Rapport R59:1980 Instaationer i ferbostadshus byggda1930--1955 Lennart Berndtsson m f INsrrrurET FöR BYGGDOKUMENTATION Accnr ~ ~ ~. Piac~ DYGGDOI~ Institutet för byggdokumentation Häsingegatan.. i.(y 113 31 stockho m, Sweden 08-34 01 70 Teex 125 63
R59:1980 OMBYGGNAD - INVENTERING AV INSTALLATIONER I FLER BOSTADSHUS BYGGDA 1930-1955 Lennart Berndtsson Lennart Granstrand Lennart Gunnarsson Sören Lindgren Denna rapport hånför sig ti forskningsansag 790405-1 från statens råd för byggnadsforskning ti Wahings Instaationsutvecking AB, Danderyd.
I Byggforskningsrådets rapportserie redovisar forskaren sitt ansagsprojekt. Pubiceringen innebär inte att rådet tagit stäning ti åsikter, sutsatser och resutat. R59:1980 ISBN 91-540-3252-0 statens råd för byggnadsforskning, Stockhom LiberTryck Stockhom 1980 052761
INNEHÄLL. 1.2 2 2.1 2.2 2.3 2.4 INLEDNING Bakgrund Projektets syfte och genomförande SAMMANFATTNING. Utredningens syfte Tekniska funktionskrav Myndighets- och boendekrav Utvecking av produkter och instaationsteknik m m 5 5 7 9 9 9 13 14 3 UTVECKLINGEN INOM INSTALLATIONSOMRÄDET UNDER PERIODEN 1930-1955.. 3. Amänt.......... 3.2 Vatten- och avoppsinstaationer 3.2.1 Röredningar för spi- och regnvatten 3.2.2 Röredningar för tappvatten 3.2.3 Instaationer i ägenheterna 3.2.4 Instaationer i tvättstugor 3.3 Värmeinstaationer 3.3.1 Värmesystem 3.3.2 Fanninstaationer 3.3.3 Rörsystem 3.3.4 Radiatorer 3.3.5 Värmeregering 3. 4. Rörföräggning 3.5 Luftbehandingsinstaationer 3.5.1 Ventiationsprinciper 3.5.2 Syst em med sjävdragsventiation 3.5.3 Ventiationssystem med frånuftsfäkt 3.5.4.Materia i ventiationskanaer 3.6 Einstaationer 3.6.1 Eektriska edningsnät 3.6.2 Eektriska apparater 4 4.1 4.2 4.2.1 4.2.2 4.2.3 4.3 4.3.1 4.3.2 4.3.3 4.4 4.5 4.5.1 4.5.2 NUVARANDE INSTALLATIONSSTANDARD Amänt... Vatten- och avoppsinstaationer Ledningar för spi- och regnvatten Ledningar för tappvatten Sanitetsapparater, Värmeinstaationer Ledningar för värme med ventier Radiatorer och konvektorer Värmecentraer Luftbehandingsinstaationer Einstaationer. Eektriska edningsnät Eektriska apparater 15 15 f) 16 18 19 20 20 20 20 21 21 21 22 23 23 23 26 29 29 29 31 33 33 33 33 36 37 44 44 45 46 49 51 51 51 5 5.1 5.1.1 5.1.2 5-1.3 5.1.4 MÖJLIGHETER ATT BEHÅLLA BEFINTLIGA INSTALLA TIONER VID UPPRUSTNING RESPEKTIVE OMBYGGNAD Tekniska funktionskrav Vatten- och avoppsanäggning Värmeanäggning Luftbehandingsanäggning Eanåggning 55 55 55 58 59 60
5.2 6 '7 Amänna myndighets- och boendekrav m m MÖJLIGHETER ATT TILLÄMPA NY TEKNIK FÖRSLAG TILL FORTSATT ARBETE 63 65 6'7 LITTERATUR 69 BILAGA Förteckning över besiktigade fastigheter '73 BILAGA 2 Besiktningsformuär för vvs-instaationer '75 BILAGA 3 Besiktningsformuär för e-instaationer 91 BILAGA 4 Intervjuformuär - vvs... 101 BILAGA 5 Intervjuformuär - e... 10'7 BILAGA 6 Förteckning över intervjuade 113
5 INLEDNING 1.1 Bakgrund I början av 1930-taet var bostadsbristen mycket stor i storstadsområdena. Det var främst arbetarkassen som drabbades eftersom bristen i stort sett endast gäde mindre ägenheter med åga hyreskostnader. Tigången på större ägenheter för de mer väbärgade var fortfarande god. Den åga utbyggnadstakten för ferbostadshus under 1920-taet minskade ytterigare under 1930-taets första år ti föjd av den amänna ekonomiska krisen. Den nya ekonomiska poitik som ineddes under 30-taets första häft inriktades b a på att minska arbetsösheten. Byggnadsproduktionen gynnades därför eftersom både sjäva byggandet och framstäningen av byggnadsmateria är mycket arbetskrävande. Detta medförde att antaet färdigstäda ägenheter i ferbostadshus ökade kraftigt under 30-taet. Med hänsyn ti efterfrågan producerades huvudsakigen mindre ägenheter med ett eer två rum. Under 40-taets första år minskade åter byggnadsproduktion p g a det ekonomiska äget men Ökade därefter på nytt tack vare statiga stödåtgärder ti en ny kumen ca 1950. Under 50-taets början skedde en kraftig minskning av byggnadsproduktionen ti föjd av ågkonjunkturen. Figur 1.1 visar byggnadstakten för ferbostadshus under 1930-1950- taen. gh L,OO 000 300 000 200 000 100 000 i 1931-L.O 1941-50 1951-60 Figur 1.1 Antaet f'ärdigstå.da ägenheter i ferbostadshus 1931:..1960 fördeade på 10-å.rsperioder.
6 Som framgår av figur 1.1 färdigstädes ca 190.000 ägenheter 1931-1940, ca 280.000 1941-1950 samt ca 420.000 under 1951-1960. Totat bygges ca 900.000 ägenheter under perioden 1931-1960. En avsevärd de av vårt nuvarande bestånd av ferbostadshus utgörs såunda av byggnader uppförda under perioden 1930-1955. Figur 1.2 visar antaet ägenheter i ferbostadshus vid bostadsräkningen 1975 fördeade på byggnadsperioder, regioner och storek. Anta tgh i ferfamijshus 1000-ta 1 350 i 300 ~---------- ----- ------- G"h Storstadsomr. 11Jt- 250 --- 1111 Lgh,- 1 R ok!j Lgh 2 RoK L.J Lgh c 3 R ok 200 1-----~--- ------ ---- -. Orter~ 2000 inv. exkl storstadsomr. Orta < 2000 inv. i!.- Figur 1.2 Anta ägenheter i ferbostadshus 1975 fördeade på byggnadsperioder, regioner och storek. /30/ Det totaa antaet ägenheter som återstår efter rivning m m i -bei'intiga ferbostadshus som färdigs'täts under -30"-, 4o- o cn. 50-taet uppgår ti ca 180.000 st, ca 270.000 st respektive ca 4oo.ooo st. Detta innebär att över 90 % av de under perioden 1930-1960 färdigstäda ägenheterna fortfarande nyttjas. Det totaa antaet ägenheter i ferbostadshus år 1975 uppgår ti ca 2.000.000 st varför 30-50-tashusen omfattar ca 40 %. Under sutet av 20-taet förändrades byggnadssättet för ferbostadshus. Istäet för att bygga husen kring gårdar uppfördes de i raka ängor i form av s k amehus. Två vanigt förekommande hustyper är s k smahus och tjockhus, se figur. 3.
7 Figur 1.3 Lamehus av "smahus"- respektive "tjockhus-" typ. /22/ En viktig skinad mean sma- och tjockhusen är att smahusen har jusa badrum medan tjockhusens badrum saknar fönster. Under sutet av 40-taet och i början av 50-taet ersattes smahustypen devis med en något bredare hustyp. Ferbostadshus från perioden 1930-1955 innehåer små variationer i panösning och byggnadsutformning. Detta innebär att de byggnadstekniskt utgör en reativt enhetig grupp i vårt byggnadsbestånd. 1.2 Projektets syfte och genomförande Avsikten med denna utredning är att undersöka den tekniska standarden hos befintiga vvs- och e-tekniska instaationer i byggnader uppförda unn"'r perioden 1930-1955. Detta för att b a ge kunskapsunderag för en översiktig bedömning av vika instaationer som kan bibehåas vid upprustning och ombyggnad under 1980-~aet. Utredningsarbetet har omfattat itteraturstudier, intervjuer med entreprenörer och fastighetsförvatare samt besiktningar av instaationer i ferbostadshus. Litteraturstudierna har b a omfattat en itteratursökning genom Institutet för Byggdokumentation och genomgång av tidningsägg för "Rörinstaatören", nuvarande "VVS-Forum". En förteckning över 34 st in~ervjuade_personer redovisas i biaga 6. Intervjuerna genomfördes vid personiga besök, genom teefonsamta samt genom att intervjuformuär översändes för ifynad. Biaga 4 och 5 innehåer exempe på ifyda intervjuformuär. Eftersom intervjufrågorna i formuären ej var reevanta för aa kategorier av intervjuade personer användes dessa iband endast som checkistor över vika frågor som skue behandas.
8 Besiktningarna företogs i 12 st ferbostadshus i syd- och meansverige varav 5 st är privatägda, 4 st tihör amännyttiga bostadsföretag och 3 st är bostadsrättsfastigheter. I biaga redovisas fastigheterna. Besiktningarna utfördes i enighet med de arbetsrutiner som redovisas i BFR-rapporten "Bedömning av instaationer i moderniseringsfastigheter" /9/. Såunda okuärbesiktigades vvs- och einstaationer i tekniska utrymmen, käare, trapphus och övriga amänna utrymmen samt några typägenheter i varje hus, Härvid användes formuär med instaationer i respektive rumskategori förtryckta som checkistor vid besiktningarna. Se biaga 2 och 3. Rapporten innehåer resutaten av intervjuer och besiktningar samt exempe på ifyda intervju- och besiktningsformuär. För dem som önskar ta de av det kompetta bakgrundsmateriaet finns detta tigängigt genom: Institutet för Byggdokumentation Häsingegatan 49 113 31 STOCKHOLM Te: 08/34 01 70 Ref: BFR-projekt 790405-1 Ett varmt tack riktas ti dem som har bidragit ti projektets genomförande genom att ge synpunkter i intervjuer eer som stät besiktningsfastigheter ti förfogande. Ett särskit tack riktas ti ingenjörerna Axe Pettersson och Bengt Järnstedt samt civiingenjör Sven Romedah som väviigt granskat sakinnehået avseende rör- respektive ventiationsinstaationerna under perioden 1930-1955. Arbetet har bedrivits vid Wahinga Instaationsutvecking AB med ---e vihngenjörsören.--liniigrensomprojektedareoc:n-e:tviiingenjö-= - rerna Lennart Berndtason och Lennart Granstrand som.utredningsmän. Etekniska frågor har handagts av ingenjör Lennart Gunnarsson.
9 2 SAMMANFATTNING 2.1 Utredningens syfte Vid bostadsräkningen 1975 var antaet ägenheter i ferbostadshus uppförda under perioden 1930-1955 ca 2 mij. Detta innebär att ca 4o % av samtiga ägenheter i ferbostadshus tihör denna byggnadsgrupp. Byggnaderna är i amänhet av amehustyp av viken oika varianter förekommer varav s k smahus och tjockhus utgör vanigt förekommande hustyper. Byggnadsgruppen har endast i begränsad omfattning varit föremå för upprustning eer ombyggnad. Syftet med denna utredning har varit att undersöka den tekniska standarden hos vvs- och etekniska instaationer i byggnader från perioden 1930-1955. Detta för att b a ge kunskapsunderag för en översiktig bedömning av vika instaationer som kan bibehåas vid upprustning eer ombyggnad under 1980-taet och för att få en uppfattning om vika resurser de erforderiga åtgärderna kommer att kräva. 2.2 Tekniska funktionskrav Den tekniska ivsängden har idag passerats för åtskiiga instaationer i ferbostadshusen byggda 1930-1955. Ti stor de har fastighetsbeståndet endast varit föremå för service och reparationer i sådan omfattning att instaationer och byggnad fungerat tifredsstäande. I många fa har mer omfattande åtgärder av ekonomiska skä skjutits på framtiden viket resuterat i eftersatt underhå. För stora dear av det betraktade fastighetsbeståndet är det därför ej ängre tekniskt eer ekonomiskt motiverat att genomföra okaa reparationer och utbyten av exempevis trasiga rördear. Istäet krävs mer omfattande åtgärder. Utredningen har visat att för vissa instaationer i ferbostadshusen från 1930-1955 kan generea sutsatser dras beträffande den tekniska standarden och därför riktinjer ges för åtgärder i samband med upprustning eer ombyggnad. Övriga instaationers kondition varierar väsentigt ti stor de beroende på att utbyten redan har skett viket innebär att de erforderiga åtgärderna för att få tekniskt acceptaba instaationer iband varierar både från hus ti hus och från ägenhet ti ägenhet. Instaationer från krigsperioden och åren närmast därefter innehö krismateria i viss utsträckning och var ofta av sämre kvaitet. Instaationer med dåiga krismateria finns dock endast kvar i begränsad omfattning i det nuvarande husbeståndet. Däremot förekommer exempevis avoppsrör av tubrör, gavaniserade tappkavattenedningar m m som instaerats som krismateria. Dessa instaationer har dock visat sig ha ungefär samma ivsängd som ordinarie materia. Krismateriaen har såunda i en de fa fått sämre rykte än vad som motsvaras av dess kvaitet.
O sättningsskador har förekommit i det undersökta byggnadsbeståndet. Detta har medfört att avoppsedningar i käargov har havererat, att vertikaa avoppsstammar har krupit ur sina muffar i käaren samt att servisedningar för vatten och avopp har brustit i husiv. Dessa skador är i amänhet av ädre årgång varför akuta åtgärder ej krävs idag. Resutatet av utredningen visar att edningsnäten för spi- och tappvatten är i behov av utbyte i fertaet hus uppförda före 1950. Däremot är edningsnäten för värmedistribution i amänhet i godtagbart skick. Sanitetsapparaternas kondition varierar. Generet kan sägas att kvarvarande sanitetsporsin av fajanstyp och diskbänkar av gjutjärn eer zinkpåt är i behov av utbyte. För övrigt erfordras utbyte om apparaterna är skadade eer har dåig ytfinish. Tvättstä och diskbänkar utrustade med tappventier i stäet för bandare bör också bytas. Ädre tappventier, bandare och speanordningar för WC medför iband probem vid anskaffning av reservdear viket också kan motivera utbyten. För tvättstugorna kan inga generea riktinjer ges för vad som kan behåas eftersom den tekniska standarden varierar från fa ti fa. Om inga standardhöjande åtgärder företagits sedan 1940- taet är det sannoikt nödvändigt att byta hea den befintiga tvättstugeinstaationen. Panncentraernas kondition är också varierande. I de fa pannbyten har genomförts under 1970-taet är i amänhet instaationerna acceptaba. I ädre instaationer uppfyer brännar- och regerutrustning ej kraven på god energihushåning. För övrigt är rörinstaationernas isoering i amänhet dåig för instaationer före ca 1960 viket också är oacceptabet.med hänsyn ti värmekostnaderna. Det övervägande antaet byggnader från den betraktade tidsperioden är utrustade med sjä1rdragsventiation. Dessa system motsvarar ej dagens krav på god ventiationsstandard. Möjigheten att bibehåa sjävdragssystem vid ombyggnad är idag begränsad. I nästa utgåva av Svensk Byggnorm förväntas att regerna ändras så att sjävdragssystem eer system med tryckfäktar i ägenheterna ej kommer att godtas. Befintiga ventiationssystem av sjävdragstyp kommer såunda med största sannoikhet ej att kunna bibehåas vid ombyggnad. Detta innebär att ventiationsstandarden kommer att förbättras avsevärt i samband med ombyggnader av det ädre fastighetsbeståndet. Inför en ombyggnad täthetskontroeras de befintiga sjävdragskanaerna av skorstensfejarmästaren. Denna avgör vika kanaer som är i acceptabet skick för att nyttjas i det nya fäktsystemet. Befintiga einstaationer kan endast behåas i mycket begränsad utsträckning. Endast skyddsrör, pastisoerade edningar och de något modernare variationerna av ecentraer kan behåas. Orsaken ti att så iten de av einstaationerna kan behåas är främst risken för oyckor ti föjd av de gama instaationernas sämre säkerhetsegenskaper.
11 Tabe 6,1 avser att ge en översiktig bid av vad som kan behåas vid en upprustning för en 10-15 årsperiod respektive en ombyggnad för en 20-40 årsperiod på basis av ovanstående utredningsresutat, Tabe 6.1 Instaationer i ferbostadshus från 1930-1955 som kan bibehåas vid en upprustning för en 10-15 årsperiod (U) respektive ombyggnad för en 20-40 årsperiod (O) Anäggning Instaations- Kan i amänhet Kan i vissa Kan ej bekomponent behåas fa behåas håas Vatten- och avopp G j ut,j ärnsrör För spivatten, sandgjutna För avopp från bad, wc instaerade efter ca 1950, centrifugagjutna u o u o För avopp från bad, wc instaer ad e före ca 1950, centrifugagjutna u () För köksavopp instaerade efter ca 1950 centrifugagjutna u o För köksavopp instaerade före ca 1950 centrifugagjutna För regnvatten u o u o Gavaniserade stårör För tappkavatten u o KOJ2J2arrör För tappkavatten u o För tappvarmvatten och vvc u o Rörisoering u o
12 Anäggning Instaations- Kan i amänhet Kan i vissa Kan ej bekomponent behåas fa behåas håas. SanitetsaEEarater Sanitetsporsin från 1930-taet u o Sanitetsporsin från 1940-1955 u o Diskbänkar gjutna eer av zinkpåt u o Diskbänkar av rostfri påt u o Tvättstugeinstaationer u o Värme Pannor u o Regerutrustning u o Rörsystem, amän t u o Expansionsedning och expansionskär från 1930-taet Rörisoering u o Ventier u o -------- ------ ------------- -----~- Radiatorer u o Luftbehanding Kanaer Fäktar u o u o u o Einstaationer Eedningar Instaerade före ca 1950-1955 Instaerade efter ca 1950-1955 u o Skyddsrör Ecentraer av ädre typ (före ca 1945) u o u o u o Ecentraer av modernare typ (efter ca 1945) u o
13 Anäggning Instaationskomponent Kan i amänhet behåas Kan i vissa Kan ej befa behåas håas Strömstäare, uttag, armaturer u o Förutom de rent tekniska funktionskraven enigt ovan finns det andra faktorer som styr vad som kan bibehåas av instaationerna vid upprustning eer ombyggnad viket berörs i föjande avsnitt. 2.3 Myndighets- och boendekrav Grundäggande för boendestandarden idag är bostadssaneringsagens krav avseende ägsta godtagbara standard. Dessa krav är med enstaka undantag uppfyda för ferbostadshus från perioden 1930-1955. Byggnormens krav på utrustning, avstäningsytor, bänkmått m m i kök ska erterstravas vid en ombyggnad. Dessa krav får dock frångås i enighet med vad som anges i Kommentarer 1975:5 och 71omb. Här anges exempevis att diskbänkens böjd får vara ägst 85 cm. Om minimikravet på diskbänkshöjden ej uppfys i ägenheterna måste bänkarna demonteras och nytt underrede byggas. Vid en sådan åtgärd är det motiverat att byta diskbänksbesag som i övrigt ej uppfyer gäande standardmått. Vid samma tifäe byts ämpigen även bandaren så att hea diskbänksinstaationen ersätts. Beträffande badrummen finns möjigheter att instaera kortare badkar än kar av normaängd 160 cm om detta ej ryms. Då ska i första hand kar med ängde~ 140 cm instaeras. I andra hand väjs sittbadkar. Även duschanordning utan badkar kan godtas. Åtgärder i hygienrum som kräver demontering av befintig sanitetsutrustning motiverar i många fa utbyten. För ombyggnad gäer samma krav som för nybyggnad nämigen att varmvattenmätare ska instaeras i varje ägenhet. Om en ägenhet för varmvatten från exempevis tre stammar krävs tre mätare för ägenheten. Ett myndighetskrav som ofta medför stora och kostsamma ingrepp i byggnaden är bestämmesen om att hiss ska instaeras vid fer än två våningar. Detta gäer även kravet på mekaniska frånuftssystem. Dessa båda bestämmeser medför dock avsevärt böjd boendestandard. Dessutom medför ventiationsbestämmesen att risken för hög radonh~t i ägenheter minskar i den stora de av det betraktade byggnadsbeståndet som innhåer radonhatigt byggnadsmateria.
14 2.4 Utvecking av produkter och instaationsteknik m m Eftersom krav på ökade ytor och inredningsmått initierar omfattande och kostnadskrävande åtgärder både på bygg- och instaationssidan kan det vara av intresse att utvecka särskida instaationskomponenter för användning vid ombyggnader. Instaationsarbetena kan också förenkas om nya komponenter utveckas som är särskit anpassade för utbyte av ädre instaationer. Den stora ombyggnadspotentiaen bör motivera att särskida produkter och metoder tas fram för att förenka ombyggnadsprocessen. Samspeet mean de tekniska kraven samt kraven från de boende och myndigheterna är dessutom av största betydese för att upprustningen eer ombyggnaden ska få ett tota t sett gott r.esutat.
15 3 UTVECKLINGEN INOM INSTALLATIONSOMRADET UNDER PERIODEN 1930-1955 3.1 Amänt Tidsperioden 1930-1955 kännetecknades av en omfattande teknisk utvecking beträffande tiverkningsmetoder, materia, system och instaationskomponenter. Vidare bedrevs ett värdefut standardiseringsarbete viket b a begränsade antaet rördimensioner och gängor. Under krigsperioden 1939-1945 och åren närmast efter krigssutet var bristen stor på råvaror och materia för vvs- och einstaationer. Detta orsakades av den kraftigt minskade importen och den statiga styrning av metaråvarafördeningen som bev föjden av detta. Det medförde att oika ersättningsmateria, av sämre kvaitet, s k krismateria, nyttjades vid byggnadsproduktionen. Användning av pastmateria i röredningar o d förekom ej under denna period. Däremot övergick man från att använda gummiisoerade eedningar ti edningar med pastisoering under 1950- taets början. Före kriget var importen mycket stor av b a rör för vatten och avopp. Tack vare den inhemska industrins utbyggnad minskade importberoendet av sådana produkter avsevärt under den senare deen av perioden. I sutet av 1940-taet rationaiserades byggnadsproduktionen påtagigt. Man övergick b a ti att tiverka så mycket som möjigt av rörsystemen i verkstäder i stäet för på byggpatsen. För detta ändamå uppfördes verkstadsbodar i ansutning ti bygget som exempe på rationaiseringssträvandena visas i fig 3.1 det standardbadrum med det s k AB-bocket som framtogs av arkitekt SAR Arvid Bjerke för HSB:s räkning. AB-bocket möjiggjorde att rörarbetet förenkades betydigt och detta badrum med AB-bock kom att utföras i mycket stor omfattning.
16 --Figur 3.1 Exempe på ra-tionaiserad -rörinstaation AB-bocket framtaget av arkitekt SAR A Bjerke för HSB /3/ 3.2 Vatten- och avoppsinstaationer 3.2.1 Röredningar för spi- och regnvatten Invändigt föragda röredningar för spi- och regnvatten utfördes under hea tidsperioden 1930-1955 av gjutjärn. Undantag utgörs av instaationer under kriget och strax efter som devis utfördes av andra materia s k krismateria p g a den rådande bristsituationen. Före andra värdskriget var importen mycket stor av normaavoppsrör och rördear av gjutjärn från framförat Tyskand och Poen. I Sverige tiverkades rör huvudsakigen vid Åkers styckebruk men eftersom dessa sandgöts var de kvaitativt underägsna och dyrare än de centrifugagjutna sömösa rör som tiverkades i Tyskand. Rördear, som även utomands sandgöts, tiverkades vid ett ferta inhemska gjuterier. Importen var dock även i detta fa större_ än produktionen i Sverige. De sandgjutna rörens godstjockek varierade kraftigt. Den stipuerade godstjockeken 4 mm kunde variera mean 2 och 6 mm. Vidare var den markerade söm som uppstod vid gjutningen speciet käns-
17 ig för korrosion. I sandgjutna rör förekom dessutom ofta porositete~ i godset, som vid en första besiktning var svåra att upptäcka, men som kunde orsaka äckage då de varit i bruk under några år. De sömösa centrifugagjutna rören hade däremot ett mycket tätare gods och kännetecknades av en mycket jämn godstjockek. Det var först i sutet på 40-taet som en inhemsk produktion av centrifugagjutna rör startades b a vid Åkers styckebruk. Under åren fram ti krigsutbrottet s.amt i viss mån även under och strax efter kriget förekommer s k RW-rör i avoppsinstaationer i stäet för normarör av gjutjärn. RW-(Rain- Water-)rören var en typ av gjutjärnsrör som företrädesvis nyttjades i Engand för avedning av regnvatten. Godstjockeken var mindre än i normarör varför ivsängden bev kortare ti föjd av korrosion. Dessa rör tiverkades endast i kenare dimensioner med maxima diameter 75 mm. Bristen på normaavoppsrör under och strax efter kriget kompenserades med att man i stäet i stor utsträckning använde sig av vaniga tubrör i avoppssystemen. Dessa tubrör kunde många gånger vara av dåig kvaitet. Såunda nyttjades b a begagnade ångtubrör. Ett myndighetskrav var i detta fa att rosten först måste knackas bort samt att rören skue asfateras in- och utvändigt. Många av de större rörfirmorna samt fristående smidesverkstäder tiverkade rördear i tubmateria, svetsade på muffar på tubrören och reparerade skadat materia. Visserigen var bristen på normarör stor, men det instaerades dock avoppssystem som var het fria från krismateria. Grossistfirmor som sauförde gjutjärnsrör kvoterade ti entreprenörerna en viss de normarör. Denna kvot var baserad på den mängd materia som entreprenören hade handat hos grossisten före krigsutbrottet. Detta medförde att de större kunderna erhö en reativt stor de normarör och därmed kunde genomföra instaationer som var het fria från krismateria, viket ej var möjigt för mindre eer het nyetaberade entreprenörer. Detta kom av naturiga skä att bi en viktig konkurrensfaktor. I och med bristen på by diktades rörskarvarna med tåggarn uppbandat med cementbruk. Detta bandades ti jämn massa som "drevs in" i skarven. Som ersättning för gjutjärnsrör användes även gaserade errör och betongrör för horisontea avoppsedningar i käare och på vindar. De gaserade errören var dyrare än betongrören och dessutom var tigången på sådana rör dåig viket medförde att betongrör nyttjades i större utsträckning. Betongrör användes för edningar i käargov ända fram ti sutet av 1950-taet. Betongrören evererades i ängder på 60 och 75 cm. Efter kriget kunde även m-ängder erhåas. Skarvarna diktades med tåggarn och cementbruk. Friiggande betongrör hade den nackdeen att de ätt sprack sönder eer bev otäta redan efter ett par års användning. Om däremot rören åg under gjutna käargov där mijön var fuktig förhindrades denna form av söndersprickning. Ett probem med cementrör föragda under käargov var att de ätt knäcktes eer fogarna ged isär vid sättningar i marken. Många sådana skador hade dock sannoikt kunnat undvikas om ämpigare fyningsmassor använts vid rören samt om fogningarna av 2 -- S2
18 rördearna gjorts omsorgsfuare. Regnvattenedningar i käare utfördes av samma materia som spivattenedningar. stuprören, som förades utvändigt på fasad, tiverkades av förzinkade rör av ståpåt. 3.2.2 Röredningar för tappvatten Röredningar för tappkavatten utfördes normat av gavaniserade stårör fram ti 1950-55. Därefter var tigången på koppar god varför detta materia med bättre korrosionsegenskaper och enkare fogmetoder fick ersätta stårören. Övergången ti kopparrör skedde dock stegvis. I första hand utfördes stamedningar och koppingsedningar med kopparrör medan huvudedningar i käare fortfarande under hea 1950-taet utfördes av gavaniserade stårör. Gavaniserade stårör visade sig vara ett oämpigt rörmateria för tappvarmvattenedningar p g a korrosionsbenägenheten. Under 1930-taets första år diskuterades ämpigheten att istäet utföra sådana edningar av kopparrör med avsevärt ägre korrosionsrisk. Farhågor fanns dock beträffande förgiftningsrisken ti föjd av utfäd koppar i vattnet eftersom detta kunde användas för förtäring. Mätningar visade emeertid att kopparutfäningen var så iten att kopparrör kunde användas utan att vattnet bev häsovådigt. Detta fick ti föjd att tappvarmvattenedningar normat utfördes av kopparrör utom under krigsperioden då man p g a materiabrist var tvungen att devis utnyttja gavaniserade stårör. I dessa fa utfördes i första hand de ätt utbytbara huvudedningarna i käarvåningarna av stårör medan man om möjigt utförde infäda stamedningar och koppingsedningar av kopparrör. Då tigången på koppar åter bev god utbyttes stårören mot kopparrör. Dessa åtgärder initierades av statiga bidrag. På vissa stäen i andet fortsatte man dock att även efter kriget instaera gavaniserade stårör för tappvarmvatten. Detta skedde på patser där man har kakrikt vatten, b a i Mamö. Kaken åstadkom ett skyddande skikt som förhindrade korrosion. Man begränsade dock temperaturen på vattnet så att man erhö ett agom tjockt skikt. Vid förhöjd temperatur tiväxer nämigen kakavagringarna och orsakar ogynnsamma effekter såsom kraftigt minskad rörtvärsnittsarea och eventuet stopp i röredningen. Efter 1955 började man dock även på dessa orter använda enbart kopparedningar för både ka- och varmvatten. Instaation av cirkuationsedningar för varmvatten började genomföras i större utsträckning efter kriget. Detta initierades av att man då byggde större värmecentraer, som betjänade fer bostadshus viket b a medförde att man erhö oacceptaba väntetider innan önskad varmvattentemperatur uppnåddes vid de ängst bort beägna tappstäena. Cirkuationsedningarna utfördes iksom tappvarmvattenedningarna av kopparrör. Koppingsedningarna för tappvatten sammanfogades enbart genom ödning fram ti sutet av 1930-taet då de mekaniska koppingarna av typ TA och Securex tikom. Vid dessa metoder donades röret upp efter avspänningsgödgning varefter koppingen mente-
19 rades. Tätningen åstadkoms med en kona som träddes på röret, Kavattenedningarna utfördes normat oisoerade medan varmvattenrören iksom värmerören försågs med isoering. Se 3.3.3. 3.2.3 Instaationer i ägenheterna Den sanitära köksutrustningen utgjordes under 1930-taets början av diskbänkar av zinkpåt eer emajerat gjutjärn. Under denna tid började även diskbänkar av rostfri ståpåt att instaeras. Vid sutet av 1930-taet hade zink- och gjutjärnsdiskbänkarna het ersatts av rostfria bänkar vid nyinstaationer. Diskbänkarna försågs med diskådsbandare som under 1930-taet ofta pacerades på vägg. Sasktratten utrustades med en väggpacerad tappventi för kavatten. Denna tappventi erfordrades ej ängre då nya diskådsbandare med ång svängbar pip började instaeras på 1940-taet. Dessa betjänade både diskåda och sasktratt. Inga större förändringar av kökens sanitära utrustning har skett under senare deen av perioden 1930-1955. Under 1930-taet började man amänt instaera badkar i ägenheterna. Det förekommer dock hus med bad i käare och i enstaka fa med gemensamma toaettrum från denna tid. Badkaren utfördes normat i emajerat gjutjärn. I de festa fa "inmurades" badkaren viket innebar att badkarssidan dodes av en kakesatt mur försedd med inspektionsucka. Under 1940-taet började dock även östagbara badkarsfronter och gavar av emajerad ståpåt instaeras. P g a materiabrist användes i mindre utsträckning även patsbyggda badkar under kriget och åren närmast därefter. Dessa tiverkades av byggnadsmateria med b a kakebekädnad. Badkarsbandaren var försedd med antingen hand- eer takdusch. I vissa fa fanns dock båda duschaternativen instaerade. Redan under 1930-taets början instaerades tystspoande vattenkosetter med specisternen inbyggd i kosetten. Om vattentrycket var tiräckigt högt instaerades kosetter utan specistern försedda med en speventi för direkt sponing med kavatten. Tvättstäen förseddes under periodens inedning med separata tappventier för kat och varmt vatten. Under 1940-taet bev det dock vanigare att instaera tvättstäsbandare. Vattenkosetter och tvättstä tiverkades i början av 1930-taet av fajansporsin. Detta materia var poröst och fick ätt sprickor och var därför oämpigt från hygienisk synpunkt. Under senare deen av 1930-taet övergick man ti sintrat porsin viket är ett avsevärt bättre materia. Håbarheten för sag och rengörbarbeten är god. Badrummen utrustades under hea perioden med govbrunnar av gjutjärn. Koppingsedningarna i badrummen monterades i de festa fa syniga på vägg. Endast i badrum med hög inredningsstandard förades rören doda i väggsitsar.
3.2.4 Instaationer i tvättstugor 20 Ferbostadshusen utrustades under hea perioden 1930-1955 i stor utsträckning med koektiva tvättanäggningar, som i de ~esta ~a ~örsågs med eektriskt drivna tvättmaskiner. Under 1930- och 1940-taet nyttjades o~a gas ~ör uppvärmning av vattnet i tvättmaskinerna om ~astigheten hade gasedning. I annat ~a nyttjades evärmda maskiner. Tvättavdeningarna utrustades med särskida torkrum med cirkuationsu~tvärmare. Som värmemedium nyttjades under 1930-taet hetvatten ~rån pannanåggningen. Under den senare deen av perioden användes i större utsträckning evärme. Torkskåp och torktumare som kräver betydigt mindre utrymmen ~ör torkning av tvätt instaerades ej i nämnvärd om~attning under den betraktade perioden. 3.3 Värmeinstaationer 3.3.1 Värmesystem Under hea perioden 1930-1955 har nästan utan undantag vattenburna värmesystem av tvårörstyp instaerats i ~erbostadshusen. Under periodens början ut~ördes system ~ör sjävcirkuation i mindre. ~astigheter med iten horisonte utsträckning. Snart övergick man dock ti pumpcirkuation även ~ör små ~astigheter varvid värme ~ördeningen bev säkrare och rördimensionerna kunde minskas. 3.3.2 Fanninstaationer Ferbostadshusen utrustades vanigen med kåarpacerade panncentraer. Dessa var i många ~a gemensamma ~ör ~era hus. De van -iga.s-te pannor-tj.a vid--19~~ta~ts --00-r~an- var de-g.j-ut-na--magas±ns- pannorna ~ör koksedning. Värmeregeringen skedde med automatisk dragreguator som regerade u~ti~örsen. Tack vare den automatiska värmeregeringen och stort magasin kunde dessa pannor brinna i minst 8 timmar utan bränsepåtyning. Senare på 193D-taet bev magasinspannor för koedning vanigare e~ersom kokspriserna Ökade. Dessa ut~ördes vanigen i påt. De magasinsedade kopannorna krävde mer skötse p g a koets sämre edningsegenskaper. Mindre arbetskrävande edning erhös med pannor utrustade med stekerapparater för bränseinmatning. Under kriget då tigången på ko och k~ks minskade övergick man devis ti vededning. Sådan edning medförde probem i befintiga magasinspannor e~ersom en ratione vededning kräver större magasinsvoymer. Instaation av pannor avsedda för vededning genomfördes dock endast i mycket iten omfattning. Redan före kriget förekom ojeedning i vissa ferbostadshus. Ojeedningens genombrott kom dock först under sutet av 1940- taet. Däre~er instaerades så gott som utesutande ojepannor med undantag av ett anta gasedade pannor.
3.3.3 Rörsystem 21 Värmerören utfördes UI,der hea den betraktade tidsperioden av stårör. Vid normaa driftförhåanden, då tiförsen av syrerikt spädvatten är mycket begränsad, har dessa rör ång ivsängd varför aternativa, mer korrosionsbeständiga, rörmateria ej har varit motiverade. Under hea perioden 1930-1955 har i huvudsak tre oika isoeringsmetoder tiämpats. Den ädsta metoden som i begränsad omfattning nyttjats även vid periodens sut 'var isoering med nöthårsmatta. Detta materia hade goda isoeringsegenskaper de första Rren men försämrades sedan avsevärt p g a söndertorkning och maangrepp. I viss mån kunde ivsängden förbättras genom att asfatpapp anbringades på in- och utsidan av isoeringen. I mycket stor utsträckning användes kisegur och magnesiamassa som rörisoering under hea perioden. Kisegur anbringades närmast röret för att skydda detta mot korrosionsangrepp från asbestmagnesiamassan. Då magnesiamassan torkat kistrades isoeringsbindor med vattengas runt rören varvid ett reativt tåigt ytskikt erhös. Under 1930-taets mitt började man även att nyttja gasu som isoeringsmateria. Isoeringsegenskaperna var goda men p g a det högre priset kom detta materia adrig att ersätta de båda övriga metoderna under den aktuea perioden. 3.3.4 Radiatorer Under 1930-taet förekom gjutna radiatorer i begränsad utsträckning. Det bev at vanigare att instaera svetsade påtradiatorer av sektions- eer panetyp. Sortimentet var stort eftersom många radiatorfabriker fanns i andet och de tiverkade radiatorer som utseendemässigt skide sig från varandra men från värmeavgivningssynpunkt var ganska ikvärdiga. Under kriget uppstod brist på radiatorer eftersom påttigången var mycket begränsad. Man ersatte därför påtradiatorer med kamfänsrör i så stor utsträckning som möjigt, exempevis i käarvåningar. Radiatorutförandet förändrades mycket itet under perioden 1930-1955. Tack vare standardiseringsarbete 1939-1940 erhös dock enhetighet i fråga om radiatorkoppingar, regeringsventier och uftningsventier viket var ett stort framsteg. 3.3.5 Värmeregering Fram ti mitten av 1930-taet instaerades värmesystem där värmeregeringen skedde genom regering av ufttiförsen ti pannan. Härvid erhös varierande temperatur på vattnet som ämnade pannan. En nackde med sådana system var att pannan arbetade vid åg temperatur under stor de av året, viket gav probem i form av kondensutfäning och korrosion på värme~orna. Dessutom bev tappvarmvattnets temperatur ägre än ca +50 c. som erfordras för diskning. Iband instaerades en särskid panna för beredning av tappvarmvatten för att undvika detta probem.
22 Omkring år 1935 började man instaera shuntkoppade värmesystem, Detta innebar att returvatten frän radiatorerna tifördes framedningsvattnet så att ämpig temperatur med hänsyn ti värmebehovet erhös, Instäningen. av shuntventien var i de festa fa manue men automatiska.termostatstyrda utrustningar fanns att tigå redan på 1930-taet. Tack vare införandet av shuntanordningar kunde panntemperaturen vara hög hea året, viket säkerstäde tappvarmvattenproduktionen samtidigt som korrosionsrisken minskade. Automatiska shuntventier bev vaniga i samband med instaation av automatiska ojeedningsutrustningar under 1950-taet. 3.4 Rörföräggning Under 193G- och 1940-taet strävade man efter att förägga rörstammarna doda i väggarna åtminstone i boningsrummen. Det tidigare vaniga utanpåiggande montaget ansågs vara estetiskt förkastigt. I murverket gjordes ursparningar i form av sitsar i vika spivatten-, värme- och tappvattenedningarna monterades. Efter montaget gjöts sitsarna igen. Under 1940-taet instaerades sitsuckor vid gov viket hade den fördeen att äckage kunde upptäckas i tidigt skede. Under 195G-taet började man åter förägga värme- och tappvattenrör utvändigt des p g a rationaisering av byggnadsmetoderna des med hänsyn ti de underhåstekniska fördearna med synigt montage. Spivattenstammarna förades dock även i fortsättningen doda i sitsar. Figur 3.1 visar exempe på föräggning av rörstammar i ett smahus från 1940. Figur 3.1 Exempe på föräggning av rörstammar i ett smahus från 1940. S = spivatten, K= kavatten, V = varmvatten, VS = värme,
3.5 Luftbehandingsinstaationer 23 3.5,1 Ventiationsprinciper Under hea perioden 1930-1955 instaerades ventiationssystem av sjävdragstyp i de festa ferbostadshus. Under 1950-taet började dock ventiationssystem med frånuftfäkt mer amänt att instaeras särskit i bostadshus med mer än tre våningspan. Figur 3.2 visar hur ventiationssystemen fördear sig under perioden 1945-1975 mean de oika systemtyperna sjävdrag (S), frånuftfäkt (F) samt både från- och tiuftsfäktar (FT). Ande av "'entieraoo bostäd..;r 1955 19 {) 1965 1\170 Figur 3.2 Fördening på oika ventiationssystem för bostadshus från 1945-1975. /12/ 3.5.2 System med sjävdragsventiation Den vanigaste ventiationsprincipen för bostadshus under perioden 1930-1955 är enigt ovan sjävdragsventiationen. Här vid utnyttjas uftens stigkraft i en vertika kana ti föjd av temperaturdifferensen mean kanaens inopp och utopp. Man skijer på två principiet oika typer av sjävdragssystem. Des det ti i början av 30-taet förhärskande ädre systemet ofta benämnt det decentraiserade systemet des ett s k centraiserat system som introducerades i början av 30-taet främst av HSB. Det senare systemet var en tiämpning av de principer för kanaisationen i det mekaniska ventiationssystem som introducerades år 1931 av civiingenjör Sven Romedah. Se 3.5.3. I det. decentraiserade systemet instaerades separata evakueringskanaer från varje bostadsrum eer annat jämförbart utrymme samt från kök och badrum (eer WC). Se figur 3.3
24 Figur 3.3 Decentraiserat sjävdragssystem. /20/ Av figuren framgår att utrymmesbehovet för det omfattande kanasystemet är mycket stort. Den modernare varianten av sjävdragssystem, det s k centraiserade systemet, utformades så att fera rum ventierades med en gemensam frånuftkana, t ex kökets imkana. Dessutom hade ufttiförsen förbättrats genom att justerbara springventier typ Aura, Romedahf m.fi monterats under bonings!'1!ens fönster. I köken saknades springventier varför de övriga rummens uft evakueras via köket. För att möjiggöra denna ufttransport även vid stängda rumsdörrar försågs dörrarna med fasspringor. Liksom i det decentraiserade systemet utrustades badrummen både med tioch frånuftskanaer. Figur 3.4 visar systemutformningen.
25 Figur 3.4 Centraiserat sjävdragssystem. /20/ Som framgår av figuren minskar utrymmesbehovet väsentigt ti föjd av att kanaantaet minskar jämfört med det decentraiserade systemet. Skafferierna utrustades oavsett ventiationssystem med uteuftintag för att få ett svat förvaringsutrymme för ivsmede. Dessa uftintag påverkade ej ventiationssystemet eftersom skafferidörrarna var tättsutande. Det centraiserade systemet ämpade sig bäst för mindre ägenheter och medförde en förenking av kanadragningarna samt en påvisbart förbättrad bostadsventiation. Nackdearna i förhåande ti det decentraiserade sjävdragssystemet inskränker sig ti att man genom de fasförsedda dörrarna ej får en akustisk avskidhet mean de oika rummen. Vidare medför överströmningen mean oika rum spridning av oren uft, cigarettrök m m som. kan vara besvärande. Sjävdragssystemen, är dock behäftade med åtskiiga svagheter. Ventiationsgraden som beror av den termiska stigarkraften är störst vintertid medan man under de varmare årstiderna får en sämre termisk drivkraft och atså en iband nästan obefintig ventiation. Detta är även ogynnsamt från energihushåningssynpunkt då man vintertid önskar begränsa uftväxingen. Vidare är sjävdragssystemen beroende av rådande vindförhåanden och otätheter i huskroppen som kan ge bakdrag i frånuftskanaer och andra icke önskade uftströmningar. Matos från kök eer skämd uft från WC och badrum kan spridas ti angränsande rum och den önskade uftkomforten i ägenheten erhås ej. Man kan såedes ej säkerstäa att man vid sjävdragssystem kan upprätthåa en önskad uftkomfort i ägenheten, varken med avseende på önskade uftföden eer på önskade strömningsriktningar.
26 Vid utformning av sjävdragssystem är det viktigt att tryckfaet i kanaerna bir ågt med hänsyn ti de enigt ovan förekommande små stigkrafterna. Detta medförde att ventiationskanaerna utfördes med stora tvärsnittsareor. Det stora utrymmesbehovet är såedes en föjd des av det stora antaet separata kanaer även vid centraiserat system, des p g a de stora kanaareorna. Dessutom utfördes kanaerna i de festa fa av murverk som är en utrymmeskrävande konstruktion. 3.5.3 Ventiationssystem med frånuftfäkt Ventiationssystem med fäktar nyttjades redan före 1930-taet inom industrin. För ferbostadshus introducerades fäktventiation år 1931 av civiingenjör Sven Romedah. Ett större bostadshus på Sveavägen i Stockhom utrustades då med ett frånuftsystem med fäkt. Därefter genomfördes iknande instaationer i nybyggnader på Gärdet och på Norr Häarstrand i Stockhom. Dessa fastigheter uppfördes med 6-8 våningspan viket skue ha krävt ett stort anta kanaer vid ett sjävdragssystem. Figur 3.5 visar systemutformningen. Figur 3.5 Ventiationssystem med frånuftsfäkt. /19/
27 Som fr~går av figur 3.5 minskade utrymmesbehovet för kanainstaationerna väsentigt jämfört med sjävdragssystem. Likheterna med det centraiserade sjävdragssystemet är stor eftersom man i båda faen har centraiserad utsugning från fera rum samt springventier under fönstren för tiuftstiförse. En skinad är dock att frånuftdonen är ansutna ti bikanaer som ansuts ti huvudkanaen i ovanföriggande våningspan. Det fäktstyrda frånuftssystemet dimensionerades med ågt tryckfa i huvudkanaerna medan bikanaer och frånuftsdon däremot fick ett högre tryckfa. På detta sätt erhös ungefär samma uftföde genom frånuftdonen på oika våningspan. Bikanaerna motverkade även judöverföringen mean våningspanen via kanasystemet. Tiförsen av uteuft via springventier måste ske med beaktande av dragrisken. Ventierna utformades och monterades så att den kaare uteuften bandades vä med rumsuften. Figur 3.6 visar exempe på två vaniga instaationer för uteufttiförse. Figur 3.6 Springventier under fönster för uteufttiförse, /19/ I det vänstra exempet i figuren värmer radiatorn uften innan den ämnar springventien och bandas med den uppåtgående varma uftströmmen, I det högra exempet sker uftbandningen i fönsterbrädans spat nära fönstret, Luftevakueringen sker via kök och badrum varför dessa rum ej är försedda med springventier. Lufttiförse via separat kana ti badrum som vid sjävdragssystem erfordrades ej vid fäktventiation, Istäet försågs badrumsdörren med springa som möjiggjorde överströmning från omgivande rum. Liksom vid sjävdragssystem utrustades skafferierna i fäktventierade hus med uteuftintag.
De vertikaa huvudkanaerna ansöts ti horisontea sa.tningskanaer på vindarna, Då vindsvåningarna nyttjades för förrådsrum m m förades samingskanaerna vid vindsta.k, vanigen ovan hanbjäkarna, så att govet bev fritt från kanainstaationer. Samingskanaerna avsutades i centrat beägna fäktrum. Kanaföräggning enbart på träkonstruktionen t ex hanbjäkarna tiäts ej från brandsäkerhetssynpunkt. stödjärn erfordrades som förankrades i gov eer i murverkskonstruktionen. De centraa fäktr=en betjänade vanigen 10-12 st huvudkanaer varför antaet skorstenar reducerades väsentigt jämfört med sjävdragsventierade hus. Normat erfordrades endast två skorstenar i ett ordinärt bostadshus. nämigen en pannskorsten och en ventiationsskorsten. Fäktarna var vanigen av propeertyp. Dessa hade fördeen att uften kunde passera utan stort tryckfa genom fäkten vid driftstopp varvid systemet då fungerade som ett sjävdragssystem. Nackdear med dessa fäktar var den reativt åga tryckuppsättningen och den höga judnivån. Redan i början av 1940-taet uppfördes de första bostadshusen med den modifierade form av fäktventiation som benämns kontroventiation, Dessa system utrustades vanigen med radiafäktar som möjiggjorde betydigt större tryckuppsättning utan judprobem, Tack vare större tigängigt undertryck var det möjigt att få en stabiare uftbaans i byggnaden, viket b a innebar att uftfödet genom frånuftsdonen påverkades i mindre grad av temperaturväxingar och fönstervädringar. Tack vare tikomsten av en ny typ av frånuftsdon s k kontroventier bev det möjigt att åta donet ta ett större tryckfa utan judprobem. Bikanaerna ti ovanföriggande våningspan erfordrades såedes ej ängre, varför kontroventierna kunde mon:tera~ _9-J.re.}t1; på.j_!rdkana:l~~na..~~_f_igur_3_.]. ~-- 28 Figur 3.7 Ventiationssystem med kontroventier. /20/
29 3.5.4 Materia i ventiationskanaer Under den betraktade tidsperioden utfördes de festa ventiationskanaer i murverk. Fera andra utföranden förekom dock viket ti stor de var beroende av de enskida byggnadsentreprenörernas arbetsmetoder. Såunda föredrog en de entreprenörer prefabricerade asbestcement-, gips- eer betongkanaer för sin byggnadsproduktion i stäet för murverk. Gipseement, invändigt beagda med asbestcement, används i reativt stor utsträckning under hea perioden. Dessa s k Johannessoneement, som kunde utföras sjävbärande, nyttjades b a som samingskanaer på vindarna vid mekaniska frånuftssystem. På vindar och i käare används även ofta kanaer tiverkade av s k saggpattor samt rabitz- och monierkanaer. Saggpattorna tiverkades av kokssagg med bruk som bindemede. Rabitzkanaerna och monierkanaerna tiverkades av byggnadsmateria. Rabitzkanaerna var armerade med ett gavaniserat trådnät på viket bruk sammansatt av sand, kak, gips och imvatten appicerades. S k ductubekanaer användes i ganska stor utsträckning vid kontroventiationssystem där större krav städes på kanaernas täthet. Dessa kanaer tiverkades genom betonggjutning med uppbåsbar gummisang som kärna. Probem med otätheter, främst i skarvarna, föreåg vid samtiga kanakonstr~tioner som nyttjades under perioden 1930-1955. Det var först i början av 1960-taet, då de spirafasade ståpåtskanaerna introducerades, som man erhö en kanakonstruktion med god täthet och ågt tryckfa. 3.6 Einstaationer 3.6.1 Eektriska edningsnät Under hea tidsperioden 1930-1955 instaerades eedningarna inom ägenheterna i infäda skyddsrör. I käare monterades däremot edningarna oftast utanpåiggande med eer utan skyddsrör under 1930- och 1940-taet medan man på 1950-taet började att fäa in edningarna även i dessa utrymmen. Som skyddsrör nyttjades generet s k B-rör (Bergman-rör) med tihörande B-dosor. Endast i utrymmen med aggresiv uft ex i pannrum instaerades s k ståpansarrör. B-rören utgjordes av invändigt kädda tunna påtmantar och var mycket känsiga för mekanisk åverkan. Ståpansarrören, som även kaades OF-rör, var av betydigt kraftigare konstruktion och hade god håfasthet mot mekanisk åverkan. De utanpåiggande edningarna utfördes av s k kuoedning eer av bygummiedningar enigt nedan. Som eektriskt edningsmateria nyttjades under hea perioden koppar med undantag för en de instaationer under kriget då by fick tjänstgöra som ersättningsmateria. Den under 1930- och 1940- taet mest använda typen av eedning var s k OVIR-edning med isoering av gummi. Se figur 3.8.
30 Figur 3.8 OVIR-edning för indragning i rör. /8/ De förtenta kopparedarna är isoerade med vukaniserat gummi och bandade med gummiimpregnerat bomusband. I fuktiga och exposionsfariga rum användes istäet för OVIRedning s k bygummiedning. Se figur 3.9. iii1niii);rfa;; mmzaa: Figur 3.9 Bygummiedning. /8/ I en bygummiedning är de förtenta kopparedarna isoerade med vukaniskt gummi, kabade och ompressade med en gemensam vukaniserad gummimante som het fyer utrymmet mean edarna. I typ a i figur 3.9 är edningen endast bymantad s k bank ed- -ning. TYP :B aren asrå..terad. 1ediiiiig vik.et inneoår att eemi-ngen dessutom är compounderad, indad med impregnerade pappersband, bomusgenomfätad och impregnerad med compound. Typ C är en armerad edning som utanpå de impregnerade pappersbanden har armerats med järnband, compounderats samt ytterigare en gång indats med impregnerade pappersband, bomusgarnomfätats och compounderats. Figur 3.10 visar utanpåiggande edning av kuotyp från 1930-1940- taet. Figur 3.10 Kuoedning. /8/ De entrådiga kopparedarna i kuoedningen är isoerade med vukaniserat gummi, kabade och gemensamt ompressade med en vukaniserad gummimante. Ledningen omsuts av en fasad mante av auminiserat järnband.
31 Omkring år 1950 började pastmateria att användas inom ebranschen. Man fick då b a smidigare edningar med väsentigt bättre isoeringsförmåga. De nya edningarna betecknade FK (för rörinfäning), EKK, FKK, EKKJ, FKKJ ( pastmantade kabar) ersatte het OVIR- och bygummiedningarna enigt figur 3.8 och 3.9. Den nya "gråvita" kuoedningstypen med pastisoering ersatte kuoedningen enigt figur 3.10. Generet gäer att de isoeringsmateria som nyttjades innan pastisoeringen kom hade benägenhet att torka. Vid orodragningar och omkoppingar skadas edningarna mycket ätt eftersom isoeringsmateriaet kan spricka eer faa bort från edarna. Dessa edningar hade även den nackdeen att de var otympiga och stea att arbeta med. De pastisoerade edningarna är ätta att arbeta med och har mycket goda ådringsegenskaper. Isoeringen i de ädsta pastisoerade kabarna var dock hårdare och hade sämre egenskaper än de efterföjande typerna viket har medfört probem vid ändringsarbeten. Under 1930- och 1940-taet dimensionerades servisedningar och matningsedningar utan hänsyn ti något större framtida effektuttag. Lägenheter med upp ti 3 rum och kök utan eektrisk spis utrustades normat med 1-fasedning för 220 V, 10 A. Större ägenheter och ägenheter med eektrisk spis utrustades med 3-fasedning för 220 V, 10 A. I enstaka fa försågs dock även mindre ägenheter utan spis med 3-fasedning. Under 1930- och 1940-taet var strömarten normat 3 x 220 V växeström. Senare övergick man ti 3 x 380 V viket gav möjighet ti större effektuttag varvid motorer reäer, ampor m m byttes. Övergång från ikström ti växeström pågick under hea perioden. Denna övergång orsakades av att växeström bev den vedertagna strömarten i övriga Europa, viket hade ti föjd att eektriska apparater normat tiverkades för växeström. Växeström ger dessutom betydigt bättre transformeringsmöjigheter än ikström. Dear av ikströmsnät har funnits kvar ända in på 1970-taet. Nybyggnader inom ikströmsområden utrustades därför med instaationer för ikström under hea denna period. Övergång ti växeström genomfördes succesivt. Om stigaredningarna var i god kondition kunde dessa bibehåas. Reäer, motorer m m byttes. Ecentraerna byggdes om eer byttes. "Minusskenan" i befintiga centraer ändrades ti "noskena" genom instaation av s k nogaffar. 3.6.2 Eektriska apparater Under 193G-taet och första häften av 1940-taet anv!ndes strömstäare, vägguttag m m utförda i porsin med insatser av meta. De spänningsförande insatserna ossnade ätt från porsinet främst i vägguttag. Porsinet kunde vid hårt sitage även spricka varvid de spänningsförande dearna bev bottade och hea apparaten ivsfarig vid beröring.