Förslag på åtgärder för att skapa förutsättningar för ökad jämställdhet bland skogsägare

Dnr 2011/2017 RAPPORT Förslag på åtgärder för att skapa förutsättningar för ökad jämställdhet bland skogsägare

Projektägare Carl Appelqvist Styrgrupp Carl Appelqvist, Skogsstyrelsen Ulf Didrik, Skogsstyrelsen Gun Lidestav, SLU Projektledare Maria Högvall Nordin Projektgrupp Malin Eriksson Raymond Wide Lena Åbom Datum 2011-12-07 Skogsstyrelsen Vallgatan 8 551 83 Jönköping

Innehåll 1 Sammanfattning... 1 2 Bakgrund och problembeskrivning... 3 3 Skillnader och likheter mellan kvinnors och mäns möjligheter att vara aktiva skogsägare... 6 4 Bilden av kvinnliga och manliga skogsägare... 10 5 Fokusgruppanalys kvinnliga skogsägarnätverk... 13 6 Enkäter riktade till deltagare i skoglig kompetensutveckling... 16 7 Synpunkter från forum... 19 8 Övrigt... 22 9 Slutsatser och förslag till åtgärder för att skapa förutsättningar för ökad jämställdhet bland skogsägare... 24 10 Bilagor... 29 11 Källor... 29

1 Sammanfattning Skogsstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att utarbeta förslag på åtgärder för att skapa förutsättningar för ökad jämställdhet bland skogsägare, samt förslag på vilken eller vilka aktörer som bör genomföra åtgärderna. Bakgrunden är att, trots att andelen kvinnliga skogsägare i Sverige idag uppgår till 38% så präglas skogsnäringen av att vara en traditionellt manlig domän som utgår från att det är mannens uppgift att äga och sköta skog. För att såväl regeringens jämställdhetspolitik som skogspolitikens mål ska kunna uppfyllas är det en nödvändighet att även den kvinnliga delen av skogsägarkåren har samma rätt och möjligheter att vara aktiva skogsägare. I underlaget för rapporten ingår en sammanställning av aktuellt kunskapsläge vad gäller manligt och kvinnligt ägande i förhållande till områdena ägande och förvärvsrätt, förvaltning och brukande och bemötande och behandling. Det kan konstateras att det finns skillnader inom alla områden som inte kan förklaras på annat sätt än genom skogsägarens könstillhörighet. Bilden av kvinnligt och manligt skogsägande skiljer sig åt i medier och det finns tydliga könsstereotypa bilder av den svenske skogsägaren som äldre, man och självverksam i sektorns olika publikationer. Den kvinnliga skogsägaren blir mer en kontrast till den bilden än en del i en mer mångfacetterad bild av skogsägaren, vilket ger oss viktig information om hur den organiserade representationen av skogsägandets villkor ser ut och påverkar oss. De kvinnliga skogliga nätverken kan sägas vara en nyckelresurs för att utveckla jämställdheten i skogssektorn på kvinnors egna villkor. Det finns behov av flera lokala nätverk och möjligheter för nätverken att samverka och utbyta erfarenheter i vissa frågor. En annan nyckelfråga är kvinnors kompetens och kunskap i skogliga frågor. För att vara en aktiv skogsägare behöver man inte utföra operativt arbete själv, men man behöver ha den kunskap som krävs för att vara en bra beställare av de tjänster som behövs. Erfarenheter från kurser och utbildningar visar att kvinnor uppskattar att få mer kunskap och att de känner sig styrkta i sin roll som skogsägare. Att kunna mäta och kommunicera mål för jämställdhetsarbetet är viktigt inte bara för att kunna följa upp åtgärder utan även för att föra fram argument för ett mer jämställt skogsbruk i sektorns olika delar. Utredningen har resulterat i sex konkreta förslag och rekommendationer som tar sin utgångspunkt i att branschen själva tar ansvar för genomförandet. För vissa delar krävs dock incitament i form av ekonomiskt stöd för att åtgärderna ska kunna bli framgångsrika: 1

Stimulans för sektorns aktörer att öka sin genuskompetens. Sökbara medel för utveckling av och erfarenhetsutbyte mellan kvinnliga skogliga nätverk. Utveckling av en idé- och metodbank för förbättrad kompetensutveckling och informationsspridning. Framtagande av mät- och kommunicerbara mål för jämställdhetsarbetet. Utveckling av nya modeller för skogsdagar/skogskvällar Mediernas tilltal bilden av kvinnligt och manligt skogsägande 2

2 Bakgrund och problembeskrivning Kvinnliga skogsägare och kvinnligt skogsägande Andelen kvinnliga skogsägare i Sverige idag uppgår till 38%. Fortfarande är dock skogsnäringen av tradition en manlig domän som utgår från att det är mannens uppgift att äga och sköta skog (Regeringskansliet 2011). Statistik över skogsägande visar bland annat att det finns strukturella skillnader och mönster mellan kvinnors och mäns ägande, som inte kan förklaras genom påverkan från andra faktorer och som kan påverka kvinnors möjligheter att vara aktiva skogsägare på samma villkor som männen. Regeringens jämställdhetspolitik utgår från att kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva medborgare och att forma villkoren för beslutsfattandet (Regeringskansliet 2011). Överfört på skogsnäringen innebär det att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att äga och bruka skog och att arbeta i eller driva företag inom skogsnäringen. I proposition (2007/08:108) En skogspolitik i takt med tiden uppmärksammar regeringen dock att det i praktiken finns skillnader mellan kvinnors och mäns rättigheter och möjligheter inom skogsnäringen och att det därför behövs åtgärder för ökad jämställdhet. Skogen har en stor betydelse för den svenska ekonomin och en mer jämställd skogsnäring är också en mer konkurrenskraftig skogsnäring (Regeringskansliet 2011). Den jämställdhetsstrategi som arbetades fram av branschen i samråd med regeringen består av en vision samt tre fokusområden för arbetet. Till varje fokusområde är ett antal strategiska åtgärder kopplade. Inom fokusområdet enskilt skogsägande, vilket formuleras att vara aktiv skogsägare ska vara lika självklart för kvinnor som för män och bemötande ska ske på lika villkor för kvinnor och män, är en av åtgärderna att utarbeta förslag på åtgärder för att skapa förutsättningar för ökad jämställdhet bland skogsägare. Det är denna åtgärd som föreliggande rapport behandlar. Uppdraget Rapporten bygger på regeringsbeslut L2011/1095 och uppdrag Dnr 2011/2017, som kommer från Landsbygdsdepartementets jämställdhetsstrategi från 2011. Uppdraget består i att Skogsstyrelsen skall utarbeta förslag på åtgärder för att skapa förutsättningar för ökad jämställdhet bland skogsägare samt förslag på vilken eller vilka aktörer som bör genomföra åtgärderna. Skogsstyrelsen skall även, inom ramen för uppdraget samråda med relevanta myndigheter och organisationer, t ex Sveriges lantbruksuniversitet, skogsägareföreningar, skogsentreprenörer, skogliga nätverk och virkesköpare, samt i övrigt samverka vid behov. I uppdraget ingår att analysera och jämföra vilka skillnader och likheter det finns mellan kvinnors och mäns möjligheter att vara aktiva skogsägare samt att undersöka om det finns skillnader mellan skogsägare som bor respektive inte bor i samma kommun som fastigheten. Det kan till exempel handla om på vilket sätt 3

kvinnor och män bemöts och behandlas i rollen som skogsägare och om det finns olika mönster för kvinnor och män i ägandet och förvaltningen av skogen. Utgångspunkten är att branschen själva tar ansvar för genomförandet. I de fall staten föreslås vara delaktiga i genomförandet ska beräknad budget redovisas. Skogsstyrelsen är ansvarig aktör för uppdragets genomförande. Samverkan bör ske med SLU, skogsägarföreningar, skogsentreprenörer, skogliga nätverk och virkesköpare. Föreslagna åtgärder ska förankras hos de aktörer som föreslås genomföra dem. Skogsstyrelsens definitioner och tolkning av uppdraget En traditionell syn på en skogsägares aktivitet i skogen har utgått från hur stor del av det administrativa och framförallt praktiska operativa arbetet i skogen man gör själv. Många skogsägare bor idag inte på orten där fastigheten ligger eller har inte de skogliga grundkunskaper som behövs för att själv sköta arbetet, men det betyder inte att man inte kan vara aktiv i sitt skogsbruk. Att vara en aktiv skogsägare definieras i rapporten som att ta det ekonomiska och övergripande ansvaret för skogens skötsel genom att antingen själv genomföra åtgärder, eller att aktivt beställa de tjänster som behövs för skogens skötsel. Skogsstyrelsens tolkning av uppdraget är att uppgiften är att föreslå åtgärder som kan skapa förutsättningar för ökad jämställdhet i skogsbruket med utgångspunkt i sådana åtgärder som skogssektorn själva kan vara delaktiga och drivande i inom ramen för sina verksamhetsområden. En eventuellt förändrad skogspolitik, förändrad lagstiftning eller andra åtgärder på strukturell nivå faller utanför uppdraget, liksom åtgärder som involverar andra aktörer än sådana som omfattas av den jämställdhetsstrategi för skogsbruket som togs fram i samråd med skogsbruket och presenterades våren 2011. Förutom konkreta åtgärdsförslag med föreslagna ansvariga genomförare belyses även ett urval av angelägna frågor och områden där eventuella ytterligare utredningar eller fördjupad forskning kan behövas för att hitta lösningar på jämställdhetsproblem som till exempel bottnar i en allmän samhällskultur som inte enbart har att göra med faktorer inom skogssektorn. Skogsstyrelsen tar dock inget ansvar för att inom ramen för denna utredning föreslå genomförare eller ansvar inom dessa områden. Genomförande och informationsspridning För uppdragets genomförande har en arbetsgrupp inom Skogsstyrelsen om fyra personer, inklusive projektledare och en projektanställd tillsatts. Den projektanställda ska genomföra en analys av mediematerial som beskriver den bild av manligt respektive kvinnligt skogsägande som det kommuniceras i spridda skogliga medier. Arbetsgruppen tar de interna och externa kontakter som behövs för uppdragets genomförande. Projektet genomförs i samverkan med Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som har upphandlats för att genomföra fokusgruppanalyser av kvinnliga skogliga nätverk samt sammanställa resultatet i en rapport. 4

Information om projektet sker genom Skogsstyrelsens ledningsgrupp och Skogsstyrelsens intranät. Externt sker informationen om projektets förslag genom Skogsstyrelsens hemsida, massmedier samt via samverkande myndigheter och organisationer. Inom ramen för uppdraget har Skogsstyrelsen samrått med relevanta myndigheter och organisationer, t.ex. Sveriges lantbruksuniversitet, skogsägarföreningar, skogsentreprenörer, skogliga nätverk och virkesköpare. Ytterligare samråd och samverkan kommer att fortsätta i den mån föreslagna åtgärder involverar Skogsstyrelsen som aktör i genomförandet. 5

3 Skillnader och likheter mellan kvinnors och mäns möjligheter att vara aktiva skogsägare År 2010 fanns 329 471 skogsägare, varav 38% kvinnor och 62% män. Antalet brukningsenheter (ägda av fysiska personer) var 227 695. Av dessa var 24% utboägda 1, 8% delvis utboägda 2 och 68% närboägda 3. Ungefär hälften av skogsägarna är bosatta på sin skogsfastighet, men andelen ägare som bor på annan ort har ökat under de senaste åren (Lidestav och Nordfjell 2002). Trots att 38% av skogsägarkåren är kvinnor är skogsnäringen av tradition en manlig domän som präglas av en könsstereotyp norm om att det är mannens uppgift att äga och bruka skogen. Skillnader och likheter mellan kvinnors och mäns möjligheter att vara aktiva skogsägare kan analyseras utifrån faktorer som grundas på ägande och förvärvsrätt respektive förvaltning och brukande, men också på hur kvinnliga respektive manliga skogsägare bemöts och behandlas i sin roll som skogsägare. En längre sammanställning av aktuell kunskap inom området finns som bilaga 1, nedan följer en kort sammanfattning. Ägande och förvärvsrätt Trots att arvslagstiftningen har varit könsneutral sedan mer än 150 år visar forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet att villkoren för kvinnors och mäns övertagande av skogsfastigheter vid generationsskiften i praktiken är olika. När det gäller ägande och förvärvsrätt måste det ses som en central fråga eftersom det finns en inneboende konflikt mellan släktens strävan efter att inte splittra det kapital som jorden representerar och önskan att ge barnen försörjningsmöjligheter (Lövgren 1987). Skillnaderna tar sig uttryck bl.a genom att män fortfarande äger mer skog genom arv än kvinnor. 36% av männen mot 28 % av kvinnorna har förvärvat sin skog genom arv, gåva eller testamente från föräldrar eller släktingar (Lidestav 2001). När det gäller köp av skogsfastigheter inom familjen eller från släktningar är motsvarande siffror 39% av männen mot 23 % av kvinnorna (ibid.) Detta skulle kunna tolkas som att generationsväxlingen mellan föräldrar till söner oftare präglas av företagsekonomiska överväganden än då döttrar övertar skogen och Lidestavs slutsats är att skogsbruket än idag är tydligt könsmärkt och att det fortfarande ofta förknippas med män och deras arbete (Lidestav 2001). I en undersökning av kvinnors arvspositioner i det samtida familjeskogsbruket i Sverige spårades samma mönster i tre olika datakällor: (1) Bearbetning av statistik från skogsdataregistret (2) Ett enkätmaterial där skogsägare som förvärvat egendomen från sina föräldrar sorterades fram och (3) ett narrativt material 1 En fastighet är utboägd om skogsägaren bor i en annan kommun än den där brukningsenheten är belägen (Skogsstyrelsen 2011). 2 En fastighet är delvis utboägd om minst en ägare bor i en annan kommun än den där brukningsenheten är belägen (ibid). 3 En fastighet är närboägd om skogsägaren bor i samma kommun som brukningsenheten är belägen (ibid). 6

bestående av berättelser från kvinnliga skogsägare (Lidestav 2010). I alla material identifierades ett assymetriskt ägandemönster, där genus påverkade vem, vad och hur familjeägd skogsmark överfördes från en generation till nästa (ibid.) I en utvärdering av Skogsstyrelsens riktade insatser för utbor 4 (Skogsstyrelsen 2003) med syfte att belysa, beskriva och värdera SVO:s utboverksamhet konstaderades att andelen utbor har växt mellan åren 1992 och 2000 från 22% utboägda brukningsenheter till 34%. Denna utveckling ser inga tecken på att mattas av, enligt en rapport från Skogsstyrelsen (Eriksson, Högvall Nordin & Olsson 2010). Det finns en del urskiljbara skillnader mellan utboende och närboende skogsägare som skulle kunna påverka aktiviteten i skogen (Nordlund & Westin 2010). För det första är närboende skogsägare generellt något äldre än utboende ägare. Det är också vanligare bland utbor att ha ärvt sin fastighet, vilket kan indikera att närboende skogsägare är mer aktiva i att anskaffa sina fastigheter; de har köpt inom familjen (44%) eller på den öppna marknaden (20%). Det finns en tydlig skillnad mellan könen i hur fastigheten anskaffades; kvinnor ärvde eller fick fastigheten som gåva i högre utsträckning än männen (32% respektive 54%). En annan skillnad är att andelen kvinnliga skogsägare i materialet är signifikant högre (28%) hos de utboende ägarna än hos de närboende ägarna (20%). (ibid.) Förvaltning och brukande Vilka skillnader och likheter finns mellan hur kvinnor och män brukar sin skogsmark? Skiljer det sig åt mellan könen vilka värden man prioriterar och väljer att utveckla? Finns det urskiljbara skillnader mellan könen som kan kopplas till skillnader mellan skogsägare som bor respektive inte bor i samma kommun som skogsfastigheten? Nordlund & Westin (2010) har undersökt skogsägares värderingar och attityder till skogsskötsel med en uppdelning i skogsägare bosatta nära sin fastighet och skogsägare bosatta långt från fastigheten. Studien visar att skogsägandet genomgår en förändring i och med att såväl andelen kvinnliga skogsägare som andelen som inte bor i närheten av sin skogsfastighet ökar (ibid.) De skogsägare som bor nära sin fastighet visade sig ha starkare fokus på och positiva attityder i riktning mot produktionsvärden och ekonomiska värden. Skillnaden mellan manliga och kvinnliga skogsägare var dock större än mellan boende i närheten av och boende långt från fastigheten. Kvinnor hade mer fokus på ekologiska värden och värden förknippade med rekreation och de drar slutsatsen att man delvis kan förutspå en förändring av hur skogen sköts i när fler kvinnor blir skogsägare (Nordlund & Westin 2010). En analys av data från LRF:s medlemsdatabas, med avseende på skogsägares egenrapportering av existerande och potentiella framtida verksamheter, ger en indikation på vilka verksamheter kopplade till den familjeägda skogsgården som 4 Utbo betyder samma sak som utboägande, det vill säga en skogsägare som inte bor i samma kommun som brukningsenheten är belägen. 7

kvinnor respektive män ser som möjliga att utveckla 5 (Umaerus, Lidestav & Högvall Nordin 2010). Analysen visade att kvinnornas representation som operativ ledare i traditionella verksamheter som skogsentreprenad och träförädling var låg. I mindre traditionella verksamheter kopplade till skogen, som till exempel turism eller hälsa (inkluderade verksamheter inom grön hälsa och grön omsorg), var den kvinnliga representationen högre. Verksamheten hälsa var den enda där kvinnor hade en högre representation som operativ ledare än som avspeglades i deras andel som ägare till skogsgårdar I alla övriga verksamheter var kvinnorna underrepresenterade som operativ ledare, vilket kan tolkas som att valet mellan affärsverksamheter är könat. Bemötande och behandling I en studie av kvinnors kontakter med skogsbrukets aktörer, som är uppdelad på små och stora ägare (Lundqvist 2000) framkommer att kvinnorna främst har kontakt med skogsbolag/sågverk/virkesköpare, Skogsstyrelsen, skogsägarförening/skogsinspektör och juridisk expertis, samt att stora kvinnliga ägare i allmänhet har mer kontakt med de skogliga aktörerna än de små ägarna. Hälften av de kvinnliga skogsägarna i studien känner sig ofta eller alltid fullvärdigt bemötta av manliga skogsägare (Lundqvist 2000). Det är dock 40 procent som känner att de aldrig, sällan eller ibland blir fullvärdigt bemötta av manliga skogsägare. Kvinnorna uppger att de känner sig osynliggjorda och inte blir tagna på allvar eller att de har fått för mycket uppmärksamhet på grund av sitt kön. Ägare till små fastigheter uppfattar detta som ett mindre problem än ägare till stora fastigheter och något som lyfts fram av flera är att anledningen till att man känner sig annorlunda bemött har att göra med bristande kunskap inom skogliga frågor (ibid.) Häggqvist (2007) genomförde en innehållsanalys av SkogsNolia 2006 där han ställer sig frågan var är kvinnorna? Analysen visar att en tredjedel av de som gick genom insläppet var kvinnor men att de utgjorde en mycket liten del av de som besökte utställarmontrarna. Kvinnorna verkar helt enkelt ha försvunnit på vägen (ibid.) I den enkät som skickades ut inom ramen för uppdraget, se vidare avsnitt 6, ställdes bland annat frågor om upplevt bemötande och behandling vid deltagande i kompetensutvecklingskurser för skogsägare. De kvinnor som svarat upplevde sig i hög eller ganska hög grad respekterade av kursledning och föreläsare (93%), medan var tionde kvinna upplevde respekten från övriga kursdeltagare som lågt eller mycket lågt. 29% av kvinnorna, jämfört med 18% av männen uppger att de håller inne med frågor i vid kurser och 11% av kvinnorna känner sig mycket eller ganska ofta osynliggjorda i skogliga sammanhang mot 1% av männen. 5 Åtta verksamheter studerades och placerades in på en skala från traditionell till icke-traditionell; skogsbruk, skogsentreprenad, träförädling, energiråvara från skogen, energi, vatten och vilt, turism, hälsa. 8

Sammantaget visar forskning om såväl ägande och förvärvsrätt, förvaltning och brukande och bemötande och behandling av kvinnliga skogsägare att det svenska skogsbruket inte är jämställt, trots att det har skett en hel del utveckling de senaste decennierna. 9

4 Bilden av kvinnliga och manliga skogsägare Enligt medieforskningen tillhör olika typer av medier några av de största påverkansfaktorerna vi möter i vardagen. Medierna hjälper oss att organisera vår verklighet och genom de dominerande verklighetsbilder som erbjuds oss reproduceras och sprids olika maktcentras och ideologiers sätt att betrakta verkligheten (se t.ex Strömbäck 2009). I medieforskning med genusperspektiv analyseras hur medier framställer kvinnor och män, vilka roller de framträder i och vilken vikt som tillmäts deras kunskaper och erfarenheter (Kleberg 2008). Den bild av kvinnliga respektive manliga skogsägare som dagligen möter oss via olika medier ger oss därför viktig information om hur den organiserade representationen av skogsägandets villkor ser ut. I en studie av kvinnliga kontakter med skogsbrukets aktörer (Lundqvist 2000), ställdes frågan om framställning av kvinnliga skogsägare i medier. Enligt kvinnorna själva har skogspressen lyckats framställa kvinnliga skogsägare på ett bra sätt, förutom för alternativet om kvinnor framställs som mindre kompetenta än manliga skogsägare. Ägare till små fastigheter uppfattar det som ett större problem än ägare till stora fastigheter. Det finns dock begränsat med studier om skog och genus som även inkluderar ett medie- och kommunikationsvetenskapligt perspektiv. I en analys av tidningen Vi Skogsägare (Umaerus, P. & Häggqvist, P. 2010), konstaterades att det kvinnliga skogsägandet inte korresponderar med det sätt på vilket kvinnliga skogsägare förekommer i skogspressen, samt att kvinnor när de förekommer i pressen får mindre artiklar som placeras mer undanskymt än artiklar om män. Vidare beskrivs det arbete kvinnorna lägger ner som mindre värdefullt än männens och deras legitimitet som skogsägare belyses ofta med engagemang i alternativa verksamheter, ofta sådana som förknippas med kvinnors traditionella arbetsområden. Medieanalys av skogspress en pilotstudie Som en del i analysen av mäns och kvinnors möjligheter att vara aktiva skogsägare genomfördes inom ramen för uppdraget en mindre, kvalitativt inriktad studie av några av de skogliga tidskrifter som riktar sig mot enskilda skogsägare. Studien ska, på grund av den tids- och resursram den genomfördes inom, betraktas som en pilotstudie. Trots det indikerar resultatet att tillgängliga bilder av manligt och kvinnligt skogsägande skiljer sig åt år 2011 och att bilderna som presenteras är laddade med förväntningar på hur en manlig respektive en kvinnlig skogsägare ska presenteras och tilltalas något som kan vara ett problem i strävan efter ett mer jämställt skogsbruk. För att med mer säkerhet kunna belägga slutsatserna i studien krävs dock en fördjupad och organiserad forskning, helst med en kombination av kunskaper inom skog, genus och medier. Nedan presenteras en sammanfattning av rapporten, för fullständig rapport se bilaga 2. Totalt 43 artiklar analyserades inledningsvis i en kvantitativ översiktsanalys som omfattade artiklar från fem olika skogliga tidskrifter; SkogsEko, Vi Skogsägare, Skogsvärden, Attraktivt Skogsbruk och SkogsLand. Från detta plockades tre 10

artiklar med två kvinnliga respektive två manliga skogsägare som huvudpersoner ut. De valda artiklarna illustrerar tendenser som identifierats i den kvantitativa översikten, men ska inte ses som generella för vare sig den aktuella tidskriften eller skogspressen i stort. I analysens kvantitativa översikt konstaterades att det i det analyserade materialet finns skillnader mellan hur kvinnor respektive män avbildas och beskrivs som skogsägare. Det gäller både i vilken mån artikeln beskriver någon form av aktivitet relaterad till rollen som skogsägare eller ej, men även hur skogsägaren som person beskrivs och vilka attribut som används för att förstärka den bilden. Tilltalet, i det här fallet tolkat som det sätt på vilket skogsägaren presenterades för läsaren, var i de studerade artiklarna mycket olika beroende på om det var en manlig eller kvinnlig skogsägare det handlade om. I artiklar med en ensam skogsägare som huvudperson presenterades männen oftare uttryckligen som skogsägare eller markägare än kvinnor. Att man får veta att kvinnorna också är skogsägare framkommer istället i formuleringar som den egna marken. Att mannen är skogsägare och kvinnan äger skog skulle kunna ses som ett uttryck för i vilken utsträckning aktivitet och handling knyts till ägandet. Att vara skogsägare kan tolkas som aktivt och begreppet är laddat med föreställningar och bilder, medan att äga skog är mer anonymt och kan tolkas mer passivt. I artiklarna har uttryckta relationer mellan den som porträtteras och make/maka eller andra familjemedlemmar tolkats som ett tecken på ett behov av att placera in personen i ett sammanhang utöver skogen. Samtliga artiklar med en ensam kvinnlig skogsägare som huvudperson lyfter någon familjerelation, varav hälften med en make. Däremot lyfte en fjärdedel av artiklarna med en ensam manlig skogsägare ingen familjerelation alls och bara en dryg tredjedel kopplade samman mannen med en maka. Det skulle kunna tolkas som att männen i högre utsträckning än kvinnorna tillåts svara för sig själv och inte behöver placeras in i ett ytterligare sammanhang än vad artikeln explicit handlar om. När fotografier har illustrerat artiklarna har dessa kodats med avseende på tydlig aktivitet eller ej och har setts som förstärkande för den sammantagna tolkningen av bilden av skogsägaren som erbjuds i artikeln. I det fall en artikel innehöll flera fotografier med olika inbördes grad av aktivitet har de kodats som aktiv/passiv. Här visade analysen att de fotografier som illustrerade kvinnliga skogsägare i högre grad kodats som utpräglat passiva medan de som illustrerade män var antingen enbart aktiva eller hade kombinationen aktiv/passiv och har tolkats som att bilder av manliga oftare än bilder av kvinnliga skogsägare visar en tydlig aktivitet i skogsägandet. Den kvalitativa analysen av artiklarna visar hur artiklarnas tematiska och schematiska struktur lyfter fram och tydliggör den manlige skogsägaren i större omfattning än den kvinnliga skogsägaren. I den artikel som porträtterar ett skogsägarpar framstår mannen som huvudperson, den mer aktive och den som också får uttala sig om sin sakkunskap medan kvinnan, trots att artikeln beskriver granodlingen som ett familjeföretag, får mindre plats i både text och fotografier. När en artikel om en manlig och en artikel om en kvinnlig skogsägare, ställs mot varandra blir det tydligt hur den manlige skogsägaren gestaltas genom sina 11

tidigare erfarenheter, uppdrag och handlingar, medan den kvinnliga skogsägaren gestaltas genom adjektiv och attribut och större fokus på könstillhörighet och klädsel snarare än på yrkesmässiga erfarenheter. Artiklarna är valda dels utifrån kriteriet att de så nära som möjligt ska illustrera tendenser som spårats i den kvantitativa analysen och dels utifrån att de ska vara jämförbara med varandra i uppbyggnad och infallsvinkel. Båda skogsägarna är kända sedan tidigare och beskrivs som aktiva yrkespersoner med imponerande karriärer. Analyserna visar att det fortfarande finns en övervikt av tydliga könsstereotypa bilder av den svenska skogsägaren som äldre, man och självverksam i skogspressen. Den kvinnliga skogsägaren blir mer en kontrast till den bilden än en del i en mer mångfacetterad bild av hur några av våra 329 471 skogsägare kan se ut. Det är dock inte en enkel uppgift att förändra den stereotypa bilden av skogsägaren som genomsyrar branschen och, rimligtvis, även påverkar såväl våra föreställningar som konkreta handlingsmönster vad gäller bemötande och behandling av kvinnliga skogsägare. Här måste branschen som helhet ta ansvar och utmaningen ligger i att varje aktör regelbundet följer upp och ställer sig frågan om vilken bild av verkligheten som förmedlas inom det egna verksamhetsområdet. 12

5 Fokusgruppanalys kvinnliga skogsägarnätverk På Skogsstyrelsens uppdrag, och som ett av underlagen för förslag till åtgärder för att skapa förutsättningar för ökad jämställdhet bland skogsägare, genomförde Gun Lidestav och Elias Andersson vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, en delstudie omfattande två fokusgruppintervjuer med svenska skogliga kvinnliga nätverk samt en inledande intervju med sju medlemmar av den norska föreningen Jenter i Skogsbruket (JiS). Nedan följer en sammanfattning av rapporten och dess slutsatser. Den fullständiga rapporten finns som bilaga 3. Flera studier visar att formella och informella nätverk har betydelse för den enskildes såväl sociala och professionella utveckling som för företagsutveckling. En bidragande orsak till att utvecklingen mot ett jämställt skogsbruk/skogsägande gått långsamt fram antas vara kvinnors sämre tillgång till professionella och sociala nätverk (Ds 2004:39). Det är därför angeläget att analysera kvinnliga skogliga nätverk med avseende på frågor som kan ha betydelse för kvinnors möjligheter att genom dessa bli mer aktiva i sitt skogsägande. Valet av fokusgruppintervju som metod gjordes mot bakgrund av studiens övergripande inriktning och avgränsning. Som kunskapsgrund för intervjuerna med de svenska nätverken ligger rapporter från tidigare undersökningar, information från berörda nätverks hemsidor samt den inledande fokusgruppintervjun med JiS. En intervjuguide med fokus på de mest centrala frågeställningarna i uppdraget utarbetades och foton från en skogsmässa användes som stimulusmaterial vid alla intervjuer. Undersökningen omfattade totalt tre fokusgruppintervjuer med sex olika nätverk; den första inledande med det norska nätverket JiS, en med sex medlemmar av de mer lokala/regionala nätverken Dryaderna, Grenverket och Linnéorna, samt en med sex kvinnor från Spillkråkan respektive Skogsägarkvinnorna, som är rikstäckande nätverk med en stor andel utboägande skogsägare. Deltagarna hade olika bakgrund och erfarenhet avseende hur länge man varit skogsägare respektive medlem i nätverket, boende i relation till skogsfastigheten samt i vilken mån man själv utför praktiskt och administrativt arbete på skogsfastigheten eller ej. Under intervjuerna berördes frågor rörande nätverkens organisation, arbetssätt, prioriteringar, mål/målförändringar samt frågor om deltagarnas erfarenheter av möjligheter att vara aktiva skogsägare och deras erfarenheter av bemötande och behandling i egenskap av att vara kvinnliga skogsägare. En sammanställning av frågor om organisation och arbetssätt finns i bilaga 3. När det gäller erfarenheter av bemötande och behandling understryker deltagarna att jämställdhet i skogssektorn har genomgått förändringar till det bättre jämfört med läget i slutet av 1990-talet. Man menar att framförallt virkesköparna har blivit bättre på att bemöta kvinnliga skogsägare på ett korrekt och professionellt sätt. Det finns dock fortfarande tillfällen där kvinnliga skogsägare inte upplever sig bli sedda, tagna på allvar eller betraktade som kompetenta skogsägare. Det kan handla om allt från att maken vanligen står som adressat på post rörande skogen till konkret osynliggörande vid kontakter med entreprenörer. 13

Meningarna är delade om hur man bör hantera frågor om kön och genus och frågan upplevs som något problematisk. Å den ena sidan finns det medlemmar som menar att frågor om jämställdhet och genus inte får ta fokus från vad man ser som den mer centrala frågan intresset för skog. Å den andra sidan finns det kvinnor som känner sig kränkta och illa behandlade och där nätverken kan ge det stöd man behöver. Det finns en konkret vilja att förändra de rådande situationerna och man har till exempel haft olika kurser dit även entreprenörer och virkesköpare var inbjudna, Vid dessa tillfällen har till exempel kvinnors och mäns olika kommunikationsstilar behandlats, samt förts diskussioner kring olika tekniker som kan användas för att reproducera makt, så kallade härskartekniker. Nätverket innebär för den enskilda skogsägarkvinnan ett kollektivt sammanhang som bidrar till att kvinnor i ökad utsträckning kan ta plats i olika skogliga sammanhang. Särskilt viktigt för de som inte har tillgång till traditionella skogliga nätverk är känslan av bekräftelse som skogsägare. Man talar om gemenskap och identifikation med andra och om betydelsen att inte känna sig ensam eller avvikande som ger en trygghet som är särskilt viktig inför viktiga beslut. En annan viktig faktor är det lärande och den kunskapsutveckling som sker inom ramen för nätverken. Deltagarna menar att de aktiviteter och kurser som nätverken anordnar är av en högre kvalitet och är mer målgruppsanpassade än traditionella skogsdagar och kurser. Till skillnad från dessa, som ofta följer en given form, är nätverkens kurser mer fokuserade på det aktuella temat, deltagarna har en större delaktighet och formen är ofta mer prestigelös, vilket innebär att det finns utrymme även för de enkla frågorna. Deltagarna upplever att nätverken gör skillnad inom näringen i stort och att skogsbruket ser nätverken som en tillgång och en part att vända sig till och rådgöra med inför olika aktiviteter och satsningar. När det gäller utvecklingen av nätverken menar deltagarna att det är viktigt att varje nätverk inte blir för stort, men att det också är viktigt med ett inflöde av nya idéer och perspektiv. Man ser därför gärna att fler lokala nätverk etableras och verkar i olika delar av landet och efterfrågar resurser för att organisera regelbundna sammankomster för erfarenhetsutbyte, t ex i form av en årlig nätverkskonferens. Slutsatser och rekommendationer Attityderna och bemötandet som kvinna och skogsägare har förbättrats avsevärt under senare år, men fortfarande finns brister, bl.a. i form av osynliggörande. Skogsägarkvinnorna och Spillkråkan är rikstäckande nätverk, men i praktiken saknas lokala nätverk i stora delar av landet. Det finns därför ett behov av fler lokala nätverk, snarare än att befintliga nätverk ska expandera. 14

Nätverken är inte konkurrenter utan kompletterar varandra såväl geografiskt som i fråga om aktiviteter och strategier. De lokala nätverken jobbar i huvudsak med att utveckla den enskilda medlemmens skogliga kompetens. Alla aktiviteter utgår från medlemmarnas konkreta behov som skogsägare. De rikstäckande nätverken har även ambitionen att påverka skogsnäringen i stort och uppfattar sig som jämställdhetsinitiativ. Samtliga nätverk anser att de gör skillnad såväl med avseende på den enskilda medlemmens förmåga att vara aktiv skogsägare som i fråga om att göra skogsbruket i stort mer jämställt. Indirekt bidrar nätverken till detta mål genom att vara resurs för valberedningar i olika skogliga föreningar och organisationer. För att kunna avgöra om, och i så fall hur, nätverken gör skillnad behövs nyckeltal. Dessa nyckeltal bör då utgå från identifierbara kriterier för vad som avses med att vara aktiv skogsägare. Nätverken betonar starkt sin lokala förankring, vilket medför att de inte har någon intention av att skapa en central paraplyorganisation. Däremot efterlyser de ekonomiska resurser för att möjliggöra att nätverken ska kunna träffas en gång per år för erfarenhetsutbyte och inspiration. 15

6 Enkäter riktade till deltagare i skoglig kompetensutveckling Skogsstyrelsens kompetensutvecklingsprojekt Beställarkompetens hos skogsägare genomfördes som två ettåriga projekt 2009 respektive 2010 och erbjöd bland annat skogsägare över hela landet att gå kursen Beställa skogsbrukstjänster. Bakgrunden till projekten var ett identifierat behov hos skogsägare att öka sin kunskap i samband med beställning av skogsbrukstjänster och att stärka deras roll som beställare. Prioriterade målgrupper var kvinnliga skogsägare, nya skogsägare, yngre skogsägare och skogsägare som är utbor 6. Totalt deltog drygt 9700 skogsägare i kurser och 2700 deltog under temadagar och vid seminarier. Aktiviteterna genomfördes av distrikten och var fördelade över hela landet. Utöver Skogsstyrelsens kurser finns flera andra exempel på skoglig kompetensutveckling riktad mot skogsägare som har visat ge goda resultat. LRF och skogsägarföreningarna har t.ex. mellan åren 2007-2010 nått 73 000 deltagare, varav ca 17% kvinnliga deltagare och sett en ökad aktivitet i skogen genom den stora utbildningssatsningen Kraftsamling Skog. En väg till ett mer aktivt skogsägande, oavsett om man är man, kvinna, utboende eller närboende, kan vara att öka sina kunskaper och bli mer medveten om vilka mål man har med sitt skogsägande. Särskilt kvinnor har i olika sammanhang uttryckt bristen på kunskap som ett hinder för att vara mer aktiv i sitt skogsägande. Det är därför troligt att ökade insatser mot att kompetensutveckla särskilt kvinnliga skogsägare kan vara en väg mot ett mer jämställt skogsbruk. Nedan analyseras två enkätutskick som gått till deltagare i Skogsstyrelsens kurser Bli en aktiv beställare inom ramen för Landsbygdsprogrammets (2007-2013) kompetensutvecklingsinsatser med avseende på insatsernas betydelse för kunskapsinhämtning och skoglig aktivitet. Därefter följer en analys av ett enkätutskick till tidigare kursdeltagare som gjordes i september 2011 med fördjupade frågor om bl.a. upplevt bemötande och behandling under kurs- och informationstillfällen. Målen för kurserna Beställa skogsbrukstjänster var att minst 25 % av kursdeltagarna skulle vara kvinnor och lika många skulle vara nya eller yngre skogsägare. 7 Gruppen utboende skogsägare var endast målsatt för det andra projektåret och sattes då till 15% av deltagarna. En del av kurserna, (ej målsatt), riktade sig enbart till kvinnliga deltagare med aktiv rekrytering genom direktutskick, telefonsamtal mm. Under det första projektåret uppgick andelen kvinnliga deltagare till 40% och under det andra året var andelen 31%. När det gäller skogsägare som är utbor nådde projektet under det andra året upp till en andel om 31%. Deltagarrekryteringen fungerade alltså bra för alla målsatta grupper. 6 Underlaget är hämtat från Skogsstyrelsens slutrapporter för Kompetensutvecklingsprojekt Beställarkompetens inom Landsbygdsprogrammet (2010 respektive 2011) 7 Definitioner: Ny skogsägare (ägt skog <5 år), yngre skogsägare (<40 år). 16

Vid kursavslut genomfördes kursutvärderingar på plats där frågor om upplevd ökad kunskap, om man var nöjd med kursen som helhet och om man hade för avsikt att beställa en skoglig tjänst ställdes. I april 2010 respektive februari 2011 skickades en uppföljningsenkät ut med frågan om man vid den tidpunkten redan hade beställt, alternativt hade för avsikt att beställa någon skoglig tjänst inom den närmaste tiden, samt upprepades frågan om man upplevde att den egna kunskapen om skogsskötsel respektive att beställa skogliga tjänster ökat som en följd av kursen. Kursdeltagarna var i allmänhet mycket nöjda med kurserna och den kunskap de uppskattade sig ha fått genom dem. På en sjugradig skala gav männen i genomsnitt betyget 5,7 på de två frågorna om man ökat sin kunskap om skogsskötsel respektive att beställa skogliga tjänster. För kvinnorna var motsvarande siffror 6,0 respektive 5,8 för det första projektåret. Helhetsbetyget på kursen låg även det något högre för kvinnor (6,4) än för män (6,2). Resultatet kan tolkas som att kvinnorna ökat sina kunskaper mer än männen, men bör tolkas med försiktighet eftersom vi inte vet något om utgångsläget. I de öppna kommentarerna har dock några män skrivit att de redan hade de kunskaper kursen förmedlade, men nu fick dem bekräftade. Flera kvinnor kommenterade det positiva i att den kurs de deltagit i endast riktade sig till kvinnor och efterlyste flera sådana kurser: Bekräftelse på tidigare kunskaper (man) Kursen har bekräftat vad jag tidigare gjort (man) Det bästa med kursen var att träffa andra skogsägare och utbyta erfarenheter (man). Bra med kurs för kvinnor, fortsätt med det! (kvinna) Vill gärna gå en motorsågskurs, gärna för enbart kvinnor (kvinna). Kände att jag ville ställa några frågor men vågade inte ta möjligheten (kvinna). Bra att min kurs vände sig endast till kvinnor. Man kan lättare ställa frågor då tycker jag (kvinna). Utmärkt passande för mig som aldrig tidigare intresserat mig för skogen och skogsvård! Bra med teori och sedan praktiska övningar (kvinna). Bra orientering i ämnet. Har fått ett bättre grepp om vilka kunskapsluckor jag har (kvinna). Sammanfattningsvis verkar kursen Beställa skogsbrukstjänster ha fungerat bra i sitt syfte att öka kunskaper om att vara aktiv skogsägare och särskilt den kvinnliga målgruppen är nöjda med både sin egen kunskapsinhämtning och med kursen som helhet. Kursens upplägg, pedagogik och genomförande har tilltalat kvinnor och flera av de som gått kurser riktade till enbart kvinnor efterfrågar fler liknande utbildningsinsatser. 17

I september 2011 skickades en enkät till tidigare deltagare i kurserna Beställa skogsbrukstjänster. Enkäten var nåbar via en länk till ett webbaserat enkätverktyg. Syftet med enkäten var att fördjupa frågorna från tidigare enkätutskick och även ställa frågor som berör bemötande och behandling av manliga respektive kvinnliga skogsägare i samband med en utbildningsinsats 8. Medan 81% av männen uppger att de aktivt ställer frågor och deltar i diskussioner vid kurs- och skogliga informationstillfällen är motsvarande siffra för kvinnorna 59%. Av kvinnorna är andelen som känner sig mycket eller ganska mycket mindre kompetent än övriga kursdeltagare 90%, medan det endast är 69% av männen som håller med om det påståendet. Skillnaden mellan män och kvinnor är märkbar men inte lika stor när det gäller känslan av att hålla inne med frågor man egentligen skulle vilja ställa, 18%, respektive 29% svarade ofta eller relativt ofta på den frågan. Män och kvinnor känner sig dock jämställt bemötta i rollen som skogsägare i ungefär lika hög utsträckning (77% för kvinnorna och 80% för männen). På frågor om man önskar fler könsuppdelade kurser i framtiden syns dock en stor skillnad. 34% av kvinnorna önskar mer könsuppdelade kurser och i de öppna kommentarerna uttrycker också flera kvinnor positiva erfarenheter från sådana och att man då har vågat ställa de dumma frågorna och kunnat lära sig mer. Bara 3% av männen önskar fler könsuppdelade kurser. Det finns också en liten övervikt för att kvinnor önskar sig kvinnliga kursledare i högre utsträckning än män, 14% av kvinnorna har uttryckt önskemål om detta, medan bara 5% av männen önskar det. I några av de öppna kommentarerna uttrycks följande synpunkter: Bra och intressanta kurer som stärker mig som skogsägare. Positiv till kurser enbart för kvinnor då man annars kan bli överröstad (kvinna). I kontakter med skogsinspektorn känns det som om det fungerar mycket bra tack vare kursen jag gick. Samarbetet med föreningen fungerar väldigt bra, när dom märker att man är lite insatt i ämnet. Så visst är kurserna till stor glädje och nytta (kvinna). Tycker det är trevligt med damer på kurserna och ser dem inte på något sätt mindre kompetenta. Visst finns det tysta damer men det finns tysta herrar också (man). Sammanfattningsvis kan man i enkäterna se indikationer på att kvinnor i högre grad än män har upplevt att man genom kurser och andra skogliga informationsaktiviteter ökar sin kunskap om skogsbruk och aktivt skogsägande på ett sätt som får dem att bli mer aktiva som skogsägare. Flera kvinnor än män önskar könsuppdelade aktiviteter och aktiviteter som är mer inriktade mot kvinnors behov och förutsättningar. 8 En sammanställning av enkätens frågor och svar uppdelat på kön respektive boende finns i bilaga 4. 18

7 Synpunkter från forum Skogsstyrelsen inrättade i slutet av 2009 forum inom fyra av myndighetens processer: lag, områdesskydd, rådgivning och information. Forumen är sammansatta av både distrikts- och enhetsmedarbetare med olika bakgrund och erfarenheter av att möta skogsägare i olika sammanhang och syftar bland annat till erfarenhetsutbyte, dialog, kunskapsspridning och problemlösning. Forumen representerar därigenom en stor källa till kunskap och erfarenhet och finns spridda geografiskt över hela landet. Arbetsgruppen skickade därför en enkät med öppna frågor till alla forum för synpunkter och diskussion kring några frågor om jämställdhet bland skogsägare, vilka huvudsakliga problem man ser och hur man kan arbeta för en ökad jämställdhet bland skogsägare inom Skogsstyrelsens verksamhetsområden. Enkäten skickades ut till alla Skogsstyrelsens forum i landet. Totalt kom det in 25 svar från enskilda medarbetare, distrikt och olika forum. Nedan följer en sammanfattning av svaren, de inkomna svaren i punktform finns i bilaga 5. Frågorna var följande: 1) Ser vi några skillnader/likheter mellan kvinnors och mäns förutsättningar för att vara aktiva skogsägare idag? I så fall vilka? 2) Hur arbetar era distrikt idag mot kvinnliga respektive manliga skogsägare? Är det någon skillnad på hur vi behandlar/bemöter skogsägaren beroende på kön? 3) Har ni exempel på aktiviteter som ni genomfört/kommer att genomföra eller skulle kunna genomföra, som kan innebära ökad jämställdhet mellan skogsägarna? 4) Hur uppfattar ni att skogsnäringen arbetar med jämställdhetsfrågor när det gäller skogsägare? Har det blivit bättre/sämre? Har ni några exempel? 5) Vad betyder det att ha ett jämställt skogsbruk/skogsägande? Sammanfattning av svaren från Skogsstyrelsens forum per fråga Skillnader/likheter mellan kvinnor och mäns förutsättningar för att vara aktiva skogsägare idag Generellt borde det inte vara några skillnader mellan mäns och kvinnors förutsättningar för att vara aktiva skogsägare. Men skogsvärlden anses fortfarande vara mycket mansdominerad och traditionsbunden. Det gör att männen i större utsträckning än kvinnorna ser sig som skogsägare, kontaktpersoner och de som sköter skogen. Det traditionella avspeglar sig också på så sätt att män oftare uppfattas vara inriktade på virkesproduktion medan kvinnor tros vara mer öppna för att satsa på t.ex. miljöhänsyn. Men trots att kvinnorna oftare visare sig vara mer öppna för att lära sig nytt och tänka bredare än männen när det gäller skogliga frågor, lämnar kvinnorna ofta över ansvaret för fastigheten till mannen. Trots en större öppenhet inför nya tankar verkar kvinnor dra sig för att ställa frågor i könsblandade 19

grupper, vilket i sin tur leder till att de halkar efter kunskapsmässigt i skogsfrågor. Gränserna mellan manliga och kvinnliga skogsägare börjar dock mer och mer suddas ut. Dels beror det på att självverksamheten på skogsfastigheterna minskar (både kvinnor och män lejer oftare bort arbeten i skogen) och dels har aktiviteter/utbildningar inom till exempel LBP (ofta riktade till kvinnor och nya skogsägare) medfört att vi når fler kvinnor än tidigare. Mer kunskap leder i sin tur till mer aktiva och utbildade kvinnliga skogsägare som är beredda att ta egna beslut om sitt skogsbruk. Hur behandlas/bemöts skogsägaren beroende på kön Det förekommer ingen medveten särbehandling av kvinnliga och manliga skogsägare. Något som däremot har observerats är att konsulenten av slentrian ibland förutsätter att mannen är mer kunnig om skogsbruk och att kvinnan inte är lika insatt i skogfrågor. De använder olika språk - tydligare och med enklare termer om mottagaren är en kvinnlig skogsägare och mer fakta och skogliga termer om der är en manlig skogsägare. Exempel på aktiviteter som kan innebära ökad jämställdhet mellan skogsägarna För att försöka öka jämställdheten mellan könen har speciella aktiviteter genomförts riktade enbart till kvinnor. Det rör sig om speciella kurser, skogsträffar och informationsaktiviteter. Tanken är att ge kvinnorna samma grundförutsättningar som männen för att det i förlängningen ska bli överflödigt med separata aktiviteter. Med samma baskunskaper torde skillnaden bli mindre mellan könen. Ett förslag till att locka fler kvinnor till att äga och bruka skog är att bygga intresse för skogen från andra håll än från det traditionella skogsbruket. Eventuellt genom att göra studieresor till olika företagande kopplat till skog (till exempel turism, jakt, grön omsorg, turridning, utomhuspedagogik m.m.) för att på så sätt hitta intresse för skogen den vägen. När intresset sedan är väckt kan man koppla ihop detta med skogsskötsel m.m. Mycket handlar om att påverka ungdomar, att pusha tjejer att våga ta för sig mer av skogsbrukandet och våga utmana det traditionella. Kvinnliga nätverk kan vara ett bra sätt för att coacha och stötta. Hur arbetar skogsnäringen med jämställdhetsfrågorna när det gäller skogsägare Skogsnäringens arbete med jämställdhetsfrågor har gått framåt, men precis som inom många andra branscher går det sakta. Det som framför allt har hänt är att det har blivit fler kvinnor i råd och styrelser, fler aktiviteter för enbart kvinnor, fler anställda kvinnor inom skogsnäringen och fler kvinnliga nätverk. Men fortfarande är det mest män som är virkesköpare, inspektorer och konsulenter, vilket kan innebära problem i ett jämställdhetsperspektiv. Ett dilemma skogsnäringen över huvud taget har är att för få kvinnor söker sig till de skogsutbildningar som finns. Skogliga utbildningar/arbeten uppfattas inte alltid 20

som attraktiva och lockande för kvinnliga studenter, ett problem som skogsnäringen försöker hitta lösningar till. Även skogsnäringen har på senare tid uppmärksammat det stora antalet kvinnliga skogsägare. Ofta lyfter skogsbolagen fram sina kvinnliga skogsägare och de syns mer i både artiklar i deras egna tidningar och i informationsmaterial av olika slag. Skogsnäringen genomför även information och kurser speciellt riktade till kvinnliga skogsägare. Ett jämställt skogsbruk/skogsägande I ett jämställt skogsbruk har kvinnor och män samma förutsättningar och möjligheter att äga och bruka sin skog. Båda könen har lika stor tillgång och möjlighet till den utbildning/information som de vill ha och är intresserade av. Den ökade delaktigheten ger fokus på ägandet och ökar intresset att driva ett aktivt skogsbruk till nytta för skogsägaren själv, hans/hennes familj och inte minst till landets fortsatta välstånd. Det kan leda till att man ökar den regionala attraktiviteten och landsbygds- utvecklingen, man utvecklar företagande, man ökar även innovationsförmågan och öppnar upp arbetsklimatet. 21

8 Övrigt Hur mäter man jämställdhet i skogsbruket? Ett målmedvetet arbete mot en ökad jämställdhet bland skogsägare kräver möjlighet att både på kortare och längre sikt följa upp utvecklingen och vad som händer bland landets skogsägare. Ökar det kvinnliga ägandet? Tar kvinnor en mer aktiv del i brukandet av skogen idag än för tio år sedan? Hur upplever man sig bemött och behandlad som kvinnlig skogsägare idag? Forskning kan besvara många av frågorna och såväl grundforskning som tillämpad forskning bör stödjas fortsättningsvis, men det är arbetsgruppens mening att det även krävs en utveckling och förfining av mätmetoder som kan integreras i de olika branschaktörernas verksamheter. Flera av de olika aktörer arbetsgruppen varit i kontakt med är positivt inställda till en sådan utveckling och det krävs också att varje enskild aktör tar sitt ansvar för uppföljningen inom sin egen verksamhet. I utredningen från 2004 om jämställdheten inom jord- och skogsbrukssektorn (Irrhammar & Attervall 2004), betonas behovet av att kunna mäta graden av jämställdhet både vad gäller kvantifierbara målsättningar och kvalitativa mått som tillvaratagande av kompetens och upplevda sextrakasserier. Under rubriken Informella hinder och strukturer betonas även vikten av att komma tillrätta med uteslutande mekanismer som hindrar kvinnor från att delta på lika villkor. En utgångspunkt i detta arbete bör, enligt rapporten från 2004 vara att synliggöra hindren och medvetandegöra i företag och organisationer (ibid.) Ett sätt att göra detta är att i ökad utsträckning arbeta med jämställdhetsintegrerande åtgärder i de skogliga aktörernas företag och organisationer. Förutom mått knutna till ägarstruktur och brukande finns en rad övriga aspekter som är intressanta att belysa ur ett genusperspektiv; Ur Riksskogstaxeringen, Skogsstyrelsens Polytaxdata samt statistik kring inkomna avverkningsanmälningar kan information kring såväl skogstillstånd som skogliga aktiviteter hämtas, såsom Avverkningsintensitet Miljöhänsyn vid avverkning Areal skyddad natur Markberedning, plantering, röjning, gallring, slutavverkning Försäljningsformer Gödsling, dikning I Skogsstyrelsens regleringsbrev anges att myndigheten ska redovisa hur ett jämställdhetsperspektiv har integrerats i myndighetens verksamheter. Redovisningen ska ange insatsernas inriktning, vilka verksamheter som omfattas samt bedömda resultat. Redovisningen ska även innehålla en redogörelse av eventuella åtgärds- och utvecklingsbehov. Det är därför nödvändigt för 22