PLAN FÖR SMÅBARNSFOSTRAN I KYRKSLÄTTS KOMMUN Svenska förskoleverksamhets- och utbildningsnämnden 29.8.2012
Förord Planen för småbarnsfostran i Kyrkslätts kommun bygger på Statsrådets riksomfattande riktlinjer för förskoleverksamheten (2002) och Grunderna för planen för småbarnsfostran (2003 och 2005), vilka gjorts upp enligt riktlinjerna. Kyrkslätts kommuns plan för småbarnsfostran blev färdig 2005 och den uppdaterades senast 2006. Den här revideringen av planen bygger på en utvärdering av den gällande planen på kommunnivå och de enhetsvisa planerna i relation till verksamheten i daghemmen genomförd tillsammans med personalen i enheterna under verksamhetsåret 2009 2010 och en analys av den gällande planen genomförd hösten 2011. Som en central ny betoning införs den modell och de principer som presenteras i handboken Med Barnaögon. Egenvårdarmodellen ett verktyg till en trygg och trivsam vardag (Kanninen & Sigfrids). Syftet med Kyrkslätts kommuns plan för småbarnsfostran är att stöda genomförandet och utvecklandet av småbarnsfostran i kommunen. Syftet är att säkerställa en god kvalitet i verksamheten i alla enheter och bra dagvård för varje barn. Syftet är också att stärka den professionella medvetenheten hos personalen inom småbarnsfostran. Planen styr verksamheten i alla verksamhetsformer som kommunen erbjuder och övervakar. Utifrån kommunens plan för småbarnsfostran uppdaterar dagvårdsenheterna sina enhetsspecifika planer under verksamhetsåret 2012 2013. Pärmbild Alexandra, 5 år: Sjörövarna ha fånga en fågel. Dom låna lite dens vinge. Den ha lite stött sin ena vinge. 2
Innehåll Förord... 2 1 RIKTLINJER OCH STRATEGIER FÖR SMÅBARNSFOSTRAN... 6 1.1 Vision för småbarnsfostran... 6 1.2 Småbarnsfostran i Kyrkslätt... 7 1.2.1 Barncentrerad pedagogik... 7 1.2.2 Med Barnaögon... 9 1.2.3 Fostringsgemenskap... 9 1.2.4 Trygghetsfostran... 10 1.2.5 Det svenska språket... 10 1.2.6 Inklusion i dagvården... 10 2. VERKSAMHETSIDÉ OCH MÅL... 12 3. GENOMFÖRANDE AV SMÅBARNSFOSTRAN... 13 3.1 Vård, fostran och undervisning som en helhet... 13 3.2 Miljön inom småbarnsfostran... 13 3.2.1 Den fysiska inlärningsmiljön... 13 3.2.2. Den psykiska och sociala inlärningsmiljön... 14 3.2.3 Fostraren i småbarnsfostran... 14 3.2.3 Förverkligande av fostringsgemenskap... 16 3.3 Barnets sätt att fungera... 17 3.3.1 Barnets lek... 17 3.3.2 Barnet utforskar... 18 3.3.3 Tema- och projektarbete... 18 3.3.4 Barnets konstupplevelser och förmåga att uttrycka sig... 19 3.3.5 Fysisk aktivitet... 20 3.4 Språkets betydelse inom småbarnsfostran... 20 3.5 Glädjen att lära sig... 21 3.6 Innehållsmässiga inriktningar... 22 3.6.1 Matematisk inriktning... 22 3.6.2 Naturvetenskaplig inriktning... 23 3.6.3 Historisk-samhällelig inriktning... 23 3.6.4 Estetisk inriktning... 23 3.6.5 Etisk inriktning... 24 3
3.6.6 Religions- och åskådningsanknuten inriktning... 25 3.6.7 Mediefostran... 25 4. BARN MED OLIKA SPRÅK- OCH KULTURBAKGRUND... 27 4.1 Tjänster för barn med olika kulturbakgrund... 27 4.2 Fostringsgemenskap i den mångkulturella småbarnsfostran... 27 4.3 Stödjande av barnets och familjens kultur, modersmål och identitet... 28 4.4 Småbarnsfostran för barn som kommunicerar på teckenspråk... 28 5. BARNETS INDIVIDUELLA PLAN... 30 5.1 Uppgörande och utvärdering av planen... 30 5.2 Beaktande av barnets behov av individuellt stöd i planen... 30 5.3 Övergång till förskoleundervisning... 31 6. ALLMÄNT, INTENSIFIERAT OCH SÄRSKILT STÖD INOM SMÅBARNSFOSTRAN... 32 6.1 Ett barn i behov av stöd och olika former av stöd... 32 6.1.1 Allmänt stöd... 32 6.1.2. Intensifierat stöd... 33 6.1.3 Särskilt stöd... 33 6.2 Principerna för ordnandet av stöd och stödåtgärder inom småbarnsfostran... 34 6.3 Individualiserad småbarnsfostran barnets individuella plan för småbarnsfostran... 35 6.4 Genomförande av stödtjänster... 35 7. ENHETLIG LÄROSTIG... 36 8. ENHETSVISA PLANER FÖR SMÅBARNSFOSTRAN... 37 8.1 Kommunens plan för småbarnsfostran... 37 8.2 Enhetsspecifika planer för småbarnsfostran... 37 9. UTVECKLINGEN AV KVALITETEN INOM SMÅBARNSFOSTRAN... 38 9.1 Kvalitetsarbete inom småbarnsfostran... 38 9.2 Utvärdering och uppdatering av planen för småbarnsfostran... 38 9.3 Utvärdering av verksamheten... 38 9.4 Informationsstyrning och säkerhetsplan... 39 4
9.5 Personalfortbildning... 39 5
1 RIKTLINJER OCH STRATEGIER FÖR SMÅBARNSFOSTRAN Planen för småbarnsfostran i Kyrkslätts kommun bildar tillsammans med kommunens läroplaner för förskoleundervisning och grundläggande utbildning en helhet avsedd att främja varje barns välbefinnande, uppväxt och inlärning. Småbarnsfostran lägger grunden för det arbete som fortsätter inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Vid ordnande av småbarnsfostran beaktas därför målen och innehållen inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen. Kyrkslätts kommun- och servicestrategi (2006) och kommunens plan för barns och ungas välfärd (2009) beaktas också i planen. Av kommun- och servicestrategins mål är särskilt målet om en enhetlig lärostig för barnet från småbarnsfostran till slutet av den grundläggande utbildningen genom intensifierat samarbetet med den grundläggande utbildningen och enhetliga lösningar som stöder barnets uppväxt, utveckling och inlärning central inom småbarnsfostran. För att uppnå målet behövs systematiska och aktiva åtgärder och kontinuerligt utvecklingsarbete både på kommun- och enhetsnivå. Enligt Kyrkslätts kommuns plan för barns och ungas välfärd skall barnet inom småbarnsfostran ha en aktiv roll, både som aktör och som genomförare. Barnet deltar således tillsammans med sina vårdnadshavare och fostringspersonalen i planerandet, genomförandet och utvärderingen av verksamheten. Inom småbarnsfostran skall barnet känna att han/hon kan vara med och påverka sin egen vardag. Varje fostrare skall för egen del beakta barnets åsikter med hänsyn till hans/hennes ålder och mognadsgrad och fästa uppmärksamhet vid hur barnets delaktighet kan förverkligas i vardagen. Målsättningen är att varje barn skall känna sig tryggt i sin dagvårdsenhet och uppleva att han/hon blir hörd. Med Barnaögon-modellen stöder förverkligandet av barnets delaktighet. 1.1 Vision för småbarnsfostran Visionen för småbarnsfostran är att producera god, mångsidig och flexibel service, så att de som förverkligar småbarnsfostran familjerna, fostrarna inom dagvården och övriga samarbetsparter samverkar i fostran, med det gemensamma målet att främja varje barns välbefinnande och stödja barnets tillväxt, utveckling och lärande. 6
1.2 Småbarnsfostran i Kyrkslätt Utmärkande för småbarnsfostran i Kyrkslätt är användning av barncentrerad pedagogik; tillämpning av principerna kring Med Barnaögon-modellen och metoden för fostringsgemenskap, trygghetsfostran, principen om inklusion och en betoning av det svenska språket. Småbarnsfostran genomförs mångprofessionellt och verksamheten grundar sig på gemensamma värderingar och verksamhetsmodeller. Småbarnsfostran i Kyrkslätt har följande värden: en trygg uppväxtmiljö respekt för barnet varje barn ska bli sett och hört varje dag stödandet av barnets växande och lärande samarbete med vårdnadshavarna fostringsgemenskap. 1.2.1 Barncentrerad pedagogik Barncentrering är ett pedagogiskt förhållningssätt, i vilken fostran och lärande utgår från barnets egna tankar och från barnets egen personlighet. Barncentrering innebär att se barnet som ett barn. Barnsyn Barndomen har ett eget värde i sig, den är inte enbart ett steg på väg till det vuxna livet. Att betrakta barnet som kompetent innebär att se barnet som en aktiv medskapare i sin egen utveckling. Barnets värld är värdefull och intressant som sådan och barnet antas i hög grad vara delaktig i en livsvärld som han/hon delar med vuxna, och det är denna gemensamma värld som utgör främsta inspirationskällan för barns aktiviteter tillsammans med varandra. Barnet har både viljan och färdigheten att lära känna sig själv och sin omgivning samt förmågan att begränsa och styra sin egen verksamhet enligt eget behov och intresse. Varje barn har rätt att bli sett, hört, uppskattat och bemött som sitt unika jag. Barnets delaktighet I en uppväxt- och inlärningsmiljö som tar barnets perspektiv kan barnet själv inverka på sin vardag och på sitt liv. Barnet deltar i planeringen, genomförandet och utvärderingen av verksamheten. Verksamheten följer barnets rytm, tidsuppfattning och sättet på vilket barnet varseblir sin verklighet. Verksamheten stöder barnet i det sociala samspelet och 7
tryggar barnets möjlighet att ta hänsyn till varandra samt erbjuder tillräckligt med utrymme för växelverkan. Genom att barnet får vara delaktigt upplever barnet att hans/hennes åsikter, tankar och känslor har betydelse och är värdefulla. Barnets frågor och tankar hörs och dokumenteras. Barnet uttrycker sig på många olika sätt och blir sett av andra barn och vuxna i gruppen. Barnet upplever sitt eget lärande som meningsfullt. Fostrarens aktiva närvaro Barncentrering utgår från att fostraren är aktivt närvarande och ser och hör barnet. Barnet iakttar fostrarens förhållningssätt gentemot andra barn och vuxna och på så sätt lär sig också barnet att se och höra andra. En god växelverkan är att ömsesidigt se, höra och uppskatta varandra. Fostraren uppmärksammar och svarar på barnets behov av kontakt. Genom att ta barnets perspektiv kan fostraren fungera som en trygg hamn och stöda barnet i hans/hennes växande och lärande. Då barnet möter frågor och utmaningar, som är för krävande för barnet att ensam klara av att lösa finns fostraren där för att hjälpa. Fostraren bär ansvaret och det ansvaret lämnas inte över till barnet. Fostraren fattar de beslut som behövs och tar hand om barnets behov och trygghet. Barncentrering som förhållningssätt förekommer endast när fostraren är närvarande, vilket innebär att fostraren ser till att varje barn har det bra och känner fostrarens närvaro. Forskande inlärning inlärning tillsammans Arbete i smågrupper erbjuder barnen möjligheter till att leka, forska, lära sig tillsammans och till att öva samspelsfärdigheter. I smågruppsarbetet kan barnet jämföra sina tankar med andra barns tankar och bygga upp och bearbeta sina uppfattningar genom att jämföra, diskutera och forska med andra barn. I denna arbetsform är varje gruppmedlems delaktighet lika viktig. I planeringen av verksamheten beaktar fostraren barnens intressen och frågeställningar. Smågrupperna bildas så att barnen på bästa sätt stöder varandras inlärning och gemenskap. Smågrupper kan vara bestående eller ämnade för en viss situation eller aktivitet, de kan vara lekgrupper som barnen själva bildat eller smågrupper som bildats av fostraren. 8
I gruppen övar sig barnet att ta hänsyn till andra barn, att uttrycka sina tankar, att lyssna och att fatta gemensamma beslut. Barnets personlighet stöds genom gemenskapen i gruppen. Gemenskapen och inlärningen i gruppen utvecklas bl.a. genom lek och sagotering. 1.2.2 Med Barnaögon Med barnaögon- modellen beskriver en strävan efter en förståelse för barnens upplevelser som den väsentliga målsättningen som skall styra uppläggningen av daghemmets verksamhet i vardagen. Modellen grundar sig på god praxis från såväl dagvården som från forskningen. Med barnaögon innefattar egenvårdarmodellen, hembesök, mjuklandning, egenvårdarens verktygslåda samt en nära samverkansrelation med vårdnadshavarna. Nyckelordet är trygghet. Det teoretiska resonemanget bakom modellen är förankrat i anknytningsbegreppet och temperamentsaspekten och relaterar till modern förståelse för hur viktigt det är för barnets välbefinnande och utveckling att träna interaktionsfärdigheter. Med barnaögon- modellen är ett förhållningssätt. Kurser i Med barnaögon-modellen ordnas för dagvårdens fostringspersonal enligt behov. 1.2.3 Fostringsgemenskap Ett av tyngdpunktsområdena i småbarnsfostran och förskoleundervisningen i Kyrkslätt är fostringsgemenskap, vilken innebär att vårdnadshavarna och fostrarna i dagvården medvetet engagerar sig i att gemensamt stödja barnens fostran, utveckling och lärande. I fostringsgemenskapen agerar vårdnadshavarna och dagvårdspersonalen i jämlik växelverkan så att bådas erfarenheter, synpunkter och sakkunnighet hörs och nyttjas för barnets bästa. När barnet börjar i dagvården ordnas en första träff hemma hos barnet, där fostraren möter barnet och vårdnadshavaren i barnets egen uppväxtmiljö. På detta sätt skapas en stark grund för fostringsgemenskapen genast när dagvården börjar. Fostringsgemenskapen förutsätter lyssnande, dialog, respekt och ömsesidigt förtroende. Kurser i fostringsgemenskap ordnas för dagvårdens fostringspersonal enligt behov. 9
1.2.4 Trygghetsfostran I dagvården har varje barn rätt att känna sig trygg. Trygghetsfostran genomförs i vardagen med hänsyn till barnets mognad och vägleder barnet att berätta om sin oro till en vuxen. Trygghetsfostran förstärker barnets självförtroende och självkänsla. Den främjar barnets emotionella och sociala färdigheter, vänskapsförhållanden samt förbättrar barnets färdigheter att skydda sig själv i hotande situationer så som vid mobbning, våld, nedvärdering och förtryck. Inom dagvården är det fostrarens uppgift att hjälpa barnet att utveckla sina sociala färdigheter och att vägleda barnet till växelverkan med andra barn. Varje dagvårdsenhet enhet har en plan om hur mobbning förebyggs och hur barnens färdigheter inom trygghetsfostran främjas. Planen utvärderas och uppdateras varje år (per 30.9.). 1.2.5 Det svenska språket Kyrkslätt är en tvåspråkig kommun där barnen hör båda språken i sin näromgivning. Många av barnen i den svenskspråkiga dagvården kommer från två- eller flerspråkiga familjer. Detta kombinerat med finskan som majoritetsspråk gör att stor vikt bör läggas vid det svenska språket. Både barn i tvåspråkiga hem och barn i svenskspråkiga hem i tvåspråkig miljö behöver extra stimulans på svenska. Vid val av barnets dagvårdsspråk uppmanas föräldrarna att beakta det tilltänkta skolspråket. Svensk dagvård och förskoleundervisning lägger en grund för behärskandet av skolspråket (svenska). Dagvårdens uppgift är att tillsammans med hemmet stärka barnets svenska språk. 1.2.6 Inklusion i dagvården I dagvården tillämpas principen om inklusion. Inklusion inom dagvården handlar om ett vårdsystem där alla barn oberoende av inlärningsförutsättningar och/ eller handikapp (t.ex. fysiska, intellektuella, emotionella, sociala och språkliga handikapp) har rätt att få vård i sitt närdaghem. Stödåtgärder erbjuds så långt det är möjligt i samband med den övriga servicen inom småbarnsfostran. Huvudprincipen med inklusion är att barnets individuella behov 10
beaktas så att barnet i så liten utsträckning som möjligt behöver vara åtskild från den övriga gruppen. På så sätt får barnet samtidigt stöd med att upprätthålla sina sociala kontakter. Strävan är att övriga tjänster som t.ex. olika terapier förverkligas i enlighet med inklusionsprincipen. 11
2. VERKSAMHETSIDÉ OCH MÅL Verksamhetsidé för småbarnsfostran Småbarnsfostran i Kyrkslätt skall främja och stöda varje barns individuella uppväxt, utveckling och lärande. Småbarnsfostran värnar om barndomen och stöder barnets fantasi, lek och kreativitet. Verksamheten bygger på principerna för Med barnaögon-modellen och fostringsgemenskap, där fostrarna inom dagvården medvetet förbinder sig till att främja barnets uppväxt, utveckling och lärande i samverkan med vårdnadshavarna. Barnets välbefinnande Välbefinnande och hälsa har en fysisk, psykisk, social och emotionell dimension. Enligt Grunderna för planen för småbarnsfostran (2005) är det främsta syftet med småbarnsfostran att främja barnets välbefinnande på ett övergripande plan. När barnet mår bra har han/hon de bästa möjliga förutsättningarna för växande och lärande. Vård, fostran och undervisning binds samman på ett sätt, som främjar barnets positiva jaguppfattning, uttrycksförmåga, interaktionsförmåga samt utvecklingen av tänkandet. För ett barn är det viktigt att känna tillvaron trygg och att han/hon kan lita på att både fysiska och psykiska behov blir tillfredsställda. En god vård utgör grunden för all verksamhet inom småbarnsfostran. Barnets dagliga välbefinnande består av en god grundvård som innefattar god hygien samt möjlighet att få balanserad kost, vila, tillräcklig motion, utevistelse och aktivitet i rätta proportioner. Omvårdnaden skall utgå från barnets behov. Ju yngre barnet är desto mera behöver det fostrarens omsorger. En famn skall alltid finnas till hands barnet skall få känna att han/hon är omtyckt. Barnet får i de olika vårdsituationerna uppleva en positiv och sensitiv växelverkan med personalen. Då barnets grundbehov blir beaktade kan barnet rikta sitt intresse till andra barn, omgivningen och verksamheten. Barnet upplever trygghet genom att fostraren är närvarande och säkerställer barnets välbefinnande. Fostrarens uppgift är att stöda och lära ut sunda levnadsvanor hos barnet. 12
3. GENOMFÖRANDE AV SMÅBARNSFOSTRAN I småbarnsfostran i Kyrkslätt används olika arbetsmetoder. Lek, ett utforskande arbetssätt samt tema- och projektarbete används kontinuerligt och planmässigt för att främja barnets växande och lärande. 3.1 Vård, fostran och undervisning som en helhet Småbarnsfostran verkställs som en helhet i vilken vård, fostran och undervisning binds samman. De här dimensionerna inom småbarnsfostran betonas på olika sätt hos barn i olika åldrar. Ju yngre barnet är desto större del av växelverkan mellan fostraren och barnet äger rum i vårdsituationer. Fostrings-, undervisnings- och vägledande situationer har också stor betydelse både för barnets allmänna välbefinnande och för barnets inlärning. En god vård utgör grunden för all verksamhet inom småbarnsfostran. Grundbehoven hos ett barn tillfredsställs och ett välskött barn kan rikta sitt intresse på andra barn, sin omgivning och på verksamhet av olika slag. Ju yngre barnet är desto mera behöver det en vuxen persons omsorg. God vård, fostran och undervisning bildar en helhet som främjar en positiv jaguppfattning hos barnet. Barnets förmåga att uttrycka sig och att kommunicera gynnas också liksom barnets förmåga att tänka. Barnets dag byggs upp av olika situationer i vardagen. De ger en tydlig, och vid behov samtidigt en flexibel, grund för barnets dygnsrytm. De vårdsituationer och övriga situationer som bygger på växelverkan är viktiga i barnets tillvaro med tanke på barnets uppväxt och inlärning. Fostrarna ansvarar för att barnet ges möjligheter till inlärning i olika situationer under dagen. (Grunderna för planen för småbarnsfostran 2005, 20). 3.2 Miljön inom småbarnsfostran Miljön inom småbarnsfostran består av den fysiska, psykiska och sociala miljön. Särskilt den psykiska och sociala miljön betonas, eftersom småbarnsfostran är pedagogisk interaktion. De rådande värderingarna, barnsynen och förhållningssätten tar sig uttryck i enhetens fysiska, psykiska och sociala miljö. 3.2.1 Den fysiska inlärningsmiljön Fostrarens uppgift är att forma barnets fysiska inlärningsmiljö både inne och ute så att den stimulerar barnets lek, lärande och annan verksamhet. Den ger möjlighet till meningsfull aktivitet, mångsidiga upplevelser, intressant forskning samt fungerar som underlag för dokumentation. Barnet formar också sin egen miljö tillsammans med barngruppen och fostrarna utgående från sina erfarenheter och intressen. Barnets synpunkter uppskattas och fostraren ska ha färdigheten att se och planera miljön ur barnets synvinkel. Dagvårdsplatsens näromgivning, dess terräng, landskap och byggnader förmedlar ett kulturarv till barnet. I Kyrkslätt är naturen nära varje dagvårdsenhet vilken utnyttjas i verksamheten. 13
3.2.2. Den psykiska och sociala inlärningsmiljön En öppen och trygg atmosfär inspirerar barnet att leka, röra sig, undersöka och agera. När barnet upplever atmosfären som positiv och uppmuntrande, känner han/hon sig trygg och delaktig i gruppen. Genom att fostraren dagligen ser och uppmärksammar det enskilda barnet skapas förutsättningar för tillit och trygghet. En bra inlärningsmiljö möjliggör en god växelverkan, där fostraren beaktar både sina egna och barnets verbala och non-verbala signaler. Fostraren har en viktig roll i skapandet av barnets sociala inlärningsmiljö. Fostraren fungerar som modell i det sociala samspelet och är intresserad av barnens ömsesidiga växelverkan och stödandet av den. Gruppens betydelse för barnets lärande I välfungerande smågruppsarbete blir barnen språkligt aktiva och engagerade. Barnen ställer frågor till varandra, utbyter information och förhandlar om betydelser tillsammans. Smågruppen ger barnet möjlighet att bättre lyfta fram sina egna styrkor och att öva sina färdigheter inom de områden som behöver träning. Fostraren har mera tid för interaktion med varje barn och för att följa med hans/hennes framsteg. Den lugna och trygga atmosfären bidrar till barnets välbefinnande. Den sociala växelverkan och kommunikationen i gruppen bildar en grund för barnets tänkande och stöder barnets inlärningsprocess. I gruppen kan barnen dela och jämföra sina uppfattningar och samtidigt utforma gemensamma innebörder för företeelser och fenomen. Gruppen påverkar barnets självkänsla. Relationerna i gruppen erbjuder barnet möjlighet att öva sina sociala färdigheter och få respons på sitt agerande. Barnet formar sin jagbild och sin personlighet i förhållande till andra barn. Han/hon tar till sig attityder, värden och normer samt utvecklar sitt kunnande genom att lära sig tillsammans med andra barn. 3.2.3 Fostraren i småbarnsfostran Personalen inom småbarnsfostran bildar en arbetsgemenskap vars verksamhet grundar sig på värderingar och verksamhetssätt vilka dels är gemensamma för respektive enhet, dels har formulerats i de pedagogiska styrdokumenten för verksamheten och i olika lagar och förordningar. 14
Fostraren respekterar barnet, barnets vårdnadshavare och arbetet sker enligt principerna för fostringsgemenskap. Vårdnadshavarna har huvudansvaret för fostran och den småbarnsfostran som sker hemma respekteras och stöds. Viktigt är att fostraren är medveten om sin egen fostrarroll och dagvårdens värderingar och etiska principer som den bygger på. Professionalism, kunskap och erfarenhet är grunden för fostrarens kunnande, i vilken fostrarens egen personlighet också syns. Fostraren handlar medvetet och systematiskt och följer kommunens plan för småbarnsfostran och den egna arbetsenhetens mål. Fostraren har en helhetsbild över vård, fostran och undervisning samt barnets/barngruppens behov. Fostraren stöder barnets inlärningsprocess i olika utvecklingsstadier med målet att lära barnet att lära sig. Fostrarna dokumenterar barnets verksamhet genom att anteckna, fotografera och t.ex. videofilma för att synliggöra barnets tankar, intressen, inlärning och verksamhet. Fostrarens sensitivitet och förståelse för barnets behov skapar grunden för att barnet känner sig tryggt och för kvaliteten på småbarnsfostran. Fostraren handlar alltid enligt barnets intresse och uppmuntrar barnet att ta egna initiativ. Den fostrande gemenskapen dokumenterar, utvärderar och strävar kontinuerligt efter att utveckla sin verksamhet. Fostrarna upprätthåller och utvecklar sitt yrkeskunnande och är medvetna om de föränderliga behoven inom småbarnsfostran. (Grunderna för planen för småbarnsfostran 2005, 21). Egenvårdare I Kyrkslätt svenska dagvård tillämpas Med barnögon modellen. I egenvårdarmodellen har barnet en utsedd egenvårdare, vars roll betonas vid dagvårdsstarten. Egenvårdaren bekantar sig med barnets vårdnadshavare och skapar en relation till dem som är till stöd för barnets utveckling. Han/hon upprätthåller en öppen och reflekterande relation till vårdnadshavarna och berättar om glädjeämnen och utmaningar i vardagen och om barnets växande och lärande. Även om egenvårdaren har huvudansvaret för de barn han/hon utsetts som egenvårdare för, är det viktigt att han/hon uppmärksammar varje barn i gruppen och diskuterar med de andra i teamet. Kollegerna bör vara medvetna om de enskilda barnens specifika behov för att i sin tur kunna skapa och stå för en trygg relation till barnet. 15
Syftet med egenvårdarmodellen är att säkra att varje barn får ett tryggt förhållande till en fostrare genast i början av vårdförhållandet. 3.2.3 Förverkligande av fostringsgemenskap Med fostringsgemenskap avses att vårdnadshavare och personal tillsammans går in för att medvetet engagera sig i att stödja barnets fostran, utveckling och inlärning. Fostringsgemenskapen förutsätter lyssnande, dialog, respekt och ömsesidigt förtroende. Nyckeln till dialogen ligger i lyssnandet. Endast en lyssnande relation kan leda till äkta dialog, där det finns rum för alla parter att komma fram med sina egna tankar. En verklig dialog innebär att samtalspartnerna är likvärdiga och ingenderas vetande är mera betydande eller värdefullt än den andras. I dialogen finns det rum att vara av olika åsikt och vara ärlig. Dialog förutsätter att samtalsparterna upplever att de blir hörda och respekterade. I dialogen med vårdnadshavarna är det centralt att kunna lyssna på vad den andra säger. Den lyssnande relationen innebär att man hör vilket budskap och vilka tankar den andra vill förmedla. Det handlar om att lyssna med inlevelse, att vara koncentrerad och närvarande. Hur fostringsgemenskapen bildas När fostringsgemenskapen bildas, är egenvårdaren aktiv och samarbetar med vårdnadshavarna. Efter att en dagvårdsplats har beviljats tar den utsedda egenvårdaren kontakt med barnets vårdnadshavare och kommer överens om tidpunkt för hembesöket. På hembesöket kommer man överens om hur dagvårdsstarten inleds. Under hembesöket får egenvårdaren viktig information om barnet och familjen. Vid hembesöket planeras hur barnet ska bekanta sig med den nya vårdplatsen. I synnerhet då det är fråga om små barn är det bra att reservera en tillräckligt lång tid för mjuklandningen på daghemmet, dvs. den tid då barnet och vårdnadshavarna tillsammans bekantar sig med barnets vårdplats. När dagvården inleds är målet att främja en trygg dagvårdsstart, att skapa en grund för fostringsgemenskapen och att påbörja barnets individuella plan för småbarnsfostran. Vid dagvårdsstarten får vårdnadshavarna skriva en berättelse om barnet och familjen. Berättelsen utgör underlaget till diskussionen vid uppgörandet av planen. Syftet är att skapa sig en helhetsbild av barnet och familjen samt att höra vårdnadshavarnas synpunkter på fostran och deras önskemål, tankar och förväntningar på dagvården. 16
Barnets uppväxt och utveckling bygger på känslorelationer. Barnets första och viktigaste människoförhållande i den tidiga barndomen är det med sin/sina vårdnadshavare. Därför är det viktigt att dagvården stöder detta förhållande under hela dagvårdstiden och speciellt viktigt är det för barn under 3 år. Barnets band till vårdnadshavarna stöds och barnets längtan under dagen lindras genom att fostraren förstår barnets känslor och erfarenheter. Då barnet har fått en trygg dagvårdsstart, blir han/hon så småningom bli en medlem av barngruppen. Växelverkan mellan barnet och vårdnadshavarna stöds i vardagliga situationer så att barnet får delta i diskussionen i början och slutet av dagvårdsdagen. Vårdnadshavarna är en del av fostrargemenskapen och bildar med de andra vårdnadshavarna olika nätverk. Familjerna behöver tid innan de känner tillit till dagvårdsplatsen och ofta ännu längre tid till uppbyggandet av tillit till olika samarbetspartner. 3.3 Barnets sätt att fungera Att leka, röra på sig, att utforska, att undersöka och att uttrycka sig inom konstens olika områden är karakteristiska sätt för barnet att fungera och tänka. Barnets välbefinnande ökar och barnets uppfattning om sig själv och sina möjligheter att känna delaktighet stärks. När barnet fungerar på ett sätt som är naturligt uttrycker det samtidigt sina tankar och känslor. När fostraren umgås med barn, talar med dem och observerar barnets aktiviteter öppnas en kanal till barnets sätt att tänka. När verksamheten planeras och verkställs beaktas barnets naturliga sätt att fungera. En planerad verksamhet styr den fostrande gemenskapens sätt att fungera. (Grunderna för småbarnsfostran, 2005, s.24) 3.3.1 Barnets lek Leken är ett för barnet naturligt sätt att fungera. Den består av att undersöka och att lära sig. Med hjälp av fantasi och lek bearbetar barnet ny information och strukturerar den i förhållande till sina erfarenheter; bygger vidare på det tidigare inlärda. Leken är nödvändig för att erfarenheterna, i takt med att kunskaperna ökar, ska bilda en stabil grund för lärandet. I leken gestaltar barnet sitt liv självständigt, utforskar sin omgivning och händelser i den, behandlar sina känslor, erfarenheter och tankar. Barnet inser betydelser och sammanhang mellan företeelser och fenomen med hjälp av leken. I leken förverkligas barnets egen humor, samspelet mellan barnen och handlingens glädje. I leken bygger, bearbetar och omformar barnet kontinuerligt både den fysiska och sociala omgivningen. I leken skapar barnet också nytt; söker och finner nya lösningar på sina frågor och funderingar samt utvecklar sin fantasi. Barnets erfarenheter och fantasi är lekens drivkraft. 17
Fostraren fungerar som en möjliggörare av leken: genom att ge tid, tillfällen och frihet för den. Fostrarens uppgift är att vara närvarande, observera och lyssna på barnet, iaktta barnets sätt att fungera i leken och att stå i växelverkan med andra barn samt att vägleda, delta och berika leken enligt barnets utvecklingsnivå. Då fostraren är medveten om barnets starka sidor kan han/hon uppmuntra barnet till lek genom dessa. Även miljön har en viktig betydelse för barnets lek. En trygg och tolerant atmosfär ger barnet möjlighet till olika uttryck för lek. Vårdnadshavarna kan tillsammans med barnen och personalen skapa och berika lekmiljön i dagvården. 3.3.2 Barnet utforskar Barnet är nyfiket till sin natur. Fostraren stöder den naturliga nyfikenheten genom att planera verksamheten och ordna inlärningsmiljön så att barnet får tillfällen och tid för att ensam eller i grupp undersöka händelser och fenomen. Barnet ställer frågor och gör antaganden, prövar dem, gör försök och misstag, inser och upptäcker nytt. Genom att barnen tillsammans funderar, kommer de på nya uppfattningar om saken som undersöks. Undersökningsprocessen påminner om skedena i en vetenskaplig forskning: barnen ställer forskningsfrågan eller -frågorna. Tillsammans med barngruppen funderar man på hur man kunde hitta svar på frågorna. Tillsammans uppgörs en forskningsplan, dvs. hur forskningsfrågorna kan utredas och prövas. Fostrarens roll är central. Det är fostrarens uppgift att åskådliggöra och konkretisera barnets frågor och att bygga upp en forskningsprocess i vilken barnen deltar i varje skede. Forskningsgrupperna är små grupper. Barnen kan leka eller presentera samt rita och anteckna sina undersökningar själva eller låta fostraren dokumentera dem. Med hjälp av fostraren kan barnen koppla ihop sina iakttagelser till en större helhet. Det forskande barnet skall erbjudas möjlighet att använda alla sina sinnen och göra iakttagelser såväl i naturen som i den byggda miljön. 3.3.3 Tema- och projektarbete Tema- och projektarbete pågår en längre tid. Forskning i anslutning till en sak, ett ämne eller fenomen kan ta några veckor eller t.o.m. hela verksamhetsåret. Ämnet eller temat (forskningsfrågorna) i projektarbetet kan komma från barnen eller fostraren. Fostraren observerar barnens verksamhet och växelverkan och på basis av detta får han/ hon reda på vad barnen vill undersöka och vad som intresserar dem. 18
I projektarbetet är det barnen som kommer med idéer och tillsammans med fostraren planerar och genomför temat. Fostraren ställer upp mål för vilken förståelse, kompetens eller förmåga barnet skall utveckla under projektets gång. Fostraren erbjuder material och andra redskap till barnen, leder och ger råd till barnen under arbetets gång samt för projektet framåt genom att styra barnen att tänka kritiskt. I projektet undersöker barnet frågor som väckt intresse inom temat, prövar olika lösningar och leker lekar som hänför sig till temat. Det viktigaste är de inlärningsmöjligheter och -erfarenheter som barnet får. Med hjälp av projektarbetet stöds barnets tänkande och intresse för fenomen på ett så övergripande sätt som möjligt. I projektarbetet ger man utrymme för att barnets fantasi och kreativitet. Temat kan byggas på saga eller sanning och variera mellan fantasivärldar och vardagens verklighet. I projekt ska man ge utrymme för barnets fantasi och kreativitet. Temat kan byggas på saga eller sanning och variera mellan fantasivärldar och vardagens verklighet. Ifall temat för projektet uppstått på fostrarens initiativ är det fostrarens uppgift att utreda vad som intresserar barnet inom temat. Barnet ges möjlighet att bearbeta temat utgående från frågor som engagerar barnet för att barnets intresse ska bibehållas. En princip i arbetet som underlättar genomförandet av projektet är att barnet får välja ett arbetssätt som han/hon tycker om. Arbetsprocessen dokumenteras och eventuella alster presenteras och diskuteras för att synliggöra barnets lärande. 3.3.4 Barnets konstupplevelser och förmåga att uttrycka sig Konstupplevelse nås genom upptäckande, lyssnande, kännande och skapande samt med hjälp av det föreställda och intuitionen. Barnen erbjuds upplevelser av skönhet, harmoni, melodi, rytm, spänning och glädje samt sinnesförnimmelser, känslor och identifikationsobjekt. Via dessa börjar barnets värderingar, syn och attityder ta form. Konstupplevelser förstärker barnets kulturidentitet och förståelse för det egna kulturarvet och kulturernas mångfald. Konst ger glädje, energi och livskraft. Genom att ge möjligheter till konstupplevelser och -erfarenheter, uppmuntrar fostrarna barnet att använda sin kreativitet och fantasi. 19
En inspirerande och trygg miljö samt undersökning av olika material uppmuntrar barnet till experiment. Barnets egna alster lyfts fram och de syns i omgivningen när barnens arbeten ställs fram. Barnets estetik och konst bidrar till att bilda hans/hennes egen kulturomgivning. Fostraren och barnen kan tillsammans uppleva det oförutsedda och glädjen i konsten. Konstupplevelser utvecklar barnens känslouttryck, fantasi och kreativitet samt upptäckande av de egna möjligheterna. Det är själva görandet, det oförutsedda och glädjen som är det viktiga i konstupplevelsen, inte slutprodukten. 3.3.5 Fysisk aktivitet Att röra på sig är ett för barnet karakteristiskt sätt att fungera, att vara i växelverkan med andra människor och att lära sig färdigheter som han/hon behöver. Genom att röra på sig lär sig barnet motoriska basfärdigheter och tillägnar sig sätt och vanor som främjar hälsan. Barnets jagbild och självkännedom förstärks, de sociala och kognitiva färdigheterna utvecklas och inlärningen stöds. Mångsidiga och varierande dagliga fysiska rörelsemöjligheter stärker barnets kännedom om sin egen kropp, de sociala färdigheterna och självkänslan. Fostraren och miljön ska möjliggöra fysisk aktivitet så att barnets naturliga behov av att röra på sig bevaras. Miljön formas så att barnen kan pröva sina gränser och färdigheter på ett tryggt sätt både inomhus och utomhus. I dagvården strävar man efter att barnet får mångsidiga erfarenheter av att röra på sig på olika sätt och upplevelser av glädje och av att lyckas, vilket inspirerar barnet att röra på sig också annanstans. Barnet behöver fostrarens och fostrargemenskapens stöd och uppmuntran. Det är viktigt att fostrarna förstår betydelsen av och möjliggör fysisk aktivitet för barnets växande och lärande. Daghemmets miljö kan formas pedagogiskt så att trygg fysisk aktivitet är en del av både barnets självständiga och ledda verksamhet. När barnets miljö planeras beaktas barnets behov av att röra på sig. Möjligheterna som idrottsplatser och naturen i dagvårdens näromgivning erbjuder utnyttjas. 3.4 Språkets betydelse inom småbarnsfostran Barnet behöver språket för att kunna tänka och kunna uttrycka sig. Barnet strukturerar sin omgivning med hjälp av de begrepp som han/hon lär sig. De språkliga 20
färdigheterna utvecklas spontant i växelverkan med näromgivningen. En trygg atmosfär som uppmuntrar till växelverkan främjar barnets sätt att uttrycka sig. Fostraren fungerar som språklig modell genom att använda språket mycket och i många sammanhang. Genom att fostraren benämner saker och företeelser samt diskuterar händelser i leken och i vardagliga situationer (på- och avklädning, matsituation, utevistelse osv.) stimuleras barnets språk. Barnets språkliga och kognitiva utveckling stöds i en inlärningsmiljö där barnet har möjlighet att uttrycka sig, ställa frågor och diskutera. En bra inlärningsmiljö erbjuder olika samspelssituationer, där barnet uppmuntras och vägleds språkligt så att han/hon utvecklas till en aktiv talare och lyssnare. Sagor, högläsning, rim, ramsor, lekar, spel och drama samt rytm, melodi och rörelse stöder barnets språkliga utveckling. Sagotering är en metod där barnets tankar och intressen synliggörs och dokumenteras. En vuxen antecknar barnens sagor och berättelser exakt så som barnet berättar. När barnets saga läses i en grupp delar barnet med sig av sin kultur och sina tankar och får också ta del av de övriga barnens kultur och tankar. Vid sagoteringen upplever barnet att dess tankar uppskattas. Med sagorna och berättelserna som utgångspunkt kan man göra bl.a. bilder och musikstycken. Vid sagoteringen lär man sig att lyssna på, att ta hänsyn till och att uppskatta varandra. Barnets sätt att tänka, uppleva och se världen blir synligt för fostraren genom barnens egna sagor. Sagorna är betydelsefulla och viktiga också för de andra barnen i gruppen. Barnets eget språk och egen humor förstärker barnens växelverkan, gemenskap, delaktighet och barnkulturen. Ord och berättelser som finns framsatta i inlärningsmiljön sporrar barnet att undersöka språkets skrivna form. Syftet är att få barnet att fundera på språket och att utöver språkets betydelse också fästa vikt vid dess form, varvid man stöder barnets förmåga att lära sig läsa och skriva. 3.5 Glädjen att lära sig Barnet är intresserat av sin omgivning och undersöker, leker och söker kunskap aktivt. Inlärningen är en helhetsinriktad process för barnet. I den har var och en ett personligt sätt och en egen tid att ta till sig det nya. 21
Barnet övar och lär sig olika färdigheter genom att upprepa, leka och experimentera. Glädjen att lära sig består av upptäckter, aha-upplevelser och förundran. Barnet får med alla sina sinnen undersöka och utforska fenomen som väcker hans/hennes intresse. I en accepterande miljö där dialog ofta förekommer får barnet en positiv bild av sig självt i inlärningsprocessen. Att dela barnets inlärningserfarenheter med vårdnadshavarna är viktigt för att befästa barnets positiva inlärningserfarenheter. Målet är att skapa en positiv attityd till nya erfarenheter, eftersom glädjen att lära sig och att lyckas ger barnet en positiv bild av lärandet och av sig själv i inlärningsprocessen. 3.6 Innehållsmässiga inriktningar Undervisningen och inlärningen i småbarnsfostran baserar sig på helheter. Dessa helheter bildas utifrån barnets intressen och fostrarens uppgift är att se till att målen för de innehållsmässiga inriktningarna uppnås. Med en inriktning som ett begrepp vill man understryka att syftet inte är att barnet studerar innehållet i vissa läroämnen. Barnet vägleds i de olika inriktningarna så att det så småningom tillägnar sig sådana medel och färdigheter som hjälper det att börja begrunda, förstå och uppleva omvärldens mångfasetterade fenomen. (Grunderna för planen för småbarnsfostran 2005, 32) Språket är ett medel för kommunikation och växelverkan inom alla inriktningar. Därför är det ytterst viktigt att fostrarna i alla vård-, fostrings- och undervisningsanknutna situationer använder ett så gott och exakt språk som möjligt och att barnen får bekanta sig med nya begrepp. (Grunderna för planen för småbarnsfostran 2005, 32-33) 3.6.1 Matematisk inriktning Barnet jämför, bygger, mäter och klassificerar naturligt olika saker. I leken möter barnet matematiska problem. Spel och lekar stöder utvecklingen av förmågan att dra logiska slutsatser och tänka logiskt. Barnet ska uppmuntras att göra matematiska undersökningar, att komma fram med dem och motivera sina egna lösningar. Målet är att skapa en positiv attityd till matematik. Fostrarens uppgift är att skapa och lägga märke till olika situationer där barnet undersöker och förundrar sig över olika fenomen, där matematiska problem förekommer och kan konkretiseras. Vardagliga situationer så som matsituationer, påoch avklädning och utevistelse är förträffliga situationer där man kan räkna, klassificera och introducera begrepp. Barnet ska också ha tillgång till olika slags klossar, spel, 22
pysselmaterial, naturmaterial osv. Fostraren kan också berika leken genom att komma med matematiska utmaningar. 3.6.2 Naturvetenskaplig inriktning I naturen blir barnet bekant med olika fenomen såsom växter, djur, årstider, väder osv. Utflykter i närmiljön erbjuder barnet upplevelser och erfarenheter, genom vilka barnet får ett eget förhållande till naturen. Det är viktigt att det på utflykterna finns tid att njuta av den mångsidiga naturen: dofter, färger, ljud, smaker och naturens skönhet under de olika årstiderna samt glädjen att röra på sig. Målet är att skapa ett aktivt, positivt, intresserat och högaktningsfullt förhållande till naturen. Observationer, experiment, utforskning och upplevelser ger information om naturen och ökar förmågan att dra slutsatser av olika fenomen. När barnet får ett positivt förhållande till naturen får barnet ofta också viljan att skydda naturen. Naturfenomen, växter och djur och deras egenskaper och skillnader erbjuder utmärkta undersökningsobjekt utgående från barnets egna erfarenheter och konkreta upplevelser. I en miljö där diskussion, samspel och förundran uppskattas, och där det finns utrymme för fantasi är det roligt att upptäcka och lära sig nya saker. 3.6.3 Historisk-samhällelig inriktning Barnets tidsperspektiv hänger ofta samman med mycket konkreta saker. Tillsammans med yngre barn bekantar men sig med historian och samhället på ett konkret sätt, t.ex. med hjälp av fotografier, den egna familjen, den närmaste kretsen samt historia som är nära i tid och rum. Tillsammans med barnen bygger man inom den historisk-samhälleliga inriktningen upp en bild av det förgångna liksom av nutiden. Det sker med hjälp av föremål och dokument. Objekt och sevärdheter i närmiljön och i hembygden presenteras i ett nytt tidsperspektiv och får nya betydelser. Också äldre personer, barnens vårdnadshavare och barnen själva anlägger eventuellt ett synsätt på svunna tider och bidra med brobyggande verksamhet till fenomen och händelser i nutid.( Grunderna för planen för småbarnsfostran 2005, 33) Miljö och kultur undersöks i samband med olika teman och utflykter. När man jämför de historiska förhållandena med de nuvarande öppnas bl.a. en möjlighet att studera hur dagens samhälle fungerar. 3.6.4 Estetisk inriktning Den estetiska inriktningen är omfattande och mångfasetterad. Att observera, lyssna, uppleva och skapa gör en människa delaktig av den estetiska inriktningen, som också bygger på fantasi och intuition. Barnen bildar sig en uppfattning om skönhet, harmoni, melodi, rytm, stil, spänning och glädje men också om deras motsatser. Barnets värderingar, inställning och synsätt börjar formas. Identifikation är en viktig process 23
inom inriktningen med tanke på det stöd som den erbjuder var och en i processen att växa som människa och att tillägna sig medmänsklighet. (Grunderna för planen för småbarnsfostran 2005, 34). Konstupplevelser är en betydande del av barnets emotionella, färdighets- och kunskapsutveckling. Konstfostran erbjuder barnen möjlighet att få erfarenheter av att lyckas, lära sig om sig själv och hitta nya sätt att uttrycka sig själva. I dagvården har barnet möjlighet att uttrycka sig mångsidigt och kreativt. Barnets verksamhets- och inlärningsmiljö ska vara trygg, uppmuntrande och överraskande så att den berikar barnets fantasi och uppmuntrar till kreativitet. Konst- och kulturfostran hjälper till att stärka barnets kulturella identitet. Den estetiska inriktningen omfattar målen och innehållen inom motion, dans, musik, litteratur, bildkonst och slöjd samt teater och drama. Barnet producerar sin kultur vilket ökar barnets aktivitet och delaktighet. Barnet måste få återkalla sina erfarenheter och bearbeta dem på olika sätt t.ex. genom att få möjlighet att dramatisera, skulptera och skapa konst. Naturen i Kyrkslätt är en betydande och rik del av barnets uppväxtmiljö. Naturen är också en inspirationskälla, inlärningsmiljö och ett forskningslaboratorium. Naturupplevelser bygger upp barnens psykiska välbefinnande och berikar känslolivet. Det är viktigt att barnet utöver aktiviteterna får erfarenheter av tystnad, koncentration och arbetsro. Genom att forma och inreda inlärningsmiljön, t.ex. med färg- och materialval och med hjälp av placering av möbler, skapar man ro och tydlighet i dagvården. 3.6.5 Etisk inriktning Småbarnsfostran i Kyrkslätt främjar respekt för den andra, jämlikhet och accepterande av olikheter. Barnens vardag består av situationer och händelser i vilka fostraren handleder barnet i att begrunda etiska frågor. Fostrarna verkar enligt yrkesetiken och är en förebild för barnen. Fostrarna skapar en trygg, uppmuntrande och accepterande atmosfär där man begrundar och granskar vad som är rätt och fel, bra och dåligt, sanningsenligt och lögnaktigt, rättvisa, jämlikhet och aktning med beaktande av barnets ålders- och utvecklingsstadium. 24
När barnet börjar i dagvården och barnets individuella plan för småbarnsfostran utarbetas, diskuterar fostrarna familjens värderingar tillsammans med vårdnadshavarna i enlighet med principerna om fostringsgemenskap. 3.6.6 Religions- och åskådningsanknuten inriktning Barnet har rätt att uppleva religion och andlighet samt att sätta sig in i den egna religionens och åskådningens tradition, seder och bruk. Fostraren bekantar sig med sederna i barnets egen religion och åskådning. Barnet ges möjlighet att i stillhet förundra sig och begrunda, fråga och få förklaringar. Alla barn kan delta i religionsfostran, eftersom den inte är bunden till en viss övertygelse. Dagvården har till uppgift att ge religiös allmänbildning och fostringspersonalen har ansvar för religionsfostran inom dagvården. Fostraren bekantar sig med varje familjs religiösa åskådning redan vid inledningsdiskussionerna vid dagvårdsstarten. Vid dem diskuterar fostraren med vårdnadshavarna om religionsfostran inom dagvården samt kommer överens om barnets deltagande i olika evenemang som ordnas av Kyrkslätts svenska församling. Religionsfostran inom dagvården är också överföring av kulturarv från en generation till en annan och introduktion i den egna religionens seder, traditioner och innehåll. Stämning, estetik, föremål, symboler, bilder, musik och konst erbjuder barnet mångsidiga upplever. Genom kyrkopedagogiken bekantar man sig med den byggda miljön i Kyrkslätt: kyrkor och begravningsplatser. I dagvården firas högtider som anknyter till olika kultur- och religionstraditioner. Utgående från barnens personliga erfarenheter diskuterar man olika slags familjehögtider: dop, konfirmation, bröllop och begravning. Barnens egna upplevelser och diskussion tillsammans med andra barn och vuxna är de viktigaste sätten att genomföra religionsfostran inom dagvården. 3.6.7 Mediefostran Media är en stor del av barnets vardag redan inom småbarnsfostran. Fostraren beaktar de möjligheter som teknologin erbjuder och följa barnens mediekultur. Inom småbarnsfostran är utgångspunkten för mediefostran barnets ålder och det individuella 25
utvecklingsstadiet. Målet för mediefostran är att utgående från trygga medieinnehåll utveckla barnets förståelse för mediekulturen och stärka barnets mediefärdigheter så att barnet småningom kan utnyttja media för att fylla sina behov av kunskap och färdigheter och sina sociala behov, samt att främja barnets förmåga att hantera media ansvarsfullt med beaktande för sitt eget och andras välbefinnande. 26
4. BARN MED OLIKA SPRÅK- OCH KULTURBAKGRUND Med barn med olika språk- och kulturbakgrund avses samer, romer, barn med invandrarbakgrund och barn som kommunicerar på teckenspråk. Idag talar man om kulturell mångfald och med detta avses både den mångfald som de traditionella minoriteterna för med sig samt den etniska och kulturella mångfald som skapas genom invandring. En viktig uppgift för småbarnsfostran är det sociala välbefinnandet hos barnet med invandrarbakgrund samt integrationen av honom/henne i samhället, språket och kulturen. Mångkulturella samarbetsfärdigheter och god kulturförståelse har blivit en allt viktigare del av personalens yrkeskunskap. 4.1 Tjänster för barn med olika kulturbakgrund Småbarnsfostran genomförs utgående från barnets och familjens behov. Enligt närdaghemsprincipen ordnas i mån av möjlighet en dagvårdsplats i närheten av hemmet. Barnets modersmål och kulturbakgrund beaktas och vid behov tryggas t.ex. möjligheten till tolkservice. När ett barn från ett flerspråkigt eller mångkulturellt hem inleder dagvården kartläggs behovet av en tolk redan i samband med de första träffarna. En tolk behövs om dagvårdspersonalen (bl.a. barnets kommande egenvårdare) och vårdnadshavarna inte har ett gemensamt språk. I dagvården kan en tolk användas när dagvården inleds, då barnets individuella plan för småbarnsfostran och då planen för barnets lärande inom förskoleundervisningen utarbetas samt då personalen eller vårdnadshavarna behöver en tolk. 4.2 Fostringsgemenskap i den mångkulturella småbarnsfostran Barn skall ha möjlighet att växa upp i ett mångkulturellt samhälle så att de blir medlemmar i sin egen kulturkrets och i det finländska samhället. Den kommunala dagvården utgår från de mål och principer som förespråkas i den finländska småbarnsfostran. Utgångspunkten är ett samarbete mellan hemmet och daghemmet och baserar sig på ömsesidigt förtroende och ömsesidig respekt där man förstår och stöder barnet och dess familj, deras värderingar och religion. I bemötandet av vårdnadshavarna spelar personalens sensitivitet och lyhördhet och personalens kunskap om kultur och historia 27