Marinbiologisk inventering av Bållevik - Kastet, Uddevalla kommun

Transkript

1 Marinbiologisk inventering av Bållevik - Kastet, Uddevalla kommun David Börjesson Andreas Wikström Juni 2013

2 Titel Marinbiologisk inventering av Bållevik-Kastet, Uddevalla kommun Framtagen av Marine Monitoring AB Lysekil, Sverige David Börjesson Andreas Wikström Kvalitetsgranskning Prof. Rutger Rosenberg Datum Augusti 2013 Beställare Uddevalla kommun ISBN MARINE MONITORING AB Strandvägen 9, Lysekil Tel Mobil E-post 2

3 Innehållsförteckning Bakgrund Områdesbeskrivning Utförande Resultat Mjukbotten Ålgräsängar Musselbankar Klippbottnar Värdering av två alternativa projekteringsområden Sammanfattning Referenser

4 Bakgrund Uddevalla kommun expanderar och nya bostadsområden byggs i nära anslutning till Byfjorden. En detaljplan för en småbåtshamn i ett område öster om Uddevallabron är under utredning. Två projekteringsområden utreds: Sunds hall och Bållevik-Kastet (Figur 1). Inför den kommande miljökonsekvensutredningen gavs Marine Monitoring AB uppdrag att utföra en marinbiologisk inventering av respektive område. Inventeringens syfte har varit att undersöka och kartlägga de marinbiologiska värden som förekommer inom respektive område. Denna rapport behandlar det östra av de två projekteringsområdena, Bållevik-Kastet. Motsvarande rapport för det västra området presenteras i rapport, Marinbiologisk undersökning av Sunds hall (Börjesson & Wikström 2013). Områdesbeskrivning Byfjorden är belägen inom Uddevalla kommun och utgör den nordöstra delen av det fjordsystem som löper kring Tjörn och Orust. Fjorden utgörs av en relativt djup havsbassäng med ett maximalt djup av 49 meter och ett medeldjup på 17 meter (Lindkvist m.fl. 2003). Vattenutbytet sker till det angränsande havsområdet, Havstensfjord, genom det relativt smala och grunda Sunninge sund. Tillrinningsflöde utgörs framförallt av Bäveån som mynnar ut i Byfjordens östra del (Marmefelt m.fl. 2004). Tröskeldjupet är ca 12 meter vilket medför att vattenutbytet för bottenvattnet är långsam, vilket i kombination med hög närsaltsbelastning ger dåliga syrgasförhållanden för bottenvattnet (Lann m.fl. 2009). Under haloklinen (språngskiktet) som återfinns på cirka 16 meters djup är syrgasförhållandena generellt mycket låga (Rosenberg 1982). Det aktuella området, Bållevik-Kastet, återfinns i Byfjordens sydvästra del. Bottendjupet inom en stor del av detta område anges utifrån sjökort till grundare än 10 meter. Figur 1. Karta över Byfjorden samt de två undersökningsområdena: Sunds hall samt Bållevik- Kastet. 4

5 Utförande Fältundersökning Undersökningens syfte var att dokumentera och beskriva det aktuella områdets marinbiologiska naturvärden, och eventuell förekomst av särskilt skyddsvärda biotoper (livsmiljöer) såsom exempelvis ålgräsängar och musselbankar. Inventeringen av olika biotoper på havsbotten utfördes genom en s.k. transektinventering. Detta innebar en visuell inspektion, med hjälp av vattenkikare och videokamera för undervattensbruk, längs med sträckor (s.k. transekter) av havsbotten. Transekter placerades parallellt och med jämna avstånd inom undersökningsområdet vilket omfattade dels det aktuella området för utredning av eventuell småbåtshamn, Bållevik-Kastet, och dels det angränsande närområdet utmed respektive sida (Figur 2). För att erhålla en representativ bild av det aktuella områdets bottenmiljö placerades transekter med ca 25 meters avstånd inom projekteringsområdet och med 50 meters avstånd inom det angränsande närområdet. Utmed transekterna noterades bottensubstrat samt eventuell vegetation och/eller förekomst av musslor. Vid varje förändring registrerades även position och bottendjup med hjälp av GPSmottagare samt ekolod. Vid förekomst av ålgräs eller musselbankar följdes dessa separat i sid- och djupled för att detaljrikt dokumentera dess utbredning. Undersökningen utfördes den 18 juni Avgränsning och tolkning av miljöer Insamlad fältdata sammanställdes i Excel och fördes sedan in i ArcGis 9.3 där jämförelser gjordes mellan samtliga fältnoteringar. Det undersökta området indelades utifrån fältnoteringarna i flera mindre ytor baserat på bottensubstrat, djupförhållande samt eventuell förekomst av vegetation och/eller musslor. Varje separat yta representerar en specifik biotop (se faktaruta s. 6). Beskriven metodik följer Naturvårdsverkets metod Manual för basinventering av marina naturtyperna 1110, 1130, 1140 och Klassificering av olika miljöer följer de biotopkriterier som anges av Nordiska ministerrådet (Nordiska ministerrådet 2001) samt i enlighet med de definitioner av olika naturtyper som anges inom Natura 2000 (Naturvårdsverket 2008). Figur 2. Karta över projekteringsområdet för eventuell småbåtshamn vid Bållevik-Kastet samt hela undersökningsområdet för studien. 5

6 Faktaruta Premisser för tolkning och klassning av livsmiljöer (biotoper och naturtyper) Klassningen av biotoper och naturtyper har följt de av Nordiska Ministerrådet uppsatta kriterier och klassificeringar i enlighet med Natura Då denna typ av undersökning syftar till att ge en uppfattning om ett områdes ingående biotoper/naturtyper ser det i kartmaterialet ut som att gränserna mellan olika miljöer är mycket tydliga. Dock måste resultaten tolkas med kännedom om att det i verkligheten sällan förekommer skarpa gränser mellan olika biotoper utan snarare är gradvisa övergångar mellan angränsande miljöer. Dessutom ingår ofta en mix av substrat vilket påverkar den associerade floran och faunan. Detta kan innebära vissa svårigheter då områden skall indelas i specifika biotoper eftersom klassningarna ofta beskriver enhetliga och tydliga miljöer. Tolkningar av insamlad data är därför gjorda utifrån de bottensubstrat/ förekomst av musslor och den eventuella vegetation som var dominerande vid en viss position, och då angränsande positioner uppvisar likartade förhållanden klassas den yta som omger positionerna som en enhetlig biotop. Det kan dock förekomma att vissa delar av de utpekade biotoperna i verkligheten också innehåller mindre områden med en annan typ av miljö. Klassningarna av biotoper skall därför ses som en generell men också en något förenklad version av verkligheten. För vissa av naturtyperna inom Natura 2000 är definitionerna (Naturvårdsverket 2008) skrivna så att osäkerhet och tolkningsutrymme finns. En av de livsmiljöer där definitionerna är vaga är exempelvis ålgräsängar. Inom Natura 2000 kan ålgräsängar hänvisas till två olika naturtyper; Stora grunda vikar och sund (Naturtyp 1160) alternativt Sublittoral sandbank med undergrupp Sublittoral sandbank med vegetation dominerad av ålgräs/marina kärlväxter (naturtyp: 1111). Problemen med otydligt definierade naturtyper medför en risk att olika aktörer tolkar likvärdiga miljöer på olika vis. Diskussion kring detta problem har förts mellan flera Länsstyrelser och Naturvårdsverket. I denna rapport används den tolkning som gemensamt togs fram av Länsstyrelserna i Västra Götaland, Halland samt Skåne (Länsstyrelsen i Västra Götaland 2011). Detta innebär att förekommande ålgräsängar klassificeras som Sublittoral sandbank med vegetation dominerad av ålgräs/marina kärlväxter (naturtyp: 1111). Resultat Sammanlagt gjordes drygt 250 noteringar med avseende på bottensubstrat, djup, vegetation och djur inom en yta av ca m². Bottenmiljön i de undersökta områdena utgjordes av sju biotoper, men karakteriserades framförallt av sedimentbottnar (s.k. Mjukbottnar) med eller utan vegetation (Figur 3). Vegetationen utgjordes främst av ålgräs (Zostera marina), men även visst inslag av makroalger förekom. Täta ansamlingar av ålgräs klassificeras som Ålgräsängar (Nordiska ministerrådet 2001). Av de djur som observerades var blåmussla (Mytilus edulis) vanligast förekommande. På flera platser täckte blåmusslor i stor grad botten och bildade s.k. Musselbankar. Övriga djur som noterades var vanlig sjöstjärna (Asterias rubens) samt ett flertal plattfiskar (Pleuronectidae). Mjukbotten De mjukbottenmiljöer som påträffades delas in i tre undergrupper baserat på bottendjup; mjukbotten 0-6 meter, mjukbotten 6-15 meter, mjukbotten meter samt mjukbotten meter (Nordiska ministerrådet 2001). Mjukbottnar kännetecknas av en relativt homogen substratsammansättning av finare sediment (silt/lera), och endast mindre inslag av sekundär hårdbotten (hårda substrat såsom: block, sten, grus, och skalgrus) påträffades inom dessa miljöer. Sammansättningen av bottensubstrat har inverkan på bland annat förekomsten av vegetation. Makroalger, vilka är beroende av hårda substrat för att kunna fästa, återfanns således endast i mindre mängder inom mjukbottenmiljöerna. Av förekommande makroalger noterades bland annat tråd- och tofsslick (Pilayella littoralis/ectocarpus silicuosus), snärjtång (Chorda filum) samt blåstång (Fucus vesiculosus). Övrig vegetation inom mjukbottenmiljöerna utgjordes av ålgräs (se nedan). Ålgräsängar Utöver en relativt sparsam förekomst av makroalger utgjordes vegetationen på mjukbotten av den marina kärlväxten ålgräs (Zostera marina). Ålgräs har till skillnad mot makroalger ett rotsystem och är beroende av sedimentbottnar för att kunna växa. Ålgräsplantor påträffades i en större sammanhängande yta, en s.k. Ålgräsäng, vilken sträckte sig från väster och in mot projekteringsområdet. Ålgräsets täckningsgrad varierade mellan % inom ålgräsängen och inom projekteringsområdet noterades ålgräsplantor ned till knappt 3 meters djup. Inom en del av denna ålgräsäng påträffades även blåmusslor i sådan täckningsgrad (>10%) att delar av ålgräsängen även kan klassificeras som Musselbank (se nedan). 6

7 Figur 3. Grafisk presentation av klassificerade biotoper och naturtyper (livsmiljöer) inom det undersökta området vid Bållevik-Kastet. Bland ålgräset påträffades exemplar av snärjtång, vanligtvis med en täckningsgrad på mellan 1-10 %. Övrig makroalgsvegetation utgjordes framförallt av blåstång som växte på de stenar och block som fanns nära land (Figur 4). Fintrådiga alger såsom tråd- och tofsslick vilka växte epifytiskt på ålgräsets blad noterades sparsamt inom det undersökta området. Makroalger och marina kärlväxter (exempelvis ålgräs) har sin maximala utbredning under perioden slutet av juli - början av september. Då denna undersökning utfördes i mitten av juni kan resultatet därför ej användas som underlag gällande den marina vegetationens maximala utbredning. Det bör dock noteras att resultatet från denna undersökning visar på djuputbredningar som är jämförbara med den ålgrässtudie som utfördes i Byfjorden 2012 (Blomqvist m.fl. 2012). Ålgräsängar klassificeras som Sublittoral sandbank med vegetation dominerad av ålgräs/marina kärlväxter (naturtyp: 1111) enligt definitionerna inom Natura 2000 (Naturvårdsverket 2008). För mer information kring definitioner i enlighet med Natura 2000 se faktaruta s. 6. Figur 4. Ålgräs (Zostera marina) växande på mjukbotten med inslag av stenar bevuxna med blåstång (Fucus vesiculosus). Foto: David Börjesson 7

8 Musselbankar Inom det undersökta området påträffades större ansamlingar av blåmusslor, s.k. musselbankar, på fyra platser. Musselbankarnas storlek varierade mellan ca m² inom vilka musslorna hade en täckningsgrad på %. I övrigt noterades enstaka ansamlingar av blåmusslor spritt över området ner till ett djup av ca 5 meters djup. Inom Natura 2000 benämns musselbankar som Biogent rev (naturtyp 1171) (Naturvårdsverket 2008). Klippbottnar Utmed den östra delen av undersökningsområdet utgörs strandlinjen av klippor som brant sluttar ned i havet. På grund av den branta lutningen av områdets berghällar övergår bottensubstratet relativt tvärt till mjukbotten. Detta medförde att biotopen Klippbottnar (Nordiska ministerrådet 2001) till stor del enbart syns i det karterade materialet där berghällarnas lutning var svag. * I enlighet med Natura 2000 (Naturvårdsverket 2008) klassificeras berghällar som Geogent rev (naturtyp 1174). Inom det östra projekteringsalternativet, Bållevik-Kastet, upptar ålgräs en yta av drygt 1700 m 2 och blåmusslor en yta av ca 1200 m 2. Motsvarande uppgifter för det västra alternativet, Sunds hall, var 4600 m 2 som täcktes av ålgräs samt en yta av ca 1000 m 2 vilken till stor del täcktes av blåmusslor. Vidare är projekteringsområdet vid Sunds hall placerat mitt i en sammanhängande ålgräsäng medan området vid Bållevik-Kastet återfinns vid kanten av ålgräsängens utbredningsområde. Även bottenförhållandena, med avseende på djup, skiljer sig åt mellan de två områdena. Bottentopografin vid Bållevik-Kastet är brantare i jämförelse med en flackare botten vid Sunds hall (Figur 3, Börjesson & Wikström 2013). Detta innebär ett generellt större vattendjup inom området vid Bållevik-Kastet. Ur marinbiologisk synvinkel framstår projekteringsområdet vid Bållevik-Kastet sammantaget som ett mer lämpat området för en småbåtshamnsetablering, detta jämfört med projekteringsområdet Sunds hall. Med hänsyn till bottenförhållandena vid Bållevik-Kastet, bör dock en justering av områdets placering ske något österut. Värdering av två alternativa projekteringsområden Vid utvärdering av ett områdes lämplighet för etablering av en småbåtshamn bör ett flertal faktorer beaktas. För att minimera eventuella negativa effekter på marina miljöer bör lokalisering av småbåtshamnar företrädelsevis ske i områden med fullgott vattendjup (dvs. sådant vattendjup att behov av muddring samt underhållsmuddring ej föreligger), områden med redan störd vattenmiljö samt områden med god vattenomsättning. Däremot bör etablering av småbåtshamnar undvikas inom grundområden (då muddring erfordras), områden med dålig vattenomsättning, inom områden viktiga som lek- och uppväxtområden för fisk och fiskfödeorganismer samt intill säl- och fågelskyddsområden (Degerman & Rosenberg 1981). Vid jämförelse av de två undersökta områdena, Sunds hall (Börjesson & Wikström 2013) samt Bållevik-Kastet behandlas faktorerna områden viktiga som lek- och uppväxtområden för fisk och fiskfödeorganismer samt vattendjup inom respektive område. 8

9 Sammanfattning Projekteringsområdet för en eventuell småbåtshamn vid Bållevik-Kastet samt dess närområde karakteriseras av mjukbottenmiljöer inom djupintervallet 0-28 meter. Det undersökta området kan indelas i sex huvudsakliga livsmiljöer. Dominerande vegetation utgjordes av ålgräs, som påträffades i ett sammanhängande område och bildade en s.k. Ålgräsäng vilken sträckte sig ned till ca 3 meters djup. Blåmusslor dokumenterades ofta med hög täthet i, och i nära anslutning, till ålgräsängen och bildade s.k. Musselbankar. I det undersökta området utgjorde grunda mjukbottnar tillsammans med ålgräsängen och musselbankarna de livsmiljöer vilka kan anses vara av särskilt skyddsvärde (Naturvårdsverket 2007). Dessa miljöer fungerar bland annat som lek-, uppväxt-, och födosöksområden för flera olika fiskarter (Rosenberg 1984, MARBIPP). Undersökningar har utförts inom två alternativa projekteringsområdena; Sunds hall och Bållevik- Kastet. Vid jämförelse av de två områdena anses Bållevik-Kastet utgöra det område där negativa effekter på den marina miljön kan förväntas vara lägst, i synnerhet om projekteringsområdet förflyttas något österut där vattendjupet ökar. Sunds hall anses däremot vara mindre lämpat för etablering av en småbåtshamn på grund av dess stora arealer av livsmiljöer med höga naturvärden. Referenser Blomqvist, M 1., Börjesson, D 2., Olsson, P Djuputbredning av ålgräs - Metoderfarenheter från fältstudier kring Orust och Tjörn WATERS forskningsprogram. Göteborgs Universitet Börjesson, D. & Wikström, A., Marinbiologisk inventering av Bållevik-Kastet, Uddevalla kommun. ISBN: Degerman, E. & Rosenberg, R Miljöeffekter av småbåtshamnar och småbåtar - En hjälpreda vid planering Naturvårdsverket rapport. SNV PM nr: Lann, H., Erlandsson, C. P., Ruist, E., Isaksson, I. och Klingberg, M En fallstudie av kustvattenförekomsterna i Fjordsystemet innanför Orust och Tjörn. En bedömning av åtgärdspotentialen i avrinningsområdet för en minskad närsaltsbelastning och dess effekter - Länsstyrelsen i Västra Götaland Lindkvist, T., Andersson, J., Björkert och Gyllander, A Djupdata för havsområden Oceanografi nr 73, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) Marmefelt, E 1., Olsson, H 1., Lindow., H 1 och Svensson, J Integrerat kustzonssytem för Bohusläns skärgård. SMHI rapport nr 76, version 2. 1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) 2 Thalassos Computations Naturvårdsverkets forskningsprogram MARBIPP (Marine biodiversity, patterns and processes). se Naturvårdsverket Skydd av marina miljöer med höga naturvärden. Rapport 5739 Naturvårdsverket Manual för basinventering av marina naturtyperna 1110, 1130, 1140 och 1170 Nordiska ministerrådet Kustbiotoper i Norden - Hotade och representativa biotoper. TemaNord 2001:536 Lawett, E PM Ställningstagande för tolkning av marina habitaten framförallt sublittorala sandbankar (1110) samt rev (1170). Länsstyrelsen i Västra Götaland Rosenberg, R. (Red.) Biologisk värdering av grunda svenska havsområden Fisk och bottendjur. Naturvårdsverket rapport. SNV PM nr:1911. Rosenberg, R Havets liv och miljö. 193 s. 9

10 Marinbiologisk inventering av Bållevik - Kastet, Uddevalla kommun ISBN MARINE MONITORING AB Strandvägen 9, , Lysekil Tel Mobil E-post info@marine-monitoring.se