen. Sammanställning - Effekter av olika åtgärder Gårdarna i denna utredning är av varierande storlek och har olika ägandeförhållanden till marken. För att kunna jämföra de olika alternativen har enheten ko använts. Tabell 21 är ett försök att relatera de olika effekterna till varann. Tabellen bygger på följande förutsättningar; Minskat kväveinflöde (kg N) från foder under stallperioden uttrycks som; Kväveflödet före åtgärd minskat med kväveflödet efter åtgärd i kg per ko och år. Förbättrat kvävenetto, hela året. För gårdarna A och C har resultaten extrapolerats till ett år, förbättringen gäller även under betesperioden. För gård B har det förutsatts att HP-massan inte används under betesperioden. Kvävenettot har beräknats som kväve i fodret minus kvävet i mjölken. Rekrytering och ungdjur har inte ingått i beräkningarna som redovisas i tabell 18 för gårdarna A, B och C. Kväveeffektiviteten har beräknats som kväve i mjölk/ kväve från foder till kor. Minskning av foderkostnader, före och efter åtgärd. För gårdarna A och C har resultaten extrapolerats till ett år, förbättringen gäller även under betesperioden. För gård B har det förutsatts att HP-massan inte används under betesperioden. För gård D har effekten av sänkt inkalvningsålder på kväveinflödet beräknats för hela besättningen och därefter angetts per ko och år Tabellen är ett resultat av enskilda gårdars förutsättningar. Det innebär att till exempel förändrade priser eller ändrad mjölkavkastning kan förändra resultatet åt ena eller andra hållet. 19

Sidan 20 22 augusti 2003 Tabell 21. Effekt av olika åtgärder på kväveffektivitet och ekonomiskt resultat, per ko och år. Jämförelsen är gjord med utgångsläget, dvs före åtgärder. Per ko Gård A Användning av hemmaproducera t foder Gård B Övergång till HP-massa Gård C Minskning av överutfodring Gård D Sänkning av inkalvningsåld er Förbättrat kvävenetto, hela året, kg N Förbättrad kväveffektivitet, hela året, % Minskade foderkostnader hela året, kr Minskade foderkostnader, kr per kg inbesparat N Minskade foderkostnader, kr/ kg mjölk 1 11400 kronor utslaget på 50 kor Hög råprotei nhalt Låg råprotei nhalt 3 14 26 13 10 1 2 4 1.5 964 197 1274 523 238 1 264 36 71 35 22 0,09 0,02 0,16 0,05 0,03 Slutsatser Förbättring i kväveeffektivitet per ko och år i storleksordningen en till fyra procent per ko och år. Minskningen i kväve från foder är mellan 3-24 kg per ko och år. Genom förbättrad utfodring kan man spara mellan 22-264 kronor per ko och år för varje kg kväve som tas bort från utfodringen. Fullfoderbesättningen i denna studie har det största inflödet av kväve från fodret jämfört med övriga gårdar. En ökad kväveeffektivitet ställer högre krav på foderstyrningen i besättningarna. Vid ökad användning av hemmaproducerade fodermedel bör fosfortilldelningen uppmärksammas. Den mest lönsamma åtgärden som har störst effekt på kväveinflödet är att öka användningen av hemmaproducerat foder. 20

Sidan 21 22 augusti 2003 Referenser CAST, Council for Agricultural Science and Technology. 2002. Animal Diet Modification to Decrease the Potential for Nitrogen and Phosphorus Pollution. Issue Paper number 21 july 2002. (http://www.cast-science.org/castpubs.) Larsson. J. 2002. Manual foderstatsprogram 2002. Stencil Lidström, E-M. 2002. Biologisk handledning till foderstatsprogram 2002.Stencil. Malmgren, M. 2002.Instruktionsbok Opti-mu. http://www.freefarm.se/djur/mjts/opt.htm (2002-12-20) Nordgren,P. 2000. Inkalvningsålderns betydelse för lönsamhet i mjölkproduktionsföretaget. Svensk Mjölk. Mourits, M.C.M., Berentsen, P.B.M., Huirner, R.B.M & Dijkhuizen, A.A. 2000. Environmental impact of heifer management decisions on Dutch dairy farms. Netherlands Journal of Agricultural Science 48, 151-164. Spörndly, R. 1999. Fodermedelstabell för idisslare. SLU. Personliga meddelanden Lidfelt, M. 2002. Hallands Husdjur. Lidström, E-M. 2002. Skånesemin. Bilageförteckning Bilaga 1 Foderstat våren 2001 Gård B Bilaga 2 Åtgärder för att sänka inkalvningsåldern gård B Bilaga 3 Fodermedelspriser gård C Bilaga 4 Sänkning av inkalvningsåldern - gård D 21

Sidan 22 22 augusti 2003 Bilaga 1. Foderstat våren 2001 Gård B Avkastning Kg mjölk/dag Ensilage kg ts Halm, kg Solid 5 Safir Effektiv K/M. gram 10 8,0 0,5 1,8 10 12 8,0 0,5 2,8 10 14 8,0 0,5 3,7 16 8,0 0,5 4,7 18 8,0 0,5 5,6 20 8,0 0,5 6,6 22 8,0 0,5 7,6 24 8,0 0,5 8,5 26 8,0 10 28 8,0 11 30 8,0 11,9 32 8,0 12,9 34 8,0 13,9 36 8,0 14,8 38 8,0 14,8 1,0 40 8,0 14,8 2,0 42 8,0 15,7 2,0 44 8,0 16,2 2,5 46 8,0 16,2 3,5 48 8,0 16,1 4,5 50 8,0 16,6 5,0 22

Sidan 23 22 augusti 2003 Bilaga 2. Åtgärder för att sänka inkalvningsåldern gård B Kalvar 0-2 månader Nuläge: 12 15 stycken, står i ensambox i 10-14 dagar och utfodras då med sötmjölk 3ggr /dag. Flyttas sedan till gruppbox med amma och utfodras med kalvnäring, hö och kraftfoder. Åtgärdsförslag: Se över råmjölksutfodringen. Se till att kalven får nytt färskt kalvkraftfoder varje dag. Ge endast riktigt fint hö och ge hellre små givor och ofta så att höet alltid är färskt. Ettårskvigor 2-12 månader Nuläge: 28-30 stycken, står i spaltboxar. Utfodras med fri tillgång på ensilage, av samma kvalitet som mjölkkorna, och hö samt 1 kg Galant 2000/1500. Tillväxt med dagens foderstat är teoretiskt beräknad till 600 g/dag. Åtgärdsförslag: Tillväxtmål 700 g/dag vilket ger en 1-årsvikt på 285 kg. Ny foderstat: - Ensilage fri tillgång, kvigorna beräknas äta 1,5-3 kg ensilage - Hö, fri tillgång, kvigorna beräknas äta 1,5-3 kg - HP-massa till de äldre kvigorna i gruppen 0,5 kg/kviga & dag - Kraftfoder 1,5-2 kg/ kviga och dag Äldre kvigor 12-30 månader Nuläge: 20 stycken står uppbundna och 20 går i lösdrift med tillvänjningskorna. De uppbundna utfodras med fröhalm, cirka 4,5 kg /kviga & dag), ensilage av sämre kvalitet ca 1-2 kg ts /kviga & dag samt 2-3 kg kraftfoder. Tillväxt med dagens foderstat är teoretiskt beräknad 6-700g/dag. Om ovanstående beräkningar stämmer skulle det innebära att kvigorna skulle vara lagom stora för inkalvning vid 24-25 månaders ålder, eller att kvigorna skulle vara oerhört stora vid inkalvning. Eftersom inkalvningsåldern nu är över 30 månader och kvigorna är normalstora betyder det att antingen så stämmer inte foderstaten eller så ligger problemet någon annanstans, troligtvis under betesperioden. Åtgärdsförslag: Tillväxtmål på 750 g/dag (eller 850 g/dag på stall och 300 g/dag på bete) ger en inkalvningsålder på 26 månader. 26 månaders inkalvning och 20 % rekrytering motsvarar 19 djur i åldern 12-26 mån. Ny foderstat: - Minska något på mängden fröhalm och ersätt med ensilage 2-4 kg ts/kviga & dag av vardera. 23

Sidan 24 22 augusti 2003 - Ersätt minst halva givan av kraftfodret med motsvarande mängd HP-massa (i kg TS) eller byt till ett energirikare/proteinfattigare kraftfoder. Ska djuren hinna kompensera den dåliga betestillväxten måste de även ha tillgång till ett bättre grovfoder (minst 10 MJ). Bete Nuläge: Enligt teoretiska beräkningar kan tillväxten på betet max uppgå till 100g/dag och detta är ju absolut inte acceptabelt. Även om djuren betar naturbetesmarker med EU-stöd måste djuren kunna växa 3-400 g/dag. Åtgärdsförslag: Tillväxtmål 300 g/dag. Tillväxten under betet måste förbättras betydligt. Kolla upp beläggningen på betet så att det inte är för lågt i början och för högt i slutet. Tidigare installning eller stödutfodring på hösten. Det man kan göra för att höja tillväxten på befintliga naturbeten är att släppa djuren så tidigt som möjlig och gärna då stödutfodra med hö. Sen är det viktigt att ta in djuren i tid på hösten, senast i slutet på september om man inte kan stödutfodra dem ute. Går djuren ute längre måste de ha tillgång till kraftfoder och helst även hö. Mät några djur vid utsläpp och vid installning. Håll inne de djuren som ska semineras i början av sommaren och släpp ut dem efter seminering. Ta in några kvigor tidigare på hösten för seminering. 24

Sidan 25 22 augusti 2003 Bilaga 3. Fodermedelspriser gård C. Fodermedel Priser, kr per kg Vallensilage (kg ts) 1.29 Majsensilage (kg ts) 1.19 Hpmassa (kg ts) 1.78 Korn 1.19 Vete 1.19 Mingla 39 2.80 Foderkalk 1.20 Kvarnbyfoder Mg 0,7 7.04 25

Sidan 26 22 augusti 2003 Bilaga 4. Sänkning av inkalvningsåldern - gård D Kalvar 0-2 månader Idag: Ca 10 stycken, står i ensambox. Utfodras med kalvnäring, hö, ensilage och kraftfoder. Åtgärdsförslag: Se över råmjölksutfodringen. Ge helmjölk den första levnadsmånaden och gå över på mjölkersättning när kalven är ca 4 veckor. Se till att kalven får nytt färskt kalvkraftfoder varje dag. Ge endast hö som grovfoder. Ettårskvigor 2-12 månader Idag: Ca 25 stycken, står i 4 spaltboxar. Utfodras med ca 2 kg ts ensilage av god kvalitet, lite HP-massa samt 1 kg Mule. Tillväxt med dagens foderstat är teoretiskt beräknad ca 600 g/dag. Åtgärdsförslag: Tillväxtmål 650 g/dag vilket ger en 1 årsvikt på 260 kg. Kontrollväg fodergivorna ibland och kolla att de verkligen får de givorna som är beräknade. Öka upp HP-massan något (se nötstatsutskrift): - Ensilage fri tillgång, kvigorna beräknas äta 1,5-3 kg ensilage - HP-massa ca 0,5 kg TS/kviga och dag - Kraftfoder ca 1 kg/ kviga och dag. Bete Idag: Eftersom betet består av naturbete/skogsbete är det rimligt att tro att tillväxten inte är högre än 450g/kviga och dag. Enligt teoretiska beräkningar bör tillväxten på betet vara ungefär i nivå med tillväxten under andra stallsäsongen. Åtgärdsförslag: Tillväxtmål 500 g/dag. Tidigare installning eller stödutfodring på hösten. Det man kan göra för att höja tillväxten något på befintliga naturbeten är att släppa djuren så tidigt som möjlig och gärna då stödutfodra med hö. Sen är det viktigt att ta in djuren i tid på hösten, senast i slutet på september om man inte kan stödutfodra dem ute. Går djuren ute längre måste de ha tillgång till kraftfoder och helst även hö. Mät några djur vid utsläpp och vid installning. Håll inne de djuren som ska semineras i början av sommaren och släpp ut dem efter seminering. Ta in några kvigor tidigare på hösten för seminering. 26

Sidan 27 22 augusti 2003 Äldre kvigor 12-30 månader Idag: Ca 30 stycken (några säljs och några står uppbundna, totalt bör det finnas 40-45 djur i denna ålderskategorin), går i storbox på djupströbädd. Utfodras med en rundbal (ca 250 kg TS) ensilage av sämre kvalitet per dag. I boxen finns inte foderbord så att alla kan äta samtidigt därför utfodras inget kraftfoder. Pga av den stora ålders- och viktsskillnaden skulle de mindre och yngre kvigorna ändå inte få tag i något kraftfoder. Tillväxt med dagens foderstat är teoretiskt beräknad < 400 g/dag. Åtgärdsförslag: Tillväxtmål 800 g/dag vilket ger en inkalvningsåldern på 26 månader. Kvigorna måste upp i tillväxt för att kompensera den lägre tillväxten under betet. En kortare uppfödningstid innebär 10 st färre kvigor, dvs 35 st. Ny foderstat (se nötstatsutskrift): - Ensilage fri tillgång, kvigorna beräknas äta 4-6 kg ensilage - HP-massa ca 2,5-3,0 kg TS/kviga och dag (eller köp in ett energikraftfoder och ge ca 2-2,5 kg/kviga&dag) - Mer mineralfoder 100-200 gram / kviga och dag, byt gärna till ett mineralfoder med lägre Ca/P-kvot (Effekt normal eller låg). Sen måste inhysningssystemet ses över. Djuren måste grupperas i minst två grupper efter ålder och storlek. Fler ätplatser är önskvärt. Mät djuren i samband med när de flyttar ut från spaltboxarna. Seminera när djuren väger 320 kg. Bete Idag: Enligt teoretiska beräkningar bör tillväxten på betet vara ungefär i nivå med tillväxten under andra stallsäsongen. Eftersom betet består av naturbete/skogsbete är det rimligt att tro att tillväxten inte är högre än 450g/kviga och dag. Åtgärdsförslag: Tillväxtmål 500 g/dag. En kortare uppfödningstid innebär 10 st färre kvigor, dvs 35 st. Det man kan göra för att höja tillväxten något på befintliga naturbeten är att släppa djuren så tidigt som möjlig och gärna då stödutfodra med hö. Sen är det viktigt att ta in djuren i tid på hösten, senast i slutet på september om man inte kan stödutfodra dem ute. Går djuren ute längre måste de ha tillgång till kraftfoder och helst även hö. 27