Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 Kinas ansträngda ekonomi de nya politiska ledarna bör satsa på reformer snarare än stimulanser Efter gigantiska stimulanser via bankerna 2008-2010 brottas Kina med överkapacitet och dåliga lån. Läget i finanssektorn synes värre än vad som syns i statistiken. Många långivare rullar över krediterna och hoppas på att den kinesiska centralbanken återigen öppnar kranarna. Kina har de senaste åren lånat av framtiden, och frågan är om landet kommer välja den lätta vägen med nya infrastrukturinvesteringar eller om en lägre tillväxt mer driven av hushållens konsumtion accepteras. Fortsätter investeringsivern kommer hårdlandningen längre fram. Ekonomins vändning som nu omtalas bygger på svaga uppgångar och förhoppningar om nya stimulanser, Botten kan ha nåtts, men återhämtningen blir försiktig och sårbar. Vi skriver ned BNP-tillväxten från 7,9 procent till 7,7 procent i år, och bedömer alltjämt att den understiger 8 procent 2013 och 2014 vilket även är i linje med att Kinas mål om 7 7,5 procent det kommande decenniet. Det nya politiska ledarskapet står inför stora utmaningar: Korruption, ombalansering av tillväxtmodellen från investeringar till konsumtion, ett krympande arbetskraftsutbud och oron för den s k medelinkomstfällan ifall innovationsförmågan uteblir. Även utvecklingen av energi och miljö, urbanisering och demografi samt omvärldsrelationerna med maritima konflikter utmanar både partiet och militären. Kinas ledare bör ha mod att satsa på reformer snarare än stimulanser. Frågan är om de nya ledarna har tillräckliga reformambitioner, eller om särintressen får ta över som vill undvika att tappa kontroll och egna vinster. Det gäller särskilt att fortsätta den gradvisa avregleringen av finanssektorn. Denna rapport går igenom varför den är viktig och vad som skulle kunna förhindra en fortsatt positiv utveckling. För världsekonomin vore det av godo om tillväxten blev lägre och mer uthållig, och om den finansiella avregleringen fullföljdes. Länder och företag som sitter fast i den gamla affärsmodellen får det svårare, men andra kan gynnas av ökad efterfrågan från Kinas konsumenter där kvalitet och långsiktighet värderas högre. Innehållsförteckning Sid Kinas kritiska frågeställningar 2 Kinas ekonomiska utsikter förhoppningar? 3 Den nya politiska ledningens utmaningar 7 Avregleringen av finanssektorn: Varför, varför inte och hur? 12 Konsekvenser för världsekonomin 19 Ekonomiska sekretariatet, Swedbank AB (publ), 105 34 Stockholm, tfn 08-5859 1000 E-post: ek.sekr@swedbank.se Internet: www.swedbank.se Ansvarig utgivare: Cecilia Hermansson, 08-5859 7720. Magnus Alvesson, 08-5859 3341, Jörgen Kennemar, 08-5859 7730, ISSN 1103-4897
1. Kinas kritiska frågeställningar Det är lätt att förespeglas att Kinas ekonomiska position är stark och att utsikterna är goda då BNP-tillväxten är relativt hög (om än med ett fall från 9-10 procent till 7-8 procent det senaste året). Landet har även en låg statsskuld (uppges till ca 30 procent av BNP) och stora valutareserver (3 300 miljarder US dollar). Sannolikt är dock situationen mycket värre än flertalet bedömare i västvärlden inser. För det första är det vanskligt att tolka Kinas statistik, om den alls finns tillgänglig. Ekonomin har den senaste tiden troligen vuxit svagare eller krympt, och de dåliga lånen i banksystemet efter de massiva stimulanserna 2008-2010 är inte någon procent av lånestocken utan snarare 15-20 procent. Nu måste fastighetsbolag, lokala regeringar och statliga företag räddas. Deras skulder tas över. Företag får inte betalt, och långivare rullar över krediter vilket döljer de dåliga lånen ännu en tid. I spåren av stark kredittillväxt har skuggbankssystemet vuxit. I avsaknad av insyn finns risk för s k ponzi schemes. För det andra är det vanligt att göra bedömningen att Kina med lägre inflation nu kan pumpa in ny likviditet i systemet, så att efterfrågan vänder uppåt igen. Den kinesiska centralbanken kommer inte att upprepa misstaget från 2008-2010 som skapat överkapacitet och finansiell instabilitet. Det är inte konsumentpriserna som håller tillbaka, utan skulduppbyggnaden och de dåliga lånen i spåren av allt sämre kvalitet i utlåningen och de underliggande tillgångarna. För det tredje har Kina lånat av framtiden och byggt för mycket kapacitet. Inom byggindustrin rapporteras att viss produktion ökat så mycket att inget mer behöver produceras de kommande 7-8 åren för att hålla jämna steg med efterfrågan. Detta kommer att hålla tillbaka tillväxten de kommande åren. För det fjärde har Kinas ekonomi målats in i ett hörn. När krediter rullas över finns inte resurser för nya investeringar. Genom att starta sedelpressarna och tillföra ny likviditet kan investeringarna låta öka mer och mer, vilket är ett måste för att generera samma tillväxt som tidigare. Samtidigt hade Kinas ledning planerat att ombalansera till lägre, mer uthållig och grönare tillväxt mer driven av konsumtion än av investeringar. En ny lågkonjunktur i omvärlden gör att Kina återgår till beprövande recept. Infrastrukturinvesteringar ligger redan i piplinan inte lika stora som 2008-2009, men ändå drygt 2 procent av BNP den närmaste fyraårsperioden. Istället för att stimulera och driva upp ekonomin med hjälp av ännu fler investeringar, behöver Kina reformer. Denna rapport fokuserar på den finansiella sektorns avregleringar som en av nycklarna till en bättre fungerande ekonomi. Den skulle minska korruption och inflytande för statligt ägda företag och skulle också underlätta ombalanseringen mot hushållsdriven tillväxt. Andra viktiga reformer handlar om finanspolitik (skatter, socialförsäkringar), hukousystemet för migrantarbetare och korruptionsbekämpning. Utmaningar handlar också om demografi, urbanisering samt relationerna med omvärlden inte minst som konflikterna med asiatiska grannar tilltar. En diger agenda för den nya politiska ledningen! Lies, damned lies, and statistics! Lägre inflation inget skäl att öppna kranarna Kina har lånat av framtiden Kina behöver mod att inte välja den lätta vägen nya investeringar Mindre stimulanser mer reformer! 2 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
2. Kinas ekonomiska utsikter - förhoppningar? Ännu ingen tydlig trend i ekonomiska data Under 2012 har den kinesiska ekonomin bromsat in markant, och sannolikt mer än statistiken visar. Orsaker till konjunkturnedgången kan hittas i den svagare omvärldsefterfrågan som försämrat Kinas exportutsikter, men framför allt den egna åtstramningspolitiken som följde efter kraftiga stimulanser i samband med den globala finanskrisen och recessionen 2008-2009. Kredittillväxten nådde som mest 30 procent i november 2009, och bidrog till en överhettning som myndigheterna idag både ångrar och vill undvika att upprepa. Både externa och interna orsaker till Kinas inbromsning Inflation och penningpolitik När inflationen steg kraftigt (som mest till 6,5 procent i juli ifjol) efter att myndigheterna via de statligt ägda bankernas utlåning ökade efterfrågan, inleddes en period av högre kassakrav och utlåningsräntor 2010-2011 som dämpade kredittillväxten. För ungefär ett år sedan började centralbanken lätta på penningpolitiken genom att sänka kassakraven, men då hade redan effekterna på försäljning och priser på mark och fastigheter blivit tydligt negativa, och oron ökade för en så kallad hårdlandning i ekonomin. Utifrån Kinas förutsättningar räcker det med om BNP-tillväxten sjunker under 6-7 procent för att en instabil ekonomisk och även politisk utveckling kan uppstå. Penningpolitiken har lättats för att undvika en hårdlandning En hårdlandning kan genereras av att den ekonomiska politiken stramas åt vid överhettning, men kan också bli fallet om kapaciteten i ekonomin fortsätter att byggas upp, finans- och fastighetssektorerna blir alltmer instabila och efterfrågan inte följer med. Det förstnämnda skälet är det som oroar i nuläget, men på några års sikt är det snarare risken för att överinvesteringar byggt upp för mycket kapacitet som senare kan skapa en finansiell och realekonomisk hårdlandning. Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 3
Frågan som nu både inhemska och utländska bedömare ställer sig är om den kinesiska ekonomin nått en botten och om en vändning har inletts? Det är svårt att se någon tydlig vändning i den ekonomiska statistiken, men svagast sektordata uppmättes i augusti och september, medan oktober visat prov på viss förstärkning. Snarare är det förhoppningar om att den lättare penningpolitiken och även en mer expansiv finanspolitik via infrastrukturinvesteringar och skatterabatter ska stimulera efterfrågan. Ca 1000 miljarder RMB, eller drygt 2 procent av BNP, ska investeras i infrastruktur under en fyraårsperiod. Botten kan ha nåtts men uppgången bygger mycket på förhoppningar om att stimulans ger verkan Några data som tagits upp som bevis på att konjunkturen återhämtar sig är en starkare export, en högre tillväxt i industriproduktionen och en något starkare detaljhandel. Även de ledande indikatorerna som publiceras av Conference Board (se nedan) visar en vändning. Märk väl att uppgångarna hittills är marginella och inte gör anspråk på tydlig vändning i trenden. I oktober steg exporttillväxten till 11,6 procent, jämfört med drygt 1 procent i juli i år. Dock är inte trenden entydig för i maj steg exporten med hela 15 procent, och snarare har utvecklingen svängt under hela innevarande år. Importtillväxten i oktober blev oförändrad, vilket ledde till att överskottet i handelsbalansen hittills i år överstigit genomsnittet för 2011. Kinas export drevs av efterfrågan från andra tillväxtländer och USA, medan exporten till Europa snarare sjönk. Ingen tydlig trend i exporttillväxten, men oktobers utfall förbättrades Förändring i export och import (löpande priser), samt i BNP (fasta priser) Visserligen har BNP-tillväxten fortsatt att sjunka i årstakt, från 9,1 procent tredje kvartalet 2011 till 7,4 procent samma kvartal 2012, men i kvartalstakt synes en mindre uppgång, från 1,5 procent i början av året, till 2,0 procent andra kvartalet och 2,2 procent tredje kvartalet. Det är offentliga investeringar (initierade från central snarare än lokal nivå) som driver tillväxten. De lokala myndigheterna är djupt skuldsatta och saknar finansiering för större investeringar, en situation som förvärras av att markförsäljningen fallit med 16,5 procent i I kvartalstakt nådde BNP-tillväxten en botten i början av 2012 4 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
årstakt hittills i år och som även gör det svårt för dem att finansiera den nuvarande skuldtjänsten. Istället är det National Development and Reform Commission (NDRC) som i maj ökade investeringstakten. Samtidigt valde regeringen att ge skatterabatter och subventionera efterfrågan på konsumentvaror. Industriproduktionens tillväxt har också börjat stiga (till 9,2 procent i oktober jämfört med 8,9 procent i augusti), men uppgången är marginell och inte heller inköpschefsindex visar någon tydlig trend uppåt. Inköpschefsindex för statistiska centralbyrån (NBS) mäter främst industriproduktionens förutsättningar i de stora statliga företagen och är relativt bra för att hitta vändpunkterna. HSBC mäter snarare mindre och medelstora företag och ger en bättre indikation på den rådande situationen. Lätt uppgång i industriproduktionens tillväxt Egentligen synes den faktiska avmattningen ha varit större än inköpschefsindex signalerat. En uppgång i industriproduktionen ligger i linje med att index även om det ligger under eller nära 50-strecket talar för en något högre produktionstillväxt. Märk väl att årstakten inte alltid ger bra indikationer, utan mätt i månadstakt har tillväxten varit svag eller negativ. Likaså antyder en oförändrad eller svagt stigande elproduktion ett dämpat produktionsläge i tillverkningsindustrin. Utsikterna är att läget kommer att förbättras något med hänsyn till stimulanserna, och så småningom även en starkare extern efterfrågan. Förändring i industriproduktion samt inköpschefsindex (från HSBC och NBS) Medan privata investeringar snarast sjunker, har den privata konsumtionen fortsatt stiga. Detaljhandeln ökade med 14,5 procent i löpande priser i oktober, jämfört med 13,1 procent i juli. I oktober steg även bilförsäljningar (5 procent) efter att minskat i september för första gången på ett år (det kinesiska nyåret borträknat). Hushållens konsumtion stiger, men någon tydlig trend i framtidstron syns inte Hushållens framtidstro enligt Conference Board ger ingen tydlig bild av att ett starkare förtroende skulle underbygga en ökad konsumtion. Däremot stiger de ledande indikatorerna totalt sett, men ökningen är alltför marginell för att kunna tolkas som ett bevis på vändning. Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 5
Procentuell förändring i detaljhandeln, i löpande priser, samt index över ledande indikatorer (totalt och avseende hushållens framtidstro)... men kommande uppgång torde bli försiktig och bräcklig I vår senaste prognos från oktober förutsåg vi en BNP-tillväxt på 7,9 procent i år, och att denna skulle dämpas till 7,8 respektive 7,6 procent 2013 och 2014. Nu verkar det svårt att nå upp till 7,9 procent i år, då det skulle krävas en BNP-tillväxt 8,5 procent under fjärde kvartalet. Snarare är det rimligt att förvänta en mindre uppgång från nuvarande 7,4 procent till 7,6 procent, och att årssiffran når 7,7 procent. Vår BNP-prognos för 2012 måste skrivas ned Vad ligger i korten för 2013 och 2014? Det finns flera faktorer som talar för att BNP-tillväxten kommer att hålla sig en bit under 8 procent: Det politiska målet är att nå en BNP-tillväxt på 7,5 procent, vilket gör det troligt att statistiken kommer att utfalla i dess närhet. Detta mål inkluderar en grönare och mer uthållig tillväxt, samtidigt som tillväxtmålet är att både BNP per capita BNP ska fördubblas till 2020 (ca 7 procents tillväxt), vilket därmed inte medger någon ombalansering till konsumtionsdriven tillväxt. Den centrala politiska makten vill inte upprepa misstagen som ledde till överhettning av fastighetsmarknaden och äventyrade de lokala myndigheternas ekonomi och stabilitet. Infrastrukturinvesteringar om 2 procent av BNP under en fyraårsperiod innebär att stimulanserna inte blir så stora att ekonomin får den kraft som behövs för att nå upp till 9-10 procents tillväxt igen. Även om USA fortsätter sin gradvisa återhämtning och tillväxtländernas efterfrågan också är relativt god, innebär det sämre utsikter för Kina när landets numera andra viktigaste exportmarknad Europa har stora konjunktur- och strukturproblem. Vi förutser därmed att BNP-tillväxten stiger från 7,7 procent i år till 7,9 procent nästa år, men att den finansiella sektorns obalanser gradvis kommer att dämpa tillväxtförutsättningarna, vilket håller tillbaka BNP-tillväxten 2014 som då når 7,5 procent. 6 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
3. Den nya politiska ledningens utmaningar Partiet har utsett Kinas nya ledare 1 Efter att den artonde partikongressen avslutats i Peking är det nu känt vilka som kommer att ta över styret av landet. Förre presidenten Hu Jintao och premiärministern Wen Jiabao har lämnat över stafettpinnen till Xi Jinping respektive Li Keqiang. Just detta maktskifte var förväntat sedan flera år, men mer oklart var vilka de övriga ledamöterna i politbyråns stående utskott skulle bli. Vi vet nu att politbyråns stående utskott bantats från nio ledamöter till sju, och att fem nya ledamöter måste utses av åldersskäl. Vi vet också att Xi Jinping inte behöver vänta en tvåårsperiod för att ta över ansvaret för militären, såsom hans företrädare behövde göra då Jiang Zemin (och även Deng Xiaoping) behöll den positionen efter att ha lämnat presidentposten. Därmed konsolideras Xis makt. Emellertid: både Jiang Zemin (86 år) och Hu Jintao (69 år) lever än och påverkar Xis politik bakom kulisserna. Av dessa två torde Jiang vara den starkare. Presidentposten är sannolikt mindre inflytelserik idag än när Mao Zedong, Deng Xiaoping och även Jiang Zemin var presidenter. Under Hu Jintaos tid har ämbetet utvecklats mer till en styrelseordförandepost, och de ungefär åtta fraktionerna/familjerna med inflytande över makten har funnit det viktigt att hitta en kandidat som står för kompromisser, måttlighet och förutsägbarhet. Detta sistnämnda var knappast en beskrivning av kronprinsen och tidigare partichefen i Chongqing, Bo Xilai, som utmanövrerades ur folkkongressen och politbyrån efter att gått sin egen hårdföra väg, utövat populism och flirtat med vänsterkrafter. Huruvida hans avpollettering är en följd av hans (och fruns) kriminella handlingar och/eller motståndarnas politiska stämpling är fortfarande oklart. Att för öppen ridå utvinna denna maktkamp är för Kina något nytt, en utveckling som sannolikt förstärkts av sociala medier och de ökade svårigheterna att hålla ihop de olika fraktionerna inom partiet som alla har sina särintressen att bevaka. Bättre beslut med färre ledamöter i det stående utskottet? En ovanligt händelserik slutspurt inför partikongressen Vad vet vi om de sju ledamöterna i det mäktiga stående utskottet inom politbyrån? 1. Xi Jinping Xi (59 år) blir redan nu partiets nya generalsekreterare och ordförande för partiets centrala militärkommission, men får vänta till parlamentets årsmöte i mars med att sväras in som president. Han uppfattas vara försiktig reformist. Han är tillsammans med Li den enda som tidigare suttit i det stående utskottet, och lierad som flertalet övriga med Jiang Zemin. Som princeling, eller arvtagare till en tidigare senior ledare (Xi Zhongxun blev avpollette- Xi konsoliderar makten 1 Partiet består av ca 80 miljoner medlemmar och väljer i praktiken inte sina ledare. Partikongressen har 2270 delegater. Den väljer en centralkommitté som består av 200 ledamöter, och 150 alternativa ledamöter. Det är denna kommitté som väljer politbyrån som består av ca 25 ledamöter (nu 24 när Bo Xilai tvingats lämna). Det är oklart om hur det stående utskottet, den verkliga makten väljs, men sannolikt sker det mer informellt. I en parallell maktstruktur finns regering och parlament, men det stående utskottet står över denna. Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 7
rad av Mao men senare återupprättad), Xi kan ha en starkare position i partiet än företrädaren Hu. Hans väg inom partiet är från fattig jordbruksbygd i Shaanxiprovinsen till guvernör i Fujianprovinsen 1999, till partichef i östkinesiska Zhejiangprovinsen 2002, och fick sedan möjlighet 2007 att ta över Shanghai när företrädaren där åtalades för korruption för att senare samma år väljas in i politbyråns ständiga utskott. Hans ledarstil anses mer karismatisk och öppen än företrädarens. 2. Li Keqiang I mars förutses Li Keqiang (57) ta över premiärministerposten. Han uppfattas vara en försiktig reformist. Han är lierad med Hu Jintao, och denne hade snarare velat se Li som president. De är båda härkomna ur ungdomsrörelsen, snarare än att vara princelings. Han är välutbildad i både juridik och ekonomi (doktorerade 1982), förstår därmed möjligen något mer av marknaders roll, och kommer som premiärminister vara ansvarig för ekonomi och reformarbete. I Henanprovinsen, som guvernör, drev han en hårdför kampanj mot aktivister som protesterade mot en HIV-skandal, innan han blev partisekreterare i tillverkningsindustritäta Liaoningprovinsen 2004 och sedan medlem av politbyråns stående utskott 2007. Li har visat intresse för reformagendan 3. Zhang Dejiang Det var Zhang Dejiang (65) som fick ta över partisekreterarposten i Chongqing när Bo Xilai inte längre hade partiets förtroende till följd av nära band med Jiang Zemin. Han fick sina politiska erfarenheter i Nordkorea och anses tillhöra de konservativa. Han får det mäktiga uppdraget att bli ordförande i den nationella folkkongressens stående utskott. Förutom Bo Xilai har en annan korruptionsskandal briserat under 2012, när järnvägsminister Liu Zhijun tvingades avgå, och detta påverkade även Zhang negativt även om han behöll sin position. För övrigt har hans karriär även fläckats ned av hanteringen av SARS-epidemin, men å andra sidan lyckades han nå hög tillväxt när han var partisekretare i Guangdongprovinsen. Zhang blir ordförande för den nationella folkkongressen 4. Yu Zhengsheng Yu Zhengsheng (67) är partisekreterare i Shanghai och anses vara en försiktig reformist. Han kommer att bli ordförande för det kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens. Han har nära band till Deng Xiaopings son Deng Pufang, vilket räddade honom från att vanäras när hans bror deserterade till USA. Han har varit i politbyrån sedan 2002, men inte lyckats komma in i det stående utskottet förrän nu. Han anser att kulturrevolutionen var ett personligt misstag från Maos sida. Yu menar att kulturrevolutionen varit ett personligt misstag från Maos sida 5. Liu Yunshan Det blir Liu Yunshan (65) som tar över som propagandachef. Han har mediaerfarenhter som reporter för Xinhua i det inre Mongoliet. Han har varit minister i propagandadepartementet sedan 2002, och försökt att kontrollera Internet (som idag bedöms ha 500 mil- Liu blir propagandachef i en miljö av sociala medier 8 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
joner användare även om några kan ha flera konton). Han varit i politbyrån sedan 2002. Han har sitt politiska ursprung i ungdomsrörelsen och därmed närmare kontakter med Hu Jintao. 6. Wang Qishan Som en av fyra vice premiärministrar Wang (64) är den mest erfarne politikern som utses. Han har tidigare varit borgmästare i Peking 2004-2008, chef för China Construction Bank 1994-97. Han anses vara en reformist inte minst inom finanssektorn, och har även skött handelsrelationerna med utlandet inklusive USA. Han är en princeling, svärson till en tidigare medlem av det stående utskottet, Yao Yilin. Han kommer nu att ta över ansvaret för att bekämpa korruptionen, en av de stora utmaningarna för partiet. Wang ska nu bekämpa korruptionen 7. Zhang Gaoli Även om Zhang Gaoli (66) har Jiang Zemins förtroende, gäller detta också Hu Jintaos. Som partisekretare i den norra hamnstaden Tianjin har han välkomnat utländska direktinvesteringar, liksom tidigare ansvarig för reformer i expansiva Shenzhen. Han är utbildad ekonom, och uppfattas som reformist på det finansiella området. Han ser inte ut att få en specifik portfölj, men kan komma att bli en av de högst rankade vice premiärministrarna. Zhang har erfarenheter av finansiella reformer Vad betyder detta maktskifte i praktiken? Det finns tendenser till försiktig reformism inom det nya stående utskottet, men samtidigt lyser även konservatism igenom. Som en effekt av Bo Xilai-skandalen kan försiktigheten ha ökat, och kompromiss och måttfullhet värderats ännu högre. Det vore inte värt att riskera nya skandaler genom att välja någon mer radikal person. Fem av sju ledamöter kommer att bytas ut vid nästa partikongress av åldersskäl. Endast Xi och Li kvarstår en femårsperiod till. Den tolfte utvecklingsplanen trädde i kraft redan 2011 och sträcker sig till 2015. Här finns redan målen för politiken fastställda. Det kommer att ta minst ett år eller två innan de nya medlemmarna kommer att göra mer tydliga förändringar, om det alls sker. De flesta har en bild vad som krävs för Kinas fortsatta utveckling, men däremot skiljer sig synen i exakt hur det ska ske och vid vilken tidpunkt. Inte minst särintressen som gynnas av statliga företag kommer att vilja stoppa en fortsatt liberalisering, där partiet också tappar kontroll. På det politiska området framstår också Hu Jintaos tal som en signal om vad som gäller. Demokratisering sker inom partiet, men den västerländska modellen klarar sig Kina utan. Tolfte utvecklingsplanen ligger fast Särintressen kan stoppa reformarbetet Politikerna inte minst den blivande presidenten kan komma att uttrycka sig ledigare, skippa jargongerna och visa större karisma. Även om sättet att kommunicera och ledarstilen förändras, betyder det inte att substansen i politiken förändras. Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 9
De viktigaste utmaningar den nya politiska ledningen möter - klarar de att ta itu med problemen? Om Hu Jintao och Wen Jiabao kunde komma undan som förvaltare av tidigare marknadsreformer i och med att BNP i fasta priser ökade hela 2,7 gånger under decenniet (i löpande priser drygt fyra gånger), och valutareserverna steg från knappt 300 miljarder till 3 300 miljarder under samma period, kommer en alltför försiktig reformpolitik kunna skapa en ekonomisk, social och politisk kollaps under det kommande decenniet. Kinas politiker kan inte riskera utvecklingen genom att vila på lagrarna det kommande decenniet. Hu och Wen har haft det för lätt Kinas BNP-utveckling i nivå (fasta priser) och tillväxttakt (procent) Den kinesiska tillväxtmodellen håller på att tappa fart och landet kan hamna i en medelinkomstfälla, om innovationen uteblir som ska höja landets förädlingsvärde och därmed levnadsstandard. En sämre utveckling i omvärlden, samtidigt som export- och investeringsuppgången inte låter sig upprepas, och arbetskraften når en topp för att sedan sjunka inom en femårsperiod, skapar utmaningar. En alltför låg tillväxt genererar dessutom arbetslöshet och potentiellt både social och politisk oro. En mer konsumtionsledd tillväxt, och även en mer ekologiskt uthållig tillväxt, skulle bli lägre än de nära 10 procent årligen vi sett i genomsnitt sedan början av 1980-talet. Konsumtionsandelen har snarast sjunkit under decenniet trots att det fanns en idé om att ombalansera tillväxten. För den ca 200 miljoner migrantarbetare som finns råder ett större sparbehov än för andra boende i städerna, eftersom deras trygghetssystem är lägre. Potentiellt skulle därmed konsumtionstillväxten kunna öka om reformerna av hukousystemet som reglerar migrantarbetarnas situation förändrades snabbare. men landet riskerar hamna i en medelinkomstfälla Reformering av hukou skulle gynna landet både socialt och ekonomiskt 10 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
Olika efterfrågekomponenters andelar av BNP Hu Jintao avslutade sin maktperiod med att konstatera att målet för Kinas ekonomi är att BNP och BNP per capita ska fördubblas inom en tioårsperiod. Om ekologin får stå tillbaka för ekonomin blir en sådan utveckling inte uthållig. En växande, urban och alltmer utbildad medelklass, missunnar inte andra att få det bättre, bara det sker utan korruption och utan att naturresurserna överutnyttjas. När direktörer blir rika på att förgifta mjölken och lokalpolitiker genom att stjäla och sälja mark, brer cynismen ut sig. Samtidigt har inkomstklyftorna, som redan är stora, ökat. Antalet demonstrationer beräknades till 180 000 för två år sedan, jämfört med 40 000 för tio år sedan. Irritationen märks även på Weibo (kinesiska motsvarigheten till Twitter) och andra sociala medier. Korruptionen har lett till cynism och social oro Premiärminister Li Keqiang står bakom rapporten China 2030 Building a Modern, Harmonious, and Creative High-Income Society som utarbetades gemensamt av Världsbanken och Kinas statliga tankesmedja Development Research Center of the State Council november 2010 - september 2011. Här finns på ett gediget sätt beskrivet och analyserat vilka utmaningarna är för Kinas utveckling under de kommande 20 åren: 1. Genomföra strukturreformer som stärker förutsättningarna för en marknadsekonomi 2. Öka takten när det gäller att skapa innovationer och ett öppet innovationssystem 3. Utnyttja möjligheterna att skapa en grön utveckling 4. Utöka möjligheterna och främja social trygghet för alla 5. Stärk det finanspolitiska systemet, inte minst på lokal nivå 6. Sök ömsesidigt välgörande relationer med resten av världen Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 11
Dessa sex prioriterade reformer har mål formulerade både för kort och längre sikt, och kräver nu strategier för hur de skall utföras och när. Kina är ännu inte en marknadsekonomi på produktionssidan och det krävs att marknader i större utsträckning sätter priset på produktionsfaktorer som mark och kapital. Att acceptera detta innebär samtidigt att partiets kontroll går förlorad och möjligheter till korruption minskar. Det är främst de statliga företagen som blir förlorare, och idag är många av politikerna nära lierade med dem som gynnas av vinsterna i dessa bolag. De statliga företagens produktion har vuxit och utgör mellan en tredjedel och hälften av Kinas BNP, men antalet statliga företag minskade kraftigt på 1990-talet. I samband med finanskrisen 2008-2009 utökade utlåningen via de statliga bankerna och de statliga företagen växte i storlek och betydelse, både i Kina och i utlandet. Nu utgör de dock en bromskloss för den kinesiska ekonomins framtid. En mindre del av sysselsättningen genereras av de statliga företagen, och genom att andra mindre privata företag inte får tillgång till kapital innebär denna felaktiga kapitalallokering att tillväxten i Kina blir lägre än vad som hade kunnat vara fallet. Den internationella valutafonden har beräknat att om de statliga monopolen utsattes för konkurrens skulle totalfaktorproduktiviteten öka i Kina och inkomsten per capita på lång sikt med skulle kunna öka 10 gånger jämfört med idag. Kina må vara en marknadsekonomi på efterfrågesidan men inte på produktionssidan De statliga företagen måste reformeras och minska i betydelse Nedan visar vi varför en avreglering av finanssektorn skulle vara viktig för reformerna av de statliga företagen, och varför den kinesiska ekonomin som helhet skulle gynnas av en framgångsrik finansiell reform. 4. Avregleringen av finanssektorn: Varför, varför inte och hur? En finansiell avreglering innehåller många delar, och Kina har under decennier avreglerat finansiella marknader men endast långsamt och partiellt. Samtidigt syns tecken på att en uppsnabbning av reformerna inom den finansiella sektorn är på gång. Många politiker förstår hur viktig en finansiell reform skulle vara, men det saknas en samsyn i vilken ordning reformerna ska göras och hur snabbt. Osäkerheten handlar om hur sällan andra länder lyckats avreglera utan att skapa finansiell instabilitet och bubblor, men även om det är värt för partiet att släppa kontrollen över en så viktig produktionsfaktor som priset på pengar. Ofta framhålls att Kinas situation hade varit betydligt sämre idag om inte kontrollen över finanssektorn hade funnits under den globala finanskrisen 2008-2009. Riskfyllt att avreglera finanssektorn men mer riskfyllt att låta bli Kina behöver nu gå framåt inom ett antal områden: Marknadsorientering av växelkursen, liberalisering av räntemarknaden, reformering av obligationsmarknaden, förstärkning av den inhemska banksektorn, avreglering av kapitalbalansen, utveckling av finansiell och råvarukopplad derivathandel. Därutöver krävs reformer som ytterligare skulle förbättra den kinesiska ekonomins funktionssätt: Finanspolitisk reform (främst skatterelaterad men även avseende socialförsäkringar), förändring av hukou- 12 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
systemet för migrantarbetare, ge möjligheter till privata aktörer att investera på marknader som idag drivs av monopol. Nedan finner vi tio anledningar till varför Kina bör gå framåt när det gäller finansiell reform. Den är en viktig nyckel till att komma tillrätta med obalanser och möta utmaningar på flera områden. Studier 2 visar på att en finansiell avreglering ger högre BNP per capita, lägre inflation, större kapitalflöden, men att den även ökar risken för finansiell instabilitet genom att driva fram högre avkastning på kapital och lägre kapitaltäckningskrav i banker. Olika länder kommer dock från olika nivåer och har olika förutsättningar. En finansiell reform i Kina skulle: Ombalanseringen till konsumtion är svår att uppnå utan en reformering av finanssektorn 1. Utveckla Kina till en marknadsekonomi även på produktionssidan, genom att priset på pengar marknadssätts och konkurrensen om finansiering både inhemskt och med utlandet ökar. 2. Förbättra kapitalallokeringen som idag är skev och håller tillbaka tillväxten i vissa sektorer samtidigt som tillväxten överdrivs i andra. 3. Underlätta ombalanseringen från export-investeringsledd tillväxt till konsumtionsledd tillväxt. 4. Minska problemen med skulduppbyggnaden bland de lokala regeringarna bland annat genom att skifta från bankfinansiering till kapitalmarknader, samt avreglera räntemarknaden. 5. Förändra bankernas roll så att de minskar finansieringen av statligt ägda företag och lokala regeringar och samtidigt ökar den till små- och medelstora företag och hushåll. 6. Minska eller eliminera förtrycket av spararna genom att marknadsanpassa räntesättningen, samtidigt som överdriven utlåning kommer att hållas tillbaka. 7. Förbättra kinesers möjligheter att investera utomlands och utlänningars möjligheter att investera i Kina genom att avreglera kapitalbalansen. 8. Minska möjligheterna till korruption. 9. Utjämna skillnaderna mellan Kinas ekonomiska storlek och Kinas betydelse på de globala finansmarknaderna. 10. Minska eller eliminera världsekonomins sparandeobalanser. Hur ser ett perfekt utförande av en finansiell reform ut, och vad kan Kina lära av andra länders misstag? Kina behöver stärka sin inhemska banksektor för att kunna fortsätta att öppna upp för utländsk konkurrens och stora kapitalflöden. Därefter behöver räntemarknaderna avregleras, och obligationsmarknader utvecklas. Först därefter är det lämpligt att göra växelkursen fullt kon- 2 IMF Working Paper 12/275: Effects on Capital Flow Liberalizatoin What is the Evidence from Recent Experiences of Emerging Market Economies? Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 13
vertibel. Slutligen finns förutsättningar för att avreglera kapitalbalansen. Kina kan lära av andra länders misstag främst genom att studera i vilken ordning de finansiella marknaderna avreglerades. I Sverige fördes en reglerad räntesättning (lågräntepolitik med förekommande negativ realränta), och det fanns en kvantitativ reglering av affärsbankernas utlåning, fram till den s k novemberrevolutionen 1985 när den svenska kreditmarknaden avreglerades. Denna ledde till en kraftig kredittillväxt, och med en fast växelkurs och liberaliserad kapitalbalans ökade kapitalutflödena när svenska finans- och fastighetsbolag investerade i fastigheter i utlandet. Även en intern fastighets- och finansbubbla byggdes upp. Överhettning rådde med hög inflation och statsfinansernas underliggande svaghet doldes av höga skatteinbetalningar i spåren av den lånefinansierade tillväxten. När så århundradets skattereform genomfördes 1990-91 bidrog denna och klart lägre inflation till att realräntorna efter skatt steg kraftigt. Lånefinansierade investeringar fick inte längre samma uppmuntran, och istället steg sparviljan. Denna realräntechock, samt lågkonjunktur och tysk återförening med högre ränteläge som följd, samt spekulationer mot kronan bidrog till att tillgångsvärdena sjönk och bubblan sprack. Sverige är ett bra exempel på hur en avreglering av finanssektorn inte ska göras Finanskriser i andra länder illustrerar svårigheterna med att kombinera hög kapitalrörlighet med fasta (men justerbara) växelkurser. När de finansiella marknaderna avregleras medför det ofta att tillgångspriser, investeringar och konsumtion stiger samtidigt som sparandet sjunker. Därefter inträffar någon typ av chock som får kapitalflödena att vända tillbaka och kreditexpansionen att brytas bubblan spricker. Spekulation mot valutan brukar leda till att efter visst försvar med högre räntor väljer beslutsfattarna att låta den flyta fritt. Fast växelkurs Självständig penningpolitik Fri internationell kapitalrörlighet 2 Mundell-Flemming modellen visar ett enskilt land inte kan välja att samtidigt uppfylla följande tre mål: fast växelkurs, fri internationell kapitalrörlighet och inhemsk penningpolitisk självständighet, men att kombinationer av två av målen är fullt möjliga. För Kina innebär det att undvika detta makroekonomiska trilemma genom att till slut hitta den rätta kombinationen av mål som passar just Kina. Sverige har precis som USA, Kanada, Australien och Storbritannien rölig växelkurs, fria kapitalrörelser och en självständig penningpolitik. Danmark Kina måste undvika trilemmat laborerar nu med alla delar 14 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
har fast växelkurs, fria kapitalrörelser men ingen självständig penningpolitik. Eurozonen har en valutaunion, men i övrigt flyter euron precis som dollar och pund, och har därmed fri kapitalrörlighet och självständig penningpolitik via ECB. Kina försöker laborera med alla tre delarna, och borde som stor ekonomi gå mot den anglosaxiska (likaledes eurozon) lösningen. Hur långt har Kina kommit i avregleringen, vad hindrar utvecklingen och vilket utfall kan förväntas under det kommande decenniet? 1. Ränteavreglering Under det rådande systemet sätter Kinas Centralbank (PBoC) ett tak för bankernas sparräntor och ett golv för utlåningsräntorna. Det genererar en hög räntemarginal som ger goda vinster för (statliga) banker. Avkastningen spararna får understiger vanligen inflationen, vilket gör att de betalar banken för att låta den låna ut deras pengar. Ränteavreglering krävs för att få bort savers repression Genom att avreglera räntesättningen skulle även obligationsmarknader utvecklas eftersom den ettåriga sparräntan används för att prissätta obligationer. Det blir även lättare att ta bort kapitalkontroller och internationalisera valutan. Avregleringen finns med i den tolfte utvecklingsplanen och framhålls som viktig av den avgående centralbankschefen Zhou Xiaochun. Denne menar att affärsbankerna nu skulle kunna klara sig på egen hand och att de måste sälja andra finansiella tjänster för att upprätthålla marknadsandelar, att de blivit bättre på att prissätta räntor och hantera risk och att Shanghai Interbank Offered Rate (Shibor) nu har etablerats som benchmark för att prissätta finansiella produkter. Många problem kvarstår, då det tar tid att utbveckla finansmarknadsaktörers kunskaper, Shibor säger mindre om räntor med längre löptider än tre månader, och dessutom finns ingen benchmark avkastningskurva vilket försvårar finansmarknadens uppskattning av kortfristiga trender och inflation. Bankernas ut- och inlåningsräntor, samt räntemarginal Interbankräntor och räntor kopplade till utländska valutor har avreglerats. Det svåra nu är att följa upp med avregleringar av ytterligare 29 räntor som styrs av PBoC. Positivt är att banker nu kan offerera 20 procent rabatt på utlåningsräntan, jämfört med tidigare 10 procent. Viktigt steg att låta utlåning och inlåning prissättas under och över benchmark Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 15
För första gången kan de nu också offerera sparräntor som är 10 procent högre än benchmark. Ungefär 70 procent av de totala banklånen har lånats ut till räntor som är högre än benchmark, jämfört med ungefär 40 procent 2008-2011. Särintressen som gynnas av höga räntemarginaler både större banker där vinsterna till 70-80 procent kommer från räntenettot och statliga företag som fått tillgång till billig finansiering vill förhindra detta. 2. Obligationsmarknadens utveckling I Kina ansvarar huvudsakligen bankerna för finansieringen, medan obligations- och aktiemarknaderna halkar efter. Inte minst med de stora stimulanserna 2009-2010 förstärktes denna trend då bankutlåning som andel av BNP steg från 97 procent 2008 till 120 procent 2010. I kölvattnet av stimulanserna ökar de dåliga lånen, inte minst avseende lokala regeringarna. Det saknas data över uppgången eftersom krediter i första hand rullas över när det saknas likviditet. Svårigheterna för de lokala regeringarna handlar dels om att kapitalet kan ha allokerats felaktigt till projekt som inte kommer att visa sig livskraftiga, dels att det tar tid innan avkastningen på mer långsiktiga infrastrukturprojekt visar sig. Olika löptider på sparande och utlåning, samt otillräcklig skattefinansiering av lokala regeringars budgetar, gör att bankfinansiering egentligen inte är den rätta vägen, utan det skulle vara bättre om de lokala regeringarna fick emittera egna obligationer. De lokala regeringarnas dåliga lån ökar men än så länge döljs de genom att krediterna rullas över Enligt China Development and Research Foundation krävs minst 100 000 RMB i infrastrukturinvestering i städerna för varje ny person som flyttar in från landsbygden. Det beräknas av ca 15-20 miljoner personer migrerar till städer varje år vilket ger ett årligt investeringsbehov på 2-3 biljoner RMB under det närmaste decenniet. Lånekostnaden torde bli lägre och riskspridningen bättre om obligationsmarknaden utvecklades. Kinas ekonomi utgör ungefär 10 procent av världsekonomin, men obligationsmarknaden endast 5 procent. Kinas obligationsmarknad är mindre än hälften av utlåningen från banker, dess marknadskapital utgör 45 procent av Kinas BNP. Obligationerna som handlas är främst statsobligationer (finansdepartementet) och obligationer som emitterats av statliga banker, centralbanken och större (statliga) företag. Om möjligt emitterar de lokala regeringarna med hjälp av finansdepartementet. Vad som skulle behövas är bättre möjligheter för mindre och medelstora privata företag att finansiera sig på obligationsmarknaden. Obligationsmarknaden kan lätt fördubblas inom en femårsperiod De lokala regeringarna har en skuldsättning som uppgår till 23 procent av BNP, och det handlar här om högst konservativa bedömningar. Sannolikt är andelen betydligt högre. Stimulanserna som kom via bankerna och härrör sig till lokala regeringar, kommer att komma tillbaka till den centrala nivån när dessa måste ta över deras dåliga lån. Det kunde lika bra ha varit finanspolitiska stimulanser som hamnat på det centrala skuldkontot från början. Utöver banklån finns s k LGFV obligationer, och efter en nedgång 2010 steg de med 160 procent första halvåret i år. Risken för betalningsinställelser anses hög. 16 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
Städer och lokala regeringar kommer att få börja emittera obligationer i större skala. För närvarande pågår pilotprojekt i städerna Shanghai och Shenzhen, samt provinserna Guangdong och Zhejiang. Dessa kommer att spridas ut i landet som helhet. Det innebär att mer lån kommer att tas upp, och att det blir ett sätt att lösa likviditetsproblemet, samtidigt som en mer långsiktig finansieringslösning kommer på plats. Märk väl: om kapitalet allokeras till projekt som inte är livskraftiga och som endast bygger upp överkapacitet kommer problemen bestå och till och med förvärras. Det största hindret för att stärka Kinas obligationsmarknad är att det finns flera reglerare och övervakare, och att marknaden är fragmenterad. Fragmentering och för många okoordinerade reglerare kan dock förhindra utvecklingen 3. Växelkursreform Att utveckla den kinesiska valutan, renminbin eller RMB, till en global valuta kom att prioriteras under finanskrisen då värdet av US dollarn sjönk, och Federal Reserve introducerade kvantitativa lättnader som skulle kunna leda till hög inflation och åtföljande urholkning av dollarns värde. Då Kina byggt upp 3 300 miljarder US dollar i valutareserver, fanns ett egenintresse att göra RMB fullt konvertibel. Redan 2005 valde Kina att införa en managed float, dvs en av centralbanken styrd växelkursregim. Därefter, 2007, noterades obligationer i RMB på Hongkongs aktiebörs. Ett år senare fick centralbanken en avdelning för växelkurspolitik, och i slutet av 2008 började som en följd av finanskrisen Kina överenskomma swapavtal med utländska centralbanker (Ryssland, Sydkorea, osv). Sommaren 2009 lanserades pilotprojekt för att använda RMB vid handelstransaktioner, och 2011 byggdes det på vid utländska direktinvesteringar (FDI). I april i år utökade PBoC det dagliga intervallet vid valutahandel från 0,5 procent till 1 procent, sannolikt inte för att RMB är väsentligt undervärderad utan för att skynda på internationaliseringen. Det finns tre steg i denna internationalisering, och Kina har delvis tagit de första två: användning av RMB vid handel och vid investeringar. Det tredje, sista steget är att RMB blir en reservvaluta. Det är en lång väg kvar innan Kina är där. Fullt konvertibel kan dock valutan vara inom en tioårsperiod om de andra finansiella reformerna genomförs. Sedan 2005 har den reala effektiva växelkursen apprecierat med 27 procent och den nominella med 21 procent. Både mot US dollarn och euron har renminbin apprecierat med ca 25 procent. Efter en längre tid av kritik för att PBoC höll växelkursen undervärderad, synes den nu vara närmare sin jämviktskurs (även om det är svårt att exakt uttala sig om den). Bytesbalansöverskottet har minskat från ca 7 procent av BNP till ca 3 procent av BNP mellan 2007 och 2011. Handel som noterats i RMB har fyrdubblats under 2011 och nådde 2 100 miljarder RMB (330 miljarder USD) eller 9 procent av den totala handeln ifjol. Förväntningarna är att renminbin borde fortsätta att stärkas i takt med att marknadsorienteringen ökar. Det som skulle kunna förhindra en fortsatt internationalisering är om oron för spekulativa inflöden ökar när valutans värde väntas fortsätta stärkas, om reformarbetet vad gäller räntor, stärkta banker, obligationsmarknader, osv, inte fortsätter i tillräcklig omfattning, eller om Kinas handelsde- Valutan har nästan apprecierat med 30 procent och den synes inte längre undervärderad Kommer Kinas handelsdepartement motsätta sig en starkare valuta Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 17
partement motsätter sig reformer som stärker valutans värde och därmed dämpar exportförutsättningarna. Valutakursutveckling 4. Öppnande av kapitalbalansen Nu när kinesiska företag gör utländska direktinvesteringar behöver kinesiska banker bli mer sofistikerade och följa med sina kunder. Kinesiska banker har redan 158 kontor i utlandet och fler lär följa (Bank of China har drygt 60 procent av dessa). Ifjol var 13 500 kinesiska företag verksamma i mer än 18 000 utländska företag i 177 länder och regioner, främst i Asien. Mer än 90 procent av Kinas investeringsutflöde kommer från statligt ägda företag. Dessa kan nu få använda RMB i sina investeringar, vilket minskar deras växelkursrisker. Liberaliseringen av Kinas bytesbalans var första steget (redan 1996), men nu krävs även en liberalisering av kapitalbalansen. Det skulle medge utländska aktörer att göra investeringar på Kina kapitalmarknader, och kinesiska aktörer ökade möjligheter att investera utomlands. Det skulle även öka konkurrensen för kinesiska aktörer eftersom de då måste tävla om finansieringen med utländska aktörer. Bytesbalansen var betydligt lättare att avreglera än kapitalbalansen Kinas kapitalbalans är partiellt öppen. Utländska aktörer kan köpa B- aktier medan A-aktier begränsas i ett kvotsystem (QFII). Kinesiska aktörer kan köpa utländska aktier via en s k QDII fond. Kvoterna utökas löpande. I Wenshou finns ett pilotprojekt där individer kan investera utomlands, och sannolikt sprids detta ut i landet. Det som skulle förhindra att utvecklingen går framåt vore om andra finansiella reformer stannade av. Vidare har kinesiska politiker den globala finanskrisen färskt i minne. Många upplever att kapitalkontroller räddade Kina från de volatila kapitalflöden som de asiatiska länderna drabbades av under Asienkrisen 1997-98 och igen under den globala finanskrisen 2008-09. Likväl: I den tolfe utvecklingsplanen utlovas en liberalisering av kapitalbalansen till 2015, liksom utökad konvertibilitet av RMB. I detta kommer sannolikt fortfarande en hel del kapitalkontroller finnas kvar, inte minst för att förhindra spekulativa kapitalflöden. Kinas politiker framhåller gärna att kapitalkontrollerna varit av godo för stabiliteten 18 Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012
5. Konsekvenser för världsekonomin För världsekonomin som helhet vore det av godo om Kina snarare valde vägen mot lägre och en mer uthållig ekonomisk tillväxt, fick konsumenterna som drivmotor och fortsatte den gradvisa, försiktiga avregleringen av den finansiella sektorn. Världen bör hoppas på en långsammare och mer balanserad tillväxt För länder och företag med en affärsmodell som kräver en fortsatt investeringsledd och hög kinesisk tillväxt skulle naturligtvis en sådan korrigering mot lägre tillväxt bli kännbar. Det gäller även svenska företag med inriktning mot råvaror och tillverkningsindustri. För företag som intagit en långsiktig attityd och satsat på kvalitet, uthålliga (ekologiska) produkter både med inriktning mot producent och konsument finns mer att se fram emot. Kina behöver gå mot en värdemodell som ökar kvaliteten, ger upp slit och släng och intar ett miljöperspektiv. Medelklassen ökar i storlek, blir alltmer utbildade. Gradvis kan de börja släppa på sitt höga sparande (märks redan för de yngre att de hellre sparar i kapitalvaror än på värdelösa bankkonton). Företag med gammal affärsmodell drabbas medan de med en modernare gynnas Samtliga utländska företag behöver informera sig om de allt snabbare förändringar som kommer i samband med avregleringen av finanssektorn. Det kan handla om utökande av kvoter för utländska investerare, räntereformer, nya finansieringsformer, osv. Företag som nu är aktiva kan komma att känna av den tilltagande prispressen som sker när ekonomin dämpas, likviditeten torkat upp och överkapaciteten gör sig gällande. Överkapacitet kan leda till ökad prispress Om Kina öppnar upp den finansiella sektorn och skapar en större marknadsorientering av produktionsfaktorer som mark, kapital, etc, finns anledning att förvänta minskade sparandeobalanser i världsekonomin. Det är dock viktigt att inte ha en övertro på hur snabbt och lätt en avreglering av den finansiella sektorn skulle kunna göras. Dels finns stora svårigheter med att ombalansera ekonomin, dels har många länder funnit det svårt att avreglera utan risken för bubblor som byggs upp. I Kinas fall är det sannolikt så att risken för finansiella bubblor snarare växer över tiden om finanssektorn inte avregleras. Det kommer att ta tid innan Kinas valuta blir reservvaluta. Idag finns inga sådana förutsättningar. Det som krävs är att Kina minskar sitt beroende av export så att landet inte längre behöver acceptera US dollar, euro eller yen, utan kan diktera betalningssättet i renminbi. Likaså behöver renminbin bli likvid och det sker genom att kapitalmarknaden utvecklas från dagens 4 procent av världens kapitalmarknader (jämför USA med 38 procent och eurozonen med 22 procent). Det är också nödvändigt att Kina börjar exportera valutan, t ex genom att importera mer och låta kineser investera utomlands, så att kapital inte bara flödar in utan också ut. Kina kommer fortsätta gå försiktigt fram med finansiella reformer Få förutsättningar för renminbin som reservvaluta, i dagsläget Det gäller också för utvecklandet av en reservvaluta att det finns en tilltro till ekonomin och sannolikt även det politiska systemet. Kina är på väg att utveckla världens tredje största obligationsmarknad, men det finns ingen erfarenhet av en diktatur som åtnjuter ett sådant för- Swedbank AsienAnalys Nr 14 21 november 2012 19