Anna Lindh - Medias ideala brottsoffer?

Kriminologiska institutionen Anna Lindh - Medias ideala brottsoffer? Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2014 Siri Åbrandt

Sammanfattning Mordet på utrikesminister Anna Lindh år 2003 lämnade ingen oberörd, i alla fall inte de som tog del av Sveriges tidningsmedier. Denna uppsats har till syfte att analysera huruvida konstruktionen av den mördade Anna Lindh i tidningarna speglas av normföreställningar om genus. För att göra detta har jag skapat min frågeställning som lyder: Hur konstrueras genus, främst med fokus på konstruktioner av femininiteter, i medias framställning av Anna Lindh som brottsoffer? Mitt material består av tjugo tidningsartiklar från både storstadspress och prioriterad landsortspress hämtade från år 2003 efter det att Lindh avlidit, samt från år 2013 då det var tio år sedan mordet skedde. Min utgångspunkt vid analysen av materialet är genusteoretisk med fokus på hur femininiteter görs och framställs. För att kunna analysera materialet utifrån ett genusperspektiv har jag valt att göra en diskursanalys, där jag fokuserat på motstridiga och kompletterande femininitetsdiskurser och i detta sökt efter dominerande och mindre dominerande diskurser. Vidare är min kunskapsteoretiska utgångspunkt socialkonstruktivistisk, vilket innebär att diskurser och begrepp inte är essentiella utan ges mening först i samspelet mellan människor. Således är inget hugget i sten och det finns inget rätt sätt att se på världen utan flera. Dessa synsätt skiftar från person till person och är alltså subjektiva. Jag fann i min analys att det genomgående sättet att beskriva Anna Lindh var som kvinna, varför den övergripande och dominerande diskurserna har fått namnet kvinna-diskurserna. Inom kvinnadiskurserna fann jag två motstridiga och kompletterande diskurser. En femininitetsdiskurs konstrueras kring Anna Lindh som politiker, där tidningarna i positiva ordalag skriver om hur Lindh lyckades väl som politiker eftersom hon uppvisade samma politiska talang som manliga politiker, ett slags politikens normativa femininitet, likväl en femininitet som kan sägas gälla för medelklasskvinnor med karriären i fokus. Men samtidigt beskriver den andra feminintetsdiskursen Anna Lindh ur ett privatpersonsperspektiv, alltså på ett sätt till vilken majoriteten kvinnor kan relatera. Där upphöjs normativt feminina egenskaper - hennes kropp är utgångspunkten, då man talar mycket om hennes utseende, hennes moderskap och sätt att vara en kvinna som alla andra. Utifrån dessa diskurser kan jag således se hur det i konstruktioner kring Anna Lindh går att urskilja normativa föreställningar om genus. Även om dessa föreställningar är olika visar de hur femininiteter kretsar kring idéer om hur kvinnor ska vara. Nyckelord: Anna Lindh, femininiteter, brottsoffer, media, genuskonstruktioner.

Innehållsförteckning 1. Introduktion & problematisering 4 1.1 Syfte & frågeställning 5 2. Bakgrund - Brottsoffer i media & brottsoffer ur ett genusperspektiv 5 2.1 Brottsoffer som begrepp 6 2.2 Brottsoffer & media 7 2.3 Genus & rollkonstruktioner 8 3. Teori - Genusteoretisk ram 9 3.1 Genus som analysperspektiv 10 3.2 Femininiteter & maskuliniteter 12 4. Metod - Diskursanalys 14 4.1 Urval & material 17 4.2 Diskursanalytiskt tillvägagångssätt 19 5. Resultat & Analys 21 5.1 Den goda kvinnan 21 5.1.2 Femininitetsdiskurs kopplad till Lindhs yrkesverksamhet 22 5.1.3 Moder, privatperson, en som alla andra 25 6. Slutdiskussion - Delade roller 29 6.1 Framtida forskning 31 Litteraturförteckning 33 Tidningsartiklar 35 3

1. Introduktion & problematisering I fjol, elfte september 2011, var det tio år sedan dåvarande utrikesminister Anna Lindh avled efter att ha blivit knivhuggen upprepade gånger inne på varuhuset NK i Stockholm. Själv blev jag trots min då unga ålder mycket berörd av mordet. Anna Lindh, hennes liv och död har sedan dess fascinerat mig, vilket är en bidragande orsak till varför jag valt att studera just Anna Lindh i denna uppsats. Mediernas rapportering tiden efter mordet präglades stort av händelsen, även tioårsdagen av mordet uppmärksammades brett av både tidningar, teve och radio. Hur medierna valde att konstruera Anna Lindh som brottsoffer sett ut ett genusperspektiv, är denna uppsats främsta intresse. Ur ett kriminologiskt perspektiv är det intressant att förstå hur olika konstruktioner av begrepp, så som brottsoffer, förs fram av media. Bo Nilsson förklarar att bilden av brottsoffer i stor utsträckning skapas av medierna. Brottsoffer som begrepp är i mångt och mycket beroende av hur medierna väljer att konstruera och reproducera olika föreställningar om vilka attribut som tillskrivs brottsoffer (2012:137). Med detta sagt är det dock viktigt att poängtera att medierna inte har enväldig definitionsrätt av begrepp som brottsoffer, medierna är inte ord inte ensamma om att konstruera brottsoffer som begrepp. Lindgren och Lundström, som skrivit boken Ideala offer, och andra (2010:17) använder istället för begreppet konstruktion representation, för att betona hur media för fram olika representationer av brottsoffer. Dessa representationer kopplas till ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt som menar att medierna genom sin rapportering återskapar i samhället redan existerande diskurser kring brottsoffer och bidrar därmed även till att befästa rådande diskurser. Det media gör är med andra ord att lyfta fram sina egna tolkningar av brottsoffer utifrån befintliga diskurser. Medias representation av brottsoffer påverkar i sin tur läsarnas tolkningar av brottsoffer (Lindgren, Lundström 2010:15). Kort sagt är definitionsprocessen ständigt pågående, brottsoffer som begrepp och de diskurser som omger brottsoffer produceras och reproduceras i en social växelverkan mellan olika aktörer, där media är en av flera. Det finns enligt Tham (2011:28) en kontext i Sverige som innebär att kvinnor som faller offer för mäns våld får stor uppmärksamhet i den allmänna debatten, och att detta beror på en tydlig uttalad strävan efter jämställdhet mellan könen. Dock går det här att identifiera en problematisk paradox. Att i jämställdhetens namn belysa hur illa kvinnor kan bli behandlade av män är rimligtvis att föredra framför att blunda för problemet. Men medias konstruktion av kvinnor som brottsoffer kan också bidra till att stereotypa föreställningar om könen reproduceras. Om begreppet brottsoffer likställs med att vara underordnad och svag samtidigt som offret oftast är kvinna, befästs rådande 4

könsmaktsordning där kvinnor är underordnade män och där män utgör normen och är de som har störst makt. Där makten exempelvis artikuleras genom våldshandlingar gentemot kvinnor (Wendt- Höjer, Åse 2001:17ff). Lindgren och Lundström understryker att kvinnor som brottsoffer är överrepresenterade i medierna och förklarar att det dels kan bero på stereotypa föreställningar som innebär att kvinnor lättare ges offerstatus än män. Men menar likväl att när män är de utsatta, riskerar de att inte ges brottsofferstatus lika självklart på grund av sitt biologiska kön och de socialt skapade stereotypa genusattribut som tillskrivs män (2010:28-29). Problematiken kring medias bild av brottsoffer kan på olika sätt således drabba såväl kvinnor som män. I fallet Anna Lindh är det ur genusteoretisk och viktimologisk synpunkt därför intressant att undersöka på vilket sätt konstruktionen av Lindh som brottsoffer kan relateras till stereotypa genusföreställningar om kvinnor och kvinnor som brottsoffer. 1.1 Syfte & frågeställning Syftet men denna uppsats är att undersöka hur konstruktioner av Anna Lindh som brottsoffer i tidningsmedia speglar normföreställningar om genus. Frågeställning: - Hur konstrueras genus, främst med fokus på konstruktioner av femininiteter, i medias framställning av Anna Lindh som brottsoffer? 2. Bakgrund - Brottsoffer i media & brottsoffer ur ett genusperspektiv I detta avsnitt kommer jag presentera tidigare forskning innan jag i nästkommande kapitel presenterar uppsatsens genusteoretiska ram. Den tidigare forskningen placerar uppsatsen i en kontextuell bakgrund som syftar till att ge läsaren förståelse för hur ämnet har behandlats tidigare. Först presenteras tidigare forskning inom ämnet viktimologi, där konstruktioner av begreppet brottsoffer och hur det av tidigare forskare har problematiserats redogörs för. Därefter berörs mer ingående forskning kring medias roll i konstruktioner av brottsofferbegreppet samt hur genuskonstruktioner enligt tidigare forskare spelar in i brottsofferdiskurser. Den tidigare forskning som presenteras nedan gör inte anspråk på att vara den enda forskningen på området utan den forskning som identifierats relevant för denna studie och inom ramen för mina resurser. Dock poängterar Nilsson (2012:142) samt Lindgren och Lundström (2010:11) att det inom 5

forskningsfältet viktimologi inte gjorts så många studier om brottsoffer i media, vilket är både positivt och negativt. Positivt därför att denna uppsats således kan bidra till att utöka forskningsfältet, negativt eftersom det kan vara förknippat med svårigheter att ge sig ut på ett relativt outforskat område. Och svårigheter har jag stött på i relation till detta under studiens gång. Jag hade gärna haft ett bredare underlag av tidigare forskning. Jag sökte efter forskning som på ett eller annat sätt kunde relateras till min forskning, även om forskningen jag hittade inte hade någon självklar parallell till min studie. Jag syftar här främst till avsnittet som jag döpt till Genus & rollkonstruktioner. Problemet var att hitta rollkonstruktioner kopplade till genus med viktimologisk utgångspunkt. De flesta studier jag tog del av handlade uteslutande om gärningspersoner. Att överhuvud taget tala om ett begrepp som brottsoffer är problematiskt i sig, vilket också Nilsson (2012:141) bland annat påpekar. På grund av att begreppet kan tolkas på flera olika sätt kan det ha varierande betydelse beroende på vem som tolkar. Därför bör den tidigare forskning och de tolkningar som görs av begreppet brottsoffer i linje med studiens socialkonstruktivistiska ansats inte ses som det rätta sättet att tolka utan ett sätt av flera möjliga. När denna studie redogör för analysen av det empiriska materialet fungerar den tidigare forskningen fungera som ett bollplank. Studien ämnar undersöka hur det empiriska materialets beskrivningar av brottsofferbegreppet ser ut, därefter kan likheter och skillnader mellan hur analysen tolkar det empiriska materialets syn på brottsoffer i jämförelse med tidigare forskningen identifieras. 2.1 Brottsoffer som begrepp Inom ämnet kriminologi finns underkategorin viktimologi. Övergripande intresserar sig viktimologin för utsatthet för brott, offerroller och konsekvenser av offerskap (Heber et.al 2012:19). Begreppet brottsoffer växte fram under 1970-talet. Tidigare hade allt fokus lagts på gärningspersoner, men efter år 1970 skiftade den politiska och allmänna debatten till att mer handla om brottens offer (Nilsson 2012:148, Tham 2011:23-24). Att utvecklingen tog denna riktning förklarar Tham med den svenska välfärdsmodellen, där idén om det kollektiva ansvaret växte sig stark. Detta bidrog till ett tankesätt som menade att alla skulle ta hand om alla och därmed utökades stödet till de som fallit offer för brott (Tham 2011:45). 6

Men begreppet i sig, brottsoffer, väcker många frågor, vilka är ett brottsoffer? Varför är de brottsoffer? Hur bestäms vilka som är brottsoffer? Det finns inom den viktimologiska forskningen enligt Heber (2012:18) ett speciellt intresse för brottsofferdiskursen där man genom forskning problematiserar begreppet för att undersöka hur olika diskurser skapas och återskapas. En forskare som har problematiserat detta är Johanna Niemi (2011:67), som skrivit om hur feministiska forskare har kritiserat kriminologisk forskning för att övervägande konstruera kvinnor som offer för brott, och mer sällan som förövare, där männen istället är överrepresenterade. Insikten om den tydliga uppdelningen av rollerna mellan könen var enligt Niemi (2011:Ibid) även en bidragande orsak till att mäns våld mot kvinnor kom att uppmärksammas av forskare i allt större utsträckning. Niemi (2011:70) menar också att konstruktioner av brottsoffer kan ha andra, icke viktimologiska intentioner, exempelvis kan en viss brottsofferdiskurs vara ämnad att försöka påverka den allmänna samhällsdebatten i en riktning som innebär att straffskalorna för brott höjs. Nils Christie menar vidare i sin teori om det idealiska offret att en person, för att kallas brottsoffer, ska uppfylla vissa kriterier för att av samhället ges brottsofferstatus. Det idealiska offret är en kvinna som inte har kraft nog att försvara sig mot förövaren, offret har vid tiden för dådet inte befunnit sig på en plats där man kan tänka sig att risken att bli utsatt för brott är överhängande (hon har exempelvis inte befunnit sig i en mörk gränd på natten), och har vid tiden för dådet ägnat sig åt en anständig syssla, till exempel att ta hand om någon (Christie 2001:47-48). Christie (2001:48, 58) förklarar att konstruktionen av det idealiska offret kan få negativa konsekvenser, han menar att det är negativt för jämställdheten om kvinnor per automatik får anta rollen som de idealiska offren. Detta eftersom kriterierna för det idealiska offret bygger på att offret är underordnad sin förövare och då den ideala förövaren, i kontrast till det ideala offret, är en stark man, blir det tydligt hur en cementering av de olika rollerna inte främjar strävan efter jämställdhet. 2.2 Brottsoffer & media Bo Nilsson har författat ett kapitel i boken Viktimologisk Forskning (2012) där han utifrån diskursteori redogör för medias roll i skapandet av brottsoffer. Nilsson (2012:148,151) menar att brottsoffret som konstruktion bland annat är en ekonomisk fråga för medierna, som med åren har lärt sig hur de ska framställa utsatta för brott för att tilltala konsumenter av media, genom att anspela på den breda allmänhetens känslor och empatiförmåga. Lindgren och Lundström (2010:33) understryker i sin bok Ideala offer, och andra att media tenderar i särskilt stor utsträckning lyfta fram dramatiska och uppseendeväckande detaljer kring brottsoffer och brott i allmänhet för att höja nyhetsvärdet på artiklar. Nilsson (2012:151) påpekar också att mediernas tolkningsföreträde i frågan 7

om brottsofferkontruktioner blir problematisk eftersom ett kritiskt granskade av artiklar om brottsoffer kan uppfattas som okänsligt och ifrågasättande av offerskapet. Samtidigt poängterar Nilsson (2012:Ibid) att det går att ifrågasätta huruvida det kan skada de som är utsatta för brott eller folk i deras närhet att medierna fläker ut deras offerskap för alla att ta del av. Det är även relevant att diskutera vilka konstruktioner av brottsoffer som är mest förekommande i media och vilka eventuella konsekvenser dessa konstruktioner får för allmänhetens samlade föreställning om vad som är ett brottsoffer. Flera forskare (Lindgren, Lundström 2010:43, Nilsson 2012:141) menar att mediarapporteringen kring brottsoffer är problematiskt på så sätt att konstruktionen av brottsoffer främst domineras av en reproducering av stereotypa fördomar om hur ett brottsoffer ska vara. Nilsson understryker i linje med detta att finns en tydlig homogenitet i hur media väljer att framställa brottsoffer. Övervägande ofta görs ingen större skillnad i beskrivningen av brottsoffer oavsett vilket brott de utsatts för, de gemensamma nämnarna är svårt lidande och hjälplöshet (Nilsson 2012:145). I den allmänna brottsofferdiskursen som råder i media verkar ett övergripande mål vara att, som nämnt ovan, anspela på läsarnas förmåga till empati, men Nilsson (2012:148) talar även om ytterligare en aspekt, nämligen att få läsarnas att identifiera sig med brottsoffret. Det handlar inte om att läsarna själva måste fallit offer för brott för att en känsla av samhörighet med brottsoffer ska uppstå. Istället handlar det om att framställa brottsoffrets personliga egenskaper ur ett så vardagligt och normalt perspektiv som möjlig, om brottsoffret utöver lidande och maktlöshet beskrivs som "vem som helst ökar också chansen att fler mediakonsumenter kan känna samhörighet med brottsoffret. Känslan av samhörighet förstärker mediakonusmentens empati för brottsoffret, vilket leder till högre konsumtion och därmed större ekonomisk vinning för medierna (Nilsson 2012:143). Lindgren och Lundström (2010:31) förklarar att media för att normalisera den drabbade ofta understryker personens familjeliv och menar att just familj som faktor i presentationen av ett brottsoffer är en starkt bidragande orsak till att se den drabbade som ett idealt offer (Lindgren och Lundström 2010:43). 2.3 Genus & rollkonstruktioner I en studie gjord av Vanja Lundgren, Lotta Pettersson och Eva Tiby (2003) har olika typer av maskuliniteter jämförts med hjälp av observationer gjorda på mansdominerade platser; en motorcykelklubb, en mässa för lastbilschaufförer och en gayklubb. Lundgren, Pettersson och Tiby (2003) menar att forskning som utgår från ett genusperspektiv, så som studiet av maskuliniteter och femininiteter, är relevant för att inom kriminologin få en djupare förståelse om varför det finns en 8

tydlig skillnad mellan uppfattningen mäns och kvinnors brottslighet och offerskap. Observationerna som gjordes pekade på att det på MC-klubben och lastbilschaufförsmässan var tydligt att deltagarna medvetet, eller omedvetet förhöll sig till heteronormen, medan det på gay-klubben fanns en flytande, otydlig definition av vad som var manligt respektive kvinnligt (Lundgren, Pettersson, Tiby 2003:92-93). De konstaterar även att media har för vana att porträttera homosexuella män som offer medan de män som befinner sig närmre heteronormen vanligen får inta rollen som förövare (Lundgren, Pettersson, Tiby 2003:78). Kanske kan en rimlig förklaring vara att de män som inte passar in i heteronormen mer kopplas ihop med feminina genusattribut, som då blir något negativt eftersom de avviker från den heterosexuella maskulinitetsnormen. Det kan vara en orsak till att homosexuella män framställs som offer i media, precis som kvinnor. Det feminina får alltså mer negativa konnotationer jämfört med det maskulina. Vidare menar Lundberg, Pettersson och Tiby (2003:101) att den stereotypa uppdelningen i att offer porträtteras som feminina och förövare maskulina är mer relevant att undersöka genom en analys av medier, så som min egen, än i en observationsstudie av specifika platser och grupper så som deras, eftersom medierna har en betydande roll i reproduktionen av nämnda stereotyper. Lundgren, Pettersson och Tibys studie skiljer sig från min i och med att de fokuserar på män och maskulinitet som teoretisk utgångspunkt, där jag istället är mer intresserad av studiet av kvinnor och specifikt hur Anna Lindhs brottsofferskap kan förstås i termer av femininiteter. Vilket kan ifrågasätta relevansen av deras studien i förhållande till min egen. Men jag menar att det är lätt att bara byta ut deras fokus på maskuliniteter mot mitt fokus på femininiteter - båda studierna strävar efter att försöka förstå konstruktioner av roller och diskurser utifrån ett genusperspektiv. 3. Teori - Genusteoretisk ram I detta avsnitt kommer uppsatsens teoretiska ram att presenteras. Denna uppsats anlägger ett genusteoretiskt perspektiv vid analysen av materialet. Den teoretiska ramen ska förstås som ett specifikt fönster ur vilket materialet granskas. Sett ur ett annat fönster skulle tolkningen av materialet sett annorlunda ut. Genus beskriver det socialt och kulturellt givna könet, till skillnad från begreppet kön som mer förknippas med det biologiskt givna könet (Karlsson 2003:49). Även om begreppet kön självfallet också går att problematisera, och är liksom begreppet genus, utifrån ett socialkonstruktivistiskt 9

perspektiv, inte hugget i sten (Gothlin 1997:13-14). Socialkonstruktivismen är vidare min vetenskapsteoretiska ståndpunkt, vilket exempelvis innebär att meningen med begrepp som kvinnor formas och omformas genom det sociala samspelet mellan människor. Det är med andra ord inte något som är essentiellt grundat (Sohlberg, Sohlberg 2009:248). I metodkapitlet som följer kommer vetenskapsteorin redogöras för mer ingående då diskursanalysen som metod förutsätter en socialkonstruktivistisk ansats. 3.1 Genus som analysperspektiv Begreppet genus är som ovan beskrivet ett begrepp som talar om de av samhället socialt konstruerade attributen som tillskrivs könen. Här är det även på sin plats att förklara att när jag hänvisar till samhället som konstruktör menas att det i samhället finns flera aktörer så som media, politiker, civilbefolkning, populärkultur, bara för att nämna några, och genom att aktörerna samspelar socialt med varandra pågår en ständig process där konstruktioner av genus är ett resultat av denna process. Åsikter, tankar och föreställningar skapas kort sagt inte ur tomma intet utan är beroende av det sociala samspelet mellan människor för att få relevant betydelse (Lander 2003a: 32-33). Vidare sällar jag mig till de forskare som i linje med postmodernismens syn på genus betonar att sociala konstruktioner ska betonas i pluralform. Femininitet blir exempelvis femininiteter eftersom det inte finns enbart en typ av femininet utan flera (Lander 2003b:13, Gemzöe 2010:12). Mer om femininiteter och mer ingående förklaringar till varför pluralformen är viktigt följer längre ner, se avsnitt Femininiteter & maskuliniteter. Det finns inom forskningen olika sätt att förklara genus. Den här uppsatsen tar avstamp i Yvonne Hirdman (1988:51) som har myntat begreppet genussystem. Genussystemet bygger på två grundläggande principer; att kvinnliga respektive manliga attribut är socialt skapade i samhället och är likväl varandras motpoler, vilket av Hirdman benämns som isärhållandets logik. Tillsammans med isärhållandets logik återfinns i genussystemet en tydlig uppdelning där männen utgör normen för båda könen och där kvinnor således, i och med isärhållandet, blir avvikande i förhållande till den föreställda normen. Lena Gemzöe (2010:83) styrker Hirdmans resonemang och förklarar att isärhållandet av manligt och kvinnligt delvis kan förstås med hjälp av en dikotom uppdelning av begrepp som i dagens samhälle antingen förknippas med män eller kvinnor. Gemzöe gör tydligt att begreppen som kopplas till att vara man är mer eftersträvansvärda, om man förhålla sig nära 10

normen, än de begrepp som kopplas till kvinnor. Jag har fritt valt ut 1 vissa av Gemzöes (2010:ibid) motsatspar och gjort en tydlig uppdelning mellan könen för att förenkla för läsaren och mig själv. MÄN Subjekt Aktiv Intellekt Förnuft Oberoende Logik KVINNOR Objekt Passiv Kropp Känsla Beroende Intiution Dessa motsatspar visar hur genus görs genom att samhället tillskriver könen olika attribut. Talande för kvinnor är att de reduceras till sina kroppar, och till skillnad från män är kvinnor oberäkneliga och saknar den handlingskraft som är förknippad med män (Lander 2003a:32). Lander (2003a:42) uttrycker även i linje med detta att kvinnor i och med sitt biologiska kön också starkt associeras med moderskapet och dess genomgående betoning på omhändertagande egenskaper. Statsvetaren Maud Eduards (2007:122) fortsätter detta resonemang och menar att antagandet om att alla kvinnor är likställda med moderskapet också är problematiskt då en avvikelsen från denna moderskapets norm från samhällets sida innebär en stigmatisering av de avvikande. Utifrån denna diskussion om genus är det också relevant att framhålla faktumet att jag sällar mig till de som anser att kön och genus inte är två skilda grupper, Wendt-Höjer och Åse (2001:21) liksom Hirdman (1988:51) poängterar att det ena inte existerar utan det andra. Det går med andra ord, enligt detta sätta att tänka, inte att förstå begreppet kön utan att börja tänka på alla de socialt tillskrivna attribut som samhället har fått oss att förknippa med de olika könen. I konstruktionen av genus är det likväl så att det inte finns bestämda konstruktioner som är genomgående för alla samhällen. Lander (2003a: 33) betonar detta och förklarar att män och kvinnor beroende på i vilken kontext de lever i producerar och reproducerar konstruktioner av genus färgade av samhällskontexten. De motsatspar jag ovan hämtade från Gemzöe är därför inte allom givna utan liksom genus i sig föränderliga, men dock en tydlig fingervisning om vilka genusattribut som idag 1 Med fritt valt menar jag att jag valt de begrepp ur Gemzöes lista som förefaller relevanta för dagens samhälle, och således valt bort de jag anser inaktuella för denna uppsats, som exempelvis djur förknippat med kvinna och natur med män eftersom jag inte tycker det är en aktuell jämförelse idag. 11

är vanliga i västvärlden. Begreppen kan också ses som något förenklade eftersom det egentligen bakom varje begrepp finns en djupare förklaring. Alla femininiteter och maskuliniteter ser inte lika dana ut, därför behöver inte alla dessa begrepp implementeras på alla former av femininiteter och maskuliniteter. Jag stannar vid att presentera begreppen som de står nu eftersom de i sin enklare form blir lättare att presentera och relatera till i det kommande resultat- och analyskapitlet. Det går likväl att göra en tydlig koppling mellan dessa begrepp och Christies (2001:47-48) teori om det ideala offret, där de ideala offren oftast är passiva och beroende kvinnor. Vidare är Lander (2003a), Wendt-Höjer, Åse (2001) Hirdman (1988) och Connell (1995) är överens om att makt är en huvudaspekt inom genusteori. Dels på grund av att genussystemet visar hur strukturer i samhället underordnar kvinnor jämte män och dels eftersom det är tydligt hur konstruktioner av femininiteter och maskuliniteter har skapat femininiteter och maskuliniteter som är mer eftersträvansvärda än andra. Lander (2003a:39) förklarar att det finns normativa femininieter och maskuliniteter som samhället medvetet eller omedvetet förhåller sig till. Mer om detta handlar nästa avsnitt, där jag med hjälp av bland andra Lander (2003a&b) och Connell (1995) behandlar normernas problematik. 3.2 Femininiteter & maskuliniteter Ovan har jag med hjälp av bland annat Hirdman, Gemzöe och Lander förklarat begreppet genus och hur denna uppsats anlägger sin syn på genus. I detta avsnitt kommer jag koppla diskussionen om genus till förklaringar på en mer praktisk nivå, med konkreta exempel på hur genus görs. Jag tar här avstamp i görandet av femininiteter och maskuliniteter, och det är ännu en gång viktigt att poängtera att begreppen är i pluralform eftersom det finns flera olika femininiteter och maskuliniteter. Jag är i själva analysen intresserad av att undersöka hur det empiriska materielet utifrån föreställningen om att Anna Lindh är kvinna tillskriver Lindh femininiteter och om det finns olika typer av femininiteter kopplade till beskrivningen av henne. Att jag även kommer redogöra för maskuliniteter är för att sätta femininiteterna i förhållande till något. Jag anser liksom Lander (2003b:12) att genus som teoretiskt analysverktyg är relevant för att påvisa hur femininiteter respektive maskuliniteter beskrivs i förhållande till varandra, samt hur olika femininiteter står i förhållande till andra femininiteter. Enligt Lander (2003b:ibid) skapas olika femininiteter i förhållande till en normativ femininitet, normativa femininiteter kan beskrivas som det sätt kvinnor förväntas att vara. Här återkommer 12

även pluralismen i begreppet femininiteter då individer inte ser den normativa femininiteten ur exakt samma perspektiv och därför kommer deras olika göranden av femininiteter uppfattas på olika sätt. Den normativa femininiteten kan med andra ord beskrivas som den mittpunkt kring vilken alla andra femininiteter kretsar, ju närmre mittpunkten desto mer lik normen och tvärt om. På samma sätt beskriver maskulinitetsforskaren Raewyn Connell (1995:102-103) att det finns hegemoniska maskuliniteter som likt de normativa femininiteterna bildar utgångspunkt för hur andra maskuliniteter formas. Gemensamt för både femininiteter och maskuliniteter är att skapandet av dem till mångt och mycket utgår från kroppen, alltså att de normativa föreställningarna utgår från föreställningar om de biologiska könen och att det är kroppen som får stå modell i uttrycket av de olika feminiteterna och maskuliniteterna. Vidare varierar genusnormerna mellan olika kulturer och samhällsklasser, varför man inte kan ta för givet att de femininiteter eller maskuliniteter man själv kan urskilja är exakt de samma som någon annan uppfattar dem (Karlsson 2003:49, Lander 2003a: 42, Lander 2003a:26). Connell (1995:103) förklarar att de hegemoniska maskuliniteterna inte är den sortens maskulinitet som majoriteten av män lever upp till, vilket även borde gälla kvinnor och normativa femininiteter. Connell menar att män, trots att de inte lever upp till allt vad den hegemoniska maskuliniteten innebär, ändå drar nytta av att göra något slags maskulinitet som kretsar kring den hegemoniska. Nyttan i detta fallet anser Connell vara den överordnade position män och maskulinitet har jämte kvinnor och femininet. Kvinnor å andra i sidan drar enligt Lander (2003a:41) nytta av att förhålla sig till den normativa femininiteten. Nyttan består i att av andra betraktas som en god kvinna som inte avviker från hur en kvinna ska vara. Men nyttan är inte så mycket en nytta som en kontrollmekanism, där kvinnors beteende kontrolleras med hjälp av normerna, eftersom de flesta människor vill känna sig accepterade av samhället (Lander 2003a:Ibid). Tydligt är hur det finns en stark isärhållning mellan män och det maskulina görandet i förhållande till kvinnor och det feminina görandet. Män som gör något feminint betraktas som avvikande och kvinnor som gör något maskulint betraktas som avvikande. En person som vill bli accepterad av normsamhället fortsätter att förhålla sig till sin typ av norm (Lander 2003a, Connell 1995). Men viktigt att ännu en gång poängtera att sin" norm kan variera beroende på vilket samhälle och var i samhället man befinner sig. Att försöka analysera och betrakta genusnormer som jag gör i denna uppsats, vare sig det handlar om femininiteter eller maskuliniteter, är problematiskt. Jenny Karlsson (2003:62-63) påtalar att normer är just normer, och att de således kan vara svåra att synliggöra om man som forskare själv lever mitt i bland dem. Det är med andra ord enklare att urskilja avvikelser från normen än att 13

upptäcka normen själv, men å andra sidan kan insikten om vad som är avvikande vara ett led i att försöka urskilja och ifrågasätta det normala. Jag förstår att denna problematik går att identifiera i min studie, men jag tycker det är viktigt att som forskare försöka ifrågasätta det normala, speciellt om det betyder att försöka urskilja normer jag själv lever i, även om jag samtidigt inser att jag kanske omedvetet kommer förbise vissa. Vidar menar Lander (2003a:41) att medierna är en av de aktörer i samhället som konstruerar och upprätthåller femininiteter och maskuliniteter, media blir således en viktig del i vad vi i samhället tolkar som normativt. Ur detta konstaterar Lander (2003a: 33) att medias framställningar av kvinnor och män leder till att människor mer eller mindre medvetet i sina dagliga liv förhåller sig till normerna, och blir därmed reproducenter av dem om de inte ifrågasätter normerna och vågar utmana dem. Med utgångspunkt i det Karlsson (2003:62-6) påtalar ovan gäller problematiken kring att upptäcka och ifrågasätta de normer vi lever i även medierna. Därför är det viktigt att inte lägga all skuld på medierna för att de reproducerar stereotypa femininiteter och maskuliniteter, även om jag kan tycka att media har ett visst ansvar. Frågan om medias ansvar har jag här dessvärre inte utrymme att vidare diskutera. 4. Metod - Diskursanalys För att undersöka hur begrepp är konstruerade i text är det relevant att som forskare använda en diskursanalytisk metod. En diskurs är ett sätt att prata kring ett tema eller ett begrepp. Ett exempel på en diskurs är brottofferdiskursen, och genom diskursanalys söker forskaren utröna hur diskursen är konstruerad genom att undersöka vilka begrepp och teman som är återkommande. Centralt är hur texten talar om dessa begrepp och teman (Winther-Jørgensen, Phillips 2000:7). Winther- Jørgensen och Phillips nämner som ett exempel hur en diskursanalys av en vårdande institution visade att motstridiga diskurser inom institutionen fick konsekvensen att vården av patienterna föll mellan stolarna (Winther-Jørgensen, Phillips 2000:8). Diskursanalysen går hand i hand med socialkonstruktivismen. Till skillnad från positivismen strävar inte socialkonstruktivismen efter objektiva beskrivningar eller mätbara resultat (Sohlberg, Sohlberg 2009:98). Winther-Jørgensen och Phillips menar att den som använder sig av diskursanalys samtidigt måste acceptera att metoden är baserad på ett socialkonstruktivistiskt sätt att se på världen (2000:12). Att i denna uppsats ha en socialkonstruktivistisk ansats innebär att det finns en medvetenhet om att diskurser och allt som rör analysen av dem ses som subjektiva representationer skapade ur sociala konstruktioner. Diskurser produceras och reproduceras i förhållande till andra 14

diskurser och hur människor väljer att tolka och forma dem i det sociala samspelet (Whinter- Jørgensen, Phillips 2000:13). Det handlar också om min egen påverkan på analysen och resultatet, jag är inte en oberoende, objektiv part som analyserar materialet. Valet av material och hur jag sedan analyserar det kommer således vara påverkat av min egen förförståelse (Winther-Jørgensen, Phillips 2000:28), en förförståelse som delvis präglas av min akademiska examen i statsvetenskap men kanske allra mest, och mest aktuellt för denna uppsats, nämligen de böcker och kurser jag läst i ämnet genusvetenskap och hur jag under mina år på universitetet insett betydelsen av att ifrågasätta det självklara, framför allt gällande hur vi människor ser på de olika könen. Winther-Jørgensen och Phillips betonar också att den egna förförståelsen är viktig att ta hänsyn till och tycker att man bör: försöka sätta en parentes kring sig själv och sin egen kunskap så att ens egna värderingar inte överskuggar analysen (2000:ibid). Att inse att min kunskap kommer att påverka materialet är ett steg i rätt riktning, men huruvida jag lyckas sätta min kunskap inom parentes i förhållande till analysen av det empiriska materialet är svårt för mig att veta. Jag har omöjligt har full insikt om exakt hur min förkunskaper påverkar mitt material och lämnar det upp till läsaren att bedöma. Diskursanalysen är inte en enformig metod eller teori, tvärtom finns det inom diskursanalysen olika inriktningar. Faircloughs diskursanalys exempelvis tillhör den kritiska skolan där målet är att ifrågasätta och skapa förändring i samhället genom att ojämlika maktbalanser tydliggörs och problematiseras med hjälp av diskursanalysen. Diskursanalysen kan i sig kan sägas vara en kritisk metod, oavsett vilken typ av diskursanalys man väljer, eftersom man i diskursanalyser bör förhålla sig kritisk och ifrågasättande till det material som analyseras och den kunskap materialet producerar (Winther-Jørgensen, Phillips 2000:11). Till skillnad från Fairclough, som menar att det är skillnad mellan den diskursiva och den sociala praktiken, anser Laclau och Mouffe att det diskursiva genomsyrar allt och att det där med inte går att skilja mellan social och diskursiv praktik (Winther- Jørgensen 2000:25). Främsta målet med Laclau och Mouffes diskusteori är att bryta ner konstruktioner av diskurser för att hitta motstridigheter. Deras förhållningssätt till diskurser är att de är ständigt är flytande och föränderliga och aldrig kommer inta en definitiv fixerad form i och med att de ständigt skapas och återskapas genom sociala konstruktioner (Winther-Jørgensen, Phillips 2000:31). 15

Vid analysen av studiens empiriska material, tidningsartiklar, kommer delar från Laclau och Mouffes diskursteori att användas. Faircloughs diskursanalys som metod kommer därmed inte att användas i denna uppsats utan enbart fungera som problematiserande kontrast till Laclau och Mouffe. Som ovan beskrivet lämpar sig Laclau och Mouffes diskursteori särskilt väl när man som jag vill studera och bryta ner, dekonstruera, diskurser och analysera diskurserna med hjälp av teorier. Jag kommer med avstamp i diskursteorin fokusera på den del som talar om kompletterande och motstridiga diskurser. I mitt fall söker och analyserar jag dominerande diskurser, alltså diskurser som frekventeras mest i det empiriska materialet och som kan sägas utgöra en relativt generell bild av diskurserna som omger Anna Lindh. Utifrån dessa diskurser kommer mer motstridiga diskurser analyseras och jämföras med den/de dominerande. Ur detta ämnar jag att se hur de olika diskurserna kompletterar och motstrider varandra med fokus på hur dessa kan analyseras ur ett genusperspektiv, främst hur diskurserna framställer femininiteter (Winther- Jørgensen, Phillips 2000:50). Anledningen är att jag tycker det är intressant är delvis för att se om det finns olika femininitetsdiskurser som omger Anna Lindh och hur dessa i så fall kan sättas i kontrast till maskulinitetsdiskurser. Det kan dock vara problematiskt att jag som forskare med främsta mål att synliggöra och ifrågasätta diskurser samtidigt kanske bidrar till att reproducera stereotypa bilder av kvinnor som brottsoffer, som jag så starkt ifrågasätter i inledningen av denna studie, i och med att jag för fram dem i min text. Här vill jag med stöd från Messerschmidt (1993:2) poängtera att kriminologin som akademiskt område länge varit könsblind, män har utgjort normen. Att som forskare belysa det faktum att genus har en betydande roll inom kriminologin och fråga sig hur olika genuskonstruktioner är avgörande för hur vi tolkar världen, kan vara ett sätt att göra kriminologin lite mindre könsblind. Att synliggöra problematiska stereotyper är med andra ord viktigare än att lämna de helt därhän. Även om det diskursanalytiska forskningsfältet rymmer olika inriktningar bygger diskursanalysen oavsett inriktning på att diskurser skapas genom socialt samspel och därför är subjektiva. Diskurser och analysen av dem gör således inget anspråk på att vara den enda rätta bilden av verkligheten, utan snarare en bild av flera möjliga (Winther-Jørgensen, Phillips 2000:7,28). Enligt Winther- Jørgensen och Phillips (2000:14) är appliceringen av diskursanalysen beroende av varje forskares specifika studie och förordar att inte låsa sig till en typ av diskursanalys. De välkomnar en kombination av olika. Det är inte heller ett måste att använda diskursanalysen på det sätt som exempelvis Laclau och Mouffe tänkte, utifrån studiens förutsättningar betonar Winther-Jørgensen och Phillips (2000:81) att det är upp till varje enskild forskare att forma analysen så att den bäst 16

passar studien. Winther-Jørgensen och Phillips poängterar parallellt med detta att Laclau och Mouffe inte utarbetade en direkt beskrivning för hur metoden skulle användas, till skillnad från Fariclough som kunde presentera en mycket tydlig modell för hur forskaren skulle gå till väga vid användandet av hans metod (2000:31). Faircloughs metod kan i ljuset av detta eventuellt tolkas som mer användarvänlig, men Laclau och Mouffes ospecificerade tillvägagångssätt kan även vara positivt då jag i mitt metodförfarande inte behöver vara låst vid ett specifik tillvägagångssätt utan tillåts anpassa diskursteorins begrepp till min egen studie. Men diskursanalysens mångsidighet är också en del i problematiken som omgärdar metoden. Mångsidigheten gör att diskursanalysen kan vara otydligt eftersom det är upp till varje enskild forskare att tolka begreppet diskurs, och de olika tolkningarna får olika utslag i tillvägagångssättet av analysen (Winther-Jørgensen, Phillips 2000:7). Likväl återkommer här problematiken jag lyfte fram i teoriavsnittet, nämligen att det som forskare kan vara svårt att urskilja de normer och därmed även de diskurser som är en självklar del av den egna vardagen (Winther-Jørgensen, Phillips 2000:28). Med andra ord kan det var svårt att ifrågasätta det självklara. Winther-Jørgensen och Phillips (2000:ibid) betonar att denna problematik är svår att komma runt men att forskare bör försöka förhålla sig reflexivt till sitt material och sin analys och ständigt ifrågasätta den egna kunskapen och det vi tar för givet. Bergström och Boréus (2005:352) understryker att en del forskare som använder diskursanalytisk metod fått möta kritik då det i deras text saknas en röd tråd som visar hur diskursanalysen av det empiriska materialet kopplas till resultatet, med andra ord har forskaren inte visat hur diskursanalysen använts tillräckligt tydligt. För att försöka avhjälpa detta bör forskaren försöka förklara vad den egna uppfattningen av diskurs innebär och på ett tydligt sätt redovisa det diskursanalytiska tillvägagångssättet (Bergström, Boréus 2005:353). I avsnitt nedan kommer denna uppsats tillvägagångssätt redovisas och förhoppningsvis kan jag där avhjälpa en del av den problematik som ovan tagits upp. 4.1 Urval & material Det empiriska materialet består av tjugo tidningsartiklar hämtade från databasen mediaarkivet. Att jag valt just tidningsartiklar är en rimlighetsfråga, utifrån tid till förfogande. Den enkla tillgången till artiklar via databaser som mediaarkivet gör sökningen tidseffektiv, lätt genomförbar och med goda möjligheter till avgränsning. När artiklarna var valda skrev jag ut dem på papper vilket underlättade analysarbetet då jag ville kunna stryka under och markera viktiga citat eller begrepp, något som inte hade varit svårare om jag exempelvis istället analyserat tv-mediet. Att göra en tydlig 17

avgränsning av materialet var viktigt då antalet artiklar om mordet i sin helhet är för stort för att kunna hantera i en kandidatuppsats. Hälften av artiklarna är hämtade från och med den dag Lindh avled, den elfte september 2003 fram till årsskiftet 2003-2004 och den andra hälften från år 2013 (där hela året sökts av) då tio år förflutit sedan mordet och medias publicering av artiklar som handlade om Lindh ökade. Till avgränsningen hör även att jag begränsade sökningen av artiklarna till två tidningskategorier, storstadspress och prioriterad landsortspress 2 eftersom jag var ute efter artiklar som förhoppningsvis har nått ut till ett brett spektrum av läsare. För att hitta artiklar relevanta för min studie sökte jag på Anna Lindh tillsammans med sökorden avliden, död och knivhuggen, exempelvis, Anna Lindh + knivhuggen. Artiklar som enbart bestod av några rader valdes bort, istället valde jag artiklar där innehållet i dem uppgick till minst en A4. I sökandet fick jag lägga mycket tid till att läsa igenom artiklar i jakt på de som faktiskt handlade om Anna Lindh, och som var relevanta för denna uppsats, då jag upptäckte att flertalet enkom handlade om jakten på förövaren, vem förövaren var och spekulationer om dennes psykiska tillstånd. Efter allt sökande stod jag kvar med tio artiklar från respektive år. Nedan presenteras en lista på de tidningar som artiklarna publicerats i och huruvida de tillhör kategorin storstadspress eller prioriterad landsortspress. Storstadspress Prioriterad landsortspress Aftonbladet Oskarshamnstidingen Dagens Nyheter Bohuslänningen Expressen Örnsköldsviks Allehanda Expressen GT Göteborgsposten Sydsvenskan Svenska Dagbladet Att det blev just ovanstående tidningars artiklar som slutligen fick utgöra mitt empiriska material har enbart baserats utifrån hur väl artiklarna lämpar sig för min studie. Då jag inte är ute efter att var för sig analysera artiklarna i förhållande till vilken tidning de är publicerade i är jag således ointresserad av att värdera och tolka huruvida vissa tidningar är bättre eller sämre än andra. 2 Storstadspress är dagstidningar som är direkt kopplade till storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Prioriterad landsortspress varje läns största tidningar. 18

Självfallet skulle valet av tidningar kunna problematiseras utifrån deras politiska ställning. I och med att Anna Lindh var socialdemokrat kanske eventuellt en tidning som är profilerad mer åt höger, exempelvis Svenska Dagbladet, kunna framställa Lindh ur annan dager, än en tidning som uttalat är socialdemokratisk så som Aftonbladet (dock obunden). Men på grund av denna uppsats ringa omfattning har jag inte haft utrymme att ta hänsyn till det politiska, även om min bakgrund som statsvetare eventuellt hade underlättat för en sådan kompletterande analys. Min intention med att använda artiklar från olika typer av tidningar, vare sig det är dagspress, kvällspress eller något annat, var för att jag vill tro att dessa tidningar nått ut till flertalet läsare, läsare som i sin tur eventuellt har påverkats av hur dessa tidningar väljer att framställa Anna Lindh efter hennes död. Detta får dock inte förväxlas med ett kvantitativt tänkande där fokus på siffror och antal är centralt (Bryman 2011:154-155). Min tanke är att texter som inte når några läsare inte heller påverkar någon, precis som min vetenskapsteoriska utgångspunkt socialkonstruktivismen menar på är det sociala samspelet mellan människor grundläggande i skapandet och reproduktionen av diskurser. 4.2 Diskursanalytiskt tillvägagångssätt Som sig bör när man som forskare använder en diskursanalytisk metod (Bergström & Boréus 2012:411) läste jag igenom samtliga artiklar flera gånger för att skapa mig en uppfattning om materialet, och hur det skulle kunna analyseras utifrån idén om att det finns dominerande respektive motstridiga diskurser som omger Anna Lindh i det empiriska materialet. Likväl hade jag ständigt i åtanke den teoretiska ram jag ovan byggt upp för att kunna förstå artiklarnas innehåll ur ett genusperspektiv. I denna inledande del av beskrivningen kommer jag på ett övergripande plan förklara hur tillvägagångssättet har sett ut. Därefter kommer jag mer ingående förklara hur jag gått tillväga praktiskt. Allt eftersom arbetet fortlöpte försökte jag skapa kategorier som skulle kunna fungera som ett enkelt och tydligt sätt att presentera resultat och analys på. Den första kategorin som stack ut var kvinna, eftersom kvinna är det epitet Anna Lindh allt som oftast i artiklarna förknippas med. Kvinna kan alltså sägas vara en dominerande diskurs, som i analysen vidare kommer benämnas som kvinna-diskurserna. Min kunskapsteoretiska utgångspunkt är att begrepp existerar i pluralformer, som jag beskriver finns det inte en enhetlig uppfattning om vad begreppet kvinna står för, således finns det heller inte bara en kvinna-diskurs som omger Anna Lindh utan flera olika, men med den gemensamma nämnaren betoningen på henne som kvinna. Jag kommer dock när jag talar 19

om en specifik kategori av kvinna-diskurserna benämna det som kvinna-diskursen, eftersom den är en del av en större diskurs. Utifrån kvinna-diskurserna växte det fram två femininitetsdiskurser med begrepp och diskurser som kopplas ihop med kvinna. Utifrån de stereotypa föreställningar som gör att kvinnor på grund av sitt biologiska kön förknippas med rollen som mamma, så även i detta fall, fick Anna Lindh som privatperson och mamma bilda en av de sammanlagt två femininitetsdiskurser som skapas ur den dominerande kvinna-diskurserna. Det var även vanligt att hennes roll som mamma kontrasterades med rollen som politisk makthavare, varför politikern eller yrkespersonen Anna Lindh är den andra och sista femininitetsdiskursen i denna uppsats. Dessa två diskurser, privatpersonen och mamman Anna Lindh och Anna Lindh som yrkesperson, är i artiklarna både motstridiga och kompletterande till varandra eftersom rollerna ofta beskrivs krocka på ett mer eller mindre negativt sätt. Med Bergström och Boréus (2005:353) ord klingande i bakhuvudet om att det är viktigt att som forskare tydligt redovisa hur den diskursanalytiska metoden används kommer jag nu mer ingående berätta hur jag har tänkt och gått till väga när jag utifrån artiklarna har skapat det underlag som sedan resulterat i det ni nedan kan läsa under resultat och analys. Jag började med att konstruera olika tankekartor vilka gjordes med inspiration från Lindgren och Lundström (2010:26) som precis som jag gjort en analys av brottsofferdiskurser i tidningsmedia. Lindgren och Lundström tog hjälp av tankekartor för att bland annat få en översiktlig bild av vilka grupper som omtalades inom brottsofferdiskursen i media. Eftersom kvinna-diskurserna i min egen studie är så pass tydliga valde jag att initialt göra en tankekarta där kvinna-diskurserna fick utgöra navet. Där efter läste jag alla artiklar på nytt, strök under citat som jag tyckte kunde kopplas till kvinna-diskursen och antecknade stödord. Allt eftersom kom många nya trådar att växa fram ur kvinna-diskurserna. Jag hade då med andra ord skapat mig en bild av vilka attribut, ord och idéer jag anser utgör grunden för kvinnadiskurserna. Sedan behövde jag bestämma mig för vad som var relevant att ta upp i analysen, med andra ord hade jag inte plats att skriva om precis allt jag tyckte var intressant utan försökte skapa en röd tråd där enbart det mest relevanta för uppsatsen kom med. Som jag förklarade ovan utkristalliserade sig olika kategorier inom kvinna-diskurserna. Innan jag exempelvis började skriva under avsnittet Moder, privatperson, en som alla andra skapade jag utifrån min ursprungliga tankekarta ytterligare en tankekarta där citat, ord och tankar skrevs ner baserat på vad artiklarna skriver om Lindhs privatperson, exempelvis om det faktum att hon var mamma till två barn. Igen bildades efter arbetet med denna tankekarta en bild av hur diskursen kring hennes privatperson ter 20

sig i artiklarna. På samma sätt skapades även de andra avsnitten i analys- och resultatkapitlet. Innan jag nu presterar min analys och resultat bör poängteras att alla tjugo artiklar inte redovisas var för sig, analysen ger samlad bild av artiklarna där jag kommer välja ut och exemplifiera utifrån artiklar som är representativa för en kategori artiklar. 5. Resultat & Analys I detta avsnitt kommer resultatet och analysen presenteras, med utgångspunkt i de diskurser jag ovan presenterat i metodkapitlet. Den dominerande kvinna-diskurserna agerar bas. Jag kommer här försöka uppfylla studiens syfte som är att undersöka hur konstruktionen av Anna Lindh som brottsoffer i tidningsmedia speglas av normföreställningar om genus, samt försöka besvara den frågeställning jag skapat; Hur konstrueras genus, främst med fokus på konstruktioner av femininiteter, i medias framställning av Anna Lindh som brottsoffer? Själva analysen i sig präglas av min genusteoretiska ram men även av den tidigare forskning, som ovan presenterades. 5.1 Den goda kvinnan Det som slog mig på en gång var hur artiklarna gärna benämner Lindh i rollen som kvinna, betoningen på hennes kön var genomgående för samtliga artiklar. Epitetet kvinna utgör således materialets mest dominerande diskurs, och denna dominerande diskurs kommer detta första avsnitt i resultat- och analyskapitlet att handla om. Inom diskursen kvinna har jag identifierat två underdiskurser som också analyseras utifrån den dominerande. Det är inte bara jag som identifierat detta fokus på Lindh som kvinna, i en artikel beskriver Anna Lindhs nära vän Eva Franchell att: Efter Annas död har man beskrivit henne väldigt mycket som kvinna och inte som politiker (Arbsjö, Brundin, 2003:2) Fortsättningsvis kommer detta avsnitt redogöra för en övergripande analys av kvinna-diskurserna för att sedan i nästkommande avsnitt gå djupare in på de två underdiskurserna. Minnet av kvinnan och den politiska ledaren Anna Lindh blev mycket levande när vänner och kollegor hyllande hennes vid fredagens minnesstund i Stockholms stadshus (Hedström 2003:1) Att som i citat ovan först benämna Lindh som kvinna och sekundärt som den politiska makthavare hon var, är ett genomgående tema i majoriteten av de artiklar som utgör mitt empiriska material. Frågan är vad media vill vinna på att artikulera Lindhs biologiska kön. Kanske hänger det ihop med 21