Föreläsningsnoteringar Bengt Assarsson. Real BNP identitet. IS kurvan (varumarknaden) Y C I G X Q

Transkript

1 Föreläsningsnoteringar Bengt Assarsson Real BN identitet Y CI G X Q Y BN i reala termer C hushållens konsumtionsutgifter i reala termer I investeringar i reala termer G offentliga utgifter i reala termer X export av varor och tjänster i reala termer * E real växelkurs E kr/ $ nominell växelkurs Q import av varor och tjänster i reala termer Nominell BN identitet * Y C I G X E Q Teori C C( Y, T, r) I I() r G G X X Y * (, ) Q Q( Y, ) () r IS kurvan (varumarknaden) Y Y r ( ) () * Exogena TGY,, ger den vanliga IS kurvan med negativ lutning. Varför har IS kurvan en negativ lutning?

2 LM kurvan penningmarknaden Efterfrågan på pengar M L () iy där i är nominella räntan. Om centralbanken kontrollerar penningmängden så är penningutbudet M M. å kort sikt kan även anta att prisnivån,, är konstant. Om man antar att inflationen är konstant och att realräntan definieras som r i så är r Y Y r i och vi kan definiera LM kurvan som ( ) () för exogena M,. Sammanfattningsvis kan vi illustrera grafiskt

3 AD kurvan Anger sambandet mellan produktionsvolym/efterfrågan och allmän prisnivå. Vi härleder den genom att variera den allmänna prisnivån, dvs. skifta LM kurvan. Vi får ( Y Y ) ( ) Ingen vanlig efterfrågekurva. Tolkningen är att när den allmänna prisnivån stiger så minskar den reala penningmängden (vid givet penningutbud) och räntan stiger. Den högre räntan minskar efterfrågan på varumarknaden (konsumtion, investeringar, nettoexport). Även här kan vi göra en grafisk illustration:

4 Utbudssidan å utbudssidan i den makroekonomiska modellen kan man utgå från en produktions funktion, med på kort sikt given kapitalstock. I tillväxtmodeller släpper vi det antagandet och studerar speciellt vad som händer på lång sikt (i steady state när kapitalstocken är konstant och investeringarna görs för att ersätta förslitningen av stocken). Men på kort sikt är det då arbetet som är den rörliga faktorn. Vi kan då skriva produktionsfunktionen som Y F(, L) där L är antalet sysselsatta (eller arbetade timmar). Därmed blir (företagets) marginalkostnad W MC ML Y där ML är arbetets marginalprodukt. För ett företag i fri konkurrens gäller att MC L vilket också ger W ML dvs. arbetskraften betalas sin marginalprodukt. Marginalprodukten är avtagande och är företagets efterfrågekurva på arbete. Utbudet på arbete bestäms i sin tur av hushållets efterfrågan på konsumtionsvaror respektive fritid. Om både konsumtionsvaror och fritid är normala varor kommer utbudskurvan att luta positivt. En ökad reallön innebär då att man ökar arbetsutbudet p.g.a. substitutionseffekten (fritid blir relativt dyrare) medan inkomsteffekten kan leda till en motverkande minskning. Empiriska studier antyder att utbudskurvan har positiv lutning och att elasticiteten är låg. Vi kan ånyo illustrera grafiskt:

5 E CE avser här jämviktssysselsättningen när det är fri konkurrens på arbetsmarknaden. Det betyder också att denna jämvikt svarar mot en vertikal AS kurva. Detta illustreras i nedanstående diagram I denna modell kan man studera effekter av utbudschocker, så som i RBC modellen. Det kan t.ex. vara produktivitetschocker som i diagrammet nedan:

6 Man kan då resonera så här: Men på kort sikt gäller i allmänhet förutom en imperfekt arbetsmarknad att priser och/eller löner är trögrörliga (på kort sikt) eller att någon eller några aktörer har ofullständig information. Det senare gäller i Friedman/helps modell med asymmetrisk information liksom i Lucas ö modell. Berätta om vad de här modellerna går ut på och vilka mekanismerna är: i den förra att arbetarna blir lurade och i den senare att man känner till intern men inte extern information och att man har svårt skilja relativa från aggregerade chocker. Friedman/helps modell illustreras här:

7 W/ e 0 / 0 g(n) e / g(n) f(n) N 0 N N W e g(n) e 0 g(n) N 0 N f(n) 0 f(n) N Y - Y=F(K,L) - N 0 N N Liknande mekanism men med rationella förväntningar i Lucas modell. Dock annan tolkning. Systematisk penningpolitik är där verkningslös. Ofullständig konkurrens och härledning av hillips kurvan I stället för att använda AS kurvan brukar man använda hillips kurvan, dvs. sambandet mellan inflation och output (eller arbetslöshet). Man kan härleda hillips kurvan med hjälp av WS/S modellen med ofullständig konkurrens eller t.ex. från Taylors modell med osynkroniserade lönekontrakt. Det leder fram till ungefär samma typ av hillips kurva. En skillnad från tidigare är att WS/S modellen inte utgår från fri konkurrens. I stället råder monopolistisk konkurrens på produktmarknaden och kanske en förhandlingsmodell på arbetsmarknaden som leder till ett pålägg på lönen. Vi kan illustrera i diagrammet

8 I diagrammet har vi lagt in de tidigare utbuds och efterfrågekurvorna som gällde i fri konkurrens, ML respektive S E. Den tidigare jämvikten är alltså vid CE E. I monopolistisk konkurrens kan företagen göra vinster genom att lägga ett påslag på marginalkostnaden. Detta påslag är där alltså är det absoluta värdet av efterfrågans priselasticitet, dvs. negativ och pålägget. Man kan också skriva MC C Y Y Y Y MC Y MC MC

9 eller ( ) W i vårt fall, där är arbetsproduktiviteten. W ULC brukar också kallas enhetsarbetskostnaden (unit labor cost). Ju mer priselastisk varan är desto mindre blir pålägget. I vårt fall blir det W ML som är en negativt lutande kurva placerad under ML kurvan. I figuren antas den vara konstant, vilket den är om elasticiteten är konstant (log linjär efterfrågan) och ML är konstant. Lönesättningen kan göras genom förhandlingar mellan facket och arbetsgivarna och då beskrivas med funktionen ( W b ) ( E) där funktionen b är en växande funktion i sysselsättningen E. Vid högre sysselsättning ökar konkurrensen om arbetskraften och det driver upp lönerna i förhandlingarna. En alternativ förklaring är att arbetsgivarna sätter s.k. effektivitetslöner som är högre än lönerna i fri konkurrens, eftersom man vill höja prestationen hos arbetskraften och stimulera den till att stanna kvar i företaget. I båda fallen erhålls en lönesättningskurva som ligger över utbudskurvan på arbete i fri konkurrens. I jämvikt får vi i figuren sysselsättningen E ICE. Vi ser då också i figuren att i det fall det är fri konkurrens och jämvikten E CE, då är all arbetslöshet frivillig. Om det är fri konkurrens på arbetsmarknaden men monopolistisk konkurrens på produktmarknaden är arbetslösheten också frivillig. Om däremot båda marknaderna har bristande konkurrens blir en del av arbetslösheten ofrivillig. Låt oss nu definiera en hillips kurva med utgångspunkt från WS/S modellen. Inflationen definieras då som Vi antar också att hillips kurvan har formen E ( Y Y e ) E och att vid adaptiva förväntningar, dvs. att ( Y Y e )

10 Från prissättningsekvationen har vi nu att ( ) W W W Om vi bortser från produktivitetstillväxten får vi alltså W W Låt oss nu tänka oss en jämvikt där inflationen är 4% och lönerna bestäms som i figuren ovan samt att sysselsättningen i jämvikt är E, dvs. vi befinner oss i punkten A. Antag nu att sysselsättningen i stället är E 2. Då ligger lönen 2% högre enligt WS. Det betyder att lönerna kommer att stiga med 4% för att hålla reallönen konstant och ytterligare 2% vid denna högre sysselsättningsnivå. Det betyder att de nominella lönerna stiger med 6% och följaktligen att företagen höjer priserna med 6%. Eftersom priser och löner stiger med lika mycket blir reallönen oförändrad, dvs. w, och inte 2% högre som man trodde i löneförhandlingarna. å omvänt sätt kan man resonera vid den lägre sysselsättningen E 0, då inflationen i stället blir 2%. I figuren nedan illustreras nu hur inflationen varierar med sysselsättning och output vid olika nivåer på förväntad inflation. Vid den ursprungliga jämvikten i punkten A ovan är den förväntade inflationen

11 4% och där den sammanfaller med den faktiska inflationen finns inga incitament till förändringar utan vi har en långsiktig jämvikt. Vid sysselsättning och produktionsvolym i läge 2 ser vi dock att inflationen stiger till 6% vilket innebär att förväntad inflation i nästa period blir 6% och man hoppar upp till den högre hillips kurvan.

12 Endogen ekonomisk politik (penningpolitik) IS/C/MR Låt oss nu modernisera makromodellen och införa en ekonomisk politik som är en del av modellen, där de ekonomisk politiska beslutsfattarna har preferenser, reagerar på vad som händer i ekonomin och sedan fattar bästa möjliga beslut. Vi tittar på penningpolitiken och formulerar en penningpolitisk regel som ersätter LM kurvan i den tidigare analysen. Som vi vet har vi i Sverige, liksom i många andra länder, en penningpolitik med målsättningen att hålla inflationen vid 2% (med ett toleransintervall på procentenhet). Man skulle då kunna formulera en förlust eller kostnadsfunktion som T L ( ) 2 T där 2 och Riksbankens uppgift är att minimera denna. Funktionen är kvadratisk eftersom det inte spelar någon roll om man avviker neråt jämfört med uppåt. Å andra sidan vill man i makropolitiken även utjämna konjunkturen, så man skulle kunna tänka sig att inkludera en term för det så att man i stället får 2 T 2 L Y Y e där är den relativa vikt man fäster vid inflationsmålet, centralbankens eller lagstiftarens preferenser. Vi kan rita in dessa i ett diagram och se hur de ter sig för olika : Vi antar nu att det penningpolitiska instrumentet är räntan och att centralbanken genom att bestämma räntan också kan bestämma efterfrågan. Det gör man genom att utnyttja IS kurvan Y A ar (Ekvation ) dessutom den reala räntan. Det är ett rimligt antagande om inflationsförväntningarna är stabila. Det blir här ekvivalent med att man väljer Y på IS kurvan, dvs. Y i förlustfunktionen som man ska minimera. Man måste då ta hänsyn till hur pris och lönebildningen går till, dvs. hillips kurvan. Vi kan därför substituera in hillips kurvan (med antagandet att ) ( Y Y e ) (Ekvation 2)

13 i förlustfunktionen (anta ) och minimera den med avseende på Y. Vi får då L T 2( Y Ye) 2( ( Y Ye) ) 0 Y T ( Y Y ) ( ( Y Y ) ) 0 e Eftersom ( Y Y e ) får vi e L T ( Y Ye ) ( ) 0 Y T ( Y Y ) ( ) e (Ekvation 3) som är MR, den penningpolitiska regeln. Figuren ovan illustrerar i punkten B att man är i en långsiktig jämvikt med lägsta möjliga samhällsekonomiska förlust och med inflationen lika med den förväntade. Om den förväntade inflationen då stiger från 2 till 4% gäller i stället den övre hillips kurvan. Vi ser att den tangerar centralbankens preferenser i punkten D. Det betyder att centralbanken bör sätta en ränta som ger en lägre efterfrågan och produktionsvolymen Y för att på så sätt dämpa inflationen och inflationsförväntningarna. Genom att rita in den hårledda penningpolitiska reaktionsfunktionen MR kan vi räkna ut hur centralbanken varje gång kommer att reagera på det som händer i denna ekonomi:

14 Kommentera. Vi kan nu generalisera genom att anta hillips kurvan ( Y Y e ) och förlustfunktionen 2 T 2 L Y Y e och genomföra samma analys som ovan. Vi får då MR som T Y Ye dvs. man tar hänsyn till graden av priskänslighet (lutningen på hillips kurvan) och till sina preferenser för avvikelser i inflation kontra produktionsgap. Även detta kan illustreras grafiskt:

15 Kommentera. Analysen kan sedan användas för att undersöka effekterna av olika chocker:

16 ermanent efterfrågechock.

17 Inflationschock.

18 Tillfällig efterfrågechock. Det här sammanfattar en traditionell plus en moderniserad traditionell analys som inte fullt ut utnyttjar den mikroekonomiska analysapparat som den moderna makroanalysen utnyttjar. Vi ska nu övergå till en sådan analys.