489 IDEOLOGI OCH VERKLIGHET Av jur. kand. GUSTAF DELIN Högerpartiets programkommie har nu uppösts. Detta betyder ångt ifrån att programarbetet inom partiet kommer att avstanna. Tvärtom kommer man nu på oika fronter att arbeta vidare på den grund, som agts. sekreteraren i programkommitten, jur. kand. Gustaf Dein, ger i denna artike sin syn på arbetet: "Låt adrig ett programarbete via Det måste rua vidare i form av ständiga revisioner av uppnådda resutat, måsättningar och metoder." Ideoogier får inte bi en ersättning för tankeverksamhet. Det sår en att så mycket i dagens poitiska diskussion öper i de ideoogiska fåror som pöjdes upp i en het annan verkighet än den som nutids- människan ever i. Kanske kan man finna en de av förkaringen ti människornas poitiska apati i det förhåandet att fattigsamhäets ideoogier har så itet väsentigt att ge i det "annorunda" samhäet. Denna förmodan kan iksom det mesta annat missförstås. "Aha, han har fait för taet om att ideoogierna är döda. Här taar principösheten!" Den förenkingen är vanig men inte desto mindre grovt missvisande. Det finns mycket som taar för att de gama ideoogierna ever - eer rättare sagt - hås evande. Om av sapphet, oförstånd eer äkta övertygese må vara osagt. Kärnfrågan gäer inte om våra vanigaste ideoogier är evande eer döda utan om vi ska fortsätta att håa iv i dem! Är det inte på tiden att vi skapar nya ideoogier? Vår tids "revoution" Låt mig ge en bakgrund. Begreppet "revoution" är missbrukat- men ändå finns det knappast något som så vä uttrycker vad som sker i värden av i dag. En ång rad "revoutioner" äger rum och förändrar vikoren för ---- ----
490 mänskig existens och uppfattning. De festa har hört att 90 procent av aa vetenskapsmän och tekniker som någonsin evat, ever och verkar idag. Innebörden häri är att den ojämförigt största deen av det samade vetandet har växt fram under de senaste 30-40 åren samt att detta samade vetande fortsätter att växa. Det är en rimig förmodan att vi hittis förmått göra bruk av endast en bråkde av våra nya och utvidgade insikter; att vi ännu bara befinner oss i början av en period ti viken ingen historisk motsvarighet finns, där vi måste stäa nya frågor, finna nya ösningar, handa i nya perspektiv. V ad håer på att ske? Vika är "revoutionerna"? Totat är det fråga om en kunskapsrevoution. Denna har medfört en rad "derevoutioner". Några få procent av andets befokning har satts i stånd att producera tiräckigt med ivsmede för aas behov. Detta har möjiggjort urbaniseringsprocessen som i sig sjäv är den kanske mest ingripande förändring i människans evnadsvikor som någonsin inträffat. Kunskapsrevoutionen har förorsakat en omvävning när det gäer transport och kommunikationer. Värden har krympt. Inom dessa områden stundar en enorm utvecking. Kunskapsexposionen har medfört en medicinsk revoution. Infektionssjukdomar är nästan utrotade. Människans ivsängd har ökats. Värdens probem har bivit överbefokning - kanske det största som mänskig inteigens någonsin stäts inför. Det pågår en revoution i fråga om utnyttjandet av jordens naturtigångar. Vi gör diamanter av ko. Kise utgör basen för den enorma industriea utveckingen inom havedarteknoogin varav b. a. datamaskinen är ett utföde. Enka. koväten bir paster som ersätter stå, auminium, gas och trä; paster bir kanske huvudbeståndsdeen i både maskinerna och deras produkter inom en inte atför avägsen framtid. V åra tidigare nästan värdeösa skiffertigångar kan bi den huvudsakiga energitigången för århundraden framåt. Sist men inte minst uppever vi informationsrevoutionen. Förmågan att sama information, dvs. kunskap är sjäva förutsättningen för at det andra. Samtidigt växer " förmågan att magasinera, utväja och använda informationen avinartat. Symboen för denna omvävning är datamaskinen. Här står vi bara i början av en utvecking där de festa av våra invanda begrepp stäs på huvudet. En ny situation Mot denna bakgrund förefaer de mera soenna ögonbickens hänvisningar ti "iberaism", "konservatism" och "sociaism" skäigen meningsösa. I reaiteten står vi inför kravet på att utforma en poi-
491 tisk fiosofi - eer kaa det gärna ideoogi - som är avpassad för en radikat annan situation än den i vika de gama ideoogierna har växt fram och fyt en funktion. Detta krav stäs på aa och envar som vi verka i samhäsarbetet men det är naturigt om kravet i första hand stäs på de poitiska edarna. Man får förmoda att det var i insikten härom högerpartiets programkommitte kom ti. De mycket vida direktiven från partistyresen ti kommitten berättigar ti den sutsatsen. Naturigtvis kan inte en grupp människor som ingår i en programkommitte ensamma gå i and med uppgiften att skapa en poitisk fiosofi. En sådan måste växa fram som en produkt av en mycket större aktivitet, en aktivitet som pågår på fera nivåer, från toppen av hierarkien ti basen och med en intensiv växeverkan mean de oika nivåerna. Vad en programkommitie kan göra är att tiföra debatten materia, stäa nya frågor, dra en rad sutsatser, anägga värderingar, kort sagt provocera den breda diskussion från viken den poitiska ideoogien bir ett utföde. I viss utsträckning torde högerpartiets programkommitte ha yckats med detta - även om resurser ifråga om tid och människor inte tiåtit några djupdykningar. En dörr mot framtiden öppnades på gänt. En gimt av framtidens möjigheter och probem kunde återges och - vie man hoppas - stimuera ti fortsatta och större ansträngningar att tränga vidare. Det är vanskigt att uttaa sig om vika verkningar programarbetet hittis medfört för den poitiska debatten inom högerpartiet. Mycket gädjande - och måhända oväntat - har varit det sy'erigen positiva gensvar som kommit från vad man med en amerikansk term kan kaa "gräsrötterna". Mindre gädjande - och kanske inte het oväntat - är den massiva oförståese som framskymtat här och var på högre nivåer. Emeertid finns a anedning att hysa gott hopp om programarbetets framtid, inte minst i beaktande av partiedarens personiga intresse för och engagemang i detta arbete. Där finns något av en garanti för att arbetet kommer att återupptas inom kort och bedrivas med den framsynthet som är nödvändig för att högerpartiet ska ta en inteckning i framtiden. Som medarbetare i den nu uppösta programkommitten är det måhända inte het orimigt att jag ägger några synpunkter på det utveckade arbete av denna typ som jag hoppas kommer att bedrivas. Det är kart att man inte kan förutse framtiden. Framtiden finns inte inskriven i ödets bok. Vi skapar den sjäva. Det betydesefua är emeertid om vi ska skapa den medvetet eer utan att förstå vad vi håer på med.
492 Sannoikhetsbedömning Man kan bedöma sannoikheten för oika utveckingsfenomen t. ex. vetenskapiga genombrott, epokgörande uppfinningar, mijöpåverkan, befokningsutvecking m. m. Detta är möjigt med utgångspunkt i redan kända fakta. Detta är den ena sidan av saken, nämigen förutsägesen, viken kan ha formen av injär projektion eer en mera nyanserad prognos. Det räcker dock inte att närma sig framtiden med ett försök att "objektivt" beskriva den. Varje konstruktivt närmande ti framtiden har två sidor nämigen förutsägese och måsättning. Måsättningen är beroende på medvetna va, på värderingar. Detta är det poitiska momentet. Beskrivningen är teknik, normeringen är poitik. Den fundamentaa skinaden mean dem som känt sig stimuerade av programarbetet och dem som betraktar det med skepsis är att de förra insett att den enskides och samhäets framtid - och mänskighetens med för den deen - bokstavigen kan bi vad vi väjer att den ska bi. Det finns många aternativa "framtider". Med det korta perspektiv som poitiken oftast arbetat med hittis har det inte atid framgått var de kritiska besutspunkterna varit beägna. Bristen på förutseende, bristen på insikt har fördot vafriheten. Ett exempe på varthän detta kan eda utgör mijöförstöringen vikens omfattning och konsekvenser nu uppenbaras för en chockerad amänhet och ika chockerade poitiker. Poitik handar om människors och samhäens framtid. Därför måste ett viktigt avsnitt av den poitiska verksamheten bestå i att skapa underag för besut som rör denna framtid. Detta är centrat. Ju bättre besutsunderag desto större vafrihet och desto bättre besut. Med nuvarande vetenskapiga och tekniska kunskap har vi fantastiska möjigheter att väja vår framtid - det gäer både den koektiva och den individuea. Vår främsta uppgift bir att göra kart för oss sjäva vad vi vi och strävar efter. Det är en enorm skinad mean att åta förändringar inträffa och att väja de förändringar vi vi åstadkomma. Ideaister och reaister Det fordras mycket för att man, ska gå i and med uppgiften. B. a. j behövs det ett samarbete mean ideaisterna, visionärerna och utopisterna å ena sidan samt "reais terna" å den andra. Härför krävs naturigtvis att de förra inte betraktas som båögda ganingar e- 1 er de senare som trångsynta fackidioter. Det gäer för båda kategorierna att konstruktivt tiägna sig varandras synsätt och metoder. Sutigen den synpunkt som måhända är viktigast. Låt adrig ett programarbete via! Det måste rua vidare i form av ständiga revisioner av uppnådda resutat, måsättningar och metoder. Tro inte att framtiden kan kartäggas en
493 gång för aa och sedan fångas in i programmatiska termer! Den tiden är förbi för gott. Den acceererande utveckingen tiåter inte en sekunds via. Med andra ord. Programarbete i dag och i morgon är en ändös proeess. Varje förutsägese ska föjas av en revidering; en revide- ring av en ny revidering. Det gäer att hea tiden försöka igga steget före de snabba förändringarna. Det gäer att hämta ständigt mera kunskap och insikter ur de misstag och febedömningar som man ofta och oundvikigen kommer att göra sig skydig ti. Vid va av speciastå stalmanufaktur STANGSTAL BAND PLAT TRAD RöR STALGJUTGODS SECO HARDMETALL,