Varför är det pinsamt?

Karlstads Universitet Aleksandra Toskov Varför är det pinsamt? En kvalitativ studie om social skam. Why is it embarrasing? Qualitative study about social embarrasement. Sociologi C-uppsats Datum/Termin: vt 2007 Handledare: Sten Blomberg Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se

Innehållsförteckning. 1. Inledning och syfte... 1-2 2. Frågeställning... 2 3. Metod... 3 3.1 Målgrupp och teman... 3-4 3.2 Problematisering... 4 3.3 Tillvägagångssätt... 4-5 3.4 Transkribering och analysuppbyggnad... 5-6 3.5 Etik... 6 4. Teoretisk bakgrund och centrala begrepp... 7 4.1 Jeffmar om människor i samspel.... 7-9 4.2 Elias Norbert om civilisationsprocessen.... 9-10 4.3 Charles Horton Cooley om spegeljaget.... 10 4.4 Erving Goffmans dramaturgiska teori... 11-12 4.5 Thomas Scheff om skam... 12-13 5. Resultat och analys... 14 5.1 Tema 1: Vad är pinsamhet för dig?... 15-16 5.2 Tema 2: Hur ser man på sig själv och andra i pinsamma situationer... 16-18 5.3 Tema 3: Olika situationer av pinsamhet.... 18-19 5.4 Tema 4: Rädda situationen... 19-20 5.5 Tema 5: Pinsamhet med vänner och okända... 20-22 5.6 Tema 6: Nature/nurture... 22-23 5.7 Tema 7: Det bästa med pinsamhet... 23-24 5.8 Tema 8: Det sämsta med pinsamhet... 24 5.9 Tema 9: Avvikelser.... 24-25 6. Slutsats.... 26-29 7. Diskussion.... 30-33

1. Inledning och syfte. Den sociala situation jag valt att skriva om är social skam, eller som vi säger till vardags pinsamhet. Studien syftar till att besvara frågan hur individer upplever pinsamhet. Men eftersom dessa situationer kan vara oändligt många, har jag inriktat mig på fysisk pinsamhet. Med det menar jag allt från kroppsljud till klumpighet. Varför valde jag just pinsamhet kan man fråga sig. Jag har alltid funnit människans beteende intressant. Det var därför jag började studera beteendevetenskapliga ämnen på universitetet. Jag började studera psykologi, men då jag ville lära mig mer om människan och samhället valde jag sociologi som mitt huvudämne. Det jag fann mest intressant var den socialpsykologiska inriktningen. Jag tycker att mellanmänskliga relationer är mycket intressanta. Många böcker och föreläsningar har inspirerat mig till att forska om upplevelsen av social pinsamhet i mellanmänskliga interaktioner. Pinsamma situationer är en stor del av våra interaktioner. Vi människor försöker alltid undvika att uppföra oss fel. Vi vill följa de oskrivna regelsystemen om hur vi borde uppföra oss. Det intressanta med fysisk pinsamhet är att hur mycket vi än försöker undvika att göra bort oss är det oundvikligt. En individ kanske råkar välta ett glas med rödvin på en vit duk under en middag. Det är pinsamt och då det är en olyckshändelse går det inte att förutse och undvika. Sedan är det intressant hur individen försöker undvika att visa de tycker det är pinsamt. Men på något sätt söker vi alltid minimera skadan genom vad Goffman (1998) kallar försvarsåtgärder. När en oväntad incident inträffar vill vi rädda situationen genom att styra tillbaka publikens intryck till det intrycket vi gav innan incidenten. Eftersom jag ville veta hur individer upplever pinsamhet var inspelning av intervjuer det självklara valet för datainsamling. Genom intervjuer kan jag gräva djupare under ytan på det problemområde som är av intresse. Intresset till detta uppstod då jag gjorde min B-uppsats där jag observerade hur människor reagerar när de halkar/ramlar offentligt och hur publiken reagerar. De resultat jag fick fram var mycket intressanta. Men då började jag fundera på hur människor själva upplever något som är pinsamt. Därför bestämde jag mig för att intervjua mina vänner om hur de upplever pinsamma situationer. Jag anser det är lättare att få fram ärliga svar om pinsamhet från människor man känner, eftersom, det är mindre pinsamt att göra bort sig inför sina vänner och det borde då vara lättare att tala om pinsamma situationer. Skulle jag ha intervjuat obekanta är risken större att de inte vill tala så öppet om pinsamheter 1

då det är lite känsligt att öppna sig om sådant. Risken är större de vill framstå på ett visst sätt, medan människor man känner faktiskt har gjort bort sig i ens närvaro och kan vara lite mer öppna om sådana situationer. Syfte. Syftet är att ta reda på hur människor upplever pinsamma situationer. De teorier jag använder är Goffmans (1998) Dramaturgiska teori, Jeffmars (1987) människor i samspel samt Starrin, Dahlgrens (2004) emotionssociologi. Alla dessa teorier är relevanta för min undersökning. Goffman för att han talar om våra interaktioner med andra som en teater där vi söker styra publikens intryck så de uppfattar oss som vi vill framstå. Jeffmar är relevant då han talar om människor i samspel där social- kognition och perception spelar en viktig roll. Men även attribution och våra attityder spelar en viktig roll när vi möter andra. Starrin är av relevans då emotioner är centrala, vilka spelar en enorm roll när en pinsam situation uppstår. För vad är pinsamhet om inte en uppsättning emotioner. 2. Frågeställning. Det socialpsykologiska området jag valt att undersöka är social skam/pinsamhet. Frågan är hur individer upplever pinsamhet i sociala interaktioner. Men om pinsamhet är en produkt av uppfostran eller om den är biologisk är också av stort intresse. Detta för att pinsamhet är betingat av kulturella aspekter. Denna studie är gjord i Sverige, med svenska intervjupersoner. Därför är det upplevelsen av pinsamhet inom den svenska kulturen som kommer att belysas i studien. 2

3. Metod. Jag har läst många böcker om kvalitativ forskning och metod. Dessa har alla inspirerat mig till att göra en kvalitativ studie. Metoden bygger på tre metodteoretiska böcker. I den kvalitativa forskningen är intervjun ett ovärderligt redskap. Intervjuprocessen har sju steg, från att utforma en intervjuundersökning till att sätta dess resultat på pränt (Kvale, 1997). Genom att studera ett specifikt fenomen kan vi utveckla teorier. För att göra detta är två saker av stor vikt, nämligen att ställa frågor om fenomenet och att sedan göra jämförelser av de resultat vi fått fram (Strauss, 1998). Språket är ett kommunikationsverktyg och studeras genom analys av intervjuer, text och transkription. För att kunna analysera ett intervjumaterial använder vi transkribering. Det underlättar för forskaren att studera vad som egentligen sägs (Silverman, 2001). Alla metodteorier har bidragit till uppbyggnaden av denna studie. Från att besvara undersökningens varför och vad som ska undersökas till val av analysmetod och slutligen en slutsats. 3:1 Målgrupp och teman. Forskningsunderlaget har samlats in genom öppna intervjuer. Den grupp jag valt att studera är nära vänner till mig. Alla är kvinnor i trettio- till fyrtioårsåldern. Jag valde att strukturera min intervjuguide med enbart teman och inga specifika frågor. Detta valde jag för att intervjupersonerna är nära vänner till mig. En öppen intervju där samtalet styrs in på enbart teman är att föredra när man intervjuar nära vänner. Detta för att vi pratar annorlunda med vänner och obekanta (Kvale, 1997). Mitt mål med intervjuguidens teman var att de skulle bidra till att skapa ett vardagligt samtal om pinsamhet. En strukturerad intervju med många frågor skulle vara en nackdel för min studie. Eftersom vänner gärna avslutar varandras meningar och pratar i mun på varandra. Det skulle även bidra med en stel stämning. Jag tror det skulle leda till att intervjupersonerna och intervjuaren skulle uppleva intervjun som lite komisk. Detta för att vi aldrig pratar så med våra vänner, det blir lite fel. Att ha en intervju som liknar ett samtal, en diskussion är att föredra. Det hela blir mer naturligt när vi intervjuar nära vänner. Intervjuguiden bestod av följande teman: Vad är pinsamhet för dig? Pinsamma situationer? Att rädda situationen? Finns skillnad mellan vänner och okända i upplevelsen av pinsamhet eller finns det ingen skillnad? Nature/nurture? Det bästa med pinsamhet? Det sämsta med pinsamhet? Något mer jag borde ha tagit upp? Eftersom studien syftar till att öka förståelsen 3

för upplevelsen av pinsamhet i sociala interaktioner är de flesta temana inriktade på just interaktioner (Kvale, 1997). 3:2 Problematisering. Jag har alltid funnit det pinsamma mycket intressant och hade redan innan min studie en god tematisk förståelse för ämnet. Ett självklart val för min studie var Erving Goffman (1998). Han beskriver våran vardag som en teater. Men jag ville ha andras teorier om skam och började då fundera på vad pinsamhet egentligen är. Jag hade redan konstaterat att skam är pinsamhet i vardagligt tal, men vad mer? Jag började fundera på hur man upplever en pinsam situation när man exempel går in i en lyktstolpe på stan. Utifrån den tankegången kom jag fram till att pinsamhet är en känsla vi har inom oss. Men pinsamhet har även att göra med vad vi tror andra tycker om oss. Genom den tankegången erinrade jag mig om att jag läst en bok om emotionssociologi (Dahlgren & Starrin, 2004), vilken kunde ge mig en bredare teoretisk grund att stå på (Kvale, 1997). Jag funderade även på att vi alltid tycker något när någon annan eller vi själva hamnar i en pinsam situation. Då tänkte jag på attityder, alla har vi dem. Jag hittade en teori av Jeffmar (1987), som handlar om just våran uppfattning om andra. Nu hade jag kommit fram till vad jag ville skriva om och vilka teorier som var av relevans. Jag började med att läsa igenom en teori åt gången. Det visade sig att många av de teorier jag trodde hade relevans för min studie inte var användbara, då det inte stod mycket om pinsamhet/skam. Men som jag nämnde ovan var tre böcker mycket relevanta. Dessa blev min teoretiska bakgrund för studien. Nu kunde jag utforma min intervjuguide. Jag hade redan en ide om vilka teman som skulle användas i intervjuguiden. Men så pratade jag med min handledare och han kom med ett mycket bra förslag. Varför inte fråga intervjupersonerna vad de tycker är bäst och sämst med pinsamhet/skam. Jag tycket detta var bra teman, då jag själv enbart tänkte på pinsamhet/skam som något dåligt. Så jag började fundera på om det kan finnas något bra med pinsamhet/skam. 3:3 Tillvägagångssätt. Jag skrev ner de teman jag valt att använda som direktiv i mina intervjuer och började leta intervjupersoner (Kvale, 1997). Det visade sig inte vara så lätt som jag trodde att få tid med alla intervjupersonerna. Från början hade jag tänkt mig sex stycken intervjupersoner. Men efter att ha intervjuat fyra stycken uppstod teoretisk mättnad. 4

Jag valde att intervjua mina vänner då pinsamma situationer är lättare att prata om med närmare vänner. Anledningen till att jag utformade min intervjuguide med enbart teman var att det skulle vara mer som ett samtal, en diskussion. När man gör intervjuer med obekanta blir det stelare och det är då lättare att ha färdiga frågor, i alla fall huvudfrågor. Men när man intervjuar vänner är det annorlunda. Det är svårt att ha specifika frågor, då vänner gärna avslutar varandras meningar, man tror sig veta vad den andre ska säga innan den uttalat hela meningen osv. (Kvale, 1997). Därför valde jag att bara ha teman, vilka jag ledde in samtalet på allteftersom det fortskred. Intervjupersonerna informerades om att deras identitet kommer att vara otillgänglig information, endast jag kommer att veta vilka de är. Det som kommer att vara tillgängligt för andra individer är att intervjupersonerna är kvinnor, ungefärlig ålder, samt vad de sagt och hur det har analyserats. Sedan fick de veta att jag tänkte intervjua dem om pinsamhet och hur de ser på pinsamhet. Intervjuerna spelades in för att få med allt som intervjupersonerna säger. Men även för att jag helt och hållet skulle kunna koncentrera mig på samtalet (Strauss, 1998). Det hela började med att fråga intervjupersonerna vad pinsamhet betyder för dem. Detta visade sig vara en svår fråga, då alla intervjupersoner hade problem att definiera pinsamhet. Men genom att omdefiniera frågan till vad en pinsam situation är så var det betydligt lättare för dem att förklara. När vi väl kommit förbi den frågan fortskred intervjun utan några större problem. Ibland fick jag hjälpa intervjupersonerna lite, då de blev fundersamma genom att tala om att det är helt okej om de tar tid att tänka efter. Något intressant var att alla hade ett svar på vad som är dåligt med pinsamhet. Men när jag frågade vad som var bra med pinsamhet blev det ganska tyst. Jag fick då hjälpa till att utveckla min fråga i syfte att intervjupersonerna skulle få en aha upplevelse. Efter fyra intervjuer uppstod teoretisk mättnad (Kvale, 1997). Och några möjligheter att generalisera finns givetvis inte, då detta är en kvalitativ studie. Men jag kan dra slutsatser för den målgrupp jag valt att studera. Denna grupp är kvinnor i trettio till fyrtioårsåldern. Det viktigaste är att få fram människors innersta upplevelser och känslor av pinsamhet. 3:4 Transkribering och analysuppbyggnad. Jag transkriberade varje intervju ganska snart efter att ha genomfört den. Det var inte alltid lätt att höra vad som egentligen sades. Den stil jag valt för transkriberingen är att ordagrant återge vad som sagts på inspelningen (Kvale, 1997). Det är ganska intressant att se hur 5

konstiga meningarna blir när de skrivs ner från talspråk till skrift. Men meningen med transkriberingen är att förstå hur intervjupersonerna organiserar sitt prat, detta underlättar analysen (Silverman, 2001). Efter många timmars transkribering och lystrande på materialen färdigställde jag transkriberingen. Nu var det dags att börja med de teman jag valt för att kunna analysera mitt material. De teman som användes i intervjuguiden är samma som kommer används i analysen. Jag tog en intervju i taget och satte in delar av intervjun som passade till de olika temana. Intervjupersonerna kallade jag A, B, C och D. Jag ville både analysera vad intervjupersonerna upplever och om det finns skillnader/likheter i deras upplevelser (Strauss, 1998). När resultaten från alla intervjuer delats upp i teman var det dags att klarlägga materialet för att underlätta analysen. Då mycket som intervjupersonerna sagt var likvärdigt komprimerade jag deras utsagor till mindre fragment. Jag kommer inte att beskriva hur jag gått tillväga med analysen i metodavsnittet. Detta kommer jag att förklara i analyskapitlet, som kommer efter kapitlet om centrala begrepp och teoretisk bakgrund. 3:5 Etik. När en studie görs är det alltid viktigt att lägga vikt på det etiska. Jag har respekterat detta genom att informera intervjupersonerna innan intervjun om vad som gäller. Detta är att deras identitet kommer att vara otillgänglig för allmänheten. Det är bara jag som vet vilka intervjupersonerna är. Jag informerade dem om att deras namn kommer kodas till en bokstav för att göra deras identitet konfidentiell. Jag frågade intervjupersonerna innan intervjun och efter intervjun om de samtycker till att jag offentliggör att de är nära vänner till mig, deras ålder och kön. Detta samtyckte alla intervjupersonerna till. Innan intervjun började informerade jag intervjupersonerna om att de när som helst kan avbryta intervjun om det blir för personligt. De kunde även avstå från att diskutera vissa aspekter av pinsamhet under intervjuns gång. Jag valde att spela in intervjuerna, eftersom jag ville ha det så verklighetstroget som möjligt för analysen. På detta sätt kan jag i transkriberingen återge exakt vad intervjupersonerna kommunicerar (Kvale, 1997). Detta anser jag som mycket viktigt, då det vi säger är så mycket mer än bara ord. Några av intervjupersonerna undrade om inspelningen kommer att vara tillgänglig för allmänheten. Jag försäkrade dem om att det bara är jag som kommer lyssna på inspelningen. Jag anser jag har respekterat intervjupersonernas önskemål och tagit hänsyn till de etiska aspekterna. 6

4. Teoretisk bakgrund och centrala begrepp. Här kommer jag att redovisa ett antal begrepp som är centrala för förståelsen av mitt forskningsområde. Sociala relationer. Normövervakare. Intrycksstyrning. Försvarsåtgärder. Framträdandet. Framträdandestörningar. Spegeljaget. Civilisationsprocessen. Attityder. 4:I Jeffmar om människor i samspel. När vi träffar på andra människor vill vi bilda oss en uppfattning av dem. Detta gör vi genom att använda oss av ett informationssystem, som Jeffmar (1987) kallar för socialt schema. Detta informationssystem styr våra inre uppfattningar om den sociala världen, som vi förvärvat genom inlärning och erfarenheter. Detta system har varje individ utvecklat för att kunna handskas med olika slag av relationer, när vi hamnar i likartade situationer. Ett exempel på detta är att vårat beteende är olika om vi är värd eller gäst på en middagsbjudning. Man kan se på detta som en kod för hur vi ska handla i bestämda situationer. Det sociala schemat är en sammanhållande länk mellan två forskningsfält, nämligen social perception och social kognition. Social perception rör det omedelbara intrycket vi får av andra, alltså det vi varseblir på ett ögonblick. Den sociala perceptionen (omedelbart intryck av den vi möter) påverkas av känslomässiga överväganden. Den är ett resultat av tidigare kognitiva processer. Men vi har även en social kognition till vårat förfogande i mötet med andra individer. Den sociala kognitionen rör i huvudsak de mekanismer (kognitiva element) som styr vårt tänkande om oss själva, vårt beteende och vår omgivning. Det är med kognitionen vi bygger upp och förändrar vårt sociala schemata. Här handlar det om sociala schemata (informationssystem) för våran uppmärksamhet, personminnet och sociala tolkning. Genom våran sociala kognition kan vårt sociala schema byggas upp, förstärkas, men även försvagas. Vad vi väljer att rikta våran uppmärksamhet mot när vi möter andra är oftast det som avviker 7

från ett förväntat beteende, utseende mm. Men vi riktar även uppmärksamheten mot oss själva, alltså inåt. Detta gör vi för att bibehålla en kontinuerlig anpassningsprocess, det är inom oss vi kan jämföra vårt beteende med våran inre attityd som vi utvecklat. En annan viktig del av vår sociala kognition, som bygger upp vårat sociala schemata, är våra tolkningar av andra. Vi har en tendens att nöja oss med tumregler när vi tolkar varför andra handlar som de gör. Vi har en tendens att övergeneralisera och därmed ignorera information om det motsatta. För att lättare kunna tolka andra använder vi oss av fördomar. Allt detta för att kunna placera in personen i rätt social grupp så att vi kan använda ett lämpligt socialt schemata och anpassa vårt beteende. Våran sociala kognition kan utvecklas medan våran perception är en ögonblicklig reaktion på andra. Vi tillskriver andra egenskaper, s.k. attribution. Jeffmar (1987) talar om Kelleys teori, där kärnan specificerar under vilka förhållanden vi väljer att se en persons handlingar som resultat av hans egenskaper (intern orsak) eller som resultat av den speciella situationen som denne inta kan påverka i större utsträckning (extern orsak). Denna teori menar att vi hellre förklarar andras handlingar genom interna orsaker, vi fokuserar mer på dennes handling än själva situationen. Men vårat eget handlande söker vi istället en extern orsak till, alltså fokuserar vi på situationen och inte på våra handlingar. Enligt min tolkning av Jeffmars (a.a.) teori, kan man samman smälta socialperception, social kognition och attribution till en attityd. Det är en samlad reaktion på en annan person, ett föremål eller en företeelse. För att en attityd ska kunna bildas krävs att det råder en balans mellan tre aspekter. Nämligen en känslomässig aspekt, som handlar om vad vi känner exempel gillar eller ogillar. Sedan finns även en intellektuell/kognitiv aspekt, som handlar om vad vi antar och tror om exempel en annan person. Till sist finns även en beteende aspekt, som handlar om hur vi agerar. Det krävs alltså en struktur mellan vad man tror, känner och faktiskt gör. Attityder bildas genom betingning, enklare sagt en inlärningsprocess. Jeffmar (1987) har ett bra exempel för att förklara en sådan betingning. Ett barn bor i ett område där invandrare börjar flytta in. De som redan bor där kallar dessa för svartskallar. Då ordet varken har en negativ eller positiv betydelse är det neutralt för barnet. Men om någon av föräldrarna skulle hamna i konflikt med någon av svartskallarna och börja beskriva dem med negativa ord så får ordet svartskalle en negativ laddning för barnet. Detta skapar i sin tur en attityd att invandrare är på ett visst sätt. Men attityder är även föränderlig och detta kan ske genom övertalning från andra att ändra sin attityd, men även genom kognitiv dissonans. När strukturen mellan vad vi tycker, känner och faktiskt gör inte stämmer överens upplever vi dissonans. Det är de kognitiva elementen (tankar om oss själva, vårt beteende och vår 8

omgivning) i våran sociala kognition som kan förstärkas eller försvagas för att reducera dissonans. Med det menas att desto fler orsaker vi hittar som rättfärdigar det egna agerandet, desto mindre dissonans och desto mindre attitydförändringar äger rum. Alla individer är i behov av nära relationer. Men för att få delta med andra i olika aktiviteter krävs att vi kan följa de oskrivna regelsystem som finns, detta för att relationer ska kunna upprätthållas. Jeffmar (1987) menar att relationer är som spel och i varje spel finns regler. Dessa regler är informella normer för hur vi ska agera och är i viss mån bestämda av den situation man befinner sig i och den roll man spelar. 4:2 Elias Norbert om civilisationsprocessen. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) talar om hur uttryck av starka känslor blivit något avvikande i vårt samhälle. Han skrev om civilisationsprocessen för att förklara hur förändringsprocessen av vårat samhälle har påverkat den mänskliga psykiska strukturen. Detta genom att studera förändringar i etikettsregler och uppträdande från medeltiden till idag. Vad han upptäckte var den sociala betydelsen av skam och vilken viktig roll den har gällande förändring av normer och beteende. Det som sågs som normalt beteende på medeltiden skulle idag ses som osmakligt och skamligt. Allt eftersom samhället blev mer civiliserat, med högre levnadsstandard och större trygghet kände människor större olust inför sina kroppsliga funktioner. Detta har lett till att skamribban höjts gradvis och desto mer den höjts desto mer självbehärskning och självkontroll har människorna behövt behärska. I det moderna samhället är det viktigt att kunna tygla djuriska impulser. Civilisationsprocessen har en paradoxal konsekvens. I det moderna samhället har sammanflätning mellan människor ökat vilket i sin tur ökar beroendet av varandra, men även upplevelsen av att vara isolerad ökar. Detta kan ske pga. att vi människor har utvecklat förmågan att behärska och kontrollera egna känslor. Det leder till att spontana och äkta känslor är sällsynta. Känslorna blir tillgjorda och likgiltiga i förhållande till andra individer. I det moderna samhället disciplinerar man inte människor genom våld utan det nya instrumentet för detta är pinsamhet. Samhället har gradvis lärt oss skillnad mellan negativa och positiva emotioner vilka vi har fogat oss för. Det är genom uppfostran vi lär oss att känna skam, genom att föräldern visar ogillande istället för att aga när vi uppvisar en, enligt samhället, negativ emotion. Då vi har en känslokultur har vi höga krav på att behärska och kontrollera vårt beteende. Eftersom vi måste behärska våra emotioner blir dessa mer mekaniska och tillgjorda, de autentiska emotionerna minskar. Vårat moderna samhälle bygger 9

på ett system som ska undvika och förebygga emotionell oordning. Detta för att den sociala världen ska kunna fungera utan större problem, skam är ett inslag i den samhälleliga sociala kontrollen. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skamkänslan uppkommer automatiskt och vanemässigt hos individen vid givna tillfällen. Det handlar om en konflikt med självet, där rätt och fel, tillåtet och otillåtet finns inpräntat från uppväxten. Elias har utvecklat en hypotes om skammens samhälleliga och personliga dimension. Han menar att våran skamkänsla är en inre kontrollpanel, vilken varnar oss för att överträda normer och förbud. Det förklarar varför människor uppträder enligt föreskrivna normer och det i sin tur leder till att vi känner skam när vi gör något fel. Allt eftersom civilisationen drar fram blir sådant man måste skämmas för och sådant man finner pinsamt hos andra allt mer omfattande och mångdimensionellt. Elias menar att desto mer civiliserade vi blir desto högre blir ribban för skam och äckel. Man kan säga att civilisationen har sina rötter i skam och att skam har sina rötter i det kroppsliga. Då ingen fullständigt kan kontrollera kroppen kan den spela en ett spratt och då känner vi skam pga. vi vet vi överträtt reglerna för ett korrekt beteende. Ironiskt nog är det känslan av skam som utlöser många av dessa kroppsliga reaktioner, som i sin tur orsakar skam. Det den moderna människan räds mest är att våran självkontroll ska rubbas av oavsiktliga emotioner.. 4:3 Charles Horton Cooley om spegeljaget. Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) är mest känd för sitt begrepp spegeljaget. Han menar att självets sociala natur har en direkt koppling till självets emotioner. Spegeljaget innehåller en föreställning om hur vi framstår för den andre, en föreställning om den andres bedömning av oss, samt en självkänsla ex stolthet/förödmjukelse. Därför anser Cooley (a.a.) att skam och stolthet är av stor vikt när han talar om spegeljaget, pga. dessa emotioner uppstår när man ser sig själv ur någon annans perspektiv. Så länge våra självkänslor är tillfredsställda tänker vi inte på vad andra tycker om oss. Cooley (a.a.) menar det är en illusion, för om en pinsam situation uppstår blir man plötsligt medveten att man trots allt bryr sig om vad andra tycker. Varför det är så beror på att både stolthet och skam är relaterade till våra sociala band. Skam kan endast uppträda när våran självbetraktande förmåga är helt utvecklad, alltså inte hos små barn. Om vi uppvisar ett beteende vi inte vill andra ska se känner vi skam. 10

4:4 Erving Goffmans dramaturgiska teori. Goffman (1998) utvecklade Cooleys tanke att emotioner uppstår ur rolltaganden. Men istället för begreppet skam använde han förlägenhet (embarrassment). Förlägenhetens skam förekommer i nästan all social interaktion. Men vi människor vill undvika att visa vi känner skam och där kommer Goffmans intrycksstyrning in. Det är en drivkraft som är central i människans beteende när det handlar om interaktioner. Vi söker helt enkelt visa oss från våran bästa sida för andra då vi oroar oss för hur de ska se på oss och för att slippa känna skam. Goffman (1998) menar att vi alla är känsliga för hur mycket respekt vi får och då vi söker gillande blir skam den viktigaste emotionen vid en social interaktion. Goffman (1998) menar att emotionen förlägenhet eller förväntan av förlägenhet spelar en viktig roll i socialt samspel. När vi presenterar oss för varandra riskerar vi att bli avvisade. Beroende på avvisandets intensitet och tydlighet leder det vanligen till en smärtsam upplevelse av förlägenhet, skam eller förnedring. Goffman (1998) talar om svårigheter i interaktioner med teater metaforer. Han menar att för att undvika skam och pinsamheter behövs en fungerande självpresentation, men det finns ständigt en risk att göra bort sig. Goffman (1998) talar om begrepp som aktör, roll, scen, iscensättning, scenario mm. Risken att tappa ansiktet påverkas av hur vi handskas med olika situationer. Vi bär alla masker för att dölja något, och det vi oftast söker dölja är våra autentiska och spontana känslor. Det vi visar publiken vid ett framträdande är våran sociala fasad, som består av inramning, uppträdande och maner. När dessa tre överrensstämmer uppnår vi en idealtyp och det är utifrån denna idealtyp vi riktar uppmärksamheten mot avvikelser. Om en individ ska kunna nå upp till idealnormen under sitt framträdande måste han avstå från eller dölja alla handlingar som är oförenliga med de normerna. Det som kan förstöra idealiseringen är de ickeverbala tecknen som är oavsiktliga. Det kan räcka med en gest som inte stämmer överens med framträdandet. Detta kallar Goffman (1998) en framträdandestörning, men kan även kallas för en incident. När dessa inträffar hotas den agerandes verklighetsbild. För att förhindra incidenter är det nödvändigt att alla deltagarna i en interaktion förfogar över vissa attribut. Men även att dessa attribut uttrycks i enlighet med den tradition som används för att rädda framträdandet. När en incident, som en oavsiktlig gest eller en utomstående tar del av framträdandet, inträffar har aktören misslyckats med sin intrycksstyrning. Goffman (a.a.) menar aktören har många försvarsattribut att välja mellan för att upprätthålla framträdandets trovärdighet för publiken. Aktören behöver dramaturgisk disciplin så denne kan spela sin roll med känslomässig kontroll. Aktören kan även använda sig av dramatrugisk försiktighet, vilket 11

innebär att välja sin publik. Goffman (a.a.) menar vi tenderar ha en mindre strikt fasad när vi framträder inför människor vi känner och när vi framträder inför nyare bekanta stramas fasaden åt. Vid incidenter använder aktören försvarsåtgärder, vilka jag inte ska gå djupare in på, då de inte är relevanta för studien. Goffman (a.a.) menar att trots dessa olika försvarsåtgärder brukar aktörer oftast låtsas som ingenting har hänt och bara fortsätter. Då en incident inträffar är det inte bara den agerande som använder försvarsåtgärder, utan även publiken och utomstående. Oftast uppträder publik och utomstående på ett taktfullt ointresserat sätt när incidenter inträffar. Detta gör det möjligt att skapa isolering utan väggar då samhället menar man inte lägger sig i andras angelägenheter på offentlig plats. Det är genom antydningar som publiken varnar den agerande att hans uppträdande är olämpligt och att han borde ändra på det för att rädda situationen. Framträdandet äger rum i den främre regionen, som Goffman (1998) liknar vid en teaterscen. Vid ett framträdande betonas vissa sidor av aktiviteten på ett expressivt sätt, medan andra aspekter undertrycks, som exempel oavsiktliga gester. De aspekter av aktiviteten som undertrycks kommer fram i den bakre regionen, som Goffman (1998) refererar till som bakom kulisserna. Exempel på en bakre region är personal rummet på en arbetsplats, det är där vi kan beklaga oss, ta av oss masken, kliva ur rollen, planera nästa framträdande mm. Den bakre regionen är publik fri, som våra sovrum och badrum. I vårt samhälle har vi en renlighets- och snygghetsnorm, vilket innebär att vid biologiska behov vill vi vara ifred och då är toaletten en bakre region. Goffman menar att det kanske är därför våra toaletter är försedda med lås. Det ger individen möjlighet att återställa sin expressiva mask som han behöver vid direkt interaktion. 4:5 Thomas Scheff om skam. Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) relaterade skam och stolthet till karaktären hos de sociala banden. Goffman (1998) uppmärksammade att förlägenhet eller föreställningen om förväntad förlägenhet förekommer i all form av social interaktion. För Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) är skam den klart mest dominerande känslan av alla känslor pga. att den fyller fler funktioner än vad andra emotioner gör. Han menar att skam är en signal på hotande sociala relationer och bör betraktas som en relationskänsla. Skam är 12

också reglerande då den styr i vilken grad vi tillåts uttrycka andra emotioner. Vilket är beroende av i vilken grad vi skäms för dem. Scheffs teori (a.a.) är relationell då han menar att upprätthållandet av sociala band är det mest betydelse fulla mänskliga motivet. Men det moderna samhället med sin sociala och geografiska mobilitet utgör ett hot mot våra sociala band. Då människor har behov av sociala band går de i moderniteten förlorade. För att dölja förlusten för medborgarna har samhället institutionaliserat två typer av försvar. Först handlar det om myten om individualism och förnekandet och undertryckandet av emotioner som är associerade med sociala band skam och stolthet. Sedan är det myten att det är lätt att förstå sig på människor. I det moderna samhället verkar det som vuxna människor varken vill visa stolthet eller skam. Detta visar att inte bara skam är ett kontrollerande verktyg i dagens samhälle utan även stolthet ska nedtryckas. Det är som jantelagen man ska inte tro man är bättre än någon annan För vuxna är det tydligt att skam inte bara är en biologisk process utan också i övervägande grad ett socialt eller kulturellt fenomen. Men varför fogar vi oss och ställer in oss i ledet även när vi inte önskar göra det? Sociologins svar är att konformt beteende uppmuntras genom ett system av sanktioner, belöningar och bestraffningar. Just dessa informella och osynliga sanktionssystem finner Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) intressant. Han har uppmärksammat att människor utsatta för omgivningens förtryck och orättvisa förhållanden inte bara undviker att göra uppror utan tom tycks tolerera ett system som är orättvist och som inte behandlar människor som jämlikar. Scheff (a.a.) menar att det finns en dynamisk kraft i skambeläggandet och i känslan av skam, som han kallar skammens dynamik. I hans teori är det skamkänslan som reglerar i vad mån känslor undertrycks eller uttrycks. Det är normerna i samhället som har ett starkt inflytande över vårt beteende, våra känslor och det kroppsliga. Skamkänslan utgör en s.k. informell normövervakar som leder till att vi oftast beter oss normmässigt och skammens tabu gör att vi är rädda för att skämmas och vi skäms för att vi skäms. 13

5. Resultat och analys. Jag vill börja med att beskriva hur jag gått tillväga med min analys. Detta beskrevs inte så grundligt i metodavsnittet. Anledningen till att jag valt att beskriva analystillvägagångssättet i detta kapitel istället, är för att jag anser det mer passande. Genom att göra det slipper läsaren bläddra tillbaka till metodkapitlet för att se hur jag har tänkt och gjort analysen. Som jag sagt i metodkapitlet, har intervjumaterialet komprimerats för att underlätta analysen. Varje intervjuperson kodade jag med en färg. Detta gjordes för att jag tycker det är lättare att hålla isär de olika intervjupersonernas utsagor, då dessa ska sättas in i teman och analyseras. (Strauss, 1998). Men i studiens analyskapitel kommer intervjupersonerna vara kodade med bokstäver (A, B, C och D). Jag började med ett tema i taget och gick igenom den transkriberade intervjun noga för att hitta de delar som passade in i just det temat. Så fortsatte jag tills alla teman var fyllda med information från intervjupersonen. Det uppstod sekundära teman i vissa huvudteman, som tillfördes allteftersom klassificeringen fortskred. Men då intervjun är uppbyggd som ett vardagligt samtal finns det inga restriktioner för vad ett tema ska innehålla. Med det menas att under transkriberingen uppstod konflikter i ett tema. Vissa utsagor hörde till ett annat tema och var tvunget att flyttas. Andra utsagor var en blandning av teman. Dessa var lite svårare att placera, så de fick för tillfället vara kvar där de var Denna process upprepade jag med alla transkriberingarna. Eftersom min intervjuguide är uppbyggd som ett samtal blev det väldigt mycket information. För att kunna analysera materialet bröts data ner i mindre fragment (a.a.). Det var under nedbrytningen av material som jag gick djupare in på de utsagor som var en blandning av teman. Dessa visade sig ha stor relevans för studien. Ett exempel är att tala om upplevelsen av pinsamhet med obekanta och i detta samtal kommer vi in på nature/nurture. Då måste man tänka till. Ska detta flyttas eller ger det mig djupare information om pinsamhet och obekanta? Ger det information om pinsamhet som uppfostringsverktyg eller om det är medfött? Kan det vara en röd tråd? När jag väl kommit förbi detta dillemma började jag att jämföra resultatets likheter och olikheter i varje tema. Det varje intervjuperson kommunicerat i respektive tema analyserades djupare. Jag funderade på vad individen egentligen menar med detta. Jag funderade på om det finns något att läsa mellan raderna. Detta gjorde jag för att öka förståelsen av vad de egentligen menar. Och för att få fram det som temat är menat att belysa (Silverman, 2001). Resultaten från datainsamlingen analyserades genom studiens teoretiska bakgrund och centrala begrepp. 14

I nästa kapitel dras slutsatser från analysen. Först drar jag slutsatser om respektive tema. Sedan dras en slutsats för alla teman. Denna slutsats syftar till att öka förståelsen för hur individer upplever pinsamhet. Vilket är syftet med min studie. Analysen kommer att göras med hjälp av de teman jag valt att inrikta mig på redan under intervjuerna. Dessa teman är: Vad är pinsamhet för dig? Olika situationer av pinsamhet? Hur ser man på andra och sig själv i pinsamma situationer? Rädda situationen? Finns skillnad mellan vänner och okända i upplevelsen av pinsamhet eller finns det ingen skillnad? Nature/nurture? Det bästa med pinsamhet. Det sämsta med pinsamhet. Avvikelser. De centrala begrepp som kommer användas vid analysen är sociala relationer, normövervakare, intrycksstyrning, försvarsåtgärder, framträdandet, spegeljaget, civilisationsprocessen och attityder. Intervjupersonernas svar på temafrågorna kommer att citeras i analysen, för att förstärka förståelsen av de olika temana. Intervjupersonerna kommer i analysen att kodas för att läsaren lätt ska kunna se skillnad på vem av intervjupersonerna som sagt vad. Kodningen består av bokstäver, från A till D. Då intervjupersonerna vill vara anonyma kan jag inte säga mycket om dem. Men alla är kvinnor, i trettio- till fyrtioårsåldern och tillhör medelklassen. De är även alla nära vänner till mig. A är intervjuperson 1. B är intervjuperson 2. C är intervjuperson 3. D är intervjuperson 4. 5:1 Tema 1: Vad är pinsamhet för dig? Alla intervjupersoner anser att pinsamhet/skam är något man upplever när man gör bort sig inför andra. A: Men det rör sig om det här pinsamhet när det är folk runt omkring en då upplever man det. 15

C: Man vill ju visa sitt bästa. Enligt Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) uppstår emotioner som skam när vi speglar vårat jag i andras ögon. Det är just det vi gör när en pinsam situation uppstår, för det är då vi blir extremt medvetna om att vi faktiskt bryr oss om vad andra tycker. Cooley (a.a.) menar det beror på att skam/pinsamhet är emotioner som är starkt rotade i våra sociala band. Det är genom att passa in som vi skapar dessa sociala band och när en pinsam situation uppträder känner vi att vi inte passar in längre, därför blir det så pinsamt, vi tror att andra ser ner på oss. B: Inte pinsamt om du gör något dumt när du är själv, utan det är ju om, när folk ser på. Även Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skam är knuten till våra sociala relationer, det är en relationskänsla. Han menar att när vi känner skam är det en signal som talar om för oss att en social relation är hotad. D: Säg trilla, typ på ett sådant där klumpigt sätt, då nää fy, och någon ser en. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att när vi känner skam/pinsamhet har en konflikt uppstått inom oss som handlar om icke acceptabelt vs acceptabelt beteende. Detta är djupt förankrat inom oss då det är inpräntat i oss hela vår uppväxt. Även Elias (a.a.) menar att skam är en signal om hotade sociala relationer. Elias menar att det förklarar varför vi följer samhällets normer och skäms när vi avviker från normen. 5:2 Tema 2: Hur ser man på andra och sig själv i pinsamma situationer. Hur ser du på andra när de gör bort sig? A: Blir bara oj då kanske o sen är det bra. Intervjupersonerna uppför sig på ett taktfullt sätt gentemot den som gör bort sig och det stämmer väl överens med Goffman (1998). Han menar att interaktion sker med både publik och utomstående, speciellt när en incident uppstår, för då kan aktören inte välja sin publik. 16

Det är inte meningen att utomstående ska se framträdandet och då uppför sig intervjupersonerna på ett taktfullt ointresserat sätt mot den agerande. Goffman (a.a.) menar att detta räcker som isolering då vi människor helst inte lägger oss i offentligt. Genom små antydningar kan publik/utomstående visa att ett uppträdande är olämpligt. De är nog därför som intervjupersonerna agerar ointresserat, för att undvika att den agerande ska känna obehag. B: Ja tänker nog stackare, jag är nog lite så dära. Jeffmar (1987) menar att vi oftast riktar vår uppmärksamhet mot avvikelser när vi interagerar med andra. Människor tillskriver andra attribut för att fastställa orsaker till ett agerande. Vi förklarar andras handlingar genom interna orsaker, då vi lägger fokus på själva handlingen istället för själva situationen. Detta stämmer inte med min studien, då ingen av intervjupersonerna fokuserar på personens handling (intern orsak). De verkar istället fokusera på situationen (extern orsak) och tycker synd om personen som gör bort sig. Hade de fokuserat på själva handlingen/interna orsaker, så hade intervjupersonerna tillskrivit den bortgjorde med egenskaper som klumpig. Om du vet personen i fråga vet att exempel en stolpe står där, men ändå går in i den. B: Ja de är klumpigt, ja för då borde han ju ha sett sig för. C: Om det är en kompis, skulle jag nog skratta, så länge den inte skadar sig skulle jag nog tycka det var komiskt. Intervjupersonerna tillskriver personen interna orsaker, som att den är klumpig. Detta stämmer väl med Jeffmars (1987) teori att vi helst tillskriver andra attribut som har med själva handlingen (intern orsak) att göra och inte med situationen. Detta beror antagligen på att om vi vet att någon annan vet att ett föremål är ivägen, men ändå går in i den så är det antagligen någon vi känner. Vänner kan man tillskriva egenskaper som klumpig. D: Nej men jag tittar väl, tänkte om det gick bra. 17

En intervjuperson avviker från de andra. Hon tillskriver inte personen interna attribut utan externa då hon tycker synd om denna. Det stämmer inte med Jeffmars (1987) teori. Men vi analyserar detta närmare i temat om avvikelser. Hur tänker du om dig själv när du gör något pinsamt? B: Klumpig helt enkelt. D: Klumpig. Jeffmar (1987) menar vi människor letar efter externa orsaker till vårat eget handlande när vi avviker från normen, vi skyller händelsen på situationen och inte på vårat eget agerande. Detta stämmer inte med min studie, det är snarare tvärt emot. Intervjupersonerna beskriver sig som klumpiga när de gör något som är pinsamt, alltså tillskriver de sig själva en intern orsak. Kanske vill de framstå bättre än vad de är och tillskriver heller sig själva som klumpiga och andra okända individer med externa orsaker. C: Det var mitt fel men det var inte för att jag var klumpig, utan sen. Endast en intervjuperson avviker från de andra, då hon tillskriver sig externa orsaker där situationen gjorde att det blev pinsamt. Detta stämmer väl överens med vad Jeffmar (1987) beskriver. Men vi analyserar detta närmare i temat avvikelser. 5:3 Tema 3: Olika situationer av pinsamhet. Detta tema valde jag att använda för att se vad intervjupersonerna skulle inrikta sig på för sorts pinsamhet. Alla fokuserade på fysisk pinsamhet, som har med kropp och rörelse att göra. D: Sen precis när taxin skulle komma så trampade jag snett med mina högklackade skor och trillade precis när taxin stannar. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att vi människor har känt mer och mer olust inför våra kroppar desto mer civiliserat samhället har blivit. Han menar att desto mer vi höjer skamribban desto mer självkontroll måste människan behärska. 18

C: Jag hade en baddräckt och den var antingen för stor eller för liten, tror nog för stor. Och den ramlade ju ner. Enligt Elias (a.a.) kan vi aldrig helt kontrollera våran kropp och det är när den spelar oss ett spratt som vi känner skam. Detta beror på att det inte är ett korrekt beteende att ramla, rapa eller något annat som kroppen kan ställa till med. Det är något vi uppfostras till att tycka och känna. Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skamkänslan utgör en informell normövervakare, så att vi beter oss enligt samhällets föreskrivna normer. Att intervjupersonerna förknippar pinsamhet/skam med det fysiska skulle enligt Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) och Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) bero på att vi uppfostras till att bete oss enligt en samhällelig norm. Den största tabu i vårt samhälle är just det kroppsliga, det vi har allra minst kontroll över. 5:4 Tema 4: Rädda situationen. A: Inombords känns det oj, därför att jag gjorde fel, men det är bara att fortsätta. och så frågan vad tycker folk det är det som e pinsamt, man vet ju inte vad de tycker om de tycker något över huvud taget. Man försöker låtsas som ingenting. När en pinsam/skamlig situation uppstår försöker intervjupersonerna låtsas som ingenting, genom att gå därifrån eller kanske skratta lite eller kommentera något om incidenten. Detta beror på att vi människor vill visa våran bästa sida så vi slipper skamkänslan. Men när vi hamnar i en situation där vi känner skam vill vi undvika att visa vad vi egentligen känner. Det är nu vi använder oss av försvarsåtgärder (Goffman, 1998). Våra interaktioner är som ett teaterframträdande, med publik, aktör, scen, kuliss och vi spelar alla olika roller inför olika publik. Ibland kommunicerar vi något till våran publik som inte stämmer överens med våran rollgestaltning. Det är så pinsamma situationer uppstår. Eller som Goffman (a.a.) kallar det incidenter. Det är just det som intervjupersonerna upplever när de gör bort sig. Men trots alla försvarsåtgärder i sådana situationer är det vanligast att den som gjort bort sig låtsas som ingenting och helst ignorerar att någon ens är där (a.a.). 19

D: Nej jag skämtar bort det, typ säger gud vad klumpig jag är, vad håller jag på med, jag skämtar bort det liksom. Så de märker nog inte att jag tycker det är pinsamt. Men jag tycker ju det är pinsamt, men jag visar det ju inte. Detta stämmer med hur intervjupersonerna gör när de hamnar i en pinsam/skamlig situation. På detta sätt slipper den bortgjorde de små antydningar som publik och utomstående kan ge vid ett icke tillåtet beteende. 5:5 Tema 5: Pinsamhet med vänner och okända. Vänner. Intervjupersonerna anser det inte är pinsamt att göra bort sig inför sina vänner. De menar att vänner känner man och med dem kan man vara sig själv. Men i alla interaktioner utför vi ett framträdande inför en publik. Vi uppför oss olika beroende på situation, exempel om vi är värd eller gäst på en tillställning. När vi umgås med våra nära vänner är vi bakom kulisserna och det är här vi kan slappna av, ta av masken för en stund och vara oss själva. Men även om vi är oss själva, har vi alltid en roll att spela, för i en grupp måste olika roller finnas för att den ska kunna fungera. Det är därför vi känner oss mer avslappnade med vänner, då vi egentligen inte gör något framträdande för en publik utan vi spelar bara den rollen vi tilldelats (Goffman, 1998). A: Nej, men jag tror att det är, är pga. att man är mer avslappnad, att man vet vilka man har med att göra om jag säger så. Och di kommer bara skratta gött inget annat och då är det okej B: Utan att skämmas, faktiskt. För då är du dig själv, du behöver inte spela, det är ju det. Vid interaktion med vänner har vi en föreställning om hur vi framstår i deras ögon, alltså speglar vi vårat jag i andra människor, enligt Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004). Då skam är en emotion som är starkt kopplad till våra sociala band är det viktigt för individer hur andra ser på oss. Men oftast är det vi själva som har en egen uppfattning om vad någon annan individ tycker om oss. När intervjupersonerna speglar sig i sina vänners ögon har de en uppfattning om att de är accepterade och omtyckta. Den uppfattningen skapar en trygghet då 20

pinsamma situationer uppstår, en trygghet att vännen fortfarande ser dig som den personen du är och inte dömer dig efter den situationen du är i. C: Jag tror nog att bland vännerna så kan man göra bort sig utan att känna att det är lika hemskt för att du har redan gjort bort dig, dom känner dig redan, på något sätt kan man vara lite mer människa och göra misstag. D: Ja men då är det inget pinsamt, då är det ju vänner som jag känner. Okända. Intervjupersonerna känner skam/pinsamhet när en incident inträffar framför okända individer. Det är något intervjupersonerna anser vara fruktansvärt pinsamt. När vi interagerar med okända människor sker detta offentligt och Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar vi har uppfostrats till att vissa oskrivna normer gäller vid sådana tillfällen. D: Då är det ju pinsamt att sitta där och man vet inte vad man ska göra, och man ska vara så där fin och äta vackert. Då är det klart att det är pinsamt hela tiden. Det blir mycket pinsammare när en incident inträffar offentligt, bland okända än med vänner. Detta beror på att intervjupersonerna inte har möjlighet att vidta någon försiktighetsåtgärd. De har ingen möjlighet att välja sin publik och då fysisk pinsamhet inte alltid är så lätt att kontrollera uppstår incidenter plötsligt (Goffman, 1998). Vi blir då extremt medvetna om alla runt omkring oss, all denna publik. Vi har misslyckats med att styra det intryck vi ger andra och det enda vi kan göra för att rädda situationen är att använda oss av försvarsåtgärder. Trots att vi har många försvarsåtgärder att välja mellan så brukar vi inte använda oss av dem, utan vi låtsas helt enkelt som ingenting, för att inte visa att vi känner skam/pinsamhet (a.a.). C: Medan hos främmande så är det mer så att du vill visa det bästa av dig du vill visa att du inte gör misstag. Intervjupersonerna har en attityd som gör att de tycker de själva avvikit från den tillåtna normen, de känner skam/pinsamhet och de agerar i syfte att ta sig därifrån så fort som möjligt, för att undgå att visa vad de egentligen känner (Jeffmar, 1987). Varför bryr man sig mer om vad okända tycker? 21