SAMARBETE MELLAN BARNBIBLIOTEK OCH FÖRSKOLA



Relevanta dokument
HANDLINGSPLAN. Språkutveckling. För Skinnskattebergs kommuns förskolor SPRÅKLIG MEDVETENHET LYSSNA, SAMTALA, KOMMUNICERA

Kunskapen finns i den egna praktiken för den som tittar

Kvalitetsanalys. Björnens förskola

Kvalitetsredovisning Förskolan Slottet läsåret

OM BARNS DELAKTIGHET I BIBLIOTEK

Kunskapsstegen. Informationskompet ens. Sökprocess. Läslust Gymnasiet Språkutveckling Årskurs 6 9. F årskurs år

Utvecklingsområde för Björkets Förskola 2014/2015

Sagor och berättande stimulerar språkutvecklingen och kan även få barnen att intressera sig för skriftspråket.

Hur förbättrar vi det pedagogiska användandet av ipaden?

Arbetsplan för förskolan Slottet. Läsåret

LOKAL ARBETSPLAN 2014

ÖSTERMALM BARN OCH UNGDOM

Kvalitetsredovisning. Förskolan Skattkammaren 2018

Solgläntans biblioteks- och läsutvecklingsplan. läsåret

BARN TIPSAR VARANDRA OM BÖCKER

SJÄLVSKATTNING. ett verktyg i det systematiska kvalitetsarbetet

PROJEKTRAPPORT LEKA SPRÅKA LÄRA. Margaretha Karlsson, Gräsö förskola Anna-Lena Lindgren Jorlin, Öregrunds bibliotek

Baggetorps förskolas vision för språk och kommunikation

För att då har jag ingen fritidsaktivitet och vi har bokklubb då här.

Systematiskt kvalitetsarbete

Avstämning: Kontinuerligt på reflektioner och arbetslagsledarträffar, APT

LOKAL ARBETSPLAN FÖRSKOLAN SNIGELN. Hösten- 2013

KVALITETSREDOVISNING Fritidshemmet Tintin, Höredaskolan. 2012/2013 Eksjö kommun

Hur kan vi skapa en bra inskolning -för barnen, föräldrarna och verksamheten? Solbacken Tallen

Mål för samverkan mellan Stockholms förskolor, skolor och Stockholms stadsbibliotek. Ett komplement till Bibliotek i rörelse. En strategisk plan för

Kvalitetsrapport läsåret 2013/2014. Förskolan Skäggetorp Centrum 30A Utveckling och lärande

Biblioteksplan för Ödeshögs kommun 2017

Förskolan Bullerbyns pedagogiska planering

Blåbärets Kvalitetsredovisning

Likabehandling och plan mot diskriminering och kränkande behandling!

Arbetsplan för Violen

Barn- och utbildningsförvaltningen Kultur- och fritidsförvaltningen. Undervisning i drama, Frödinge skola, Kulturgarantin Vimmerby kommun

VITSIPPANS LOKALA ARBETSPLAN

Flerspråkighet och modersmålsstöd i förskolan

LOKAL ARBETSPLAN 2013/14

Arbetsplan 2015/2016

Pedagogisk planering Verksamhetsåret 2016/2017 Förskolan Villekulla Avdelning Norrgården

Eget modersmålsstöd av flerspråkig pedagog i förskolan

Kvalitetsrapport för Kyrkbyns förskola verksamhetsåret 2014/2015

Arbetsplan för förskolan Baronen. Läsåret

Äppelvikens förskolor

BARNS DELAKTIGHET I BIBLIOTEKETS LÄSSTIMULERANDE ARBETE Ett aktionsforskningsinspirerat projekt

LOKAL ARBETSPLAN 2014

Systematiskt kvalitetsarbete ht12/vt13 Rönnbäret

Utvärdering Utvecklingsledare i kommunikationsplanering: Förändringsarbete

Björnbärets Pedagogisk planering Läsåret 13-14

Förskolan/Fritids Myrstacken Kvalitet och måluppfyllelse läsåret 2011/

Sammanställning över enkätsvar från personal till förskolebarn i Nynäshamns kommun, 2016.

Barns och ungas läsning

Höstlov = Läslov, motion

Regina Bergendahl, Nacka Katarina Bergman, Nacka Elisabeth Larsson, Nacka Vecka 6-7, Färentuna förskola Ekerö kommun

Björnbärets Kvalitetssäkring Maj-13

LOKAL ARBETSPLAN 2010/11

Läsåret 2012/2013. Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och ansvar. (LpFö98)

Förskoleavdelningen. Lokal Arbetsplan för Kotten

BIBLIOTEKSPLAN Folk- och skolbibliotek

Flerspråkighet i förskolan

Läsfrämjandeplan för biblioteken i Torsås kommun barn och unga

Systematiskt kvalitetsarbete

Blackebergs förskolor

Senast ändrat

Saxnäs skola SKOLBIBLIOTEKSPLAN. Läsåret 2014/2015

Förslag till arbetsplan för Bodals förskolas arbetsplan

BIBLIOTEKSPLAN ~ ORSA ~

Redovisning av det systematiska kvalitetsarbetet

Folkbibliotekens arbete med gåvoböcker

Bakgrund och frågeställning

Förskolan Lejonkulans pedagogiska planering

Lokal arbetsplan för förskolan

Pedagogisk planering Verksamhetsåret Förskolan Bergabacken

Barn- och utbildningsförvaltningen Kommunstyrelseförvaltningen. Kulturgarantin Vimmerby kommun

Biblioteksplan. för Laxå kommun Antagen av kommunfullmäktige , 84 Dnr KS

Absoluta tal Fridebo 0 0% Åkerbo % Ängabo 0 0% Obesvarad 0 0% Ack. svar 25 Vertikal procentberäkning Frågetyp: Endast ett svar Report filtered

Lokal handlingsplan för biblioteksverksamheten på Almunge skola

Kommentarer till kvalitetshjulet

Kvalitetsarbete för förskolan Smultronstället period 3 läsåret

Språkutvecklingsprogram

Handlingsplan för. Nya Lurbergsgården

Ekerö kommuns biblioteksplan Ditt Bibliotek

Gemensam verksamhetsidé för Norrköpings förskolor UTBILDNINGSKONTORET

Beslut efter kvalitetsgranskning

Målmedveten satsning på aktionsforskning i Varberg

Tyck till om förskolans kvalitet!

Systematiskt kvalitetsarbete

Måldokument Följande dokument har använts vid framtagandet av biblioteksplanen.

Lokal arbetsplan. Pjätteryds naturförskola

Enhetsplan för Mellangården och Lillgården 07/08

Lokal arbetsplan la sa r 2014/15

Beslut efter kvalitetsgranskning

Ett nytt perspektiv i arbetet med barn och föräldrar

Biblioteksplan för Sunne kommun KS2016/64/01 Antagen av kommunfullmäktige , 35

Snickarbarnens förskola. Sollentuna kommun. Regina Bergendahl Nacka kommun Gertrud Eklund Danderyds kommun Vecka

Utvecklingsplan Ryrsjöns förskola. Ht 18-Vt 19

1. Inledning Uppdrag och roller Biblioteksverksamhet Folkbibliotek 3.2 Skolbibliotek 3.3 Bibliotek inom länet 3.

VERKSAMHETSPLAN NORDINGRÅ FÖRSKOLA

Verksamhetsplan. Åbytorps förskola Internt styrdokument

Kvalitetsarbete i förskolan

LOKAL ARBETSPLAN FÖR FÖRSKOLAN Småttinggården AVDELNING Myrstacken.

Förskolan Bullerbyns pedagogiska planering

Transkript:

SAMARBETE MELLAN BARNBIBLIOTEK OCH FÖRSKOLA Hanna Franzén Antelid Lena Folkesson kursledare Dokumentation av aktionsforskningsinspirerat utvecklingsarbete inom uppdragsutbildning för barn- och ungdomsbibliotekarier. MAJ 2011

Innehållsförteckning 1. Att arbeta aktionsforskningsinspirerat... 3 2. Förutsättningar och frågeställning... 3 2.1 Aktuella styrdokument... 3 2.2 Kort utvecklingshistoria över Skepplanda biblioteks barnverksamhet... 4 2.3 Förbättringsområde... 5 2.4 Frågeställning... 6 2.5 Bakgrund om samarbete mellan bibliotek och förskolor... 6 3. Arbetsprocessen... 8 3.1 Aktioner... 8 3.1.1 Bokprat på förskolan... 8 3.1.2 Sagostunder på förskolan... 8 3.1.3 Inbjudan till deltagande i utställning på biblioteket... 9 3.2 Verktyg... 9 3.2.1 Tabell 1: Bokprat på förskolan... 9 3.2.2 Tabell 2: Sagostunder på förskolan... 11 4. Resultat... 12 4.1 Vad synliggjordes under aktionerna?... 12 4.2 Har något förändrats efter aktionerna?... 13 4.3 Samarbetet utifrån taxonomierna då och nu... 14 4.4 Utlån... 14 4.5 Vad har hänt?... 14 5. Reflektion... 14 6. Litteraturlista... 16 2

1. Att arbeta aktionsforskningsinspirerat Att arbeta aktionsforskningsinspirerat innebär att man testar något med syftet att förändra verksamheten i önskvärd riktning (Rönnerman, 2004, s. 20). Man tar sin utgångspunkt i praktiken för att forskare och praktiker i samverkan ska kunna utföra en forskning som leder till förändring (Rönnerman, 2004). Forskningen är praktikorienterad och handlingsinriktad och griper sig an verkliga frågor och problem (Hansson, 2003, s. 51). Centralt inom aktionsforskningen är att praktikern ställer frågor till sin egen praktik, iscensätter en handling (en aktion), följer utvecklingsprocessen och reflekterar över vad som händer därefter. Viktiga steg i detta skeende är planera agera observera reflektera i en cyklisk process (Rönnerman, 2004, s. 14). Deltagarna är centrala i forskningsprocessen. Det handlar om samarbete och om ett ömsesidigt lärande. I aktionsforskning ses inte forskaren som en 'expert' utan som en partner som arbetar med inte för den beforskade (Hansson, 2003, s. 70). Aktionsforskningen syftar till att leda till en större förståelse av ett problem, en helhetsförståelse, som kan leda till problemlösning och teoriutveckling (Hansson, 2003, s. 54). Vissa kritiker ser farhågor med aktionsforskning (enligt Berlin i Rönnerman, 2004). Risken är att begreppet används på företeelser med forskningsambitioner som är väldigt svaga. Därför kan man fastställa några minimikrav på aktionsforskning. Exempelvis bör en process vara systematiskt planerad (Berlin i Rönnerman, 2004, s. 209). 2. Förutsättningar och frågeställning 2.1 Aktuella styrdokument Biblioteksverksamhet som riktar sig till barn och unga har åtskilliga styrdokument att förhålla sig till. Nedan nämns några som bedöms vara av vikt för föreliggande arbete. På internationell nivå finns UNESCOs folkbiblioteksmanifest där man fastslår att folkbibliotekets huvuduppgifter är att verka för läskunnighet, information, utbildning och kultur. Detta ska man göra bland annat genom att skapa och stärka läsvanor hos barn redan från tidig ålder (UNESCOs folkbiblioteksmanifest, s. 18). På internationell nivå finns även FN:s Barnkonvention, som i paragraf 13 slår fast att barn ska ha rätt till yttrandefrihet och att sprida information och tankar av alla slag. Barnkonventionen betonar också att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet (FN:s Barnkonvention, s. 10). På nationell nivå styr Bibliotekslagen biblioteksverksamheten för barn och unga. I paragraf 9 fastställs att: Folk- och skolbiblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt barn och ungdomar genom att erbjuda böcker, informationsteknik och andra medier anpassade till deras behov för att främja språkutveckling och stimulera till läsning (Bibliotekslagen). Svensk biblioteksförening utgår från FN:s Barnkonvention i På barns och ungdomars villkor som är nationella rekommendationer för folkbibliotekens barn- och ungdomsverksamhet. Exempelvis rekommenderas att Barnperspektivet ska vara utgångspunkten för biblioteket. Barns och ungdomars egna behov ska vara vägledande för verksamheten. Intressant nog nämns biblioteket också som en del av vårt samhälles nätverk för barn när det gäller språkutveckling, kulturarv, kulturupplevelser och eget skapande. Svensk biblioteksförening rekommenderar även att biblioteket bl.a. tillsammans med 3

förskolan ska lägga grunden för det livslånga lärandet och hjälpa barn att skapa sammanhang i tillvaron. Biblioteket ska också stimulera till läslust och nyfikenhet och vara ledande i arbetet med muntligt berättande, upplevelseläsning och barns kunskapssökande. Biblioteket ska vara aktivt och uppsökande i detta sammanhang (På barns och ungdomars villkor). Även Förskolans läroplan, Lpfö 98, kan vara av intresse när det handlar om exempelvis språkutveckling. Läroplanen styr förskolans verksamhet och betonar även den (likt de dokument som styr biblioteksverksamhet) barns språkutveckling och kulturupplevelser. I förskolans uppdrag ingår att säkerställa att varje barn: utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar...utvecklar ett rikt och nyanserat talspråk och sin förmåga att kommunicera med andra och att uttrycka tankar...utvecklar sitt ord- och begreppsförråd och sin förmåga att leka med ord...utvecklar sitt intresse för skriftspråk och för förståelsen av symboler samt deras kommunikativa funktioner (Läroplan för Förskolan). Förskolan skall lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta till vara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen (Läroplan för Förskolan). När det gäller styrdokument på kommunal nivå finns en plan för språk-, läs- och skrivutvecklingen i förskola, förskoleklass och skola i Ale kommun. Den fastställer bland annat att det ska vara gemensamt för allt arbete att man ska samtala mycket för att stimulera språkutveckling, man ska stimulera skriv- och läsintresse, man ska ha högläsningstillfällen, man ska ge alla elever tillgång till lättläst, intressant litteratur m.m. Biblioteket som samarbetspartner nämns inte (Plan för språk-, läsoch skrivutvecklingen i förskola, förskoleklass och skola i Ale kommun). På kommunal nivå finns även en enhetsplan för biblioteken i kommunen. Enhetsplanen revideras i detta nu. Den gamla versionen berör inte barn- och ungdomsverksamheten nämnvärt. 2.2 Kort utvecklingshistoria över Skepplanda biblioteks barnverksamhet Skepplandas nuvarande biblioteksbyggnad uppfördes 1973. Under 1970-talet erbjöd biblioteket omfattande barnverksamhet, eftersom det fanns många barnfamiljer i området och många var hemma med någon av sina föräldrar. Barnen kom ofta på sagostunder och det kunde vara ungefär 30 barn på varje sagostund. Skolorna i Skepplanda kom till biblioteket och lånade böcker och fick även boktips vid sina besök. De äldre barnen och ungdomarna kom till biblioteket på sin fritid och lyssnade på musik i ett av bibliotekets mindre rum. Öppettiderna var mer generösa på 1970-talet, med två kvällar öppet och längre öppettider de andra dagarna. Totalt var det öppet 4 vardagar och 2 kvällar jämfört med 3 vardagar och 1 kväll idag. Under denna period hade biblioteket även större personella resurser än det har idag. Från 2000-talets början har man erbjudit en rad olika barnkulturella aktiviteter på biblioteket, exempelvis barnteater, Slöjdlek, bebissagostunder, sagostunder för dagbarnvårdarnas barn, sagostunder för en förskoleavdelning för barn med speciella behov, författarbesök för kommunens femteklassare och en bokklubb för mellanstadiet. Under de flesta lov har olika lovaktiveteter för barn erbjudits, som exempelvis pyssel, lovtävlingar och tipspromenader. Under 2000-talet har man inte haft några fritidsaktiviteter som riktat sig direkt till ungdomar och heller inga öppna sagostunder för barn med föräldrar som är hemma. Samarbetet med skolorna under 2000-talet upplevs som välfungerande. År 1-3 kommer till biblioteket varannan vecka för att låna böcker och för att lyssna på boktips från barnbibliotekarien. År 4-6 besöker biblioteket varje vecka och varje klass får en eller ett par gånger per termin ett bokprat i klassrummet av barnbibliotekarien. 4

År 2009 slutade man köra den bokbuss som körts i kommunen tidigare. Bl. a. körde den till Alvhem och Hålanda, två mindre orter utanför Skepplanda. De förskolor som tidigare lånade böcker av bokbussen får numera boklådor skickade till sig ungefär varannan månad. Förskolan mittemot biblioteket kom på regelbundna besök tidigare, men kommer inte lika ofta nu längre. De andra två förskolorna i Skepplanda kommer inte heller lika ofta som förut. Personaltätheten har minskat i takt med att man har dragit ner på öppethållandet. I nuläget arbetar två bibliotekarier i Skepplanda, båda runt 60%. Tjänsterna är uppdelade så att en av bibliotekarierna har det övergripande ansvaret för vuxenverksamheten och den andra bibliotekarien har ansvar för barnverksamheten. 2.3 Förbättringsområde Förskolorna i Skepplanda har tidigare varit flitiga besökare på biblioteket. Under våren 2010 uppmärksammade vi i personalen att flera avdelningar inte hade lånat böcker på länge - en notering från loggboken gjord i oktober 2010: det slår mig att det nästan aldrig är några yngre barn på biblioteket. Visst kommer några 2-3-åringar med sina föräldrar ibland, men var är förskolebarnen? Ett förbättringsområde vi har identifierat rör därför förskolebarnen. Vi har en önskan från biblioteket sida att förskolebarnen ska besöka biblioteket. Med föreskolebarnen avses de barn som går på förskolorna i Skepplanda, alltså inte de barn som är hemma med någon av sina föräldrar. Självklart vill vi att de också ska besöka oss, men det förbättringsområde biblioteket inriktar sig på i detta arbete är just barnen som går i förskolan. Det finns tre förskolor i Skepplanda: Gunnarsgården, Kyrkskolan och Garnvindan. Gunnarsgården ligger snett mittemot biblioteket Några av deras avdelningar kommer inte till biblioteket alls. Bara avdelning A och C (d.v.s. 2 avdelningar av 5). Just de två avdelningarna har varit här regelbundet tidigare, men kommer inte längre lika ofta. Kyrkskolan har en avdelning som verkar komma oregelbundet, men med många månaders mellanrum. Garnvindans två avdelningar hade i oktober 2010 inte besökt biblioteket på 9 månader. Det finns även ett team med dagbarnvårdare i Skepplanda. Dagbarnvårdarna lånar inte så mycket böcker på biblioteket, men har önskat sagostunder för sina treåringar. Under hösten 2010 fick vi igång en välfungerade och mycket trevlig sagostund på biblioteket en gång i veckan med dessa barn. Frågor jag ställer mig är: varför funkar det inte med förskolorna? Är de inte intresserade? Har de inte tid? Känner de sig inte välkomna? Skulle de vilja komma? Vad vill de i så fall göra när de besöker oss? Vill de ha sagostunder? Vill de bara låna? Vill de ha boktips? Vill de ha hjälp med litteratursökningar? Önskar de något annat? Jag är relativt ny på biblioteket i Skepplanda och har därför inte träffat all personal på förskolorna. Hur ska jag göra för att få en bra kontakt? Vilket är bästa sättet att nå dem? Jag skulle självklart vilja jobba närmare med alla förskolorna i Skepplanda, men inser att uppgiften måste begränsas. Jag bestämmer mig för att arbeta med enbart en av förskolorna i det 5

aktionsforskningsinspirerade förbättringsarbetet. Valet faller på Gunnarsgården, dels på grund av den geografiska närheten, men även på grund av att det har funnits ett samarbete med den förskolan tidigare. 2.4 Frågeställning Frågeställningen för Skepplanda biblioteks förbättringsområde blir: Hur kan samarbetet mellan bibliotekspersonalen i Skepplanda och förskolepersonalen på Gunnarsgården förbättras? 2.5 Bakgrund om samarbete mellan bibliotek och förskolor Som bakgrund till arbetet med mitt förbättringsområde har jag gjort en litteraturstudie, där mina viktigaste lärdomar redovisas nedan. Idag läser eller lyssnar barn i förskoleåldern på en bok i mindre utsträckning än tidigare år, menar Rydsjö & Elf (2007). Sagostunden, bland annat, ger barnen grunderna för läsning, och är därför en mycket viktig del i det som gagnar barns språkutveckling. Därför kan aldrig vikten av läsning på (bland annat) förskolan nog betonas. Rydsjö & Elf menar att för barn är biblioteket den mest besökta kulturinstitutionen (2007). Och när det gäller samarbete mellan bibliotek och förskolor har det ofta setts som en självklarhet. Enligt Rydsjö har samarbete en lång tradition i Sverige, där det utvecklades starkt under 1970- och 80-talen (LekaSpråkaLära, 2004, s. 55). Men de neddragningar som har drabbat både bibliotek och förskolor i många kommuner under 1980- och 90-talen har gjort att samarbetet i många fall minskat. De stora förändringarna har inneburit ett ändrat arbetssätt och att nya rutiner har fått utarbetas. Ett sätt att nå många barn har blivit att bokprata för vuxna, exempelvis förskolepersonal, som jobbar nära barnen. Detta förändrade arbetssätt når fler barn - men gör förvisso också att barnen går miste om upplevelsen av att någon annan berättar för dem. Rydsjö & Elf konstaterar att det finns många lyckade exempel på ett fungerande samarbete mellan bibliotek och förskola. Det ökade samarbetet har gett nya vinster för biblioteken. En sådan är att ett ökat samarbetet innebär återkoppling, vilket är bra för bibliotekariens arbete (Rydsjö & Elf, 2007, s. 102). Genom att kontakten med förskolans personal förbättras har man lättare att återkoppla och prata om vilka böcker som fungerade på förskolan eller inte. Detta underlättar framtida urvalsarbete på biblioteken. Rydsjö & Elf betonar vidare att det är viktigt med ett ansikte en kontaktperson för både bibliotek och förskola (Rydsjö & Elf, 2007). Projektet LekaSpråkaLära initierades av Myndigheten för skolutveckling. Syftet med projektet var att stödja det pedagogiska arbetet med språkutveckling, läsning och litteratur genom att stimulera till samarbete mellan bibliotek och förskola. I projektet ställde man bland annat frågan hur förskolepedagoger och bibliotekarier kan utveckla sitt samarbete för att stärka det språkutvecklande arbetet i förskolan. I projektet konstaterar man att bibliotek och förskola sällan planerar det språkutvecklande arbetet tillsammans. Man fastställer också att biblioteken ofta ses som mediedepåer inte bara av förskolan, utan i många fall även av biblioteken själva. I flera fall konstateras att barnbibliotekarierna ibland tycker att det är ett frustrerande och tidsödande arbete att ställa samman bokdepositioner till förskolor men att de samtidigt säger att om biblioteket inte gör det kommer många barn att bli utan böcker (LekaSpråkaLära, 2004, s. 60). De flesta förskolorna som ingår i Rydsjös studie upplever samarbetet med biblioteket som positivt, men inte självklart och ibland inte ens nödvändigt. Böcker läser de ju ändå varje dag, för böcker finns ju på 6

förskolan. Några pedagoger tycker att det kan välja böcker själva, andra önskar att biblioteket ska arbeta mer uppsökande att bibliotekarien ska besöka förskolan, prata om böcker och ha med sig nya böcker (LekaSpråkaLära, 2004, s. 62). I Rydsjös studie ingår en del som handlar om bibliotekariens kompetetens, som enligt bibliotekarierna själva innefattar kunskap om litteratur, förmågan att förmedla information om böcker och att stimulera till läslust. När förskolepedagogerna beskriver barnbibliotekariens kompetens framhåller de främst kunskap om böcker. När man i studien tar upp hinder för samarbete mellan förskola och bibliotek nämns oftast minskade öppettider, färre biblioteksenheter, färre personal (exempelvis icke-bemannad barnavdelning) som hinder från bibliotekets sida. På förskolan ser man hinder i form av stora barngrupper, personalbrist, långa avstånd till biblioteket som gör att man inte kommer till biblioteket med barnen. I vissa fall löser man det genom att gå med bara ett par-tre barn till biblioteket, i andra fall genom att personalen går ensam till biblioteket och lånar böcker till barnen (LekaSpråkaLära, 2004). Under projektet LekaSpråkaLära genomförde förskollärare och barnbibliotekarier ett gemensamt arbete. När man utvärderade arbete såg man att samarbetet låg på olika nivå. Med utgångspunkt i detta skapades en taxonomi för samarbete mellan bibliotek och förskola. Man noterade också att taxonomierna för samarbete hängde ihop med olika perspektiv. Längst ner i taxonomin råder ett verksamhetsperspektiv, gradvis vävs ett barnperspektiv in. Så småningom kan vi också skönja barns perspektiv (Ögland, Lundgren & Wockatz, 2010, s. 93). Inom forskningen skiljer man mellan barns perspektiv och barnperspektiv. Barns perspektiv står för mångfalden av barns individuella perspektiv och kulturskapande och Barnperspektiv står för vuxenvärldens strävan efter att ta tillvara barns intressen (Johansson 2010, s. 24). Taxonomin citeras nedan i sin helhet: Nivå 7: Gemensam planering, genomförande och utvärdering av verksamhet Exempel: Uppdraget om samarbete finns formulerat i förskolans och bibliotekets lokala politiskt förankrade mål. Uppdraget är konkretiserat i en gemensam handlingsplan. Nivå 6: Formaliserad och fördjupad samverkan. Kompetensen från båda verksamheterna används aktivt för att förbättra verksamheten Exempel: Regelbunden strukturerad samplanering med återkoppling (gemensamt lärande i nätverk, experimenterande, reflektion i grupp). Nivå 5: Organiserad samverkan Exempel: Samplanering av temaarbeten, biblioteksbesök eller andra aktiviteter vid efterfrågan. Nivå 4: Närmare samverkan men beroende av personliga initiativ och kontakter Exempel: Förskolan besöker biblioteket med barn och söker aktivt bibliotekspersonalens kompetens. Bibliotekspersonalen söker aktivt kontakt med både barn och förskolepersonal. Nivå 3: Viss samverkan där respektive kompetens identifierats Exempel: Förskolan kontaktar biblioteket inför ett temaarbete och tar vara på bibliotekspersonalens kompetens. Förskolan kontaktar eller besöker biblioteket utan barn för att få en bokdeposition eller för att låna i största allmänhet. Biblioteket förser förskolan med böcker Biblioteket plockar ihop medier improviserat eller strukturerat. Nivå 2: Viss samverkan där man identifierat varandra som aktörer Exempel: Förskolan besöker biblioteket med barn. Bibliotekspersonalen finns till hands i biblioteket. Nivå 1: Var och en sköter sitt 7

Exempel: Förskolan ser det språkutvecklande arbetet som ett bland många uppdrag. Biblioteket ser det lässtimulerande arbetet där förskolan är en bland många målgrupper (Ögland, Lundgren & Wockatz, 2010, s. 93f.). Jag återkommer till denna taxonomi i avsnitt 4.3. 3. Arbetsprocessen Detta avsnitt beskriver genomförda aktioner och de verktyg som använts för att analysera aktionerna. 3.1 Aktioner Jag har genomfört ett antal delaktioner på förskolan Gunnarsgården. På förskolan finns fem avdelningar, två för barn i åldern 0-3 år, två för barn i åldern 3-5 år och en åldersblandad avdelning. Jag har besökt fyra av fem avdelningar. Innan jag tog kontakt kontrollerade jag med förskolechefen att det gick bra att använda mig av förskolan i aktionsforskningsprojektet. Förskolechefen var positiv till att jag skulle kontakta personalen, så efter detta startade jag. 3.1.1 Bokprat på förskolan Mina första delaktioner har bestått i att hålla Bokprat på förskolan för förskolans personal under ett av deras veckomöten. Syftet med aktionerna har varit att se vad som händer med samarbetet om jag får träffa all personal genom att komma till avdelningarna och bokprata för dem. Den första kontakten har skett personligen. Jag har besökt förskolan och presenterat mig och därefter bett att få boka in en mötestid med personalen. I några fall har det gått att hitta en tid utan problem, i andra fall har det varit svårare. En avdelning har jag inte besökt alls av detta skäl. Det har varit i princip omöjligt att hitta en tid som fungerar för både mig och för personalen. De har mötesdag en av de dagar då biblioteket är stängt (och jag jobbar på annan ort) och övriga dagar har de ingen mötestid. Efter att kontakten har etableras har jag haft tid på mig att förbereda mina bokprat. Jag har enbart valt nya bilderbokstitlar och anpassat nivån efter den åldersgrupp som finns på den aktuella avdelningen. Antalet böcker per bokprat har varit mellan 7 och 10, beroende på hur många nya titlar som funnits inne på biblioteket, men även beroende på hur mycket förberedelsetid jag har haft. Själva bokpratet har jag fått anpassa efter hur mycket tid vi har haft till vårt förfogande under mötet. Alla avdelningar har fått olika ingående och uttömmande bokprat, beroende på om de har haft frågor och synpunkter att framföra, eller om de bara velat ha mina boktips. Personalen på ett par avdelningar har varit mycket delaktiga i bokpratet de har frågat, kommit med synpunkter, kommenterat bokens innehåll o dyl. medan andra har lyssnat tyst. Böckerna har lånats ut på den avdelning jag har besökt och en lista med utlånade böcker har överlämnats. Efter bokpratet har alla avdelningar fått behålla de böcker jag har bokpratat om. Detta verkar ha upplevts som positivt av all personal. Se tabellen i avsnitt 3.2.1 för mer ingående beskrivningar av bokpraten. 3.1.2 Sagostunder på förskolan Eftersom flera i personalen vid mina bokprat efterfrågade sagostunder för barnen (se avsnitt 3.2.1), men samtidigt sa att personalbristen gör att de inte kan komma till biblioteket med alla barn, 8

bestämde vi att barnbibliotekarien ska komma till förskolan och läsa sagor istället. Mina nästa delaktioner blev därför Sagostunder på förskolan. På avdelning C hade jag fått bra kontakt med en förskollärare och bestämde mig för att mejla henne och föreslå sagostund. Hon svarade entusiastiskt att de var mycket intresserade och vi bokade in två tillfällen då jag skulle läsa för de två avdelningar där de större barnen går, det vill säga avdelningarna C och E (avdelning E hade jag för övrigt inte varit och bokpratat för personalen på). Avdelning A som är ålderblandad skulle skicka barn i lagom ålder till en av sagostunderna. Min kontaktperson på avdelning C skötte inbokningen med alla berörda avdelningar, vilket kändes smidigast. I synnerhet kändes det bara med avdelning E, eftersom jag ju inte hade träffat personalen på den avdelningen. Någon vecka senare besökte personal från avdelning A biblioteket och sa att förskolepersonalen hade pratat och kommit fram till att bara femåringarna skulle vara med under sagostunderna, så att det inte blev för många barn. Fyraåringarna kunde jag läsa för vid ett senare tillfälle. Jag förlitade mig helt på personalens bedömning och sa att det lät klokt. Se tabell i avsnitt 3.2.2 för mer ingående information om sagostunderna. 3.1.3 Inbjudan till deltagande i utställning på biblioteket Ett önskemål från förskolan var att barnen skulle få ställa ut sina teckningar på biblioteket. Min tredje delaktion blev därför en inbjudan till deltagande i utställning på biblioteket. En månad innan vi skulle ha en trädgårdsföreläsning skickade jag ut en förfrågan om deltagande i en utställning till alla avdelningarna på förskolan. Endast en avdelning skickade in teckningar till biblioteket. Eftersom deltagandet blev så litet satte jag bara upp bilderna och meddelade förskolan att den fanns på biblioteket. Så här i efterhand tror att det krävs mer engagemang från bibliotekets sida för att få fler att deltaga. Jag tar mina lärdomar och tankar med mig och funderar ut ett annat tillfälle för utställning. Det får bli en framtida aktion, som blir större och mer ingående i form av vernissage och observation m.m. 3.2 Verktyg Det verktyg jag har använt mig av är Loggbok. Enligt Bjørndahl kan användandet av en loggbok skapa en djupare förståelse av något (2004). I loggboksskrivandet integreras handen och ögat med lärandet, vilket skapar djupare förståelse. Det finns olika typer av loggböcker. För att dokumentera mina bokprat och sagostunder har jag använt mig av det som Bjørndal kallar processloggbok (2004, s. 66). Efter varje möte har jag försökt sammanfatta skriftligen vad som hände, vad jag upplevde och vad jag lärde mig (Bjørndal, 2004, s. 66). Jag har inte haft möjlighet att anteckna så mycket under själva besöken, utan bara kunnat skriva ner korta anteckningar. Nedan finns två tabeller med sammanställningar av anteckningar gjorda i loggboken under och efter mina besök på förskolan. 3.2.1 Tabell 1: Bokprat på förskolan Avdelning A (blandade åldrar) En i personalen Vad som hände Vad jag upplevde Vad jag lärde mig Jag blev välkomnad och bjuden på kaffe. Presenterade mig. Berättade att jag ville få ett ansikte på dem och att jag önskar ett bättre samarbete med förskolan. Bokpratade om 10 bilderböcker och lät Personalen var mycket positiv till mitt besök och till biblioteket i allmänhet. Jag kände att vi fick fin kontakt. Personalen var Jag lärde mig att man ibland bara ska kasta ut ett förslag till möte och chansa på att det fungerar inte fundera så mycket 9

var inne på biblioteket och jag frågade om jag fick komma till dem. Hon blev glad och bjöd in mig nästföljande vecka. Avdelning B (0-3 år) Avdelning C (3-5 år) Avdelning D (0-3 år) personalen delta och komma med synpunkter om de ville. Personalen var mycket delaktiga och pratade gärna om böcker och läsupplevelser. Efter bokpratet diskuterade vi vårt samarbete. De ville att jag skulle komma och ha sagostund för barnen. Ville helst att jag ska komma till dem, eftersom de har svårt att gå iväg med alla barn pga personalbrist. Jag presenterade mig och pratade om biblioteket, öppettider och neddragningar men att jag trots detta vill jobba för ett ökat samarbete mellan oss. De höll med, men sa att de inte heller har tid att komma nu när våra öppettider är annorlunda. Jag bokpratade om 8 böcker och de var mycket glada över det. De frågade om sagostunder. Jag sa (efter att jag funderat noga på det sedan förra besöket) att vi kommer att ha sagostunder under våren. Berättade att jag ville presentera mig och att jag ville höra deras ideér för samarbete. De var lite avvaktande i början, men kom sedan med massor av idéer. De vill ha sagostunder. (jag svarade att det blir det). De vill ha utställningar. (jag tar det till mig och funderar vidare på detta). De vill ha temalådor (jag berättar att det finns ett tiotal och att jag kan mejla en lista). De vill ha hjälp att hitta böcker på olika teman (jag ber dem ringa mig någon dag innan så att jag kan plocka böcker till dem). De vill ha dockteater (jag ska framföra önskemålet till Kulturverket). De vill ha sagopåsar (jag lovar att sätta dem i kö på de påsar vi har). De visste inte att vi hade varken sagopåsar eller temalådor. Vi avslutade med bokpratet. Då hade vi ont om tid och jag pratade inte så länge, men de sa ändå att det var kul att höra lite om nya böcker. De tyckte att det var bra att bli uppdaterade, ofta när de kommer lånar de samma böcker, för de hinner inte kolla vad det finns för något nytt som är bra. När jag kom berättade förskollärarna hur svår personalsituationen är. De har 1 ordinarie personal och 2 vikarier. De har svårt att hinna gå till biblioteket. De tyckte även att vi har för få pekböcker (jag lovade att köpa fler). De uttryckte att de är oroliga över att nöjd med mitt bokprat, så jag kände mig glad över att jag hade lagt ner mycket tid till att förbereda. Att de fick behålla de böcker jag bokpratat om på förskolan efter bokpratet upplevde de som lyxigt och de var mycket positiva! Först upplevde jag att personalen inte alls var särskilt intresserade av att jag kom, att de inte riktigt hade tid med mitt besök. Men efter bokpratet blev de väldigt tillmötesgående. De var också väldigt delaktiga i bokpratet och jag fick intrycket att de tyckte att det var kul att prata om böcker. De blev väldigt positiva till att de fick behålla böckerna på avdelningen efter bokpratet. Jag fick massor av tips på hur förskolan vill samarbeta och det kändes viktigt för mig att inte bara jag kom med förslag. Jag kände att bokpratet kom lite i skymundan, men upplevde ändå att deras synpunkter kom fram, vilket kanske var bättre än att jag hade pratat längre. Jag upplevde stressen över personal och oron över att böcker ska gå sönder. Efter att jag visat att jag förstår deras situation och lugnat dem angående innan. Att jag fick komma till avdelning A först tror jag var bra, för de hade redan en positiv bild av biblioteket (de har alltid lånat mycket på den avdelningen). Det positiva de upplevde vid mitt besök verkar sedan ha spridit sig. Ibland tror man att man har tänkt på allt, men så kommer det förslag som man inte ens funderat på. Utställningar är ett sånt. Klart att barnen ska ställa ut på biblioteket! Jag insåg ockå att vi borde bli bättre på att tala om vad vi har att erbjuda på biblioteket. Personalen såg väldigt överraskad ut när jag började prata om sagosäckar och temalådor. Ibland är det lätt att man lutar sig tillbaka och tänker att man har informerat färdigt om något biblioteket har att erbjuda, men jag inser att man hela tiden måste påminna, påminna, påminna om vad vi kan erbjuda våra låntagare. Det finns i många fall en i mina ögon föråldrad bild av biblioteket som ett ställe där man ska vara tyst. Detsamma gäller böckerna, att de absolut inte får gå sönder. Denna bild skulle 10

barnen ska förstöra böckerna (jag lugnade dem och sa att de inte behöver oroa sig över att behöva ersätta trasiga böcker). De pratade mycket om tid och stress. Svårt att få ro många lämningar och hämtningar som avbryter läsning. Därför gillar de korta berättelser. De är glada om de kan få hjälp att välja dem eller plocka ihop böcker åt dem. De har många barn med föräldrar som är flerspråkiga. Därför gillar de böcker med mångkulturellt tema, andra miljöer, utländska huvudpersoner och böcker på andra språk. Jag bokpratade om 8 böcker. Det var mycket uppskattat! trasiga böcker fick vi bra kontakt. Jag tycker att det blev ett mycket bra besök. Personalen blev mycket glada när jag lämnade kvar bokpratsböckerna. De gillade att det var nya böcker! De lovade att ta mig på orden och be om hjälp med att hitta böcker. jag vilja motverka! Klart barnen ska känna sig välkomna och inte passas på av oroliga pedagoger som tror att de ska ta sönder böcker eller väsnas för mycket. 3.2.2 Tabell 2: Sagostunder på förskolan Sagostund avdelning A och C Vad som hände Vad jag upplevde Vad jag lärde mig När jag kom till förskolan var inte barnen samlade och det var lite rörigt. Personalen från avdelning A som jag pratat med tidigare frågade om jag inte kunde läsa för fyraåringarna också efter att jag hade läst för femåringarna. Tydligen hade jag missförstått henne; hon har menat att jag skulle läsa för femåringarna och sen för fyraåringarna (inte vid ett senare tillfälle, alltså). Jag hade bara två böcker som jag trodde passade femåringar med mig, men sa ändå ok, eftersom jag trodde att böckerna kunde fungera för fyraåringarna också. Därför blev det två sagostunder vid detta tillfälle, istället för en. När jag kom klädde jag om till min drakkostym. Medan jag gjorde det samlades barnen (utan personal) i ett rum. När jag var ombytt smög jag in till barnen. Jag presenterade mig och sa att jag strax skulle ringa i en klocka. När jag ringde i klockan betydde det att alla skulle vara tysta och lyssna på sagan. Det var cirka 15 femåringar på den första sagostunden. Jag läste först Kras, Kras och därefter Hålet på kungens strumpa. Barnen satt tysta och koncentrerade och svarade på frågor när jag ställde dem ( blev barnen rädda då? ) Barnen såg glada ut och jag såg på dem att de tyckte att böckerna var spännande! Den andra sagostunden, för fyraåringarna, gick till på samma sätt, fast nu var jag ju redan omklädd och när barnen skulle byta plats med den förra gruppen var det flera som såg mig, fast jag försökte gömma mig. I denna grupp var en i personalen med inne på sagoläsningen. Jag läste samma Jag tyckte att det var jobbigt att inte barnen var samlade. Hade önskat att de hade suttit i ring och väntat på mig...jag tyckte också att det var jobbigt att det helt plötsligt visade sig att jag missförstått personalen om vilka jag skulle läsa för och att det blev två sagostunder i stället för en. Helt lyckat kände jag att bokvalet av Kras, Kras var, och att jag hade klätt ut mig till drake. Det fångade barnens intresse genast. Klockan var också bra att ha med, för när jag ringde i den samlade sig barnen och gav mig all uppmärksamhet. Överlag kände jag att det var en mycket lyckad sagostund och att barnen uppskattade att jag kom. I efterhand har jag funderat på varför ingen i personalen var med i sagorummet. Om de hade varit med hade det ju funnits möjlighet att prata med barnen om sagorna i efterhand. Efter sagostunderna frågade min kontaktperson om jag skulle komma varje vecka. Detta var ytterligare ett missförstånd, eftersom jag inte har möjlighet att komma varje vecka. Jag förklarade att vi gärna kan boka in fler Jag lärde mig att jag måste vara tydlig med mina förväntningar på förskolan. Jag borde sagt att jag ville att barnen skulle vara samlade, exempelvis. Hur skulle förskolepersonalen veta att jag ville det? Jag visste knappt själv att det var så jag förväntade mig det. Men när jag tänker efter är det så mina tidigare erfarenheter av sagostunder har varit. En insikt är att det ju kan vara så att förskollärarna känner att frågan om sagostund var på bibliotekets initiativ och att det därför är bibliotekets villkor som gäller; att biblioteket dikterar villkoren. Jag borde vara tydligare både med att berätta vad JAG förväntar mig och med att fråga dem vad DE förväntar sig av sagostunderna. 11

Sagostund avdelning E böcker för fyraåringarna som för femåringarna. När jag kom till avdelningen var cirka 12-14 fyraåringar och femåringar samlade i halvcirkel i ett rum och väntade på mig. De var alldeles tysta och såg förväntansfulla ut. Även personalen såg positiva och förväntansfulla ut. Två förskollärare var med under sagostunden, som bestod av samma sagor som vid förra tillfället. Jag smög in i min drakdräkt och barnen gapade. Jag presenterade mig och plingade i klockan innan jag började läsa. Denna gången läste jag Hålet i kungens strumpa först och Kras Kras sist. Jag såg på barnens ansiktsuttryck att de hängde med i berättelserna och att de tyckte att båda sagorna var spännande. Barnen svarade på frågorna jag ställde, kommenterade innehållet och skrattade en del. sagostunder, men att jag inte kan komma varje vecka. Jag upplevde detta som en mycket positiv sagostund i sin helhet. Jag tyckte om starten att personalen verkade positiv och att barnen satt och väntade på mig och såg förväntansfulla ut. Jag anar att personalen hade byggt upp den förväntansfulla stämningen innan jag kom genom att berätta vad som skulle hända och att det var något lite annorlunda och speciellt. Eftersom jag inte hade varit på denna avdelning och bokpratat för personalen hade jag fått intrycket av att de inte var så intresserade av att samarbeta med mig. Denna uppfattning tror jag var felaktig. Det handlar nog faktiskt om tidsbrist i detta fallet inte ointresse! Efteråt sa en i personalen att det var uppskattat att jag kom till dem och att de hoppades på att jag snart skulle komma tillbaka. 4. Resultat Frågeställningen för Skepplanda biblioteks förbättringsområde var: Hur kan samarbetet mellan bibliotekspersonalen i Skepplanda och förskolepersonalen på Gunnarsgården förbättras? 4.1 Vad synliggjordes under aktionerna? Mina sagostundsaktioner har nyligen genomförts och jag har inte kunnat se några resultat av dem ännu. En kommentar har jag fått från en av förskollärarna: barnen tyckte att det var så roligt att du var utklädd! men i övrigt har jag inte fått någon respons. Men jag är övertygad om att det kommer att visa sig framöver om sagostunderna har haft någon inverkan på samarbetet mellan förskola och bibliotek eller inte. Under mina bokpratsaktioner tycker jag dock att några viktiga saker synliggjordes. En sak handlar om förskolans önskemål. Vad vill de ha av biblioteket? Under bokpraten fick jag många olika förslag. Ett återkommande förslag som kom från de flesta i personalen var att biblioteket skulle erbjuda sagostunder. Ett problem i detta önskemål är en av de andra viktiga sakerna som synliggjordes vid mina besök, nämligen att det ofta är personalbrist på förskolan. Personalen har inte tid att komma till biblioteket med barnen, varken för att låna böcker eller för att vara med på sagostund. Jag förstod snart att min önskan att förskolebarnen ska komma till biblioteket inte är fullt så enkel att uppfylla. Men om inte barnen kan komma till biblioteket, hur ska man då lösa det? En lösning kan vara att barnbibliotekarien kommer till förskolan. I detta fall ligger förskolan geografiskt nära och besök är därför genomförbara. Att jag kommer till dem kan innebära för samarbetet att det förbättras trots att de inte har möjlighet att komma till biblioteket som egentligen var den ursprungliga önskan från bibliotekets sida. Att få barnen till biblioteket var vad jag trodde att jag ville med mina aktioner, men allt eftersom arbetet har fortskridit har jag insett att det kanske inte är det viktigaste inte i nuläget iallafall. Nu är det viktigt att bygga upp ett samarbete, i framtiden kanske vi kan komma på någon lösning för att få barnen att komma till biblioteket. Det finns trots allt vinster med barnen blir vana vid att vistas på biblioteket. Att veta hur det ser ut i lokalerna, var man ska leta efter barnböckerna och att man känner sig trygg och bekväm i biblioteksmiljön är också viktigt. 12

En viktig insikt som har gjorts under aktionerna är att biblioteket erbjuder saker som inte förskolan vet att vi har att erbjuda. Detta har fått mig att förstå att vi om och om igen måste marknadsföra våra tjänster, så att inte förskolan tror att vi enbart är en bokdepå. Det enklaste sättet att berätta om vad vi kan erbjuda är naturligtvis att prata med förskolepersonalen när de kommer på biblioteksbesök, men det kan även finnas en god idé att arbeta mer med utskick, information via mejl eller dylikt. När det gäller samarbete i allmänhet och samarbete med andra professioner i synnerhet har jag kommit till en viktig insikt. När det gäller förväntan har jag förstått att biblioteket måste vara tydligare med vad vi förväntar oss av förskolan. Vi får inte heller glömma att att vi måste fråga vad förskolan förväntar sig av biblioteket. Dessutom är det viktigt att vi uppmärksammar varandras kompetenser. I många fall tror jag att biblioteket kan hjälpa förskolan med mycket mer än vad förskolepersonalen tror att vi kan, och vice versa. 4.2 Har något förändrats efter aktionerna? Vad har hänt med kontakten/samarbetet mellan bibliotek och förskola efter att jag har haft mina bokprat för personalen? Ett sätt att få reda på det har för mig varit att anteckna flitigt i min loggbok. Där har jag antecknat de förfrågningar/frågor/önskemål/synpunkter jag har fått från mitt första bokprat och framåt. Anteckningar från loggboken: Avdelning A önskar tips på böcker om hur man gör en teaterkuliss Två veckor efter mitt bokprat ringde avdelning C och bad att få låna två temalådor och alla våra sagosäckar! En vecka efter det mejlade de och bad om hjälp att hitta bra bilderböcker att dramatisera Avdelning C beställer diasagor genom mejlkontakt Avdelning D beställer böcker om katter för en flicka som är 3 år men ännu inte har något språk Avdelning C beställer sagor specifika titlar efterfrågas En förskollärare från Avdelning A sätter sig bredvid mig på bussen och börjar berätta om en roman hon läst. Hon frågar även om jag har nåt boktips till henne. Visserligen frågar hon inte mig som barnbibliotekarie i egenskap av förskollärare, men jag tycker ändå att det tyder på ett förbättrat samspel att man börjar småprata på bussen Personal från avdelning A berättar att de nu har beslutat att de ska gå till biblioteket varannan vecka med en personal och två barn. Mejlade avdelning B om förfallna lån och frågade om de ville ha nya böcker. Samma eftermiddag kom personal med några barn till biblioteket och lånade nya böcker Avdelning C frågar om hjälp att hitta bilderböcker och faktaböcker om dinosaurier Avdelning A kommer till biblioteket med 2 barn. De frågar efter böcker om Rut & Knut och om vi har några bra sagor om våren 13

Inte bara frågor och önskemål är värda att uppmärksammas. Andra exempel på vad som har hänt sedan mina aktioner är att min sagostund har nämnts i Månadsbladet på avdelning C och att jag även har fått ett utskick om en föreställning de ska ha under våren. 4.3 Samarbetet utifrån taxonomierna då och nu I höstas när vi på biblioteket noterade att förskolorna sällan kom till biblioteket och lånade böcker skulle man ha kunnat gradera samarbetet mellan bibliotek och förskola som att det låg någonstans mellan nivå 1, dvs. var och en sköter sitt och nivå 2, dvs. Viss samverkan där man identifierat varandra som aktörer. Bibliotekets personal fanns tillhands när någon från förskolan besökte oss, men man utnyttjade inte barnbibliotekariens kompetens nämnvärt. Idag efter att jag har arbetat aktivt med förbättringsområdet under några månader tycker jag mig se att samarbetet befinner sig något högre upp på taxonomiskalan. Nu är samarbetet snarar någonstans mellan nivå 3, dvs. Viss samverkan där respektive kompetens identifierats och nivå 4, dvs. Närmare samverkan men beroende av personliga initiativ och kontakter. Det skiljer naturligtivis en del mellan de olika avdelningarna. Jag upplever att ett par avdelningar verkligen tog fasta på det jag sa vid mitt besök, t. ex. att biblioteket kan hjälpa till vid temaarbete och boktips m.m. Självklart ska man inte nöja sig med detta. Efter att denna kurs är slut kommer jag att fortsätta mitt arbete, vilket förhoppningsvis kommer att leda till att samarbetet förstärks och fördjupas ytterligare. Högre upp på taxonomiskalan ska vi komma! 4.4 Utlån Innan utvecklingsarbetet startade konstaterades att några av avdelningarna på Gunnarsgården inte hade lånat böcker på flera månader och att detsamma gällde på Skepplandas två andra förskolor. Om man tittar i katalogen idag ser man att alla avdelningarna på Gunnarsgården har lånade böcker. De verkar dessutom ha lånat böcker oftare än tidigare. På Kyrkskolan och Garnvindan är det fortfarande avdelningar som har långt mellan sina boklån. 4.5 Vad har hänt? Någonting verkar ha hänt. Kan man våga sig på en försiktig slutsats att det som har genomförts inom detta utvecklingsarbete faktiskt har gjort nytta? Vi som jobbar på biblioteket tycker att vi får fler frågor och förfrågningar från Gunnarsgården nu än tidigare. Dessutom verkar avdelningarna låna böcker oftare. Förhoppningsvis är det en trend som kommer hålla i sig om vi fortsätter förstärka samarbetet mellan förskola och bibliotek. En del av de saker som genomförts under höst och vår, exempelvis bokprat för personalen har vi säkert möjlighet att göra till ett stående inslag någon gång per termin för varje avdelning. 5. Reflektion I det aktionsforskningsinspirerade utvecklingsarbetet med att förstärka samarbetet mellan förskolan och biblioteket har jag lärt mig mycket, både om min egen proffession och förskollärarnas. För att samarbetet ska fungera bättre bör vi lyssna på varandra mer och ta tillvara på varandras olika kompetens. 14

I utvecklingsarbetet har jag upptäckt ett användbart verktyg i loggboken. Att använda sig av en loggbok i det dagliga arbetet har jag upplevt som positivt. Det ska jag fortsätta med. Att skriva små meddelanden till sig själv hjälper en att utvecklas och att se saker man annars inte skulle ha sett. Det är bra att ha sina idéer och tankar skriftligen, så att man kan gå tillbaka till dem vid senare tillfällen. Det har varit bra att arbetet har varit så praktiskt inriktat det har gjort att det har känts som att denna kurs verkligen har varit både mig personligen och biblioteket till nytta. Det jag har genomfört under kursens gång kommer att märkas i verksamheten både nu och i framtiden. Just nu vill jag gärna fortsätta med personalbokpraten. Sagostunder på förskolan tror jag också är bra för samarbetet, så det vill jag också gärna fortsätta med. I framtiden funderar jag på att införa någon form av nyhetsbrev från biblioteket. Nyhetsbreven ska var riktade till just förskolan och innehålla boktips och information om aktiviteter som vänder sig till förskolebarn. I framtiden vill jag även ordna fler utställningar på biblioteket. Den jag försökte ordna under våren fick jag inte mycket respons på, så jag tror att det krävs mer tid och engagemang för att det ska bli bättre. I framtiden vill jag också försöka få 3-åringarna att komma till biblioteket på sagostund. Personalen på en av småbarnsavdelningarna har sagt att de troligtvis kan lösa det, så jag hoppas på att kunna genomföra detta. Avslutningsvis vill jag betona att detta bara är några av alla idéer för samarbete som jag fått under arbetet med utvecklingsområdet. Under hela tiden som projektet har pågått har jag också stött på en mängd intressanta böcker och artiklar om hur man arbetar läsfrämjande. Exempelvis i boken Läskonster hittar man en massa bra idéer om nya kreativa sätt att arbeta lässtimulerande med förskolan (Läskonster 2010). Dessa ska jag ta till mig i min framtida planering för samarbetet mellan biblioteket och förskolan i Skepplanda. Grunden känns lagd och nu gäller det att arbeta vidare på att bygga upp ett ännu bättre samarbete. 15

6. Litteraturlista Barnet, platsen, tiden teorier och forskning i barnbibliotekets omvärld (2010). Rydsjö, Kerstin, Frances Hultgren & Louise Limberg (Red.). Stockholm: Regionbibliotek Stockholm Bibliotekslagen: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19961596.htm Björndahl, Cato R.P. (2005). Det värderande ögat. Observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. Stockholm: Liber. FN:s Barnkonvention: http://www.unicef.se/assets/barnkonventionen.pdf Hansson, Agneta (2003). Kapitel 3: Aktionsforskning i Praktiskt taget Aktionsforskning som teori och praktik i spåren av LOM. Göteborg Studies in Sociologi no 14 Johansson, Barbro (2010). Barnbibliotekariers och forskares perspektiv i Barnet, platsen, tiden teorier och forskning i barnbibliotekets värld. Rydsjö, Kerstin & Frances Hultgren & Louise Limberg (Red.). Stockholm: Regionbibliotek Stockholm LekaSpråkaLära (2004). Myndigheten för skolutveckling. Stockholm: Liber Läroplan för förskolan, Lpfö 98: www.skolverket.se Läskonster Nya former för lässtimulans. Slutrapport från projektet Läskonster. (2010). Hedenström, Solveig, Annika Holmén & Lena Lundgren (Red.) Uppsala: Läsbibliotek Gävleborg Uppsala Plan för språk-, läs- och skrivutvecklingen i förskola, förskoleklass och skola i Ale kommun (2010). På barns och ungdomars villkor. Svensk Biblioteksförenings rekommendationer för folkbibliotekens barn- och ungdomsverksamhet. Svensk Biblioteksförening: http://www.biblioteksforeningen.org/organisation/dokument/pdf/barnrek.pdf Rönnerman, Karin (red.) (2004). Aktionsforskning i praktiken erfarenheter och reflektioner. Lund: Studentlitteratur Rydsjö, Kerstin & AnnaCarin Elf (Red.) (2007). Studier av barn- & ungdomsbibliotek - en kunskapsöversikt. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm UNESCOs folkbiblioteksmanifest: http://www.unesco.se/shared/document/skrifter/unescos%20folkbiblioteksmanifest%20nr%202-1995.pdf Ögland, Malin & Lena Lundgren & Kerstin Wockatz (2010). Mäta och väga om statistik och effektivitet på folkbibliotek. Stockholm: Regionbibliotek Stockholm. 16