IQ-test: Ett bra mått på intelligens eller ej? Ett kursprojekt inom gps4 Linus Willner 15-B
Innehållsförteckning 1. Inledning 2. Definitioner på intelligens 3. Intelligenstest är problematiska 4. Problemet med mental ålder 5. Slutsats 6. Källförteckning
Inledning Det finns hundratals olika IQ-test som man kan göra på nätet, i tidningar och i övriga media. Det finns hela organisationer som är uppbyggda kring IQ-test, exempelvis Mensa använder sig av ett test för att gallra ut medlemmar till sin organisation. IQ är förkortat från Intelligence Quotient, intelligenskvot på svenska. Från intelligenstest får man en mental ålder, förkortat MA 1. Den mentala åldern divideras med ens kronologiska ålder och multipliceras med 100, och då får man ett IQ-värde. Formeln är således MA / CA * 100. Frågan lyder: Är IQ ett exakt eller ens bra mått på människans intelligens? För att ens börja reda ut om de är det eller ej måste vi hitta en definition på intelligens. Intelligens är ett väldigt svårdefinierat begrepp. Det finns en stor mängd definitioner på intelligens av både flera och färre forskare samt mer eller mindre betydelsefulla personer. Den traditionella definitionen på intelligens definierar det som framgång i logik och språk. Traditionellt har man ansett att som är klok i vardagsspråk är intelligent, för att de kunnat svara på frågor som allmänheten inte har kunnat. IQ-test söker ofta efter framgång inom dessa egenskaper. Men problemet med den traditionella definitionen är det att människor kan vara intelligenta på så många sätt. Teorin kan inte förklara varför exempelvis Albert Einstein anses vara en av de intelligentaste människorna i historien. Einstein hade troligen dyslexi 2 och hade ingen större framgång i skolan. Men han var ända intelligent kvalificerad för att bevisa atomens existens och snappa åt sig Nobelpriset i fysik 1921. Ett annat exempel är Stephen Hawking, den visaste teoretiska fysikern sedan Einstein. Han insjuknade i ALS som 21-åring och blev gravt funktionshindrad, till den grad att han måste använda en dikteringsmaskin för att kunna tala. Trots detta blev han en väldigt känd forskare vid Cambridge universitet och var Lucasian Professor där 1979-2009, en post som senast erhölls av Isaac Newton 1663. Två väldigt intelligenta människor på modern skala som skulle vara som vilken människa som helst enligt den traditionella definitionen. Intelligens är mycket mera än det som denna traditionella definition föreslår, och därför måste man se på andra teorier för att förstå vad intelligens är. 1 Mental age 2 Läs- och skrivsvårigheter
Definitioner på intelligens Det finns inte en ultimat sanning för vad intelligens är, men det två eniga definitioner på vad intelligens är har föreslåtts. Definitionen från Mainstream Science on Intelligence, en artikel som publicerades i The Wall Street Journal 13 december 1994 definierar intelligens som a very general mental capability that, among other things, involves the ability to reason, plan, solve problems, think abstractly, comprehend complex ideas, learn quickly and learn from experience. It is not merely book learning, a narrow academic skill, or test-taking smarts (Arvey & m.fl, 1998). Den skulle alltså vara en mental förmåga att resonera, lösa problem och lära sig, bland annat. Inte så kallad skolklokhet som den traditionella definitionen skulle tyda på. En annan definition kommer från Intelligence: Knowns and Unknowns, en undersökningsrapport från American Psychlogic Association som utgavs i ett presstillfälle den 7 augusti 1995. Dess definition på intelligens är lite annorlunda, men den lyder Individuals differ from one another in their ability to understand complex ideas, to adapt effectively to the environment, to learn from experience, to engage in various forms of reasoning, to overcome obstacles by taking thought (Neisser & m.fl, 1998). I detta synsätt påpekas att anpassning och resonemang samt problemlösningsförmåga graderar intelligens, men skolklokhet räknas inte in här heller. Det finns också ett antal mindre teorier som avviker mera från de två ovannämnda teorierna. En av dem är Gardners multipelintelligensteori. I sin bok Frames of Mind: The Theory of Multiple Intelligences (Gardner, 1983) föreslår han att människor har åtminstone 8 typer av intelligens varav de flesta inte mäts i psykometriska test. En människa föds med åtminstone en eller flera av dessa intelligenser som hjälper en människa att utvecklas. De anser han vara språklig, logiskmatematisk, musikalisk, visuell-spatial, kroppslig-kinestetisk, interpersonell, intrapersonell samt naturintelligensen 3. I denna synpunkt är människor som Einstein och Hawking intelligenta trots olika funktionshinder. Vidare argumenterar han att den klassiska papper och penna-standarden för IQ-test endast betonar språklig och logisk intelligens (Traditionella definitionen) istället för sådant som hjälper människan i dagligt liv (Talande etc). Gardners teori har fått stor uppmärksamhet med åren, men är impopulär bland vetenskapsmän eftersom det kan ifrågasättas om hans intelligenstyper (Ex. kroppslig) är korrekt beskrivna som intelligenser istället för speciella talanger. 3 Betydelser: https://gist.github.com/lwtechgaming/502ba1aef78c1e6d6c08a6fe86d5605e
En annan är Robert Sternbergs teori om lyckad intelligens. I boken Successful Intelligence: How Practical and Creative Intelligence Determine Success in Life (Sternberg, 1997) håller Sternberg med Gardner i många områden, utom att han är av den åsikten att människans intelligens är indelad i tre huvudområden: Analytisk intelligens (Förmåga till abstrakt och begreppsligt tänkande, mäts i traditionella IQ-test), kreativ intelligens (Skapande av nya, originella lösningar) och praktisk intelligens (Inta och tillämpa kunskap, sätta idéer till verket). Han anser att skolan, undervisningen och IQ-test fokuserar för mycket på den analytiska intelligensen i testande och bedömning. Gemensamt med alla dessa teorier är det att enligt dem är intelligens mycket mera än bara språklig och logisk kunskap, vad det är varierar från teori till teori.
Intelligenstest är problematiska Olika IQ-test har funnits till i över hundra år, och för en lång tid ansågs IQ vara samma sak som hur intelligent man är. Före jag börjar med att gå igenom om IQ är reflektivt av en människas intelligens eller ej, måste jag ta upp ett viktigt ämne. För att testen skulle vara vetenskapligt relevanta, skall resultaten vara generaliserbara och testet skall pröva intelligens mångsidigt. De borde vara opartiska, alltså inte bundna till någon auktoritet (Lehtinen, 2016). Dessutom borde intelligenstesten vara adapterade till de kulturer de utförs i. Problemet med IQ-test är det att de får konstrueras av vem som helst. Detta leder till att det inte finns definierade standarder för vad IQ-test skall innehålla. Inget regelverk existerar för frågor riktade åt vuxna eller icke-vuxna, alla kan ta dessa test och detta minskar på resultatens pålitlighet. Å andra sidan kan den som bygger upp och delar ut testet inverka på innehållet och konsekvent resultaten. På grund av detta är det svårt att jämföra resultaten ur flera IQ-test då alla kan ge helt olika resultat på basen av vilken fråga som ställs, trots att de anses vara en och samma grej. Speciellt intelligenstest på internet har problem med att vara kulturadapterade. Dessutom finns det så många olika typer av intelligenstest utvecklade av auktoriteter på så olika nivåer att det är svårt att säga om resultaten ens är dugliga. Såklart, vissa tester är mer pålitliga än andra, men problemet är ändå avsaknad av standarder och omdebatterad reliabilitet.
Intelligenstest är problematiska Olika IQ-test har funnits till i över hundra år, och för en lång tid ansågs IQ vara samma sak som hur intelligent man är. Före jag börjar med att gå igenom om IQ är reflektivt av en människas intelligens eller ej, måste jag ta upp ett viktigt ämne. För att testen skulle vara vetenskapligt relevanta, skall resultaten vara generaliserbara och testet skall pröva intelligens mångsidigt. De borde vara opartiska, alltså inte bundna till någon auktoritet (Lehtinen, 2016). Dessutom borde intelligenstesten vara adapterade till de kulturer de utförs i. Problemet med IQ-test är det att de får konstrueras av vem som helst. Detta leder till att det inte finns definierade standarder för vad IQ-test skall innehålla. Inget regelverk existerar för frågor riktade åt vuxna eller icke-vuxna, alla kan ta dessa test och detta minskar på resultatens pålitlighet. Å andra sidan kan den som bygger upp och delar ut testet inverka på innehållet och konsekvent resultaten. På grund av detta är det svårt att jämföra resultaten ur flera IQ-test då alla kan ge helt olika resultat på basen av vilken fråga som ställs, trots att de anses vara en och samma grej. Speciellt intelligenstest på internet har problem med att vara kulturadapterade. Dessutom finns det så många olika typer av intelligenstest utvecklade av auktoriteter på så olika nivåer att det är svårt att säga om resultaten ens är dugliga. Såklart, vissa tester är mer pålitliga än andra, men problemet är ändå avsaknad av standarder och omdebatterad reliabilitet. Problemet med mental ålder När man utför ett intelligenstest får man en mental ålder. Den räknas ut på basen av om man har svarat rätt på frågor eller ej, vissa tester ser dessutom på hur väl man talar. Som ett exempel skall jag använda WAIS-III, ett av de mest använda intelligenstesten. Testet består av 4 delområden: Verbal förståelse, perceptuell organisation, arbetsminne och snabbhet. Verbal förståelse innebär förståelse av allmänna lagbundenheter/principer, frågorna är i stil med Vad heter huvudstaden i Ryssland. Perceptuell organisation testar förmågan att analysera/gestalta visuella konstruktioner, ordna bilder rätt och så vidare. Arbetsminne handlar om hur stor kapacitet man har att lagra saker som man borde minnas vid ett tillfälle. Uppgifterna handlar om sifferrepetition, alltså upprepa sifferserier som förlängs. Till sist finns det snabbhet, hur snabbt hjärnan arbetar och hur snabbt man lär sig. I det skall man ersätta bokstäver med symboler
så snabbt som möjligt. På basen av hur väl man utför uppgifterna ovan får man en mental ålder. Med den kan man räkna ut sitt IQ och klappat och klart... Eller så inte. Som jag tidigare demonstrerade är intelligens är ett otroligt komplicerat begrepp. Frågan är att hur man kan tänka sig att binda intelligens till ålder? Blir vi faktiskt mer intelligenta med åldern? Om man tittar på det påstådda sambandet mellan intelligens och ålder ur flera synvinklar börjar konceptet verka problematiskt. Definitionen från Mainstream Science on Intelligence definierade intelligens som en förmåga till att resonera, lösa problem och lära sig snabbt samt lära sig av erfarenhet. Utbildningen medför vissa utvecklingar inom dessa områden med åldern på grund av att man är bättre informerad om saker. Ju högre mental ålder man har, desto bättre blir IQ-värdet. Men hur är det efter slutföringen av utbildningen? Skulle en högre mental ålder skulle i så fall vara ett sämre värde i stället? Dessutom är det svårt att förklara huruvida exempelvis resoneringsförmågan skulle bli bättre med åldern. Jag skippar Gardners MI-teori och dess tester här eftersom de är väldigt kontroversiella och ännu har långt att komma i sin utveckling. Men Sternbergs teori om lyckad intelligens kan också belysa det här problemet ännu bättre. Även om den analytiska intelligensen kan bli bättre med åren, är det svårt att beskriva hur kreativ och praktisk intelligens skulle förbättras i och med åldern. När man blir äldre blir man ofta mer konservativ, så skulle det åter bli en negativ sak att ha högre mental ålder?
Slutsats Efter att ha tittat på allt det här, är det dags för slutsatsen. Är IQ-test och det värde de ger ett exakt eller bra mått på intelligens? Jag har funnit en motstridighet speciellt i den mentala åldern som IQ bygger på och dessutom poängterat att intelligenstest som koncept är problematiska. Som slutsats kan jag ange att man inte borde ta sina resultat i IQ-test på någon nivå som absolut fakta. Människan har bara börjat förstå sig på vad som rör sig i huvudet på henne. Intelligens är så otroligt komplicerat att det är svårt att mäta. I stället borde man ta resultaten ur IQ-test med en nypa salt och i stället lita på sig själv. Man är nödvändigtvis inte så dum eller intelligent som siffrorna säger. Intelligenstesten måste i sig själv också ännu utvecklas. Endast tiden kan berätta om vi någonsin kommer att få mer exakta mätningar på hur intelligenta vi är. Att reda ut det här kommer nog att ta en tid. Och det är det vackra i människan: En så komplex varelse att den inte ens förstår allt om sig själv.
Källförteckning Litterära verk Arvey, Richard D. m.fl: Mainstream Science on Intelligence (1998) https://web.archive.org/web/20120716184838/http:/www.lrainc.com/swtaboo/taboos/wsj_main.htm l Neisser m.fl: Intelligence: Knowns and Unknowns (1998) http://web.archive.org/web/20120716184859/http://www.lrainc.com/swtaboo/taboos/apa_01.html Richardson, Ken: The Making of Intelligence (1999) Sternberg, Robert J.: Successful Intelligence: How Practical and Creative Intelligence Determine Success in Life (1997) Vilkko-Riihelä & Laine: Psykologi för gymnasiet kurs 4 - Känslor, motiv och tänkande (2012) Carson Dean, Kori: Howard Gardner's theory offers alternative to traditional views of intelligence http://www.mlive.com/opinion/flint/index.ssf/2009/03/howard_gardners_theory_offers.html (2009) Kenney, Ian: How to Calculate Your Mental Age (2013) http://www.livestrong.com/article/228281-how-to-calculate-your-mental-age/ Andra resurser från internet Lehtinen, Mattias: Lektion 6 - Vetenskap (gfi1) (2016) https://drive.google.com/file/d/0b8yg8nh4erizcjhkq0e5cgzqqm8 Traditional View of Intelligence vs. MI Theory (2016) http://web.cortland.edu/andersmd/learning/traditional%20intelligence.htm Stephen Hawking http://www.hawking.org.uk/