Socialförvaltningen annette.thoresson@perstorp.se SLUTRAPPORT PROJEKT DEMENS

Socialförvaltningen annette.thoresson@perstorp.se SLUTRAPPORT PROJEKT DEMENS Annette Thoresson projektledare Tina Olofsson/ Kerstin Malmberg projektansvarig Perstorp januari 2013 1

Projekt Demens Bakgrund Andelen äldre i Sverige ökar och med den även andelen äldre som drabbas av en demenssjukdom. Det finns i dag ca 180000 demenssjuka i Sverige och ca 600000 anhöriga som också drabbas hårt. I Perstorp får varje år 18-20 personer en demensdiagnos, vilket stämmer väl överens med riksgenomsnittet. Vård och omsorgspersonal träffar på demenssjuka personer både i det ordinära boendet och då personerna blivit så vårdkrävande att de vårdas på ett särskilt boende. Personalen behöver då kunskap om de olika demenssjukdomarna samt kunskap i bemötande till både patient och anhöriga, för att kunna prestera optimalt. Forskning och erfarenhet visar att en personcentrerad vård, där personalen är lyhörd och koncentrerad på själva mötet och inte bara på uppgiften som ska göras, ger en bättre vård och omsorg till personer med en demenssjukdom. Det första mötet på morgonen kan avgöra hur hela dagen blir för den demenssjuka personen. Är personalen endast inriktad på att utföra en uppgift, och inte ser till patientens behov just i denna stund, kan dagen börja med en förskräckelse för patienten och sedan sitter känslan i hela dagen. Här krävs både kunskap om olika strategier/metoder som reminiscence (återkoppling till gamla tider) och validation (bekräftelse av deras verklighet) samt att personalen har kunskap om vem personen är som de vårdar. En detaljerad levnadsberättelse kan vara till stor nytta för att få kunskap om vem patienten är som vi vårdar. Kunskap om de olika demenssjukdomarna och deras symtom kan också underlätta mötet med patienten. Personalen kan få en förståelse för deras beteende och kunna relatera det till demenssjukdomen. Det kan ändå uppstå situationer som är svåra att hantera och förstå för personalen. Kontinuerlig handledning är då av största vikt och de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom, har det som högsta prioritet. Syfte Projekt Demens ska öka vårdpersonalens generella kunskap om demens. Det ska också mynna ut i ett bra bemötande av den demenssjuke, så att ingen känner sig kränkt eller inte sedd. Den som kommer i kontakt med en person med en demenssjukdom, måste kunna bemöta just den personen på ett personligt och individanpassat sätt. Metod Projektledaren har fördjupat sina kunskaper genom en tre dagars utbildning i Lund samt genom fortlöpande självstudier. Det har utsetts tio speciella demensombud som har genomgått en fem dagars utbildning i Malmö. Dessa demensombud arbetar på olika avdelningar på de särskilda boendena. Baspersonalen på de särskilda boendena fick svara på en enkät som bestod av 6 frågor, angående sina nuvarande kunskaper om demenssjukdomar och bemötande. Denna enkät besvarades igen efter att studiecirklarna var genomförda. Projektledaren sammanställde material till studiecirklarna som bestod av sex träffar på två timmar varje gång. De olika teman som diskuterades var: 2

1. Hur är det att drabbas av demens? 2. Vad är demens? 3. Utredning och formell organisation 4. Stödstrukturer för god vård 5. Miljöer anpassade för personer med demenssjukdom 6. Anhörigas situation Till dessa studiecirklar hör det till två böcker, en av Anna Karin Edberg Att möta personer med demens och Helle Wijk Goda miljöer och aktiviteter för äldre Tanken var att varje avdelning senare ska få ett exemplar av varje bok. 2010 ansökte projektansvarig om ytterligare medel, och projektet fortsatte hösten 2011 och hela 2012. Projektledaren kallar denna delen av projektet för projekt del 2. Genomförande ( projekt del 1 ) Under september/oktober fick baspersonalen på de särskilda boendena svara på enkäten på ett stormöte. Nästan all personal var då närvarande. I början på november 2009 bad projektledaren samordnaren på Ybbåsen att sätta ihop grupper till studiecirklarna, ca 8 personer i varje grupp. Projektledaren läste själv igenom det material som ingick i studiecirklarna samt de båda böckerna. Fick i mitten av november -09 besked på att det inte gick att starta studiecirklarna på Ybbåsen förrän efter jul, p.g.a. brist på vikarier. Diskuterade med områdeschefen på Österbo, att istället börja med en studiecirkel där. Beslutade i samråd med henne att börja med A:2 vecka 49. Det blev inte tidigare eftersom demensombuden gick sin utbildning vecka 48. Kom igång med studiecirklarna på A:2 som planerat och vi träffades en gång varje vecka, förutom lite längre uppehåll kring jul. I denna grupp är det 2 stycken av åtta personal som inte varit med. Avslutade gruppen i slutet på januari 2010. Startade upp två studiecirklar på Ybbåsen i början på februari 2010. Informerade från början att projektledaren även kunde ha handledning för personal i specifika omvårdnadssituationer, som de tycker är svåra att hantera. Jag har vid fyra tillfällen haft handledning på Österbo och två gånger på Ybbåsen. Personliga assistenter har jag också träffat vid ett tillfälle. Projektledarens utbildning I oktober var projektledaren och en sjuksköterska samt en arbetsterapeut på studiebesök på Hammersbo i Kristianstad, som är en behandlingsenhet för de personer som framför allt har frontala symtom. Vi fick veta lite mer om tekniska hjälpmedel men även lära mer om hur de behandlar med taktil massage och att de använder sig av vårdhund i omvårdnadsarbetet. Under hösten 2009 påbörjade projektledaren sin egen specialistutbildning i Lund. Första fasen var en tre dagars utbildning, där jag sedan skulle göra ett eget arbete. Bland annat studerade jag äldreguiden, de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom samt demensförekomst i Perstorps kommun. Specialistkompetens Under mars- april 2010 gjorde projektledaren sina egna arbeten för specialistkompetens inom demensvård. 3

Det handlade bl.a. om demensförekomst och kvalitetssäkringsrutiner i Perstorps kommun. Projektledaren studerade äldreguiden och läste in sig på de Nationella riktlinjerna för personer med demenssjukdom. Projektledaren gjorde även ett förbättringsarbete som handlade om uppföljning av insatta bromsmediciner vid Alzheimerssjukdom och blanddemens. I förbättringsarbetet togs det också upp hur man kan förbättra utredningen av demenssjuka på vårdcentralen. De skickar ofta remisser till minnesmottagningen i Hässleholm, fast dessa patienter ska utredas på vårdcentralen. Det fanns ingen demenssjuksköterska på vårdcentralen och projektledaren ansåg att samarbetet med vårdcentralen och kommunen kunde förbättras, om projektledaren med specialistkompetens som demenssjuksköterska kunde hjälpa till med utredningar. Både kommunen och vårdcentralen ställde sig positiva till förslaget och diskussioner fördes. Tyvärr kunde inget gemensamt beslut fattas. Ybbåsen Hade under februari, mars och början av april 2010, tre studiecirklar på gång på Ybbåsen. I en av grupperna var uppslutningen dålig. Av sex tillfällen totalt så var alla närvarande endast en gång, och tre gånger så saknades 50 %. I den andra gruppen var alla närvarande vid 4 tillfällen och vid två tillfällen var en frånvarande. Här blev det betydligt fler diskussioner och förslag på olika lösningar som kan användas i omvårdnaden. I den tredje gruppen var också närvaron sämre. Här var det inte en enda gång som alla var närvarande samtidigt. Det saknades för det mesta 2-4 personer. Diskussionerna var däremot bra. Österbo Fortsatte i mitten på mars 2010 med studiecirklarna på Österbo, som hade påbörjats i november förra året med A:2. Nästan 100 % närvaro på E:1. En personal sjuk vid ett tillfälle och vid ett annat tillfälle var en personal på en annan utbildning. Personalen engagerad och kunde överföra den nya kunskapen till sitt eget sätt att jobba. A:1 och C:1 hade sina studiecirklar i maj- juni 2010. En personal borta vid ett tillfälle, annars var alla närvarande alla gånger på A.1. Engagerad och diskussionsvillig personal. C:1 hade inte lika stor närvaro. Alla var närvarande de två första gångerna sedan var två personer borta resterande gånger. Tre gånger var det samma personer som var borta. Det var bra diskussioner och man tog upp flera patientfall. Inget projekt under juli, augusti och september 2010. De två kvarvarande grupperna C:2 och E:2 hade sina studiecirklar under oktober- november 2010. Här var det lite problem att hitta tider som passade och det tog ett tag innan det ordnade sig. Lösningen blev att lägga dessa två grupper efter varandra på samma dag. Då gick det lättare att få in vikarier. Nästan 100 % närvaro på C:2. Alla närvarande förutom sista gången, då var två personer borta. Alla aktiva i diskussionerna, även om C:2 inte är något demensboende, så har de patienter med demensliknande symtom. Det är också så att dessa patienter som bor på C:2 är somatiskt sjuka men några har utvecklat en demenssjukdom under tiden som de bott där. E:2 som är ett korttidsboende, träffar ofta på personer med demens. De har patienter som kommer in i väntan på demensboende, avlastning för anhöriga eller ibland för utredning. I denna grupp har det varit en eller två som varit frånvarande, förutom sista gången då alla var närvarande. Det har varit bra diskussioner hela tiden och de har pratat mycket om hur de 4

jobbar på korttiden och att situationen inte alltid är så lätt för dem som har en demenssjukdom. Det kan vara väldigt rörigt och stimmigt med ett så blandat patientklientel som det ibland kan finnas på E:2 Natten Gjorde om lite av materialet till nattpersonalen. Detta för att det var svårare att få ihop tider där nattpersonalen kunde komma och att materialet var mer utformat för dagpersonal. Vi träffades i oktober 2010 vid två tillfällen och tre timmar varje gång. Vid första tillfället hade projektledaren en föreläsning om de olika demenssjukdomarna, utredning och behandling. Andra gången pratade vi bemötande. All nattpersonal (18 st.) var närvarande båda gångerna. Då vi skulle diskutera bemötande kände jag att vi var för många i gruppen. Alla fick inte chansen/vågade inte prata, om hur man bemöter patienter. Material I december beställde projektledaren en del aktivitetsmaterial för personer med demens. Beställde sex stycken Rubens dockor (naturtrogna dockor i baby storlek), sex stycken katter (mjuka katter som man kan stoppa en värmd vetepåse i), ett terapiförkläde ( ser ut som ett vanligt förkläde, men man kan sätta fast olika sorters materiel i det som patienten kan känna på), tre förpackningar med Play foam som är en slags lera. Rydbogården, som är en dagcentral för personer med demens, ville ha ett spel som jag också beställer samt fyra olika CD skivor med musik från bl.a. krigsåren till grupperna på Österbo och Ybbåsen. Två DVD filmer köptes in som utbildningsmaterial till personalen. De användes som ett komplement till studiecirklarna. Under februari 2010 lämnades materialet ut till berörda enheter. Fyra dockor och fem katter till Österbo, två dockor och en katt till Ybbåsen. Delade också ut de CD-skivor med musik från krigsåren till både Österbo och Ybbåsen. Terapiförklädet och Play foam (lera) finns på Österbo på Gläntan. Handledning Projektledaren hade två handledningstillfällen på Ybbåsen. Vi kom då överens om att de också behövde ha handledning/träff med en sjuksköterska som kan psykiatri. Detta blev aldrig av eftersom den sjuksköterskan från psykiatri avdelningen i Hässleholm, själv utbildade sig under denna tid. Har haft handledning vid fyra tillfällen under hösten 2010 på Österbo. Det har då gällt patienter med svår omvårdnadsproblematik p.g.a. deras demenssjukdom. Projektledaren har fått bra respons från personalgrupperna som haft handledning. Vi var alla överens om att hela gruppen måste närvara för bästa resultat. Projektledaren har också haft handledning med personliga assistenter vid två tillfällen. Det har då handlat mycket om bemötande och rutiner för att på bästa sätt hantera denna patientens problematik. I de nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom som socialstyrelsen gav ut i maj 2010, finns rekommendationer att all personal som vårdar patienter med en demenssjukdom, bör ha regelbunden handledning. Man har påvisat att utbildning och regelbunden handledning för personalen, leder till ökad arbetstillfredsställelse och minskad upplevelse av utbrändhet. 5

Sammanfattning Slutsatsen är att projektet har genomförts som det var planerat, förutom att ordningen på studiecirklarna fick omdisponeras. Alla avdelningar har ett demensombud som fått en specifik utbildning på 5 dagar i Malmö. Genom enkätsvaren som all personal fått svara på, både före och efter utbildningen, fick jag fram att alla grupper höjt sin kunskapsnivå. Se bilaga 1 och 2. Man tyckte redan från början att man var bra på bemötande både till vårdtagare och till anhöriga, men blivit lite bättre ändå när utbildningen var klar. I kunskapsfrågorna om demenssjukdomar, utredning och behandling, syns en klar ökning av kunskaperna. Demensdockorna och katterna har kommit väl till användning. Det har varit roligt att se hur vissa patienter tagit till sig dockorna, och att de verkligen har haft en lugnande effekt. Terapiförklädet har inte använts mer än några gånger, kanske glömmer personalen bort att det finns. CD skivorna har blivit väl mottagna och spelas emellanåt på avdelningarna. Tyvärr blev det inget av med samarbetet vårdcentral- kommun, vad gäller en gemensam tjänst som demenssjuksköterska. Man hade svårt att komma överens om hur kostnaderna skulle fördelas. Reflektioner Det tog mycket tid i början att läsa in sig på allt material som ingick i studiecirklarna. Jag gjorde dessutom egna overhead bilder för att komplettera temat om de olika demenssjukdomarna. Svårigheter att komma igång på Ybbåsen försenade projektet. Svårigheterna har också bestått i att vi har tre olika projekt på gång i kommunen med olika inriktning. Anledningen till att projektledaren tyckte att det skulle vara bra att börja på Ybbåsen, var att de snart skulle vara klara med sina studiecirklar om rehabiliterande förhållningssätt. Det som också begränsat projektet var att det enbart fanns tio böcker till studiecirkeln och då kunde det inte vara mer än två grupper på gång samtidigt, eftersom vi behövde ha tillgång till böckerna i olika teman. Projektledaren blev glatt överraskad över hur mycket diskussioner det blev i första gruppen på Österbo. Personalen kunde överföra mycket av det vi gått igenom till sina egna vårdtagare och ta till sig ett litet annorlunda sätt att arbeta. Det som var negativt var att inte all personal i gruppen var närvarande, och att det blev svårt för dem att ta del av gruppens diskussioner och hur de kommit fram till vissa resultat. Det som förvånade mig lite var att inte fler frågat efter behovet av handledning. Det som var svårt, var att vid handledningsträffar bör all personal inom gruppen vara med. Projektledaren har upplevt att personalsituationen på Ybbåsen har varit mycket orolig och kanske också bidragit till att studiecirklarna och handledning inte har varit lätt att genomföra. Jag och projektansvarig diskuterade att tiden inte räckte till för att genomföra studiecirkeln till hemtjänstpersonalen. Diskussionen innefattade att det kunde bli senare om nya projektmedel söktes. Det har varit oerhört roligt att hålla studiecirklarna, personalen har varit engagerad och gett mig bra respons på innehållet. Det jag hade gjort annorlunda om jag skulle göra något liknande, är att ge enkäten precis innan studiecirklarna började, och inte som jag gjorde, på ett stormöte. Det var fler personal närvarande på stormötena än som senare deltog i studiecirklarna. 6

Projekt del 2 2011 I denna del av projektet, ansökte kommunen och fick mer stimulansmedel och demensprojektet fortsatte under hösten 2011. Projektledaren började hålla en webbaserad utbildning som heter Demens ABC. Alla avdelningar på Österbo fick ta del av utbildningen, dvs. fyra demensavdelningar samt korttiden och C2 som är en somatisk avdelning. Demens ABC innehåller 10 kapitel och bygger på de Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom, som socialstyrelsen gav ut 2010. 1. Personcentrerad vård och omsorg 2. Fakta om demens 3. Arbeta tillsammans 4. Flytta hemifrån 5. Aktiviteter för en meningsfull vardag 6. Skapa lust till mat och måltid 7. Trygg vård och omsorg 8. Förstå och bemöta beteendeförändringar 9. Använda hjälpmedel 10. Stöd till anhöriga Projektledaren träffade alla grupper två halvdagar och vi satt i datasalen på kommunhuset. Efter varje kapitel fanns det reflektionsfrågor som vi diskuterade och överförde till verkligheten på respektive arbetsplats. 1. Att ge en personcentrerad vård och omsorg, kräver både kunskap och tid. En del personal tycker att man har den tiden, andra inte. Att arbeta personcentrerat är en av grundförutsättningarna för en god vård och omsorg för personer med demenssjukdom. Det innebär att man sätter personen i centrum och inte diagnosen demens. Syftet är först och främst att personen ska uppleva sin tillvaro som meningsfull och kunna känna tillit till sin omgivning. En viktig effekt blir då att personen känner sig trygg och får en större känsla av självständighet. En mer individualiserad vård innebär färre fasta rutiner och kan vara svårt att genomföra. Om personalresurserna är snävt tilltagna, kan det bli svårt att få tiden att räcka till. När man går över till en personcentrerad vård och omsorg, kan arbetet inte mätas på samma sätt som tidigare, dvs. att man tittar på hur många uppgifter som vårdaren hinner med. Det blir fortfarande viktigt vad vårdaren gör men ännu viktigare hur hon gör det. Här måste finnas en chef som både har kunskap och förståelse om detta arbetssätt och som stöttar sin personal. 2. Fakta om demens, var ett kapitel som jag upplevde att alla som utbildades, tyckte var intressant. Här togs det upp lite fakta om några av de vanligaste demenssjukdomarna, symtom, var i hjärnan som sjukdomen sitter och ev. behandling. Här kunde vi efter detta kapitel, jämföra symtomen och stämma av diagnoser på de patienter som finns på respektive avdelning. Alla har inte en klar diagnos, hos vissa patienter står det bara ospecificerad demens. 3. Arbeta tillsammans, handlar om att arbeta i multiprofessionella team (= bestående av flera olika yrkeskompetenser). På så sätt kan en gemensam helhetssyn växa fram. Att man ska arbeta i team lyfts fram av socialstyrelsen och i de nationella riktlinjerna får det prioritet 2. Under utbildningen framkommer det önskemål att träffa rehabteamet mer regelbundet. I detta kapitel tar man också upp vikten av kontinuerlig utbildning och handledning. Det är viktigt att kunna samla all personal på avdelningen för att kunna reflektera över hur man jobbar och t.ex. komma överens om hur man på bästa sätt bemöter vårdtagarna. 7

4. Flytta hemifrån är svårt och får ta tid. Det bästa är om patienten får komma och besöka avdelningen vid ett par tillfällen och att man som kontaktperson går och hälsar på i hemmet hos den person som ska flytta in. Här blev det flera bra diskussioner bland vårdpersonalen om hur det går till hos oss. Kapitlet handlar också om hur miljön bör se ut på ett demensboende samt om dagverksamhet. 5. Aktiviteter för en meningsfull vardag handlar om att man även ska känna sig behövd och delaktig. Det är en konst att kunna ta tillvara dessa tillfällen i vardagen. Här blev det diskussioner om att anhöriga och vårdpersonal inte alltid är överens om vad aktivitet är. Fysisk aktivitet och utevistelse har högsta prioritet enligt socialstyrelsen. Det framkommer att det inte alltid finns utrymme för utevistelse så ofta som vissa vårdtagare vill, men också att det inte alltid är så lätt att ta med dem ut p.g.a. att de själva inte vill. 6. Skapa lust till mat och måltid. Här uppstod livliga diskussioner bland vårdpersonalen. Matens betydelse är alla överens om, men konsistens och smak kan variera betydligt. Vikten av pedagogiska måltider kan inte nog understrykas. Det behöver vara lugn och ro i matsituationen, och inget spring av vårdpersonal kring bordet. Risken är annars stor att även vårdtagarna börjar resa sig och gå iväg. Dukning och färgval är också viktigt för den som har en demenssjukdom med kognitiva svårigheter att t.ex. känna igen maten. Vi pratar också om risken för undernäring och hur viktigt det är att väga vårdtagarna och göra riskbedömningar för undernäring. 7. Trygg vård och omsorg, är ett högaktuellt ämne. Demenssjukdom fördubblar fallrisken och även ett miljöombyte som t.ex. att flytta till ett särskilt boende ökar fallrisken. Vi diskuterade en hel del om tvångs- och begränsningsåtgärder som kräver samtycke av vårdtagaren. Hur kan man få samtycke om vårdtagaren inte vet vad de samtycker till? Det kan vara en svår etisk balansgång att vårda patienter med demenssjukdom; personalen får kanske inte duscha patienten på flera veckor, och vet samtidigt att risken för infektioner/sår ökar, om inte hygienen sköts. Vi pratade också om att vi som vårdpersonal har en skyldighet att rapportera brister, vanvård och övergrepp. 8. Förstå och bemöta beteendeförändringar. Nio av tio personer med demenssjukdom får någon gång under sjukdomsförloppet beteendemässiga eller psykiska symtom. Dessa leder till stora påfrestningar både för den som är drabbad och omgivningen. Det är den vanligaste orsaken till att man flyttar till ett särskilt boende. Personalen måste vara utbildad för att bemöta dessa beteenden och kunna komma på varför de uppstår. 9. Använda hjälpmedel. Den tekniska utvecklingen går snabbt framåt och en del av den kan vara användbar till de personer som har kognitiva funktionsbortfall. Man måste dock vara beredd på att hela tiden utvärdera hjälpmedlen, så att de plötsligt inte längre fyller sin funktion, utan istället gör vårdtagaren förvirrad. Vi pratade även om de traditionella hjälpmedlen, som rollator och att det kan vara svårt för vårdtagaren att komma ihåg att använda sina hjälpmedel. 10. Stöd till anhöriga. En nog så viktig del av demensvården. Tack vare deras insats kan många demenssjuka bo kvar hemma betydligt längre än vad som annars vore möjligt. Här diskuterade vi om vilka insatser det finns för att stödja anhöriga och att även de kan behöva utbildning om demens och bemötande. 8

Handledning Under hela 2011 och 2012 hade projektledaren handledning med personliga assistenter en gång i månaden. Vi träffades ca 1,5 timme varje gång och innehållet berodde på vad de ville ta upp. Ibland har det varit omvårdnadssituationer som behandlats och emellanåt har det handlat om bemötande och vikten av att göra lika. Jag upplevde att assistenterna tyckte det var värdefullt att träffas och få handledning och att det också var viktigt att alla var närvarande då vi träffades. För det mesta har det fungerat bra med vikarier så att hela gruppen har träffats. Då det haft stor betydelse med handledning, så har projektledaren fortsatt med handledning även efter projektets slut. 2012 Under våren höll projektledaren utbildning i Demens ABC för rehabteamet samt områdeschefen för Österbo. De fick då också ta del utav en del reflektioner som kom fram från vårdpersonalens utbildningstillfällen. Hemtjänst Hösten 2012 började jag med Demens ABC utbildning för hemtjänstpersonalen. Det rör sig om 30 personal samt områdeschefen för hemtjänsten. Det var upplagt på samma sätt som på Österbo och vi träffades i datasalen på kommunhuset två halvdagar. Det var intressant att höra deras reflektioner efter varje kapitel och det skiljde sig lite grann från reflektionerna från personalen på det särskilda boendet. Hemtjänstpersonalen är mer styrda av tider och kan ha svårt att hinna med de uppgifter som de ska utföra i hemmet. Man har svårare för att komma tillbaka senare om det är något som inte blivit utfört hos vårdtagaren. På det särskilda boendet har man lättare att prova igen senare eller rent av att byta till annan personal, om det är något som kan hjälpa. Något som de upplevde som jobbigt, så var det matsituationen. Hemtjänstpersonalen lämnar mat i speciella behållare som de ger till vårdtagaren. Ibland har de försökt att få komma in och lägga upp maten på tallrik, men blivit nekade av vårdtagaren. De har då upplevt att vårdtagaren inte äter utav maten, utan den ligger kvar i sin förpackning. Projektledaren har fått väldigt bra respons från hemtjänsten angående denna utbildningsform samt innehållet. De vill gärna ta del av mer utbildning inom demens. Slutreflektioner Projektet har pågått i drygt tre år och jag tycker att det har varit väldigt stimulerande att få handleda och utbilda personalen i Perstorps kommun. Jag har fått den uppfattningen att även personalen tycker att det har varit givande och uppskattat speciellt den webbaserade utbildningen. Efter att personalen gått Demens ABC, så har vi genomfört en del förändringar på Österbo. Kontaktpersonen och ansvarig sjuksköterska har åter börjat besöka de vårdtagare i hemmet som ska flytta in på en demensavdelning i det särskilda boendet. Svårigheterna ligger i att många patienter först vårdas på korttiden, innan de får ett permanent boende. Man har då ingen möjlighet att besöka dem i deras hem. Rehabteamet på Österbo är mer ute i verksamheten och besöker de olika avdelningarna efter ett uppgjort schema. Resultatet av den webbaserade utbildningen, Demens ABC har jag inte mätt med någon enkät eller liknande. Projektledaren har ändå känslan av att de som har genomgått utbildningen, har 9

ökat sin kunskap om demens och framför allt, vet vad en personcentrerad omvårdnad innebär. Personalens efterfrågan om utbildning i demens har ökat, och jag hoppas att kommunen kan fortsätta att utbilda personalen i fler webbaserade utbildningar som kommer under 2013. Under de här tre åren som projektet har pågått, har alla involverade områdeschefer bytts ut, även projektansvarig och senare tillförordnad projektansvarig slutade arbeta i kommunen. Jag har inte haft några regelbundna träffar angående handledning i mitt projektarbete, utan sporadiskt träffat projektansvarig 3-4 gånger sedan projektet startade. Under 2011 och 2012 har jag inte varit ersatt, utan haft projektet under min ordinarie arbetstid. Det har då inte alltid känts optimalt, eftersom mina sjuksköterskekollegor har fått ta över mina ordinarie arbetsuppgifter. Projektledaren skulle ha startat upp ett internt nätverk med de undersköterskor som blev demensombud, men har inte genomfört detta. Tidsbrist samt att områdescheferna skiftat och brist på handledning till projektledaren, är några av orsakerna. 10