Läs själva: Härledning av AD-kurvan I P-diagrammet Från 45- gradersdiagrammet. AD-kurvan I P-diagrammet antar att =AD, vilket innebär att faktiska investeringar = I (planerade)., AD A B = AD = C(-T) + I(r0) + G 1 Income, Output, P Output () Varför minskar aggegerad efterfrågan, AD= C(-T) + I(r)+G, då prisnivån ökar? I. När P M/P r I(r), AD= (C(-T) + I(r)+G) Kanske även privat konsumtion C(-T, r) minskar när r ökar. För en liten öppen ekonomi: Med liten menas att realränta = realräntan på världsmarknaden, r. Om tar hänsyn till utrikeshandel är AD = (C(-T)+I(r) + G + NX(reala växelkursen). e($ / kr) P( kr) II. Om P reala växelkursen: NX. P ($) Föreläsning: En högre real växelkurs innebär att svenska varor och tjänster blir dyrare i utländsk valuta och utländska varor och tjänster blir billigare I svensk valuta.
Detta antas minska exporten och öka importen, dvs. NX. III. Om P M/P r vilket innebär att inhemsk realränta, r>r momentant finansiella investeringar I hemlandet blir mer lönsamma relativt finansiella investeringar I utlandet efterfrågan på svenska kronor ökar eftersom de behövs för att köpa svenska värdepapper den nominella växelkursesn, e, apprecierar (e ) ( e P) / P NX, Vad skiftar AD-kurvan till höger? Dvs. vilka faktorer skiftar AD-kurvan till höger? Svar: Om C, I, G eller NX ökar vid en given P-nivå. För en sluten ekonomi och för en liten öppen ekonomi leder en penningmängdsökning till en ökad aggregerad efterfråga: Läs själva: 2. Sammanfattning av den Keynesianska modellen på kort och lång sikt. På kort sikt antas priser och nominallöner vara stela i denna modell, på lång sikt antas de vara helt flexibla. På kort sikt kan faktisk real BNP,, vara högre eller lägre än real BNP vid full sysselsättning,. Real BNP vid full sysselsättning kallas ibland potentiell BNP. Den Keynesianska modellen syftar till att förklara kortsiktiga fluktuationer kring en långsiktig trend i real BNP eller i real BNP per capita. Oftast antas att den kortsiktiga utbudskurvan är horisontell. Det innebär att prisnivån är konstant på kort sikt. Om den kortsiktiga utbudskurvan är horisontell så bestämmer Aggregerad Efterfrågan ensam produktionsnivån. Som sagt, så kan enligt modellen, på kort sikt faktisk real BNP vara lägre eller högre än real BNP vid full sysselsättning. I en lågkonjunktur, då faktisk BNP är lägre än BNP vid full sysselsättning, är den faktiska arbetslösheten större än den naturliga arbetslösheten. I typisk lågkonjunktur används inte heller allt fysiskt kapital fullt ut. En horisontell kortsiktig utbudskurvan säger att Marginalkostnaden=Styckkostnaden inte stiger när produktionen ökar. Det är inte ett orimligt antagande eftersom företag vid en produktionsökning typiskt sett ökar både insatsen av arbete och kapital. Dvs. företagen öppnar anläggningar som stängts under lågkonjunkturen. I många läroböcker så ritar man ibland en kortsiktig utbudskurva med svagt positiv lutning. En sådan kortsiktig utbudskurva innebär att Marginalkostnaden och Styckkostnaden ökar något när produktionen ökar. Dvs när företagen ökar produktionen tar de anläggningar och arbetskraft i anspråk som är mindre produktiva. Anställning av lågproduktiv arbetskraft ökar företagens marginal- och styckkostnaderna ifall lönen är densamma för lågproduktiv arbetskraft som den är för högproduktiv arbetskraft. Kort och Lång sikt: På lång sikt påverkar inte förändringar i nominella variabler som nominellt penningutbud endast nominella variabler (läs: pris- och nominallönenivån) och inte reala variabler som real BNP, sysselsättning, arbetslöshet och realräntan enligt modellen.
På kort sikt kan förändringar nominella variabler som nominellt penningutbud påverka reala variabler som real BNP, realräntan, arbetslösheten och sysselsättningen. På kort sikt samverkar penning- och varumarknaden vad gäller bestämningen av real BNP i den Keynesianska Modellen. I den Klassiska Modellen påverkar inte förändringar i Nominalt penningutbud nivån på reala variabler som real BNP, realränta, reallön, sysselsättning och arbetslöshet eftersom priser och löner antas vara helt flexibla. In den Keynesianska modellen är priser och löner flexibla på lång sikt. Keynes sa: In the long run we are all dead. Vad han då menade att pris-och löneanpassning kan ta lång tid, vilket innebär att det kan ta lång tid innan full sysselsättning uppnås ifall en ekonomi hamnar i en lågkonjunktur. Därmed kan det vara motiverat för staten att stimulera den aggregerade efterfrågan genom att öka de offentliga inköpen (G) eller genom att sänka skatterna (T) vilket ökar hushållens disponibla inkomst (-T) vilket ökar den privata konsumtionen (C). Alternativt, kan räntan sänkas via en expansiv penningpolitik (M/P ökar). En sänkt realränta kan förväntas öka de privata investeringarna (I). P P 0 LRAS C B A SRAS =C(-T)+I(r)+G2 =C(-T)+I(r)+G1 = F (K,L) Varför är AD-kurvan negativt lutad? Dvs. varför minskar aggregerad efterfrågan när prisnivån ökar? En sluten ekonomi: Real inkomst,, och aggregerad efterfrågan, AD= C(-T) + I(r)+G mäts på den horisontella axeln och prisnivån mäts på den vertikala axeln. Varför minskar aggegerad efterfrågan, AD= C(-T) + I(r)+G, när prisnivån ökar? 1. När P M/P r I(r), AD= (C(-T) + I(r)+G) Kanske även privat konsumtion C(-T, r) minskar när r ökar. En liten öppen ekonomi: Med liten menas att realränta = realräntan på världsmarknaden, r. När vi tar hänsyn till utrikeshandel är AD = (C(-T)+I(r) + G + NX(reala växelkursen).
e($ / kr) P( kr) 2. Om P reala växelkursen:. P ($) En högre real växelkurs innebär att svenska varor och tjänster blir dyrare i utländsk valuta och utländska varor och tjänster blir billigare I svensk valuta: NX. 3. Om P M/P r vilket innebär att inhemsk realränta, r>r momentant finansiella investeringar I hemlandet blir mer lönsamma relativt finansiella investeringar i utlandet efterfrågan på svenska kronor ökar eftersom de behövs för att köpa svenska värdepapper den nominella växelkursen, e, apprecierar (e ) ( e P) / P NX, Många ekonomier är n blandning av sluten ekonomi och liten öppen ekonomi. Läs själva: Vilka faktorer ökar den aggregerade efterfrågan vid en given prisnivå? Dvs. vilka faktorer skiftar AD-kurvan till höger? Svar: Om C, I, G eller NX ökar vid en given P-nivå. För en sluten ekonomi och för en liten öppen ekonomi leder en penningmängdsökning till en ökad aggregerad efterfråga: En liten öppen ekonomi, vilket innebär att räntan är lika med räntan i omvärlden: r=r Faktorer som skiftar AD-kurvan till höger: Expansiv penningpolitik: Om M (M/P) r så att r<r finansiella investeringar I hemlandet blir relativt sett olönsamma efterfrågan på inhemsk valuta den nominella växelkursen deprecieras (e ) ( e P) / P NX, AD = (C(-T)+I(r) + G + NX(( ( e P) / P ) ) Anpassning på lång sikt Om t ex faktisk real BNP () > real BNP vid full sysselsättning, dvs. när arbetslösheten är större än den naturliga arbetslösheten (punkt B I diagrammet ovan), då stiger löner och priser. Höjda nominallöner och priser på andra inputs än arbetskraft skiftar den kortsiktiga utbudskurvan (SRAS) uppåt, vilket leder till en ny kortsiktig jämvikt vid lägre och högre prisnivå. På lång sikt blir faktisk BNP lika med BNP vid full sysselsättning som ibland kallas potentiell BNP. I diagrammet nedan minskar den aggregerade efterfrågan vid given prisnivå, kanske pga. minskade inkomster i omvärlden vilket minskar exporten. BNP blir lägre än potentiell BNP och arbetslösheten blir högre än den naturliga arbetslösheten på kort sikt (punkt B). Arbetslöshet över den naturliga leder till lägre nominallöner, vilket minskar företagens marginal- och styckkostnader. Det innebär att SRAS-kurvan på sikt skiftar nedåt. På lång sikt är BNP lika med den potentiella nivån vid en lägre prisnivå (punkt C).
P LRAS B A C AD AD' SRAS Läs själva: Keynes sa att det kan ta lång tid innan löner faller till följd av en ökad arbetslöshet. Istället för att vänta på detta förordade han att staten skulle stimulera aggregerad efterfråga via penning- och finanspolitik, vilket kan skifta AD-kurvan tillbaka. Utbudssidan Exampel: En utbudschock P LRAS B A SRAS' SRAS AD' AD En ökning av inputpriser, t ex nominallöner och energipriser, ökar marginal- och styckkostnader vid en given produktionsnivå. Dvs. SRAS-kurvan skiftar uppåt. Den nya kortsiktiga jämvikten är I punkten B. Prisnivån är högre och är lägre än vid den gamla jämvikten. En situation med högre priser och ökande arbetslöshet kallas stagflation.
Anpassning på lång sikt: En arbetslöshet ovanför den naturliga antas på lång sikt leda till fallande löner vilket skiftar AD-kurvan nedåt. Som leder till lägre priser och högre BNP. På lång sikt är ekonomin tillbaka I dess ursprungliga jämviktsläge (punkt A). Istället för att vänta på anpassning är ett politikalternativ för ökad sysselsättning en expansiv penning- och/eller finanspolitik. Som skiftar AD-kurvan till höger. Läs själva: I det föregående har jag sagt att i en expansionsfas kan vi anta att företagen ökar både antalet anställda och användningen av fysiskt kapital. Ifall vi istället antar, vilket man gör i vissa modeller, att det endast finns en rörlig produktionsfaktor, arbetskraften, då är: MC W L W, MPL AVC W L MC= marginalkostnad och AVC = Rörliga Styckkostnader. W / L Lönekostnad Arbetsproduktivitet Vad skiftar SRAS-kurvan uppåt? 1. En högre nominallön vid given arbetsproduktivitet ökar Marginal- och Styckkostnader för en given produktionsnivå och därmed skiftar SRAS-kurvan uppåt. 2. Ett permanent högre oljepris ökar Marginal och Styckkostnader. Därmed skiftar SRASkurvan uppåt. Högre oljepriser minskar företagens energianvändning, vilket vi kan modellera som att A också minskar. Därmed skiftar även LRAS-kurvan inåt. En temporär ökning av oljepriset skiftar endast SRAS-kurvan. 3. En högre arbetsproduktivitet, /L, pga. att A eller K vid given nominallön, W, sänker marginal-och styckkostnaden vid given produktionsnivå SRAS-kurvan skiftar nedåt. Även LRAS-kurvan skiftar utåt om A eller K.
Föreläsning: 4A. Den Keynesianska modellen på kort och lång sikt för en sluten ekonomi För en sluten ekonomi med sin egen valuta är modellen nedan relevant. Vi har 2 marknader: varumarknaden och penning (och obligationsmarknaden), vilka samverkar: En högre inkomst () ökar den reala penningefterfrågan vilket ökar nominalränta (vid givet realt penningutbud). En ökad bankränta ökar realräntan lika mycket eftersom vi antar att Prisnivån är konstant vilket innebär att inflationen är 0. En ökad realränta minskar den reala investeringsefterfrågan. I jämvikt är samtliga marknader I jämvikt. Antaganden: Kort sikt: P är fix. (K är fix mer eller mindre.) 2 marknader: Jämvikt på varumarknaden: =AD=C(-T)+I(r)+G. Jämvikt på penningmarknaden: M/P = L(r,) Realräntan (r)=nominalränta (i) inflationstakt = nominalränta Notera1: eftersom P antas vara konstant, inflationstakten 0, och realräntan = bankräntan. Notera2: Vi antar att planerade investeringar beror av realräntan: I(r). Ekvationssystemet har följande obekanta variabler:, r, I(r), C(-T). De förutbestämda variablerna, som är bestämda utanför modellen: M bestäms av centralbanken. G, T bestäms av staten. P är fixerad på kort sikt. På lång sikt är faktisk = vid full sysselsättning. P ökar så länge (faktisk )> ( vid full sysselsättning): Den kortsiktiga utbudskurvan skiftar uppåt till följd av höjda nominallöner. P minskar så länge (faktisk ) < ( vid full sysselsättning): den kortsiktiga utbudskurvan skiftar nedåt till följd av sänkta nominallöner.
Föreläsning: Analys av expansiv finanspolitik: G ökar. På kort sikt (när P är konstant) och på lång sikt (när P är flexibel)., AD = G+ A B AD = C(-T) + I(r0) + G0 1 Income, Output, Om G AD= (C(-T) + I(r)+G) för en given nivå på d När AD den reala penningefterfrågan, M / P=L(r,) r I. Den nya kortsiktiga jämvikten (B): r är högre, I är lägre, G, C, och är högre än vid den gamla jämvikten, A. ökar mindre än en högre realränta. P P 0 G 1 b eftersom privat investeringsefterfrågan trängs ut till följd av LRAS A C B SRASs =C(-T)+I(r)+G1 =C(-T)+I(r)+G0 = F (K,L)
i M/P i i M/p PPP L(i,1 L(i,0 ))' ) M/p PPP Variabel Vid den gamla kort- Den nya kortsiktiga Den nya långsiktiga och långsiktiga jämvikten (B) jämvikten (C) jämvikten (A) G G0 <G1 = G1 0 < 1 2=0 Ränta R0 <R1 <r2 I I0 >I1 >I2 C C(0-T) <C(1-T) C(0-T) P P0 =P1 <P2 Nationellt sparande S0=I0 >S1=I1 >S2=I2 Effekter på lång sikt: På lång sikt ökar priser och nominallöner när faktisk är större än vid full sysselsättning. En högre prisnivå minskar realt penningutbud, M/P, vilket ökar realräntan, vilket minskar den reala investeringsefterfrågan. Med andra ord, på lång sikt minskar privata investeringar, I, lika mycket som G ökar eftersom är oförändrad och lika med vid full sysselsättning: C( T) I( realränta ) G, där = vid full sysselsättning = potentiell real BNP I den nya långsiktiga jämvikten är realräntan högre än i den gamla långsiktiga jämvikten. En annan typ av expansiv finanspolitik är skattesänkning. På lång sikt leder en skattesänkning till högre realränta och till att privata investeringar trängs ut lika mycket som privat konsumtion, C(-T), ökar. Se OSP, avsnitt 7.6.
Läs själva: Kort och långsiktiga effekter av lägre skatter (T): T T1 T0 0, AD b + A B = AD= C(-T0) + I(r0) + G 1 Income, Output, Om T AD= (C(-T) + I(r)+G) för en given nivå på inkomsten, d När AD den reala penningefterfrågan, M / P=L(r,) r I. I den nya kortsiktiga jämvikten (B): r är högre, I är lägre, C, och är högre än tidigare. Produktionen=inkomsten,, ökar mindre än b T 1 b investeringsefterfrågan faller ( trängs ut ) pga. en högre realränta. P P 0 LRAS A C B eftersom den privata SRAS =C(-T1)+I(r)+G =C(-T0)+I(r)+G = F (K,L)
i M/P i 1 i M/p PPP L(i,1 L(i,0 ))' ) M/p PPP Variabel Vid den gamla kort- Den nya kortsiktiga Den nya långsiktiga och långsiktiga jämvikten (B) jämvikten (C) jämvikten (A) T T0 >T1 = T1 0 < 1 2=0 Interest rate R0 <R1 <r2 I I0 >I1 >I2 C C(0-T0) <C(1-T1) C(0-T1) P P0 =P1 <P2 Nationellt sparande S0=I0 >S1=I1 >S2=I2 Effekter på lång sikt: På lång sikt ökar priser och nominallöner när faktisk är större än vid full sysselsättning. En högre prisnivå minskar realt penningutbud, M/P, vilket ökar realräntan, vilket minskar den reala investeringsefterfrågan. Med andra ord, på lång sikt minskar privata investeringar, I, lika mycket som C(-T) ökar till följd av lägre skatter eftersom är oförändrad och lika med vid full sysselsättning ( ): C( T) I( realränta ) G I den nya långsiktiga jämvikten är realräntan högre än i den gamla långsiktiga jämvikten.
Föreläsning: Kort och långsiktiga effekter av ett högre nominellt penningutbud; dvs. av en expansiv penningpolitik Antag att nominellt penningutbud (M) ökar: Notera att figuren nedan visar den motsatta; ett lägre nominellt penningutbud. På kort sikt antas prisnivån vara konstant. r Supply' Supply M/P Demand, L (r,) M/P Om M (M/P) nominell ränta (=realräntan när P är konstant) I(r), AD= (C(- T) + I(r)+G) för en given nivå på, vilket ökar, vilket ökar den reala penningefterfrågan, vilket ökar räntan något (men inte tillbaka till den ursprungliga nivån):, AD = + A B AD= C(-T) + I(r0) + G 1 Income, Output,
P P 0 LRAS A C B = F (K,L) SRA =C(-T)+I(r)+G =C(-T)+I(r)+G Variabel Vid den gamla kort- Den nya kortsiktiga Den nya långsiktiga och långsiktiga jämvikten (B) jämvikten (C) jämvikten (A) 0 < 1 2=0 Ränta R0 >R1 r2=r0 I I0 <I1 I2=I0 C C(0-T) <C(1-T) C(0-T) P P0 =P1 <P2 M/P M0/P0 <M1/P0 M0/P0 Effekter på lång sikt: På lång sikt ökar P tills att M/P blir lika med M0/P0. Det innebär att ett ökat nominellt penningutbud inte har några reala effekter på lång sikt. Dvs alla reala variabler är tillbaka till de ursprungliga nivåerna. Det gäller, C(-T), I(realränta), realräntan. Med andra ord, penningpolitik har inga reala effekter på lång sikt. Finanspolitik hade reala effekter på lång sikt, eftersom finanspolitik ledde till en högre realränta och därmed till en lägre privat investeringsefterfrågan.
Föreläsning: 5A. Den Keynesianska modellen på kort och lång sikt för en liten öppen ekonomi. Läs kapitel 14.4 För en liten öppen ekonomi är realräntan lika med världsmarknadsräntan i jämvikt(r= r ) Den amerikanska ekonomin brukar ekonomer anse vara en stor öppen ekonomi som är en blandning mellan en sluten ekonomi och en liten öppen ekonomi. Sverige kan antingen betraktas som en blandning mellan en sluten ekonomi och en liten öppen ekonomi, alternativt kan Sverige betraktas som en liten öppen ekonomi. Antaganden på kort sikt: 2 marknader: Jämvikt på varumarknaden: = C(-T) + I(r) + G + NX (e) Jämvikt på penningmarknaden: M/P = L(r,) Antagande 1: r = r Antagande 2: P($) and P ( en ) antas vara konstanta. Förändringar i den nominella e( en /$) P($) en P ( en) en växelkursen, e, är vad som förändrar den reala växelkursen Sålunda, e, e e=yen/dollar: e ( ) appreciering (depreciering) av dollarn Inhemska varor blir dyrare (billigare) I utländsk valuta (en) och utländska varor blir billigare (dyrare) I inhemsk valura (dollar). Export, Import NX En liten öppen ekonomi (r= r ) med egen valuta: Kort och långsiktiga effekter av expansiv penningpolitik Om M (M/P) r vilket innebär att den inhemska räntan momentant blir lägre än världsmarknadsräntan, dvs. r<r finansiella investeringar i hemlandet blir mindre attraktiva efterfrågan för inhemsk valuta valutan deprecierar (e ) ( e P) / P NX, d AD = (C(-T)+I(r) + G + NX(( ( e P) / P ) ) M / P r ; dvs. Räntan återgår till världsmarknadsräntan, men vid en högre nivå på real BNP (). Dvs. M/ P r : r < efterfrågan för valutan valutan deprecieras: e NX Penningpolitik har en större effekt på I den lilla öppna ekonomin jämfört med effekten I den slutna ekonomin eftersom det inte finns någon utanträngningseffekt av privata investeringar I den lilla öppna ekonomin. På lång sikt påverkas P och vi återgår till den långsiktiga jämvikten precis som i modellen för den slutna ekonomin: Variabel r finansiella investeringar I hemlandet blir mindre attraktiva Vid den gamla kort- Den nya kortsiktiga och långsiktiga jämvikten (B) jämvikten (A) 0 < 1 2=0 Ränta R0 =R1 =r2=r0 I I0 =I1 =I2=i0 E E0 >e1 e2=e0 C C(0-T) <C(1-T) C(0-T) NX NX0 <nx1 Nx2=nx0 P P0 =P1 <P2 M/P M0/P0 <M1/P0 M0/P0 Den nya långsiktiga jämvikten (C)
S d Jämvikt på penningmarknaden innebär: M / P M / P L( r, ). Detta är en ekvation med en obekant (). Ekvationen bestämmer med andra ord jämvikts. M, P och r är bestämda utanför modellen. M P M L r L( r, ) 100 r, där S d / / P (, ) Exempel: Jämvikt på penningmarknaden: d Om M=1000 och P=1, och M / P= r =0.04 1000=-1000.04 = 1000 + 4 = 1004 Om M=1100 = 1100 + 4 = 1104 Med andra ord. givet P och r, bestämmer M jämvikts. Eftersom M bestämmer, så har finanspolitik (förändringar i G och T) ingen effekt på. Förändring i finanspolitiken (i G och T) skiftar AD-kurvan för en liten öppen ekonomi endast temporärt men inte permanent: Om G (eller T ) AD ökar real penningefterfråga ökar r så att r>r finansiella investeringar I hemlandet blir mer attraktiva efterfrågan för valutan d växelkursen apprecieras (e ) ( e P) / P NX, AD M / P r ; dvs. Räntan återgår till världsmarknadsräntan, och real BNP () återgår till den ursprungliga nivån som kan vara lägre än potentiell BNP. Dvs. En ökad G eller en ökad C(-T) till följd av lägre skatter har endast en temporär effekt på. På kort sikt (när P är konstant) så motverkas en G-ökning eller ökning av C(-T) helt av en lägre nettoexport. M.a.o.: Förändringar i G och T påverkar inte jämvikts: Det beror på att jämvikts är bestämd av ekvationen: Om till exempel G AD för en given nivå på. ( ) ( eq C eq T I r ) G NX ( ) s M P L r / (, ) eq. Aggregate Demand Men AD måste vara oförändrad eftersom jämvikts, eq, är fixerad. Eftersom C( eq T) och Ir ( ) också är fixa, så måste valutan apprecieras så att NX med samma belopp som G. Dvs, AD G NX 0 Hur leder en offentlig utgiftsökning till en apprecierad valuta? Om G aggregad efterfrågan vid given växelkurs Den reala penningefterfrågan r : r > r finansiella investeringar I vårt land blir attraktiva efterfrågan på valutan valutan stärks NX Föreläsning: Skall vi ha en egen valuta? Är en egen valuta konjunkturdämpande ifall shocker inträffar framför allt på varumarknaden? Dvs. om framför allt den aggregerade efterfrågan varierar; t ex nettoexporten, investeringsefterfrågan. Antag att den aggregerade efterfrågan faller t ex pga de inhemska investeringarna plötsligt minskar. En minskad aggregerad efterfråga och därmed en minskad produktion minskar den reala penningefterfrågan vilket innebär att r så att r<r finansiella investeringar i
hemlandet blir mindre attraktiva efterfrågan för valutan växelkursen deprecieras (e ) ( e P) / P NX Fallet i aggregerad efterfråga blir inte lika stort som den hade blivi utan en egen valuta eftersom valutan deprecieras vilket ökar nettoexporten. Att ha en egen valuta fungerar som en STÖTDÄMPARE!/KONJUNKTURDÄMPARE! Detta är huvudargumentet för att inte gå med i EUROLAND.
Föreläsning 6. En alternativ modell för den kortsiktiga utbudskurvan: Jämfört med vad jag pratade om i avsnittet Introduktion till och sammanfattning av Keynesianska modellen. Här antar vi K är fix. Tidigare antog vi att i en lågkonjunktur är både arbetare och anläggningar (= fysiskt kapital) arbetslösa. Antag att det finns friktions- och strukturell arbetslöshet i jämvikt.
P P 2 P 1 P 0 SRAS (P e =P 2 ) LRAS SRAS (P B e =P 0 ) A' A ' AD' AD Output Antag: Faktisk prisnivån i period 0, P0 = förväntad P0. Punkt A. E ( P = expected price level = förväntad prisnivå). = + (P-P e ) Start at point A; the economy is at full employment and the actual price level is P 0. Here the actual price level equals the expected price level. Now let s suppose we increase the price level to P 1. Since P (the actual price level) is now greater than P e (the expected price level) will rise above the natural rate, and we slide along the SRAS (P e =P 0 ) curve to A'. Remember that our new SRAS (P e =P 0 ) curve is defined by the presence of fixed expectations (in this case at P 0 ). So in terms of the SRAS equation, when P rises to P 1, holding P e constant at P 0, must rise. = + ( P-P e ) The long-run will be defined when the expected price level equals the actual price level. So, as price level expectations adjust, P e P 2, we ll end up on a new short-run aggregate supply curve, SRAS (P e =P 2 ) at point B. Hooray! We made it back to LRAS, a situation characterized by perfect information where the actual price level (now P 2 ) equals the expected price level (also, P 2 ). In terms of the SRAS equation, we can see that as P e catches up with P, that entire expectations gap disappears and we end up on the long run aggregate supply curve at full employment where =. = + ( P- P e ) Antag att AD-kurvan skiftar utåt: Vi hamnar i punkt A som innebär att och P ifall: 1. W (=lönekostnaderna per timme eller per arbetare) är givna pga löneavtal, eller om 2. Ökningen av aggregerad efterfråga är oförväntad, vilket innebär att nominallöner inte höjs i paritet med prisökning. Om W är flexibel i nästa period, kommer arbetstagarna begära högre nominallöner för att kompensera sig för den oförväntade sänkningen av reallönen pga. den oförväntade prisökningen, P. En ökad nominallön skiftar SRAS-kurvan inåt. (Punkt B). I den nya långsiktiga jämvikten: P2 and. Reallönen är identisk med reallönen I den gamla långsiktiga jämvikten. I denna långsiktiga jämvikt är den faktiska reallönen identisk med den förväntade reallönen. Sammanfattning: På kort sikt kan förändringar i aggregerad efterfrågan påverka om: 2. Nominallöner är flexibla men arbetstagarna överraskas av en förändring I den allmänna prisnivån: P så att W/P L. Om W är flexibel och arbetstagarna inte överraskas så kommer W anpassa sig när P så att faktisk kommer kvarstå vid. I figuren ovan: ekonomin rör sig från A till B. 1. Nominallönerna är bestämda enligt fleråriga lönekontrakt. Det innebär att även om inte arbetstagarna överraskas så kommer reallönen förändras när Prisnivån förändras pga. nominallönen kan inte förändras pga. gällande kontrakt.
Föreläsning: 7. HÄRLEDNING AV PHILLIPSKURVAN FRÅN SRAS-kurvan: En mer realistisk formulering av SRAS-kurvan: P e P där är en siffra som är större än 0. Sålunda: om faktisk P > förväntad P, då är faktisk reallön < förväntad reallön sysselsättning > full sysselsättning, arbetslösheten < den naturliga arbetslösheten, faktisk BNP () > potentiell BNP ( ). Om vi skriver denna ekvation i procentuella termer samt relaterar potentiell BNP till den naturliga arbetslösheten: e t t ( u unatural ) v, Där är en siffra som är större än 0. Vi har lagt till en term, v, som representerar en utbudsshock: v är positiv om oljepriserna går upp och den är negativ om oljepriserna går ner. Det finns ett kortsiktigt negativt förhållande mellan inflation och arbetslöshet förutsatt att: Inflationsförväntningar inte är rationella, t ex adaptiva. I detta fall kan en ökning av aggregerad efterfrågan öka inflationen över den förväntade så att reallönerna sjunker, vilket ökar arbetsefterfrågan och därmed minskar arbetslösheten. Om inflationsförväntningarna är rationella men nominallönerna är förutbestämda av rådande lönekontrakt.
Föreläsning: Rationella inflationsförväntningar innebär att inflationsförväntningarna I genomsnitt är riktiga. Om individerna har rationella inflationsförväntningar så innebär det att riksbanken eller riksdagen inte systematiskt kan överraska arbetarna. Dvs de kan inte systematiskt använda sig av den kortsiktiga Phillipskurvan. Exempel nedan: Inflationsförväntningarna är adaptiva och lika med föregående års inflation: = -1 n ) + Denna ekvation innebär adaptiva inflationsförväntningar vilket innebär att den förväntade inflationstakten är lika med det föregående årets inflationstakt. Adaptiva inflationsförväntningar innebär att inflationsförväntningarna är baserade på tidigare inflationstakter. Med andra ord, konsumenterna är inte framåtblickande. Vid adaptiva inflationsförväntningar kan centralbanken sänka den faktiska arbetslösheten under den naturliga arbetslösheten på kort sikt via en expansiv penningpolitik via en ökad inflation. Den rationella förväntningsskolan menar att genom att arbetstagare och företag har rationella förväntningar kan inte politiker systematiskt sänka arbetslösheten under den naturliga nivån. Central banken kan vid enstaka tillfällen överraska arbetstagarna men inte systematiskt. Denna skola säger också att inflationen kan minska utan att arbetslösheten ökar ifall inflationsförväntningarn minskar.
Föreläsning: Den förväntningsutvidgade Phillipskurvan är teorin som förklarar varför vi har en oberoende riksbank med ett inflationsmål? Om inte centralbanken har ett inflationsmål kan den frestas att sänka den faktiska arbetslösheten under den naturliga arbetslösheten på kort sikt via en expansiv penningpolitik. Hushållen och företagen förstår detta vilket innebär att deras inflationsförväntningar blir högre än vad de skulle ha varit med ett inflationsmål. Slutresultatet av en avsaknad av ett inflationsmål blir en högre inflation men inte en lägre arbetslöshet. Eftersom på lång sikt finns inget samband mellan arbetslöshet och inflation. Arbetslösheten är lika med den naturliga arbetslösheten på lång sikt. Vi föredrar en låg inflation snarare än en hög inflation vid given arbetslöshetsnivå. Det är bakgrunden till en inflationsmål på 2 procentenheter. Varför just 2 procents inflation? Vi har valt 2 procents inflation framför 0 procents inflation som mål eftersom nominallönerna antas vara trögrörliga nedåt. Inflation sänker reallönerna. Antag att oljepriserna stiger kraftigt vilket innebär att företagen minskar energianvändningen, vilket innebär att MarginalProdukten av Arbete minskar. Dvs. efterfrågan på arbetskraft minskar vid given reallön. Ifall inte reallönen minskar, så minskar sysselsättningen. Ifall nominallönerna är trögrörliga nedåt, är positiv inflation ett sätt att minska reallönerna och därmed ett sätt att bibehålla sysselsättningen. Enligt den förväntningsutvidgade Phillipskurvan när arbetstagarna uppfattar och infogar en ökning av prisnivån i sina avtal om nominallönerna så kommer den faktiska arbetslösheten återgå till den naturliga arbetslöshetsnivån. Nu till en alternativ hypotes till den Långsiktiga Förväntningsutvidgade Phillipskurvan: Hysteris-hypotesen innebär att en lågkonjunkur har nästan en permanent effekt på arbetslöshetsnivån. Dvs. Den långsiktiga vertikala Phillipskurvan är inte relevant. Denna hypotes säger att blir man arbetslöshet förlorar sitt humankapital och blir inte anställningsbara i framtiden. Det gäller inte alla individer men tillräckligt många för att den totala arbetslöshetsnivån skall påverkas enligt denna hypotes.
Föreläsning: 8. Skall stabiliseringspolitik vara aktiv eller passiv? Stabiliseringspolitik består av finanspolitik (T, G) och av penningpolitik (M). Syftet med stabiliseringspolitik är att minska variationen i arbetslöshet och variationen i produktion kring en långsiktig trend. Arbetslöshet bör inte följa någon uppåt eller nedåtgående trend. Bör staten försöka skifta tillbaka AD-kurvan med en expansiv finanspolitik? Frågeställningen är huruvida: Finans- och penningpolitik skall användas aktivt med syfte att försöka stabilisera ekonomin med syftet att undvika recessioner när chocker inträffar vad gäller aggregerad efterfrågan och aggregerat utbud? Vissa säger Ja, andra nej. Åsikten beror på om man tror att politiker har förmågan och viljan att stabilera ekonomin. Kan det vara så att en aktiv stabiliseringspolitik förstärker konjunktursvängningar snarare än mildrar konjunktursvängningar?
Föreläsning: Problem med en aktiv stabiliseringspolitik Problem1: Det tar tid att införa stabiliseringsåtgärder, dvs. Det tar tid att komma till beslut I riksdagen. Detta kallas inside lag (tidsfördröjning). Penningpolitiken har kort inside lag medan finanspolitiken har lång inside lag. Och när väl åtgärderna införts kan det ta tid innan de påverkar realekonomin, dvs arbetslöshet, produktion och sysselsättning. Tiden mellan en åtgärds införande och effekten på realekonomin kallas outside lag. Inside och outside lags (tidsfördröjningar) för stabiliseringspolitik innebär att stabiliseringspolitiska åtgärder kan ha effekt på realekonomin (varumarknaden) när kanske konjunkturen har vänt. I så fall skulle till exempel en expansiv finanspolitik kunna bidra till en överhettning av ekonomin och därmed verka destabiliserande, dvs. förstärka snarare än mildra konjunkuren. Automatiska stabilisatorer är finanspolitik utan inside lag. Till exempel, I lågkonjunkturer minskar de offentliga skatteintäkterna automatiskt eftersom skatter är relaterade till inkomst. Vidare ökar utgifterna för arbetslösa automatiskt i en lågkonjunktur. Sålunda, om T (= skatteintäkter - transferingsutgifter ). Dvs. T=t Och om T (= skatteintäkter - transferingsutgifter ) Sålunda: det offentliga sparandet = det offentliga budgetöverskottet = (T-G ) när. När är finanspolitiken expansiv? Eftersom det offentliga sparandet ökar med BNP (), så måste det utvärderas vid en viss nivå på BNP. Ifall det offentliga sparandet är negativt vid potentiell BNP (=BNP vid full sysselsättning) sägs finanspolitiken vara expansiv. Problem2 med en aktiv stabiliseringspolitik: Det är svårt att göra ekonomiska framtidsprognoser. Problem3 med en aktiv stab.politik: Establerade Historiska samband kan förändra sig över tiden. I synnerhet om hushåll och företag lär sig politikers beteeende. Skall en aktiv penning- och finanspolitik styras av regler eller av diskretion? Frågan är inte densamma som om finans- och penningpolitiken skall verka konjunkturdämpande; dvs vara aktiv. Man t ex införa regler som säger att räntan skall sänkas när arbetslösheten stiger över en viss nivå. En annan typ av regel är Taylor regeln som man antar att Riksbanken följer: Nominell reporänta = Inflation + 2.0 + 0.5(inflation -2.0)- 0.5BNP gap Realräntan = Nominell reporänta Inflation = 2.0 + 0.5(inflation -2.0)- 0.5BNP gap Där BNP-gap = (potentiell output faktisk output)/potentiell output Taylor regeln säger att när inflationen blir högre än inflationsmålet på 2 procent då Höjer Riksbanken reporäntan så att realräntan ökar vilket antas minska aggregerad efterfrågan och därmed inflationen. Om faktisk BNP >potientiell BNP då Höjer Riksbanken reporäntan så att realräntan ökar vilket antas minska aggregerad efterfrågan och därmed inflationen enligt Taylor regeln.
De som tycker att det skall finnas regler misstror politikers förmåga och vilja att stabilisera ekonomin. De säger att politiker styrs av egenintresset vilket är att bli återvalda. Därför tenderar de att stimulera ekonomin innan ett val. På så sätt destabiliserar de ekonomin. Politiker genererar politiska konjunkturcykler i sin strävan att bli återvalda vilket innebär högkonjunkur under valår och lågkonjunktur när det är långt till nästa val. Föreläsning: 9. Den offentliga sektorns budgetunderskott och skuld När den offentliga sektorns utgifter är större än skatteintäkterna, då lånar den offentliga sektorn från företag och hushåll. Den offentliga sektorns skuld utvecklas enligt: Skuld Skuld (1 r ) ( G T ) t 1 t t 1 t 1 t 1 Primärt underskott Offentligtunderskott Skuld Skuld r Skuld t 1 t t t 1 ( G T ) t 1 t 1 Den offentliga sektorns skuld är framför allt en skuld till allmänheten. Dvs. vi lånar av oss själva. Skilj på den offentliga sektorns skuld och utlandsskulden. Utlandsskulden skapas framför allt av underskott i utrikeshandeln. Både företag, hushåll och den offentliga sektorn kan vara i skuld till utlandet. Vid en positiv utlandsskuld har utlandet mer fordringar på oss än vad vi har på dem. När det gäller den offentliga sektorns skuld så är den i hög grad en tillgång för den inhemska allmänheten. Storleken på den offentliga sektorns skuld: För att jämföra den offentliga sektorns skuld mellan länder och över tid brukar man relatera skulden till inkomsten; dvs. till BNP eller till BNI. När ökar skuldkvoten? Antag att det primära underskottet, G-T, =0, då ökar skuldkvoten om realräntan > tillväxttakten av real BNP. Skuld BNP Skuld BNP BNP Skuld BNP r Skuld BNP BNP Tänk på att: Den offentliga sektorn har inte bara en skuld, men även reala och finansitillgångar. Till exempel skog och byggnader. Mät skuld i konstanta priser precis som vanligt. Den intertemporala budgetrestriktionen för den offentliga sektorn: G1 T1 G2 T2 G3 T3 Skuld 0... 1 r (1 r ) (1 r ) (1 r ) (1 r ) (1 r ) 1 1 2 1 2 3 0 Denna budgetrestriktion kan skrivas på följande sätt: G G Skuld 1 2 3 0 1 r1 (1 r1 ) (1 r2 ) (1 r1 ) (1 r2 ) (1 r3 ) G...
T T 1 2 3 1 r (1 r ) (1 r ) (1 r ) (1 r ) (1 r ) 1 1 2 1 2 3 T Föreläsning: Budgetrestriktionen innebär att nuvärdet av nuvarande och framtida skatter måste åtminstone vara lika stort som nuvärdet av nuvarande och framtida offentliga konsumtion och investeringar plus den initiala skulden. Om G1, G2, G3 etc är konstanta över tiden så innebär lägre skatter idag högre skatter imorgon.dvs högre skatter för framtida generationer till exempel. Innebär ett offentligt underskott en ökad skattebörda för framtida generationer? Den offentliga sektorns budgetrestriktion, som kallas staten i den efterföljande texten, visar att den off sektorn kan omfördela mellan generationer. Den visar till exempel att om staten sänker T1, vilket gynnar nuvarande generation, så måste staten öka skatterna I framtiden, vilket missgynnar framtida generationer. Även GC1 GC2 GC3 gynnar olika generationer. Skall man gynna nuvarande generationer med skattesänkningar på bekostnad av framtida generationer? Det finns ett rättvise argument för detta. Om framtida generation kommer vara rikare realt sätt jämfört med nu levande generationer till följd av teknisk utveckling enligt Solow-modellen: Dvs. antag att 1<2<3<4. Om T skall vara konstant i varje period: T=t11=t22=t23= Då följer att t1>t2>t3>t4 där t är skattesatsen. Ett utilitaristiskt synsätt ger detta utfall om det är avtagande marginalnytta av pengar. Utilitarismen innebär att politiker bör maximera summan av individernas nyttor. Givetvis om staten ökar GI innebär det en högre kapitalstock och större inkomster I framtiden. Investeringar ökar produktionskapaciteten och därmed framtida inkomster.... Konsumtionsteori: Livscykelmodellen I motsats till Keynes konsumtionsfunktion så antas ofta att konsumenter är framåtblickande och föredrar en jämn konsumtion över tiden. Det innebär att en tillfällig inkomstökning sprids över livstiden och som en konsekvens framför allt leder till ett ökad sparande när den inträffar. Dvs en tillfällig inkomstökning ökar konsumtion mycket mindre i den period den inträffar än en inkomstökning som är permanent. Det Rikardianska synsättet på om en skattesänkning kan öka den aggregerade efterfrågan: En skattesänkning idag innebär högre skatter i framtiden för hushållen enligt den offentliga sektorns budgetrestriktion. Enligt det rikardianska synsättet som utgår ifrån att hushållen är rationella och framåtblickande. De inser att en skattesänkning idag innebär högre skatter i framtiden. Eftersom en skattesänkning inte påverkar hushållens livsinkomst kommer en skattesänkning inte påverka den privata konsumtionen. Ifall skatterna sänks idag ökar hushållen endast sitt sparande och inte sin konsumtion. Därmed påverkas inte den aggregerade efterfrågan och real output. Varför håller kanske inte det rikardianska synsättet? Dvs. Varför tenderar en skattesänkning att öka privat konsumtion och inte bara det privata sparandet? 1. Hushållen lever I nuet och tittar inte så långt framåt.
2. Det finns lånerestriktioner: Teorin förutsätter en perfekt kapitalmarknad vilket innebär att folk som kommer tjäna mycket I framtiden men har liten inkomst idag får låna till konsumtion idag. I verkligheten fungerar kanske inte detta. Föreläsning: Andra frågor rörande finanspolitik: Skall regeringen balansera budgeten varje år? Nej, om ekonomin går in I en recession pga. fallande efterfråga från utlandet. När BNP faller så ökar budgetunderskottet automatiskt pga. fallande skatteintäkter och ökande transferingar. Om staten i detta läge skulle öka skatten och minska transfereringarna med syftet att balansera budgeten då skulle totala efterfrågan falla ännu mer och recessionen skulle fördjupas. Det är inte önskvärt. Penningutbud och budgetunderskott Offentliga sektorns upplåningsbehov = statens budgetunderskott = upplåning från allmänheten + upplåning från riksbanken Ett sätt att finansiera offentliga budgetunderskott är att trycka nya sedlar. Dock kan riksgälden låna ifrån riksbanken utan att penningutbudet ökar eftersom riksbanken samtidigt kan sälja obligationer till allmänheten och därmed minska penningutbudet lika mycket. Framför allt i utländer lånar staten för riksbanken. En ökning av tillväxttakten i den nominella penningmängden ökar inflationen. Det är den s k inflationsskatten. Laffer-kurvan: Skattesats och totala skatteintäkter. Laffer argumenterade för att om skattesatsen blir tillräckligt hög så kommer totala skatteintäkterna att minska eftersom folk jobbar mindre och jobbar svart. Vid lägre skattesatser så ökar skatteintäkterna med en ökad skattesats. Det finns statsobligation som är indexerade till inflationen: För dessa obligationer så är avkastningen knuten till KPI, och när lånet skall betalas tillbaka så betalas det ursprungliga lånet ökad med inflationen. Avkastning är därmed realräntan.