Om barns och ungas nära relationer Barnombudsmannen 2004. Älskar, älskar inte

Om barns och ungas nära relationer Barnombudsmannen 2004 Älskar, älskar inte

Älskar, älskar inte Om barns och ungas nära relationer Barnombudsmannens årsrapport 2004

Innehåll Låt barnkonventionen bli ett verktyg i vardagen! 4 Del 1 Tema barns och ungas nära relationer 9 Inledning 10 Kärlek 12 Kompisar 37 Familj 59 Andra viktiga vuxna 81 Avslutande reflektioner 109 Del 2 Att vara barn i Sverige år 2003 113 Barn och unga berättar om stress 114 Skuldsatta barn 122 Straffa inte barnet! 125 Utlänningslagen och barnen 132 Del 3 Barnkonventionen i statliga myndigheter, landsting och kommuner 141 Ett långsiktigt arbete för Barnombudsmannen 142 Statliga myndigheter som föredömen 143 Kommuner, landsting och regioner nära barn och unga 148 Del 4 Barnperspektivet i svensk lagstiftning 155 Del 5 Barnombudsmannen syns och hörs 163 Del 6 Internationellt samarbete och utbyte 171 Del 7 Råd, referensgrupper och samarbetspartners 177 Del 8 Aktuella publikationer 183 Integration av barn och unga i Sverige 135 Barn på institution och deras rätt att uttrycka sina åsikter 138

4 barnombudsmannens årsrapport 2004 Låt barnkonventionen bli ett verktyg i vardagen! Det är lätt för oss vuxna att tycka att de som är barn och unga i dag har det bra. Vi jämför gärna med hur det var när vi själva var barn, trots att vi vet att det är totalt annorlunda. Visst har många barn i Sverige det bra i dag, hälsomässigt, materiellt och socialt. Generellt sett är de också nöjda med sina föräldrar, med skolan och med sina kompisrelationer. Den tekniska utvecklingen skapar fantastiska möjligheter till kunskap och kommunikation med andra jämnåriga, något som är självklart för dagens barn och ungdomar. Men att många har det bra och är nöjda innebär inte att alla har det så. Alltför många lever i ett ekonomiskt eller socialt utanförskap. Mobbning, stress och psykisk ohälsa är vardagsproblem för barn och unga och det finns krav på att vara inne och lyckad. Det finns också barn som får ta ett förhållandevis stort ansvar för sig själva och det från en relativt tidig ålder. Kraven är helt enkelt stora på dem som växer upp i dag. Visst har det funnits krav också på tidigare generationer, men i dag ser kraven helt annorlunda ut. Alarmerande psykisk ohälsa Många rapporter pekar på att den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar. Detta är alarmerande och något som vi vuxna måste ta på största allvar. Trots det sker inte några väsentliga satsningar för att möta de problem som finns. Problem som måste mötas på många olika sätt både hemma, i skolan och på fritiden. I skolan måste eleverna få ett bättre stöd. Det behövs resurser, som skolsköterskor, psykologer och kuratorer. Jag har svårt att för - stå hur vi kan tro att barn ska kunna göra bra studieresultat om de inte mår bra, om de har problem hemma eller saknar kompisar. Tyvärr är det få skolor och kommuner som prioriterar det vi kallar elevhälsa, trots att det är med de insatserna som man kan förebygga problemen medan de ännu är små och förhållandevis enkla att möta. Inom barn- och ungdomspsykiatrin finns det fortfarande stora brister. På många håll är köerna långa och barn kan få vänta mycket länge innan de får hjälp. Problemen hinner växa och bli svårare för den enskilde och många gånger dyrare för samhället att komma till rätta med. När jag läser amerikanska och engelska tidskrifter kan jag konstatera att allt fler artiklar handlar om den psykiska ohälsan bland barn och unga. Artiklarna handlar ofta om hur man ska medicinera mot problemen och vilka preparat som är rimliga att ge barn. Detta är en diskussion som delvis också har kommit till Sverige. Enligt min uppfattning måste vi börja diskussionen i en annan ände. Diskussionen ska utgå ifrån hur vi på olika sätt kan förbättra vardagen för barn och unga. Relationer är viktiga Temat för Barnombudsmannens årsrapport 2004 är barns och ungas relationer. Det har vi valt av det skälet att vi vet att relationer, precis som för vuxna, är det mest viktiga i barns och ungas liv. För yngre barn är relationen till föräldrarna viktig, men relationen till kompisar blir viktigare ju äldre man blir. Barns förväntningar på en förälder är att den ska bry sig om, vara snäll och förstående. Föräldern ska lyssna på sitt barn och visa att han eller hon tycker om barnet. Det svarar barn och unga i vår egen undersökning från 2002. Däremot ska en förälder inte gräla på barnet inför andra, säga sin mening om den man är kär i eller låta barnet sköta sitt skolarbete själv. En bra förälder är intresserad och stödjande när det gäller skola, kamrater och fritid. Egentligen är

Barndomen är inte ett förstadium till livet. Den är en viktig del av livet. Foto: Pawel Flato

6 barnombudsmannens årsrapport 2004 detta självklart, men det är inte så ofta som vuxna funderar över vad barnen vill ha och vad de behöver. Att vara förälder är inte alltid enkelt, trots att de flesta barn, enligt vår undersökning, är nöjda med sina föräldrar. De allra flesta klarar sitt föräldraskap utmärkt, men många funderar också på hur man ska förhålla sig till de olika problem och möjligheter som finns i ens eget eller i barnens liv. Till och från kan vi alla behöva hjälp i vår viktiga roll som föräldrar. Skilsmässor, relationer i nya familjebildningar och familjekonflikter kan vara skäl till att stöd kan behövas, men det stödet finns inte alltid att få i dag. Barnkonventionen och svensk lag är tydliga med att föräldrar bär ansvar för sina barn. Men då måste också föräldrar ha kunskap och faktiska möjligheter att kunna ta sitt ansvar. Det behövs ett utvecklat föräldrastöd för att barn ska kunna få det bättre. Det är viktigt att stödet byggs ut för alla föräldrar. Särskilt viktigt är det för föräldrar som kan behöva ett speciellt stöd på grund av sin egen livssituation eller på grund av barnets särskilda behov. Behovet kan finnas under en kortare eller längre period. Jag har till exempel flera gånger mött barn och föräldrar med utländsk bakgrund som efterfrågar ett särskilt föräldrastöd. Det är självklart att det kan uppstå situationer som är svåra att hantera som förälder om man själv inte riktigt vet hur barnens vardag ser ut, om man inte har vuxit upp i landet och kanske varken har språket eller de sociala kontakterna som kan hjälpa en att ta reda på hur andra gör i samma situation. Föräldrar till barn med funktionshinder eller barn till föräldrar med funktionshinder beskriver också situationer där föräldrastöd skulle kunna vara till hjälp. För äldre barn och ungdomar är relationen till kompisar generellt sett viktig. Internet, sms och mobilsamtal är självklara sätt att umgås och man kan ha en nära kontakt med varandra trots stora geografiska avstånd. De nya sätten att kommunicera ökar också möjligheterna för unga med funktionshinder att delta i samtal på lika villkor som andra unga. Ständig tillgänglighet inte bara positivt Men kontakterna och möjligheterna är inte alltid positiva. De kan innebära möten med personer som använder tekniken i egna syften där barn kan utnyttjas på olika sätt. Att alltid vara tillgänglig kan dessutom skapa stress. En flicka som jag träffade på ett möte beskrev hur kontakterna via Internet skapade ett behov hos henne att alltid sitta vid datorn och veta vad kompisarna sa. Till slut vågade hon inte lämna datorn för att hon var rädd att missa något som kompisarna pratade om, eftersom hon då skulle bli utanför i samtalet dagen därpå i skolan. Återigen är föräldrarna viktiga som stöd för barnen. Vid olika tillfällen har ungdomar tagit upp frågor som rör kärleksrelationer. Inför denna årsrapport ville vi skaffa oss en bättre bild av ungdomarnas egna uppfattningar. Ett tydligt budskap från många ungdomar är att den undervisning de får om sex och samlevnad i skolan inte är tillräcklig. Fortfarande sker mycket av undervisningen i ämnet biologi. Undervisningen kommer för sent och handlar delvis om fel saker. Ungdomar vill lära sig mer om relationer, hur man gör slut på ett bra sätt, hur man ska hantera att någon gör slut med en och hur man samtalar om sånt som är viktigt i en relation. Det finns också behov av att lära sig våga säga nej till det man inte vill göra.

barnombudsmannens årsrapport 2004 7 Vår egen undersökning i kontaktklasserna visar att få barn och unga tycker att det är lätt att prata med föräldrar om sex. Man pratar hellre med kompisar. Skolans undervisning är viktig, men måste bättre anpassas efter barnens önskemål och behov. Det finns en öppenhet bland ungdomar för kärlek mellan personer av samma kön. Flickor är mer öppna, medan pojkar visar sig vara lite mindre öppna för homosexualitet. Vuxna kan ha svårt att prata om homosexualitet och för unga som upptäcker att de är kära i en person av samma kön finns det sällan ett bra samtalsstöd. Vissa läromedel kan till och med försvåra situationen genom att vara felaktiga eller direkt fördomsfulla när det gäller sexuell läggning. Kraven på läromedlen som används i skolan måste skärpas. Barn och ungdomar med funktionshinder får inte heller alltid det stöd de kan behöva när det gäller sexualitet och relationer. De har samma rätt till integritet som alla andra ungdomar och måste kunna känna trygghet i sina relationer. Det finns unga med funktionshinder som beskriver att vissa inte tror att de har samma behov som andra av kärlek och sexuella relationer. Hur kommer det sig att våra barn ska stå ut med förhållanden som vi själva aldrig skulle acceptera? Trots att FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har funnits i 15 år har vi mycket kvar att göra för att få ett bättre barnperspektiv och skapa en bättre vardag för barn och unga. Barnombudsmannens uppgift är att försöka tydliggöra vad barnkonventionens rättigheter och principer faktiskt innebär för barn i Sverige i dag. Det handlar om att kunna gå till skolan utan att bli mobbad, att bli accepterad för den man är och att vuxna lyssnar till ens åsikter och tar hänsyn till dem. I grunden handlar det om att ändra vårt sätt att se på barndomen. Den är inte ett förstadium till livet. Den är en viktig del av livet. Bristande arbetsmiljö i skolan Arbetsmiljön är ett annat område inom skolan där vi behöver ett ökat barnperspektiv. På vuxnas arbetsplatser prioriteras i allmänhet arbetsmiljöarbetet högt. I skolan är arbetsmiljön däremot ofta bristfällig, trots att det är samma lag som reglerar både vuxnas och barns arbetsmiljö. Det är ofta två helt olika verkligheter vi ser. Den fysiska miljön på många skolor, på skoltoaletter, i omklädningsrum och i skolmatsalar, är inte bra. Mobbning och stress förekommer utan att problemen tas på samma allvar som när det gäller vuxna.

Barns och ungas nära relationer I årets rapport har Barnombudsmannen valt att titta på några olika aspekter av barns och ungas nära relationer. Vi presenterar både vår egen och andras kunskap. Framför allt vill vi föra fram vad barn och unga själva tycker och tänker. 1

10 barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer Inledning Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har barn bland annat rätt till ett privatliv och till sina föräldrar. De har också rätt till trygghet och att slippa utsättas för kränkningar på olika sätt. Man skulle kunna säga att en del av artiklarna i barnkonventionen handlar om rätten att ha och bevara goda relationer, framför allt familjerelationer, och rätten att slippa dåliga. Liksom vuxna upplever barn och unga att relationer är viktiga. År 2002 genomförde Barnombudsmannen en statistisk undersökning, Rätten att komma till tals. Den visade att relationer, framför allt kompisrelationer och familjerelationer, hade stor betydelse för hur nöjda barnen och ungdomarna ansåg att de var med sina liv. Just nu genomsyrar ämnet relationer mer än någonsin det vi ser och hör omkring oss. Både i skolan och i arbetslivet premieras social kompetens och relations-tv har blivit ett begrepp, med allt ifrån dokusåpor till pratshower som Dr Phil och Ricky Lake. Vi har också fått ett antal nya verktyg för att hålla kontakt med varandra som Internetchattar, webbcommunities, mobiltelefoner och sms-meddelanden. Mitt i detta, med de positiva och negativa konsekvenser som utvecklingen medför, växer barn och unga upp. Många av dem tycker att det är viktigt att ha ett stort antal kompisar. Att mobiltelefonen piper regelbundet blir ett tecken på att det finns personer som tänker på en och att man är populär, vilket ger en starkare social status. Även på webbcommunities vittnar gästböcker och vänner-listor om att antalet kompisrelationer är viktigt. De nya sätten att kommunicera medför också nya sätt att ha dåliga relationer. Den mobbning som förekommer i skolan och på fritiden sker numera också via sms och Internet. Att reflektera över och diskutera olika sorters relationer hör till vardagen för många av dagens barn och unga. Genom bland annat tv får de inblickar i vuxnas relationsfrågor och en del diskuterar sin egen syn på sådant som sex och otrohet långt innan de börjar ha egna kärleksrelationer. I årets rapport har Barnombudsmannen valt att titta på några olika aspekter av barns och ungas nära relationer. Vi presenterar både egen och andras kunskap och försöker framför allt föra fram vad barn och unga själva tycker och tänker. Bland annat redovisas resultaten från den undersökning om kärlek, sex och vänskap som vi under hösten 2003 genomförde i våra kontaktklasser. Även Barnombudsmannens ungdomsråd och olika barnråd har under året diskuterat relationer på olika sätt. De relationer som tas upp i rapporten är dels barns och ungas relationer till jämnåriga, det vill säga kärleksrelationer och kompisrelationer, dels deras relationer till vissa vuxna, både inom och utanför familjen. Foto: Pierre Rosberg/Tiofoto

12 barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer Kärlek Barn och ungdomar blir kära och har kärleksrelationer. Precis som för vuxna ser relationerna olika ut och har olika förutsättningar, hinder och möjligheter. I Sverige finns en ganska öppen syn på unga människor och kärlek. Många föräldrar och andra vuxna kan relatera till kärlekens positiva och negativa sidor och försöker vara ett stöd. I medierna speglas ofta kärlek mellan unga människor som något mycket positivt. Men en del barn och unga får inte respekt för sin kärlek. Föräldrar och andra vuxna kan ha starka invändningar mot barns och ungdomars kärlekspartners på grund av dessas kön, religion, ursprungsland, ålder eller bakgrund. Om man till exempel är ung och blir kär i någon av sitt eget kön är omgivningen inte alltid uppmuntrande och positiv. Är man ung, kär och har en utvecklingsstörning kan omgivningen reagera med rädsla, osäkerhet och fördomar. Det finns också barn i Sverige som inte får välja själva vem de ska leva sitt liv med, barn under 18 år som tvingas in i äktenskap. Att inte få respekt för sin kärlek eller tvingas in i en relation mot sin vilja är två exempel på kränkningar mot unga människors rätt till integritet. För att få en bild av hur barn och ungdomar i allmänhet ser på kärlek, vänskap, sex och relationer och på sex- och samlevnadsundervisningen i skolan valde vi 2003 att göra en enkätundersökning i Barnombudsmannens kontaktklasser. 1 Att göra vetenskapliga studier om kärlek och sexualitet bland unga människor är komplicerat. Ämnet är känsligt och man kanske inte vill berätta om sina tankar och erfarenheter för okända människor. Endast ett fåtal av de studier om ungdomar och sexualitet som finns tillgängliga i Sverige i dag är riksundersökningar. De flesta studier har gjorts i mindre sammanhang och med olika typer av avgränsningar. Ibland har man frågat en viss åldersgrupp i en viss kommun eller till exempel besökare på en viss ungdomsmottagning. En del studier är gjorda på enbart flickor. Resultat från dessa mer avgränsade studier är intressanta som delar i en helhetsbild, men var för sig ger de inte en representativ beskrivning av ungdomars sexualitet. År 2000 överlämnade Statens folkhälsoinstitut en kartläggning av ungdomars sexvanor och attityder till sex till regeringen. Kartläggningen baserades huvudsakligen på en genomgång av de studier som gjorts, både nationella och med en begränsad studiepopulation, under 1990-talet. 2 Kartläggningen visade inte på några drastiska förändringar över tid, men man drog ändå slutsatsen att dagens ungdomsgeneration och den svenska synen på sexualitet är utsatt för influenser från fler håll än någonsin. Undersökningen i Barnombudsmannens kontaktklasser 2003 är inte gjord med ett representativt urval, men ger ändå en bild av hur drygt 1 000 barn och ungdomar från hela Sverige ser på kärlek, vänskap och sex. I det här kapitlet tar vi, med utgångspunkt i kontaktklassundersökningen, direkta och indirekta möten med barn och ungdomar och en del av den senare forskningen på området, upp några aspekter av barns och ungas kärleksrelationer. Barnombudsmannen föreslår Att regeringen tar initiativ till att ge någon myndig het ansvar för att samla information om, och ytterligare studera ungas kärlek och sexualitet. Detta i syfte att skaffa mer och fördjupad kunskap, och därmed förbättra möjligheten att stödja alla unga i vuxenblivandet och identitetsskapandet.

barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer 13 Kontaktklassundersökningen 2003 I samarbete med Mari Svanberg-Risberg, som är gynekolog och arbetar vid Sösam, enheten för sexuell hälsa, Södersjukhuset i Stockholm, utformade Barnombudsmannen två enkäter. Dessa testades av sammanlagt 20 ungdomar innan de distribuerades. Den ena enkäten vände sig till dem som är 13 år och yngre och den andra till ungdomar mellan 14 och 18 år. Enkäten till de yngre fokuserade mest på kärlek och vänskap, medan den till de äldre ställde fler frågor om kärleksrelationer och sex. Enkäten till de yngre (13 år och yngre) besvarades av 425 individer, ungefär hälften flickor och hälften pojkar. Majoriteten av barnen, 80 procent, var födda i Sverige. Mer än hälften hade både en mamma och en pappa som var födda i Sverige, drygt en tiondel hade en utlandsfödd förälder och nästan en femtedel hade två utlandsfödda föräldrar. En tiondel uppgav att de hade ett funktionshinder som försvårar eller hindrar dem från att göra vad de vill. Några enstaka personer som har besvarat enkäten har inte uppgett ålder. En del kan vara äldre än 13 år. I enkäten för de äldre (14 18 år) svarade 648 personer. Cirka 60 procent var flickor och 40 procent pojkar. Omkring en tiondel var själva födda i något annat land än Sverige och något fler hade föräldrar där den ena eller båda är utlandsfödda. Cirka en tiondel har uppgett att de har ett funktionshinder. Andelen med utländsk bakgrund motsvarade i den här enkäten riksgenomsnittet. Andelen barn med funktionshinder var i materialet från kontaktklasserna ungefär lika stor som i en tidigare statistisk undersökning om barns hälsa. De ungdomar som besvarade enkäten till de äldre (14 18 år) fick den antingen genom skolan eller via sin ungdomsmottagning. Barnombudsmannen skickade ut enkäten till sina kontaktklasser, till 200 gymnasieskolor (slumpmässigt utvalda av Statistiska centralbyrån, SCB) och till tre ungdomsmottagningar. En del har uppgett att de har fyllt 18 år eller är äldre. Ett mindre antal har också uppgett att de är yngre än 14 år. Anonymitet gentemot kamrater och lärare kan inte garanteras i den här typen av enkätundersökningar via Internet. Därför var dessa enkäter generellt hållna och ställde inga personliga frågor. Vi frågade inte efter personliga erfarenheter av relationer, hem- eller familjeförhållanden. Svaren bygger på barnens och ungdomarnas uppfattning om hur det bör vara eller hur de tror att det förhåller sig. Fakta om Barnombudsmannens kontaktklasser Barnombudsmannen har ungefär 130 kontaktklasser i hela landet med barn och ungdomar i åldrarna 9 18 år i grundskolan och gymnasiet. Barnombudsmannens kontaktklasser utgör inte ett slumpmässigt urval av barn och unga, även om ett slumpmässigt urval av skolklasser ursprungligen beställdes från Skolverket. En mängd frivilliga skolklasser har tillkommit och några ur det ursprungliga urvalet har fallit bort. Hösten 2003 kompletterades antalet kontaktklasser med ett slumpmässigt urval av gymnasieskolor från SCB:s skolregister.

14 barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer Ung och kär Ungdomarna i Barnombudsmannens kontaktklasser har en positiv, hoppfull och bejakande inställning till kärleken. Enligt dem handlar kärlek framför allt om passion. År 2003 fick de lite äldre ungdomarna (14 18 år) i Barnombudsmannens kontaktklasser frågor om hur de ser på kärleken. 3 De flesta svarade att de har tänkt speciellt på kärlek. Av flickorna svarade endast sex procent och av pojkarna 26 procent att de inte har tänkt speciellt på det. Om man delar in dem som svarat i olika åldersgrupper kan man konstatera att fler av de äldre pojkarna och flickorna (16 18 år) har funderat över kärleken än de yngre (14 15 år). Generellt ansåg både flickorna och pojkarna att man inte kan vara kär i flera personer samtidigt, men att man kan bli riktigt kär flera gånger i livet. En större andel av de yngre än av de äldre flickorna tror på den enda kärleken. Bland pojkarna är det ingen större skillnad mellan yngre och äldre. De flesta av flickorna uppgav att de blir glada över att se vuxna som öppet visar sin kärlek till varandra, medan relativt få av pojkarna blir glada av detta. Att se vuxna som visar sin kärlek öppet för varandra uppskattas mer bland de äldre flickorna och de äldre pojkarna än bland de yngre. Att se nyförälskade som visar sina känslor för varandra är inte särskilt obehagligt för något av könen. Endast ungefär en tiondel av flickorna och en tiondel av pojkarna höll med om påståendet att det är jobbigt. Fler av de äldre än av de yngre pojkarna tyckte dock att det är jobbigt när nyförälskade visar sina känslor öppet. Bland flickorna var det ingen skillnad mellan åldrarna. Positivt kan man också tolka det faktum att endast fem procent av flickorna och sju procent av pojkarna (14 18 år) ansåg att kärlek inte går att väcka till liv om den dör. Man kan anta att de som inte höll med tror det motsatta, att kärlek faktiskt går att rädda även om den har tagit slut. Att vara ihop För både pojkarna och flickorna (14 18 år) i Barnombudsmannens undersökning var det allra viktigaste i en kärleksrelation att kunna prata om känslor med varandra. På andra plats kom att kunna umgås med andra. Ungefär hälften ansåg att det är viktigt att man är attraherade av varandra, får sova över hos varandra, kan gå på fest utan varandra och att man är bra kompisar. Däremot var det inte lika viktigt att föräldrarna tycker om den man är tillsammans med. Hur kompisarna och partnern fungerar ihop var mycket viktigare. Det är viktigt att båda gillar och vill vara med varandras kompisar. Nio av tio flickor och drygt hälften av pojkarna ansåg att det är viktigt att partnern inte flirtar med ens kompisar och att kompisarna inte flirtar med partnern. Samtidigt ansåg en fjärdedel av pojkarna och en femtedel av flickorna att man måste få flirta och ha kul fastän man är tillsammans med någon. Man skulle kunna dra slutsatsen att de som tycker att det är okej att flirta anser att man bör göra det med personer utanför den närmaste bekantskapskretsen. Ungdomarna ansåg inte heller att var det så viktigt att bara vara vi två när man träffas. I de öppna svarsalternativen skrev flickorna att det är viktigt att trivas och ha kul samt att kunna skratta och prata med varandra om allt. Att kunna lita på varandra och vara trogen var också viktigt för flickorna. Pojkarna uppehöll sig mest vid frågor om trohet och tillit. Sex De flesta ungdomarna (14 18 år) hade tänkt speciellt på sex. Drygt hälften av flickorna och hälften av pojkarna ansåg att de flesta inte är så erfarna som de säger.

barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer 15 Nästan inga flickor (14 18 år) i Barnombudsmannens undersökning tyckte att man ibland måste gå med på sex för att någon annan vill. Men av pojkarna var det ändå en så stor andel som 16 procent som svarade att man ibland måste gå med på det för att någon annan vill. Fler yngre pojkar (14 15 år) har svarat ja på den här frågan än äldre (16 18 år). Frågan är här om en del, framför allt yngre, pojkar känner sig mer pressade att ha sex än flickor eller om de bara generellt anser att alla, både pojkar och flickor, bör ställa upp mer. Oavsett vilket är det oroande att så stor andel av pojkarna svarade att man måste gå med på sex för att någon annan vill det. Barnombudsmannen anser att metoder för att stärka ungas, både flickors och pojkars, sexuella integritet behöver utvecklas och dessutom införlivas på lämpligt sätt i den undervisning som redan sker i skolan på det här området. Förlora oskulden eller debutera sexuellt Att vara oskuld är bland en del ungdomar i Sverige något oönskat och pinsamt. Man ska ha gjort det. För somliga är det ett tillstånd som naturligt går över och för några är det något man inte tänker på. För andra är oskulden något självklart och fint. Drygt hälften av pojkarna, en något större andel än av flickorna, svarade att de tycker att det är okej att ha sex första gången man träffas. En mycket liten andel av flickorna och av pojkarna (14 18 år) ansåg att en kille eller tjej ska vänta med sex tills han eller hon förlovar sig eller gifter sig. Ungefär hälften av flickorna och pojkarna ansåg att det är bra att vänta med sex tills man känner varandra väl. Att känna varandra väl har naturligtvis olika innebörd för olika personer. Ett exempel finns i undersökningen Vad vet vi om svenskarnas sexualvanor? från 1989. Där uppger en 16-årig flicka i en intervju att hon aldrig skulle kunna ligga med någon som hon inte känner väldigt väl. Senare under samtalet berättar hon att hon och hennes nuvarande pojkvän hade känt varandra i tre dagar innan de låg med varandra. 4 Enligt Statens folkhälsoinstitut har åldern för heterosexuell samlagsdebut, alltså samlagsdebut med någon av motsatt kön, sjunkit under en längre tidsperiod, men ser ut att ha stabiliserats på en nivå strax över 16 år för flickor och något senare för pojkar. Men det är svårt att veta exakt eftersom olika undersökningar dels är genomförda på olika sätt när det gäller både urval och undersökningsmetodik, dels redovisar sina resultat olika. En del mäter medianålder och andra medelålder. Dessutom kommer exempelvis studier gjorda på ungdomar som besöker ungdomsmottagning eller liknande ofta fram till en något lägre ålder för samlagsdebut. Detta är logiskt, eftersom ungdomar ofta söker sig till en ungdomsmottagning just för att de har inlett ett sexuellt aktivt liv. De individer som ännu inte haft samlag är alltså underrepresenterade på en ungdomsmottagning. Även åldern för homosexuell sexdebut, alltså sexdebut med någon av samma kön, tycks ha sänkts över en längre tidsperiod. I en studie från Göteborgs universitet 1999 har homosexuella män svarat på frågor om bland annat sexuell debut. De män som är födda senare än 1971 har exempelvis en medianålder på 16 år för homosexuell sexdebut. I de nordiska länderna är sexualitet mellan tonåringar mer accepterat än i flertalet andra länder. Det innebär att de flesta av de familjer som kommer till Sverige möter en mer liberal syn på sex än de varit vana vid. En del flickor har ett starkt oskuldskrav hemifrån, andra har det inte.

Foto: Ulrika Åling/Tiofoto En aktuell studie visar också att åldern för samlagsdebut i ett visst mångkulturellt område 1999 låg lägre för pojkar än för flickor. Ett för dagens svenska förhållanden mycket ovanligt resultat vilket kan ha sin grund i ett förhållningssätt som innebär restriktioner för flickor men inte för pojkar. 5 Okej för flickor att kärlek uppstår mellan killar och mellan tjejer Av 14 18-åringarna i kontaktklasserna tyckte nästan tre fjärdedelar av flickorna och drygt en tredjedel av pojkarna att det är okej att två personer av samma kön är kära i varandra. Av de ungdomar som svarade via sin ungdomsmottagning var siffran högre. Av dem ansåg 85 procent att kärlek mellan personer av samma kön är okej. De äldre var lite mer positiva än de yngre. Av dem som besvarat enkäten på ungdomsmottagningen var majoriteten äldre flickor. 6 Siffrorna ger en bild av den allmänna attityden. I sammanhanget kan det vara värt att notera att vi inte har ställt frågor om deltagarnas egen sexuella läggning. När påståendet gjordes på ett annat sätt: Det är okej med homosexualitet höll något färre, 60 procent av flickorna och 30 procent av pojkarna, med. Skillnaden mellan svaren på de olika påståendena kan bero på att ungdomarna tolkar ordet homosexualitet som att det har mer med sex att göra och att de kanske är lite mer positiva till kärlek än till sex mellan två personer av samma kön. Av undersökningen framgår dessutom att endast ungefär hälften av ungdomarna håller med om påståendena En kille kan ha sex med andra killar och En tjej kan ha sex med andra tjejer. Om de har tolkat frågan som att sex mellan två personer av samma kön är fysiskt möjligt eller om de har tolkat den så att sex mellan två personer av samma kön är okej kan vi inte veta. En del av förklaringen skulle alltså kunna ligga i att man inte tror att sex är fysiskt möjligt mellan två personer av samma kön. Vi har inte heller i undersökningen definierat sex vilket gör att en del ungdomar kan ha tolkat att ha sex som detsamma som att ha heterosexuellt samlag. Resultatet att en mindre andel av pojkarna än av flickorna var positivt inställda till homosexualitet stämmer väl överens med de flesta andra undersökningar. Pojkar uppger oftare en negativ attityd än flickor. En intervjustudie i årskurs åtta, som genomfördes 2001 vid Göteborgs universitet, visade dock att en negativ attityd till homosexuella bland pojkar i första hand inte är en kritik mot att personer av samma kön älskar varandra. I rapporten kan man läsa att de negativa attityderna snarare är riktade mot de uttryck som man tycker sig se framför allt hos homosexuella män eller killar som avviker från vad man uppfattar som ett normalt maskulint beteende. När en pojke blir kallad bög eller fjolla är det alltså snarare ett ifrågasättande av hans sätt att iscensätta sin egen maskulinitet än en antydan om att han skulle vara homosexuell. 7 Men oavsett vad det handlar om för den som säger ordet bög så kan det självklart upplevas mycket kränkande och hotfullt för andra och särskilt för den som är homosexuell, bisexuell eller transperson. Barn och ungdomar som inte ser sig som heterosexuella berättar att de känner sig osynliggjorda och inte respekterade. Ord som är nedsättande och rör sexuell läggning används dessutom ofta i skolan utan att vuxna ingriper. Många icke-heterosexuella ungdomar känner inte att de har möjlighet att få hjälp att bygga upp en positiv och trygg självbild på samma villkor som heterosexuella. 8

barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer 17 Unga homo- och bisexuella samt transpersoner (HBT) Barn och ungdomar behandlas oftast av vuxna som om de självklart är heterosexuella. Särskilt tydligt blir detta i skolan där många lärare och läroböcker utgår från heterosexualiteten som norm. Att omvärlden tar för givet att man är heterosexuell, eller borde vara det, och behandlar en på det sättet kan upplevas kränkande och exkluderande. Tillsammans med de andra ombudsmännen (DO, HomO, JämO och HO) och Arbetsmiljöverket skrev Barnombudsmannen 2003 en artikel på DN debatt om arbetsmiljö och diskriminering i skolan. I artikeln underströk vi homo- och bisexuellas rätt till likabehandling oavsett sexuell läggning och påtalade att detta ofta utesluts när man behandlar skolans värdegrund, vilket begränsar homo- och bisexuella barns och ungdomars möjlighet till en trygg identitetsutveckling. 9 I ett examensarbete av Hans Hanner vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet, 2002, undersöktes psykisk hälsa och ohälsa hos ungdomar 16 24 år som attraheras av personer av sitt eget kön. 10 Hanner genomförde en enkätundersökning där 1 285 ungdomar fick svara på frågor om sina levnadsvillkor. Det visade sig, bland annat, att dessa ungdomar var dubbelt så utsatta för hot och våld som urval ur normalpopulationen och hade ett lågt skattat allmänt hälsotillstånd. En anmärkningsvärt stor andel tjejer uppvisade frekvent berusningsdrickande och en hög förbrukning av piller. Enkäten visade även att 37 procent av de unga kvinnorna och 24 procent av de unga männen uppgav att de en eller flera gånger hade försökt begå självmord. Tjejernas siffror är två gånger så höga som urvalet ur normalpopulationen och killarnas är tre gånger så höga. Barnombudsmannen anser att den psykiska ohälsan hos unga homosexuella, bisexuella och transpersoner (HBT) aktivt måste motverkas från alla håll. Behovet av forskning inom området psykisk hälsa och ohälsa bland barn och ungdomar som attraheras av personer av sitt eget kön är stort. Statens folkhälsoinstitut har i uppdrag av regeringen att undersöka och analysera hälsosituationen för homosexuella, bisexuella samt transpersoner. I uppdraget ingår att lämna förslag på åtgärder som kan förbättra hälsosituationen för dessa. Uppdraget ska rapporteras till regeringen senast i november 2005. Arbetet ska bland annat fokusera på hälsan hos ungdomar. Barnombudsmannen välkomnar initiativet och understryker vikten av att ungdomar får komma till tals i både analysdelen och i utformadet av förslag till åtgärder. Rätten till privatliv Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har barn rätt till ett privatliv. Men hur fungerar det om man är ung, kär, har ett funktionshinder och kanske dessutom har behov av assistans för att klara basala behov i vardagen? Vilka möjligheter har man då att utveckla en kärleksrelation? De flesta barn och ungdomar med till exempel utvecklingsstörning växer i dag upp i en familj, går i integrerad skola och flyttar hemifrån i ungefär samma ålder som de flesta icke-funktionshindrade. Deras grad av funktionshinder skiljer sig liksom det som gäller alla barn och ungdomar: kön, ålder, social och etnisk bakgrund, uppväxtmiljö, sexuell läggning, och så vidare. Men att vara ung och ha funktionshinder gör ändå att man får en del gemensamma och speciella erfarenheter som andra ungdomar

18 barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer inte har. En skillnad är de begränsningar som ungdomar med funktionshinder har runt sig. Lotta Löfgren-Mårtensen vid Institutionen för socialt arbete på Göteborgs universitet har beskrivit situationen för ungdomar med utvecklingsstörning i sin studie Får jag lov Om sexualitet och kärlek i den nya generationen unga med utvecklingsstörning (2003). 11 Utifrån intervjuer med unga som har en utvecklingsstörning, personal och anhöriga samt observationer gjorda på danstillställningar har hon undersökt hur unga med utvecklingsstörning ser på sina möjligheter till kärlek och sexualitet. Hon beskriver att de flesta, på grund av sin utvecklingsstörning, har behov av stöd från omgivningen och därför finns antingen anhöriga eller personal i närheten en stor del av dygnet. På grund av detta kan det vara svårt att umgås privat med andra ungdomar och därför sker det privata umgänget i stor utsträckning inför andra. Studien visar också att det är svårare för unga med utvecklingsstörning att möta nya människor. Delvis beror det på att det ofta är ungefär samma grupp som deltar i fritidsaktiviteter och som finns i skolan. I skapandet av en sexuell identitet påverkas människor av sin omgivning. När det handlar om barn och unga med utvecklingsstörning blir den normativa värld som de socialiseras in i starkt präglad av personalens och familjens föreställningar om sexualitet och utvecklingsstörning. Löfgren-Mårtensen anser att personal och anhöriga först och främst uppmuntrar vänskapsrelationer mellan de unga med utvecklingsstörning och inte kärleks- eller sexuella relationer. Ungdomarna själva uppfattar, enligt studien, det ofta som om omgivningen vet bäst och därför bestämmer för ens eget bästa. Men resultaten visar också att många reagerar på det restriktiva bemötandet och anser att de bör få bestämma över sitt eget liv i högre utsträckning. Enligt Löfgren-Mårtensen sker de flesta av de sexuella handlingar hon har studerat mellan personer av motsatt kön, även om hon observerat uttryck som skulle kunna vara tecken på bi- eller homosexuella känslor eller handlingar. Intervjuerna och observationerna visar att homosexuella handlingar oftare tolkas som vänskap eller som felriktade uttryck och därför korrigeras. Det kan leda till att det är svårare att som ung, homosexuell person med utvecklingsstörning hitta sin sexuella identitet och hitta någon att vara tillsammans med. Konsekvensen blir också att möjligheterna att experimentera och pröva sig fram sexuellt är mindre än för andra. Barn och ungdomar med utvecklingsstörning drömmer om en framtid med en partner, snarare än en framtid med familj och barn. Många är införstådda med att det är svårt att klara av ett föräldraskap, även om flera hoppas kunna få barn så småningom. Barnombudsmannen föreslår Att regeringen tar initiativ till att stimulera riktad information och kompetensutveckling till all personal som på olika sätt arbetar med barn och unga med funktionshinder så att personalen får större kunskap om funktionshinder i relation till kärlek och sexualitet. Att regeringen stimulerar forskning om ungdomars sexualitet. Områden som särskilt behöver belysas är sexualitet i relation till funktionshinder samt homo-, bi- och transfrågor (HBT).

barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer 19 Killar=tjejer? Få av barnen och ungdomarna i våra kontaktklasser tror att killar har samma behov av att kramas som tjejer, eller att de lika ofta blir kära. Pojkarna tror oftare, särskilt de yngre, att det är större skillnad mellan killar och tjejer än vad flickorna tror. Barn och ungdomar påverkas, liksom vuxna, av samhällets syn på och antaganden om kön. En del vill förstärka könstillhörigheten medan andra ifrågasätter dess betydelse och vill bli definierade som människor i första hand. I kontaktklasserna 2003 har barnen och ungdomarna lite olika förväntningar på killar och tjejer. Ta initiativ Flickorna och pojkarna som är 13 år eller yngre har ungefär samma syn på vem som oftast tar initiativet och frågar chans. Svaren fördelar sig jämnt mellan tjejer, ingen skillnad mellan könen och jag vet inte. Något färre, ungefär en femtedel, anser att det oftast är killar som frågar chans. Tre år tidigare, år 2000 fick samma åldersgrupp i kontaktklasserna samma fråga, men då saknades alternativet jag vet inte. Ungefär hälften av pojkarna och flickorna uppgav då att det är flickor som oftast frågar chans. På andra plats kom pojkarna med en tredjedel av rösterna, medan en dryg femtedel ansåg att det inte är någon skillnad. Till ungdomarna (14 18 år) ställdes frågan på ett lite annat sätt. Olika påståenden gjordes och deltagarna fick kryssa för de påståenden de höll med om, exempelvis: En kille kan ta första steget, En kille kan inleda med en flirt och Det ska vara killen som tar initiativet. Ungefär en fjärdedel av flickorna (14 18 år) ansåg att det ska vara killen som tar initiativet, liksom en femtedel av pojkarna i samma ålder. Både flickorna och pojkarna (14 18 år) ansåg att både killar och tjejer kan ta första steget och inleda en flirt. De lite äldre flickorna och pojkarna (16 18 år) ansåg i något högre utsträckning än de yngre (14 15 år) att en kille kan ta första steget och inleda en flirt. De äldre tyckte också i högre utsträckning än de yngre att en tjej kan göra detsamma. Närhet och sex De yngre deltagarna i kontaktklassundersökningen (13 år och yngre) fick frågan vilka de tror oftast är kära, tjejer eller killar. Både pojkarna och flickorna uppgav att det inte är någon skillnad eller att tjejer oftare är kära. Det var få som trodde att killar oftare är kära. En större andel av pojkarna än av flickorna trodde detta. Av de lite yngre pojkarna (12 år och yngre) var det fler, en knapp femtedel, som trodde att killar oftast är kära. År 2000 ställde Barnombudsmannen samma fråga till samma åldersgrupp inom kontaktklasserna, med samma resultat. Precis som i 2003 års undersökning var det få som trodde att killar oftare är kära. Pojkarna var även då mer benägna att tro detta. Deltagarna som var 13 år och yngre fick frågan vilka som har störst behov av att kramas, tjejer eller killar. Ungefär hälften trodde att det är tjejerna. Endast en tiondel trodde att det är killarna. Resten uppgav att det inte är någon skillnad eller att de inte vet. När samma fråga ställdes 2000 gav det ungefär samma resultat. Få trodde att killar har störst behov av att kramas. Till ungdomarna (14 18 år) ställde vi frågor om lite mer intima umgängesformer. Påståenden om att en kille eller en tjej kan hångla med vem som helst fick ungefär 40 procent av flickorna och en ungefär lika stor andel av pojkarna att hålla med.

20 barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer Nästan tre fjärdedelar av pojkarna (14 18 år) uppgav att en kille kan ha sex utan att vara kär, medan färre ansåg att en tjej kan göra samma sak. Majoriteten av flickorna (14 18 år) trodde att en kille kan ha sex utan att vara kär, men en precis lika stor andel trodde att en tjej kan det. Endast 20 30 procent av ungdomarna ansåg att killar och tjejer bara ska ha sex när de är kära. Fler yngre än äldre höll med om detta påstående. Knappt en tredjedel av alla flickor och pojkar (14 18 år) höll med om påståendet att killar oftare är otrogna än tjejer. En minoritet av flickorna och pojkarna trodde att tjejer kan vara mer intresserade av sex än killar. En ännu mindre andel trodde att tjejer och killar oftast vill gå lika långt. Både pojkarna och flickorna (14 18 år) uppgav att vad de skulle vilja veta mer om i skolans sex- och samlevnadsundervisning är kommunikationen mellan tjejer och killar. Detta är intressant också med tanke på att nästan en femtedel av pojkarna (14 15 år) höll med om påståendet: Om en tjej säger nej menar hon oftast ja. De flesta trodde att det är skillnad mellan hur killar och tjejer pratar om sex. Nästan alla flickor och pojkar ansåg att det är bådas ansvar att skaffa preventivmedel. Majoriteten av flickornas svar var också positiva till att abort är tillåtet och man ansåg inte att det är okej att i undantagsfall strunta i att använda preventivmedel. Av de äldre flickorna var en större andel positiv till fri abort än av de yngre. Detsamma gällde pojkarna. Generellt var de för fri abort och de flesta ansåg inte att man vid enstaka tillfällen kan strunta i att använda preventivmedel. De äldre pojkarna var också mer positiva till fri abort än de yngre. Vara oskuld I Barnombudsmannens undersökning bland kontaktklasserna (14 18 år) uppgav endast en liten andel av flickorna och pojkarna att en kille eller tjej ska vänta med sex tills han eller hon förlovar sig eller gifter sig. Åsa Andersson, etnolog vid Göteborgs universitet, har intervjuat ett 20-tal tonårsflickor med olika ursprung som alla bodde och gick i skolan i samma stadsdel i Göteborg under slutet av 1990-talet. I sin doktorsavhandling Inte samma lika Identifikationer hos tonårsflickor i en multietnisk stadsdel skriver hon bland mycket annat om värdet av att vara oskuld. 12 Några av flickorna i intervjuerna tar upp oskuldsidealet eller oskuldskravet som något som ytterst särskiljer dem från tjejer med helsvensk bakgrund. Flickorna framställer sällan dess mest konkreta innebörd, att avstå från sex innan äktenskapet, som något problematiskt i sig, berättar Andersson. Däremot kan det vara problematiskt hur detta tenderar att ge upphov till besvärliga och ibland svårhanterliga bieffekter. Bevarandet av flickors oskuld görs (för vissa) till en angelägenhet för familj och släktingar, där den äldre generationen genom sin ständiga, misstänksamma vaksamhet själva kan te sig fixerade kring sexualitet. Något som tvingar de unga kvinnorna att själva vara mer vaksamma kring alla situationer som skulle kunna tolkas i sexuella termer, skriver Andersson. Hon understryker också att vissa av de flickor hon talade med var tydliga med att denna sexfixering är något som spökar i den äldre generationens medvetande i betydligt högre grad än i ungdomars.

barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer 21 Flera av flickorna med oskuldskrav i undersökningen framhåller att de verkligen vill avstå från sex tills de gifter sig. De talar inte om kärlek som tillräcklig motivation för att ha sex. Varken begär eller förälskelse är tillräckliga motiv för att förlora den oskuld som bara kan förloras en gång. Pojkars oskuld talar de mer om som ett övergående tillstånd. Pojkarna kommer att ha sex när de känner för det, förhoppningsvis finns det kärlek med i bilden, men det förväntas knappast att de kommer att invänta bröllopsdagen. Det är inte säkert att de själva skulle föredra att den första (och enda) mannen de hade sexuell kontakt med var oskuld. Hösten 2001 satt socionomen och forskaren Margareta Forsberg med under lektioner i Livskunskap/Sex och samlevnad i tre olika tjejgrupper i åttonde klass i en skola i Göteborg. 13 I de tre grupperna hade 18 av 21 tjejer utländsk bakgrund. Ett tema som på olika sätt återkom i samtalen var att det är viktigt för dem att uppfattas som fina flickor. Det fans också, ungdomarna emellan, tydliga kontrollsystem för att upprätthålla de gränser inom vilka tjejerna kan agera när det gäller sexualitet och samlevnadsrelationer. Den kontroll mekanism som ofta kom upp till diskussion i grupperna var ryktet. Tjejer som har många killar riskerade, enligt tjejerna i gruppen, dåligt rykte i högre utsträckning än killar som har många tjejer. Men det var inte lika självklart vilket rykte en kille kommer att få om han har många tjejer. Men ryktet är viktigt för båda. Rykte och manlighet Rykte är också något som forskaren Nils Hammarén tar upp i sitt kapitel Horor, players och de Andra. Killar och sexualitet i det nya Foto: Hans Wretling/Tiofoto

22 barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer Sverige om killar i gymnasieåldern som bor i områden präglade av en mångkulturell komplexitet. 14 Han har träffat killar under skoltid och intervjuat dem i blandade grupper, det vill säga grupper bestående av killar med svensk bakgrund och killar med utländsk. För några av killarna som han har träffat var det otänkbart att ha sex. Rykten sprider sig fort och släkten kan ha synpunkter på ens sexuella beteende, vilket kan leda till svårigheter när man ska hitta en framtida partner. Hammarén skriver: I det multietniska samhället samsas oskuldsideal, en restriktiv syn på tjejers (och ibland killars) sexualitet, homo fobi, ryktesspridning och traditionalism med tolerans, jämlikhetsideal och sexualliberalism. Liksom svenska ungdomar står invandrarungdomar inför en förändring i samhället där traditionella värden mer och mer har kommit att ifrågasättas. Kryssandet mellan olika kulturella förhållningssätt (såväl etniska som könsmässiga) gör denna process mer komplex och kan för några av killarna underblåsa känslan av en osäker identitet, anser Hammarén. Han menar också att strävandet mot jämställdhet har problematiserat många unga mäns tidigare helt självklara könsposition. Killarna i intervjuerna funderar en hel del över tjejer och deras oskuld. Äktenskap mellan barn I Sverige finns det barn under 18 år som har ingått äktenskap mot sin vilja. Barnombudsmannen tar avstånd från alla former av tvångsäktenskap för barn. Sverige har också tidigare fått kritik av FN:s barnrättskommitté angående hur barns rättigheter skyddats vid ingående av äktenskap. I ett remissvar 2003 på en promemoria från Justitiedeparte mentet ställer Barnombudsmannen sig bakom förslaget om att äkten skapsreglerna ska gälla lika för alla som ingår äktenskap i Sverige, oavsett medborgarskap. Regeringen har föreslagit att lagändringen ska träda i kraft den 1 maj 2004. Vi anser att en uttrycklig regel, som hindrar erkännande av tvångsäktenskap som ingåtts utomlands, visar att den svenska rättsordningen inte accepterar sådana äktenskap. Vi är också positiva till skärpningen av dispensregeln som reglerar tillstånd att få ingå äktenskap före 18 års ålder. I och med detta förtydligas att det bara är undantagsfall och särskilda omständigheter som ska gälla vid dispens. Barnombudsmannen tar tydligt ställning mot att ett barn under 18 år mot sin vilja genomgår en religiös vigselceremoni och därefter ingår i ett förhållande som civilrättsligt är en samborelation. Barnet deltar i det fallet i en ceremoni utan rättslig verkan. Relationen leder inte sällan till att skolgången blir lidande och att möjligheterna till högre utbildning minskar. Information till föräldrar Det är viktigt att samhället blir bättre på att informera föräldrar som flyttat till Sverige med sina familjer om barns rättigheter enligt barnkonventionen, om barns och ungdomars rätt till respekt för sin egen individualitet och deras rätt till sin egen sexualitet. I de allra flesta fall råder ingen okunskap om detta, men då det gör det måste samhället, i syfte att skydda de unga, aktivt våga adressera frågorna och tydligt kommunicera dem med berörda föräldrar.

barnombudsmannens årsrapport 2004 barns och ungas nära relationer 23 De olika invandrarorganisationer och religiösa samfund som organiserar många föräldrar är viktiga budbärare och vore därför naturliga samarbetspartners i dessa frågor. Kunskap om barnkonventionen, skollagen och de mänskliga rättigheterna behöver spridas och stöd måste erbjudas till föräldrar som kan uppleva att det är svårt att förena föräldrarollen med en anpassning till det svenska samhället. I de fall där hedersrelaterat våld förekommer måste samhället i högre grad kunna erbjuda de flickor som behöver det skyddat boende, livvaktsskydd och andra former av stöd i vardagen. Samhället måste på olika plan öka kunskapen om dessa ungdomars situation och utveckla metoder för att kunna stödja dem bättre. Barnombudsmannen föreslår Förutsatt att regeringens förslag till lagändring antas av riksdagen bör kraftfulla informationsinsatser göras för att nå ut med det nya regelsystemet om att äktenskap före 18 års ålder inte är tillåtet, oavsett medborgarskap. Utbildnings- och informationsmaterial, som exempelvis kan spridas av barnavårdscentraler, mödravårdscentraler, skolan, ungdomsmottagningar och fritidsgårdar, bör då utarbetas. Att alla nyanlända familjer erbjuds information om barnkonventionen, skollagen och mänskliga rättigheter samt information om var man kan vända sig med frågor rörande dessa regelverk och andra frågor som kan uppstå under barnens tonår och vuxenblivande. Att kommunerna stimuleras att skapa förutsättningar för att alla familjer som flyttar till Sverige erbjuds kontakt med en svensk fadderfamilj med barn i samma ålder i närheten av där de bor. Att ungdomar som behöver skyddat boende, livvaktsskydd och andra former av stöd i vardagen för att överleva hot från sina familjer, ska erhålla sådant stöd. Berörda aktörer behöver öka kunskapen om dessa särskilda behov och utveckla olika former av stöd.