Moment 3: GENUSPEDAGOGIK I SKOLAN

Genuspedagogik, 5p Moment 3: GENUSPEDAGOGIK I SKOLAN Syfte: Vi har nu kort gått igenom bakgrundsteorier och några frågor om hur genus på olika sätt kan utgöra bekymmer för jämställdheten i samhället. Det är nu dags att gå från teorierna och problemen till diskussioner om praktiska åtgärder i skolan. I detta sista moment ställer vi oss några övergripande frågor om hur detta kan och bör gå till. LÄSANVISNINGAR Utbildningsradion, Genusmaskineriet avsnitt 5: Flickor, pojkar..., 2004 Utbildningsradion, Genusmaskineriet avsnitt 6: Könsmakt i skolan, 2004 Kajsa Svaleryd, Genuspedagogik, 2002 (sidorna 77-138) Kajsa Wahlström, Flickor, pojkar och pedagoger, 2003 (sidorna 37-221) INSTUDERINGSFRÅGOR Genusmaskineriet, avsnitt 5 1. Att använda filmkameran som hjälpmedel i aktivt jämställdhetsarbete menas vara ett bra instrument för att se saker som inte annars ses. Ett problem som avsnittet behandlar är det faktum att pedagoger menar sig vara bra på att se individerna medan kameran däremot lyckas fånga strukturer som är lätta att missa från individperspektivet. Varför är det så? Varför har pedagoger (och andra människor också för den delen) svårt att se strukturer? 2. Skulle metoden att dokumentera arbetet med en filmkamera kunna användas även när man arbetar med jämställdhet i undervisningen av barn och ungdomar i högre åldrar? Finns det några problem man kan stöta på då som man inte har när man filmar små barn? Ett möjligt hinder skulle kunna vara att eleverna inte vill bli filmade eller att dokumentationen blir missvisande på grund av att eleverna är alltför medvetna om att de blir filmade. Kan man lösa det problemet? Genusmaskineriet, avsnitt 6 1. I programmet framhålls att man måste se kränkningar av flickor från pojkarnas sida ur ett maktperspektiv. Vad innebär det? Samtidigt nämns att det finns en utbredd motvilja mot att se pojkars kränkningar av flickor som ett uttryck för förtryck. Istället försöker man finna psykologiserande förklaringar som att pojkars våld mot flickor är egentligen ett uttryck för kärlek. Är detta något du känner igen? Vad beror det på? Kan motviljan mot att se maktrelationer mellan barn bero på att det inte finns några? Är psykologiserande tolkningar av våld mer förekommande när vi har att göra med barn i vissa åldrar eller förekommer de jämnt utbrett över hela skolåldern? 1

2. Att det uppstår motstånd mot praktiskt jämställdhetsarbete är mycket vanligt, något man kan finna märkligt eftersom jämställdhet ändå är något många säger sig vilja ha. I programmet ges några förklaringar till varför det förhåller sig på det viset. Ett möjligt förslag är att jämställdhet i mycket handlar om makt. Men hur kommer det sig att just maktaspekten ger upphov till motstånd? 3. Ett mål med praktiskt jämställdhetsarbete är att elever ska få möjlighet att pröva aktiviteter och utveckla förmågor oberoende av könstillhörighet. Om man ser till elever i högstadiet och gymnasiet, vad kan man finna att pojkar och flickor i de åldrarna är bra respektive dåliga på? Hur kan man få elever att pröva aktiviteter och utveckla förmågor som de kanske missat sedan tidigare? Ett uppenbart problem är att eleverna i högre åldrar är nästan vuxna människor det är med andra ord inte så lätt att få dem att pröva på det ena eller andra. Hur kan man komma runt den problematiken? Eller är det försent? 4. Programmet problematiserar språkbruket elever emellan. Det sätt som pojkar tilltalar flickor är sexualiserat i en mycket högre grad än det språk flickorna använder när de talar till pojkar. Vad kan det bero på? Vilken typ av språk använder flickor när de talar med varandra? Kallar flickor varandra hora och fitta? I boken Genuspedagogik nämns att flickor kan välja att kalla varandra t ex hora för att undvika att hamna i en offerposition. Men kan det inte också finnas andra, mindre hedervärda förklaringar bakom detta? Om detta sker, hur bör man som lärare bemöta det? 5. Eftersom skolan utgör en betydande och inledande del av en människas liv finns de uppenbarligen stora möjligheter för lärare att påverka många individers tänkande i olika banor, exempelvis om jämställdhetsfrågor. Men elever tar inte enbart intryck av lärare - utan även av föräldrar, media och samhället i stort. Bör en lärare som vill arbeta med jämställdhetsfrågor koncentrera sig på eleverna överhuvudtaget, eller först och främst ta sig an kollegor, föräldrar eller kanske till och med regional- stats- eller världspolitiken? Eller allt på en gång? Eftersom det knappast är realistiskt måste man ställa sig följande frågor. Var ska du som lärare börja, vad kan du göra, hur kan du bäst göra det? Genuspedagogik 1. En mängd förslag på praktiskt genuspedagogiskt arbete ges i Svaleryds bok (i del 2). Innan man sätter sådana i bruk gäller det att noggrant fundera över en mängd frågor. Vad är målet med arbetet; vad är det man egentligen vill försöka uppnå med en eller flera övningar? Vilken åldersgrupp är övningarna anpassade för och hur kan man anpassa dem efter andra åldrar? (Kan man exempelvis använda sig av Svaleryds förslag även på gymnasiet?) Vad finns det för problem och risker man bör vara på sin vakt inför, så att arbetet inte får motsatt effekt? Hur kan man utifrån en eller flera övningar gå vidare? 2. I boken diskuteras begreppet genussystem. Ett av systemets bärande principer är manlig överordning. Det är inte bara "viktigt" att skilja på könen utan även att reproducera en maktstruktur dem emellan. På sidorna 67 70 beskriver författaren de s.k. härskarteknikerna vilka är olika sätt att utöva makt. Svaleryd skriver även att hon har observerat att lärare använder sig av dessa i högre grad mot flickor än mot pojkar. Fundera över olika möjliga förklaringar till varför det skulle kunna vara så. På vilket vis kan identifiering av och kunskap om dessa tekniker vara till hjälp i jämställdhetsarbetet i skolan? 2

3. Författaren påpekar att inte all maktutövning i skolan sker mellan könen. Flickors inbördes maktkamp existerar men är mer subtil. Känner du igen det här? Finns det enligt din erfarenhet några typiska skillnader mellan hur flickor respektive pojkar utövar makt? Vilken typ av övningar tror du bäst lämpar sig för att belysa och bearbeta de mer subtila formerna av maktutövande som elever ägnar sig åt? 4. En ingång till jämställdhetsarbete i skolan (alla åldrar) som diskuteras i boken är att arbeta med könsuppdelade grupper (sidorna 59-65). Målet är att förstärka jämställdheten, bland annat genom att ge eleverna möjligheter att "pröva och utveckla icke könstypiska intressen och färdigheter" (sidan 61). Svaleryd påpekar dock att det är viktigt att vara på sin vakt vid ett sådant förfarande. Vad kan det finnas för risker inblandade i ett sådant förfarande, och hur undviker man dem? Och vad kan det finnas för möjligheter? 5. I boken tas problem med könsord i språket upp. I begreppet sexuella trakasserier inräknas könsord, pornografiska bilder, ovälkomna sexuella anspelningar, tafsanden, könsförnedrande historier mm. Men det är inte alltid bruket av könsord speglar förtryck, vilka andra faktorer kan ligga bakom? Författaren anser inte att lösningen på problemen med sexuella trakasserier ligger i förbud och nolltolerans mot orden i sig. Varför inte det? Hur utbredda är dessa problem på din arbetsplats och vad görs för att stävja dem? Skulle man kunna göra något ytterligare och i så fall vad? 6. Hur beskriver Wahlström skillnaden mellan förskoleflickor respektive pojkars språk, i termer av röstläge, meningslängd och meningsbyggnad samt kroppsspråk? Stämmer detta med dina egna erfarenheter? Avspeglar denna skillnad någon motsvarande skillnad i hur pedagogernas språkligt bemöter flickor respektive pojkar? 7. Media och läromedel är en viktig aspekt att förhålla sig till när det kommer till jämställdhetsarbeten. Svaleryd ger några förslag på hur man kan arbeta med dessa frågor (på sidorna 130-137). Kan du ge konkreta exempel på framställningar i media eller läromedel (riktade mot den typ av elever du arbetar med) som du anser förmedlar och fastställer negativt stereotypiska bilder av kvinnor och män? Det kanske inte är speciellt svårt. Men fundera även hur framställningar du skulle tycka är positiva skulle kunna te sig. Flickor, pojkar och pedagoger 1. Wahlströms bok behandlar huvudsakligen förskolans verksamhet, även om den är relevant för arbete med andra åldrar också. Men vad är det som specifikt gör förskolan så viktig vad gäller jämställdhetsfrågor? Fundera på vad förskolan, till skillnad från andra institutioner i livet, kan lära ut om sådana frågor men även vad förskolan inte kan lära ut, utan måste vänta tills senare. 2. Det ideala förhållandet är givetvis att alla elever får lika mycket av pedagogernas tid. Samtidigt kräver/behöver vissa elever mer resurser än andra. Hur kan man vara säker på att tidsfördelningen mellan eleverna är anpassad efter individuella behov och inte efter könsmönster? Enligt den dokumentation Wahlström har gjort finns det ett tydligt könsmönster, pojkar får mer tid än flickor. Men tänk om det beror på att pojkar behöver mer tid? Varför kan det här sättet att resonera vara ett sätt att ingå i och reproducera det traditionella genussystemet? 3

3. En iakttagelse som återkommer på flera ställen i boken är att flickorna är hjälpsamma i en högre utsträckning än pojkarna. De hjälper pojkarna och de hjälper pedagogerna. En förklaring som föreslås är att pedagoger gärna uppmuntrar den typen av beteende. Samtidigt är det säkerligen ingen som anser att det egentligen är bra att flickorna ska ägna sin utbildningstid åt att vara hjälpfröknar. Varför är det då så lätt att halka in i mönstret att reproducera den här specifika flickegenskapen? Boken handlar om förskolan, återfinns problematiken med flickor i hjälpfrökensrollen även i högre åldrar? Vad skulle man kunna göra här för att motverka denna form av stereotypi? 4. Wahlström skriver att man kan se tydliga skillnader mellan hur pojkar och flickor använder/tillåts använda sina kroppar. Ett mönster man tydligt kan lägga märke till i lek- och idrottssammanhang. Stämmer hennes iakttagelser med din egen erfarenhet? Blir skillnaderna större eller mindre med elevernas ökande ålder? Fundera över vad man som pedagog kan göra för att förändra detta mönster (om det finns). 5. Wahlström skriver att genuspedagogikens syfte inte är att pojkar och flickor ska byta de traditionella rollerna med varandra utan att de ska vidga dem. Fundera över vad målet med en genuspedagogik bör vara. När har man som pedagog lyckats i sina ansträngningar att genomdriva en jämställd pedagogik? Hur viktigt är det att ha ett sådant mål klart för sig när man börjar arbeta med dessa frågor? 6. Att arbeta med genuspedagogik innebär att arbeta fortlöpande. Det går inte att köpa ett färdigt paket, sätta det i bruk och sedan tänka sig att allt är över. Även om man har en klar målsättning kan man på vägen mot det finna att valda medel och metoder måste förändras och finslipas, ibland kanske även förkastas. Wahlström diskuterar detta i termer av ett "kretslopp" (bland annat på sidan 97) som ständigt måste följas upp och utvärderas (sidan 98). Fundera på hur man genom att inte arbeta på detta vis kan misslyckas med att nå sina mål och även hur man genom ogenomtänkta "paketlösningar" kan missa målet totalt, och (i värsta fall) kanske försvaga jämställdheten snarare än förstärka den. 7. I bokens sista del (sidorna 195 och framåt) diskuterar Wahlström bland annat om vad som hände med barnen efter att de lämnat förskolan och jämställdhetsprojektet. Läsningen kan uppfattas som något deprimerande eftersom mycket som byggts upp inte fullföljdes senare. Eftersom skolan är indelad i instanser (förskola, grundskola, gymnasium) där ingen lärare följer eleverna hela vägen från första till sista klass är detta uppenbarligen en problematik som kan drabba alla som arbetar med genuspedagogik. Bör således inte ett aktivt arbete i jämställdhetsfrågor med barn och unga följas upp? Behövs det ett samarbete mellan förskolan, grundskolan och gymnasiet? Är det överhuvudtaget möjligt? Om så, hur skulle ett sådant kunna se ut? 4

REDOVISNINGSFRÅGOR E. Genuspedagogik kan bedrivas i alla åldrar i skolan, från förskolan upp till gymnasiet. Men olika åldersgrupper innebär olika problem och metoder. Vad skulle du säga utgör de övergripande likheterna och skillnaderna mellan genuspedagogik riktad till yngre åldrar (exempelvis förskolan och grundskolan) och äldre (högstadium och gymnasium)? F. Wahlström avslutar boken med ett kapitel som heter Det finns så många hinder och så många lösningar. Vilka, tror du, är de största svårigheter du skulle få brottas med om du genomförde ett praktiskt jämställdhetsarbete? Tror du att man stöter på olika typer av hinder beroende på vilka åldrar man arbetar med? Vad skulle du säga är skillnaderna mellan att arbeta med elever i lägre respektive högre åldrar med avseende på motstånd mot och hinder för jämställdhetsarbete, både hos elever och pedagoger? E-posta dina svar eller frågor till: genped@filosofi.gu.se 5