Reaktioner vid omskakande händelser

Reaktioner vid omskakande händelser När behövs professionell hjälp? En skrift av Tom Lundin, Kunskapscentrum för traumatisk stress, Akademiska Sjukhuset i Uppsala

Innehåll Vad är ett trauma?............................4 Vad är psykologisk stress?.......................4 Hur reagerar vi normalt vid traumatiska händelser?...5 Vad är ett psykiskt trauma?......................7 Vad är traumatisk stress?.......................7 Den normala reaktionen vid traumatisk stress.......8 Det posttraumatiska stressyndromet PTSD........9 Traumatisk sorg.............................11 Behandling av PTSD och traumatisk sorg.........12

Inledning Denna skrift riktar sig i första hand till dig som har utsatts för en extremt svår upplevelse och till dina anhöriga. Den kan också vara till hjälp för dig som oväntat förlorat en nära anhörig. Nästan alla människor har någon gång upplevt en svår händelse, till exempel skilsmässa eller förlust av en nära anhörig. När något sådant inträffar kan man reagera med upprördhet, rädsla, vrede eller ledsnad. De flesta tar sig emellertid igenom svårigheterna, den psykiska smärtan minskar och så småningom normaliseras livet. Men ibland utsätts människor för livshotande eller livsförändrande händelser så omskakande eller grymma, att minnesbilderna inte det minsta bleknar med tiden. Upplevelsen kan vara så stark att den drabbade kanske inte ens vill fortsätta leva. Då handlar det om ett sjukdomstillstånd som kräver behandling. Hur ska man kunna skilja mellan en normal reaktion och en reaktion som kräver professionell hjälp? I denna skrift sammanfattas dagens kunskap om de psykiska följderna av att bli utsatt för ett svårt trauma. Du får hjälp med att förstå dina reaktioner och insikt om vilka möjligheter till hjälp sjukvården kan erbjuda.

Vad är ett trauma? Ordet trauma kommer från grekiskan och betyder sår eller skada på människans kropp eller själ, orsakad av yttre faktorer. Traumatiska händelser, dvs. händelser som kan orsaka ett trauma, drabbar alla människor i olika utsträckning. Det kan till exempel handla om att plötsligt bli arbetslös, att gå igenom en skilsmässa, förlora en vän eller anhörig eller att få besked om en allvarlig sjukdom. En traumatisk händelse är oftast utom kontroll för den drabbade, dvs. omöjlig att påverka. Vad är psykologisk stress? Psykologisk stress är en normal del av livet och nödvändig för att man ska lära sig att möta sorger, besvikelser och svårigheter. Det är också genom perioder med psykologisk stress man mognar, utvecklas och blir starkare som människa. 4

Hur reagerar vi normalt vid traumatiska händelser? Kris- förlust- och sorgereaktionen Den psykologiska stress som drabbar oss vid en traumatisk händelse utlöser en krisreaktion (förlust- eller sorgreaktion) som har olika faser: Chockfasen varar under några sekunder eller minuter upp till timmar, några dagar eller allra högst en vecka. Den drabbade förstår inte eller förnekar vad som har hänt med ord som detta är inte sant eller de har tagit fel. Ofta upplevs en psykisk domning och en overklighetskänsla. Utåt kan den drabbade verka antingen lugn och samlad eller spänd, ångestfylld och kaotisk. En känslomässig blockad medför att den drabbade inte minns eller bara har ett ringa minne av eventuell information eller samtal efter händelsen. Övergången till reaktionsfasen är oftast snabb och tydlig och det är nu den drabbade börjar reagera på vad som har hänt. För dem som sörjer förlusten av en nära anhörig är gråten det vanligaste tecknet, men även vrede och fientlighet förekommer. Ångest och nedstämdhet är vanligt under denna fas, som kan sträcka sig från några veckor eller månader upp till ett år. Övergången till bearbetningsfasen sker mera successivt. I denna fas bearbetas det inträffade genom en ständig repetition av traumat i minnet, så kallat återupplevande. Återupplevandet kan ske både i vaket tillstånd och i drömmar och handlar om tiden strax före, under och efter traumat. Den drabbade har ett behov av att älta det inträffade i tankar, tal och ibland i skrift. Bearbetningsfasen kan vara i flera år vid ett kraftigt psykiskt trauma. Nyorienteringsfasen efterträder successivt bearbetningen och varar tills nästa gång man drabbas av en krisreaktion. Nyorienteringen innebär läkning och en förändrad självbild, vilken ofta beskrivs som en känsla av att man har blivit psykiskt förändrad. Kanske har det genomgångna lidandet haft en positiv inverkan på personligheten i form av ökad erfarenhet och mognad. 5

När behövs professionell hjälp? Många människor klarar av normal psykologisk stress, utan att utveckla psykisk ohälsa. Hur tung och svår den akuta sorgen efter att till exempel ha förlorat en nära anhörig än kan upplevas, är den en normal och ofrånkomlig del av livet för de efterlevande. En sorgeprocess är inget sjukdomstillstånd, men ibland kan det underlätta för den drabbade att söka hjälp hos husläkare/distriktsläkare, kurator eller psykolog. En sorgeprocess sätter ofta ner arbetsförmågan helt eller delvis under en kortare period och en tids sjukskrivning kan därför behövas. En del människor är mer psykiskt sårbara och löper större risk att drabbas av psykisk ohälsa, till exempel en längre tids depression, i samband med en krisreaktion. Den ökade sårbarheten kan bero på tidigare erfarenheter, att flera psykiska trauman anhopats, hög stressbelastning eller att det aktuella traumat varit extremt starkt. 6

Vad är ett psykiskt trauma? Ett psykiskt trauma är en dramatisk händelse med inslag av våld eller tydligt livshot. Det kan till exempel röra sig om att ha blivit fysiskt misshandlad eller sexuellt ofredad att ha blivit hotad med vapen eller tagen till fånga att ha blivit försummad eller övergiven som barn att ha blivit våldtagen, särskilt under vapenhot att ha upplevt krig, terror, tortyr eller koncentrationsläger att ha varit utsatt för en katastrofhändelse, till exempel naturkatastrof (snöskred, jordskred, översvämning), brandolycka, trafikolycka (bil, buss, tåg, båt, flyg), industri- eller annan teknisk, stor olycka att ha varit med om någon förfärlig händelse som de flesta människor aldrig upplever Människor som utsatts för eller bevittnat ett psykiskt trauma riskerar att utveckla psykisk ohälsa. Störst är risken för dem som utsatts för överhängande livshot eller en sexuell kränkning. Vad är traumatisk stress? Den stress som drabbar alla människor som utsatts för eller bevittnat ett psykiskt trauma kallas traumatisk stress. Traumatisk stress kan också orsakas av upprepade traumatiska händelser där den drabbade inte fått möjlighet till återhämtning, eller av ständigt hot under en lång tid. Hur reagerar vi människor vid traumatisk stress? Jag var 18 år när jag blev våldtagen under knivhot. Först kände jag mig helt skövlad och förbrukad, men efter en tid trodde jag att jag hade lämnat det bakom mig. Det var vad jag ville och trodde att jag kunde göra. Men sanningen är att jag inte har kunnat komma tillbaka till livet igen och ingenting är som förut. Jag vaknar upp varje natt, tror att han är i mitt rum och vågar knappt andas. Jag kan fortfarande höra hans röst... 7

Den normala reaktionen vid traumatisk stress Den traumatiska stressen hos en människa som upplevt ett psykiskt trauma visar sig i form av olika symtom. Dessa symtom brukar man dela in i fyra grupper: Den affektiva (känslomässiga) reaktionen innebär dödsångest och minnesbilder av den traumatiska händelsen. Som överlevande vid en olycka där andra människor har omkommit, kan man utveckla en särskild typ av skuldkänsla, så kallad överlevnadsskuld. Denna skuldkänsla handlar om självanklagelser kring vad man har gjort, eller inte gjort, för att försöka rädda andra. Många drabbade beskriver en tomhetskänsla eller oförmåga att känna något. Nedstämdhet och vredesutbrott är andra vanliga reaktioner. Beteendeförändringar i form av oförklarlig trötthet, irritabilitet eller aggressivitet förekommer ofta och man kan ha en tendens att dra sig undan eller undvika saker eller personer som påminner om den traumatiska händelsen. Inställningen till sig själv och/eller omgivningen präglas av misstänk samhet och overklighetskänsla. Ofta börjar man, ganska snart efter traumat, fundera på meningen med livet och det som inträffat. Psykofysiologisk reaktion. Den själsliga upplevelsen kan fortplanta sig till övriga kroppen i form av en ökad muskelspänning och en överdriven känslighet för plötsliga ljus- eller ljudstimuli. Ofta förändras sömnmönstret och man kan få mardrömmar. Jag fanns inte längre till för någon människa det var som om jag hade stämplat ut känslomässigt. Jag gick genom händelseförloppet varje dag, men kände egentligen ingenting. Jag kunde inte koncentrera mig. Det kunde gå timmar utan att jag fick någonting gjort. Min familj märkte hur det var med mig. Jag trodde att jag plågade dem, vilket fick mig att må ännu sämre. Jag visste att det var något fel på mig, men inte vilket fel eller vad man skulle kunna göra åt det... 8

Det posttraumatiska stressyndromet PTSD Människor som utsatts för eller bevittnat ett psykiskt trauma drabbas ibland av psykisk ohälsa, i första hand posttraumatiskt stressyndrom, PTSD. Risken att insjukna i PTSD efter ett svårt psykiskt trauma har i stora undersökningar visat sig vara 20-30%. Detta innebär å andra sidan att minst sju av tio personer som utsatts för ett svårt psykiskt trauma slipper bestående eller handikappande psykiska men. Man räknar med att 1-2% av befolkningen i Sverige har PTSD. PTSD kan drabba vem som helst män, kvinnor och barn, unga såväl som gamla, men sjukdomen är betydligt vanligare bland kvinnor. Orsaken till detta är troligen att kvinnor oftare utsätts för våldshandlingar, till exempel våldtäkt och fysisk eller psykisk misshandel. Att utsättas för denna typ av våld under barn- eller ungdomsåren leder till ökad risk för att utveckla PTSD. Huvudsymtom vid PTSD Man brukar beskriva tre symtomgrupper vid PTSD: 1. Återupplevande 2. Undvikande 3. Överdriven vaksamhet Återupplevandet handlar om återkommande, påträngande minnesbilder av den traumatiska händelsen, så kallade återtrippar eller flashbacks. Mardrömmar som anknyter till det inträffade är också vanligt. Återupplevandet kan lätt utlösas av nya händelser som på ett eller annat sätt påminner om traumat. Återupplevandet framkallar kraftig oro och rädsla. Undvikande innebär att den drabbade försöker undvika allt som påminner om traumat. Det undvikande beteendet leder ofta till att personen drar sig undan från familj, vänner och arbetskamrater. Överdriven vaksamhet och minnesförluster hör till den tredje symtomgruppen. Minnesförlusten, som ibland kan vara total, är oftast begränsad till den smärtsamma perioden strax före, under eller efter traumat. Den överdrivna vaksamheten innebär en onormalt hög uppmärksam- 9

het/lättskrämdhet, irritabilitet, omotiverade vredesutbrott och koncentrationssvårigheter. Ofta försämras nattsömnen och det är svårt att somna in på kvällen. En överkänslighet för plötsliga ljus- eller ljudintryck är ett annat symtom som ibland finns kvar under mycket lång tid. Hur vet man att man lider av PTSD? Följande villkor ska vara uppfyllda för att läkaren ska ställa diagnosen PTSD: den drabbade ska ha ett visst antal symtom från varje symtomgrupp symtomen ska ha funnits i mer än en månad symtomen ska ge tydliga obehag och en försämrad funktion hemma, socialt eller yrkesmässigt Symtomen vid PTSD brukar uppträda inom några veckor efter traumat, men en del personer upplever inga symtom förrän efter flera månader eller år. Hos somliga varar symtomen i 6-12 månader, medan andra har betydligt mer långvariga besvär. Det är viktigt att betona att människor kan reagera mycket olika efter ett psykiskt trauma. Hos en del ger sjukdomen ganska få problem och man kan bli återställd utan behandling, medan andra kan komma att behöva behandling under lång tid. Jag vet att det han har varit med om är outhärdligt. Men det är omöjligt att leva sig in i det. Jag vill hjälpa honom och jag har också försökt, eftersom jag älskar honom. Men problemen fortsätter, han kan inte lämna det bakom sig. Han försvinner allt längre bort, är lättretlig, irriterad, spänd och kan inte sova. Han dricker mer och mer, säkert för dämpa sina symtom. Jag förstår inte varför han inte vill prata med mig och låta mig hjälpa honom. Det känns som om jag har förlorat honom. Han har stängt mig ute från sitt liv och jag har aldrig någonsin känt mig så ensam och hjälplös. 10

Traumatisk sorg Traumatisk sorg är en komplicerad sorgereaktion efter förlusten av en nära anhörig. Vid traumatisk sorg ökar risken för psykisk ohälsa. Vad skiljer traumatisk sorg från den normala sorgereaktionen? Reaktionen vid traumatisk sorg kännetecknas av ett påtagligt och smärtsamt sysslande med minnena av den döde, till exempel längtan, trängtan och sökande efter den döde. Det finns olika omständigheter som kan leda till traumatisk sorg: dödsfallet har varit plötsligt, helt oväntat och för tidigt dödsfallet har inträffat under dramatiska omständigheter omfattande kroppslig förstörelse avsaknad av död kropp Uppföljningar av nära anhöriga till plötsligt, oväntat och för tidigt döda personer, visar att 50-60% av de anhöriga drabbas av psykisk ohälsa. Om dödsfallet skett under dramatiska omständigheter eller om den döda kroppen saknas, ökar sjukligheten till 70-80%. 11

Vanliga symtom vid traumatisk sorg påträngande och smärtsamma minnen av den döde undvikande av sådant som påminner om den döde (till exempel tankar, känslor, aktiviteter, människor och platser) känslor av bedövning, förvirring eller chock känslor av utanförskap och att livet är tomt och meningslöst total avsaknad av känsloreaktioner svårighet att acceptera dödsfallet (till exempel misstro) svårighet att tänka sig att livet kan fortsätta utan den döde en känsla av att en del av en själv har dött att lägga sig till med den dödes symtom eller vanor Traumatisk sorg är smärtsamt. Om tillståndet blir långvarigt, försämras den drabbades sociala och yrkesmässiga funktioner. Ibland domineras symtomen av ångest eller depression. Hos en del människor kan den traumatiska sorgen vara fördröjd. När jag väl hade räddats från livflotten kändes det som om mitt liv var slut. Jag ville inte göra någonting eller träffa någon. Ingenting kunde göra mig glad eller ledsen. Hela tiden tänkte jag på olyckan och det var som om jag var tillbaka i mörkret bland vågorna. Jag kunde aldrig sova mer än några timmar och vaknade oftast kallsvettig, mitt i en mardröm. Jag ville inte känna så. Men det gick inte att ändra på. 12

Behandling av PTSD och traumatisk sorg Det allra viktigaste för människor som har drabbats av PTSD eller traumatisk sorg är att tala om det inträffade. Om och om igen. Att våga tala om alla detaljer, även de mest smärtsamma, och om sina tankar, känslor, farhågor och fantasier. För personer med PTSD räcker det normalt inte att prata med släktingar och vänner. Det krävs oftast professionell hjälp från personer med kunskaper inom psykiatri (läkare, psykolog eller kurator vid specialistmottagning). Distriktsläkaren kan vid behov ge en remiss till specialistmottagning. Vid okomplicerade fall av PTSD kan det räcka med professionellt samtalsstöd (psykoterapi) under en begränsad tid. En svår sömnstörning eller plågsamma ångestsymtom kan dock kräva en tids behandling med läkemedel. Ibland är det nödvändigt att lindra symtomen med läkemedel innan den traumatiska upplevelsen kan bearbetas med psykoterapi. Vid svårare fall av PTSD används tre grundläggande behandlingsmetoder: Kognitiv beteendeterapi KBT Eye Movement Desensitization and Reprocessing EMDR Behandling med antidepressiva läkemedel, i första hand SSRIpreparat 13

Psykologiska behandlingsmetoder KBT och EMDR är psykologiska behandlingsmetoder med dokumenterat god effekt vid PTSD och traumatisk sorg. För att uppnå bästa möjliga resultat, kombineras de ofta med läkemedel. Det finns även andra psykologiska behandlingsmetoder som kan ha god effekt vid PTSD. Gemensamt för samtliga metoder är att de bara fokuserar på själva traumat och att de är tidsbegränsade (oftast färre än 15 behandlingstillfällen). Övrig behandling Ibland kan det finnas behov av att komplettera med andra behandlingsformer. Att uttrycka eller gestalta traumatiska minnen med hjälp av målade bilder, rörelser och musik kan bli en utgångspunkt för en tanke- och känslomässig bearbetning. Kroppsorienterade terapier och sjukgymnastik är viktiga komplement när det i första hand är kroppen som minns. Gruppterapi kan användas vid situationer där många människor har utsatts för samma trauma. 14

Litteratur Foa EB, Keane TM, Friedman MJ (2000). Effective Treatments for PTSD. Practice Guidlines from the International Society for Traumatic Stress Studies. Guilford Press, New York. Jacobs S (1999). Traumatic Grief. Diagnosis, Treatment and Prevention. Brunner & Mazel, Philadelphia. Lundin T (1992). Traumatisk stress och personlig förlust. Almqvist & Wiksell, Stockholm. Michel P-O, Lundin T, Otto U (2001). Psykotraumatologi. Studentlitteratur, Lund. Parkes CM (1996). Bereavement. Studies of grief in adult life (3:d ed.), Routledge, New York.

ELIXIR S-01-ZOL-047 Denna skrift har tagits fram av Pfizer AB i samarbete med docent Tom Lundin, Kunskapscentrum för traumatisk stress, Akademiska Sjukhuset i Uppsala BOX 501 183 25 TÄBY TEL 08-519 062 00 FAX 08-519 062 12 www.pfizer.se www.depressionslinjen.com