Barn och ungdomar depression och ångest

Dnr LiÖ 2009-749 Barn och ungdomar depression och ångest Behovsanalys 2009 Paula Almbrandt-Löf Hälso- och sjukvårdsgruppen Ledningsstaben September 2009

Innehållsförteckning Sammanfattning...3 Bakgrund, syfte och genomförande... 5 Analys... 7 Sjukdomsgrupp/behovsgrupp... 7 Förekomst och sjuklighet... 10 Tillståndets innebörd för patient och anhörig... 13 Struktur och förutsättningar... 13 Verksamhetens organisation... 14 Vårdproduktion... 18 Socialstyrelsens nationella riktlinjer... 22 Vårdprocess... 24 Samverkan... 34 Tillgänglighet... 36 Patient- och anhörigerfarenheter... 37 Slutsatser... 39 Starka sidor... 39 Utvecklingsområden... 40 Referenser... 41 Bilaga... 43 Kostnader... 43 2

Sammanfattning De allra flesta skolbarn i Sverige trivs med livet och känner sig friska. Sorg, besvikelse och tillfälliga humörsvackor hör till människans villkor och är helt normala tillstånd. Det som kännetecknar depressionssjukdomen är genomsyrande, långdragna perioder med känslor av meningslöshet och hopplöshet. För dagens diagnos; egentlig depression, krävs också att denna orsakar svårigheter i arbete och privatliv. Många, men inte samtliga, studier talar för att depressioner blivit vanligare under de senaste 50 åren och att debuten sker i lägre åldrar 1. Depressioner hos barn är relativt ovanliga, men ökar snabbt under tonåren, särskilt bland flickor. Enligt SBU finns starkt stöd för uppfattningen att det handlar om samma slags depressioner som hos vuxna och inte rör sig om normala tonårsproblem. Flera olika indikatorer pekar på att psykisk ohälsa är särskilt vanlig bland yngre kvinnor men att den ökar bland båda könen. Andelen självmordsförsök ökar kraftigt bland unga kvinnor och allt fler unga vårdas på sjukhus för depression eller ångest. Socialstyrelsens nationella riktlinjer är framtagna att gälla på gruppnivå och de ska inte uppfattas som ett vårdprogram för enskilda individer. Det är den individuella medicinska bedömningen av tillståndet som är avgörande för vilken typ av behandling som är mest lämplig. Hälsofrämjande strategier anges inte i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för barn och ungdomar med depressionssjukdom och ångestsyndrom. Inte heller anges riktlinjer för förebyggande åtgärder, annat än screening för depression av kvinnor efter förlossning (prioritet 4) och screening för depression och ångest av personer utan kända riskfaktorer (icke-göra). Även om det saknas studier och bevisvärdet för effekt är svagt, är det viktigt att föra diskussioner om egenvårdsråd och strategier för att främja hälsa, liksom att diskutera och utveckla det förebyggande arbetet beträffande depression och ångest hos barn och ungdomar. Socialstyrelsen bedömer två riktlinjer som centrala; ett effektivt omhändertagande inom första linjens vård samt tillgång till psykologisk behandling, framför allt med kognitiva och beteendeinriktade terapier i olika former (KBT). För att första linjen ska kunna ge ett primärt omhändertagande som föreslås i riktlinjerna krävs stora utbildningsinsatser, både inom primärvård och skolhälsovård samt inom socialtjänst. Det finns ett gap i länet mellan riktlinjer och verklighet där framför allt tillgången till utbildade KBT terapeuter är ett problem både inom primärvård och specialistsjukvård. Det är ett glapp i vårdkedjan mellan barnhälsovården och de mottagningar för ungdomshälsa som utvecklats under de senaste åren, och risken är att vården inte är tillgänglig för en grupp barn och unga, framför allt de mellan 6 och 13 år. Länets vårdcentraler saknar idag kompetens och resurser för att kunna erbjuda föräldrar till yngre barn respektive ungdomar stöd och hjälp i form samtalsbehandling. 1 SBU; Statens beredning för medicinsk utvärdering. Behandling av depressionssjukdomar. 2004.

Det finns en otydlighet mellan skolhälsovård, socialtjänst, primärvård och barn- och ungdomspsykiatri, avseende vad som egentligen är första linjens vård/barnpsykiatri. Det gäller inte bara i Östergötland och Sveriges kommuner och landsting har idag ett uppdrag att utveckla detta. Verksamheten i länet är uppdelad i olika organisationsformer och en samsyn kring omhändertagande av barn och ungdomar med depression och ångest samt kring uppföljning och utvärdering av resultat torde/borde kunna underlättas, om organisationen var mer samstämmig. 4

Bakgrund, syfte och genomförande Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) ska utifrån ett medborgarperspektiv verka för en god hälsa hos befolkningen, att invånarna erbjuds en god vård på lika villkor samt att vården ges utifrån befolkningens behov. Behovsanalysen är en strategiskt viktig utgångspunkt för en styrning utifrån behov. HSN väljer årligen ut ett antal sjukdomsgrupper och/eller behovsgrupper som bedöms angelägna att analysera. Behovsanalyserna syftar till att identifiera befolknings- och patientbehov som underlag för HSN:s vidare ställningstagande i uppdrag till vårdleverantörerna. HSN har beslutat att under 2009 genomföra en behovsanalys inom området Barn och ungdomardepression och ångest. Motiveringen anges i verksamhetsplanen: En avstämning ska ske av förhållandena i länet i jämförelse med aktuella nationella riktlinjer. Analysen bör ske i dialog med kommunerna. Hälsosamverkansberedningen har ansvar för den politiska samordningen av behovsanalysen. Samtliga behovsanalyser följer en gemensam disposition för att säkerställa en bred och tydlig beskrivning av behovs-/sjukdomsgruppens behov. Behovsanalysen baseras på information från verksamhetsföreträdare, aktuella rapporter inom området och befintlig statistik. Dessutom tillförs patienter och anhörigas erfarenheter genom brukardialogberedningens rapport. Till behovsanalysen har relevanta referenspersoner knutits vilket tillför viktig kunskap och perspektiv på behovsanalysens område. För en mer utförlig beskrivning av källor hänvisas till referenserna. Avgränsning/omfattning Det är första gången som Socialstyrelsen har arbetat fram nationella riktlinjer för psykiatrin. Riktlinjerna, som än så länge är preliminära, diskuteras nu runt om i sjukvårdsregionerna och beräknas vara klara i oktober-november 2009 2. Arbetet med behovsanalysen har fokuserat på en avstämning av förhållandena i länet i relation till de nationella riktlinjerna. I riktlinjerna ges viktiga rekommendationer som kan komma att påverka såväl praxis som resursfördelning inom vården av patienter med depression och ångest. Beträffande aspekter kring förebyggande åtgärder finns ett flertal riskgrupper för att utveckla depression och/eller ångest. Några exempel är barn till missbrukande föräldrar, barn till psykiskt sjuka föräldrar och barn till föräldrar med depression. De nya nationella riktlinjerna anger rekommendationer kring två av dessa; depression hos nyblivna mammor (prioritet 4) och screening för depression och ångest av personer utan kända riskfaktorer (icke göra). 2 Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom beslutsstöd för prioriteringar, preliminär version, 2009. Socialstyrelsen. 5

De rekommendationer avseende barn och ungdomar som Socialstyrelsen valt ut finns inom följande områden: 1. Förebyggande åtgärder 2. Bemötande och omhändertagande av vårdsökande 3. Åtgärder vid egentlig depression 4. Åtgärder vid ångestsyndrom I arbetet med behovsanalysen har dialog skett med barnhälsovården, primärvården och specialistsjukvården. Dialog har skett på olika nivåer, med aspekter kring förebyggande åtgärder, omhändertagande och åtgärder/behandling vid depression och ångest hos barn och ungdomar. Enligt uppdraget har dialog även skett med några av kommunerna i länet; skolhälsovården och socialtjänsten. Barn föds med individuella och unika förutsättningar och utvecklas i nära samspel med sin familj och uppväxtmiljö. Depression och ångestproblem debuterar ofta i unga år, vilket innebär att skolans roll som hälsofrämjande arena är betydelsefull. Även i det förebyggande perspektivet har skolan en viktig roll. Särskilda nationella riktlinjer för skolhälsovården är under framtagande. Det är i dagsläget osäkert, när dessa kan presenteras. 6

Analys Sjukdomsgrupp/behovsgrupp Med sjukdomsgrupp avses här depression och ångest. Behovsanalysen skall fokusera på en avstämning av förhållandena i länet gentemot Socialstyrelsens nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom. Behovsgrupp är barn och ungdomar 0 till 18 år, men analysen kommer även att inkludera unga vuxna till och med 25 år. Beskrivning av sjukdoms-/behovsgrupp Depressionssjukdom Så sent som för drygt 30 år sedan ansåg man att depression inte förekom hos barn och var sällsynt hos tonåringar. Barn betraktade som oförmögna att uppleva depressioner och hos tonåringar betraktades tillståndet ofta som normalt i den oroliga tonårsutvecklingen. Det är först på sent 70-tal och tidigt 80-tal som man började diagnostisera depression hos barn och ungdomar utifrån samma kriterier som för vuxna. Ungefär samtidigt började man genomföra behandlingsstudier av depressiva tillstånd hos barn och ungdomar. Detta resulterade i ett förändrat synsätt. Numera finns ett starkt stöd för uppfattningen att det för ungdomar handlar om samma slags depression som hos vuxna och att det inte rör sig om vanliga tonårsproblem 3. I ett medicinskt sammanhang används depression för att beteckna ett syndrom, d.v.s. en samling symtom som tenderar att återkomma oavsett orsak. Depressiva störningar hos ungdomar definieras, liksom för vuxna, genom närvaron av ett antal symtom som varat under en viss tid och som innebär ett signifikant lidande eller försämrad funktion jämfört med ungdomens normala funktionsnivå. Egentlig depression hos barn och ungdomar kan vara lindrig, måttlig, svår eller terapiresistent. Med terapiresistent depression menas ett tillstånd där två på varandra följande behandlingar inte gett avsedd effekt. Svårighetsgraden av depression bestäms av antalet symtom och graden av funktionsnedsättning. En skattningsskala för skattning av generell och psykosocial funktionsnivå som används i länet är C-GAS (Children s Global Assessment Scale). Ju lägre ned på skalan, desto sämre funktionsnivå. För ungdomar med depression har det visat sig att den sociala problematiken ofta är mer uttalad än symtomen i sig. Symtomen vid depression kan variera beroende på barns ålder. Bilden förändras med stigande ålder från ospecifika kroppsliga och psykiska symtom till den vuxnes förmåga att kunna berätta om känslor av nedstämdhet och beskriva symtomen. 3 Vårdprogram för barn och ungdomar med depressionssjukdom, 2007. Landstinget i Östergötland. 7

Förskolebarn (även spädbarn) kan uppvisa irritabilitet, mat- och sömnproblem, tillbakadragenhet, apati och en tillbakagång i utvecklingen. Problem med mag- och huvudvärk förekommer. Depression hos riktigt små barn är relativt sällsynta och vanligen förknippat med missförhållanden och försummelse. Skolbarn kan uppvisa ledsenhet, irritabilitet, minskad glädje, gråtattacker, kroppsliga besvär som mag- och huvudvärk. Depression hos barn är lika vanligt hos pojkar som hos flickor och det finns ett starkare samband med problem inom familjen än vid depression hos ungdomar. Jämfört med ungdomsdepression, är det mindre sannolikt att depression hos barn leder till depression som vuxen. Tonåringar uppvisar i princip samma typ av depressiva symtom som vuxna, som överdriven trötthet, förändrad aptit och sömnmönster, känslor av uppgivenhet, värdelöshet, skuld och koncentrationssvårigheter, men bilden kan se något annorlunda ut. Medan vuxna oftare känner sig ledsna och upplever hopplöshet, upplever deprimerade ungdomar vanligen intensiv irritabilitet och en känslighet för kritik och motgång. Här förekommer också tankar på döden eller självmordsplaner. En tonåring som slutar att bry sig om sitt utseende och sin hygien kan vara ett symtom. Även missbruk, skolk, snatteri och sexuellt riskbeteende kan vara en delar i symtombilden. Från puberteten är depression vanligare hos flickor än hos pojkar. Samsjuklighet med såväl andra psykiska sjukdomar som kroppsliga sjukdomar är vanligt förekommande. De vanligaste sjukdomarna här är ångestsyndrom och sorgsenhet (dystymi) vilket mellan 30 och 70 procent av ungdomarna med depression har. Ångestsyndrom Socialstyrelsens nationella riktlinjer avser här barn och ungdomar med: Generaliserat ångestsyndrom (överdriven ängslighet) Separationsångest Social fobi Tvångssyndrom Ångeststörningar är bland de vanligaste psykiatriska diagnoserna hos såväl barn, ungdomar och vuxna. För många av dem som drabbas innebär ångeststörningen ett svårt och långt lidande. Intresset för forskning rörande ångeststörningar hos barn och ungdomar har ökat de senaste åren och man kan nu med större säkerhet uttala sig om behandlingsrekommendationer för målgruppen. Rädslor ingår i en normal utveckling hos barn och de varierar beroende på ålder. Rädsla, oro och ångest betraktas som allmänmänskliga fenomen. Rädsla är också en normal reaktion på ett hot eller en fara. Ångest kallas den starka känsla av obehag man upplever när man förväntar sig ett hot eller en fara. Ångestreaktionen framkallar t.ex. ökad hjärtfrekvens, svettning, yrsel och illamående. 8

Tillståndet innefattar ofta en känsla av att försöka undvika eller ta sig bort från det som utlöser ångesten. Diagnosen ångeststörning innebär att individen upplever ångestsymtom som är intensiva, irrationella och hindrande i vardagen 4. Generaliserat ångestsyndrom/överdriven rädsla hos barn Generaliserad ångest innebär en ständig, överdriven ängslan och oförmåga att slappna av någon längre stund. Barnet har mycket svårt att kontrollera oron, som kan röra familjen, kamrater, skola, idrottsprestationer och liknande. Det är vanligt att barnen inte deltar i aktiviteter p.g.a. oro att något ska gå fel, oro för att misslyckas. Kroppsliga klagomål är mycket vanligt t.ex. magont, muskelvärk. Separationsångest Separationsångest debuterar vanligen vid sju till nio års ålder. Barnet känner en orimlig oro vid separationer från förälder, oftast modern, eller annan närstående, för barnet viktig person. Barnet vill ogärna lämna föräldern, vilket kan innebära att barnet inte är med kompisar på fritiden, inte vill gå i skolan eller sova borta t.ex. Social fobi Social fobi debuterar ofta i tidig till sen tonårstid men sällan före tio års ålder. Tillståndet innebär en påtaglig och bestående rädsla för sociala sammanhang och prestationer. Barnet eller ungdomen känner rädsla för att uppmärksammas och bli granskad av andra. I grunden finns en rädsla för att göra något pinsamt, att göra bort sig. Oron och ångesten inträffar vanligen i skolmiljön och kan inträffa när man ska tala inför en grupp eller när man ska uppträda inför andra i annat sammanhang, t.ex. ha gymnastik eller skriva prov. Tecken på social fobi kan vara skolsvårigheter eller skolvägran, klagomål på magont eller huvudvärk, blyghet och brist på kamratkontakter. Barnet kan klaga över illamående och rädsla för att kräkas. Det är vanligt med samtidig depression och ungdomarna har förhöjd risk för att utveckla en känslomässig störning, alkoholmissbruk, självmordsförsök och fullbordat självmord. Tvångssyndrom Tvångssyndrom debuterar vanligtvis efter sju års ålder. Tvångssyndrom omfattar både tvångstankar och handlingar. Tvångstankar är oönskade ångestskapande tankar och idéer, tvivel, impulser eller malande oro som gång på gång dyker upp i barnets/ungdomens huvud. Tvångshandlingar är upprepade, konkreta överdrivna handlingar som utförs onödigt ofta eller länge utan någon annan funktion än att dämpa ångesten, vilket förstärker beteendet. Symtomen påverkar starkt funktionsförmågan och den normala livsföringen. Tvättritualer är det vanligaste symtomet och hos cirka 95 procent av dem med tvångssyndrom finns under någon period tvättritualer. Hos cirka 90 procent förändras symtomen över tid och nya tvångstankar, - handlingar tillkommer, medan andra försvinner. Samsjuklighet förekommer inte sällan och depression är en vanlig samtidig diagnos. Det vanligaste är att ångeststörningen uppträder först och att depressionen debuterar senare. Minst en tredjedel av barn och ungdomar med en typ av ångeststörning har samtidigt en annan ångestdiagnos. Det är också vanligt med diagnosen AD/HD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) i samband med ångeststörning. 4 Vårdprogram för barn och ungdomar med ångestsyndrom, 2004. Landstinget i Östergötland. 9

Förekomst och sjuklighet Enligt den senaste folkhälsorapporten 2009 5 trivs de allra flesta skolbarn med livet och känner sig friska. Men det finns flera barn och ungdomar som inte mår så bra och flera indikatorer pekar på att psykisk ohälsa är särskilt vanligt bland yngre kvinnor men att den ökar bland båda könen. Andelen självmordsförsök ökar kraftigt bland unga kvinnor och allt fler unga vårdas på sjukhus för depression eller ångest. BRIS har de senaste åren noterat en stor mängd kontakter som handlat om rädsla eller oro, utan ha att fört någon statistik avseende detta. Därför infördes rädsla/oro som ett nytt kontaktområde under 2008. Det visade sig att rädsla/oro var det näst vanligaste skälet till att barn och unga kontaktade BRIS under året; 4 424 kontakter eller 20,2 procent av alla dokumenterade kontakter. Kamrater var det vanligaste skälet till kontakt, 22,8 procent, och familjekonflikter var det tredje vanligaste skälet, 19,0 procent. Rädslan och oron kan bland annat vara förknippad med att barnet lever med våldsamma eller aggressiva föräldrar, det kan vara en oro som är förknippad med barnets kamrater och det kan vara rädsla, oro och ångest som gränsar till, eller som är ett uttryck för psykisk ohälsa. Antalet kontakter som rörde psykisk ohälsa stod för 20 procent av alla kontakter med BRIS under året, vilket är en tydlig minskning från år 2007. I området ingår självmord/självmordstankar, självdestruktivitet, ätstörningar och annan psykisk ohälsa. Dock är kontakterna inom det nya området rädsla/oro inte inkluderade i siffran, vilket kan förklara minskningen inom de områden som är kopplade till den psykiska ohälsan 6. En fördjupad studie av unga vuxnas (18-29 år) psykiska hälsa genomfördes av Folkhälsovetenskapligt Centrum (FHVC) 2006 7. Studien utgår från enkätundersökningen Östgötens psykiska hälsa från år 2002. En större andel unga vuxna uppger, att de har lindriga eller uttalade psykiska besvär, jämfört med en studie år 1999. Skillnaden var störst för de yngsta kvinnorna (20-21 år), men även bland männen, är det fler som uppger psykiska besvär. Som psykiska besvär anges depression, fobi, panikångest, självskador och självmord, stress, sömnproblem, tvångssyndrom samt ätstörningar. År 2007 genomförde även FoU-enheten för Närsjukvården i Östergötland en uppföljning av unga vuxna (22-33 år) utifrån befolkningsstudien Östgötens psykiska hälsa 2002 8. Undersökningen genomfördes som en enkätstudie och besvarades av 224 personer varav 173 kvinnor. Den självskattade hälsan mättes med två skattningsinstrument. De yngre kvinnorna mellan 22 och 27 år, mådde sämst. Det var en större andel av de yngre kvinnorna som hade uttalade besvär och som i högre grad led av trolig depression och ångest. Detta stöds av Socialstyrelsens Folkhälsorapport 2009. 5 Folkhälsorapport 2009. Socialstyrelsen. 6 BRIS rapporten, 2009. 7 Om unga vuxna, Rapport 2006:4. Folkhälsovetenskapligt Centrum. 8 Själen i primärvården, rapport 2007:3. FoU enheten för Närsjukvården. 10

Hälsan är också ojämnt fördelad och ensamstående kvinnor med barn har mer besvär av värk, oftare nedsatt psykiskt välbefinnande, röker mer och här är också övervikt är vanligare. Ensamstående kvinnor är en våldsutsatt grupp och 15 procent av alla ensamstående kvinnor med små barn har utsatts för våld i hemmet. Våld och skador drabbar oftare barn i familjer med låga inkomster. Besvär som att känna sig nere, ha svårt att somna, känna sig nervös eller ha huvudvärk, ökar bland flickor i årskurs 9. Var tredje flicka i årskurs 9 har under det senaste halvåret känt sig nere mer än en gång i veckan. Flickor i årskurs 9 känner sig alltmer stressad av skolarbetet och andelen har ökat från 50 till nästan 70 procent under perioden 1997/98 till 2005/06. Däremot mår barnen i årskurs 5 lika bra som femmorna gjorde för 20 år sedan, eller till och med lite bättre. Andelen barn som rapporterar att de mobbas i skolan varje vecka har legat kring tre till fyra procent sedan 1980-talet, trots att skolorna gör allt för att motverka mobbning. Bland dem som utsattes för någon form av mobbning minst en gång i veckan led nästan tre gånger så många av magont och huvudvärk, och nedstämdhet var åtta gånger vanligare, än bland de elever som sällan eller aldrig mobbades 9. Antal barn i Östergötland per kommun 2008-12-31 10 Kommun 00-06 år 07-17 år 0509 Ödeshög 381 743 0512 Ydre 245 487 0513 Kinda 717 1 375 0560 Boxholm 329 739 0561 Åtvidaberg 840 1 641 0562 Finspång 1 372 2 653 0563 Valdemarsvik 469 974 0580 Linköping 11 232 17 676 0581 Norrköping 10 097 16 450 0582 Söderköping 1 034 2 026 0583 Motala 3 068 5 597 0584 Vadstena 441 968 0586 Mjölby 1 975 3 521 Summa 32 200 54 850 Totalt antal barn 87 050 Antal barn i Östergötland: Barn 0-17 år: 87 050 Skolbarn 7-17 år: 54 850 Tonåringar 13-17 år: 28 716 Bör uppmärksammas att andelen barn/ungdomar är hälften så stor i den västra länsdelen, jämfört med den östra och centrala länsdelen. Depression förekommer i cirka 1-2 procent hos skolbarn och 5-6 procent hos tonåringar. Från puberteten är depression vanligare bland flickor. Detta skulle innebära att mellan 548 och 1097 skolbarn samt mellan 1435 och 1722 tonåringar är drabbade av depression i Östergötland. 9 Folkhälsorapport 2009. Socialstyrelsen. 10 Vårddatalagret 2009. Landstinget i Östergötland. 11

Ångeststörningar De vanligaste ångeststörningarna är separationsångest 4-5 procent, generaliserat ångestsyndrom (överdriven, ständig ängslan hos barn) 2-19 procent och specifik fobi 2-3 procent. Omkring 2 procent av alla barn och ungdomar, lider av tvångssyndrom och minst förekommande är social fobi och paniksyndrom. Detta skulle innebära att omkring 1741 barn/ungdomar är drabbade av tvångssyndrom i Östergötland. Rädslor, separationsångest och specifik fobi är vanligare i yngre åldrar medan social fobi, paniksyndrom liksom tvångssyndrom är vanligare i högre åldrar. Flickor rapporterar fler och intensiva rädslor samt mer ångest än pojkar. Riskfaktorer Det finns ett antal riskfaktorer för att utveckla depression. Fattigdom och andra negativa sociala faktorer ökar risken för att utveckla depression, vars förlopp ofta blir långvarigt och svårbehandlat. Att ha en deprimerad förälder är en av de starkaste faktorerna för att ett barn ska utveckla depression före 15 års ålder. Man talar också om stress- och sårbarhetsmodellen, i vilken stress och sårbarhet samspelar med en sårbarhet hos individen. Här samspelar biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska och kulturella faktorer. Om en händelse leder till sårbarhet eller innebär stress beror till viss del på när under en individs liv den inträffar. Distans och bristande engagemang hos föräldrarna, höga nivåer av kritik och fientlighet, psykisk ohälsa hos någon av föräldrarna och ineffektivt föräldraskap ökar risken för att barnet/ungdomen ska drabbas av depression 11. Nedan visas en jämförelse mellan Befolkningsenkäten 1999 och Östgötens hälsa 2006 12. Andel föräldrar med dåligt psykiskt välbefinnande Barn 0-6 år Barn 7-12 år Barn 13-19 år Befolkningsenkäten 1999 7,2 8,2 8,3 Östgötens hälsa 2006 7,9 9,5 9,4 Östgötens psykiska hälsa 2002 11,4 12,2 13,5 Definitioner: Dåligt psykiskt välbefinnande innebär ett värde på 0-50 på indexet Mental Health i SF-36. Barn innebär att föräldern fyllt i att de har minst ett hemmavarande barn i den aktuella åldern. Det psykiska välbefinnandet bland föräldrar har inte blivit bättre mellan 1999 och 2006. Möjligen kan sägas att det skett en liten försämring. Det finns inga stora skillnader mellan barn i olika åldrar. Vad gäller ångeststörningar hos barn och ungdomar krävs flera samverkande faktorer. Det saknas ännu vetenskapligt stöd för viken sammansättning av olika faktorer som har samband med ångeststörningar hos barn och ungdomar. Förekomst av ångeststörning hos någon av föräldrarna utgör en riskfaktor. Man har sett att rädsla hos barnet är relaterat till rädsla hos modern och till vil- 11 SBU, Behandling av depressionssjukdomar, 2004. 12 Miniutredning psykisk ohälsa hos föräldrar, 2009. FHVC. 12

ken grad av rädsla modern visar. Något annat som ökar risken för utveckling av ångeststörning är ett kontrollerande, överbeskyddande eller kritiskt förhållningssätt av föräldrarna gentemot barnet. Tillståndets innebörd för patient och anhörig När ett barn eller tonåring drabbas av depression innebär det oftast en genomgripande påverkan inom flera livsområden. Tillståndet påverkar både skolprestationer och fritidsintressen samt kamrat- och familjerelationer. Sjukdomsförloppet är ofta långvarigt och med risk för återfall. Saker i omgivningen upplevs som meningslösa. Det brukar ta lång tid innan det uppdagas att ett barn eller en tonåring har en depression och många kommer överhuvudtaget inte till behandling. Anledningarna är flera. När problematiken väl är känd kan det därför ofta leda till skuldkänslor, förebråelser och känslor av otillräcklighet hos föräldrarna för att man inte upptäckt tillståndet tidigare. Det finns lite skrivet om anhörigbelastning vid depression. Ofta uppstår en konflikt mellan barn och förälder kring detta, vilket kan leda till ytterligare stress eftersom barn och ungdomar med depression är mycket känsliga för kritik. Sammanfattningsvis innebär ofta depression hos barn och ungdomar ett stort psykiskt lidande för både individen och familjen med en betydande funktionsnedsättning inom flera livsområden 13. Många gånger är barnets ångestbesvär okända för omgivningen. Föräldrar eller andra personer i barnets omgivning kan märka av problematiken genom att barnet undviker vissa miljöer eller att det verkar nedstämt utan att man kan förstå varför. Ångestfyllda barn blir ofta mycket beroende och krävande vilket kan inverka negativt på barnets självständighetsutveckling. Föräldern vill skydda barnets som uppvisar otrygghet och barnet blir ovant vid att klara sig själv vilket i sin tur förstärker rädsla och undvikandebeteenden. Man har sett att familjer till barn med ångestproblematik är mer kontrollerande, avvisande, insnärjda och mindre förtroliga än familjer till barn utan ångestproblematik. Barnets lidande kan innebära stora påfrestningar på relationerna inom familjen. Inte minst gäller detta barnets relation till föräldrarna, liksom den inbördes relationen mellan föräldrarna. Familjemedlemmar kan reagera med många olika typer av känslor, t.ex. skuld, rädsla, ilska, uppgivenhet och hjälplöshet. Det är vanligt att föräldrar uppger att de har prövat allt. En ångeststörning inverkar ofta negativt på socialt fungerande, inlärningsförmåga och självkänsla. Detta är förstås kritiskt för barn och ungdomar och kan detta få negativa konsekvenser för framtiden. Som nämnts tidigare är det inte ovanligt att barn och ungdomar med ångeststörning också utvecklar en depression. Det finns ingen forskning på det här förhållandet, men det är lätt att tänka sig, att en depression kan följa som en reaktion på de känslor av hopplöshet och uppgivenhet som ångeststörningen ofta skapar 14. Struktur och förutsättningar Nationella riktlinjer Socialstyrelsen har för första gången arbetat fram nationella riktlinjer inom psykiatrin. De finns i en preliminär version sedan februari 2009 och beräknas vara klara i oktober november 2009 15. 13 Vårdprogram för barn och ungdomar med depression, 2007. Landstinget i Östergötland. 14 Vårdprogram för barn och ungdomar med ångestsyndrom, 2004. Landstinget i Östergötland. 15 Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom Preliminär version, 2009. Socialstyrelsen. 13

Förekomst av kvalitetsregister Området saknar breda kvalitetsregister som på ett bra sätt kan spegla hela vårdprocessen 16. Bedömningen är att det i sammanhanget behövs ett gemensamt nationellt samarbete. Det finns däremot ett antal kvalitetsindikatorer som Socialstyrelsen har tagit fram. Dessa utgår från sex områden som tillsammans definierar begreppet god vård. Länsövergripande vårdprogram Vårdprogram finns inom landstinget, både för barn och ungdomar med depression (2007) och barn och ungdomar med ångestsyndrom (2004; under revidering). Verksamhetens organisation Vårdnivåeer För att få en god tillgänglighet till rätt insatser bör det finnas: 17 en baslinje med generella insatser som kan ge tidiga insatser i situationer, när barn/ungdomar riskerar att utveckla psykisk ohälsa en första linjens vård (vid tecken på psykiska hälsoproblem) som kan bedöma och ge behandling vid lindriga tillstånd en specialiserad nivå för allvarliga och/eller komplicerade tillstånd Verksamheten i länet är uppdelad i olika organisationsformer. Organisationen för att omhänderta de barn och ungdomar som av barn- och ungdomspsykiatrin prioriteras till vård, är i stort sett ändamålsenlig enligt en nyligen genomförd revisionsrapport 18. Organisationen är dock inte helt ändamålsenlig utifrån ambitionen om en vård på lika villkor. Genom prioriteringarna till vård inom barn- och ungdomspsykiatrin i länet, riskeras att vården inte är tillgänglig för en grupp barn mellan 6 och 15 år, vilket kan medföra att de inte får relevant vård. Tillgängligheten förefaller dock vara högre hos de privata vårdgivarna. Bedömningen är, enligt rapporten, att det är allvarligt att en första linjens vård, för ovan nämnda grupp, ännu inte tillskapats. Generella insatser som hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete i Östergötland avseende barn och ungdomar med depression och ångest sker framför allt inom barnhälsovården (BHV) och skolhälsovården. Till viss del arbetar även socialtjänsten med förebyggande arbete i form av olika typer av stödåtgärder. Beträffande första linjens vård, kan skolan remittera till primärvården; vårdcentralen, alternativt rekommendera att ungdomen själv söker till ungdomsmottagning/ ungdomshälsa. Det finns en otydlighet vad som egentligen är första linjens vård kopplat till barnpsykiatri. Detta gäller inte bara i Östergötland och Sveriges kommuner och landsting har idag ett uppdrag att utveckla detta. För att första linjens vård ska kunna ge ett primärt omhändertagande som föreslås i riktlinjerna, krävs stora utbildningsinsatser både inom primärvård, skolhälsovård och socialtjänst. 16 Nationella riktlinjer synpunkter från sydöstra sjukvårdsregionen. 2009. 17 Rätt insatser i rätt tid, 2009. Sveriges Kommuner och Landsting. 18 Barn och unga med eller som riskerar att utveckla psykisk ohälsa, En jämförande granskning mellan länsdelarna, 2009. Komrev Öhrlings. 14

Vad gäller specialistsjukvård i länet, finns Barn- och ungdomspsykiatriska klinikerna (BUP), där barn och ungdomar upp till 18 års ålder kan få stöd och hjälp. Ungdomar som fyllt 18 år kan få vård vid klinikerna för vuxenpsykiatri. Barnhälsovårdsenheten i Östergötland BHV-enheten skapades i september 2003 efter en sammanslagning av de tre länsdelsenheterna i Linköping, Motala och Norrköping. Enheten utgör en stödfunktion för 48 barnavårdscentraler (BVC) vid 41 vårdcentraler, i offentlig eller privat regi, runt om i länet. Enheten tar fram kvalitetsnormer, metodbeskrivningar och informationsmaterial. Inom BHV-enheten tjänstgör 12 personer, varav åtta är psykologer. Dessa utför bland annat utredning av barn i spädbarns- och förskoleperioden, kortare behandlingsinsatser och ger stöd och råd till föräldrar. Bedömningen är att BHV är en fungerande enhet och att omhändertagandet/vården är likvärdig i länet. Skolhälsovården Enligt skollagen ska alla barn/elever ha rätt till skolhälsovård från förskolan till och med gymnasiet oavsett skolform. Skolsköterska och skolläkare har tystnadsplikt. Skolsköterskan träffar i princip alla barn/elever, vilket gör det möjligt att tidigt fånga upp eventuella problem så att tidiga stödåtgärder kan sättas in. Skolläkaren har regelbunden mottagning på skolorna. Kapitel 14 paragraf 2 i Skollagen: Skolhälsovården har till ändamål att följa elevernas utveckling och förbättra deras själsliga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem. Skolhälsovården ska främst vara förebyggande. Den ska innefatta hälsokontroller och enkla sjukvårdsinsatser. Skolhälsovården arbetar bland annat med: Kontinuerligt och metodiskt arbete med hälsoundersökningar och hälsosamtal Medicinsk bedömning av varje barns/elevs tillväxt och utveckling och skolhälsovården har ett nära samarbete med annan sjukvård och remitterar vidare vid behov Att tillföra medicinsk och omvårdnadskompetens till lärare, rektor eller annan skolpersonal Livsstilsfrågor för att aktivt motverka ohälsosamma trender Skolhälsovårdens resurser beträffande tillgången på olika kompetenser varierar i länet. I Linköpings kommun t.ex. finns en barnpsykiater på 0,25 procent kopplad till verksamheten. Antal skolpsykologer och kuratorer varierar också mellan kommunerna. Skolhälsovården kan av den anledningen inte anses som likvärdig i länet. Primärvården I primärvårdens uppdrag ingår, att utifrån ett hälsofrämjande förhållningssätt erbjuda rådgivning, bedömning, utredning, behandling och uppföljning inom alla typer av fysiska och psykiska sjukdomar, skador eller upplevda besvär, som inte kräver sjukhusets medicinska och tekniska resurser eller annan särskild kompetens 19. Det finns ingen tradition inom primärvården i Östergötland, att diagnostisera och/eller behandla barn och ungdomar med depression eller ångest. Bedömningen är, att primärvården inte heller uppfattar, att detta ingår i dess ansvarsområde. Undantaget är de åtta mottagningar för ungdomshälsa som utvecklats under de senaste åren, där ungdomar mellan 13 och 25 år kan få hjälp och stöd. Det 19 Regelbok för auktorisation, 2009. Vårdval Östergötland, Landstinget i Östergötland. 15

finns däremot ett glapp i landstingets ansvar, beträffande de barn mellan 6 och 13 år som har depressions- och ångestproblematik. Vårdcentralerna saknar idag kompetens för att kunna ge barn och ungdomar stöd och hjälp genom någon form av samtalsbehandling. Oftast finns det en kurator på varje vårdcentral, i undantagsfall en psykolog. Samtalsbehandling kan erbjudas till vuxna, i enstaka fall till äldre tonåringar, men inte alls till barn. Ungdomshälsan De senaste två till tre åren har ett flertal ungdomsmottagningar breddat sin verksamhet i samverkan mellan landstinget och kommunerna. Här har ungdomsmottagningarna förstärkts med kompetenser som kuratorer, socionomer och psykologer med möjlighet att erbjuda samtalsterapi i form av korttidsbehandling 1-6 samtal. Målgruppen är ungdomar mellan 13 och 25 år med lätt och medelsvår psykisk ohälsa. De unga söker själva, det ska vara snabb tillgänglighet (inom 48 timmar) och syftet är bland annat att förebygga tyngre psykisk ohälsa. Ungdomshälsans mottagningar finns idag i 8 av länets 13 kommuner: Norrköping, Finspång, Söderköping, Linköping, Motala och Mjölby samt i Åtvidaberg och Kisa ½ dag varannan vecka. I detta avseende är inte vården likvärdig inom länet. Unga vuxnamottagningen med upptagningsområdet Linköping, Åtvidaberg och Kisa, startade sin verksamhet 1 oktober 2007. Åldersgrupp är ungdomar mellan 16 och 25 år och cirka 30 procent är pojkar/unga män. Verksamheten för 2008 har utvärderats 20. Ungdomsmottagning finns, förutom i ovan, åtta nämnda kommuner, även i Valdemarsvik. Uppdraget är att ge insatser och stöd för en god reproduktiv, sexuell hälsa i ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv. På mottagningarna hanteras frågor huvudsakligen kring sex, preventivmedel, graviditetstest, könssjukdomar, men även frågor kring relationer förekommer. Ungdomsmottagning på nätet (UMO) är en nationell ungdomsmottagning för unga mellan 13 och 25 år. Syftet med sajten är att underlätta för ungdomar att hitta relevant, aktuell och kvalitetssäkrad information om sex, hälsa och relationer. UMO har utvecklats av Sjukvårdsrådgivningen SVR AB. Landsting och kommuner står bakom driften av sajten. Organisationen ser olika ut beträffande Ungdomshälsans mottagningar. I den västra länsdelen sorterar Ungdomshälsans mottagningar i Mjölby och Motala under NSV, Vuxenpsykiatriska kliniken. I den centrala länsdelen sorterar Unga vuxnamottagningen i Linköping, Kisa och Åtvidaberg under NSC, primärvården, och är samlokaliserad med ungdomsmottagningen. I den östra länsdelen sorterar Ungdomshälsan i Norrköping under NSÖ. Denna är samlokaliserad med ungdomsmottagningen som i den östra länsdelen sorterar under Barn- och kvinnocentrum (BKC). I Söderköping sorterar Ungdomshälsan under NSÖ, primärvården och i Finspång sorterar den under NSiF, primärvården. Utveckling av en gemensam syn avseende omhändertagande av dessa ungdomar och samsyn kring uppföljning och utvärdering, borde/torde kunna underlättas om organisationen inom länet var mer samstämmig. Barn- och ungdomsklinikerna Barn och ungdomar som uppmärksammas vid Barn- och ungdomsklinikerna med allvarlig depression eller ångest, som vid självmordsrisk, remitteras direkt till BUP i respektive länsdel. Från Barnoch ungdomskliniken vid US, bedöms att det krävs ett mycket allvarligt tillstånd med en tydlig 20 Verksamhetsberättelse Unga vuxnamottagningen, 2008. NSC. 16

frågeställning om en psykiatrisk bedömning, för att barnet/ungdomen ska kunna tas emot inom BUP. Det saknas idag kompetens i form av en psykolog på Barn- och ungdomskliniken, US, för att kunna uppmärksamma och hjälpa/behandla barn och ungdomar med lindrigare depressions- och ångestproblematik. Konsultteamet på US, som innefattar en psykolog och en socionom, båda legitimerade psykoterapeuter, har inte möjlighet/resurser att ge ett generellt psykologiskt stöd till barn/ungdomar. Teamets arbetsfält är samtliga kliniker på US som behandlar barn och teamet ger stöd/hjälp till exempelvis barn och ungdomar med cancer, astma och diabetes samt till barn inom brännskadevården och den neurokirurgiska vården. Vid Barn- och ungdomskliniken på ViN finns två kuratorer som tillsammans arbetar 160 procent. Prioriterade patienter är kroniskt sjuka barn/ungdomar samt föräldrar till för tidigt födda barn. Det finns ingen möjlighet att idag omhänderta barn/ungdomar med depression och/eller ångest. Vid behov skrivs remiss till primärvården, skolan och BUP. Samverkan med både primärvården och BUP angående dessa barn/ungdomar torde kunna utvecklas. Är ribban för hög på BUP, för att ta emot barn/ungdomar med depression och ångest? För att i större utsträckning möta dessa barns och ungdomars behov kunde ett psykosocialt team med koppling till primärvården, vara ett alternativ. Teamet kunde vara lokalt förankrat på några ställen i länet och i nära samarbete med Barnklinikerna och BUP 21. Barn- och ungdomspsykiatri i Östergötland (BUP) Organisationen beträffande stöd, hjälp och behandling av barn och ungdomar med depression och ångestproblematik skiljer sig åt i de tre länsdelarna: Öppenvården Närsjukvården i den centrala länsdelen (NSC) BUP, US, Linköping BUP-klinkens övergripande målsättning är att igenkänna, lindra, bota och förebygga psykisk ohälsa som utgör hinder för personlig funktion, tillväxt och mognad. Målgruppen är alla barn mellan 0 och 18 år inom Linköpings kommun. Barn- och ungdomspsykiatrin ska här ses som en specialistresurs för barnen och deras familjer. I första hand ska barns och ungdomars behov av stöd och hjälp tillgodoses av föräldrar, skola, primärvård och socialtjänst. Remisser till BUP kommer framför allt från skola, socialtjänst, primärvård och andra kliniker. De flesta familjer tar kontakt på eget initiativ. Det förekommer att tonåringar tar kontakt själva. När man ringer till öppenvårdsteamet får man prata med en socionom, psykolog eller läkare. Ofta kan ett samtal eller rådgivning per telefon vara ett tillräckligt stöd; om inte, erbjuds man samtalstid. Väntetiden för samtalet är beroende av angelägenhetsgraden. Barn- och familjepsykologiskt centrum (BFC) Vårdavtal finns mellan hälso- och sjukvårdsnämnden och barn- och familjepsykologiskt centrum (BFC), Åtvidaberg,/Kinda/Ydre ekonomisk förening. Uppdraget är att tillhandahålla psykiatriska öppenvårdsinsatser till barn och ungdomar i Östergötland. BFC skall erbjuda barn och ungdomar som lider av psykisk ohälsa en vård som är inriktad på hälsofrämjande faktorer. Patientens tillstånd ska fordra specialpsykiatrisk kompetens och vården ska inriktas till barn och ungdomar. BFC har ansvar för att delta i och utveckla former för gemensam vårdplanering med samverkanspartners och vårdgrannar, t.ex. vid behov av slutenvård samt med socialförvaltning och elevvårdsteam. 21 Verksamhetschef, Barn-och ungdomskliniken, ViN 17

Öppenvården Närsjukvården i den östra länsdelen (NSÖ) BUP, ViN Norrköping Hit kommer barn och ungdomar mellan 0 och 18 år samt deras föräldrar eller andra närstående, som upplever problem med barnets psykiska hälsa. Öppenvården i den västra länsdelen Motala BUP Motala BUP ab har sedan den 1 september 2001 ett uppdrag av landstinget i Östergötland, att ansvara för den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten i Motala och Vadstena. I uppdraget ingår att bedriva vård och behandling. Stor vikt läggs även vid förebyggande arbete och samverkan med andra vårdgivare. BUP i Mjölby BUP i Mjölby drivs i privat regi sedan den 1 maj 2007. Målgruppen är barn och ungdomar upp till 18 år samt deras familjer. Upptagningsområdet är Boxholm, Mjölby och Ödeshögs kommuner. Mellanvården NSC, NSÖ (Öppen vård) I den centrala och östra länsdelen sorterar Mellanvården under BUP i Linköping och Norrköping. Mellanvården består av team som arbetar med barn och ungdomar mellan 0 och 18 år samt deras familjer. BUP Mellanvården kopplas in då öppenvårdsinsatser inte är tillräckliga och slutenvårdens omhändertagande bedöms för hög. För att komma i kontakt med Mellanvården behöver barnet/ ungdomen en pågående kontakt/behandling inom BUP-kliniken. Aktuell behandlare remitterar. Behandlingsuppdraget pågår under högst tre månader. Arbetet bedrivs till stor del i Barnets/ungdomens närmiljö, t.ex. i hemmet och i skolan samt i samverkan med nätverket runt barnet/ungdomen. Behandlingsperioden avslutas med utvärdering och återförande till remitterande behandlare. Mellanvården Närsjukvården i den västra länsdelen (NSV) I den västra länsdelen sorterar Mellanvården under Vuxenpsykiatriska kliniken. Detta möjliggör ett nära samarbete med vuxenpsykiatrin. Slutenvården är länsövergripande. Avdelning 40, på US i Linköping är en akut- och utredningsavdelning och har totalt sex vårdplatser. Vuxenpsykiatri Vuxenpsykiatrisk vård, för patienter från och med 18 år, bedrivs i samtliga länsdelar och sorterar under Närsjukvården. Klinikerna finns vid lasarettet i Motala, US i Linköping och Vrinnevisjukhuset i Norrköping. Vårdproduktion Det finns ingen tradition eller generell kompetens inom primärvården att möta barn och ungdomar med depression och ångest. Därför kan antas att registreringen av dessa diagnoser, varierar betänkligt, dels mellan olika vårdcentraler, men också inom samma vårdcentral, beroende av vem som 18

gör bedömningen. Nedan görs en uppskattning om antalet barn/ungdomar med depressions- och ångestproblematik som uppsöker primärvården 22. Läkarbesök gjorda i Närsjukvården ( Primärvården + Ungdomshälsan + akutsjukvård + psykiatri + barn- o ungdomshab) och Primärvård (PV) samt de besök där en psykisk diagnos ställts, 2008 23. Totalt antalet besök av barn i Närsjukvården (2008) Varav antal besök i PV är ca 80 procent av besöken Barn 0-4 år gör flest besök, ca 40 procent av alla barnbesök; närsjukvård/ PV) Ungdomar 15-19 år gör näst flest besök, ca 30 procent Barnen 5-9 år och 10-14 år gör ca 15 procent vardera av besöken Besök med psykiatrisk diagnos: Närsjukvården (ca 4 procent av tot antalet besök) Primärvården (knappt 2 procent; 1,7 procent) 101.539 besök 81 873 besök 40 615 besök 30 461 besök 15 230 vardera 4 162 besök 1 414 besök Sammanfattningsvis är det i Närsjukvården (och för denna grupp även i PV) gruppen ungdomar mellan 15 och 19 år som gör flest besök med psykiatrisk diagnos (65 procent av besöken = 2 800) där depression, paniksyndrom, ångest och anorexi är de största grupperna. I denna ålderskategori är skadegruppen störst, cirka 4 700 besök följt av andningsorganens sjukdomar 4 500. Gruppen psykiska sjukdomar, 2 800, är således en relativ stor andel. Gruppen barn mellan 0 och 4 år gör de totalt flesta besöken, där är psykiatriska diagnoserna en försvinnande liten del (42 besök, där enures-barn som kissar på sig; är huvuddelen). Största grupperna är sjukdomar i andningsorganen, sjukdomar i örat och skador/förgiftningar (10 000-3 000 besök). I åldern mellan 5 och14 år är grupperna med psykisk diagnos relativt få (400-knappt 1 000 besök), de yngre barnen söker mest för sjukdomar i andningsorganen, skador samt sjukdomar i örat (3 500-2 000). I den äldre gruppen är skador den största gruppen, därefter sjukdomar i andningsorganen (4 500-knappt 3 000). Magproblem som kan tänkas vara tecken på psykisk ohälsa, är inte påtagligt stora grupper och är minst i åldersgruppen 5-14 år (knappt 300 i vardera av grupperna 5-9 respektive 10-14 år). Det kan inte uteslutas, att anledningen till att gruppen 5-14 år med psykisk diagnos respektive gruppen magproblem inte är större, till viss del kan bero på brist på kompetens och en tradition att inte fokusera på psykiska symtom i den åldersgruppen. 22 Lizabeth Bellander, medicinsk rådgivare, Landstinget i Östergötland 23 Vårddatalagret, Landstinget i Östergötland. Gäller besök, inte individer. Barnkliniken sorterar inte under Närsjukvården och är således exkluderad. 19

Antal unika individer vårdade på BUP-enheter år 2003 tom 2008 Sluten vård 2004 2005 2006 2007 2008 Avdelning 40 42 55 54 72 71 Ätstörningsenheten 33 23 10 - - Öppen vård 2004 2005 2006 2007 2008 Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken US 1 000 994 904 906 1 068 - varav BUP Elefanten 173 165 159 154 198 Barn- och familjepsykologiskt centrum Ingen uppgift 186 Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken NSÖ 1 021 996 1 098 1 208 1 373 Barn- och ungdomspsykiatrisk mellanvård NSV 13 41 37 37 Motala BUP AB 351 347 346 359 373 BUP Mjölby AB Ingen uppgift 161 307 Totalt antal vårdade barn i Östergötland 3 415 I procent av antal invånare 0-17 år 24 3,9% Ny- och återbesök år 2008 (endast östgötar) Läkarbesök Sjukv behandling Öppen vård Ny Åter Ny Åter Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken US 123 1 251 298 6 631 Barn- och familjepsykologiskt centrum 18 357 88 906 Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken NSÖ 156 1 428 435 7 517 Barn- och ungdomspsykiatrisk mellanvård NSV 0 0 0 918 Motala BUP AB 52 421 149 1 941 BUP Mjölby AB 50 427 125 1 821 Summa 399 3 884 1 095 19 734 24 Vårddatalagret, Landstinget i Östergötland. 20

Antal läkarbesök inom gruppen Psykisk störning vid BUP-enheterna NSC o NSÖ (endast östgötar) Huvuddiagnos NSC NSÖ F900B ADHD 153 200 F500 Anorexia nervosa 37 212 F321 Medelsvår depressiv episod 92 71 F509 Ätstörning, ospecificerad 15 131 F329 Depressiv episod, ospecificerad 26 115 F419 Ångesttillstånd, ospecificerat 23 108 F412 Blandade ångest- och depressionstillstånd 59 35 F322 Svår depressiv episod utan psykotiska symtom 14 56 F845 Aspergers syndrom 19 48 F900C ADD 41 18 F919 Beteendestörning av utagerande slag, ospecificerad 1 39 F929 Blandad störning i beteende och känsloliv, ospecif 6 34 Övriga psykiska diagnoser 246 408 Övriga diagnoser eller ej diagnosregistrerade besök 642 110 Summa läkarbesök totalt år 2008 1 374 1 585 Noteras bör, att samsjukligheten är hög och depression och ångest kan finnas även i andra kontaktorsaker. Likaså bör uppmärksammas, att andelen barn/ungdomar är hälften så stor i den västra länsdelen, jämfört med den östra och centrala länsdelen. Kontaktorsaker år 2008 vid BUP-enheterna Motala BUP AB, BUP Mjölby AB och Barn- och familjepsykologiskt centrum (BFC) Kontaktorsak Motala Mjölby BFC Depressiva symtom 38 30 39 Ångestproblematik 28 28 32 Självdestruktivitet 18 24 18 Utagerande symtom 28 10 40 Brister i föräldrafunktion 18 13 3 Familjerelationer 19 12 19 Kriser 16 10 6 Neuropsykiatrisk frågeställning 24 0 22 Skolproblem av social natur 13 9 7 Övergrepp 7 12 0 Ätstörning 9 10 3 Tvångssymtom 11 8 4 Övriga kontaktorsaker 29 29 24 Summa kontaktorsaker totalt år 2008 258 195 217 21

Sluten vård vid avd 40 (endast östgötar) Antal vårdtillfällen Patientens hemort / länsdel 2004 2005 2006 2007 2008 2008 i % Centrala länsdelen 34 40 43 50 42 50% Västra länsdelen 8 12 10 16 15 18% Östra länsdelen 25 36 24 19 27 32% Totalt antal vårdtillfällen 67 88 77 85 84 100% Sluten vård vid avd 40 (endast östgötar) Antal vårddagar Patientens hemort / länsdel 2004 2005 2006 2007 2008 2008 i % Centrala länsdelen 1 280 577 926 948 897 51% Västra länsdelen 327 239 371 310 144 8% Östra länsdelen 834 1 527 1 007 474 730 41% Totalt antal vårddagar 2 441 2 343 2 304 1 732 1 771 100% Sluten vård vid avd 40 (endast östgötar) vårdtillfällen, vanligaste diagnoserna 2004 2005 2006 2007 2008 Summa 2004- Huvuddiagnos 2008 F500 Anorexia nervosa 15 27 21 11 9 83 F412 Blandade ångest- och depressionstillstånd 1 3 13 8 9 34 F432 Anpassningsstörning 3 8 4 10 4 29 F322 Svår depressiv episod utan psykotiska symtom 3 6 0 4 4 17 F845 Aspergers syndrom 0 1 2 4 9 16 F332 Recidiverande depression, svår episod utan psykoti 0 2 3 6 2 13 F430 Akut stressreaktion 2 0 3 2 3 10 F321 Medelsvår depressiv episod 2 3 1 1 2 9 F419 Ångesttillstånd, ospecificerat 3 3 0 0 3 9 F509 Ätstörning, ospecificerad 0 6 2 0 0 8 F913 Trotssyndrom 1 2 2 3 0 8 Övriga diagnoser 37 27 26 36 39 165 Totalt antal vårdtillfällen 67 88 77 85 84 401 25 Socialstyrelsens nationella riktlinjer 26 De rekommendationer avseende barn och ungdomar som Socialstyrelsen valt ut finns inom följande områden: 1. Förebyggande åtgärder o Screening för depression och ångest av personer utan kända riskfaktorer (ickegöra) 25 Vårddatalagret, Landstinget i Östergötland. 26 Nationella riktlinjer för depressionssjukdom och ångestsyndrom, preliminär version, 2009. Socialstyrelsen. 22