Kombinera miljöhänsyn och ekonomi vid utfodring av biprodukter

Transkript

1 Kombinera miljöhänsyn och ekonomi vid utfodring av biprodukter Jens Fjelkner Skånesemin 2005

2 Kombinera miljöhänsyn och ekonomi vid utfodring av biprodukter I Skåne förädlar vi mycket av de jordbruksprodukter som framställs och som ett resultat av det har vi god tillgång på biprodukter, vilka ofta kan vara billiga fodermedel. Hur billigt det blir avgörs inte av vad det kostar per kg utan av resultatet. Rätt använt rör det sig om utmärkta fodermedel. Överanvändning kan dock få negativa konsekvenser för både miljö och produktion t ex ökad ammoniakavgång, sänkt tillväxt och sämre fertilitet. Tillväxt Vid höga drankgivor blir foderstatens råproteinhalt hög. För att bryta ner överskottsproteinet åtgår energi, energi som istället skulle kunna använts för tillväxt. Överskottsproteinet kommer utsöndras via urinen som urea varifrån kvävet snabbt går förlorat till luften som ammoniak. En annan orsak till sänkt tillväxt vid överanvändning av biprodukter kan vara att foderstaten blir obalanserad, förutom för mycket protein kan det t ex leda till strukturbrist eller för låg energikoncentration. Det resulterar i att djurens tillväxtkapacitet inte utnyttjas och uppfödningstid, och därmed foderkostnad, ökar. Fruktsamhet I början av betesperioden förekommer det att drank utfodras i kombination med spätt försommarbete vilket även det innehåller mycket protein. Kombinationen ger höga proteinhalter vilket i sin tur kan ha negativa konsekvenser för fruktsamheten. Att överutfodring av protein och sämre dräktighetsresultat har ett samband får stöd av många vetenskapliga undersökningar. Det som händer är att överskottet av lättlösligt protein bryts ner och orsakar förhöjda halter av urea, först i blodet och därefter även i livmodern. Höga ureahalter försämrar livmodermiljön så att embryot ej fäster i livmoderväggen eller att kon kastar tidigt. Detta fenomen torde kunna uppträda även vid en stallfoderstat med höga drankgivor och det är därför motiverat att sänka tilldelningen vid tidig betäckning på stall. Användning av drank på försommarbete bör helt undvikas. En annan effekt av överutfodring är ju givetvis att fettansättningen ökar vilket i sin tur äventyrar nästkommande kalvning. Drank innehåller även mycket fosfor och överskotten kan bli stora. Fosfor bidrar till övergödningen varför överutfodring bör undvikas, en annan anledning till att inte ge korna för mycket fosfor är att dräktighetsresultatet kan försämras. Återigen är det bara aktuellt där drank ges i samband med betäckning. I kombination med drank bör därför mineralfoder utan eller med låg nivå av fosfor användas. Detta gäller inte bara för dikor utan oftast för alla djur som får drank. Ströbädd & halmförbrukning Användningen av blöta fodermedel ökar ströåtgången vilket påverkar både djurvälfärden och ammoniakavgången. Ett alternativ till halm är torv som är ett strömedel med god uppsugningsförmåga, 6 gånger vikten jämfört med 2-3 gånger vikten för halm. Bädden blir alltså torrare samtidigt som uppsugningen av urinen minskar ammoniakförlusten. En annan egenskap hos torv är dess låga ph vilket ytterligare minskar ammoniakavgången. Djupströgödseln med torvinblandning kommer alltså innehålla mer kväve än då bara halm används och får ett högre gödselvärde. Vid försök på Götala utanför Skara av bla Knut-Håkan Jeppsson uppmättes att lagringsförlusten av kväve sänktes med hela 85%. Där användes 60% torv i djupströbädden och större inblandning rekommenderas inte eftersom det försämrar bärigheten. Torven dammar dock mer än halm och stallmiljön kan upplevas som mörk. Bädden blir lätt blöt vid användning av drank och pulpa och halmförbrukningen blir betydande

3 Överutfodring dikor När drank används till dikor är det vanligt att drank och halm ges i fri tillgång. Det är en mycket enkel utfodring som kräver minimal arbetsinsats men resulterar ofta i en kraftig överutfodring som i sin tur leder till kor i onödigt högt hull som kan få svårt att kalva. Detta är negativt både för miljön och för produktionsekonomin. En överutfodring av protein ger ju som nämnts ovan ökade ammoniakförluster. Det är inte heller ovanligt att drank och halm används vid utedrift och överutfodringen kan då även resultera i läckage av fosfor eftersom koncentrationen av växtnäring blir hög på utfodringsområdet. Överutfodringen är också kostsam, i bilaga 1 visas en kalkyl för en gård med 50 dikor som utfodras med drank och halm. I det ena fallet begränsas givan till 40 l före kalvning och 60 l efter kalvning och i det andra fallet ges drank i fri tillgång. Fri tillgång leder med lätthet till en överutfodring på 20 l drank per ko och dag. Skillnaden i foderkostnad mellan de 2 alternativen blir ca 200 kr eller kr per år för hela besättningen. Eftersom korna blir fetare vid överutfodring ökar även risken för kalvningsproblem. Detta beror mer på att förlossningsvägarna blir trängre pga fettansamlingar än att kalven blir tyngre. Att ta ut en veterinär för att hjälpa till med en förlossning kostar kr samt några hundra för egen arbetstid. De kor som kommer skickas till slakt är också vara fetare, skulle den genomsnittliga fettklassen för slaktade kor ligga en klass högre, drygt 3+, vid fri tillgång på drank skulle det leda till minst 1300 kr högre fettavdrag. Feta kor har också mer problem och sämre hållbarhet varför rekryteringen också kan förväntas vara högre vid fri tillgång på drank. Leder det till att en extra kviga behöver sättas in så kostar det nästan kr. Sammanlagt kan kostnaderna för att ge drank i fri tillgång uppgå till nästan kr per år i exemplet med 50 kor. Motsvarande problem som uppstår vid överutfodring av drank kan också uppstå vid överutfodring av andra biprodukter, t ex pulpa. De problem som överutfodringen leder till har dock resulterat i att allt fler lantbrukare väljer att begränsa drankgivan och problemen är mindre idag än vad de har varit, en positiv utveckling både för djurproduktionen och för miljön.

4 Ungnötsfoderstater Rätt använda kan biprodukter i ungnötsfoderstater sänka foderkostnaderna betydligt. Exemplet nedan visar foderkostnaden för att föda upp tjurar av tung köttras med två olika foderstater från 250 kg till 640 kg med en tillväxt på 1800 g/dag. Dels har en traditionell foderstat med ensilage och färdigfoder beräknats, från 250 till 450 kg ges ett färdigfoder med högre proteinhalt och därefter ersätts det av ett färdigfoder med mindre protein. Ensilaget i denna foderstaten är tidigt skördat, 10,8 MJ, 160 g råprotein och 510 g NDF. Den andra foderstaten består av ensilage, HP-massa, drank, kornkross och mineralfoder samt 0,5 kg koncentrat upp till 300 kg levande vikt för att säkerställa proteinkvaliten. Drankgivan ligger konstant på 15 liter per tjur och dag vilket får till följd att proteinhalten successivt sjunker. HP-massan bidrar med lättlösliga kolhydrater vilket gör att proteinet i dranken utnyttjas bättre. Mineralfodret har hög Ca/P-kvot dvs det innehåller mycket kalcium och lite fosfor. Ensilaget i denna foderstaten är något senare skördat och med en lägre klöverandel eftersom dranken bidrar med så pass mycket protein; 10,5 MJ, 140 g råprotein och 550 g NDF. Foderstat med färdigfoder, 1800 g/dag, ca 7 mån uppfödningstid Kr/kg 275 kg 320 kg 370 kg 420 kg 470 kg 515 kg 565 kg 615 kg Ensilage, kg ts 1,20 2,3 2,5 2,7 2,9 3,3 3,5 3,7 3,9 Färdigfoder 1, kg 1,51 6,0 6,6 7,1 7,6 Färdigfoder 2, kg 1,46 8,1 8,7 9,2 9,7 Råprotein % av ts 18,8 18,8 18,8 18,8 17,1 17,1 17,1 17,1 Överskott P (g) Foderkostnad per tjur: kr Foderstat med drank och HP-massa, 1800 g/dag, ca 7 mån uppfödningstid Pris 275 kg 320 kg 370 kg 420 kg 470 kg 515 kg 565 kg 615 kg Ensilage, kg ts 1,20 2,1 2,3 2,5 2,7 2,9 3,1 3,3 3,5 HP-massa, kg 0,25 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0 11,0 12,0 13,0 Drank, kg 0, Kornkross, kg 1,10 2,2 3,0 3,3 3,4 3,7 3,9 4,2 4,4 Koncentrat, kg 1,79 0,5 Mineralfoder, kg 4,55 0,09 0,08 0,08 0,07 0,07 0,07 0,06 0,06 Råprotein % av ts 18,7 17,1 16,7 16,5 16,2 15,9 15,7 15,5 Överskott P (g) Foderkostnad per tjur: kr Foderstaten med drank och HP-massa blir betydligt billigare än med ensilage och färdigfoder samtidigt som proteinhalten och fosforöverskottet blir lägre. För att kunna utnyttja den föreslagna foderstaten med drank och HP-massa krävs dock att fodret blandas i en mixervagn. Detta är en kostnad, dels i investering och dels i tidsåtgång och maskinkostnad för blandning och utfodring. Med 100 tjurar blir foderkostnaden ca kr lägre med biproduktsfoderstaten i förhållande till färdigfoder. Det skall täcka kostnaden för mixervagnen, ökad tidsåtgång, lagring av drank. För att kunna köpa HP-massa i bulk krävs också en plansilo. Det blir således mycket fasta kostnader i biproduktsalternativet vilket gör att det främst är intressant för större produktionsenheter. Mixervagn underlättar användningen av biprodukter

5 Jämförelsen är något missvisande eftersom ett annat alternativ är att ersätta färdigfoder med spannmål, koncentrat och betfor, det blir ca 400 kr billigare per tjur jämfört med att använda färdigfoder. Anledningen till att exemplet ändå beräknas med färdigfoder är att det är den dominerande foderstaten vid uppfödning av tung köttrastjur. Används biprodukterna felaktigt kan det istället bli en olönsam affär. I exemplet nedan har en foderstat beräknats med drank, halm och kraftfoder. Kombinationen är inte ovanlig men resulterar i en obalanserad foderstat som inte utnyttjar djurens tillväxtkapacitet. Med en tillväxt på 1400 g/dag blir uppfödningstiden 2 månader längre än med en tillväxt på 1800 g/dag. Foderkostnaden blir även högre med denna foderstaten, jämfört med drank/hpmassa-foderstaten blir det med 100 tjurar kr dyrare. Två månader extra arbete kostar också, går det åt 1,5 h per dag kostar det kr (180 kr/h). Dessutom skulle uppfödningen behöva förlängas ytterligare eftersom tjurarna vid den lägre tillväxten inte blir slaktmogna förrän vid högre slaktvikter. Det är alltså ett exempel på en foderstat som varken är bra för ekonomin eller miljön. Råproteinhalten med en foderstat baserad på drank, halm och kraftfoder blir mycket hög, 20-22% av ts. När man kommer in i ett sådant stall möts man ofta av en stark ammoniaklukt. Foderstat med drank, halm och kraftfoder, 1400 g/dag, ca 9 mån uppfödningstid Pris 275 kg 320 kg 370 kg 420 kg 470 kg 515 kg 565 kg 615 kg Halm, kg 0,45 2,2 2,3 2,6 2,8 3,0 3,2 3,4 3,6 Drank, kg 0, Färdigfoder, kg 1,50 3,2 3,1 3,1 3,1 3,6 4,1 4,5 5,1 Råprotein % av ts 20,0 21,0 21,8 22,5 21,9 21,3 20,8 20,4 Överskott P (g) Foderkostnad per tjur: kr Utedrift Vid utfodring i rastfållor vintertid blir näringskoncentrationen i marken hög vilket ökar risken för läckage. För att förhindra detta är det lämpligt att årligen samla upp den gödsel som ansamlas kring foderhäckar för grovfoder. Utfodring av drank och pulpa bör ske på asfalterad eller gjuten yta som regelbundet skrapas. Ett komplement är att anlägga en damm i anslutning till rastfållan för att på det sättet fånga upp både fosfor och kväve. Asfalterad platta vid drankutfodring Gödsel kring foderhäckar bör bortföras årligen Råd - Använd mineralfoder utan fosfor - Ge alltid en begränsad giva drank - Dra ner drankgivor i samband med betäckning - Utfodra ej drank på försommarbete - Blanda in torv i djupströbädden

6 Bilaga 1 Kostnad för överutfodring Förutsättningar Drankpris 4,1-6 mil från Nöbbelöv, hel släp 76 kr 50 kor stallperiod 15 nov-15 apr, 148 dagar vuxenvikt 750 kg mjölkprod.: 10 kg/ko medelkalvning 15 feb Foderkostnad dräktig lakterande drank halm 8 8 mineraler 0,11 0,13 Kostnad: 1172 kr/ko och stallsäsong dräktig lakterande drank halm 8 8 mineraler 0,10 0,11 Kostnad:1371 kr/ko och stallsäsong Kostnader för överutfodring med drank Merkostnad drank: kr Veterinär, 1 kalvning: kr Högre fettavdrag 1 : kr Ökad rekrytering, 20 till 22%: kr kr 1 Fettavdrag på 1360 kr mer, genomsnitt 9,3 i fettklass istället för 8,3 Specificering rekryteringskostnad Slaktintäkt utslagsko, 330kg a 17 kr: kr Utebliven slaktintäkt kviga, 275 kg a 25 kr: kr Ökad foderkostnad 3 mån, 11 kr/dag: kr Ökad halmförbrukning: -200 kr 3% ökade dödfödslar: -140 kr 15 kg a 18 kr lägre avvänjningsvikt: -270 kr kr