Konjunkturbarometern fo r den statliga sektorn Medlemmarnas makroekonomiska förutsättningar, ekonomi och kompetensförsörjning en uppdaterad prognos för år 216 Arbetsgivarverket
Dnr 216/273
Förord Barometerenkäten för den statliga sektorn genomförs av Konjunkturinstitutet på uppdrag av Arbetsgivarverket. Syftet är att ge snabb och framåtblickande information om kompetensförsörjningen och den ekonomiska situationen hos Arbetsgivarverkets medlemmar. För att kunna sätta barometerundersökningens resultat i relation till hur omvärlden utvecklas ges en beskrivning av den makroekonomiska utvecklingen och statsförvaltningens ekonomiska förutsättningar. Enkäten genomförs två gånger per år, en gång på våren och en gång på hösten. På hösten bedömer medlemmarna utvecklingen för kommande år i förhållande till innevarande år avseende kompetensförsörjning och ekonomi. Samtidigt stämmer man av läget under innevarande år i förhållande till föregående år. Under våren revideras prognosen och föregående års utfall presenteras. Arbetsgivarverkets medlemmar på det statliga avtalsområdet sysselsätter ca 5,6 procent av samtliga anställda i Sverige.* Svaren vägs samman utifrån antalet anställda vid respektive medlem. Eftersom antalet anställda kan variera från drygt 28 ner till ett fåtal anställda hos vissa medlemmar behöver svaren viktas för att ge en rättvis bild av utvecklingen. En medlem med många anställda får alltså större genomslag. Undersökningen genomfördes under april och maj år 216. Tillfrågade i undersökningen är Arbetsgivarverkets medlemmar. I vårens undersökning svarade 79 procent av medlemmarna, vilket representerar 89 procent av de anställda hos Arbetsgivarverkets medlemmar. Observera att undersökningen bland medlemmarna gjordes i april, det vill säga långt innan folkomröstningen om ett brittiskt EU-medlemskap genomfördes. Rapporten är författad av utredare Matti Särngren och chefsekonom Roger Vilhelmsson. Stockholm i juli 216 Eva Liedström Adler Generaldirektör *Se SCB (215), Kortperiodisk sysselsättningsstatistik. 1:a kvartalet 216, Statistiska meddelanden AM 63 SM 162. 2
Sammanfattning Makroekonomiska förutsättningar Den globala återhämtningen är fortfarande svag och osäkerheten kring vilka konsekvenser Storbritanniens EU-utträde kommer få är stor. I Sverige råder för närvarade högkonjunktur och tillväxten är starkare än i de flesta andra länder. Trots att flyktingströmmen till Sverige har minskat så ökar de offentliga utgifterna för integrationen av de nyanlända under och efter asylprocessen. Den starka tillväxten och skattehöjningar har dock gjort att Sverige för första gången på mycket länge får ett tillfälligt budgetöverskott i år. Enligt de flesta prognoser dämpas dock konjunkturen nästa år. Svensk arbetsmarknad utvecklas mycket starkt men det finns stora matchningsproblem som manifesteras i en svårlöst tudelning och stor arbetskraftsbrist. Det finns en rad stora utmaningar att ta i tu med om arbetsmarknaden ska fungera bättre. Integrationen på arbetsmarknaden av de nyanlända måste fungera i den kommande lågkonjunkturen och det finns stora behov av utbildningsreformer och fler bostäder. Den starka utvecklingen på arbetsmarknaden gör dock att löneökningarna väntas ta fart. Avtalsrörelsen har så här långt inneburit relativt låga avtalsmässiga löneökningar men den starka efterfrågan och bristen på arbetskraft väntas leda till en hög löneglidning. Inflationen väntas stiga de närmaste åren men Riksbanken räknar inte med att höja reporäntan i år. Den statliga pris- och löneomräkningen av anslag blir låg under år 217 men väntas öka något under år 218. Myndigheternas ekonomi Jämfört med år 214 var det år 215 en större andel medlemmar som anslagssparade. En förklaring till att anslagssparandet ökade under år 215 kan vara att de tillskott som kommit med den extra ändringsbudgeten i höstas inte hunnit förbrukas under budgetåret. Medlemmarna är något mer pessimistiska i prognosen för år 216. Det i sin tur gör att medlemmarna tror på ett större resursutnyttjande och mindre anslagssparande för år 216. Prognosen för år 216 blir då ett lägre nettotal. Nära hälften av medlemmarna, 46 procent hade en större budgetomslutning år 215 än år 214. Den andelen var dock ännu större året innan och nettotalet minskade därför mellan år 214 och 215. Hos 59 procent av medlemmarna väntas en ökning av budgetomslutningen under år 216. Denna nivå är en av högsta sedan år 21, samtidigt som nivån år 215 var den lägsta sedan år 25. Ett ökat flyktingmottagande, ökade satsningar i försvar, infrastruktur samt forskning och utveckling har gjort att den statliga konsumtionen och verksamheten väntas öka år 216. Ett antal medlemmar fick mycket mer att göra under slutet av år 215 och det ser ut att fortsätta vara ett högt tryck på de statliga verksamheterna under de närmaste åren. Mycket talar därför för att de statliga myndigheternas budgetomslutning blir än större i år. Myndigheternas kompetensförsörjning Resultatet av vårens konjunkturbarometer visar att bristen på lämpliga sökanden bland Arbetsgivarverkets medlemmar är fortsatt hög, även om den minskat sedan hösten. Bristtalet uppgår nu till 43 procent, en liten minskning med tre procentenheter jämfört med motsvarande period år 215. I höstens undersökning var bristtalet 57 procent. Även fortsättningsvis är det framför allt bland högutbildade bristen är mest framträdande. Med tanke på att staten har kunskapsintensiva verksamheter och en mycket hög andel högutbildade så är de inte särskilt konstigt att vårens konjunkturbarometer visar att bristen på lämpliga sökanden bland Arbetsgivarverkets medlemmar fortsatt är på en relativt hög nivå. 3
Störst brist återfinns fortfarande inom IT-verksamhet där andelen som upplevt brist fortsätter att öka. Det är 54 procent av de medlemmar som anger att de haft brist på lämpliga sökanden, som haft brist inom IT-verksamhet. Därutöver finns bristen främst inom FoU, utbildning och forskning, där nu 4 procent uppger att brist finns. Brist förekommer även inom Juridiskt och allmänt utredningsarbete. Att bristen på lämpliga sökanden fortsatt är stor inom IT-verksamhet är oroande eftersom digitaliseringen och effektiviseringen av den statliga sektorn är nära knuten till den här personalgruppen. Resultaten visar däremot att andelen medlemmar vars verksamhet tycks ha påverkats i större utsträckning minskar. Svårigheten att anställa får sannolikt också konsekvenser för övertalighet och uppsägningar. Undersökningen visar på en minskning till 26 procent av medlemmarna som har sagt upp personal det senaste halvåret. Även andelen medlemmar som väntar sig övertalighet under det kommande året har också minskat och ligger på samma nivå som under motsvarande period 215, 23 procent. Prognosen för antalet sysselsatta det kommande halvåret 216 visar att de flesta av medlemmarna tror på ett oförändrat antal sysselsatta. Andelen medlemmar som upplever en svårighet att behålla personal har ökat kraftigt och uppgår till 42 procent. I alla tidigare undersökningar har andelen hittills legat på mellan tio och 17 procent. Historiskt sett ökar rörligheten på arbetsmarknaden under en högkonjunktur, ett samband som också framgår av höstens konjunkturbarometer. En faktor som påverkat rörligheten inom staten är sannolikt ett ökat arbetskraftsbehov hos myndigheter som på olika sätt arbetar med migration och integration, exempelvis Migrationsverket. Detta visar sig också i barometerresultaten för personalomsättningen under år 215, då nettotalet ökat till en nivå som det inte varit på sedan högkonjunkturen sedan finanskrisen år 27. Svårigheter att behålla personal gäller främst inom arbetsområdet Juridiskt och allmänt utredningsarbete, där andelen medlemmar som uppger svårigheter att behålla personal uppgår till 64 procent. En tuffare konkurrens om arbetskraft gör det dock mer angeläget för de statliga arbetsgivarna att vissa hur attraktiva de statliga jobben är. Uppsägningar av chefer har förekommit i liten utsträckning det senaste halvåret samtidigt som det inte heller förekommer övertalighet när det gäller chefer det kommande året. När det gäller medlemmarnas svårighet att behålla chefer, så har endast ett fåtal medlemmar, då endast inom Utbildning, angett att det är svårt att behålla cheferna. I undersökningen uppger 24 procent av medlemmarna att de haft omfattande pensionsavgångar, en lika stor andel som under hösten 215. Effekterna av pensionsavgångarna har dock ökat det senaste halvåret. Bland de medlemmar som haft omfattande pensionsavgångar anser en majoritet av dem att kompetensförsörjningen påverkats negativt, främst inom Försvar, Näringslivsfrågor inkl. miljöskydd, bostadsförsörjning och samhällsutveckling samt Utbildning. 4
Innehåll Förord 2 Sammanfattning 3 Makroekonomiska förutsättningar 7 Internationell konjunktur 7 Fortsatt svag global tillväxt 7 "Lågtillväxtfälla" 7 Svensk konjunktur 7 Stark svensk tillväxt 7 Det råder nu officiellt högkonjunktur i Sverige 8 Konjunkturen dämpas nästa år 8 Tillfälligt budgetöverskott i år 9 Arbetsmarknad 9 Svensk arbetsmarknad utvecklas mycket starkt 9 Prognos visar på en fortsatt god utveckling av sysselsättning och arbetslöshet 9 men arbetsmarknaden har stora matchningsproblem som manifesteras i en svårlöst tudelning och en stor arbetskraftsbrist 9 Tre stora utmaningar på arbetsmarknaden 1 Lönebildning 11 De nominella löneökningarna var låga men reallöneökningen var hög 11 Avtalsrörelsen 216 och industrins normerande roll 12 Löneökningarna växlar upp de kommande åren 12 Inflation och räntor 12 Svag inflation under år 215 12 Oljepriset har stigit och bidrar inte längre så mycket till en svag inflation 12 Riksbanken tror på stigande inflation men avvaktar med att höja reporäntan 12 Myndigheternas pris- och löneomräkning 13 Barometerresultat 15 Ekonomi 15 Anslag och verksamhetens resultat 15 Budgetomslutning 16 Kompetensförsörjning 17 Pensionsavgångar 18 Påverkas kompetensförsörjningen av pensionsavgångarna? 18 Sysselsättning 19 Personalomsättning 19 Övertidsuttag 19 Brist på lämpliga sökanden 2 Uppsägningar och övertalighet 21 Påverkas verksamheten av bristen på arbetskraft? 21 Har verksamheten svårt att behålla personal? 22 Kompetensförsörjningsläget för chefer i staten 22 Utvecklingen i olika verksamhetsinriktningar 23 Allmän offentlig förvaltning 23 Försvar 24 Samhällsskydd och rättsskipning 25 Näringslivsfrågor inkl. miljöskydd, bostadsförsörjning och samhällsutveckling 26 Kultur, fritidsverksamhet och religion 27 Utbildning 27 Socialt skydd inklusive hälso- och sjukvård 28
Bilagor 3 Bilaga 1. Enkätsvar, staten totalt 3 Bilaga 2. Medlemmarna efter verksamhetsinriktning och antal anställda 31 Bilaga 3. Medlemsförändringar 34 Figur- och tabellförteckning Tabell 1. Försörjningsbalans, årlig procentuell förändring 8 Figur 1. BNP-gap 8 Figur 2. Nyanmälda lediga platser 9 Figur 3. Förändring av antal sysselsatta 16-64 år och sysselsättningsgrad 1 Figur 4. Bostadsbyggande och befolkningsförändringar i tusental 11 Figur 5. Nominell lön och reallön 11 Figur 6. KPI, KPIF och KPIF exklusive energi 12 Tabell 2. Pris- och löneuppräkning för anslagsår 217 13 Figur 7. Utveckling och prognos av löneomräkningstalet 14 Figur 8. Anslagssparande, balans eller utnyttjande av anslagskredit (utfall för åren 1997-215 och prognos för år 216) 16 Figur 9. Medlemmarnas totala budgetomslutning i reala termer jämfört med föregående år. Större, oförändrad eller mindre (utfall för åren 1997-215 och prognos för år 216) 17 Figur 1. Har medlemmarna haft omfattande pensionsavgångar, per verksamhetsinriktning? 18 Figur 11. Hur har kompetensförsörjningen påverkats hos medlemmar med omfattande pensionsavgångar? 18 Figur 12. Antal årsarbetskrafter jämfört med föregående år. Fler, oförändrat eller färre (utfall för åren 1997-215 och prognos för år 216) 19 Figur 13. Personalomsättningen jämfört med föregående år. Större, oförändrad eller mindre (utfall för åren 1997-215 och prognos för år 216) 19 Figur 14. Övertidsuttag (den del som kompenseras i pengar) jämfört med föregående år. Större, oförändrat eller mindre (utfall för åren 1997-215 och prognos för år 216) 2 Figur 15. Arbetskraftsbrist, uppsägning och förväntad övertalighet 2 Figur 16. Hur har brist på lämpliga sökanden påverkat medlemmarnas verksamhet? 21 Figur 17. Brist, uppsägningar, övertalighet samt svårighet att behålla personal inom Allmän offentlig förvaltning 24 Figur 18. Brist, uppsägningar, övertalighet samt svårighet att behålla personal inom Försvar 25 Figur 19. Brist, uppsägningar, övertalighet samt svårighet att behålla personal inom Samhällsskydd och rättsskipning 25 Figur 2. Brist, uppsägningar, övertalighet samt svårighet att behålla personal inom Näringslivsfrågor inkl. miljöskydd, bostadsförsörjning och samhällsutveckling 26 Figur 21. Brist, uppsägningar, övertalighet samt svårighet att behålla personal inom Kultur, fritidsverksamhet och religion 27 Figur 22. Brist, uppsägningar, övertalighet samt svårighet att behålla personal inom Utbildning 28 Figur 23. Brist, uppsägningar, övertalighet samt svårighet att behålla personal inom Socialt skydd inkl. hälso- och sjukvård 29 Tabell 3. Utfall och prognos för staten totalt i barometerundersökningen våren 216 3 Tabell 4. Medlemmar efter antal anställda med månadslön och verksamhetsinriktning 31
Makroekonomiska förutsättningar Internationell konjunktur Fortsatt svag global tillväxt Den globala återhämtningen efter finanskrisen går fortfarande trögt. Sammantaget är tillväxtutsikterna sämre än de var för ett år sedan. Enligt OECD:s juniprognos väntas global BNP-tillväxt hamna på 3, procent i år, för att blygsamt öka till 3,3 procent år 217 1. Det innebär en nedrevidering av höstens prognos med,3 procentenheter för både 216 och 217. Det är framför allt de så kallade tillväxtekonomierna som tappat fart. Den kinesiska ekonomins nedväxling har påverkat världshandeln vilket drabbat råvaruproducerande länder i Asien och Sydamerika hårt. I Kina har den värsta hårdlandningen undvikits genom nya stimulanser och en mycket riskfylld kreditexpansion. BNP väntas växa med 6,5 respektive 6,2 procent i år och nästa år. I andra stora råvaruproducerande tillväxtekonomier som Brasilien och Ryssland råder nu svår recession. I de flesta OECD-länder går återhämtningen långsamt och en svag utveckling av löner, investeringar och tillväxt hålls uppe av en mycket expansiv penningpolitik. Även i Europa och USA har en utebliven internationell efterfrågan blivit ett problem för återhämtningen. I Europa råder dessutom en stor osäkerhet kring den framtida utvecklingen av flyktingströmmarna och vilka konsekvenser ett Brexit, det vill säga Storbritanniens eventuella utträde ur EU, kommer att få. Tillväxten i USA väntas enligt OECD bli 1,8 procent i år och 2,2 procent år 217. OECD:s prognos för euroområdet är 1,6 procent år 216 och 1,8 procent år 217. "Lågtillväxtfälla" Nuvarande tillväxttakt är lägre än den genomsnittliga globala tillväxt på cirka 4 procent som observerades från 1995 fram till finanskrisen år 28. OECD menar att finanskrisen utlöst en "lågtillväxtfälla" som resulterat i en utdragen period av låg tillväxt. En spiral av låg tillväxt leder till svag efterfrågan som i sin tur försämrar den potentiella framtida tillväxten. Global osäkerhet, avsaknad av strukturella reformer i vissa länder och en allt för svag efterfrågan både på hemmamarknad och globalt har gjort att incitamenten att investera är små. Det blir en ond cirkel där färre investeringar urholkar kapitalstocken och försämrar produktiviteten. Vidare menar OECD att stigande inkomstskillnader, där individer i de högre inkomstpercentilerna använder en mindre andel av en allt större inkomst till konsumtion, samt en dämpad global löneutveckling hämmar konsumtionstillväxten. Matchningsproblem på arbetsmarknaden och kreditproblem håller kvar arbetskraft och kapital i lågproduktiva företag. En svag utrikeshandel minskar överföringen av idéer och kunskap vilket försämrar produktivitetstillväxten. Detta leder till sämre potentiell produktion, avkastning, investeringstillväxt och handel. Svensk konjunktur Stark svensk tillväxt Svensk ekonomi och tillväxt är för närvarande bland de starkaste i världen. Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) växte BNP med 4,2 procent under det första kvartalet år 216 jämfört med samma kvartal år 215 2. Jämförs istället det första kvartalet med det fjärde kvartalet 215 så har BNP ökat med,5 procent. Precis som tidigare drivs tillväxten främst av ökad hushållskonsumtion och bygginvesteringar. En anledning till den starka inhemska efterfrågan är en expansiv penningpolitik där låga räntor stimulerar konsumtion och investeringar. Utrikeshandelns bidrag till BNP minskade dock då tjänsteexporten försämrades under det första kvartalet. Dessutom har en stark krona bidragit till en ökad hushållskonsumtion som förstärkt importen och gjort att nettoexporten inte bidragit till BNP. 1 Se OECD (216), OECD Economic Outlook, juni 216. 7 2 SCB (216), BNP kvartal beräkningar av det första kvartalet 216, maj 216.
Det råder nu officiellt högkonjunktur i Sverige De flesta ekonomer menar att Sverige nu är inne i en högkonjunktur. För att bedöma om ekonomin befinner sig i en hög- eller lågkonjunktur studeras olika mått på resursutnyttjandet i ekonomin. Det kanske vanligaste av dessa mått är det så kallade BNP-gapet 3. Sedan finanskrisen har BNP-gapet varit negativt och tillväxten i ekonomin har understigit vad som är potentiellt möjligt om resurserna används normalt. Det betyder att ekonomin befunnit sig i lågkonjunktur med gott om lediga resurser. I ett sådant läge kan företagen växa utan att det leder till att priser och löner ökar snabbt. Figur 1. BNP-gap 6, 4, 2,, -2, -4, -6, -8, 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 214 215 216 217 Anmärkning: Faktiskt BNP som andel av potentiell BNP Källa: Konjunkturinstitutet De senaste åren har dock produktionen i både offentlig sektor och i näringslivet ökat. Ekonomin har befunnit sig i en konjunkturuppgång där befintliga resurser utnyttjats allt mer och där BNP-gapet sakta slutits. Konjunkturinstitutets (KI) konfidensindikatorer för näringslivet visar på ett högre efterfrågeläge än normalt i alla branscher 4. Hjulen har snurrat allt snabbare vilket också bekräftats av det så kallade inköpschefsindex för industrin och tjänstesektorn som de senaste månaderna stigit till nivåer som indikerar att ekonomin är inne i en högkonjunktur 5. KI gör bedömningen att BNP-gapet återigen blir positivt under 216, vilket i så fall skulle innebära att den faktiska tillväxten är högre än den potentiella 3 BNP-gapet definieras som skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP. 4 Se Konjunkturinstitutet (216), Konjunkturbarometern, juni 216. 5 Varje månad inhämtas statistik från över 2 inköpschefer i den privata sektorn om orderingång, affärsvolym, sysselsättning och leverantörernas leveranstider. Se inköpschefsindex för industrin och tjänstesektorn i december. 8 tillväxten och Sverige nu officiellt är inne i en högkonjunktur och att ekonomin riskerar att bli överhettad. Konjunkturen dämpas nästa år I KI:s prognos 6 från juni 216 väntas BNPtillväxten bli fortsatt hög i år för att sedan dämpas under nästa år. Enlig prognosen ökar BNP med 3,6 procent i år och med 2,1 procent år 217. Det är den inhemska efterfrågan som även fortsättningsvis driver tillväxten de kommande åren. Hushållen är fortsatt positiva till sin egen ekonomi enligt KI:s barometer. Reala disponibla inkomster väntas fortsatt öka samtidigt som utvecklingen på arbetsmarknaden är fortsatt god. Det gör att hushållens konsumtion fortsätter att vara relativt hög. Nästa år väntas dock hushållens konsumtion minska något. Fallande börskurser, högre skatter och måttliga löneökningar gör att hushållens konsumtion inte väntas öka lika snabbt. Tabell 1. Försörjningsbalans, årlig procentuell förändring 215 216 217 BNP 4,2 3,6 2,1 Hushållens konsumtion 2,7 2,9 2,2 Offentlig konsumtion 2,6 3,6 2, - varav statlig 2,5 2,6,6 konsumtion - varav kommunal 2,6 4, 2,6 konsumtion Investeringar* 7, 6,3 2,9 Lager,2,1 -,1 Import 5,4 4,4 3,9 Export 5,9 3,4 3,6 Anmärkning: *Fasta bruttoinvesteringar Källa: SCB och Konjunkturinstitutet Vidare pekar KI:s prognos på en snabb ökning i offentlig konsumtion. Förutom de satsningar som regeringen gjort i höstbudgeten så ökar utgifterna inom socialförsäkring, migration och integration. År 217 väntas ökningen av den statliga konsumtionen bromsa in. Även den kommunala konsumtionen växlar ned men de permanenta statsbidragen på 1 miljarder kronor per år håller uppe nivån på de kommunala utgiftsökningarna något. Befolkningen fortsätter att öka vilket gör att kommande behov av bostadsinvesteringar fortsätter att bidra till BNP-tillväxten. I år gör staten stora investeringar i vägar och järnvägar, kommunerna och landstingen investerar i nya skolor och sjukhus. Brist på tomter och arbetskraft gör dock 6 Se Konjunkturinstitutet (216), Konjunkturläget, juni 216.
att bostadsinvesteringarna inte ökar lika snabbt under år 217. I slutet av år 215 förbättrades exporten och växte snabbare än importen vilket bidrog positivt till BNP. Sedan kronan stärktes i början av året har dock exporten försämrats och väntas öka i en långsammare takt än importen under år 216 och år 217. Det innebär att utrikeshandeln väntas bidra negativt till BNP i år. Tillfälligt budgetöverskott i år Enligt Ekonomistyrningsverkets juniprognos 7 så blir det offentliga finansiella sparandet 3 miljarder kronor i år. Det är första gången sedan år 29 som Sverige har ett överskott. Nästa år väntas Sverige återigen få ett underskott i finanserna. Regeringens skattehöjningar och den starka tillväxten har gjort att skatteintäkterna ökat snabbt. Nästa år väntas intäkterna öka långsammare till följd av att tillväxten bromsar in. Även utgifterna väntas öka mycket i år och nästa år. Trots att antalet asylsökande minskat i år så stiger utgifterna för migration och integration medan det framför allt är de permanent höjda statsbidragen till kommunerna som får utgifterna att öka under år 217. Enligt ESV väntas regeringen klara utgiftstaket de kommande åren även om marginalen till taket blir litet år 217. Arbetsmarknad Svensk arbetsmarknad utvecklas mycket starkt Den starka tillväxten har resulterat i en allt starkare arbetsmarknad. Efterfrågan på arbetskraft är ovanligt hög. Arbetsförmedlingens statistik över nya lediga platser har det senaste kvartalet slagit rekord. Även antal kvarstående lediga platser är för närvarande rekordhögt. Många arbetsgivare har svårt att rekrytera och bristen på vissa yrkesutbildade och framför allt högskoleutbildad arbetskraft är hög. Högst är bristen inom kommuner och landsting, men även inom tjänstesektorn är bristen stor. Almegas tjänsteindikator visar att produktionstillväxten inom tjänstesektorn bromsat in till följd av bland annat hög personalbrist inom de kunskapsintensiva branscherna 8. Det starka arbetsmarknadsläget återspeglas också i SCB:s arbetskraftsundersökning 9 som visar att både den säsongsrensade arbetskraften och 7 Ekonomistyrningsverket (216), Prognos Statens budget och de offentliga finanserna, juni 216. 8 Almega (216), Tjänsteproduktionen hålls tillbaka, Almegas tjänsteindikator Q2 216. 9 Se SCB (216), Arbetskraftsundersökningarna, juni 216. 9 sysselsättningen ökar betydligt. Arbetslösheten fortsätter att sjunka och var i maj 216 nere på 7, procent. Figur 2. Nyanmälda lediga platser 12 1 8 6 4 2 1992 1994 1996 1998 2 22 24 26 28 21 212 214 216 Anmärkning: Platser med över 1 dagars varaktighet. Säsongsrensade trendvärden. Källa: Arbetsförmedlingen Prognos visar på en fortsatt god utveckling av sysselsättning och arbetslöshet Även fortsättningsvis väntas sysselsättningen stiga och arbetslösheten minska. Arbetsförmedlingens prognos fram till år 217 visar att arbetskraften väntas öka med 12 personer, sysselsättningen ökar med 144 och arbetslösheten sjunker till cirka 6,6 procent 1. Enligt prognosen kommer jobben främst inom privat och offentlig tjänstesektor. Hushållens konsumtion driver fram jobb inom till exempel handel, hotell och restaurang och inom kommuner och landsting ökar behoven av personal i skola, vård och omsorg. men arbetsmarknaden har stora matchningsproblem som manifesteras i en svårlöst tudelning och en stor arbetskraftsbrist Antalet inskrivna arbetslösa som har en stark ställning på arbetsmarknaden är nere på den lägsta nivån sedan år 28. Samtidigt ökar de grupper som har en svag ställning på arbetsmarknaden. Hit hör till exempel nyanlända, personer som har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga eller lågutbildade med högst förgymnasial utbildning. Arbetsförmed- 1 Se Arbetsförmedlingen (216), Arbetsmarknadsutsikterna våren 216- prognos för arbetsmarknaden 216-217.
lingens årliga arbetskraftsrapport 11 målar upp en bild av en starkt tudelad arbetsmarknad. De som har en svag ställning utgör nu mer än hälften, 53 procent, av alla arbetslösa. Deras chanser att få jobb har också minskat, enligt rapporten. Samtidigt som denna grupp blir allt större så skriker svensk arbetsmarknad som tidigare påpekats efter arbetskraft. Tre stora utmaningar på arbetsmarknaden För att komma till rätta med matchningsproblematiken så finns det tre stora, delvis överlappande, utmaningar som Sverige står inför. Det blir en utmaning att se till att den framtida integrationen av nyanlända på arbetsmarknaden fungerar, att behovet av utbildningsreformer tillgodoses och att den svåra bostadssituationen löses. Den stora strömmen av nyanlända ger upphov till både möjligheter och utmaningar. Eftersom Sverige har en åldrande befolkning med allt färre i arbetsför ålder så finns stora behov av arbetskraft. Därför ger oss de nyanlända, som i större utsträckning befinner sig i arbetsför ålder, en möjlighet att tillgodose arbetskraftsbehoven. Statistiken visar också att de senaste årens ökning av arbetskraften till stor del består av utrikes födda medan de inrikes födda kontinuerligt minskat som andel av arbetskraften. Utvecklingen på arbetsmarknaden är därför i mångt och mycket beroende av hur det går på arbetsmarknaden för de utrikes födda. Figur 3 visar att av det är de utrikes födda som stått för huvuddelen av de senaste årens sysselsättningsökningar. Även om gapet i sysselsättningsgraden minskar mellan utrikes födda och inrikes födda så är det fortfarande stor skillnad. Utmaningen blir ännu större om istället arbetslösa studeras. Bland inrikes födda har arbetslösheten sjunkit kraftigt och ligger nu på 5,4 procent. Bland utrikes födda har arbetslösheten endast sjunkit marginellt och var i maj 16,9 procent. Med andra ord minskar arbetslösheten i en långsammare takt bland utrikes födda än bland inrikes födda. Trots att den sammanvägda bedömningen är att arbetsmarknadsläget fortsätter att stärkas för utrikes födda, bedöms därför arbetslöshetsgapet mellan inrikes och utrikes födda fortsätta att öka. Den stora utmaningen kommer nästa år då tillväxten bromsar in samtidigt som många av de nyanlända registrerar sig som arbetssökande för första gången. Figur 3. Förändring av antal sysselsatta 16-64 år och sysselsättningsgrad Tusental 125 75 25-25 -75-125 26 27 28 Inrikes födda (vänster axel) 29 Anmärkning: Sysselsättningsgrad definierad som sysselsättningen i förhållande till befolkningen. Källa: SCB 21 Sysselsättningsgrad inrikes födda (höger axel) 211 Vidare finns ett stort behov av utbildningsreformer. Globaliseringen har bidragit till att de mer lågkvalificerade jobben flyttat utomlands. I de flesta länder har digitaliseringen skapat fler både låg- och högkvalificerade jobb medan de mer rutinbaserade jobben i mellanskikten har automatiseras och försvunnit. I Sverige har dock de enklare jobben inte skapats i samma utsträckning och många menar att det beror på att lönenivåerna för de lågkvalificerade jobben i Sverige är mycket högre än i till exempel USA. När arbetstagare i mellanskikten blivit av med sina jobb har de istället börjat konkurrera om de lågkvalificerade jobben vilket resulterat i att de som saknar utbildning blivit utkonkurrerade av individer som nu är överkvalificerade för sina jobb. På svensk arbetsmarknad finns ett stort behov av kvalificerad och utbildad arbetskraft medan de som står utan gymnasieutbildning möter en kärv arbetsmarknad. Utbildningsnivå och sysselsättning uppvisar ett tydligt positivt samband 12. Därför behövs en rad utbildningsreformer för att arbetsgivarna ska hitta den kompetens de söker och kompetensutveckla de som saknar den eftersökta kompetensen. För att göra det krävs både mer långsiktigt riktade reformer för att höja kunskapsnivån i skolan, men också mer kortsik- 212 213 214 Utrikes födda (vänster axel) 215 Procent 85 8 75 7 65 6 55 Sysselsättningsgrad utrikes födda (höger axel) 11 Arbetsförmedlingen (216), Arbetsmarknadsrapport 216. 1 12 Se SCB (216), Befolknings utbildning och sysselsättning 214, Statistiska meddelanden UF 84 SM 161.
tigt snabba reformer för att se till att de som ska ut på arbetsmarknaden har den rätta utbildningen. Det finns många problem i sammanhanget tyvärr visar Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsrapport att arbetsmarknadsutbildningarna inte ger önskad effekt. Här finns förmodligen en del viktiga slutsatser att dra från 199-talets stora volymökningar av arbetsmarknadsutbildningen. På Arbetsförmedlingen pågår ett arbete med att bättre anpassa utbildningarna efter arbetsgivarnas behov och se till att endast arbetssökande som kan dra nytta av utbildningarna deltar. En annan viktig förklaring till matchningsproblematiken på arbetsmarknaden kan hänföras till den nuvarande bostadssituationen. Den stora bristen på bostäder minskar rörligheten på arbetsmarknaden och försämrar kompetensförsörjningen i framför allt stora städer där jobben kan hittas och där det ofta råder stor brist på arbetskraft. Bostadssituationen är också en del av problematiken kring integrationen på arbetsmarknaden och för möjligheten att utbilda sig. Nyanlända hamnar ofta i kommuner där tillgången på bostäder är god men där jobbmöjligheterna är små. Det är också svårt att för individer som vill utbilda sig att finna bostad där det finns utbildningsmöjligheter. Även här behövs reformer för att komma till bukt med de stora problem som finns. Figur 4. Bostadsbyggande och befolkningsförändringar i tusental Befolkningsförändring Påbörjade lägenheter Färdigställda lägenheter Lönebildning De nominella löneökningarna var låga men reallöneökningen var hög Enligt Medlingsinstitutets (MI) senaste konjunkturlönestatistik uppgick löneökningarna i den svenska ekonomin till i genomsnitt 2,8 procent år 214 och 2,4 procent år 215 13. Framför allt var löneglidningen låg under förra året. Den partsgemensamma statistiken på det statliga avtalsområdet visar att löneökningarna var 2,2 respektive 2,3 procent år 214 och år 215. Sedan 1995 har de nominella lönerna ökat med i genomsnitt 3,5 procent per år. Under samma period har KPI stigit med i genomsnitt 1,1 procent per år, vilket ger en genomsnittlig årlig reallönetillväxt på 2,4 procent. De senaste två årens nominella löneökningar får i ett historiskt perspektiv anses vara relativt måttfulla då de legat långt ifrån genomsnittet på 3,5 procent. Eftersom inflationstakten under perioden varit mycket låg eller nära noll blev dock reallöneökningarna under åren 214 och 215 i nivå med det historiska genomsnittet. Figur 5. Nominell lön och reallön 1 8 6 4 Nominell lön Reallön (KPI) 14 2 12 1-2 8-4 199 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 214 215 6 Källa: Medlingsinstitutet 4 2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 Källa: SCB och Konjunkturinstitutet 25 27 29 211 213 215 217 För statliga arbetsgivare har utvecklingen inneburit höga reala kostnadsökningar som inte matchas av motsvarande ökning i ramanslagen. Utvecklingen av de ramanslag som styrs av den så kallade pris- och löneomräkningen (PLO) har snarare en inbyggd real minskning av anslagen. Anslagen för löner kompenseras inte fullt ut eftersom ett så kallat produktivitetsavdrag på cirka 11 13 Medlingsinstitutet (216), Löneutvecklingen i diagramform, mars 216.
1-2 procent görs varje år. Dessutom har regeringen gjort avsteg från pris- och löneomräkningen och ytterligare minskat uppskrivningen med cirka 1 miljard kronor under åren 215 och 216. Det här gör att myndigheterna måste effektivisera sin verksamhet för att klara av reallöneökningarna. Avtalsrörelsen 216 och industrins normerande roll Inför avtalsrörelsen var kritiken mot lönebildningsmodellen med industrin som lönenormerande omfattande. Den internationellt konkurrensutsatta industrin och övriga delar av ekonomin hade helt olika förutsättningar inför avtalsrörelsen. Medan den internationella konjunkturen och världshandeln som varit relativt svag givit små möjligheter för kostnadsökningar inom industrin så har förutsättningarna inom många andra sektorer som drivs av stark inhemsk efterfrågan varit en helt annan. Inom till exempel tjänstesektorn, bygg- och anläggning samt detaljhandeln var aktiviteten hög och behoven inom kommunerna och landstingen gör att efterfrågan på arbetskraft är mycket hög. Vidare har de senaste årens låga inflation och höga reala lönekostnader också gjort att inflationsmålet som ankare i lönebildningen var starkt ifrågasatt inför avtalsrörelsen. Frånvaron av LO-samordning på den fackliga sidan gjorde dessutom att flera av LO-facken yrkade på högre löneökningar än de som kom från facken inom industrin. Trots ett svårt utgångsläge har industrins lönenormerande roll bestått prövningarna. I april 216 tecknade parterna inom industrin ett ettårigt avtal som innebär 2, procent i löneökning och,2 procent i avsättning till delpension. Förutom några få undantag tycks industrins avtal blivit normerande på arbetsmarknaden. I ett historiskt perspektiv är årets märke relativt lågt. Löneökningarna växlar upp de kommande åren Svensk ekonomi befinner sig i en högkonjunktur som sannolikt kommer att förstärkas ytterligare av flyktingströmmen till Sverige som spär på en redan hög efterfrågan. De flesta bedömare är överens om att högkonjunkturen ökar resursutnyttjandet på arbetsmarknaden och leder till en ökad brist på arbetskraft. De höga bristtalen väntas i sin tur påverka löneglidning och lokal lönesättning. En majoritet av prognosmakarna tror därför att löneökningarna blir högre de kommande åren. Enligt Konjunkturinstitutets prognos bedöms de slutliga löneökningarna hamna på 2,9 procent under år 216 och 3,3 procent under år 217. 12 Inflation och räntor Svag inflation under år 215 Inflationen är fortfarande låg men har under år 215 och inledningen av år 216 stigit något. Inflationstakten, det vill säga förändringen av priserna (KPI) under de senaste 12 månaderna, var,6 procent i maj 14. Förutom en svag utveckling av världsmarknadspriserna och importpriser så har Riksbankens egna räntesänkningar bidragit till en svag kostnadsutveckling. Inflationstakten rensad för effekten av ränteförändringar (KPIF) var i maj 1,1 procent. Figur 6. KPI, KPIF och KPIF exklusive energi 4 3 2 1-1 -2-3 29 21 211 212 Anmärkning: KPIF är KPI rensad för effekten av räntesatsförändringar. Källa: SCB och Riksbanken Oljepriset har stigit och bidrar inte längre så mycket till en svag inflation Vidare dämpar oljepriset fortfarande inflationen i omvärlden och i Sverige. Oljepriset har stigit från en låg nivå och det internationella energiorganet IEA bedömer att oljepriset har bottnat eftersom utbudet av skifferolja minskar snabbare än tidigare i USA samtidigt som utbudet från Iran inte ökat lika mycket som man tidigare hade trott. Energiprisernas negativa bidrag till den svaga inflationen har nu avtagit och den underliggande inflationen stiger. Riksbanken tror på stigande inflation men avvaktar med att höja reporäntan För att värna inflationsmålets roll som nominellt ankare för pris och lönebildningen har Riksbanken sänkt reporäntan till -,5 procent och justerat ner sin räntebana. De har också genomfört stora köp av statsobligationer. Riksbanken har 14 Se SCB (216), Konsumentprisindex (KPI) i maj 216, juni 216 213 KPI KPIF KPIF exklusive energi 214 215 216
tydligt lyckas få räntor att sjunka och kronan att försvagas under framför allt år 215. Uppgången i inflationen kan också delvis förklaras av att kronan försvagades och att importpriserna därmed stigit. Enligt Riksbankens senaste prognos väntas inflationen fortsätta att stiga men reporäntan lämnas oförändrad på,5 procent och börjar höjas långsamt i mitten av år 217, då KPIF inflationen enligt prognosen är nära 2 procent. Den stora osäkerheten på finansmarknaderna, kring framför allt Brexit, har gjort att Riksbanken fått viss hjälp med att sänka räntorna. Många aktieköpare har flytt till den säkrare obligationsmarknaden och flera tioåriga statsobligationer runt om i världen har nu en mycket låg ränta. Precis som Riksbanken tror de flesta prognosmakare på en stigande inflation. En allt starkare arbetsmarknad innebär att lönerna gradvis ökar snabbare i framtiden. Den höga tillväxten och efterfrågan gör det också betydligt lättare för företagen att föra över sina kostnadsökningar på konsumenterna, vilket får inflation att stiga. Myndigheternas pris- och löneomräkning Pris- och löneomräkning för år 217 Enligt vårpropositionen blir 217 års löneomräkningstal 1,82 procent. Till följd av en svag prisutveckling blev omräkningstalet för lokaler,6 procent medan omräkningstalet för övriga förvaltningskostnader blev,25 procent. Det gör att den totala pris- och löneomräkningen för en myndighet med en genomsnittlig resursmix (se tabell 2) blir 1,2 procent för anslagsår 217. Enligt pris- och löneomräkningen för år 217 skulle därmed anslagen öka med cirka två miljarder kronor i förhållande till år 216. Tabell 2. Pris- och löneuppräkning för anslagsår 217 Resursmix* Indexförändring Löner 62% 1,82** Lokaler 1%,6*** Övriga förvaltningskostnader 28%,25 Genomsnittlig PLO 1,% 1,2 Anmärkning: * Resursmixen visar hur resursförbrukningen ser ut på en genomsnittlig myndighet. Vilken total anslagsupp-räkning en myndighet får beror på vilken resursmix respektive myndighet har. **Förändring i AKI(ram)=2,67 och PEK=,85. ***Gäller de myndigheter som ej omförhandlar lokalhyror år 217. Pris- och löneomräkning för år 218 Arbetsgivarverket gör kontinuerligt en prognos för hur löneomräkningstalet kommer att utvecklas 15. Enligt Arbetsgivarverkets prognos väntas löneomräkningstalet för år 218 bli högre än för år 217. För tjänstemännen inom industrin väntas löneökningstakten bli något högre år 216 samtidigt som de kollektivavtalade avgifterna för tjänstemän inom industrin väntas öka något år 216 jämfört med år 215 16. Det gör att de totala arbetskraftskostnaderna för tjänstemän i 15 Beräkningarna bygger bland annat på Konjunkturinstitutets prognoser över löne- och produktivitetsutvecklingen. 16 För kollektiva avtalade avgifter se Svenskt Näringsliv (216), Fakta om löner och arbetstider 216. Pris- och löneomräkningen Pris- och löneomräkningen (PLO) är ett system för att skriva upp myndigheters anslag i takt med omvärldens priser och löner. PLO består av tre delar: lokaler, löner samt övriga förvaltningskostnader. Dessa vägs samman utifrån den resursmix som gäller för myndigheten. Lokaler: Kostnaderna skrivs upp med 7 procent av årstakten i konsumentprisindex (KPI), mätt två år före anslagsåret. Löner: Här räknar SCB fram en löneomräkningstal, som består av AKI-ram minskat med produktivitetsavdraget. AKI-ram (arbetskostnadsindex för ramanslag) baseras på löneökningar och ändringar av arbetsgivaravgifter enligt lag och kollektivavtal för tjänstemän inom tillverkningsindustrin två år före anslagsåret. Produktivitetsavdraget mäts som ett tioårigt glidande medelvärde av årlig produktivitetsutveckling inom privat tjänstesektor. Övriga förvaltningskostnader: Justeras med ett index som fastställs genom en sammanvägning av flera SCB-index avseende utgifter som är vanliga vid myndighetsutövning, mätt två år före anslagsåret. 13
tillverkningsindustrin mätt enligt AKI-ram för anslagsår 218 blir högre än de för anslagsår 217. Enligt Arbetsgivarverkets prognos blir AKI-ram 3,3 procent under anslagsår 218. Figur 7. Utveckling och prognos av löneomräkningstalet Enligt Arbetsgivarverkets prognos blir produktivitetsavdraget för anslagsår 218 i nivå med anslagsår 217. Produktivitetstillväxten i tjänstesektorn väntas bli i nivå eller något mindre år 216 än år 215. I Arbetsgivarverkets prognos för år 218 blir produktivitetsavdraget,8 procent, vilket resulterar i ett prognostiserat löneomräkningstal på 2,5 procent för år 218 17. 5 4,5 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1,5 21 22 23 24 25 26 27 28 4,43,92,49 29 21 211 212 3,9 213 214 2,35 1 215 216 1,82 217 218 2,5 Till skillnad från 217 års lokalindex som var negativt väntas lokalindex för år 218 bli positivt. Enligt prognosen för KPI väntas ge en prisförändring på cirka en procent år 216. Det ger ett index för lokaler på cirka,7 procent. Index för de övriga förvaltningskostnaderna blir enligt Arbetsgivarverkets prognos,5 procent. Om resursmixen antas vara densamma som för år 217 så skulle det ge en genomsnittlig pris- och löneuppräkning för anslagsår 218 på 1,7 procent det vill säga cirka en halv procentenhet högre än för år 217. Källa: Arbetsgivarverket 17 För en mer genomgripande analys av löneomräkningen, se Arbetsgivarverket (211), Löneomräkningen i det statliga ramanslagssystemet Framtida utveckling och behov av förändringar?, Rapportserie 211:2. 14
Barometerresultat Tolkning av rapportens figurer. Frågorna är av så kallad barometertyp, vilket innebär att Arbetsgivarverkets medlemmar svarar på frågor om en variabel väntas öka, minska eller förbli oförändrad. I figurernas staplar motsvarar andelen över nollstrecket den andel som svarat att variabeln väntas öka. Andelen under noll är den andel som svarat att variabeln väntas minska. Andelen som svarat att variabeln väntas bli oförändrad syns endast indirekt i figuren. Ju högre en stapel är, desto mindre är andelen medlemmar som angett att variabeln blir oförändrad eftersom de tre alternativa svaren tillsammans bör summera till 1 procent. Ju lägre en stapel är, desto större är andelen medlemmar som angett att variabeln väntas bli oförändrad. Skillnaden mellan den andel som räknar med en ökning och den som räknar med en minskning kallas nettotal. Linjen i figurerna visar nettotalets utveckling. Ett positivt nettotal tyder på en ökning och ett negativt nettotal tyder på en minskning för variabeln ifråga. Eftersom medlemmarna endast svarar på frågan åt vilket håll en eventuell förändring går och inte på hur stor den väntas bli, kan nettotalet i undantagsfall ge en missvisande bild. Erfarenheterna visar att nettotalet i allmänhet ger en bra uppskattning av trenderna i de olika variablerna. I vårens barometerundersökning svarade medlemmarna på hur de tror att år 216 kommer att se ut i jämförelse med år 215. Detta svar är en prognos (se figurernas staplar för år 216). Dessutom redovisade medlemmarna utfallet för föregående år jämfört med året innan. Dessa utfall redovisas för åren 1997-215. Värdet för ett enskilt år blir definitivt först vid tredje frågetillfället. För frågor om brist, övertalighet och uppsägningar redovisas samtliga barometerresultat sedan 1997 och för bristens påverkan på verksamheten varje tillfälle sedan 21, se figur 15 och figur 16. Ekonomi Budgetomslutningen väntas öka bland annat till följd av satsningar på försvar och infrastruktur samt till följd av migration och integration av de nyanlända. Samtidigt är uppskrivningen av ramanslagen för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader låga vilket sannolikt påverkar medlemmarnas anslagssparande och utnyttjande av anslagskredit. Anslag och verksamhetens resultat Medlemmarnas resultat mätt som intäkter minus kostnader är bättre hos 22 procent av medlemmarna under kalenderåret 215 jämfört med år 15
Figur 8. Anslagssparande, balans eller utnyttjande av anslagskredit (utfall för åren 1997-215 och prognos för år 216) Andel myndigheter viktat efter antal anställda Anslagskrediter Anslagssparande Nettotal 8 6 4 2-2 -4-6 -8 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 214 215 216 Anmärkning: Balans karaktäriseras av varken anslagssparande eller utnyttjande av anslagskredit. 214. Hos 44 procent av medlemmarna är resultatet oförändrat och hos 34 procent är det sämre. År 215 anslagssparade 7 procent av de statliga myndigheterna. I fem procent av myndigheterna var anslagen i balans och i 25 procent av myndigheterna utnyttjades anslagskrediten år 215. Nettotalet ökade marginellt år 215 jämfört med år 214, med något fler medlemmar som anslagssparar och också fler som utnyttjar anslagskrediten än tidigare. Enligt prognosen för år 216 väntas verksamhetens resultat bli bättre hos 16 procent, oförändrat hos 55 procent och sämre hos 29 procent av medlemmarna jämfört med år 215. Denna nya prognos visar på ett något bättre resultat för år 216, samtidigt som utfallet för år 215 är oförändrat jämfört med den tidigare prognosen i förra undersökningen. Prognosen för år 216 visar att resultatet väntas ge upphov till anslagssparande i 36 procent av myndigheterna, anslagsbalans i 38 procent av myndigheterna och utnyttjande av anslagskredit i 26 procent av myndigheterna. Återigen blev uppräkningen av anslagen svag och regeringen drar dessutom in 876 miljoner kronor av uppskrivningen år 216. Nettotalet minskar således ytterligare under år 216, med allt färre medlemmar som väntas anslagsspara och en större andel med anslagen i balans. Det är vanligt förekommande i prognosen att myndigheterna inte tror på ett framtida sparande utan istället tror att man 16 tvingas låna så småningom. Den stora flyktingströmmen till Sverige under år 215 innebar att många myndigheter fått mer att göra under förra året. En förklaring till att anslagssparandet ändå ökade under år 215 kan vara att de tillskott som kommit med den extra ändringsbudgeten i höstas inte hunnit förbrukas under budgetåret. Det i sin tur gör att myndigheterna tror på ett större resursutnyttjande och mindre anslagssparande för år 216. Budgetomslutning Budgetomslutningen var år 215 större hos 46 procent av medlemmarna jämfört med år 214. Hos 49 procent var omslutningen oförändrad och hos fem procent var omslutningen mindre år 215 än under år 214. Andelen intäkter från uppdrag och avgifter var under år 215 oförändrad hos hela 82 procent av medlemmarna jämfört med år 214. Hos tio procent var andelen större och hos åtta procent av medlemmarna mindre år 215 jämfört med år 214. I prognosen för år 216 tror hela 59 procent av medlemmarna på en större budgetomslutning jämfört med år 215. Drygt en tredjedel av medlemmarna tror att budgetomslutningen blir oförändrad medan fyra procent tror att budgetomslutningen blir mindre jämfört med år 215. Utfall och prognos är i stort sett oförändrad jämfört med den tidigare prognosen i förra undersökningen.
Den sammanlagda statliga konsumtionen minskade mellan 214 och 215. Nedgången i nettotalet i figuren ovan kan möjligen vara ett uttryck för detta. Flyktingströmmen till Sverige medförde att den offentliga konsumtionen ökade år 215. Prognoserna för den statliga konsumtionen visar att även den ökar kraftigt under år 216 jämfört med år 215. Prognosen för 216 i undersökningen visar också på ett högre nettotal i år. Figur 9. Medlemmarnas totala budgetomslutning i reala termer jämfört med föregående år. Större, oförändrad eller mindre (utfall för åren 1997-215 och prognos för år 216) Andel medlemmar viktat efter antal anställda 7 5 3 1-1 arbetsgivarens syn på uppsägning och övertalighet. Andelen medlemmar som sagt upp personal och som tror på övertalighet är nu låg. Vårens undersökning visar en markant ökning av andelen medlemmar som upplever svårigheter att behålla personal. Andelen ökade från tio till 42 procent i vårens enkät. Även andelen medlemmar som påverkas negativt av omfattande pensionsavgångar har ökat. Däremot visar svaren att chefsförsörjningen bland medlemmarna är fortsatt god. COFOG Verksamhetsinriktning klassas enligt COFOG (Classification of Functions of Government). COFOG är ett system som används för att beskriva den offentliga sektorns utgiftsområden. Denna är en funktionell indelning som är framtagen av Förenta Nationerna. Med anledning av att antalet anställda inom de olika verksamhetsinriktningarna är så olika, har de tio grupperna i COFOG blivit hopslagna till sju i Arbetsgivarverkets statistik. I bilaga 2 redovisas hur medlemmarna i undersökningen är uppdelade på de olika verksamhetsinriktningarna. -3-5 Mindre Större Nettotal -7 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 21 211 212 213 214 215 216 BESTA - ett klassificeringssystem En majoritet på 87 procent tror att andelen intäkter från uppdrag och avgifter blir oförändrade år 216 jämfört med år 215. Hos sex procent av medlemmarna väntas andelen intäkter från uppdrag och avgifter öka och hos sju procent av medlemmarna väntas andelen intäkter från uppdrag och avgifter minska jämfört med år 215. Kompetensförsörjning Resursutnyttjandet på den svenska arbetsmarknaden är högt. Framför allt har bristen på högutbildad arbetskraft ökat. Med tanke på att staten har kunskapsintensiva verksamheter och en mycket hög andel högutbildade så är det inte förvånande att vårens konjunkturbarometer visar att bristen på lämpliga sökanden bland Arbetsgivarverkets medlemmar är fortsatt hög, även om den minskat sedan hösten. Störst brist finns fortfarande inom IT-verksamhet, där andelen som upplevt brist fortsätter att öka. Andelen medlemmar vars verksamhet tycks ha påverkats i större utsträckning minskar också. Traditionellt påverkar också en stramare arbetsmarknad BESTA används som indelningsgrund för att gruppera och redovisa arbetsuppgifter för anställda som ingår i den partsgemensamma lönestatistiken för det statliga avtalsområdet. BESTA-systemet innebär en indelning i arbetsområden och grupperingsnivåer. Arbetsområde anger inriktning på arbetsuppgifternas innehåll och BESTA består av cirka 6 arbetsområden. I Konjunkturbarometern har arbetsområdena slagits samman, så att antalet grupper är 15 stycken. Grupperingsnivåerna är sex till antalet och anger arbetsuppgifternas omfång och komplexitet. Den ska också återspegla det ansvar, den självständighet, de kunskaper och de erfarenheter som krävs för att utföra dem. I undersökningen är dessa nivåer grupperade parvis, 1-2 assistentnivå, 3-4 handläggarnivå och 5-6 expertnivå. BESTA-systemet innehåller även en uppdelning av de anställda i chefer och medarbetare. För att kategoriseras som chef krävs att den anställde har ett formellt personalansvar och har till uppgift att planera och leda verksamhet på olika nivåer. För chefer finns fyra grupperingsnivåer, vilka också grupperats parvis, 3-4 de två lägsta, respektive 5-6 de två högsta chefsnivåerna. BESTA-systemet används för att gruppera undersökningsresultaten av frågorna om brist, uppsägningar, övertalighet och svårigheter med att behålla personal. 17