Resan till Loire med Munskänkarna 13 21 september 2008 Det var en kylig och klar lördagsmorgon som 36 morgonpigga Munskänkar samlades vid buss-parkeringsplatsen bakom Knutpunkten i Helsingborg. Klockan var inte ens 7.00 på morgonen när alla var på plats och vår buss anlände med vår fantastiske chaufför, Jan Pettersson, JP Resor. Många andra resenärer var också i farten och ett visst kaos uppstod, innan alla hade hittat sin rätta buss det var ett antal som gärna skulle velat följa med oss, men vi fick stoppat dem i tid. Resan gick lugnt och fint ner till Malmö, över Öresundsbron och vidare ner genom Själland till färjan som tog oss till Puttgarden och Tyskland. Vi åt lunch på ett Gasthaus och vid pauserna, som bussen gjorde med jämna mellanrum, fanns det tillgång till diverse smått och gott att förtära. Mot kvällningen kom vi till Leverkusen i Ruhr-området, där vi checkade in på ett jattefint Best Western Hotel. Det var skönt att få sträcka ut dig en stund på de, på tyskt sätt, mycket spatiösa sängarna. Vi åt en god måltid tillsammans i den trevliga restaurangen, innan det var dags att samla krafter till nästa dags fortsatta resa. Söndagen den 14 september steg vi upp mycket tidigt och blev serverade en överdådig frukost. Sedan tog vi oss i rask takt söderut. Lunchen intogs på en motorvägskrog en bit in i Frankrike. GPS:en ledde oss nära nog genom Paris centrala delar och vi kunde på håll skymta en del av den stadens landmärken. Vår eminente chaufför körde oss tryggt och säkert närmare och närmare målet och vid 18- tiden var vi framme i Tours där vi skulle bo på Ibis hotell. Vi hade förbeställt en måltid, som intogs i hotellets matsal, efter att alla fått möjlighet att packa upp. Efter middagen var det en hel del som passade på att ta en promenad i den trevliga staden. Men eftersom vi redan tidigt nästa morgon skulle på vårt första vingårdsbesök drog sig de flesta tillbaka ganska tidigt. Måndagen den 15 september Vi fick stiga upp före kl 07 för att vi skulle hinna med att äta lite frukost innan det var dags att ge sig av till resans första vinprovning. Den gick av stapeln i området Vouvray & Touraine. Touraine är de berömda Loire-slottens land, det som också kallas Frankrikes trädgård. Ungefär hälften av vinet från områdets totalt cirka 10 000 hektar stora druvodlingar buteljeras under appellationen Touraine.
Vouvray är med en odlingsareal på cirka 1 800 hektar Touraines viktigaste vitvinsområde och den största chenin appellationen av alla. Ungefär 60 procent av de viner som framställs på druvan är stilla viner och 40 procent mousserande. Den första vingården vi besökte var gården Champalou, där Didier Champalou väntade på oss och berättade om gården och vinerna. Didier och Catherine Champalou är båda utbildade oenologer och är av vinodlarsläkt. De startade sin firma 1984 och utvecklade den till en av de mest intressanta vingårdarna i Vouvray. Vi provade enbart Chenin blanc här, 6 stycken viner. Det första vi provade var ett mousserande vin, Vouvray Brut, med en frisk smak av blommor och frukt, rätt så syrerik. Det andra vinet var ett torrt Vouvray 2006, friskt med lite besk eftersmak. Det tredje Vouvray Le Portail 2005, ett torrt, riktigt balanserat vin, mycket mineraler, känns lite restsötma i vinet men det är ändå torrt. Det fjärde Vouvray Fondraux 2003, ett halvsött vin med mineralkaraktär, blommig doft, honungsdoft i bakgrunden. Det femte Cuvée Moelleuse 2003, sött botrytiserat vin, aprikos, persika doft, stark honungsdoft, med balanserad fruktsyra. Det sista vinet var ett sött botrytiserat vin, Vouvray Cuvée CC Trie de vendange 2003, som har rätt så låg alkoholhalt, balanserat, stark honungsdoft. Det handlades friskt av de goda vinerna och när vi packat in de inköpta vinerna, satte vi oss i bussen igen för att fortsätta till nästa stopp. Från Champalou kom vi vid 12.30 tiden till Chateau de Chenonceau som ligger vid byn Chenonceaux
Besöket inleddes med en trerätters lunch i L Orangerie. Det behagliga vädret tillät oss sitta i ett annextält bland japaner och några fransmän. Förrätten var melonklyftor i stjärnform garnerade med en gurkskiva med tomat på i mitten och med två strån av gräslök i kors, très chic. Lite Piment d Espelette på kanten och en melonsorbetkula toppade det hela. Som huvudrätt kalkonbröst med ris, potatis och legymer. Den goda såsen var gjord på cepes. Ostarna kom på en salladsbädd, en Brie och en getost. Desserten, en klassisk crème brûlée. Vinerna, rosé och rött, som kom från granngården och var lunch- och situationsanpassade. Besticken hade en gravyr med, sammanflätade DCH. Initialerna för Diane de Poitiers, Catherine de Medici och Henry II. Tre betydelsefulla personer i slottets förflutna.
Efter lunchen var det fria aktiviteter. I källare invid fick vi prova två av slottets viner. Källarens välvda tak, gamla vinfat och uråldriga verktyg på väggarna var den stämningsfulla inramningen. Om vinerna, Cuvée Chateau de Chenonceau, kan sägas att det röda från 2002 kostade 6,90 för tre flaskor. En liten skylt meddelade, No Blanc or Rosé for sale. Som konsekvens gick kommersen med munskänkarna trögt, resan var ju trots allt mera inriktad på vita viner. I samma byggnad som vinkällaren fanns utställningen La Galerie des Dames de Chenonceau. Tablåer ur slottets historia 1518-1918 med Katherine Briconnet, Diane de Poitiers, Catherine de Medici, Marie Stuart, Louise de Lorraine, Madame Dupin och Madame Pelouze. Dessutom en samling karlar. Vackra kläder och kända episoder. Slottet, som är ett av de vackraste i Loire-dalen, ligger följaktligen vid floden Cher, som till skillnad från Loire har klart och möjligen rent vatten. De tidstypiska trädgårdsanläggningarna som omger slottet anlades av Diana de Poitiers och Catherine de Medici. Vid orangeriet ligger Le Jardin Vert som är ett slags arboretum. Chenonceau som omnämns redan på 1000-talet har en intressant historia värd att läsa. Starka kvinnor har präglat slott och parker, Chenonceau kallas ibland för kvinnorna slott.
Under första världskriget användes slottet som sjukhus och under andra världskriget låg slottet på en demarkationslinje och var en flyktväg från den ockuperade delen av landet till friheten på andra stranden. Historisk fördjupning hittas på slottets hemsida och i lättsmält tappning på Wikipedia. Rundvandringen på slottet var mycket intressant med välbevarade interiörer, inte minst köksregionerna i källaren. I slottet smyckas korridorer och rum av ståtliga blomsterarrangemang. Blomstren odlas i den egna trädgården på 10 000 m 2 vid slottsentrén. Vägen tillbaka till vår buss gick genom en vacker park, där vi kunde njuta av viltväxande små cyklamen även det en njutning för ögat. Kvällen var ledig och många passade på att lära sig hitta i den trevliga staden Tours, som hade en hel del att bjuda på. Tisdagen den 16 september Efter frukosten som vi intog mycket tidigt gav vi oss iväg på veckans längsta utflykt. Bussen tog oss åt sydost mot Sancerre och Pouilly dit det var ca 20 mil enkel resa. Vårt första besök var hos Ladoucette/Château du Nozet som man nog kan säga var veckans kanske mest imposanta anläggning. Det första man ser är det imponerande slottet, som fortfarande fungerar som privatbostad för ägarfamiljen. Tyvärr inte öppet för besök så vi fick nöja oss med att beundra trädgården och exteriören.
Å andra sidan var även vineriet imponerande. Vingården i Pouilly-Fumé förvärvades 1787 av Comte Lafond och familjen Ladoucette från en av Louis XV s illegitima döttrar. Fram till 1972 drev familjen vingården, som är Pouilly s största, främst som en hobby. Då tog Patrick de Ladoucette över och utvecklade verksamheten till ett litet imperium, med verksamheter även i Sancerre, Chablis, Vouvray, Chinon och nu även i Champagne. Mycket kvalitetsmedveten producent. Vinerna från olika delar av vingårdarna ( med olika jordmån ) får mogna var för sig, under flera år, i olika tankar ( ingen ek alltså ) innan man blandar sina cuvèer. Man använder glasklädda tankar för att få en så neutral miljö som möjligt för vinernas utveckling. Vilket kräver massor av tankar och stora investeringar. Anläggningen var nog också en av de renaste vi sett. Vi provade tre årgångar av deras de Ladoucette Pouilly-Fume, 2000, 2002, 2006 där 2002 var en särskild jubileumscuvée för att celebrera att det då var 30 år sedan Patrick de Ladoucette tog över ansvaret för vingården Lunchen som intogs på Relais de Pouilly var enkel och god: Sallad med getost, grillad kyckling och chokladmousse gjorde oss redo att fortsätta. Efter lunch besökte vi Domaine Didier Dagueneau i St Andelain, i appellationen Pouilly Fumé. Detta var något vi alla sett fram emot med stor förväntan eftersom både den egensinnige producenten -- en enfant terrible i vinodlarsammanhang och hans remarkabla viner har låtit tala om sig. Några skyltar till vingården stod inte att finna, och det var tack vare att Margareta och Svante Sommar tidigare besökt stället som vi hittade rätt så snabbt som vi gjorde. Men att vi kommit rätt rådde ingen tvekan om så snart vi klivit av bussen såg vi skylten Rue Che Guevara som Dagueneau satt upp på huset och möttes av gläfsande hundar Dagueneau hade som hobby att köra hundspann. Didier var upptagen i vingården men av en dotter i huset visades vi runt i den lilla, moderna och mycket välskötta vinkällaren med visdomsord skrivna på det vita kaklet: Man behöver inte erövra om allt är till salu och Var realistisk, begär det omöjliga. Därefter leddes vi i samlad tropp in i byn och till den högst överraskande avsmakningslokalen, ett kapell som avkristnats och köpts av Didier Dagueneau för just detta ändamål. Väggarna pryddes vid just detta tillfälle av en utställning med foton att se Mick Jagger, Marianne Faithfull och andra 60-talsstjärnor blicka ner på en från kapellets väggar bidrog till den surrealistiska upplevelsen. Vi fick smaka fyra olika viner, alla med stor karaktär. Didier Dagueneau kom från en känd vinodlarfamilj men valde efter en ungdomsperiod då han bland ägnade sig åt mororcykeltävlingar att gå sin egen väg i vinsammanhang för att visa familjen att han kunde minst lika bra, om inte bättre, än de. Målet var att göra världens bästa Sauvignon Blanc-viner, och efter den provsmakningen är vi många som är benägna att anse att han lyckats. Det spottades inte särskilt mycket
Vi fick aldrig tillfälle att träffa Didier Dagueneau. Medan vi provade hans viner återvände han från fältet, hoppade på sin motorcykel, vinkade åt vår chaufför Jan och körde iväg. Dagen efter fick vi vet att samma eftermiddag som vi var där omkom han i en flygolycka med sitt ultralätta plan. Detta kastar givetvis en skugga över vårt besök så här i efterhand. Rent krasst kan man bara säga att vi får vara tacksamma som hade möjlighet att komma dit medan allt var som vanligt. Provade viner 2006 Pouilly Fumé. Aromatisk doft med örtig, citrus, gröna äpplen, rucola, rabarber och honung. Balanserad smak med kryddighet, gröna äpplen, gula plommon, rabarber och lite fat i eftersmaken. 26.00 2006 Pouilly Fumé Pur Sang. Komplex mineralig doft med grön banan, honung, melon och viss grön kryddighet. Komplex, fruktig, lång och gräddig smak med drag av grön banan, melon och tropiska frukter och med viss örtighet. 38.00 2006 Sancerre Les Monts Damnés. Elegant doft med mineraltoner, gula plommon, gräs och melon. Komplex smak med fat, honung, nötter, gräs och nougat. 54.00 2006 Silex. Mineral, flinta, gröna äpplen och grapefrukt i doften. Balanserad smak med inslag av tropisk frukt, lime, citrus, gröna äpplen och blodgrapefrukt. 37.00 (?) Vägen hem var lika lång som vägen ut, och många valde att ta det lugnt på kvällen. Onsdagen den 17 september Vi vaknade till en klarblå himmel- precis som alla andra dagar och vi kunde njuta av en sovmorgon om vi ville. Detta var vår chaufförs vilodag och därför fick vi roa oss på egen hand. En del shoppade och sammanstrålade efterhand på torget i gamla stan. Lunchen intogs också där av de flesta i det underbara solskenet. Kvällen hade vikits för den gemensamma middagen på en av Tours allra bästa restauranger - Rive Gauche. Som välkomstdrink fick vi champagne med delikata tilltugg på terrassen, innan det var tid att slå sig ner vid de trevliga borden. Under kvällen avlöste rätterna varandra och alla åtföljdes av passande viner. Vi åt anklever med smak av saffran och äpplen.
Hummerskivor hade smak av vanilj och ackompanjerades av en avokadotartar. Vi åt en duvrätt med rökt salt och goda tillbehör. En delikat ostassiett med regionala chèvre-ostar serverades naturligtvis. Det hela avslutades med en mycket chokladig dessert. Vi drog oss hemåt hotellet glada och nöjda med en härlig kväll Torsdagen den 18 september Förmiddagen ägnades åt att besöka en mycket speciell person, nämligen Nicolas Joly Clos de la Coulee de Serrant- som är en av Loires och världens mest kända vinmakare. Han producerar biodynamiska viner, med utgångspunkt från Rudolf Steiners antroposofiska tankar. De globala krafterna som tyngdkraft, växtkraft, sol och fotosyntes ska samlas i druvan Vinodlingen sköts så naturligt som möjligt med bl.a. gödsel från egna kor och inlånade får som äter upp ogräset. Druvorna skördas väl mogna och oftast på samma tid varje år. Sedan musten utvunnits behandlas den nästan helt i motsats till vedertagna regler om reglerad jäsning och att undvika oxidation. Joly s livfulla framställning skedde utomhus, medan provningen ägde rum i det lätt nedslitna husets salong. Vinerna görs på Chenin Blanc och bör lagras enligt Joly i minst 15 år. Flaskan bör öppnas några dagar innan användning. Vi köpte en flaska Les vieux Clos 2006., med stor bouquet och inslag av blomster och mandel. Smaken var fyllig med honung, vax och en hög fruktsyra. Lång intensiv kvardröjande eftersmak En intensiv förmiddag som ingen velat vara utan. Lunchen intogs på en typisk fransk Guinguette det var ett mycket enkelt ställe beläget på en ö i floden. Trots att stället gjorde intryck av att vara en lite övergivet sommarkrog, serverades en mycket god fisk och en härlig blåbärsdessert. Vin och vatten och god stämning. Så kom vi då till familjen Touchais vingård i Doue-La-Fontaine 1 timma försenad men efter den härliga lunchen. Egendomen har varit i familjens ägo sedan år 1797 då vinbonden Touchais slog sig ner och började odla vin på den här platsen. Han sålde det röda vinet och rosévinet men lagrade det söta Chenin Blanc vinet i sin källare. Där blev det liggande och ökades på år efter år tills det fanns över 1 miljon flaskor. När andra världskriget bröt ut murade man igen källaren. Sen dröjde det till år 1970 innan muren revs och ända tills år 1979 innan den hemliga skattkammaren avslöjades. Källaren är världens största om man ser till att det finns endast ett slags vin där nämligen Moulin Touchais. Vi fick gå in i denna labyrint av gångar med ofattbara mängder av vin med flaskor från 1800-talet och framåt.
Chenin Blanc druvorna till Moulin Touchais odlas i Coteaux du Layon. En femtedel av druvorna skördas innan de är fullmogna för att ge den syra som gör att vinet blir så gott som odödligt, men att man inte kan dricka det förrän det är minst 10 år gammalt. Resten består av övermogna men ej botrytisangripna druvor. I denna vackra källare blev vi bjudna på 1997 års årgång som precis har släppts. Det ska vara det bästa under de senaste 30 åren. Visst var det gott! Det smakade av honungssötma och torkad frukt där syran slår igenom sötman på ett uppfriskande sätt. Vi fick också möjlighet att köpa detta härliga vin och till vår glädje fick vi också möjlighet att köpa från äldre goda årgångar. Priserna var förhållandevis låga med tanke på vinet. Vi kunde köpa årgång 1971, som är en av de bästa årgångarna, för 17 Euro. I Sverige har man kunnat köpa det för 599 kronor. Fredagen den 19 september Morgonen började med sång och hurra för en av våra medresenärer innan vi tog plats i bussen för vidare äventyr. Det var den sista dagen i Loire och morgonen var strålande men kall. Termometern visade bara på 7-8 grader men efter några timmar var det strålande sol, varmt och skönt. Vi skulle i dag åka mot sydväst och besöka den vackra, välbevarade gamla staden Chinon vid floden Vienne. De historiska delarna ingår sedan 1968 i en bevarandeplan och har restaurerats mycket pietetsfullt. Staden i sig är väl värd ett besök men vi hade ju vinet i fokus denna vecka så vi letade oss fram till den välrenommerade producenten Couly- Dutheil. Domänen etablerades 1921 av Baptiste Dutheil utvecklades av René Couly som gifte sig med Madeleine Dutheil. Couly-Dutheilklanen var etablerad och fortfarande ägs företaget av familjen nu i tredje och fjärde generationen. Vi möttes på gårdsplanen framför de vackra byggnaderna av en helt förtjusande fransyska med glittrande bruna ögon som dessutom pratade en utmärkt engelska. Fransk charm och espri när den är som bäst! Hon gav oss en professionell föreläsning om allt som är väsentligt för deras vinproduktion och uteslöt den annars nästan obligatoriska ståltanksvandringen. Vi fick lära oss hur jordmånen varierar kring floden. Den sandiga, grusiga slätten längs Vienne ger törstsläckande, lätta och fruktiga viner, från de lerhaltig och kiselrika sluttningarna kommer de fina, subtila varianterna samt slutligen är de ler- och kalkhaltiga kullarna upphovet till de praktfulla vinerna ämnade för lagring. Den helt dominerande druvan är Cabernet-Franc och en mindre mängd Chenin. Den totala produktionen är 1,2 miljoner flaskor från deras 90 ha i Chinon och 7 ha i Saumur-Champigny med ett skördeuttag på 45hl/ha för de röda och 40hl/ha för de vita. Vid den efterföljande provningen fick vi först smaka på ett Chenin Blanc, Les Chanteaux 2007 som doftade bättre än den smakar. Därefter två bra röda viner, Les Gravières 2007 och Domaine René Couly 2006 innan vi kom fram till flaggskeppen Clos de l Olive 2005 och Clos de l Echo 2005. 2005 är en fantastisk årgång och kommer säkert att utvecklas till något suveränt efter ett antal år i källaren, även om Clos de l Olive är ganska tillgängligt redan nu. Vinerna är magnifika med kraftiga tanniner, fin syra och smak av mörka bär. En bidragande orsak till den höga kvaliteten kanske kan vara att druvorna kommer från riktigt gamla stockar. De äldsta är 100 år och snittet 45 år!
Efter denna trevliga provning blev köprushen total och vi tömde lagret på vissa magnumbuteljer! När köplusten så småningom lagt sig gav vi oss av för att äta lunch på ett värdshus som hette Aubérge du Val Vienne. Där serverades vi åtskilligt försenade en mycket god lunch: Revbensknyten, Vitling med musselsås och till dessert fikonflarn. Strålande gott! Och p g a födelsedag bjöds alla på Champagne till desserten. Sista vinprovningen på vinresan avnjöts hos vinproducenterna BAUDRY-DUTOUR fredag eftermiddag 19 sept. Loire är en vitvinsflod men där görs också rödvin och till och med goda sådana. De mest kända kommer från tre mindre städer sydväst om Tours. Vi åkte till en av dessa städer Chinon, ca 23 km från Tours, där den mest utbredda druvsorten är Cabernet Franc. Den lilla staden har rötter som går långt tillbaka i historien. På den ena sidan begränsas den gamla stadsdelen av floden Vienne och på den andra av en brant höjdsträckning på vilken det ligger en enorm borgruin, det var här i borgen Chateau du Milieu som Jeanne D Arc erbjöd sin hjälp till le Dauphin och hon lämnade Chinon år 1429 med stora gåvor och fullt manskap. Vi besökte vinmakare Christophe BAUDRY som äger Cravant les Coteaux och vars far och farfar även varit vinmakare. Jean-Martin DUTOUR kom till Chinon 1993 efter utbildning till oenolog. De senaste 10 åren har de som partners jobbat för att producera vin från Chinon av högsta kvalitet, 95 % av vinet är Cabernet Franc också kallad Breton samt 5 % Cabernet Sauvignon. Varför druvan Cabernet Franc också kallas i Chinon BRETON finns det fyra olika förklaringar till och på en del flaskor från Baudry-Dutour står det ej Cabernet Franc utan Pur Breton. De odlar 86 hektar vin som är spridda över den högra sidan av floden Vienne i hjärtat av appellation Chinon.. Vinrankorna är höga och druvorna växer långt ner - löven skyddar mot sol. De tillverkar 800 000 flaskor cirka, 10% går på export. De sätter etiketter på flaskorna beroende på vart vinet skall levereras. De har cirka 30 vinskördare, som plockar och sorterar druvorna för hand - på de äldre stockarna, eljest användes maskin. En del stockar är 20 25 år gamla. Chinon har en speciell, livlig syrlighet och en frisk smak av hallon, smultron och örter. Baudry- Dutours vill ej ha den gröna känslan utan vill ha smak av frukt. Trots att vinerna ej är kraftiga eller har en markant strävhet tål de mycket väl lagring. Cabernet Franc har säkert en lysande framgång och uppskattas av många till den moderna maten därför att de är inte så sträva. Så var det då slut på provningarna och den sista kvällen gjorde vi våra sista besök i Gamla Stan i Tours. De flesta fastnade för någon av restaurangerna där för sina avslutningsmiddagar. Och vädret var lika ljuvligt den kvällen som det varit hela veckan. Lördagen den 20 september Alla hade packat ihop och ätit frukost tidigt och vi kom iväg redan före kl 08.00 på morgonen på hemresans första etapp. Det var några stycken som hade handlat in varor för den picknick som vi skulle ha istället för lunch på en motorvägskrog. Vi stannade på en stor långtradarparkering på en rastplats i norra Frankrike och dukade upp det inhandlade. Trots att vi omgavs av allsköns långtradare tyckte alla att det smakade bra med baguette, skinka, salami och ost nedsköljt med bl. a mousserande vin.
Mot kvällen tog vi in på Hotel Mercure i Hagen i Ruhr-området. Vi åt en gemensam måltid i en av salarna i det stora hotellet. Där passade också vår ordförande på att avtacka Christina och Anders som haft det stora ansvaret för att provningarna har blivit så bra och för upplägget av resan. Söndagen den 21 september Vi steg upp tidigt och fick en överdådig frukost innan vi kom iväg på den sista etappen. Lunch åt vi på samma hotell som på nervägen. Den sista shoppingen skedde på färjan mellan Puttgarden och Rödby, där det var massor med folk och mycket trångt. Under vägen hem tackade vi vår trygge och mysige chaufför Jan, som alltid är glad och trevlig vad än som sker. Vid 19-tiden var vi framme vid Knutpunkten och då vidtog uppdelning av alla viner som vi samlat i bussens innandömen och det tog sin stund innan alla fått sina lådor och kunde ge sig iväg var och en till sitt. Tack till alla deltagare som var och en på sitt sätt bidrog till den fina stämning som rådde hela veckan. Och avslutningsvis så bra och tryggt det känns att några av vinälskarna är läkare!