Proaktiv interferens vid semantisk kodning

Uppsala universitet RAPPORT Institutionen för psykologi 2006-10-28 Psykologprogrammet, termin 1 Kognitions- och inlärningspsykologi, 5 p Kognitionslaboration, grupp 2 Grupp: Retroaktiv interferens 2 Per Andrén pjur2000@hotmail.com Lars Henriksson lahe8263@student.uu.se Thomas Nilsson thni9583@student.uu.se Robert Vestberg rove0039@student.uu.se Maria Wester wester-maria@spray.se Proaktiv interferens vid semantisk kodning Handledare: Helena Örnkloo

Proaktiv interferens vid semantisk kodning Per Andrén, Lars Henriksson, Thomas Nilsson, Robert Vestberg & Maria Wester Sammanfattning Ett försök gjordes att replikera Wickens, Dalezman & Eggemeier (1976), vars experiment visar effekten av semantisk variation på proaktiv interferens mellan ny och gammal information. Ju mer lik ny information är redan kodad information, desto svårare är det att koda in den nya informationen. Två grupper testades i fyra omgångar med den riktade hypotesen att den grupp som fick en varierad katogori ord (oberoende variabel) skulle minnas bättre (beroende variabel). Experimentet gjordes med vissa modifieringar, vilka kan ha förändrat testsituationen i sådan omfattning att effekten av semantisk variation inte kunde påvisas. Replikationen fungerade alltså i inte den meningen att någon signifikans kunde uppnås vad gäller den sematiska variationens påverkan på minnesprestation. Det spekulerades i hur våra modifieringar hade påverkat resultatet. En förklaring kan vara att den uppmätta minnesprestationen speglar en inlärningskurva av testsituationen och upplevelsen av den. Nyckelord: Minne, långtidsminne, arbetssminne, semantisk kodning, proaktiv interferens, experiment, validitet. Introduktion Hur kommer det sig att vi glömmer vissa minnesspår men inte andra? En grundläggande förklaring kan vara att minnesspår utsätts för slitage enligt decay theory (Passer & Smith, 2006; Baddeley, 1991) om de inte underhålls på något sätt. Slitageteorin kan dock inte förklara varför vi under vissa omständigheter glömmer saker väldigt snabbt. Det vi här kallar minnesspår brukar man i vardagstal mena själva innehållet i det som memorerats, men inom kognitionspsykologin definierar man minne som en process snarare än ett ting. Minne definieras som processerna för kodning, återkallande och användning av informationen om stimuli, bilder, händelser, idéer och färdigheter som är kvar efter det att den ursprungliga informationen inte längre finns där (Goldstein, 2005). En intressant frågeställning är vilka faktorer som inverkar på konkurrensen mellan gamla och nya minnen. Ibland verkar det som om det är omöjligt att glömma sådant man vill glömma, som t ex gamla telefonnummer. Å andra sidan verkar det i andra fall som om det är omöjligt att minnas annat än den allra senaste inkodade informationen, t ex vid forcerad inlärning inför kunskapsprov. Denna konkurrens mellan långtids- och arbetsminnet kallas för interferens (interference). Man skiljer på två typer av interferens (Goldstein, 2005). Proaktiv interferens (proactive interference) uppstår när tidigare lagrad information hindrar nya minnesspår att bildas. Retroaktiv interferens (retroactive interference) uppstår när ny information står i vägen för återkallande av gammal information. Proaktiv interferens är intressant på så sätt att den tycks vara relativt enkel att påverka genom att variera typen av informationen som kodas in. Om informationen som kodas in för tillfället inte liknar den information som nyligen kodats in så frigörs interferensen, release of proactive interference. Det visar sig att minnesprestationen vid memorering av ord ökar om man varierar den typ eller kategori orden hör till. Enligt ett experiment gjort av Wickens, Dalezman & Eggemeier (1976), kan man visa ett tydligt samband mellan 1

kategorilikhet och minnesprestation. Experimentet sattes upp så att försökspersonerna fick en kort (2 s) stund att memorera ordgrupper med inbördes katogorilikhet (frukt-, kött- och yrkeskategori) i 3 omgångar med en neutral distraktion av korttidsminnet däremellan. I sista omgången fick samtliga tre grupper ord ur samma kategori. Resultatet blev det att ju mer olik den sista kategorin ord var för testgruppen, ju bättre blev minnesprestationen. Testgruppen som helt berövades variation i den sista testomgången uppnådde ingen förbättring alls. Testgruppen som hade mest variation fick allra störst prestationsökning i den sista testomgången. Hur skall man då förklara detta? En rimlig förklaring kan vara att memoreringen av ord involverar långtidsminnet på så sätt att kategoriseringen och meningsskapandet av orden opererar med automatiserade språkfunktioner. Om denna varieras, tröttas inte den semantiska kodningsfunktionen ut (Goldstein, 2005), vilken kan sägas vara den enda länken till långtidsminnet vid memorering av ord. Vi tänkte oss att ett experiment i stil med Wickens, Dalezman & Eggemeier (1976) med modifieringar i förenklande syfte, kunde vara ett genomförbart sätt att testa release of proactive interference inom ramen för våra kunskaps- och tidbegränsningar. Hypotesen som ska prövas i detta experiment är följande: Vid byte av kategori ökar minnesförmågan i den avvikande kategorin; alltså den kategori vars sista omgång ord skiljer sig ämnesmässigt från de tre första. Minnesförmågan ökar när man ställs inför en avvikande kategori ord. Det kommer att bli en frigörande effekt av proaktiv interferens om det man senast ska minnas skiljer sig mycket från det tidigare inlärda. Detta är en riktad hypotes. Den oberoende variabeln är det kategoribyte av ord som sker. Detta inträffar i den sista testomgången för experimentgruppen. Den oberoende variabeln kan anta två värden - att kategoribyte har skett eller ej. Den beroende variabeln är testresultatet i form av ihågkomna ord. De tre första testomgångarna förväntas inte ge några signifikanta skillnader i resultat. Om så skulle bli fallet måste man fråga sig om någonting gått snett i själva testsituationen (testförfarande, försökspersoner, utrustning, urval av ord etc). Effekten av vår hypotes väntas uppstå i och med att det byts ordkategori (mer om detta i metoddelen). Metod Deltagare Experimentet utfördes på institutionen för psykologi. Försökspersonerna bestod av psykologstuderande, till största delen från psykologprogrammet samt ett mindre inslag av logopedstudenter. Ingen registrering gjordes av försökspersonernas tillhörighet gällande utbildningsprogram. Urvalet av försöksdeltagare skedde slumpmässigt då man tog in de som fanns till hands och inte testades i andra experiment för tillfället. Mellangruppsdesign användes. Medelåldern för hela gruppen var 24 år. Andelen kvinnor var 72 procent och andelen män 28 procent. Material För visning av ord och styrning av tid användes en PowerPoint-presentation. Presentationens två versioner visades på var sin dator som var placerade i separata rum angränsande till varandra. Dörren mellan de två rummen stängdes under försöken. Rummen var inte isolerade från utomstående ljud. Vid försöken var en testledare och en försöksperson per rum närvarande. Byte av testledare skedde med ojämna mellanrum men aldrig under ett pågående experiment. Distraktionsuppgifterna presenterades på A4-papper, vilka från försökets start var vända nedåt. Uppgiften gick ut på att man skulle följa numrerade punkter med penna och bilda ett mönster. Försökspersonernas svar angavs på baksidan av dessa papper. Markeringar i form av linjer hänvisade till var svaren skulle skrivas. Instruktion av testet presenterades på A4-papper med muntliga tillägg av 2

testledaren. Uppgifter om kön och ålder fylldes i på instruktionspapperet. Testresultatet häftades ihop med respektive testinstruktion vartefter försöket framskred och arkiverades. Procedur Två försökspersoner placerades i skilda rum vid varje experimenttillfälle. I det ena rummet innehöll experimentet namn på blommor under alla fyra testomgångar, medan det i andra rummet visades namn på instrument. Instrumentkategorin byttes ut till namn på blommor under den fjärde testomgången. Försökspersonerna (fp) fick sätta sig vid ett bord där en dataskärm var placerad. På bordet fanns även instruktions- och distraktionsuppgiftspapper. De fick börja med att läsa igenom instruktionerna, därefter lade testledaren till ytterligare förklaring om så behövdes. Ålder och kön fylldes i på instruktionspapperet innan experimentet startade. Testledaren startade PowerPoint-presentationen och en asterisk (*) visades för fp under fem sekunder, vilken de skulle fokusera blicken på. Asterisken påvisade att det snart skulle visas ord som de var tillbedda att memorera. Fyra ord visades sedan på skärmen under tre sekunder, därefter uppmanades fp att vända på distraktionspapperet och utföra uppgiften. Under den 25 s långa distraktionen följde försökspersonerna de numrerade punkterna på papperet och uttalade siffrorna ljudligt samtidigt som de följde siffrornas gång. En ton från datorn signalerade att de skulle vända tillbaka bladet och skriva ned de ord de minns från visningen. Detta hade de 10 s på sig att göra. Samma ton signalerade sedan att de skulle släppa ned papperet på golvet och åter fokusera på asterisken som indikerade att det snart kom upp fyra nya ord. Design Den beroende variabeln är den kategori av ord som skall minnas. Ändring av variabelns värde sker genom att byta kategori av ord, till exempel att man byter från instrument till blommor. Variabeln är av nominell typ. Den oberoende variabeln är antal korrekta svar, det vill säga antal ihågkomna ord. Variabeln kan mätas enligt kvotskala. Resultat Till att börja med så var de totala medelvärdena av ihågkomna ord 2,47 för gruppen som hade instrument/blommor (experimentgrupp) resp. 2,39 för gruppen som hade endast blommor (kontrollgrupp), se Figur 1. Eftersom det vi avsedde att mäta var frigörande av proaktiv interferens i form av kategoribyte, så koncentrerar vi oss på testomgång fyra. 4,00 Antal rätt (genomsnitt) 3,50 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 1 2 3 4 Testomgång Instrument (1-3) Blommor(4) Blommor (1-4) Figur 1. Skillnad i medelvärde mellan experiment- och kontrollgrupp i alla fyra testomgångar. 3

Skillnaden mellan experimentgruppen och kontrollgruppen i testomgång 4 visade sig vara obefintlig. Båda grupperna fick samma medelvärde på 2,78 ihågkomna ord och samma standardavvikelse på 0,67. Även spridningen (range) (2), var densamma på båda. Ett oberoende t-test visade t(1,16) = 0,00; p = 1,00. Diskussion För att kunna få ett resultat som visar frigörande av proaktiv interferens (PI), krävs det att den fjärde omgången ord i vardera testgruppen skiljer sig från varandra enligt den hypotes som vi ställt upp. Denna skillnad har dock uteblivit vilket medelvärdet, standardavvikelsen och spridningen visar, bägge testgrupperna hade exakt samma värden. Detta betyder inte att experimentet inte har kunnat påvisa existensen av PI, utan det är frigörandet som ej kan fastslås. De faktorer som tyder på att PI har infunnit sig är att testresultatet sjunker vid testomgång 2. Problemet med resultaten i omgång 4 är inte att experimentgruppens resultat ökar detta stämmer med teorin för frigörande av PI. Problemet ligger i att denna ökning även sker i kontrollgruppen. Ett ytterligare problem är att det samtidigt sker en ökning av provresultaten för bägge grupperna redan i testomgång 3. Detta stämmer inte med teorin. Varför detta sker är förbryllande. Man kan tänka sig ett antal förklaringar till detta. En teori är att dessa data inte visar något frigörande alls, utan istället visar resultatet av en inlärningseffekt (mer om denna längre fram). En alternativ teori är att valet av ord i testomgång 4 inte var likvärdigt med tidigare testomgångar, vilket skulle ha lett till att dessa ord var lättare att minnas (mer om detta längre fram). Det finns flera anledningar till att detta experiment inte utformades exakt som Wickens. Vi prövade först det testet på oss själva och ansåg att det var för enkelt, alltså att man kom ihåg i stort sett alla ord (dock värt att nämna är att vi testade med våra egna ordkategorier, inte Wickens). Vissa ändringar gjordes därmed för att testet förhoppningsvis skulle visa på så stor effekt av PI (och frigörande av PI) som möjligt. Dels utökades orden i testomgångarna från tre till fyra ord. Dessutom ville vi ha en distraktionsuppgift som gjorde det lätt för försöksledaren att kontrollera att den utfördes, samtidigt som den skulle vara tillräckligt distraherande. Det blev en uppgift där man distraherar både det visuospatiella klotterblocket (rita, följa punkterna), och den fonologiska loopen (säga siffrorna högt). Vi ökade även tiden i varje moment till följd av de mer komplicerade testmomenten. För att undvika ovidkommande variabler valde vi kategorier och ord där vi bedömde att försökspersonerna inte kunde bli hjälpta av eventuell expertis. Vi prövade ett antal olika kategorier och kom fram till att blommor och instrument var passande. Detta är två kategorier som skiljer sig åt kategorimässigt, men samtidigt är så vanliga att eventuella expertkunskaper inte kan påverka resultatet. Därefter valde vi ut ord som vi ansåg inte var alltför avvikande från resten av orden i kategorierna. Misstanke om att vissa enstaka ord skulle ha varit lättare att memorera har dock förekommit. Detta ska ha inträffat med ord som antingen varit mycket vanliga, t ex ros, samt även med ovanligare mer speciella ord som ukulele. Målsättningen att söka neutrala ord lyckades möjligen inte fullt ut. Ett övergripande problem med detta experiment är det låga antalet fp och det snäva urvalet, det vill säga att alla fp är studenter på antingen psykolog- eller logopedprogrammet i Uppsala. Det finns starka skäl att tro att resultatet hade blivit ett annat med en mer representativ försöksgrupp. Resultatet visar tydliga skillnader mellan män och kvinnors prestationer. Den sneda könsfördelningen har dock gjort det svårt att dra könsrelaterade slutsatser. Ett ytterligare problem med försöksgruppen är att fp har haft möjlighet att läsa teorierna bakom experimentet, eftersom det ingår i kurslitteraturen. Detta kan i sin tur ha lett till att fp agerat på annat sätt än en psykologiskt okunnig person skulle ha gjort i samma situation. Man bör även ha i åtanke att varje fp genomförde flera olika experiment inom olika 4

psykologiska områden samma morgon. Detta innebär att fp kan ha haft olika nivåer av mental och fysisk trötthet, vilket kan ha påverkat utgången av detta experiment. Ett annat problem med detta experiment visade sig vara de skriftliga instruktioner som delades ut till fp. Instruktionerna var svårförstådda vilket ledde till att försöksledarna muntligen gav förtydligande information, någonting som i situationen bedömdes som nödvändigt. Denna information kan i sig ha skiljt sig åt beroende på situation och försöksledare, vilket kan ha påverkat olika fp olika mycket. Ett vidare problem innebar att vissa fp uttryckte en osäkerhet kring om orden skulle skrivas i en viss ordning eller inte, vilket inte framgick av instruktionen. Själva experimentutförandet innebar också problem genom att flertalet fp yttrade att de ej hann skriva ned alla ihågkomna ord, vilket skulle tyda på att skrivtillfällena var för korta. Experimentets korta tidsintervall gjorde att övergången till och från distraktionsmomenten stal tid från nedskrivandet av de ihågkomna orden. Experimentet och instruktionens krångligheter kan även ha bidragit till att resultaten istället för minnesförmåga visar på en inlärning av själva testsituationen. Denna inlärningseffekt innebar att fp gradvis lärde sig experimentets olika moment och därmed presterade bättre. Det finns en sannolikhet att fp vid testomgång 3 och 4 på allvar började lära sig hur testet fungerade och på detta vis ökade prestationen oberoende av minnesfaktorn. De goda resultaten i testomgång 1 kan ha orsakats av att det första distraktionsmomentet inföll först efter den inledande minnesåtergivningen. Inlärningseffekten kan ses som ovidkommande variabel alltså att vi i denna situation förlorat kontrollen över den oberoende variabeln. Misstanke om att vissa enstaka ord skulle ha varit lättare att memorera har även förekommit. Ord som gitarr, piano och ros kan anses vara typiska för just sin kategori och därigenom varit lättare att minnas. Ros och piano fanns exempelvis i testomgång 3 respektive testomgång 4. Genom att para orden annorlunda hade möjligen ett annat resultat erhållits, målsättningen bör dock i detta fall vara att ha ord som är så lika som möjligt för att undvika att de sticker ut från varandra. Det sistnämnda var också någonting som vi reflekterade över men möjligen inte lyckades med fullt ut. I framtida studier kunde det vara intressant att undersöka förhållandet mellan belastning av dels det visuo-spatiala klotterblocket, dels den fonologiska loopen, på PI. Det finns en möjlighet att en kombination av dessa blev för krångligt för fp så att ett frigörande av PI blev svårare att urskilja. Detta experiments hypotes infriades aldrig. Det uppnåddes ingen signifikant skillnad mellan experiment- och kontrollgrupperna vad gäller minnesförmåga. En trolig förklaring är att inlärning av testsituationen har belastat minnesförmågan. Värt att beakta är att de förändringar vi gjorde i testupplägget i själva verket kan ha gjort att testet blev alltför krångligt, och på så sätt ironiskt nog fått fram resultat som tyder på mindre PI än i originaltestet. Det intressanta med experimentet blev kanske snarare den metodologiska diskussion som följde i undersökningens kölvatten. Där kunde vi peka på de svårigheter som kan drabba en konstruktör av experiment och eventuella lärdomar man kan dra av detta. Referenser Baddeley, A., (1990) Human Memory: theory and practice. Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum. Goldstein, E.B., (2005). Cognitive Psychology: Connecting Mind, Research and Everyday Experience. Belmont, CA: Thomson Wadsworth. Passer, M.W. & Smith, R.E., (2006). Psychology: The Science of Mind and Behavior. (3rd ed.). New York, NY: McGraw-Hill. Wickens, D.D., Dalezman, R.E. & Eggemeier, F.T. (1976). Multiple encoding of word attributes in memory. Memory & Cognition, 4, 307-310. 5