SOI NYTT Sektionen för omvårdnadsinformatik Innehåll Ledaren Den kliniska processen i ett ehälsoperspektiv NANDA som pedagogisk instrument i specialistutbildning Det som inte finns dokumenterat- men!? har det inte hänt Standardiserade vårdplaner och VIS-vård (VIS-care) NR 3 Oktober, 2012 Sökes! Skribenter till nästa nummer, se sidan 3 för information.
Ledaren Apropå termer - Vad är en sköterska? När jag för tjugo år sedan började föreläsa om journalföring och professionalitet för sjuksköterskor, brukade jag uppmärksamma åhörarna på att titeln Syster inte är särskilt tidsenlig. Titeln kommer från den tiden då många sjuksköterskor var nunnor och alltså systrar i den bemärkelsen. Nunnorna titulerades med syster följt av ett förnamn och denna titulering stannade kvar inom sjukvården långt efter att nunnorna lämnat den. Men med tiden har syster epitetet ändå försvunnit, med undantag av äldre patienter eller en och annan raljant läkare som lever kvar i det Förändringar i styrelsen I samband med årets SOI-konferense i maj avtackades Eva Carlsson, Helena Nilsson, Jan Florin och Julia Forsberg som valt att lämna sina styrelseuppdrag i sektionen för omvårdnadsinformatik. Vi gläds över deras bidrag i sektionen och önskar dem lycka till med framtida utmaningar. Samtidigt hälsar vi Anette Bengtsson, Kerstin Segerberg, Kerstin Ådahl, Sara Carlsén samt Viveca Busck Håkans välkomna i styrelsen. Sofi Nordmark sjuksköterska, Doktorand sofi.normark@ltu.se förgångna. På såväl namnskyltar som i journalföringen stod det allt oftare legitimerad sjuksköterska, så jag slutade att ta upp frågan i mina föreläsningar. Nu har jag börjat ta upp frågan igen, för på senare år har ett annat diminutiv för sjuksköterska dykt upp sköterska! Vad är en sköterska? Tituleringen används av såväl sjuksköterskor och läkare, som av journalister i press och i TV. Men det finns ingen yrkestitel som heter sköterska. Någon har sagt mig att namnbytet beror på att det är lättare att säga sköterska, än det långa namnet sjuksköterska. Men hur kommer det sig då att vi inte kallar sjukgymnaster för gymnaster eller arbetsterapeuter för terapeuter? När vi använder ord och termer för annat än vad det faktiskt betyder skapar vi förvirring, i det här fallet skapas förvirring om vad en sjuksköterska faktiskt är och om det finns någon skillnad mellan en sjuksköterska och till exempel en undersköterska. Ord har makt! Catrin Björvell Ordförande catrin.bjorvell@cbab.org Sektionen för omvårdnadsinformatik Ordförande Catrin Björvell, Med Dr Sekreterare Viveca Busck Håkans Kassör Inger Jansson, Fil Dr Webmaster Anette Bengtsson Redaktör, Sofi Nordmark, Doktorand Ordinarie ledamot Sara Carlsén Ordinarie ledamot Ingela Karlsson, Med Dr Suppleant Kerstin Ådahl, Med Dr Suppleant Kerstin Segerberg Web: www.omvardnadsinformatik.se Omslagsbild copyright Sofi Nordmark Sektionen för omvårdnadsinformatik (SOI) bildades 2003 och är en sektion inom Svensk sjuksköterskeförening (SSF). Sektionens syfte är att bidra till patientcentrerad, evidensbaserad utveckling av hälso och sjukvården, främja forskning, utveckling och utbildning inom sektionens ämnesinriktning och utveckla tvärprofessionellt samarbete inom informationshantering. Sektionens mål är att vara en informationsresurs, förmedla kunskap och vara mötesplats för klinisk verksam hälso och sjukvårdspersonal samt företrädare för utbildning och forskning.
Den kliniska processen i ett ehälsoperspektiv Det finns en överenskommelse mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Regeringskansliet. I Nationella ehälsotrategin finns överenskommelsen mellan Socialdepartementet, Socialstyrelsen, Vårdföretagarna, Famna och Center för ehälsa i samverkan (CeHis) om vilka åtgärder som behöver göras för att förbättra informationshanteringen inom Hälso och sjukvården och Socialtjänsten. Fokus ligger på att skapa nytta för invånare, personal och beslutsfattare. Nationella ehälsostrategin finns att ladda ner på följande web länk: http://www. cehis.se/nyhetsarkiv/reviderad_nationell_ ehalsostrategi_och_lagesrapport_2010/ CeHis har i uppdrag att koordinerar landstingens och regionernas ehälsosamarbete. Samverkan regleras i avtal mellan SKL och varje landsting/region och styrs av representanter från landsting och regioner, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), kommunerna och de privata vårdgivarna och är en del av utvecklingen inom e-samhället. Fokus i Nationella ehälsostrategin ligger på de kliniska processerna, vilket gör att många verksamheter idag arbetar med processkartläggningar i sin verksamhet. Definition av process är lyder: En process initieras av en händelse och består av en samling aktiviteter som tillsammans skapar ett resultat som utgör ett värde för Medlemsinformation Sektionen för omvårdnadsinformatik tar nu ett nytt grepp för att öka medlemmarnas möjlighet att aktivt delta i kunskapsspridning, utveckling och gällande omvårdnadsinformatik. Vår nysatsning på ett elektroniskt nyhetsblad är ett sätt att nå ut till medlemmarna med information om vad som händer inom området. Vi ämnar publicera fyra nummer per år med start januari 2012. För att kunna erbjuda er medlemmar ett brett spektra av vad som pågår inom ämnesområdet vill vi uppmana var och en av er att skicka in manus till våra kommande nummer där ni informerar, debatterar, diskuterar, reflekterar eller kort berättar om ett aktuellt projekt eller gör en sammanfattning från en konferens. Manus mailas till redaktör: sofi.nordmark@ltu.se kunden. Att fokusera på processer innebär att: skapa gemensam helhetssyn och fokusera på kund/individ/patient effektivisera verksamhet kvalitetssäkra produkt/tjänst skapa förändringsbenägenhet i verksamheten formulera tydliga verksamhetskrav på IT-stöd Idag finns följande arbeten gjorda på området: Nationell informationsstruktur http:// www.socialstyrelsen.se/nationellehalsa/nationellinformationsstruktur Nationellt fackspråk http://www.socialstyrelsen.se/nationellehalsa/nationelltfacksprak/ Tillämpad informationsstruktur http://www.cehis.se/arkitektur_regelverk/informationsstruktur Nationella Kvalitetsregister http:// www.kvalitetsregister.se/) I CeHis-projektet Gemensam informationsstruktur kvalitetsregister (GIK) har processkartläggningar gjorts utifrån några kvalitetsregister. Att valet föll på kvalitetsregister beror på att kvalitetsregistren, till skillnad från de system som har sin utgångspunkt i ekonomi och administration, fokuserar på de resultat som gör skillnad för patienten, d.v.s. fokuserar på det kliniska arbetet i verksamheten. Dubbeldokumentationen som idag utförs för att försörja kvalitetsregistren med Manusinstruktion: Skriv i MS Word oformaterad text, 250-700 ord. Det går också bra att bifoga en bild som anknyter till innehållet men det är inget tvång. Bilder ska vara minst 300 dpi, i format JPG, BMP, GIF, PNG, TIF, EPS etc. Viktigt att ni har äganderätt/publiceringsrätt till de bilder ni skickar in! Senast inlämningsdatum: 1 februari för publicering i mars, 1 maj för publicering i juni, 1augusti för publicering i september och 1 november för publicering i december. Styrelsen för SOI förbehåller sig rätten att besluta om publicering, korrigering och refusering. data är resurskrävande och kvaliteten på informationen kan ifrågasättas när informationen överförs manuellt och kan omtolkas på vägen. Utgångspunkten i projektet har varit patientens/individens perspektiv och dokumentation av processen har följt Nationell informationsstruktur (NI) som är en generisk beskrivning av vad den kliniska processen innehåller. Resultaten visar att det går att kartlägga och beskriva den kliniska processen med denna metod men fortsatt utveckling av metoden behöver också ske. Några frågetecken återstår dock om framtida förvaltning av processbeskrivningarna och metoden. Det kan inte nog påpekas att varje processkartläggning som görs (oavsett metod) är en verksamhetsutveckling eftersom utveckling av dokumentationen gör att arbetssätten förändras. Det viktiga är att vi får ett enhetligt och entydigt sätt att beskriva de kliniska processerna för att uppnå målen i den nationella ehälsostrategin. Helena Nilsson, fil mag Ansvarig nationell arkitektur och regelverk helena.nilsson@cehis.se Center för ehälsa i samverkan (CeHis)
NANDA som pedagogisk instrument i specialistutbildning För sex år sedan fick Röda Korsets Högskola i uppdrag av Stockholms Läns Landsting att starta en specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård. Uppdraget var en konsekvens av bristen på intensivvårdssjuksköterskor i Stockholmsregionen. Under fem år skulle drygt 150 intensivvårdssjuksköterskor utbildas med en kursstart per år. Studietiden skulle pågå under femton månader med start i mars och slut i maj året därpå. Insprängt i de vanliga 40 studieveckorna fanns tid där studenten var på sin arbetsplats för introduktion, genomgång av utrustning samt även fungera som en förlängning av den kliniska utbildningen. Vi som skulle verkställa uppdraget var Åsa Krusebrant, högskoleadjunkt, driven pedagog, med intensivvårdserfarenheter från bl.a. USA där hon stött på och arbetat med NANDA och jag, Teresa Sörö med bakgrund från barnintensivvård och innehaft utbildningsuppdrag i dokumentation och omvårdnadsdiagnostik på Karolinska Universitetssjukhuset. Med oss hade vi även utbildningsledare och chefer från Stockholms alla intensivvårdsavdelningar som var mycket måna om att utbildningen skulle bli så bra som möjligt. Inför kursstarten identifierade vi två utmaningar: den första berörde problematiken att sjuksköterskeutbildningarna inte speglade det som sker ute i verksamheterna och den andra utmaningen var att lyfta fram specialistsjuksköterskornas analytiska förmåga och få studenterna att sätta ord på sitt tänkande. Att det finns en betydande klyfta mellan akademi och klinik är ingeting som är vare sig okänt eller unikt för Sverige. Sjuksköterskeutbildningen i USA har utvärderats av Carnegiestiftelsen som påvisade en stora skillnader mellan den akademiska och den kliniska delen av utbildningen. Det verksamhetsnära anses ofta som det mest spännande och på riktigt av studenterna medan teoretiska modeller kan verka abstrakta, ett problem som professioner med både yrkeslegitimation och akademisk examen tampas med. Exempel på detta är att få studenter egentligen är medvetna om att de använder sig av omvårdnadsprocessen som problemlösningsmodell. Vad har analysförmåga för status hos oss som profession och är det så att vi rankar handlingskraftiga och snabba kollegor högre än de som har förmågan att förmedla ställda omvårdnadsdiagnoser? Är detta något vi kan använda oss av pedagogiskt? Målet var således att dels träna och fördjupa analysförmågan hos våra studenter samt att göra utbildningen verksamhetsnära. Medlen för att nå dit blev casemetodik med NANDA som analytiskt redskap. Case-metodiken är den pedagogiskta grundpelare som vi står på. I den metodiken utgår man från en särskild händelse och studenten pendlar mellan separata delar och helhetstänkandet. Genom den berättande situationen tvingas deltagare till rollidentifikation och att tillämpa teoretiska kunskaper i en specifik situation. Händelsen skall vara komplex och inte tillrättalagd för att det skall bli verklighetsnära. Studenterna tränar även sitt reflektiva förhållningssätt. De måste kunna diskutera och differentiera Vad finns det för andra möjligheter? Slutligen, är det studentaktivt där de söker sin kunskap och fyller på det egna förrådet samtidigt som de i seminarieform delar med sig av sin analys. Den traditionella sjuksköterskeutbildnigen har ofta utgångspunkten i ett ämne i taget och att man läser omvårdnad i anslutning till olika medicinska diagnoser. Det ville vi vända på, då man som intensivvårdssjuksköterska ofta arbetar med olika hälsoproblem men ganska sent vet vilken medicinsk diagnos patienten har. När studenterna utgick från de olika Casen blev istället alla ämnen integrerade. Som analysmodell för casen har vi valt att studenterna skall använda sig av omvårdnadsprocessens första delar. Strukturen för caseseminarierna som vi använder är: Datainsamling Analys/Problem Mål Interventioner Krav att lära genom inläsning och verksamhetsförlagd utbildning Studenterna problemlöser självständigt med hjälp av ovan struktur. Insamlad data analyseras och omvårdnadsdiagnos ställs enligt NANDA. På så sätt kopplar studenterna ihop det de angivit som problem med vad de anser vara bakomliggande orsak (relaterat till) samt de belägg de har för sitt resonemang i form av kännetecken (symtom) hos patienten (som bevisas av). Exempel: Nedsatt gasutbyte r.t. alveolär kapillär membranförändring s.b.a. blekhet, förvirring, hyperkapni. Studenterna ska sedan prioritera diagnoserna, förklara och motivera kopplingen till den bakomliggande orsaken utifrån litteratur och vetenskapliga studier. Likaså ska interventionerna genomgå samma kritiska granskning. På så sätt arbetar studenterna i de högre nivåerna på Blooms kognitiva färdighetspyramid. Vi tror, att med detta upplägg på utbildningen, kommer studenterna att träna upp en förmåga att strukturera data i komplexa miljöer och situationer, motivera sina bedömningar och beslut och basera sina interventioner på vetenskap. De övar upp förmågan att på ett professionellt sätt identifiera ett problems kärnpunkter. Mellan åren 2007 och 2012 har nu drygt 160 intensivvårdssjuksköterskor examinerats. Alla med en vana att omvårdnadsdiagnosticera enligt NANDA. Stockholms Läns Landsting har förlängt uppdraget med en sjätte kurs som pågår just nu. Teresa Sörö Universitetsadjunkt Röda Korsets Högskola sort@rkh.se
Det som inte finns dokumenterat- men!? har det inte hänt En etisk kritisk reflektion över den digitala teknikens kolonisering av livsvärlden. Som doktorand inom omvårdnad med inriktning mot etiska resonemang och IKT har jag fått förmånen att med kritisk blick finna och studera eventuella värdekonflikter. Värdekonflikter som vårdpersonal ger uttryck för. Majoriteten av de personer jag träffat och intervjuat är kvinnor som arbetar fysiskt nära patienten/vårdtagaren. Med detta sagt vill jag poängtera att min argumentation inte gör anspråk på allmängiltighet utan som ett tentativ till en kritisk reflektion utifrån mitt begränsade empiriska material. Gång på gång möts jag av uttalanden som enkelt kan sammanfattas; teknik är bra men eller Men det som inte är dokumenterat har inte hänt. Det finns ofta ett men eller en reservation i det vårdpersonal uttrycker. Detta lilla men är svårtolkat och kan för all del tyckas intetsägande. Jag tror dock att detta lilla ord har något att förmedla. Vad står dessa reservationer för? Kan det vara så enkelt att enskilda människor helt enkelt konfronteras med teknik, har negativa åsikter om den och vägrar ta till sig den? Vid ett par tillfällen har vikten av digital dokumentation framkommit, där personal frustrerat berättat hur viktigt det är att dokumentera, de har blivit tillsagda att det som inte finns dokumenterat det har inte hänt. Andra berättar om hur deras frihet i arbetet, möjlighet att vara flexibel och möta föränderliga behov hos vårdtagare, blivit nästan en omöjlighet då deras tillvaro styrs av ett centralt digitalt planeringssystem. Min fundering blir följaktligen; vad händer med människor då digital teknik blir så påträngande och viktig att den styr vad som kan anses ha hänt eller inte hänt och då den toppstyr vår arbetsdag och fråntar yrkesutövaren frihet och ansvar att möta föränderliga behov hos vårdtagaren? En del av förklaringen finner jag i Habermas som beskriver den moderna männi skans övertro till en teknisk instrumentell rationalitet, där den digitala utvecklingen är en del. Habermas menar att en snäv instrumentell form av rationaliseringsuppfattning har kommit att dominera samhällets utveckling. Optimering av medel och prioriteringar av måltraditionella handlingssystem, dvs organisationer, institutioner som syftar till att lösa avgränsade problem och generera resurser utan att beakta vidare politiska och kulturella sammanhang. Detta genomsyrar det teknologisk-kapitalistiska samhället. Habermas menar att en expertkunskap och social ingenjörskonst, stöttade av en snäv, positivistisk vetenskapssyn, kommit att tilldelas ansvaret för lösningar av allt fler samhällsproblem, medan politiska och etiska diskussioner och ställningstaganden blivit mindre framträdande. Centralt för detta resonemang är att människors förmåga att självständigt göra politiska och etiska ställningstaganden har försvagats (Alvesson & Sköldberg, 2008). Teknik, vetenskap och administration har i allt större utsträckning tagit över och politik handlar allt mer om att administrera samhällsapparaten. Det finns ofta ett men eller en reservation i det vårdpersonal uttrycker. Detta lilla men är svårtolkat och kan för all del tyckas intetsägande. Jag tror dock att detta lilla ord har något att förmedla. Det Habermas uttrycker är att människans omedelbara meningssammanhang inte i alltför stor grad får inkräktas av kontrollsystem. Habermas talar om systemens kolonisering av livsvärlden. System definieras som de aspekter av samhället som frikopplas från människornas omedelbara kulturella sammanhang och följer en mer oberoende, objektifierande logik. Avgörande styrmedel här är pengar och makt. System dominerar i ekonomi, administration och delvis i politik. Livsvärlden står för de meningssammanhang, den kulturella horisont, med vars hjälp människor tolkar och förstår sin direkta situation och sin omgivning. En möjlig tolkning av vårdpersonalens men skulle kunna vara att det meningssammanhang de befinner sig i när de möter vårdtagaren blir koloniserat av de olika digitala kraven som institutionen (samhället och organisationen) ställer på dem. Men står för ett motstånd mot denna kolonisering och en faktisk vilja att självständigt fatta etiska beslut i det direkta mötet med vårdtagaren. Maria Andersson Leg.sjuksköterska, Doktorand maria.andersson@ltu.se Luleå Tekniska Universitet, Avdelningen för omvårdnad
Angående standardiserade vårdplaner och VIS-vård (VIS-care) Kunskapsöverföring och implementering har alltid varit viktigt att beakta i kunskapsintensiv verksamhet däribland Hälso- och sjukvård. Validerad kunskap kring lämpligt tillvägagångssätt behöver tillföras. Evidensbaserad forskning utgör ett viktigt underlag för kunskapsutveckling. I hälso- och sjukvården är det idag svårt att använda vårdprocesserna och deras utfall kommunicerade i EPJ som underlag för forskning. En av många bakomliggande orsaker är svårigheten att fånga rätt utdata. Genom att erbjuda verksamheten ett instrument (VIS-vård) som stödjer en standardiserad struktur för vårdens styrdokument kan rutiner som bygger på lokalt anpassade nationella riktlinjer produceras, granskas, godkännas och underhållas baserat på funktion och inte på person. Rutindokumenten skall i en kommande koppling mot SVP via standardiserad inmatning med avvikelsehantering importeras och lagras i EPJ för att underlätta återanvändbarhet av utdata för både intern och extern export. Genom att dynamiskt mäta på strukturerat utdata kopplat till födelsenummer (eller i vissa fall personnummer) säkras vårdens fortsatta utveckling genom kunskapsstyrning på olika nivåer exempelvis nationella, regionala och/eller lokala kvalitetsregister. Per Pohjanen Överläkare Ögonsjukvård NLL/Sunderby sjukhus Påverkar NANDA- klassifikationen sjuksköterskestudenters val? Påverkas sjuksköterskestudenters val av omvårdnadsåtgärder när NANDA- klassifikationen används för omvårdnadsdiagnostik? Följande studie genomfördes under vårterminen 2011 på Klinisk Utbildningsavdelning, Huddinge, Karolinska Universitetssjukhuset som magisteruppsatsprojekt inom Röda Korsets Högskola. Studien presenterades på Nursing Informatics i Montreal 26:e juni 2012. Konferensdeltagande finansierades av SOIs resestipendium, Vårdförbundets resestipendium samt staben för Kvalitet och patientsäkerhet på Karolinska Universitetssjukhuset. svensk hälso- och sjukvård ska vi använda gemensamma termer och klassifikationssystem där det är möjligt. Det är dock oklart om tillgång till standardiserade termer inom omvårdnadsområdet får oss att välja andra typer av omvårdnadsåtgärder. Syftet med denna studie var att undersöka om sjuksköterskestudenters val av omvårdnadsåtgärder påverkades av tillgång till NANDA, vilken sedan januari 2011 är den enda klassifikation av omvårdnadsdiagnoser tillgänglig på svenska. 78 omvårdnadsbedömningar och 214 omvårdnadsåtgärder skrevs ned av 33 sjuksköterskestudenter, uppdelade i interventionsgrupp och jämförelsegrupp. Interventionsgruppen hade tillgång till den svenska NANDA-klassifikationen vilket inte jämförelsegruppen hade. Red.anm. EPJ = elektronisk patientjournal Artikeln i sin helhet (5 sidor) hittar ni på http://proceedings.amia. org/29tinp/29tinp/1 Här följer en kort sammanfattning på svenska: Sjuksköterskors analytiska process som utgångspunkt för omvårdnadsåtgärder uttrycks sällan som omvårdnadsdiagnos i patientjournalen. Det har dessutom saknats en enhetlig terminologi och klassifikationssystem för att uttrycka omvårdnadsproblem, risker och resurser. I Omvårdnadsåtgärder analyserades utifrån kategoriindelning, frekvens och kvalitet. Resultatet visade inte någon signifikant skillnad mellan grupperna. Ett bifynd var att jämförelsegruppen formulerade sina omvårdnadsdiagnoser till språk och innehåll mycket lika diagnoserna upptagna i NANDA-taxonomin. Studien ger en inblick i en av alla faktorer som påverkar sjuksköterskors omvårdnadsbedömningar, vilket kan ha betydelse för införandeprocessen av standardiserat språk för omvårdnad i Sverige. Joakim Falk Leg. sjuksköterska Kvalitet och patientsäkerhet Karolinska Universitetssjukhuset tel 08-517 764 10 mob 070 085 65 57 joakim.falk@karolinska.se