Vallentuna gymnasium Projektarbete NV3 2006-05-07 Linnea Hansson Självutvärdering Ett minne för livet ett projektarbete om minne och inlärning
Inledning Frågeställningen på Helenas och mitt projekt var från början: Hur fungerar inlärningsminnet? Vi märkte dock ganska snart att man inte kan skilja på inlärningsminnet och annat minne eftersom man kan säga att det vi minns har vi också lärt oss. Det skulle i så fall ha varit om man fokuserade på hur det var när minnen kodas in i hjärnan och inte på vad minnet är, hur det lagras och hur man plockar fram minnen. Men eftersom dessa områden flyter in i varandra och man inte säkert vet hur de olika delarna fungerar så behövde vi få en helhetsbild av hur minnet fungerar. I slutändan kan man väll säga att namnet på vårt projektarbete blev: minne och inlärning. Förarbete Arbetet med projektarbetet började smått i den 7 mars 2005 då vi fick en första introduktion om projektarbetet av Kerstin och information om forskarskolan. Den 29 mars var det de dåvarande 3:ornas projektredovisning där man fick lite mer inblick, idéer och tips. Det var spännande men också osäkert i början. Det kändes som om man hade rätt mycket frihet att arbeta med det man ville. När det gällde forskarskolan var det mycket som var osäkert. Både vad man egentligen gjorde där (det berodde väll i och för sig på inom vilket område som man fick forskarskoleplats) och om man fick en plats överhuvudtaget. Vi ägnade lång tid åt förarbete kring vad vi skulle arbeta med och i vilka grupper vi skulle arbeta. Vi pratade mycket om vad man kunde arbeta med och hade många idéer, både seriösa och oseriösa, men det var inget som kändes 100 % hos alla och som vi kunde enas om att arbete med och i vilka grupper. Tillslut trasslade vi nästan in oss i oss själva. Kanske var det så att alla tänkte för mycket på vad de andra i vår stora grupp på 8 personer ville och hur vi skulle lösa gruppfrågan. Istället skulle alla själva ha tänkt på vad de ville jobba med, tydligt säga vad man ville och höra om det var någon annan som också kände sig manad. Nu låste vi oss istället och blev beroende av varandra. Det var också svårt att veta vad vi skulle arbeta med eftersom arbetet var tvungen att stämma överens med naturs snäva kursplan. Anledningen till att det blev så här komplicerat tror jag också beror på att projektarbetet är ett stort arbete som man ska jobba med i nästan ett år. Därför vill man jobba med ett ämne som man är intresserad av och med människor som man vet att man jobbar bra med och som också är intresserade av ämnet. Det var först i slutet av augusti som det löste sig och Helena och jag kom på att vi skulle arbeta med inlärningsminnet. Vi fick då också inlärningsminnet som ett godkänt projektarbete. Arbetsprocessen Vi började med att skriva ner hur vi ska lägga upp arbetet och satte sedan igång att samla information om minnet på Internet, i böcker, från tidningen illustrerad vetenskap och lånade filmer från AVC. Vi lämnade inte in en projektplan för än i mitten av oktober. Den var lite utförligare än vår tidigare planering men var annars snarlik: 1. Insamling av fakta 2. Psykologiska institutet: Intervju med Lars-Göran Nilsson 3. Ev. vara med i test eller gå kurs om inlärningsminnet 4. Egna tester på klassen 5. Sammanställning 6. Göra häfte/studieguide 7. Hopsättning av plansch 8. Ev. en powerpointpresentation Tidsplanen: Vi försöker planera lite efter hand men vi har som mål att ha kommit fram till punkt fyra eller fem innan jullovet.
Handledningsträffar: Vi ska försöka ha ett handledningsmöte och lämna in loggboken ungefär en gång i månaden. (Beroende på hur mycket vi hunnit göra.) Projektgruppsträffar: Vi har tänkt att oftast ha (minst) en träff i veckan. Målet: Att vi ska få kunskap om minnet och studieteknik och sprida kunskapen till andra (genom häfte och plansch). Vi borde kanske ha lämnar in projektplanen tidigare. Samtidigt så betydde inte projektplanen så mycket för oss eftersom vi redan hade gjort en planering (som på ett sätt var vår egen projektplan). Projektplanen vi lämnade in var med för lärarnas skull för att de skulle se vad vi hade för planer och hur vi skulle jobba framöver. Att vi lämnade in projektplanen senare kan ha varit positivt på det sättet att vi då hade hunnit skaffa oss information om minnet och visste mer klart vad vi ville ha med och hur stort område det var. Milstolpar under arbetsprocessen 25-26/8 2005 Minnesgruppen med Helena och mig bildas och vi får frågeställningen: Hur fungerar inlärningsminnet? 31/10 2005 Intervju med Lars-Göran Nilsson, professor i psykologi vid Psykologiska institutet vid Stockholms universitet. 22/12 2005 Tester på klassen. 28/4 2006 Inlämning av häftet på tryckeriet. 4/5 2006 Redovisning med powerpointpresentation. Efter att Helena och jag väl började arbeta med minnet så tycker jag att vi har jobbat på bra och att det flutit på. Vi har inte haft många eller långa uppehåll utan med jämna mellanrum jobbat med projektet och sett till att vi kommit framåt. Rikard Javeling var med under en bit i början av arbetet men eftersom han var med så kort tid så påverkade han inte det direkt. Vi frågade Lars-Göran Nilsson om vi kunde få vara med på något minnestest. Han visste inte men skulle fråga några kollegor om de behövde några testpersoner. Vi hörde aldrig något från dem. Sammanställning av arbetet gjorde vi några gånger. Framförallt efter intervjun med Lars- Göran Nilsson och efter testerna på klassen. Det blev aldrig någon plansch eftersom vi inte hann och ville lägga krutet på häftet och se till att det blev professionellt. Tanken med planschen var att sprida kunskap om minnet och få med lite av det som vi inte fick med i häftet. De som vill veta mer om minnet kan läsa i Ett minne för livet och de böcker och internetsidor som vi tipsar om i slutet av häftet. Istället för planschen gjorde vi en powerpointpresentation till redovisningen. Det var ett relativt enkelt och snabbt sätt att göra redovisningen intressantare. När vi skulle börja med något nytt arbetsmoment började vi ofta med att sätta oss ner och skriva ner idéer och tankar kring ämnet. T.ex. när vi skulle göra testerna på klassen så skrev vi ner förslag på olika tester vi skulle kunna ha med. Vi funderade även på om vi själva kunde komma på några egna tester. Sedan tidigare hade vi även en kort lista på några tester som vi skrivit upp när vi sett dem i böcker. När vi skulle börja med layouten så skrev vi ner t.ex. vilka färger (lila och grön) vi ville ha som tema i häftet, vad vi ville ha för bilder mm. Oftast skrev vi upp på lösa papper som vi sen förvarade i en mapp. Det fungerade för det mesta bra och vi har alla, förutom något enstaka papper, kvar. Det kanske skulle ha underlättat ytterligare om vi hade haft ett gemensamt häfte där vi kunde skriva ner sådana här tankar och idéer så att vi hade allt mer samlat.
Tidsplanen Det lilla vi hade skrivit om tidsplanen med att komma fram till punkt fyra eller fem innan jul lyckades vi precis genomföra genom att göra testerna på klassen på julavslutningen. Vi hade annars inte skrivit när vi skulle vara klara med olika delmoment. Det var på ett sätt synd eftersom vi då kunde ha fått bättre tidsplanering och fått det lugnare i slutet. Samtidigt så var det skönt att inte vara tvungen att hela tiden vara klar till deadlines utan kunna anpassa utifrån hur mycket man för övrigt hade att göra i och utanför skolan. Vi ägnade rätt mycket tid i början åt att leta fakta i böcker, internet, filmer mm. som vi då och då bestämde att till nästa projektarbetstimme skulle vi ha läst en del utav det. Men det var svårt eftersom vi hade andra saker att göra och det där inte nödvändigt just då. Jag läste aldrig igenom all fakta vi fick fram. Dels berodde det väll på att man inte tog sig tid men det var också alldeles för mycket i vissa böcker och på internet. Alla källor kanske inte var de säkraste heller utan då var det bättre att försöka hitta och bara läsa det bästa som gav mest. Jag tror också att det i början av ett projekt kan vara svårt att sätta upp deadlines eftersom man inte vet hur lång tid sakerna tar. Det tillkommer och försvinner också ofta saker under tiden genom att man kommer på nya saker eller märker att vissa är onödiga. Jag tycker att det var ganska bra som vi gjorde när vi hade uppstaplat vad vi skulle hinna med fram till redovisningen, men inte deadlines på varje delmoment. Kanske vi skulle ha staplat upp fler delmoment när det gällde häftet eftersom det var mer att göra med det än vad man trodde: textskrivning, kontakt med tryckeriet, finansieringen, korrekturläsning, faktagranskning, bildsamling och layout. Handledningsträffar och loggbok Det varierar under året hur tätt inpå jag lämnade in loggboken, men samanlagt skedde det fem gånger. Det är färre gånger än vad jag hade tänkt. Särskilt i början var jag dåliga på att lämna in loggboken. Kanske berodde det på att vi då under perioder också hade färre projektarbetstimmar. Sen få man ju tänka på att det varit lov under vissa perioder också då jag oftast inte jobbat med projektet. Det kanske hade varit lättare om vi hade bestämt att i slutet av varje månad så lämnar vi in loggboken oavsett hur mycket vi har jobbat med projektarbetet och hur mycket vi har skrivit i loggboken. Handledningsträffarna har också varit utspridda och olika långa. Ibland har vi oftare behövt prata med Kerstin medan andra gånger har vi bara kunnat få svar på en fråga snabbt och det har då fungerat bra med vårt arbete på egen hand. Det har fungerat ganska bra tycker jag eftersom vi har kunnat boka möte eller bara pratat med Kerstin när vi velat. Projektgruppsträffar Det har varit bra att vi har haft projektarbetstid på schemat för då har man ungefär fått en uppfattning om hur mycket tid det är tänkt att man ska lägga ner på projektarbetet. Dessutom är det lättare att då få det mer uppstrukturerat. Oftast har vi haft en projektarbetstimme i veckan. Särkskilt mycket har vi jobbat inför intervjun med Lars-Göran Nilsson och under tiden vi gjort häftet Ett minne för livet. Eftersom det var mer att göra på häftet och det tog längre tid än vad vi hade trott, så jobbade vi över ganska mycket under sista veckorna av projektarbetet för att få klart häftet. Det blev lite stressigt men vi tog oss tid till att sitta med det och det blev ändå en bra slutprodukt som vi är nöjda med. Jag tror att det är vanligt att det bli mest arbete på slutet, även om det inte är någon ursäkt för oss. Dels så tror jag att det är svårt att avgöra hur lång tid saker tar, t.ex. så upptog sökandet efter bilder mycket tid, något som vi tidigare knappt tänkt på. Jag tycker inte direkt att vi slöade oss med något av de tidigare momenten. Kanske vi inte skulle ha ägnat så mycket tid i början åt att samla fakta utan istället haft intervjun tidigare, men samtidigt så ville vi få en bild av vad minnet är. Det
hade också känts konstigt och fånigt om vi hade haft intervjun utan att vi hade några baskunskaper om minnet. Då hade vi inte kunnat ställa lika bra frågor, inte förstått lika mycket av det Lars-Göran Nilsson sa och helt enkelt inte fått ut lika mycket av intervjun. Det enda jag egentligen tyckte var synd att vi inte hann med var att medieläraren Jan-Erik Claesson inte tittade igenom häftet och att vi inte läste igenom slutordet en gång extra. Eftersom Helena och jag bara var så få i vår grupp har det varit ganska lätt att hitta tider då båda kan jobba. Vi har också kunnat vara ganska flexibla och bestämt först dagen innan eller samma dag ifall vi ska arbeta, eftersom om det inte fungerat bra har vi lätt kunnat ta en annan dag. Jag tror det här är fördelen med att jobba så få. Nu mot slutet då vi har haft mer att göra har vi dagarna innan pratat om att vi måste stanna kvar vissa dagar och sett till att ingen av oss planerar in någon annat då. Målet Vårt mål var ganska vagt och kan innehålla mycket. Jag tycker att vi har uppfyllt vårt mål om att lära oss mer om minnet och inlärning. Vi har också försökt att förmedla det till andra genom redovisningen och häftet. Sen är det upp till andra hur mycket de vill ta del av vårt arbete genom att lyssna på oss och läsa vårt häfte. Vi fick kanske inte med lika mycket om inlärning och studieteknik som vi hade tänkt från början. Dels berodde det på att det vi hade tänkt ta med om inlärningsstilar, auditiv lär sig genom att höra, visuell lär sig genom att se och kinestetisk och taktil lär sig genom att röra på sig och känna på föremål, visade sig vara ett gammalt synsätt som man inte fokuserar så mycket på längre. Idag säger man istället att det är flera olika faktorer och inte bara främst en inlärningsstil som avgör hur bra man lär sig något. Vi fick på grund av detta ta bort en sida som vi hade skrivit om inlärningsstilar. Vi ville också framför fokusera på minnet och inte studieteknik. De tips vi hade med om hur man kan förbättra sin minnesförmåga är ju också tips på hur man kan förbättra sin inlärningsförmåga. Gruppen Helena och jag har ju varit väldig få i våran lilla grupp, men det har fungerat mycket bra ändå. Att det har fungerat så bra för Helena och mig tror jag beror på flera olika faktorer. Vi kände varandra innan och visste att vi arbetade bra tillsammans. Vi kompletterar varandra och kan hjälpa varandra. T.ex. så skötte jag mestadels datorn eftersom jag tycker om att fixa med datorn, försöka att lösa problem som uppstår och var den som kunde mest om datorer. När vi skrev texten så kom Helena med de flesta formuleringarna och rättade texten. Även om vi kompletterar varandra så är vi relativt lika som personer och jag tror att vi från början gick in med samma eller liknande attityd och förväntningar. Vi har respekt för varandra och det är ingen som kör över den andra utan vi kan lyssna och diskutera. Ingen är rädd för att säga vad hon tycker, utan försöker vara tydlig, men är samtidigt beredd att ge sig ibland. Vi båda gillade ämnet och tyckte att det var intressant. Helena och jag ligger på samma nivå och har ungefär samma tankar vad gäller målet, arbetsgång, slutprodukten och betyget. Något som bidragit till detta tror jag är att vi ofta suttit ner innan vi börjar med ett delmoment och funderat på hur vi vill göra. Det gör att båda är med på vad som ska göras och vad vi vill åstadkomma. Helena och jag har också gjort det mesta tillsammans vilket gör att vi båda har ungefär lika kunskaper och att vi har kunnat säga till direkt om det är något som inte är som man gillar eller uppmuntra om någon kommer med en bra idé. Många gånger tror jag att det kan vara lättare att vara färre i en grupp eftersom det är lättare att komma överens, hitta tider för projektarbete och att man ligger på samma nivå. En del av de här punkterna kanske mer beror på vilken person/vilka personer man arbetar med och inte hur många man är i gruppen. Det vi har jobbat själva med har framförallt varit att söka efter
fakta och bilder. Tillsammans har vi jobbat med det viktigaste så som intervjun, häftet och redovisningen. Nackdelen med att inte vara flera i gruppen är att det inte blir så mycket grupparbete. Vi hinner inte göra lika mycket och varje person får ta på sig fler arbetsuppgifter. Vi fick ibland fråga om hjälp utifrån om t.ex. tekniska frågor. Helena och jag får inte heller lära oss lika mycket om arbetet i en större grupp som att dela upp uppgifter, diskutera frågor med flera synpunkter och infallsvinklar och att hantera eventuella problem som dyker upp i gruppen. Eftersom vi bara var en grupp på två personer så fick vi inga direkta roller. Jag tog nog oftare hand om den tekniska biten med datorn medan Helena fixade den språkliga biten genom att läsa igenom texten. Vi hjälptes åt med det mesta och se till att allt blev gjort. Helena var noga med att vi redan från början oftast skulle ha projektarbetstimmar när de var utsatta på schemat eller någon annan dag samma vecka. Jag är kanske lite envisare än Helena men vi ville båda att häftet skulle bli snyggt och fint och hon protesterade sällan när jag ville göra saker noggrannare och justera något extra. Det kanske finns en risk för att vi har dragit ut och jobbat lite onödigt länge med vissa saker eftersom både Helena och jag vill göra saker noggrant och få ett bra resultat. Ingen av oss driver på processen för att den ska gå snabbt framåt. För oss har det ändå fungerat bra eftersom vi är så som personer och tar lite längre tid på oss och är beredda på det. Men vi kanske skulle ha varit mera effektiva om vi hade haft någon gruppmedlem som drivit på mer. Vad jag har lärt mig För det första så har jag så klart lärt mig en hel del och minnet, det man kan säga om hur det fungerar, att man kan dela upp det i olika delar, vad det påverkas av mm. Inlärningen har jag också fått mer kunskap om som jag förhoppningsvis kan använda mig av i framtiden. Det handlar ofta inte om några stora grejer utan små knep som man kan använda i vardagen. I projektet har vi jobbat mycket med datorer. Både när vi sökt fakta men också vid framställningen av hela häftet. En del saker har jag gjort för första gången så som att arbeta så mycket med bilder och layout, se hur photoshop fungerar och göra en powerpointpresentation. Jag har också lärt mig andra saker som har med projektet att göra som planering, uppföljning och framförhållning. De nya erfarenheter jag har fått handlar bl.a. om att intervjua en professor och hur det fungerar på ett tryckeri när man trycker upp ett häfte. Det jag har lärt mig om mig själv är bl.a. att man inte ska ägna för mycket tid åt en sak om man märker att det verkar svårt eller att något inte fungerar. Jag tänker främst på sökandet efter bilder på neuroner. Jag ägnade lång tid åt att leta efter neuronbilder som vi lagligt kunde ha med i häftet. De få bilder jag hittade var inte så bra utan blev suddiga och det slutade med att jag inte använde någon av bilderna. Jag har lärt mig att man ibland måste vara beredd på att släppa saker och gå vidare. Avslutning Vi har nu arbetat ett år med projektarbetet och drygt åtta månader med minnet och inlärning. Tiden har gått snabbt, fortare än vad man trodde, men vi har också hunnit med att göra mycket. Ibland har det varit jobbigt när vi stannat kvar efter en skoldag och man trött ska börja arbeta med projektarbetet eller de gånger vi stannat upp tillfälligt i vårat arbete. Men för det mesta så har det varit ett roligt och intressant projektarbete att arbeta med. Jag är väldigt glad att Helena och jag beslutade oss för att arbeta tillsammans om minnet och inlärning.