Miljökonsekvensbeskrivning avseende nätanslutning av Kriegers flaks vindkraftpark Underlag i ansökan om nätkoncession för linje enligt ellagen 2007-03-01 Bilaga 3.3 Fortsatt samråd sjökablarna 3.3.1 Underlag till samråd 3.3.2 Skriftligt samråd Inbjudan, inkomna skrivelser 3.3.3 Samrådsmöten Inbjudan, presentationer, protokoll
Tidigt samråd sjökablarna Bilaga 3.3.1 Underlag för fortsatt samråd Sjökabel för anslutning av Kriegers flaks vindkraftpark
Sjökabel för anslutning av Kriegers flaks vindkraftpark Prövning av tillstånd enligt miljöbalken, kap 11 Underlag för fortsatt samråd
Kriegers flak Titel Org Doc no Rev Sjökabel för anslutning av Kriegers flaks vindkraftpark Prövning av tillstånd enligt MB kap 11 Underlag för fortsatt samråd PDD Report KF 180 Org / Author WPD/Maria Röske Aproved Date Göran Loman 2006-02-27 Sjökabel för anslutning av Kriegers flaks vindkraftpark Prövning av tillstånd enligt miljöbalken, kap 11 Underlag för fortsatt samråd Key words: File name: Samråd, sjökabel, miljöbalken Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc
1 BAKGRUND OCH SYFTE... 1 2 LOKALISERING OCH UTFORMNING... 2 2.1 Lokalisering... 2 2.2 Utformning... 4 3 FÖRUTSÄTTNINGAR I BERÖRDA OMRÅDEN... 5 3.1 Restriktioner... 5 3.2 Anläggningar och verksamheter... 6 3.3 Bottenförhållanden... 7 3.4 Flora och fauna... 9 3.5 Arkeologi... 13 4 PROJEKTETS OLIKA FASER... 14 4.1 Undersökningsskedet... 14 4.2 Anläggningsskedet... 14 4.3 Driftskedet... 16 4.4 Avvecklingsskedet... 19 5 MILJÖPÅVERKAN... 19 5.1 Påverkan på riksintressen och andra skyddade områden... 19 5.2 Påverkan på bottenförhållanden... 19 5.3 Påverkan på vrak, kulturminnen och fornlämningar... 20 5.4 Påverkan på flora... 20 5.5 Påverkan på fauna... 20 6 PÅVERKAN PÅ ENSKILDA OCH ALLMÄNNA INTRESSEN... 22 6.1 Yrkesfisket och sjöfarten... 22 6.2 Anläggningar... 22 7 ALTERNATIVA LOKALISERINGAR... 22 7.1 Sjökablarna... 22 7.2 Landningspunkten... 23 8 ALTERNATIV UTFORMNING... 23 8.1 Växelström eller likström... 23 8.2 Kablarnas sammanlagda effekt... 24 9 NOLLALTERNATIV... 24 10 TIDPLAN... 24 11 KONTAKTUPPGIFTER... 25 12 FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR... 25-1 - Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc
1 BAKGRUND OCH SYFTE Vattenfall AB undersöker genom sitt dotterbolag Sweden Offshore Wind AB 1, förutsättningarna för en havsbaserad vindkraftpark på den nordöstra delen av Kriegers flak, en upphöjning i södra Östersjön cirka 30 km söder om Trelleborg. Området ligger utanför Sveriges territorialgräns men inom Sveriges ekonomiska zon. Där denna gränsar till Tysklands och Danmarks ekonomiska zoner. Vindkraftparkens lokalisering till södra Östersjön. Vindkraftparken planeras bestå av 128 vindkraftverk, vardera med en effekt om 5 MW. Den beräknade elproduktionen uppgår till cirka 2,1 TWh/år. Anslutningen av vindkraftparken till elnätet planeras ske i de två befintliga transformatorstationerna Trelleborg Norra och Arrie. Den sistnämnda stationen ligger i Västra Kärrstorp. Byggandet av vindkraftparken planeras ske under fyra säsonger, med start år 2009. För vindkraftparken samt för transformatorstationerna och kablarna inom den ekonomiska zonen krävs tillstånd enligt lagen om Sveriges ekonomiska zon och lagen om kontinentalsockeln. Ansökan om dessa tillstånd lämnades till regeringen i december 2004. Tillstånd för förläggning av sjökablarna inom svenskt territorium prövas av miljödomstolen enligt 11 kap miljöbalken (MB). Nätkoncession söks hos Energimyndigheten i enlighet med ellagen. Avslutningsvis prövas ledningsrätt enligt ledningsrättslagen av Lantmäterimyndigheten. Detta dokument utgör underlag för samråd enligt 6 kap miljöbalken beträffande de sjökablar som ska förläggas inom territorialgränsen, det vill säga inom 12 sjömil från kusten (2,2 landmil). Samrådet innefattar även landningspunkten på kusten. Ett tidigt samråd, enligt då gällande lagstiftning, för sjökablarna och landningspunkten genomfördes under våren 2004. Då presenterades åtta alternativa landningspunkter och av dessa framförs nu en som huvudalternativet. Motiveringen härför återfinnes i bilaga 1. För kabeldragningen på land sker ett separat samrådsförfarande. Att samrådsförfarandena delats upp på detta sätt beror på att dessa delmoment är av olika natur och därför bäst behandlas var för sig. Dessutom är också parterna i de olika samrådsförfarandena till stor del olika. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc 1 Företaget Sweden Offshore Wind AB, som drivit projektet sedan år 2002, köptes i maj 2005 av Vattenfall AB. - 1 -
Samråd sker med dem som kan tänkas bli berörda av projektet, till exempel kommuner, statliga verk och enskilda. Syftet med samråd är bland annat att inhämta synpunkter och att få en ökad kunskap om förhållandena inom utredningsområdet. Genom samråd ges möjlighet att medverka och påverka utredningsarbetet. Enligt MB 6 kap 1 skall en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) upprättas för den planerade verksamheten. MB 6 kap 7 reglerar innehållet i en MKB och föreskriver att följande information ska innefattas: Icke-teknisk sammanfattning Beskrivning av verksamheten (lokalisering, utformning, omfattning m.m.) Redovisning av alternativa platser och alternativa utformningar Beskrivning av konsekvenserna av att verksamheten inte kommer till stånd Beskrivning av påverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med mark och vatten Beskrivning av åtgärder för att minska påverkan Syftet med en MKB är att identifiera och beskriva de direkta och indirekta effekter som en planerad verksamhet eller åtgärd kan medföra på människor, djur, växter, mark, vatten, luft, klimat, landskap och kulturmiljö, dels på hushållningen med mark, vatten och den fysiska miljön i övrigt, dels på annan hushållning med material, råvaror och energi. Vidare är syftet att möjliggöra en samlad bedömning av dessa effekter på människors hälsa och på miljön. MKB-arbetet är en process. Detta innebär att en miljökonsekvensbeskrivning arbetas fram och sätts ihop bit för bit, alltefter att synpunkter och information inhämtas. Detta dokument utgör underlag för samråd. Det kommer sedan att fördjupas och bli den slutliga MKBn som lämnas in med ansökan. 2 LOKALISERING OCH UTFORMNING 2.1 Lokalisering Anslutningen kommer att ske med flera kabelförband. Från vindkraftparken planeras kabelförbanden att förläggas i nord-sydlig riktning för att nå land cirka 7 km väster om Trelleborg vid Maglarp Sjöhult. Kabelstråket följer huvudsakligen longituden 13 02,6 E, mellan latituderna 55 7,6 N och 55 21,6 N. Kabellängden mellan vindkraftparken och land kommer att vara cirka 30 km i den närmaste punkten, vilket är kortaste möjliga avstånd. Detta är både mest ekonomiskt och mest skonsamt för miljön. Den planerade sträckningen av sjökabeln framgår av bilden nedan. I havet kommer avståndet mellan kabelförbanden troligtvis att uppgå till cirka 50 meter. Detta avstånd används bland annat för att minimera risken för att fler än en kabel skadas vid ett eventuellt olyckstillfälle (till exempel av ett ankare). Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 2 -
Några hundra meter från land minskas avståndet mellan förbanden successivt så att det endast uppgår till cirka sex meter när de når strandlinjen. Den landningspunkt som nu utgör huvudalternativet ligger cirka 700 meter öster om Baltic Cables landningspunkt. Platsen omfattar restriktionerna Ri Kustzon, Ri Naturvård ytor, Ri yrkesfiske, strandskydd samt naturvårdsprogram naturvärde klass 1 (se avsnitt 3.1, Restriktioner). Kabelsträckning från vindkraftparken till landningspunkten. Landtagningen, där sjökabeln övergår till landkabel, kan ske på den del av strandremsan, mellan havet och länsväg 511, som utgörs av åker/bete (öster om fastighetsgränsen till Maglarp 2:2). Norr om vägen finns brukad åkermark. Strandängen väster om fastighetsgränsen håller klass 4. Landningspunkten vid Skåre (den rödmarkerade zonen markerar utredningsområde för landkabelns fortsatta sträckning till Arrie respektive Trelleborg Norra). Bilderna nedan är tagna av Marin Mätteknik in mot landningspunkten respektive ut från landningspunkten. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 3 -
2.2 Utformning Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc Det är i detta skede oklart om kablarna kommer att vara för trefasväxelström eller tvåfas likström (se avsnitt 8 Alternativ utformning). Ett alternativ är också att ansluta med växelström till Trelleborg och med likström till Arrie. Eventuell likström kommer att vara bipolär, alltså med återledare. På området inom kraftöverföring sker idag en snabb teknikutveckling, varför det är vanskligt att i detta skede avgöra vilken teknik (växelström eller likström) som kommer att vara mest lämplig när upphandling och installation kommer att ske. Vidare kan det vara möjligt att kabelanslutningen dimensioneras inte enbart för överföring av ström från den aktuella vindkraftparken inom den svenska delen av Kriegers flak, utan även den från en planerad vindkraftpark på den tyska delen av - 4 -
Kriegers flak. Om växelström används kommer för vindkraftverken på den svenska delen av Kriegers flak sammanlagt fyra kabelförband med trefaskablar att användas (två till Arrie och två till Trelleborg). Vardera kabelförband dimensioneras för en fjärdedel av den svenska parken, cirka 170 MW. Används däremot likström till Arrie behövs för denna anslutning bara ett kabelförband (med två ledare, pluspol och minuspol), dimensionerat för cirka 350 MW. Till vindkraftparken Horns Rev (Danmark) användes en 630 mm 2 kopparkabel vilket för en kort tid var världens tjockaste sjökabel, se bild till vänster. Till offshore-projektet Nysted (Danmark) användes därefter en 772 mm 2 kopparkabel. Båda dessa kablar är växelströmskablar. En trefasig offshore växelströmskabel har en diameter av cirka 15 20 cm och en vikt av 80 kg per löpmeter. En enpolig likströmskabel har en vikt av cirka 25 kg per löpmeter; med diametern 10 cm. För likströmsalternativet erfordras två kablar för varje kabelförband; dessa kablar kan läggas i samma kabelgrav. I vissa fall utformas de även som en gemensam, tvåpolig, kabel. En sådan kabel får en oval genomskärning. Offshorekabel för trefas växelström Kablarna kommer så långt som möjligt förläggas cirka 0,8 1,0 meter ner i bottnen. I kapitel 5.2 redogörs för förläggningen av sjökablarna. 3 FÖRUTSÄTTNINGAR I BERÖRDA OMRÅDEN 3.1 Restriktioner I Östersjön finns bland annat restriktioner till skydd för naturmiljö och yrkesfiske. I området som berörs av kabelförläggningen finns riksintresse (Ri) för yrkesfisket (3 kap 5, MB) och för naturvården (3 kap 6, MB) samt Ri Kustzon (4 kap 4, MB). Vid kusten finns även strandskydd samt restriktioner kopplade till marina intressen enligt naturvårdsprogrammet. Farleden från Trelleborgs hamn är av riksintresse för sjöfarten (3 kap 8 MB). Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 5 -
Riksintressen vid området för kabelsträckningen, den svarta linjen markerar kabelns planerade läge. 3.2 Anläggningar och verksamheter I den planerade kabelsträckningen korsas ett antal kablar tillhörande TeleDanmark, TDC. E.ON Gas planerar en naturgasledning mellan Tyskland och Sverige, BGI (Baltic Gas Interconnector). Denna kommer att läggas väster om Kriegers flak och landa i anslutning till kommungränsen mellan Vellinge och Trelleborg, varför konflikt med denna ledning ej uppkommer. Inom området har även två naturgasledningar till Polen varit föremål för utredning. Projekten har benämnts Baltic Pipe respektive Österled (Austerled). Båda dessa projekt är för närvarande vilande. Kabeldragning från Kriegers flak kommer att korsa dessa planerade sträckningar. Baltic Cable har en högspänningskabel för likspänd ström, HVDC, mellan Sverige och Tyskland. Kabeln är förlagd väster om Kriegers flak och landar på sydkusten väster om den planerade landanslutningen, varför konflikt med denna ledning ej uppkommer. Såväl yrkesfiske som fritidsfiske förekommer inom området, bland annat är området just norr om Kriegers flak betydelsefullt. Längs kusten sker fiske främst av ål och lax. Till havs sker yrkesfisket både med trål och nät. Fritidsfisket förekommer främst under våren, då i begränsad omfattning i anslutning till kustområdena. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 6 -
3.3 Bottenförhållanden För att erhålla information om bottenförhållandena längs kabelstråket har batymetriska och geofysiska undersökningar utförts längs detta 2. Undersökningarna genomfördes med olika instrument. Penetrerande ekolod (chirp) användes för att penetrera de övre lagren under havsbottnen och med multistråle-ekolod inhämtades djupdata. Sidotittande sonar användes för att detektera typ och storlek på bottenfenomen samt för identifiering och klassificering av bottensediment. Slutligen dokumenterades bottnen vid landfästet med en digital videokamera. Resultaten presenterades i form av kartor, videofilm och en tillhörande rapport. Rapporten bifogas som bilaga 2. En sammanfattning redovisas nedan. 3.3.1 Vattendjup (batymetri) Från strandkanten vid landfästet och 0,5 km ut är bottenytan lätt kuperad och vattendjupet ökar långsamt till drygt tre meter. Vid 0,5 km grundar det upp över en liten rygg för att sedan bli djupare igen. Lutningsgraden på sluttningen är cirka 2,5 grader. Djupprofil längs kabelsträckningen På ett avstånd från 0,6 till 1,3 km från strandkanten är bottenytan lätt ondulerande men går mot ett ökat vattendjup av cirka åtta meter. Efter 1,3 km ökar vattendjupet i en svag men konstant sluttning ut till ett avstånd på 4,7 km där vattendjupen minskar marginellt. Efter denna terrass fortsätter den svaga sluttningen ut till ett avstånd av 12,7 km från stranden. Här är vattendjupet cirka 32 meter. Från detta avstånd ut till 17,3 km från strandkanten är bottnen ondulerande i svaga sluttningar med en djupvariation på två meter som mest. Vid 17,3 från stranden minskar vattendjupet sakta igen och djupet mäter cirka 29 meter vid ett avstånd på 22,7 km från stranden. Härifrån till slutet av kabelsträckningen 2 Undersökningarna utfördes av Marin Mätteknik AB. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 7 -
ökar djupet igen i samma ondulerande stil. Det största vattendjupet, 38 meter, återfinns på ett avstånd av 28,4 km från strandkanten. 3.3.2 Bottensediment Marin Mätteknik har sammanställt en karta där ytgeologin längs kabelstråket är uppdelad i följande kategorier: Silt/finsand Mellan till grov sand Grus och sten Diamikton 3 Morän Av kartan kan man utläsa att ytlagren längs kabelsträckningen alternerar mellan grova sediment inklusive morän med sten och block och finkorniga sediment som sand och silt med en distribution av cirka 50 % vardera. Vid enstaka sandpartier finns sandripplar. Nedan visas den procentuella förekomsten av de olika sedimenttyperna i procent. Silt och sand Morän Sand (grov) och grus Diamikton Sand (grov) med lokala block Grus och sten (fin) Silt och sand med flera lokala block Silt och sand med ripplar Sand (grov) med ripplar 0 10 20 30 40 50 Andel (procent) Procentuell fördelningen av olika ytsediment längs kabelstråket. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc 3 Diamikton är ett samlingsnamn för blandsediment, ofta moränlikt, mestadels grovt sediment med block och sten men kan innehålla alla fraktioner samt torv. - 8 -
I bilderna nedan visas några olika bottenbiotoper. Övertäckta mindre block Sandripplar Stort beväxt block 3.3.3 Underliggande sedimentlager Morän dominerar som underliggande lager längs hela kabelsträckningen. Moränen tillsammans med grova sediment med block och sten förekommer i eller nära ytan i cirka 65 % av sträckningen cirka 20 km. I resterande delar överlagras dessa material av sand, silt och leravsättningar med varierande mäktighet av 0,5 till över 7 meter. Moränens mäktighet och djup till berg har inte fastställts. 3.4 Flora och fauna För att få information om flora och fauna har Lunds tekniska högskola utfört en inventering längs kabelstråket. Havsbottnen videofilmades vid landfästet samt på tio stationer längs med stråket. I anslutning till filmningen togs prover för makrozoobentos (bottenlevande djur) på de tio stationerna. Området närmast land har även videofilmats av Marin Mätteknik och dessa filmer användes för inventeringen. Videofilmerna och proverna analyserades även av företaget LeCa Marin. Översiktsbild över det undersökta området. Punkterna indikerar de stationer längs kabelstråket som videodokumenterats samt provtagits för bottenfauna. - 9 - Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc
Resultatet redovisades i två rapporter samt som redigerade videofilmer på DVD. En av rapporterna bifogas som bilaga 3. Informationen nedan är hämtad från båda rapporterna och utgör en sammanfattning. 3.4.1 Flora (makroalger) Makroalger saknar rötter och kräver fast underlag att fästa vid. De växer därför på hårdbottnar och bottnar med sten och block eller annat hårt material. Då havsbotten längs det planerade kabelstråket till stor del utgörs av mjukbotten bestående av grov till fin sand återfinns dessa alger endast inom begränsade områden. Algerna är även beroende av ljus och i södra Östersjön återfinns alger endast ner till cirka 20 25 meters djup. Algerna är således begränsade av tillgång på både substrat och ljustillgång. Den rikaste algfloran återfinns längs de första kilometrarna ut från land där botten är täckt med sten och block i varierande storlek och antal. På djupare bottnar växer alger endast sporadiskt på enstaka stenar och musslor. Sammanlagt påträffades 19 algtaxa, fördelat på nio rödalgstaxa, åtta brunalgstaxa och två grönalgstaxa. Makroalgtaxa påträffade längs kabelstråket. Rhodophyceae, rödalger Phaeophyceae, brunalger Callithamnion corymbosum gaffeldun Chorda filum sudare Ceramium tenuicorne ullsläke Ectocarpus siliculosus molnslick Ceramium virgatum grovsläke Elachista fucicola tångludd Coccotylus truncatus hummerbläcka Fucus serratus sågtång Furcellaria lumbricalis kräkel Fucus vesiculosus blåstång Hildenbrandia rubra stenhinna Laminaria saccharina skräppetare Polysiphonia fibrillosa florslick Petroderma maculiforme Polysiphonia fucoides fjäderslick Pylaiella littoralis trådslick Rhodomela confervoides rödris Chlorophyceae, grönalger Cladophora rupestris Cladophora sp bergborsting grönslick Rödalger dominerade, framförallt arten fjäderslick (Polysiphonia fucoides). Denna art är vanligt förekommande längs den skånska sydkusten. Ingen av de algarter som påträffades finns med i Rödlistade arter i Sverige 2005 4. Undersökningarna kunde inte heller visa att området är av särintresse med avseende på för den svenska sydkusten sällsynta makroalger. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc 4 Rödlistade arter är arter som är akut och starkt hotade, sårbara och missgynnade samt arter för vilka det råder kunskapsbrist. - 10 -
Havsbotten täckt av rödalger. Augusti 2005. Foto Kjell Andersson. 3.4.2 Fauna Totalt noterades 27 arter och högre taxa av fauna. Blåmussla (Mytilus edulis) dominerade epifaunan och täckte större delen av hårda bottnar men förekom även som lösa musselaggregat på mjukbottnar. Blåmusslor utgjorde också substrat för bryozoerna, mossdjur, Electra crustulenta och E. pilota samt för havstulpanerna Balanus crenatus och B. improvisus, vilka noterades på de flesta lokalerna. Högre faunataxa, påträffade längs kabelstråket Annelida Polychaeta Arthropoda Balanus crenatus Ringmaskar Arenicola marina Leddjur Balanus improvisus Bylgides sarsi Crangon crangon Hediste diversicolor Diastylis rathkei Nephtys indet Gammarus indet Pygospio elegans Idothea balthica Terrebellides stroemi Jaera albifrons Travisia forbesii Neomysis integer Oligochaeta Saduria entomon Oligochaeta indet Mollusca Cerastoderma lamarck Cnidaria Aurelia aurita Blötdjur Macoma baltica Nässeldjur Mya arenaria Bryozoa Electra crustulenta Mytilus edulis Mossdjur Electra pilosa Theodoxus fluviatilis Pisces Gadus morhus Fiskar Pomatoschistus microps - 11 - Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc
3.4.3 Infauna I bottenfaunaproverna påträffades totalt 13 arter och högre taxa. Makrobottenfaunan karakteriseras av ett fåtal dominanta arter. Blåmussla utgjorde igenomsnitt 51 % av den totala abundansen och återfanns på samtliga stationer. Den rörbyggande havsborstmasken Pygospio elegans återfanns på nio av de tio stationerna och utgjorde 22 % av den totala abundansen. Släktet Oligochaeta påträffades också på de flesta stationerna men i lägre antal. Övriga arter förekom mer sporadiskt. Undersökningarna visade inte att det undersökta området är av särintresse med avseende på för den svenska sydkusten sällsynta faunaarter. 3.4.4 Fisk Det finns cirka 144 fiskarter i Östersjön varav 97 saltvattenfiskarter, 40 sötvattenfiskarter och 7 arter som vandrar mellan söt- och saltvatten. Man kan dela in Östersjöns fiskfauna i två kategorier; arter som föredrar att leva i pelagiska områden (i det fria vattnet, oberoende av botten) och arter som föredrar bentiska områden (arter som lever på eller nära botten). Exempel på pelagiska fiskarter är sill, skarpsill, lax, havsforell, klarbult och makrill. Till de bentiska arterna hör torsk och vittling. Torsken föredrar att vistas på musselbankar, områden täckta med växtlighet samt i steniga områden. Småfiskar från arten smörbult lever på sandbottnar, såsom tobisfisk och unga plattfiskar (skrubbskädda, sandskädda, rödspätta och piggvar). Klipp- och stenfält samt musselbankar utgör hemvist för paddtorsk, svart smörbult, tejstefisk, stensnultra, sjurygg, ål, tånglake, bergtunga, hornsimpa och oxsimpa. I grundare områden och mellan stenfält finns det områden täckta med sjögräs och alger. I dessa områden finner man tångsnälla, större och mindre kantnål och sjustrålig smörbult. På mjuka bottnar finner man spetsskärat långebarn, fyrtömmad skärlånga, skäggsimpa och olika sorters plattfisk. Olika arter lever på olika djup och det finns även arter som flyttar mellan olika djup beroende på säsong. Så lever till exempel fyrtömmad skärlånga och spetsskärat långebarn på över 20 meters djup. Tångspigg lever på mindre än 10 meters djup medan tobis lever i kustnära områden under sommaren och djupare vatten på vintern. 3.4.5 Däggdjur Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc I Östersjön förekommer regelmässigt tre sälarter och en valart, bestånden är dock små. De tre sälarterna är gråsäl (Halichoerus grypus), vikare (Phoca hispida) och knubbsäl (Phoca vitulina). Den valart som förkommer är tumlare (Phocoena phocoena). Gråsäl finns i hela Östersjön och antalet uppgår till cirka 10 000. Vikare finns främst i östra och norra Östersjön. Knubbsälens närmaste revir/viloplatser från - 12 -
Kriegers flak sett är utanför Sveriges sydkust, utanför Rödsand/Lolland samt vid ön Saltholm i Öresund (Danmark). Se vidare satellitbilder på hemsidan http://www.seas.dk. Knubbsälarnas population minskades kraftigt under knubbsälsepidemin 1998 men har återhämtat sig snabbt. Bortsett från några få tillfälliga besökare av andra valarter är således tumlaren den enda val som förekommer i Östersjön. I gränsområdet mellan Nordsjön och Östersjön lever för tillfället cirka 36 000 tumlare. I sydvästra Östersjön finner man däremot endast cirka 600 individer. 3.5 Arkeologi Malmö kulturmiljö har utfört en marinarkeologisk utredning på såväl området för den tilltänkta vindkraftparken som längs sträckningen för kabeldragningen (se bilaga 4). Syftet har varit att belysa den marina fornlämningsmiljön i området. Som underlag till utredningen har man bland annat använt sig av befintlig litteratur samt resultaten av de batymetriska och geofysiska undersökningar som Marin Mätteknik utfört på ovannämnda områden. Malmö kulturmiljö konstaterar att man utifrån den faktiska bottentopografin och den allmänna kunskap som finns idag genom marinarkeologiska undersökningar i huvudsak kan förvänta sig två typer av fornlämningar inom området för kabelsträckningen. Dessa är historiska skeppsvrak och submarina stenåldersboplatser. Marin Mättekniks undersökning gav inga indikationer på skeppsvrak eller stenåldersboplatser längst kabelsträckningen. Det går dock inte, med befintligt underlag, att utesluta förekomst av submarina stenålderlämningar. Detta då den undersökningsmetod som använts, sidescan sonar, registrerar uppstickande föremål på havsbotten men inte överlagrade boplatslämningar. En preliminär bedömning från Malmö kulturmiljö är dock att sannolikheten för att påträffa förhistoriska lämningar är liten eftersom havsbottnen i det aktuella området till största del är så kallad erosionsbotten (kraftigt utsatt för strömmar och vågrörelse). För att få fullständig klarhet i frågan behövs kompletterande undersökningar göras. Detta kan ske i form av dykbesiktningar i det strandnära området och då i synnerhet mellan djupintervallen 5 7 meter. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 13 -
4 PROJEKTETS OLIKA FASER 4.1 Undersökningsskedet I undersökningsskedet analyseras anläggningens tekniska utformning, med avseende på bland annat funktion (överföringskapacitet, driftsäkerhet), miljöpåverkan och ekonomi. För att få information om kabelsträckningen har videofilmning av bottnen utförts, bottenprover på bottenlevande växter och djur har tagits och batymetriska och geotekniska undersökningar har utförts. Vid landningspunkten har fältbesiktning och undersökningar avseende naturmiljö skett. Inom ramen för ett kontrollprogram, kommer uppföljning att ske av framför allt påverkan under anläggningsskedet. Som underlag för dessa studier kommer baslinjestudier att utföras för att dokumentera ursprungsförhållandena. 4.2 Anläggningsskedet De kabelförband som förläggs i havet planeras att spolas ned cirka 0,8 1 meter i havsbotten. Där bottenmaterialet inte tillåter nedspolning kommer kabelförbanden istället att förläggas på bottnen och sedan säkras så att de är fast förankrade. Detta kan till exempel ske med stenar. Närmast kusten (från strandlinjen och ut till 5 6 meters vattendjup) planeras kabelförbanden att grävas ner och djupet blir här något större än ute till havs. Djupförläggning av kabelförbanden sker för att skydda dessa från mekaniska skador orsakade av fiskeredskap, ankare och is. Vid nedspolningen används ett moderfartyg med ett särskilt spolaggregat. Aggregatet tar in vatten och spolar sedan ut det under tryck så att bottensedimenten luckras upp och delvis spolas bort. Kabelförbanden sjunker sedan ned i schaktet av egen tyngd. Schaktets bredd kommer att uppgå till cirka 40 cm i botten medan bredden på överkanten beror på bottenmaterialet. Ju mjukare material, desto bredare överkant. Djupförläggningsprocessen övervakas från moderfartyget, djup under bottennivån registreras och eventuella dykinsatser beordras och övervakas. Kabelnedläggning närmast kusten sker med hjälp av en grävmaskin och ett grundgående fartyg utrustat med grävaggregat. Temporär grumling och påverkan på sediment kommer att uppstå vid arbetet med kabelförläggningen. Sedimentspridningens omfattning är beroende av bottenmaterial och strömförhållanden men normalt kan man räkna med en mycket hög grad av återfyllnad i schakten. Störst återfyllnad får man vid djupförläggning i sand, nära 100 %, och minst vid förläggning i mjuk lera, 50 80 %. Närmast kusten, där grävning sker, kommer upptaget material att återläggas. Eftersom enbart två kabelförband behövs om likström används uppkommer då mindre grumling än vid användandet av växelström. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 14 -
Exempel på förläggningsfartyg. Nedspolning av kabelförbanden. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc Vid förläggning av kabelförbanden räknar man vanligtvis med en framfart av cirka 1 10 km per dygn och kabel. På stranden kommer plats att behövas för kabelschakt, för schaktmassor samt för de vinschanordningar med mera som behövs för att dra iland kablarna utifrån förläggningsfartyget som kommer att ligga uppankrat utanför stranden. Då kablarna är ilandtagna sker återläggning av schaktmassor och återställning av den mark som tagits i anspråk. Upptagning av kabelschakt beräknas ta 2 4 veckor beroende på bredd, botten- och väderförhållanden. Ilandtagning av kablarna tar cirka en dag per kabel och återfyllning av kabelschakten cirka två veckor. Under anläggningsskedet uppkommer buller från de olika fartyg och maskiner som används. De riktvärden som finns beträffande detta kommer att beaktas. - 15 -
4.3 Driftskedet 4.3.1 Överföring av ström Vindkraftverkens generator omvandlar vindens rörelseenergi till elektrisk ström. Denna ström transformeras från 690 V till 33 kv av transformatorn i varje vindkraftverk, för att minska överföringsförlusterna internt i parken. Strömmen förs sedan genom 33 kv kablarna till transformatorstationerna där den transformeras till 150 kv för att minimera överföringsförlusterna i överföringskabeln (om likström används omvandlar istället strömriktarstationer 33 KV växelspänning till ±150 kv likspänning). Därefter skickas strömmen genom sjökablarna och landkablarna till anslutningspunkterna Arrie respektive Trelleborg Norra. På de delar av sträckningen som kablarna inte kan spolas ned kommer besiktning att ske periodvis. I det tillstånd som är sökt för vindkraftparken, är hemställt att tillståndet skall gälla i trettio år från den dag då sökanden anmäler till tillsynsmyndigheten att verksamheten eller del härav tagits i drift. Drifttiden för kabeln är naturligtvis styrd av drifttiden för vindkraftparken i övrigt. 4.3.2 Elektromagnetiska fält Kring en elektrisk kabel finns ett elektriskt och ett magnetiskt fält. Spänningsskillnaden mellan fasledare och bottensedimentet ger upphov till det elektriska fältet, medan strömmen i fasledarna alstrar det magnetiska fältet. Elektriska fält uppstår runt oskärmade kablar och elektroder. I detta fall kommer skärmade kablar att användas, vilket innebär att det primära elektriska fältet skärmas av. En engelsk studie har dock visat att ett sekundärt elektrisk fält alstras av magnetfältet. Både elektriska och magnetiska fält avtar med avståndet från källan. Enligt ovan föreligger två alternativ för kabelförbanden; trefas växelström eller tvåfas likström. Det magnetfält som uppkommer kring dessa olika typer av kablar är olika. Kring likströmsledningen blir magnetfältet statiskt, likt det kring jorden. Kring växelströmsledningen kommer magnetfältet att växla i orientering, med strömmens frekvens (50 Hz). Det magnetiska fält som uppkommer kring trefas växelströmskablar är svagt eftersom de tre enskilda ledarnas magnetfält till stor del tar ut varandra. I figurerna nedan redovisas det magnetiska fältet på havsbotten över en trefas växelströmsledare respektive en enfas likströmsledare. Vid botten kommer magnetfältet för dessa två alternativ att uppgå till knappt 15 respektive drygt 20 T (mikrotesla). Detta är i samma storleksordning som magnetfältet vid en dammsugare, på 30 cm avstånd uppgår detta till cirka 20 T. En meter över botten är magnetfältet cirka 3 respektive 5 T. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 16 -
Field at sea bottom Field 1 m above sea bottom Magnetic field [microtesla] 0.00 3.00 6.00 9.00 12.00 15.00-20.0-12.0-4.0 4.0 12.0 20.0 Coordinate [m] Program BFALT 2006-02-17 Magnetfältet vid botten respektive en meter över botten (röd linje), från en 170 MVA kabel med 130 kv växelström, nedgrävd en meter. Enheten är mikrotesla. Field at sea bottom Field 1 m above sea bottom Magnetic field [microtesla] 0.00 5.00 10.00 15.00 20.00 25.00-20.0-12.0-4.0 4.0 12.0 20.0 Coordinate [m] Program BFALT 2006-02-17 Magnetfältet vid botten respektive en meter över botten (röd linje) från en 350 MW kabel med ±150 kv likström, nedgrävd en meter. Enheten är mikrotesla. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc Även det sekundära fältet kommer i detta fall bli svagt. Enligt en studie gjord av CMAC på uppdrag av Sweden Offshore förväntas ett elektriskt fält om cirka 0,0004 volt per meter (V/m) uppkomma direkt på kabelns yta. I bottensedimen- - 17 -
tet avtar det elektriska fältet till 0,000001-0,000002 V/m på ett avstånd av 8 meter och i vattnet, där det avtar långsammare, uppgår det elektriska fältet till 0,00001 V/m på 8 meters avstånd. 4.3.3 Bottenuppvärmning Överföringen av ström medför en viss uppvärmning. För att få information om huruvida denna uppvärmning av kablarna kommer att medföra en förhöjd värme vid bottenytan har en beräkning gjorts baserad på följande faktorer: Ursprunglig bottentemperatur = 14,7 C (genomsnittlig sommartemperatur) Kabeln förläggs 1 meter ner i havsbottnen Temperatur på kabelns ovansida = 67-69 C En maximal belastning av 765 A Kabel: TKRA 170 kv (växelström) Resultatet av beräkningen visas i figuren nedan. Temperaturhöjning ( C) 12 10 8 6 4 2 0-6 -5-4 -3-2 -1 0 1 2 3 4 5 6 Sidleds avstånd (meter) Beräknad temperaturhöjning på botten ovan kabeln. Ur tabellen kan man utläsa att det sker en viss uppvärmning av bottnen närmast över kabeln. På ett avstånd i sidled av fem meter från kabeln återstår en maximal temperaturförhöjning av bottensedimentet av 0,5 grader Celsius. Vid likströmskablar blir bottenuppvärmningen ungefär densamma. 4.3.4 Restriktioner Inga restriktioner, såsom till exempel ankringsförbud, planeras att införas ovanför sjökablarna. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 18 -
4.4 Avvecklingsskedet Kablarna planeras i dagsläget att tas bort efter det att vindkraftparken tjänat ut men de skulle även kunna användas för annat bruk då kabelns livslängd är längre än vindkraftparkens. Även för de fall kabeln inte planeras att användas efter en viss tid är det inte ovanligt att den tillståndsgivande myndigheten väljer att låta tillsynsmyndigheten avgöra huruvida kabeln skall ligga kvar i havsbottnen. Detta sker framför allt i de fall man anser att borttagning gör större skada än nytta. Vid en borttagning av kablarna uppkommer temporär grumling och påverkan på sedimenten i samma storleksordning som under anläggningsfasen. 5 MILJÖPÅVERKAN Installationen av kablarna innebär en viss påverkan på miljön. Den förutsedda påverkan kommer dock inte medföra några spårbara negativa konsekvenser. Vid val av lokalisering och teknik har minimering eller eliminering av olika former av påverkan varit en av värderingsgrunderna. Nedan sammanfattas den påverkan som uppkommer. 5.1 Påverkan på riksintressen och andra skyddade områden Områden av riksintresse för naturvården ska enligt 3 kap 6 MB så långt det är möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. Då verksamheten endast medför en begränsad påverkan kommer någon konflikt med detta riksintresse inte att uppkomma. Riksintresse kustzon syftar till att skydda orörda områden mot exploatering. Då förläggningen av kablarna efter en tid inte kommer att synas anses projektet inte heller strida mot detta intresse. Projektet kommer inte att strida mot strandskyddets syfte, d.v.s. det kommer inte att inkräkta på tillgängligheten enligt allemansrätten (den minskade tillgängligheten under anläggningsfasen är endast temporär) eller väsentligt försämra livsvillkoren för växter och djur. Såsom framgår av beskrivningen nedan kommer påverkan generellt sett bli liten och någon nämnvärd påverkan på övriga skyddade områden kommer därmed inte heller att uppkomma. 5.2 Påverkan på bottenförhållanden Bottenströmmar och vågrörelser orsakar en naturlig variation av bottnens struktur, vilken torde vara av samma storleksordning som den variation i strukturen som kabelförläggningen medför. Påverkan på bottenförhållandena väntas därför bli mycket liten. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 19 -
5.3 Påverkan på vrak, kulturminnen och fornlämningar De undersökningar som utförts har inte identifierat några kulturminnen, vrak eller fornlämningar längs kabelsträckningen. Om några kulturminnen, vrak eller fornlämningar skulle upptäckas, kommer kablarna att läggas runt dessa för att förhindra att de skadas. 5.4 Påverkan på flora Vid nedspolningen kan bottenfloran i det direkta närområdet, några meter kring kabeln, dö och/eller ryckas loss och driva iväg. Studier av effekter på bottenfloran längs kabeln från Yttre Stengrunds vindkraftpark utanför östra Blekinge visade på temporära effekter. Längs halva kabelsträckningen för den vindkraftparken finns mjukbotten vilka delvis dominerades av blomväxter, nate (Potamogeton pectinatus) och ålgräs (Zostera marina). Resterande utgörs av hårdbotten med rödalger som dominerande flora (Malm 2005 5 ). En tydlig, men temporär, påverkan noterades på vegetationen vid de mjuka bottnarna där kabeln spolades ner och ett vegetationsfritt tre meter brett spår observerades ett halvår efter anläggningen. Efter två och ett halvt år hade området i stort sett vuxit igen. Stenar som lagts över kabeln på hårda bottnar var överväxta av rödalger liksom även kabeln själv på flera ställen efter två och ett halvt år. Mot bakgrund av detta och då nedspolningen endast sker på en begränsad yta väntas konsekvenserna för bottenfloran bli obetydliga. Spolningen medför även sedimentspridning. Denna kan resultera i att arter täcks och därmed skadas eller dör men då sedimentationen i detta fall både blir liten, mycket lokal och temporär väntas påverkan på grund av detta bli obetydlig. 5.5 Påverkan på fauna 5.5.1 Bottenlevande djur Vid nedspolningen kommer bottendjur i direkt anslutning till kabelstråket att skadas eller dö men nykolonisering väntas äga rum inom några veckor till månader och år. Bottenlevande djur som inte dör kommer att friläggas och kan eventuellt förflytta sig till nya platser. Då nedspolningen endast sker på en begränsad yta väntas konsekvenserna bli obetydliga. Inte heller sedimentationen förväntas medföra någon bestående påverkan. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc 5 Malm, 2005. Kraftverkskonstruktioner i havet en metod för att lokalt öka den biologiska mångfalden i Östersjön. Vindforsk, FOI/STEM. Rapport - 20 -
5.5.2 Fisk Den påverkan på fisk som skulle kunna uppkomma består av grumling under anläggnings- och avvecklingsfasen och av det elektriska fältet och/eller magnetfältets påverkan under driftfasen. Elektriska fält kan få en negativ påverkan på fiskarter med speciellt utvecklade organ. Enligt Fiskeriverket utgör havsnejonöga, flodnejonöga och stör de Östersjöarter som har speciellt känsliga organ för elektriska fält. Ingen av dessa tre fiskarter har dock sitt normala utbredningsområde i berörda områden. Även om fiskar som känner av elektriska fält i den storleksordning som kommer att uppkomma kring kabeln skulle utsättas för kabelns elektriska fält är detta fält så svagt att det inte kommer att medföra någon nämnvärd påverkan. Laboratorieförsök i Tyskland med fiskar som utsätts för mycket höga magnetfält (betydligt högre än de som kommer att uppkomma i detta fall) har inte visat någon ökad dödlighet för fisken eller någon annan påverkan 6. 55,332 I Sverige har magnetfältet kring likströmsförbindelsen Swepol Link och dess påverkan på ål studerats av Fiskeriverket (Håkan Westerberg 7 ). Ålen använder sig av det jordmagnetiska fältet för att navigera vid sin vandring. Tänkbart var att likströmskabeln skulle verka som en barriär eller att den skulle påverka ålens navigering. Likströmsledningen visade ingen barriäreffekt för de märkta och studerade ålarna 55,327 13,010 13,015 13,020 13,025 Observerad rörelse av en ål förbi HVDCkabeln SwePol Link. Trianglarna visar ålens position och den vertikala streckade linjen markerar kabeln, axlarna markerar longitud och latitud. (Efter Westerberg.) (se bilden till höger) men man fann indikationer på att ett magnetfält kan störa ålarna när de passerar över kabeln. Den studerade likströmskabeln har ett mångdubbelt högre magnetfält än det för kablarna som planeras att användas i detta projekt. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc 6 Information från ett seminarium 22-23 mars 2004 i Berlin som anordnades av det tyska miljöministeriet. 7 Westerberg och Begout-Anras. 1999. Orientation of silver eel (Anguilla anguilla) in a disturbed geomagnetic field. - 21 -
Även påverkan från grumlingen under anläggnings- och avvecklingsfasen väntas bli försumbar för fisken i området. Ägg riskeras att bli övertäckta men juvenila och adulta individer kommer med största sannolikhet att förflytta sig. Fiskar kommer att söka föda bland frilagda organismer. Då endast relativt liten och temporär grumling uppkommer kommer detta inte att påverka fiskebeståndet på ett spårbart sätt. 5.5.3 Däggdjur Däggdjur skulle kunna störas av buller från anläggningsfasen. Då det buller som väntas uppkomma är begränsat i både tid och styrka väntas projektet inte medföra någon nämnvärd negativ påverkan på däggdjur. Förekomsten av däggdjur i området är dessutom mycket liten. 6 PÅVERKAN PÅ ENSKILDA OCH ALLMÄNNA INTRESSEN 6.1 Yrkesfisket och sjöfarten I anläggningsfasen kommer fartyg att operera, varvid sjötrafiken kan komma att påverkas marginellt. Sjöfartsverket, yrkesfiskare och andra berörda kommer att informeras i god tid innan nedläggningen av kabeln och navigationsvarningar kommer att utfärdas. Då anläggningsfasen är temporär väntas påverkan bli försumbar. Inte heller påverkas yrkesfisket i någon betydande omfattning. Nätfiske kommer alltjämt kunna bedrivas ovan kabelförbanden. Där kabelförbanden av olika anledningar inte kan grävas ner skall de fästas i botten på ett sådant sätt att risken för bottensättning av nät begränsas. Under avvecklingsfasen blir påverkan för sjöfarten och yrkesfisket i stort sett samma som under anläggningsfasen. 6.2 Anläggningar Efter samråd med berörda kabelägare upprättas korsningsavtal som reglerar korsningsförfarandet. Detta medför att risken för påverkan på korsande kablar minimeras. 7 ALTERNATIVA LOKALISERINGAR 7.1 Sjökablarna Avsikten har primärt varit att förlägga sjökablarna så att kortaste möjligaste avstånd uppstår mellan vindkraftparken och land. Detta medför att det totala intrånget minimeras. Det är dessutom mest ekonomiskt och vanligtvis skonsammast för miljön. Därefter har värderats att denna sträckning inte heller medför några så allvarliga miljökonsekvenser att den därmed inte skulle vara lämplig. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 22 -
Utförda undersökningar har i detta fall inte heller visat att den kortaste sträckningen skulle vara mindre lämpad än andra sträckor med hänsyn till miljön (till exempel för att sträckan skulle beröra särskilt känsliga arter eller fornlämningar). 7.2 Landningspunkten Sammanlagt har åtta olika landningspunkter studerats och diskuterats. Dessa valdes ut med hänsyn till avstånd till anslutningspunkterna (kortast möjliga avstånd eftersträvas), miljö, detaljplaner med mera. Under samrådsförfarandet framkom att landningspunkten vid Maglarp var den bäst lämpade och den punkten utgör således huvudalternativet. För en sammanställning av de olika landningspunkterna, se bilaga 1. Undersökta landningspunkter. 8 ALTERNATIV UTFORMNING 8.1 Växelström eller likström I jämförelse mellan konventionell likströmsledning (HVDC) och växelström, är växelström det som på dessa avstånd är mest ekonomiskt (med hänsyn till bland annat investeringskostnad, driftkostnad och överföringskapacitet). Det har skett utveckling av så kallad HVDC VSC, som har bättre ekonomi och kan vara konkurrenskraftigt med växelströmsteknik. Alltjämt pågår teknikutveckling kring överföring, och det går idag inte att avgöra om det vid uppförandet kommer att vara mest lämpligt med växelström eller likström. Om likströmsteknik används kommer denna att vara bipolär, det vill säga bestå av två kablar och inte låta återledningen ske genom vattnet. Härigenom undviks problemet med klorgasbildning vid elektroderna till en monopolär anslutning, ej heller uppkommer vid bipolär överföring korrosiva läckströmmar. Fördelar och nackdelar med växelström respektive likström, kommer bland annat att behandlas under samrådsprocessen. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 23 -
8.2 Kablarnas sammanlagda effekt Gruppstationen för vindkraft vid Kriegers flak planeras för en effekt av upp till 640 MW, vilket således kablarna skulle dimensioneras för. Även i den tyska delen av Kriegers flak finns planer på en vindkraftanläggning och det diskuteras olika fördelar med samverkan mellan dessa två projekt. En samverkan är att dimensionera kabelanslutningarna så att de kan överföra produktion från båda gruppstationer, härigenom reduceras risken för produktionsbortfall till följd av kabelskada. För anslutning av båda dessa vindkraftparker, fordras en effekt av cirka 1 000 MW. En sådan kabelanslutning skulle även kunna användas för transmission mellan länderna och därmed kunna användas i en internationell kraftreglering. Under samrådsprocessen, med bland annat Svenska kraftnät, kommer dessa frågor att utredas djupare. 9 NOLLALTERNATIV Nollalternativet ska beskriva konsekvenserna om den förslagna verksamheten inte skulle genomföras. I detta fall innebär det att den ovan beskrivna påverkan som skulle uppkomma under anläggningsfasen (till exempel sedimentering, grumling och ökad trafik) skulle undvikas. Nollalternativet innebär även att ingen ström skulle levereras från vindkraftparken till land och att hela vindkraftsprojektet därmed skulle bli meningslöst. 10 TIDPLAN Det är väsentligt att kabelanslutningen är klar när installationen av vindkraftverken inleds. Det är troligt att installationen av vindkraftverken delas upp över flera år, två eller fyra; i så fall kan även installationen av de enskilda kablarna komma att ske under flera år. Installationen kan väntas ske från år 2009, förseningar i projektet kan naturligtvis senarelägga denna byggstart. I projektets övergripande tidplan planeras för att de enskilda kabelförbanden i första hand skall läggas under perioden april-juni, för att därefter en successiv installation av verken skall kunna ske. Alternativt läggs kabeln senare under året, juli-september, och tillhörande verk kan då komma att installeras under efterföljande år. Under dessa månader, april-september, är förutsättningarna som bäst. Som exempel kan nämnas att väderförhållandena då är goda, dygnet har flest ljusa timmar och bottentemperaturen är lämplig (vid temperatur under cirka +10 grader blir kabeln mycket svårhanterlig). Att dygnet har många ljusa timmar medför både att arbetsdagarna kan bli färre och att risken för skador minskar. Om olika omständigheter kräver att kabeln förläggs under annan tid av året, för att dessa installationer skall vara i takt med övriga anläggningsarbeten, kan dock kabeln komma att installeras under annan tid av året. Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc - 24 -
11 KONTAKTUPPGIFTER Projektledare: Göran Loman Adress: Vattenfall AB Stortorget 3 211 22 Malmö Tfn: 040-664 46 15 Fax: 040-664 46 30 e-post: Hemsida: kriegersflak@vattenfall.com www.vattenfall.se/kriegersflak 12 FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR Bilaga 1 Motivering till huvudalternativet Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Marin Mätteknik AB, Kriegers Flak, marin bottenundersökning LeCa Marin, Inventering av flora och fauna längs det planerade kabelstråket från Kriegers Flak till Trelleborg Malmö kulturmiljö, Marinarkeologisk utredning, Kriegers Flak, sydvästra Östersjön. - 25 - Samrådsunderlag sjökabel 2006 02 27.doc
Kriegers flaks vindkraftpark, elanslutning Sammanfattande redogörelse för val av alternativ för landningspunkt Inledning Åtta olika landningspunkter har studerats och diskuterats. Dessa punkter valdes ut med hänsyn till avstånd till anslutningspunkterna vid Arrie respektive Trelleborg N (kortast möjliga avstånd eftersträvas), miljöpåverkan, kommunala planer med mera. Under det tidiga samrådsförfarandet framkom att landningspunkten vid Maglarp (II) var den bäst lämpade och den punkten utgör således huvudalternativet. Undersökta landningspunkter, I VIII. Synpunkter Länsstyrelsen i Skåne Länsstyrelsen framförde att ilandtagning inte ska ske på platser där rödlistade arter riskeras att bli skadade, vilket utesluter landningspunkt III där praktnejlika finns. Vidare ansåg Länsstyrelsen att välbesökta badplatser bör undvikas, vilket gör att landningspunkterna III, IV, VI, VII och VIII inte anses som lämpliga. Trelleborgs kommun Åsikten att rödlistade arter och välbesökta badplatser bör undvikas framfördes även av Trelleborgs kommun. Vidare ansåg kommunen punkterna V och VI vara oacceptabla med hänsyn till att områdena utgör nödankringsplatser. Även områden med tät bebyggelse bör enligt kommunen undvikas, viket medför att landningspunkterna VII och VII även anses olämpliga på grund av detta. Punkt V ansågs av kommunen dessutom oacceptabel med hänsyn till att en 1,4 km lång avloppsledning för renat kommunalt vatten går vid denna punkt. Yrkesfiskare Vid samråd med yrkesfiskarena påpekade dessa att bottnen utanför punkt VII är mycket hård och stenig (Kullagrundet och Tyska grundet) och därmed olämplig.
Baltic Cable Baltic Cable motsatte sig ilandtagning vid landningspunkt I eftersom denna finns just intill deras kabel. Fastighetsägare Fastighetsägaren Nils Christensson motsatte sig en ilandtagning vid landningspunkt III och berörda fastighetsägarna vid landningspunkt I var mycket negativa till ilandtagning vid punkt I. Övrigt Vid samråd för landkablarna i november 2005 uttryckte flera deltagare sin besvikelse över att kommunen avfärdat landnoingspunkt IV som lämpligt alternativ. Man är kritisk till att kommunen har ett sånt stort inflytande i planärenden och att fastighetsägarnas synpunkter väger så lätt. Flera deltagare ville att Vattenfall tar upp frågan med kommunen igen vilket Vattenfall då gjorde. Ett skriftligt svar erhölls i januari 2006 i vilket kommunen fastslog att en sträckning från landningspunkt IV inte är lämplig ur samhällsplaneringssynpunkt. Syntes För landningspunkt II förelåg inga särskilda hinder. Markägaren har även tillstyrkt att detta läge används, varför det blir ansökans huvudalternativ.
wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2005:44 Arkeologisk förstudie 2005 Område för ledningsdragningar från Maglarp, Sjöhult till transformatorstationer vid Västra Kärrstorp respektive norr Trelleborg. Skåne Lasse Wallin den 28 juli 2005
wallin kulturlandskap och arkeologi rapport 2005:44 Tingsgatan 2, 240 10 Dalby Arkeologisk förstudie Område för ledningsdragningar från Maglarp, Sjöhult till transformatorstationer vid Västra Kärrstorp respektive norr Trelleborg. Skåne Lasse Wallin Omslagsbilden visar en pilevall mellan Fuglie och Norra Värlinge.