Skyll dig själv, eller?

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Skyll dig själv, eller? En diskursanalys på hur dator-fokuserad kriminalitet belyses i media Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2015 Elin Edlund

2 Abstract Under sensommaren år 2014 hackades ett antal kända privatpersoners icloud-konton. Hackerintrånget resulterade i att nakenbilder föreställande flera olika kända kvinnor spreds som en löpeld över internet. Denna uppsats har som syfte att ur ett viktimologiskt perspektiv undersöka hur händelsen behandlades medialt. För att göra det svarar jag på två olika frågeställningar; Hur framställs händelsen i media, vilka termer är återkommande? Vilka grundantaganden görs, vad tas för givet? Den teoretiska utgångspunkten för studien är Ryans (1971) teori om victim blaming. Det empiriska materialet består av 24 tidningsartiklar i varierande längd där händelsen beskrivs. Artiklarna är publicerade i 8 olika svenska nyhetstidningar, valda utefter ett läsarantal på fler än Texterna är publicerade under en tidsperiod från 1 september 2014 då intrånget offentliggjordes i media, till 11 oktober samma år, då den mediala uppmärksamheten upphörde. För att besvara på frågeställningen görs en diskursanalys på materialet. Detta då en diskursanalytisk metod kan bidra med förståelsen om hur något talas om framför vad som sägs, vilket är av relevans för att uppfylla studiens syfte. Vidare är uppsatsen av kunskapsteoretisk socialkonstruktivistisk inriktning, vilket innebär att diskurser och begrepp inte är statiska utan tillskrivs mening först i samspel mellan människor. Det finns således inget rätt eller fel sett att se på världen, utan flera. Dessa synsätt är subjektiva och varierar utifrån person till person beroende på tid, rum, individuella preferenser med mera. Vid analysen av materialet identifierades studiens brottsofferdiskurs. Inom brottsofferdiskursen påträffades motstridigheter avseende om kvinnorna tillskrivs skuld för det inträffade eller ej. Om kvinnorna anses medskyldiga till intrångets möjliggörande eller inte är beroende på olika omständigheter och föreställningar. De grundantaganden som görs avser att kvinnorna antas haft dåliga lösenord, att de är okunniga gällande molntjänsters funktioner och att de på grund av detta får skylla sig själva. Det görs även ett grundantagande avseende att gärningspersonen bakom intrånget är en man. Gärningsmannens betydelse i diskursen går att urskilja i och med att det är först när kvinnorna ställs i dikotomi mot gärningsmannen som de är föremål för brottsofferdiskussionen. Återkommande termer som beskriver händelsen är; övergrepp, skuld, sexualbrott, nakenbilder, ansvar, skydda sig själv, säkerhet. Diskursens utformande och struktur förstås utefter Ryans teori kring Victim Blaming, då kvinnorna anses ha problemet i fråga samt behöver hävda sin rätt att bemötas som brottsoffer.

3 Innehåll 1. Inledning Syfte och frågeställning Sammanfattning av hackerintrånget Tidigare forskning Vad är ett brottsoffer? Brottsoffer på nätet Teoretisk ram Metod Diskursanalytiska verktyg Materialinsamlingen Diskursanalytiskt tillvägagångssätt Resultat och analys Den lämpliga väktarens ansvar för säkerhet Den patriarkala strukturens betydelse för diskursen Diskursiva motstridigheter rörande brottsoffrets legitimitet och skuld Diskussion Avslutningsvis Vidare forskning Referenslista Böcker Tidskrifter Tidningsartiklar Webbadresser Empiriskt material... 29

4 1. Inledning Studiet av brottsoffer är idag ett brett ämnesområde inom vilket det publicerats ett flertal artiklar och böcker kring exempelvis brottsoffers utsatthet, legitimitet samt vikten av att säkerställa offerskap (se bland andra Åkerström & Sahlin 2001; Christie 2001; Lindgren, Petterson & Hägglund 2001). 1 Inom ramen för den tidiga viktimologin publicerades ett antal studier som förklarade brottsoffrets egen skuld och delaktighet i de brott hen utsatts för (se bland andra von Hentig [1948] i Åkerström & Sahlin 2001). Något som har kritiserats av flertalet forskare. Först ut var Ryan (1971) med boken Blaming the victim. Sedan dess har ett antal viktimologer anammat hans begrepp victim blaming och forskat vidare kring fenomenet. Idag används begreppet victim blaming ofta, men främst i samband med studier kring olika typer av sexualbrott (se bland andra van der Bruggen & Grubb 2014; Grubb & Turner 2012). I samband med internets utbredning sedan 1990-talet har kriminologer även börjat intressera sig för studiet av brott där internet agerar den främsta arenan för kriminalitet (Yar 2013: 3). Sådana studier behandlar exempelvis grooming, trakasserier och bedrägerier (Shannon 2012; Mitchell, Ybarra & Korchmaros 2014; Pinon, 2005). Däremot finns det ett glapp inom forskningsfältet som tangerar området brottsoffer för hackerintrång och det är det glappet jag ämnar belysa med den här studien genom att med ett viktimologiskt perspektiv analysera ett specifikt hackerintrång mot ett antal offentliga personers privata icloud-konton 2. Med ett viktimologiskt perspektiv på händelsen är det av kriminologisk relevans att undersöka hur svensk nyhetspress har behandlat hackerintrånget, då det är av relevans att undersöka hur privatpersoner bemöts som brottsoffer när de utsätts för kriminalitet via internet. Studien är dessutom av kriminologisk relevans då den kan nyansera och belysa den redan existerande viktimologiska forskningen kring en relativt ny och modern typ av kriminalitet som, på grund av sin fysiska distans mellan offer och gärningsperson, setts som brottsofferfri (Doyle 2012). 1.2 Syfte och frågeställning Den här studien analyserar utifrån begreppet blaming the victim, hur hackerintrånget hanterats av svensk nyhetspress. Syftet med studien är att undersöka hur händelsen ifråga kan förstås ur ett viktimologiskt perspektiv. Studiens syfte innefattar även att undersöka hur medias representation av händelsen kan bidra till att reproducera och konstruera brottsoffer i ett fall där det finns 1 Forskningen som presenteras här beskrivs utförligare under tidigare forskning samt teoretisk ram. 2 icloud är en tjänst som möjliggör för användaren att lagra och hämta material och data från olika internetuppkopplade verktyg (till exempel mobiler, datorer och surfplattor). Det enda som krävs, förutom själva programvaran, är att användaren har internetåtkomst till det verktyg som används. 1

5 motstridigheter inom diskursen gällande brottsoffrets legitimitet. Detta görs genom att besvara följande frågeställningar; Hur framställs händelsen i media, vilka termer är återkommande? Vilka grundantaganden görs, vad tas för givet? För att besvara detta kommer jag genomföra en diskursanalys på ett urval artiklar publicerade i svensk nyhetspress. 1.3 Sammanfattning av hackerintrånget I slutet på sommaren år 2014, hackades flertalet kända personers privata icloud-konton. Hackerintrånget riktades mot främst 3 kvinnliga offentliga personers privata icloud-konton och resulterade i att privata bilder tillhörande dessa personer spreds i stor omfattning över internet. Flertalet av dessa bilder föreställde nakenbilder vilka personerna förvarade i privat syfte. Beroende på vilka inställningar en har på sin Appleenhet 4 lagras en automatisk säkerhetskopia av enhetens innehåll på Apples servar. En av dessa inställningar är bildströmmen. Om bildströmmen är aktiverad sparas alltså alla bilder som tas med enhetens inbyggda kamera automatiskt på nämnda servrar. Via molntjänsten icloud kan den sparade informationen hämtas från andra enheter om användaren uppger rätt användarnamn och lösenord. Bilderna som kom att spridas behöver alltså inte medvetet ha avsett läggas ut i molnet eller skickas till annan part. Det räcker med att bilden tas för att den via bildströmmen automatiskt säkerhetskopieras och således sparas i molnet. 2. Tidigare forskning I detta avsnitt presenteras den tidigare forskning som anknyter till fältet, innan jag i nästkommande avsnitt presenterar studiens teoretiska ram. Förutom att positionera denna studie i förhållande till forskningsfältet bidrar den tidigare forskningen med verktyg vilka jag kan tillämpa vid analysen på det empiriska materialet. Först presenteras tidigare viktimologisk forskning, där konstruktionen av begreppet brottsoffer redogörs för. Därefter görs en övergripande presentation kring tidigare forskning inom ämnet brottsoffer över nätet, där även begreppet hackerintrång redogörs för. 3 Det har inte publicerats information kring samtliga drabbade, jag skriver då främst kvinnor då jag omöjligt kan veta om det endast är kvinnliga icloud-konton som hackats. Det material som fanns att tillgå och som således behandlas i analysen berör endast kvinnliga offentliga personer. 4 Appleenhet syftar främst till mobiltelefon av modell iphone och surfplatta av modell ipad, men även de modeller av Apples Mac-datorer som har en kamera installerad. 2

6 2.1 Vad är ett brottsoffer? Kriminologi som vetenskap har traditionellt sett främst fokuserat på brottet och gärningspersonen. Viktimologin, där det istället är brottsoffret som är i fokus för forskningen, är ett relativt nytt ämnesområde inom kriminologin. Trots att själva begreppet brottsoffer växte fram så sent som 1970-talet så finns det viktimologisk forskning daterad redan 1949 (Tham 2011: 23; Lindgren, Petterson & Hägglund 2001: 77). Viktimologin som tidigare har varit en ickefråga, har idag utvidgats till att involvera alltifrån barn som bevittnar våld, till offer för terrorism och felaktigt myndighetsutövande (Heber, Tiby & Wikman 2012: 19; Lindgren et al. 2001; 28). Alla som utsätts för brott erhåller inte statusen brottsoffer, ibland på grund av att brottsoffret själv inte ser sig som ett offer, ibland för att allmänheten inte betraktar offret som ett brottsoffer (Åkerström & Sahlin 2001: 11). Enligt Åkerström och Sahlin (2001) tycks det även finnas bestämda uppfattningar kring vilka brottsoffren är, hur de handlar och reagerar. Åkerström (2001) utrycker det så här; Ett offer blir inte till bara genom vissa händelser. Det gestaltas offerskapet formuleras genom bilder, i dokument, i människors agerande, genom samtal. På samma sätt som hjälten eller förrädaren kan offret ses som en social typ. Förutom sitt lidande är denna respektabel, sårbar samt utan skuld 5 (min kursivering). (ibid., 265) Offerskapets betydelse har diskuterats av bland andra Lindgren et al. (2001). Detta, enligt dem, då det först är när någon är tilldelas offerstatus som hen kan få utbetalt ekonomisk ersättning i form av skadestånd eller rehabilitering och behandling för psykologiska och medicinska men (ibid., 27). Vidare är offerskapets fastställande av samhällspolitisk vikt då offerbilder kan användas i syfte att föra krav på hårdare straff för vissa typer av brott 6 (Niemi 2011: 69 f.; Heber et al. 2012: 19). Men hur avgör vi vem som är ett brottsoffer? Vem tilldelas brottsofferstatus? Media spelar en stor roll när det kommer till konstruerande av brottsoffer då medias framställning av brott och brottslighet fungerar likt en moralisk arena för vårt kollektiva medvetande. Det är delvis via mediala nyhetsrapporteringar den sociala världen konstrueras i enlighet med moraliska koder beträffande vår syn på världen och oss själva (ibid., 14 15). Det är i relation till förövarens handlingar som brottsoffret konstrueras i såväl materiell som kulturell symbolisk mening (Lindgren & Lundström 2010: 8). Medias avbildning av brottsoffer sker till stor del i underhållningssyfte, där spektakulära händelser, gärna innefattande kända personer, tenderar att kommuniceras på ett alltmer dramatiserande sätt (ibid., 33 34). Media avbildar gärna även 5 Att brottsoffret måste vara fri från skuld är ett återkommande tema i den här uppsatsen och delas med Åkerström av flertalet andra, till exempel Nils Christie vars teori presenteras senare i det här avsnittet. 6 Huruvida brottsofferskapets användande nyttjas till att föra krav för hårdare straff är positivt för själva brottsoffrets välmående ställer sig Niemi tveksam till (Niemi 2011: 70). 3

7 brottsoffer som ideala offer, försvarslösa i dikotomi mot en främmande gärningsperson. De menar att brottsoffer som inte uppfyller kriterierna 7 för ideala offer blir för samhället svårgripbara och tillskrivs en mer oklar status (ibid., 7 8). Samtidigt fyller medias reproduktion kring brott och brottsoffer en viktig funktion genom att definiera, konkretisera och förklara samtidens avvikelser, vilket öppnar upp möjligheten att behandla frågor som rör samhället utveckling, frågor kring vad det är för värld vi lever i idag och vilken värld vi vill leva i imorgon (ibid., 14). Nils Christie (2001) menar att det finns olika faktorer som spelar in gällande om en person, eller kategori av individer, tilldelas fullständig och legitim offerstatus, om de skulle utsättas för brott (ibid., 47). Förutom att uppfylla vissa kriterier som redogörs för senare i stycket, beror det ideala offerskapet även på vad för typ av handling en utsatts för. Det är enklare att tilldelas idealt offerstatus om en utsatts för våldsutövande handlingar, inbrott och rån än kortbedrägeri och identitetsstöld. Detta kan bero på socialt konstruerade föreställningar om att våldsutövande etc. är mer skadligt för individerna i ett samhälle än kortbedrägeri etc. (Lindgren & Lundström 2010: 43). Vidare bör det idealiska offret, enligt Christie (2001) uppfylla åtminstone sex kriterier; det ideala offret är en kvinna, gärna sjuk, gammal eller svag, hon är sysselsatt med en legitim handling på en legitim plats, gärningspersonen är en stor och ond man, samt att de båda två är okända varandra, de har inte en personlig relation till varandra. Hon är dessutom fri från skuld till det inträffade (ibid., 48). En person som inte uppfyller dessa kriterier kan såklart även vara ett offer för kriminella handlingar. Det som menas med det idealiska offret är att personens offerroll sällan ifrågasätts av omgivningen om samtliga kriterier uppfylls. En individ som till exempel råkat ut för en misshandel, som är tillräckligt stark för att kunna göra motstånd men som vid gärningstillfället befinner sig i ett berusat tillstånd, uppfyller inte samtliga kriterier för det idealiska offret, trots att det rör sig om våldsutövande. Personens offerstatus kan istället ifrågasättas då personen både borde och kunde ha skyddat sig genom att inte berusat sig. Trots att den misshandlade personen kanske fått svåra slag mot huvudet kan hen inte tävla mot den gamla oskyldiga damen, som blev rånad på väskan på väg hem från mataffären, om statusen som ett idealistiskt offer (ibid., 48). Ett idealt offer är alltså kontextbundet och beror till stor del på vem som utsätts för vilken typ av handling samt i vilket tillstånd offret befann sig i vid händelseförloppet. 2.2 Brottsoffer på nätet Till skillnad från Christies teori som mer eller mindre förutsätter ett fysiskt möte mellan gärningsman och offer, har Shannon (2012) genomfört en empirisk studie där han presenterar ett resultat gällande hur brottsoffer kan skapas över internet, oberoende fysiska möten. Shannon hänvisar till internet som 7 Kriterierna förklaras i nästkommande stycke. 4

8 en ny typ av social arena där vuxna, anonymt via chattsamtal, tar kontakt med barn i sexuellt syfte, så kallat grooming (ibid., 56). Studien berör barn som via internet utsatts för sexuella trakasserier, manipulerats till att skicka avklädda bilder på sig själva och i vissa fall hotats om de inte gått de vuxna förövarna till väga (ibid). Det har förutom Shannons studie om grooming genomförts ett antal studier kring onlinetrakasserier (Bossler, Holt & May 2012; Mitchell, Ybarra & Korchmaros 2014) identitetsbedrägeri mot privatpersoner och företag (Cross, Smith & Richards 2014; Pinon, 2005) samt internetstalking (Marcum, Higgis & Ricketts 2014). Gemensamt för den tidigare forskningen är att den fokuserar på så kallad dator-assisterad kriminalitet, vilket innefattar den typ av kriminalitet som funnits redan innan internets utbredning, men som idag till vis mån bytt arena. Detta involverar till exempel brott så som bedrägeri, stöld, penningtvätt, sexuella trakasserier, hatbrott med mera (Yar 2013: 10). Det min studie ämnar undersöka faller inom ramen för dator-fokuserad kriminalitet, en ny form av kriminalitet vars existens och uppkomst är beroende av internet som arena. Detta innefattar till exempel, som i mitt fall hackerintrång, men även virala attacker och förfalskning av websidor (ibid., 10). Hackerintrång definieras som den obehöriga accessen och efterföljande användningen av andra personers datasystem (Yar 2013: 22, min översättning) och innebär att en person, men hjälp av specifika hackerprogram, kan komma åt en specifik dators filer utan att ha fysik tillgång till nämnda dator. Hackern kan alltså, direkt via internet eller med hjälp av att datoranvändaren av misstag laddat ned ett spionprogram, gå in i en dator och till exempel kopiera, radera eller på andra sätt modifiera filer och annat innehåll på den hackade datorn. Allt detta utan att den rättfärdiga användaren vet om eller märker att hens dator är utsatt för ett hackerintrång (Holt & Bossler 2013: 420f.). Hackers kan även ta hjälp av specifika program som registrerar och kopierar alla knapptryckningar på tangentbordet, eller av virus, trojaner och så kallade maskar, för att komma åt och stjäla information utan användarens vetskap (Sundberg 2014). Vidare är den viktimologiska forskningen kring dator-fokuserade kriminalitet innefattande hackerintrång knapp (Wilsem 2013: 439), vilket i sin tur innebär att den här studien berör ett relativt outforskat område inom viktimologin. Merparten av den forskning som gjort om hackerintrång har inte fokuserat på själva personen som utsatts för brottet, utan istället på själva datorn som offer (Doyle 2012). Jag redogör i följande stycke för den forskning som, trots det glapp som finns tangerar mitt fält. Detta innebär inte på något sätt att den forskning jag kommit i kontakt med är den enda forskningen som gjort på fältet, men det är en tydlig indikation på att fältet inte är utforskat i omfattande skala. Ett problem med de traditionella kriminologiska teorierna när det kommer till IT-studier är problemet med var. De ser på brott som något som äger rum inom specifika platser som är av sociala, kulturella och materiella karaktärer. När det gäller dator-assisterad och dator-fokuserad kriminalitet är sådana lokala miljöer svåra att lokalisera. Detta har dock somliga kriminologer löst 5

9 genom tillämpning av rutinaktivitetsteorin, där fokus ligger på att förbrytare, på grund av avsaknaden av lämplig väktare 8, kan sammanstråla med sina offer i tid och rum och på så sätt skapa sina egna förutsättningar och möjligheter för ett brott att äga rum (Yar 2013: 17). Exempel på sådan viktimologiskt forskning är Holt & Bossler (2013) vilka har undersökt hur individers datoranvändande är relaterat till att falla offer för olika typ av datorvirus, maskar, trojanska hästar samt spionprogram skapade av datorhackers. En annan som bedrivit viktimologisk forskning med rutinaktivitetsteorin som grund för hackerintrång är Wilsem (2013). Han har undersökt om det finns ett samband mellan om brottsoffer som utsätts för dator-fokuserad kriminalitet i form av hackerintrång även utsätts för dator-assisterad kriminalitet i form av trakasserier. Gemensamt för de båda studierna är att de förhåller sig kvantitativa, dock med skillnader i storlek och kvalitet på det empiriska materialet. Holt & Bossler (2013) mailade ut 6014 stycken enkäter fördelade mellan studenter och lärare vid Southestern University, USA. De fick tillbaka 606 besvarade enkäter, efter bortfallsortering av felaktigt besvarade enkäter hade de ett material bestående av 561 enkäter (ibid., 425). Wilsem (2013) använde sig istället av ett stort representativt surveymaterial från Tyskland och hade ett urval på 5750 godkända och besvarade enkäter kvar efter bortfallsortering (ibid., 442). Wilsems studie visar att ju mer lämpliga offer deltar i datorbaserade aktiviteter, desto mer exponerar de sig själva för motiverade förövare. På grund av avsaknad av lämpliga väktare över internet, tillsammans med ökad exponering, är risken stor för att bli utsatt för IT- kriminalitet (ibid., 440). Wilsem tillämpade förutom rutinaktivitetsteori även självkontrollteori på materialet för att skapa förståelse kring personers sätt att använda datorer och deras internet-beteende. Detta då personer med låg självkontroll rent generellt, till skillnad från personer med hög självkontroll, i högre grad riskerar att utsättas för brott i den fysiska världen. Han motiverar detta att individens impulsivitet och snabba beslutsfattande kring de val som kan ställas på en vid internetanvändande, så som nedladdningsalternativ, inbjudningar till chattrum samt hantering av personlig information bidrar till en ökad risk att utsättas för dator-assisterad kriminalitet (ibid., 441). Till skillnad från Wilsem hänvisar Holt & Bossler till forskning som visat att personers egna impulsiva datoranvändande inte är relaterat till utsatthet för dator-assisterad och dator-fokuserad kriminalitet. Deras data visar snarare att personer som var mer benägna att klicka på okända länkar i faktiskt var mindre sannolika att falla offer för olika typer av virus och maskar (Holt & Bossler 2013: 423). Däremot visade studien att störst sannolikhet att utsättas för dator-fokuserad kriminalitet infaller när en person laddar ned (piratar) filer och media från nätet, kollar på online porr, använder någon annans trådlösa internet utan tillstånd, samt om personen själv trakasserar någon över internet 8 Lämpliga väktare inte nödvändigt vis behöver vara fysiska personer. Inom IT kan en lämplig väktare uttryckas i form av antivirusprogram (Holt & Bossler 2013: ). Skyddande mjukvara i form av antivirusprogram och brandväggar kan minska risken för utsatthet, dock inte eliminera den (ibid., 421). 6

10 (ibid., 428). De hittade också ett samband som tydde på att personer med egna, mer avancerade datorkunskaper agerade egna lämpliga väktare. Detta tyder på att de med högre nivå av datorkunskap löpte mindre risk att drabbas av hackerintrång eller andra typer av fel i programvaran (ibid., 432). 3. Teoretisk ram I detta avsnitt presenteras uppsatsens teoretiska ram. Uppsatsen tillämpar ett blaming the victimperspektiv vid analysen av materialet. Det teoretiska ramverket skall ses som ett par glasögon utifrån vilka materialet granskas. Utifall analysen av materialet genomförts med hjälp av ett annat teoretiskt ramverk, alltså granskats genom ett annat par glasögon, skulle tolkningen och således även resultatet fallit sig annorlunda. Innebörden av blaming the victim, eller victim blaming, innefattar kritik mot att offret anklagas för- och får ta del i skulden av den lagöverträdande gärning hen utsatts för. Begreppet har tidigare används för att kritisera den tidiga viktimologiska forskningen, men är idag tillämpningsbart som ett eget teoretiskt begrepp (Åkerström & Sahlin 2001: 12). En del av den tidiga viktimologiska forskningen (vilket till och med genomfördes innan begreppet brottsoffer ens myntats i det svenska språket) som kritiserats för att beskylla brottsoffret för de brott hen utsätts för är exempelvis Hans von Hentigs bok The Criminal and his Victim [1948] 9. I boken framhöll Hentig att vissa brottsoffer själva påverkade och medverkade till brottets genomförande genom att konspirera, locka eller provocera gärningspersonen till att begå brott (Åkerström & Sahlin 2001: 8). Själva begreppet blaming the victim myntades av William Ryan (1971) i hans bok med samma namn, Blaming the victim. Boken skrevs som en kritik riktad mot hur den sociologiska forskning kring samhällsproblem sett ut fram tills då. Genom boken presenterar Ryan en teori som förklarar hur personer som farit offer för olika typer av sociala problem beskylls eget ansvar för de problem de är drabbade av (ibid., 4 5). Teorin innefattar en föreställning kring att någon anses ha problemet i fråga, utifrån vilket de definieras och särskiljs från den övriga populationen som annorlunda, avvikande, mindre kompetenta och okunniga (ibid., 8 9). Att yttre omständigheter kan ha påverkat individen till att hen befinner sig där hen är idag bortses från (ibid., 4). Victim Blamers 9 Ytterligare studier som vid senare tillfälle kritiserats är Marwin Wolfgangs studie om dråp i Philadelphia från Studien har tagit emot kritik då Wolfgang, med hjälp av begreppet victim-precipitated criminal homicide, uttryckte offrets delaktighet i hens egen död genom att provocera, påskynda eller på annat sätt hjälpa gärningspersonen att åstadkomma utfallet. Några år senare, närmare bestämt år 1967, använde sig en elev till Wolfgang vid namn Menachem Amir, uttrycket victim-precipitated forcable rape till att innefatta en situation där en kvinna genom att uppmuntra gärningspersonen, eller på annat provocerande sätt bidragit till den våldtäkt hon utsatts för (Tham 2001: 28 29). 7

11 fokuserar istället på, och intalar sig, att dessa avvikande individer tänker i annorlunda banor, agerar i annorlunda mönster, har annorlunda värderingar och strävar efter andra mål. I stället för att fokusera på omkringliggande strukturer och omständigheter som exempelvis bidrar till att en skolelev har svårt att lära sig läsa fokuserar victim blamers, i enlighet med Ryans teori, på vad det är för fel på själva barnet och hens hemmamiljö (ibid., 4). Consider some victims. One is the miseducated child in the slum school. He is blamed for his own miseducation. He is said to contain within himself the causes of his inability to read and write well. [ ] He doesn t know about books and magazines and newspapers, they say. (No books in the home: the mother fails to subscribe to Reader s Digest.) They say that if he talks at all an unlikely event since slum parents don t talk to their children he certainly doesen t talk correctly. (Lower-class dialect spoken here, or even God forbid! Southern Negro. [ ].) If you can manage to get him to sit in a chair, they say, he squirms and looks out the window. (Impulseridden, these kids, motoric rather than verbal.) In a word he is disadvantaged and socially deprived, they say, and this, of course, accounts for his failure (his failure, they say) to learn much in school. (Ryan 1971: 4) Enligt Ryan finner vi oss nämligen inte bekväma i tron att vi är orsaken till vad som är problematiskt för oss, därför är vi närmast manade till att tro att det är de som är orsaken till problemen (ibid., 11). Den generella formeln för samhällets förbättring, ansåg Ryan, vara grundad i en idé om att förändra offret, inte samhället (ibid., 8). Även då Ryans tes huvudsakligen utgår från en beskrivning av slummens barn, finns det inget som begränsar användningen av begreppet till just de ekonomiskt och/eller socialt missgynnade. Oberoende vilken social- eller ekonomisk status en individ har är den underliggande victim blamingdynamiken den samma. Detta då victim blaming inte är en avsiktlig handling utan en ideologisk process bottnad i en uppsättning idéer och koncept som härrör från systematiska, men oavsiktliga förvrängningar av verkligheten. Likt en ideologi utvecklad från ett kollektivt omedvetande hos en välmående samhällsklass (ibid., 10). Personer, oavsett ekonomisk- eller social status, som av olika anledningar avviker från samhällets förutfattade ramverk kan således utsättas för victim blaming (ibid., 15). Victim blaming är en psykologisk process som äger rum djupt nere i det omedvetna, men som synliggörs på strukturell nivå i syfte att upprätthålla samhällsklassens intressen vid status quo (ibid., 11). Den struktur som kommer vara av relevans för den här studien är den patriarkala strukturen som i feministisk teoribildning innefattar en maktdimension där mannen på strukturell nivå överordnar kvinnan. Detta då den patriarkala strukturens maktdimension tas i uttryck på så vis att kvinnan inte tillåts äga sin egen sexualitet, där kvinnans kropp och hennes nakenhet anses vara till för mannen och mannens förfogande (Lundgren, Pettersson & Tiby 2003: 81; Lander 2003: 34 35). Även då Ryans teori inte fokuserar på blaming the victim ur ett viktimologiskt perspektiv har begreppet anammats av flertalet viktimologiska forskare och diskussionerna kring offrets egen 8

12 delaktighet och påverkan på omständigheterna var inte isolerat till USA och samhällsproblem. Exempelvis publicerade Maria-Pia Boëthius en debattbok, under samma epok, om våldtäkt och kvinnosyn med titeln skylla sig själv (Tham 2001: 29). Boken publicerades som en del av den massiva kritik som vid den tiden riktades mot den då sittande svenska regeringens förslag om att dela upp våldtäkter i tre svårighetsgrader. Orsaken till motståndet och kvinnorörelsernas ilska var regeringens förslag på införandet av böter som den lindrigaste straffåtgärden mot våldtäkt, vilket avsågs gälla när offer och gärningsperson kände varandra sedan tidigare. Regeringens utredning antydde att om det inte var en överfallsvåldtäkt som ägt rum, var det inte heller berättigat att se strängt på våldsutövandet (ibid.). Janoff-Bulman i van der Bruggen & Grubb (2014) menar att victim blaming kan ske på två olika sätt. Det ena är karaktäristiskt och innefattar att offret blir belagd med skuld på grund av statiska faktorer så som sin personlighet. Det andra är beteendeanpassat och innefattar att offret tillskrivs skuld utefter föränderliga faktorer i stil med hur hen bettet sig och agerat (ibid., 524). Fenomenet victim blaming är alltså väletablerat inom området sexuellt våld och sexuella övergrepp mot kvinnor. En av många studier som visar att kvinnliga våldtäktsoffer ofta döms av utomstående som ansvarstagare över sitt eget öde är Grubb och Turner (2012). Studien visar att victim blaming, tillsammans med misstro på rättsväsendet, kan vara en bidragande faktor till att våldtäktsoffer väljer att inte polisanmäla våldtäkter. Detta då våldtäktsoffer inte upplevt att straffväsendet tagit dem på allvar. Rätten verkar tycka att målet är obehagligt och det är tidigare uppmärksammat i litteraturen kring våldtäkt, att det inte bara är svårt att göra rättvisa för de som utsatts för våldtäkt genom att straffa förövaren, utan att processen ofta försvåras ytterligare av oförstående myndigheter (ibid., 444). 4. Metod I det här avsnittet görs först en presentation av vad diskursanalys är rent generellt för att vidare följas av en kortare presentation där forskarroll och förförståelse redogörs för i förhållande till metoden. Slutligen presenteras den specifika diskursanalytiska metod som kommer att tillämpas vid analysen av materialet. När en vill undersöka språkets betydelse, hur begrepp är konstruerade och reproducerade i texter, samt när en vill undersöka hur samhällsfenomen och världsbilder konstrueras och reproduceras inom olika medier är det relevant att använda sig av en diskursanalytisk metod (Bergström & Boréus 2012: 354; Winther Jørgensen & Phillips 2000: 8). Diskurs kan ses som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (Bergström & Boréus 2012: 379, 354). Det råder dock ingen enighet om vad diskurser är, eller hur en analyserar dem, men ordet diskurs rymmer oftast en idé om att språket är 9

13 strukturerat i olika mönster som vi följer när vi agerar och interagerar inom olika sociala domäner. Genom diskursanalysen försöker forskaren fastställa hur diskursen är konstruerad genom att undersöka vilka teman och begrepp som är återkommande (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 7). Vid en diskursanalytisk metod tar forskaren fasta på dessa diskursiva mönster och granskar hur något pratas om, framför vad som pratas om (Bergström & Boréus 2012: 356). Meningen är inte att komma bakom diskursen i sina analyser, att som forskare ta reda på vad människor verkligen menar när det säger något eller dra slutsatser kring hur något egentligen är. En diskursanalytisk utgångspunkt innefattar att en aldrig kan nå verkligheten utanför diskursen. Det som är föremål för analysen är själva diskursen i sig, där forskaren undersöker mönstren i det som faktiskt sagt eller skrivits (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 28). Som forskare är det då viktigt att försöka sätta parantes kring sig själv och sin egen kunskap så att analysen inte överskuggas av forskarens egna värderingar. Att jag som ung, feministisk cis-kvinna 10 bosatt i västvärlden är del av den kultur som undersöks, innebär således att jag som forskare inte är en oberoende, objektiv part vid analysen av det empiriska materialet. I den här studiens fall innefattar det att både valet av material och själva analysen således påverkas av vem jag är som person och min egen förförståelse (ibid., 28), dels kring hur det är att leva som ung cis-kvinna i västvärlden, men även min förförståelse kring fenomenet hacking, molntjänster samt bildström och vad det innebär. Denna förförståelse är således de verktyg jag som mottagare av texten nyttjar för att kunna tolka den (Bergström & Boréus 2012: 31). Vidare är diskursanalys lika mycket en teori som det är en metod (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 10). Diskursteorin tar sin utgångspunkt i att vi genom språket skapar representationer av verkligheten. Genom språket konstrueras den sociala världens betydelse och denna betydelse, på grund av språkets ständiga förnyelse och utveckling, kan aldrig låsas fast (ibid., 13, 15). Språket påverkar även synen på oss själva och hur vi uppfattar verkligheten. Detta då språk är en social aktivitet som formas i en social kontext (Bergström & Boréus 2012: 358, 378). För den här uppsatsens del innebär det att jag som forskare tar avstånd från tanken att språket skulle kunna representera en given, objektiv verklighet. Hur verkligheten tolkas beror helt på från vilken position observatören befinner sig (Bergström & Boréus 2012: 378; Winther Jørgensen & Phillips 2000: 29). Det innefattar även medvetenhet om att diskurser är representationer av verkligheten skapade i social kontext och att tolkningen av diskurserna är beroende på sociala samspel (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 15). Som metod kan diskursanalysen anta flera olika former och omfattar flertalet olika inriktningar, däribland Foucaults utvecklande (Bergström & Boréus 2012: 359 ff.) och Faircloughs kritiska metod (ibid., 374 ff.). I denna uppsats använder jag mig av Laclau och Mouffes form av diskursanalys. 10 Cis är latin och betyder på samma sida. Det innebär att jag vid födseln tillskrevs könet kvinna, uppfattas av min omvärld som kvinna och tillskriver mig själv könet kvinna. Motsatsen till cis är trans (RFSL u.å). 10

14 Laclaus och Mouffes metod omfattar inte enbart språket, utan diskursbegreppet innefattar alla sociala fenomen. Liksom tecken i språket får betydelse genom att de skiljer sig från andra tecken, så får sociala handlingar betydelse i relation till andra handlingar (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 40, 43). Diskursanalysen går hela tiden ut på att dekonstruera de strukturer som utgör vår naturliga omvärld och hitta motstridigheter. Utgångspunkten är att ingen diskurs kan etableras totalt, den är i ständig konflikt med andra diskurser som definierar verkligheten annorlunda och därmed anger andra riktlinjer för det sociala handlandet (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 31, 54 56). Det är denna betydelseskapande process diskursanalysen intresserar sig för. För att kunna analysera den konstruerade Laclau och Mouffe en uppsättning centrala begrepp som utgör deras analytiska verktyg; tecken, moment, element, artikulation, nodalpunkt, det diskursiva fältet och tillslutning (Bergström & Boréus 2012: 365). 4.1 Diskursanalytiska verktyg Om vi ser språket som ett fiskenät så representerar varje knut i nätet ett specifikt ord, ett så kallat tecken. Dessa tecken får sin betydelse genom att de skiljer sig från varandra på bestämda sätt, alltså genom att vara placerade på olika bestämda platser i nätet. Fixeringen av en betydelse inom en viss domän uppfattas som en diskurs. Alla tecken inom denna diskurs är moment och tecknens betydelse bestäms av deras relationer till varandra. Momenten fixerar tecknens mening och delar upp diskursen i olika delar. Genom att dela upp diskursen i olika beståndsdelar och beskriva relationerna mellan delarna på ett entydigt sätt kartläggs den process utifrån vilken tecknens betydelse fastställs (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 32 33). Elementen är de tecken som inte fått sin mening fixerad, de belyser tecknets mångtydighet. En diskurs försöker göra element till moment genom att reducera deras mångtydighet till entydighet. Brott är således ett element då det finns flera konkurrerande sätt att uppfatta brott på. Ordet brott är mångtydigt och säger inte så mycket i sig, utan måste sättas i relation till andra tecken för att ge mening, då brott kan tillskrivas olika betydelser beroende på om en pratar om kroppen (benbrott), eller om kriminalitet. Detta sätt att reducera element till moment genom att definiera dem på bestämda och entydiga sätt kallas för artikulation (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 34 35). Artikuleringen utgör förutsättningen för diskursen konstituering då artikuleringen är den form av praktik som skapar relation mellan de olika elementen (Bergström & Boréus 2012; 369). För att belysa elementens mångtydighet införde Laclau och Mouffe termen flytande signifikanter. Flytande signifikanter innefattar de element i diskursen som är särskilt öppna för olika betydelser och som kan ha en central plats inom flera olika diskurser. Brottsoffer har exempelvis haft en central roll i helt olika diskurser innefattande till exempel stöd till personer utsatta för brott, men även hos förespråkare till strafflagskärpning med motivet att främja rättvisa (ibid., 365f.). En 11

15 nodalpunkt är i sin tur ett alldeles särskilt privilegierat tecken kring vilket diskursen centreras. Nodalpunkten kan ses som diskursens kärna kring vilken de andra tecknen ordnas och från vilket de får sin betydelse (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 33). För att hårddra det hela kan en säga att utan förekomst av nodalpunkt hade inte diskursen kunnat uppstå 11 (Bergström & Boréus 2012: 367). Vidare etableras diskursen och tillsluts som en helhet genom att varje tecken fastställs genom relationerna till andra tecken, likt knutarna i fiskenätet. Fastställandet sker genom att artikulera elementen och på så sätt utesluta alla andra betydelser- och möjliga sätt tecknen kan vara relaterade till varandra. Diskursen är således en reducering av möjligheter till andra betydelser. Alla de möjliga betydelser som blir uteslutna ur diskursen kallar Laclau och Mouffe för det diskursiva fältet. Det diskursiva fältet är likt en behållare som förvarar de betydelsetillskrivningar tecknen har eller har haft i andra diskurser, men som ignoreras i den specifika diskursen för att skapa entydighet (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 33 34). Brottsofferdiskursen fastställs tillexempel genom uteslutning av andra diskurser inom rättsväsendet där brottet snarare syftar till den gärning vartefter straffskalor fastställs. På grund av språkets ständiga konstruerande och mångtydighet kan diskursen dock aldrig tillslutas helt fullständigt 12. Tillslutningen kan däremot ses som ett tillfälligt stopp i tecknens betydelsebildning (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 34). Genom att acceptera att verkligheten är socialt konstruerad, och att verklighetens sanningar är diskursivt producerade effekter kan det vara svårt att argumentera för att just min representation av verkligheten är bättre än någon annans representation av verkligheten. I Laclau och Mouffes diskursteori ignoreras det här problemet i stort. Deras metod är konstruerad som om diskurserna vore objektiva beskrivningar av världen och dess mekanismer (ibid., 29). Rent filosofiskt är problemet kanske olösligt om en accepterar den socialkonstruktivistiska premissen, att all kunskap är socialt konstruerad och enbart en av flera representationer av verkligheten. Det finns alltid andra positioner varifrån verkligheten skulle se annorlunda ut, beroende på vilken position forskaren intar i förhållande till undersökningsområdet. Resultatet som presenteras och diskursen som framställs är alltså bestämda utifrån forskarens position och utifrån vad forskaren kan se (ibid., 29). I denna studie analyseras det empiriska materialet, i form av tidningsartiklar, utifrån ett viktimologiskt perspektiv. Jag kommer utifrån Laclau och Mouffes ovan presenterade analysverktyg analysera tidningsartiklarna för att förstå vilka föreställningar om brottsoffret som skapats i dessa. 11 I den här studien är exempelvis nodalpunkten hackerintrånget. Utan själva intrånget hade inte momentens betydelsebindning kunnat fastställas och diskursen hade inte formats på det sätt den har. 12 Däremot finns det diskurser som är så etablerade att de ses som självklara. Ett exempel på en sådan diskurs är barn. Idag är vi så vana vid barndiskursen och behandlar barn som en egen grupp människor, med egna institutioner så som daghem och skolor, egna avdelningar i parker och bibliotek. För hundra år sedan var inte barn konstituerade som egen grupp utan betraktades snarare som små vuxna. Dessa väl etablerade diskurser betecknas som objektiva (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 42, 43). 12

16 4.2 Materialinsamlingen Innan materialinsamling via mediearkivet påbörjades gjordes ett urval av vilka tidningar som skulle sökas i efter artiklar. Detta för att kunna analysera artiklar med ett brett spektra av läsare 13. Avsikten att analysera artiklar som nått ut till ett stort antal läsa skall inte förväxlas med ett kvantitativt tänkande där fokus på siffror är centralt (Bryman 2011: 40) utan orsaken till att analysera texter med flertalet läsare beror på grundläggande diskursanalytiska antagen; att det är det sociala samspelet mellan människor som är grunden i skapandet och reproduktionen av diskurser. Ju fler personer som nås av en text, ju fler kan påverkas av texten, vilket i sin tur påverkar diskursen (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 23, 25). Därmed söktes i mediearkivet efter artiklar publicerade i Dagens Nyheter, Svenska dagbladet, Expressen/GT och Aftonbladet plus samtliga bilagor till Expressen och Aftonbladet. Då artiklarna inte analyseras i förhållande till vilken tidning de är publicerade i, utan urvalet baseras efter hur väl artikeln lämpar sig för studien, har tidningarna inte värderats i sig huruvida de är bättre eller sämre än andra. Det genomfördes en så kallad utökad sökning med inställningen att samtliga sökord skulle ingå i artikeln. Artiklarnas publiceringsdatum sträcker sig från när händelsen offentliggjordes i media strax efter midnatt den 1 september 2014, till och med 11 oktober samma år. Sökningen tillät artiklar publicerade till och med den 5 december, men efter den 11 oktober avtog den mediala uppmärksamheten. Till en början gjordes sex stycken sökningar med sökordskombinationerna; icloud hack* bilder, molntjänst*, Apple hack*, 4chan, nakenbild*, Jennifer Lawrence 14. Den första sökomgången resulterade i ca 19 artiklar. Jag valde då att utöka sökningen genom att använda mig av samma kombinationer av sökord som tidigare men via mediaarkivet enbart söka i tidningen Metro. Valet att söka i Metro baserades dels på att Metro är en gratis morgontidning med stort läsarantal i Sveriges storstadsregioner, dels då jag hade förkunskap om att Metro publicerat artiklar om händelsen 15. Den utökade sökningen resulterade i åtta nya artiklar. Dock hade jag innan sökningen läst artiklar kring händelsen som inte dök upp via sökningen i mediearkivet. Jag gick då in och sökte i respektive tidnings 16 egna webbaserade arkiv. Jag använde mig av samma sökordskombinationer som vid tidigare sökningar. Sökningen resulterade totalt i 23 artiklar jag inte hittat via mediearkivet. Efter 13 Tidningarna valdes efter att ha ett läsarantal på minimum Detta sökord användes sist i sökningen som ett kontroll ord. Detta då jag vid insamlingen av material upptäckte att detta namn genomsyrade i stort sett alla artiklar. Att i slutet av sökningsprocessen använda detta namn som sökord motiverades med att eventuellt plocka upp artiklar som kan vara av relevans men som inte innehåller ord som hacking, icloud, nakenbild etc. 15 Här kan en undra varför jag då inte använde mig av Metro redan vid den första sökomgången. Valet att inte ha med Metro från första början baserades på grund av att jag förväntat mig få ett mer omfattande material än vad som blev. Metro är dessutom en storortstidning med begränsningar att nå ut till glesbygdsbefolkningen vilket motstrider min intention att analysera artiklar med ett så stort spridningsområde som möjligt. 16 Vilket avser samtliga tidningar vilka utgjort urvalet via sökningen i mediearkivet. 13

17 den här sökomgången bestod materialet totalt av 43 artiklar. Artiklarna varierar i längd från korta notiser på tre meningar till längre artiklar upp mot en och en halv A4 sida. Dock visade det sig att vissa artiklar var dubbletter, som trots olika rubriker hade exakt samma innehåll; en kort redogörelse för vad som hänt hämtat från TT. Efter bortsållning av dubbletter sjönk antalet artiklar från 43 till 39. Trots en omfattande sökning upplevde jag ett inte lika omfattande resultat. Då flertalet av artiklarna var väldigt korta, valde jag att gå tillbaka till mediearkivet för att se om jag kunde få ett mer omfattande material om jag gjorde om min sökning. Detta gjordes för att undersöka om jag genom mitt urval av tidningar gått miste om väsentligt material. Via mediearkivet valde jag att söka i hela arkivet svenskt tryckt press vilket omfattar ett urval på 699 tidningar. Jag sökte efter artiklar publicerade i samma tidsperiod och med hjälp av samma sökordskombinationer som tidigare. Beroende på kombination av sökord fick jag mellan 48 och 621 träffar. Sökningen resulterade vid första anblick i till viss del tidigare osett material. Jag fann nytt material publicerat i flertalet lokalortstidningar så som Nerikes allehanda, Ystads allehanda, Norran, Norra Skåne, Uppsala nya tidning, med flera. Vid en andra blick på materialet uppmärksammades att det inte alls handlade om nytt material utan att flertalet artiklar den här sökningen resulterade i var dubbletter och omskrivningar av artiklar som redan fanns med i det befintliga materialet. I slutändan resulterade den sista sökomgången i en ny artikel och tre nya krönikor/debattartiklar. Efter att noggrant läst igenom samtliga 43 texter valde jag att inte använda mig av de artiklar som var under en halv sida lång (undantag gällde de artiklar som trots sin korthet tog upp något unikt de andra texterna inte nämnt). Valet baserades på att de kortare artiklarna i regel inte tillförde något som de längre texterna inte redan tagit upp, både till innehåll, ordval och sätt att beskriva hackerintrånget och dess följder. Den omfattade materialinsamlingen hade tillslut uppnått en teoretisk mättnad (Bryman 2011: 395). Jag valde även bort debattartikeln från Norran då det är en tidning med väldigt lågt läsarantal. Till slut bestod mitt material av sex debattartiklar och 18 nyhetsartiklar i varierande längd. Vidare i analysen kommer jag presentera illustrativa delar och citat ur materialet som representerar en helhetsbild av det empiriska innehållet. 4.3 Diskursanalytiskt tillvägagångssätt Det diskursanalytiska tillvägagångsättet gick till så att artiklarna lästes igenom ett flertal gånger för att skapa en övergripande bild av deras innehåll. För att kunna urskilja hur brottsoffret beskrivs och kunna förstå artiklarna ur ett viktimologiskt perspektiv, var den tidigare presenterade teoretiska ramen i åtanke vid genomläsningen av artiklarna. I den inledande delen presenteras först en övergripande helhetsbild av materialet och hur artiklarna bemöttes diskursivt. Arbetet fortlöpte så att artiklarna lästes igenom ett flertal gånger för att kunna urskilja olika teman från vilka materialet kunde kategoriseras och analyseras. I texterna söktes efter hur själva 14

18 brottsoffret beskrivs, vem som beskrivs ha det yttersta ansvaret för spridningen och vem, om någon, som tillskrivs skulden för det inträffade (Grubb & Turner 2012: 444). Samtliga artiklar berör själva nakenbilderna. Fokus ligger inte på intrånget i privatlivet eller brottet, utan på att det finns nakenbilder på offentliga personer att tillgå via nätet om en vet vart en skall leta. I materialet identifierades olika element som genom artikulation och uteslutande av andra betydelsebildningar kom att tillslutas till moment och fastställas i en brottsofferdiskurs. Brottsofferdiskursens nodalpunkt, utifrån vilken de övriga elementen får sin betydelsebindning fastställd, är hackerintrånget. De olika momenten är; icloud, ansvar, säkerhet, lösenord, kvinnor, samtycke, gärningsman, sexualbrott, brott och skuld. Studiens brottsofferdiskurs är en konstruerad representation av artiklarnas innehåll som byggts ihop av underliggande tecken och element. Som tidigare nämnts i metoden (avsnitt 4) går diskursanalysen hela tiden ut på att dekonstruera de strukturer som utgör vår naturliga omvärld och hitta motstridigheter. Detta görs genom att dela upp diskursen i nämnda element och entydigt kartlägga processen i vilken deras betydelse fastställs (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 36, 56). I analysen presenteras diskursen i tre olika delar, samtliga sammankopplade med varandra under samma struktur. För att analysen skall vara så greppbar som möjligt kommer jag i följande stycke förklara de olika momentens koppling till varandra och således kartlägga diskursens analytiska struktur. Att kartlägga diskursens analytiska struktur innebär inte att kartlägga en objektiv verklighet, utan hur vi skapar verkligheten så att den upplevs som objektiv och självklar (ibid., 40). Diskursen kan beskrivas vara uppdelad i två motstridiga parter som argumenterar för kvinnornas legitimitet som brottsoffer. Det är givet att hackerintrånget är ett brott. Dock innefattar inte det att kvinnorna bemöts i media som brottsoffer. Den ena sidan tillskriver nämligen kvinnorna skulden för det inträffade, den andra tillskriver kvinnorna legitimt brottsofferskap utan skuld. Hackerintrångets betydelsebindning till kvinnorna är främst att en hacker kommit åt nakenbilder på olagligt vis. Det är först när diskursen går via gärningsmannen och att det då rör sig om ett sexualbrott som kvinnorna blir föremål för en diskussion rörande deras legitimitet som brottsoffer. Kvinnorna är såldes en flytande signifikant då elementet får olika betydelsebindningar beroende på hur de ställs mot orsaken till hackerintrånget och en eventuell gärningsman (Bergström & Boréus 2012: 365f.). Andra element inom diskursen är sexualbrott och samtycke. Även om kvinnorna erkänns blivit hackade verkar inte hackerintrånget räcka till som brott utan behöver stärkas ytterligare av elementen sexualbrott och samtycke för att kvinnorna skall bli föremål för diskussionen gällande legitimt brottsofferskap. Genom att elementen artikuleras i samverkan med varandra och ges bestämda betydelsebindningar låses deras relationer samman och bildar olika moment inom diskursen. En del av diskursens beskaffenhet är att dessa moment, på grund av att deras betydelsebindningar fastställs med hjälp av varandra, återkommer i flera olika delar i analysen. Vidare fastställs diskursen genom det diskursiva fält som uppstår vid uteslutandet av alla andra betydelser tecknen kan ha och de andra möjliga sätt de 15

19 kan vara relaterade till varandra. Ansvar inom brottsofferdiskursen utesluter tillexempel den betydelsebindning ansvar skulle tänkas ha i en gärningspersondiskurs. 5. Resultat och analys I den här delen presenteras studiens analys och resultat med utgångspunkt i den tidigare presenterade brottsofferdiskursen. Genom att återkoppla analysen till studiens teoretiska ram avses även kunna presentera ett resultat som motsvarar studiens syfte, att undersöka hur händelsen ifråga, så som den rapporterades i svensk nyhetspress, kan förstås ur ett viktimologiskt perspektiv, samt svarar på studiens frågeställning; Hur framställs händelsen i media, vilka termer är återkommande? Vilka grundantaganden görs, vad tas för givet? Studiens syfte innefattar även att undersöka hur medias representation av händelsen kan bidra till att reproducera och konstruera brottsoffer i ett fall där det finns motstridigheter inom diskursen gällande brottsoffrets legitimitet. 5.1 Den lämpliga väktarens ansvar för säkerhet Trots att det är ca 100 personer vars bilder blivit stulna fokuserar samtliga artiklar på att just en specifik skådespelerskas nakenbilder spridits över internet. I ett fåtal texter nämns förutom den specifika kvinnan tre till åtta andra kvinnor vid namn vars bilder publicerats på internet i samband med hackerintrånget. Det förekommer en viss skillnad på vilket sätt artiklarna förklarar hur bilderna kom att spridas på internet. En del skriver att en hacker på okänt sätt kommit över bilder 17, andra att bilderna läckt från icloud 18, somliga menar att det handlar om en nakenskandal 19 och vissa beskriver händelsen som en stöld och att personer bakom hackerintrånget inte är hackers utan sexualbrottslingar 20. Det går även att finna mönster i att artiklarna uppmanar läsaren att skydda sig själv, fundera kring vilken information som sparas i molnet och se över sina lösenord till diverse internetbaserade tjänster så att inget liknande skall komma att hända dem. Lägg inte nakenbilder i molntjänster och undvik att använda din hunds namn i lösenord. Det är nätexperten Peter Forsman bästa tips till den som oroar sig för stöld av privata bilder. (Englund, DN 2014) 17 Nilsson, Aftonbladet 2014; Englund, DN 2014; Sohl Stjernberg, Expressen 2014a 18 Läckta nakenbilder väcker vrede, SvD 2014; Sundkvist, SvD 2014; Höglander, Skånska Dagbladet Hammar, Expressen 2014; Kapade nakenbilder skadar Apple, Dagens Industri Läckta nakenbilder väcker vrede, SvD 2014; Malmlöf, Expressen

20 Detta, att poängtera att inte spara nakenbilder i molntjänster samt vikten av starka lösenord, är ett genomgående tema i det empiriska materialet. En del av diskursens beskaffenhet 21 innefattar att exakt denna dynamik är även återupprepande och genomgående tema i hela analysen (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 32, 43). Genom att upplysa läsare om att inte spara nakenbilder i molntjänster, samt se över sina lösenord förmedlas även en genomgående föreställning om att kvinnorna själva ansvarar för sin egen säkerhet på internet. Det förekommer även indikationer på att de, just på grund av att de är offentliga personer, inte borde haft privata bilder i molnet. Detta då deras offentlighet innefattar att det har en större hotbild mot sig än allmänheten gällande att utsättas för kränkningar av privatlivet. I enlighet med Ryans (1971) tes om victim blaming råder det en uppfattning om att kvinnorna är de som har problemet ifråga då de är deras egen inkompetens och okunskap kring molntjänstens säkerhet som förorsakat och möjliggjort bildernas omfattande spridning (ibid., 8-9). Kvinnorna förväntas besitta en kunskap kring hur internet fungerar och på förhand inse riskerna med att ha nakenbilder sparade i servrar tillhörande en extern part. Genom att som i citatet poängtera att inte spara bilder i molntjänster indikeras en idé gällande att det inte går att lita på att Apple skulle kunna agera en säker väktare för ens privata egendom. Detta är förekommande flertalet gånger i materialet, att det är naivt att lita på att storföretagen kan vakta över känslig information. Citatet knyter även an till en föreställning avseende det samband Holt och Bossler (2013) visade, som tyder på att personer med privata datorfärdigheter agerar egna lämpliga väktare. Att de med högre nivå av datorkunskap löper mindre risk att drabbas av hackerintrång eller andra typer av fel i olika programvaror (ibid., 432). Ju mer avancerad datorkunskap kvinnorna har, desto bättre, och tryggare, kan de förvara sina bilder och skydda sitt material från hackers. I enlighet med Holt och Bossler kan en person med rätt typ av kunskapsgrundade förutsättningar med största säkerhet agera väktare för sin privata dator, men det är näst intill omöjligt att vakta över den information som ligger hos en extern part. I spåren av att privata nakenbilder på kändisar läckt ut från Icloud kommer Apple de kommande veckorna att förbättra säkerheten kring molntjänsten. [ ] Företaget kommer bland annat att skicka ut varningar när någon försöker ändra ett lösenord, återställa Icloud-data i nya enheter eller när någon försöker logga in för första gången på en ny Apple-enhet [ ] Den rättmätiga användaren ska också få tillgång till verktyg som gör det möjligt att återfå kontrollen över kontot. Apple vill också öka medvetenheten kring vikten av starka lösenord. (Högre säkerhet kring molntjänst, SvD 2014) 21 Som tidigare nämnts byggs diskursen upp av ett ständigt konstruerande språk och en del av diskursanalysens genomsyrande struktur är att de olika momentens betydelsebindningar binds fast i förhållande till varandra. Detta innebär att ett moment kan bidra till att förklara ett annat moments betydelsebindning och nämns då på flera olika ställen i analysen. 17