SKOLTIDNINGEN Kokologi Test Blir medveten om ditt undermedvetna jag FIKA, Någonting för alla. Så här är det att vara med i en teaterproduktion! Intervju med Alice Ljunggren & Tobias Gåije från Oliver Twist Skolpjäsen Oliver Twist i Fanfaren. Exklusive intervju med Erina Erina pratar om sitt band och det verkliga turnélivet Uppriktiga drömmar och mål elever och lärare vill uppleva.
SIDA 1 INNEHÅLL 2 Intressant från internet -Are you self-centric? 3 Film recension Big hero 6 4 Recept 7 Kokologi 8 Intervjuer med skådisar 10 Intervju med Erina 12 Innan jag dör vill jag... 13 Insändare och tackbrev. Recept för alla, tillochmed den som säger att den inte kan laga mat. Sida 4 Uppriktiga drömmar och mål som personer på skolan vill uppleva. Sida Att skriva en skoltidning som innehåller saker som faktiskt fångar intresse för både elever och andra har varit enormt svårt. Att dessutom vara 3 elever och vår kära lilla Kajsa har varit ännu svårare. Men efter många inställda kulturtimmar, och tidiga morgonmöten med te och jordgubbar, så lyckades vi. Att i sista terminen i nian släppt ut en bilaga av skoltidningen trots alla nationella prov, röda dagar och stressfaktorer som trycker på en i nian gör mig stolt. Det ända som hade lättat på min oro över om vi ens skulle kunna hinna släppa ett nummer, var om det fanns fler av oss i vår kulturgrupp. Det roliga är att jag inte är så förtjust i att skriva plus att jag är dyslektiger (dyslektiker), men här har jag varit med i skoltidningen. Det har varit den mest krävande men roliga kulturgrupp jag någonsin varit i och det är tack vare alla som är med i den. Så tack Tuva, Samantha och såklart lilla Kajsa.Tack för jag fick hänga med er och lära känna er lite bättre. Älskar er. <3 Det är det jag älskar med vår lilla grupp. Vi är bra på så många olika saker; nån var duktig att skriva, nån annan på att intervjua. Jag själv gillar att trixa och få allt att se snyggt ut. Alla de olika sakerna gör att skoltidningen blir möjlig. Du behöver inte gilla att skriva några enorma A-texter för att vara med. Du kan intervjua, redigera, skriva insändare och hjälpa till idéer och ge kompisrespons. Huvudsaken är att du är engagerad och verkligen villig att offra en bit av ditt fokus. Alla i vår grupp har offrat en timme på morgon de sista veckorna för att hinna.tänk om vi hade offrat all denna tid och så kan vi inte ge ut den. Det hade gjort ont. Jag hade nog nästan börjat gråta då. Men det är just därför detta var varit möjligt. Vi är engagerad och offrar små bitar av oss själva i denna tidning. Så jag uppmanar att verkligen ge skoltidningen en chans för er som verkligen vill jobba med personer som är engagerade. Att jobba på en gruppuppgift där personerna var ointresserade hatade jag, och jag önskar att skoltidningen inte blir så. Så ni som är villiga att ge en bit av er själva, uppmanar jag till att gå med i skoltidningen i höst. Ni själva skapar miljön i gruppen. Så kom dit engagerad! Hoppas du hittar nåt till din smak i denna tidning. Enjoy! Självutnämnd redaktör Moa Erina spräcker fantasibilden om turnéliv och pratar om hennes band. Sida 5
INTRESSANT FRÅN INTERNET Are You Self-Centric? lonerwolf.com In such an ego-driven, self-promoting world, it's often hard to remember that the world doesn't revolve around us. We are not so special. And yet, we feel anxious, depressed and paranoid that other people are "out to get us". After spending a lot more time around people recently, and observing my own feeling and reactions to what they do, say and how they "appear" to be, I've realized something: Most of us, to differing degrees, are self-centric. But don't get this confused with the word "self-centered" which carries narcissistic connotations. No, self-centric people are not necessarily conceited or self-serving, but they are self-absorbed in the sense that they believe the world revolves around them. Many times I've found myself possessing this unfortunate trait, and I bet after reading this article, you'll discover the same truth for yourself. However, the point of Involution is to consciously evolve to the point of becoming aware, and if you are interested in improving the quality of your life, then facing and accepting the hard facts about ourselves is important! 1. You are not alone. In terms of your problems, tragedies, pains and struggles, you are not alone. When we are sad, depressed or grieving, our emotions have a way of hijacking our minds, causing us to firmly and indisputably believe that we are the only people in the whole world suffering our issues. Our focus becomes very narrow when we experience an influx of emotions, so it is very hard to see (and believe) that there are thousands, perhaps even millions of other people feeling what we feel, thinking what we think, and experiencing what we experience. On the internet, in particular, you hear a lot of people proclaiming "I thought I was alone!" when discovering a group of people who think, feel, experience or behave the way they do - as if that is surprising! No matter what problem you have, or how you feel, you are never alone, because others share that experience with you. Even though you may not know who they are or where they come from, in a collective sense you are never alone with your problems. About Lonerwolf At our core we believe in thinking differently and living differently as a way to be whole, authentic, and liberated from a life of harmful illusions and selfdeceptions. We aspire to walk the path of Involution: the calling of the lone wolf, the path less travelled, the voyage into the depths of our beings. 2. No one is out to "get you". Sida 2 Perhaps one of the most navel-gazing habits a person can have is to believe that "everyone is out to get them." Essentially, this deeply held belief stems from a victim complex mentality that feels as though everyone - whether stranger, colleague, or family member - is intent on ruining ones happiness, success, social status and/or life in general. Of course, there are the odd psychopathic/sociopathic people who do genuinely gain pleasure in making others suffer, but most people aren't this way. The truth is, most people are self-absorbed and so any nasty or hurtful things they say or do is almost always a reflection of them - of their inner hurt, irritation, disappointment, pain or anger. If someone treats you badly, this is almost invariably a projection of their own flaws and inadequacies onto you. As Don Miguel Ruiz states in his classic "The Four Agreements": Whatever happens around you, don t take it personally Nothing other people do is because of you. It is because of themselves. All people live in their own dream, in their own mind; they are in a completely different world from the one we live in. When we take something personally, we make the assumption that they know what is in our world, and we try to impose our world on their world. People are too busy caring about themselves to systematically destroy your life. You just aren't that important to them. 3. People aren't out to "judge everything you do". Sure, there are seemingly judgmental people in the world, but as I mentioned before, the way people treat you is a reflection of how they treat themselves. Really, people are too concerned with worrying what others will think of them - worrying what you will think of them - for them to really give more than a couple of seconds thinking about you. Thinking that everyone is judging you all the time is a typical self-centric paranoid belief of socially anxious people, but the truth is that most people feel this way in their lives, to varying degrees. Whether sitting on a train facing a row of strangers, talking to a new group of colleagues, speaking up in a classroom, or going out without makeup on, we all have some kind of hidden fear of what others will think of us. The reality is... everyone is worrying about the exact same problem as you! Why do you think most people adhere to the pre-established rules and structures of society, even if they don't make sense? Because of their fear of being judged! We are not so special in the eyes of others. Remember that. ***
Sida 3 FILM RECENSION Big Hero 6 Hiro Hamada är en fjortonårig kille som gillar bygga robotar. Han brukar låta dom slåss med andra robotar i strider. Han hamnar ofta i jobbiga situationer eftersom han brukar låtsas vara svag i strid och sedan be om att få en revanchmatch då han visar att han är en överlägsen vinnare. Hans bror Tadashi Hamada är orolig för honom och vill inte att han ska fortsätta med striderna så han tar med honom till universitetet som han går på. Tadashi visar Hiro hans vänner (Wasabi, Honey Lemon, GoGo och Fred), deras uppfinningar och även hans egen uppfinning: Baymax, en uppblåsbar sjuksköterskerobot. Hiro blir genast övertygad om att han också vill gå där och får reda på att det ska hållas en uppfinningsmässa där vinnaren kommer att få en plats som elev på universitetet. Han ställer upp och börjar jobba på sitt bidrag, mikro-robotar (minirobotar) som kontrolleras med hjälp av någon slags neuroteknik (tankekraft). Efter tävlingen börjar byggnaden brinna. Tadashi springer tillbaka in för att rädda sin professor men strax därefter exploderar byggnaden. Mikrobotarna förstörs i branden. Hiro sörjer sin omkomne bror tills han upptäcker att någon har tagit hans mikrobotar och planerar något ondskefullt. Tillsammans med Tadashis vänner och Baymax så planerar dom att hitta den mysteriske illgärningsmannen, överrumpla hen och få tillbaka mikrobotarna.hiro Hamada är huvudkaraktären. Han är ett uttråkat geni som bara vill att tiden ska passera tills han upptäcker universitetet som hans bror går på där alla bygger sina egna uppfinningar som robotar och andra mekaniska redskap/hjälpmedel. Han är lite gnällig men inte lika gnällig som gnälliga huvudkaraktärer brukar vara. Tadashi Hamada är Hiros ansvarstagande storebror. Hans passion är att hjälpa dom som behöver det. Han vill alltid väl och hjälper alla runt omkring honom hur han än kan. Mest av allt så bryr han sig om sin brors välmående. Tadashi byggde en robot vid namn BayMax. Han ville skapa den ultimata sjuksköterskan med avsikt att underlätta folks vardag under nödsituationer. BayMax programmering gör honom snäll och älskvärd. Han ser ut som en jätte marshmallow vilket är väldigt gulligt.en av de mest älskvärda karaktären som Disney skapat.i den svenska versionen så kallar Tadashi ibland sin bror för kortskalle vilket inte känns helt PK men det kan jag inte dra ner hela filmen i smutsen för. Min personliga åsikt: Den här filmen har en av dom gulligaste karaktärerna Disney har någonsin skapat (Baymax) men annat än det så finns det mest bara saker att vara kritisk till. För det första, om dom flesta karaktärerna i den här filmen är sådana genier som dom ska framställas som, varför tänker dom inte på självklarheter som att mikrobotarna inte skulle förstöras av branden p.g.a. att materialet dom var tillverkade i var brandtåligt, en mikrofon vilket är simpel teknologi i jämförelse med det som visas upp på mässan krånglar precis då eller att man kanske sparar viktig information som t.ex. programmeringen av en genial hälsovårdsrobot på en hårddisk eller liknande och inte bara har ett datachip med informationen (dessutom att Baymax klarade av egen vilja ta ut sitt chip och fortfarande vara inställd på att rädda Hiro). Jag vill också tillägga att Hiro använde säkert över ett dussin papper som han bara skrynklade ihop och slängde trots att han bokstavligen satt mitt framför någon slags superdator. I största allmänhet så är jag besviken på den här filmen, främst p.g.a. av den stora saknaden av logik men inte minst också att den var så förutsägbar. Precis som alla Disneyfilmer så är den inte så väl uttänkt men målgruppen är nog inte petiga perfektionister som jag själv utan folk som rent av njuter av klyschiga storylines om vänskap och kärlek, vilket snarare är mer normalt än att tänka som jag.
RECEPT FÖR ALLA Amerikanska pannkakor Kladdkaka Ingredienser: 1 tsk salt 50 g smör 1 msk strösocker 3 st ägg 5 dl vetemjöl, (300 g) 2,5 tsk bakpulver 2,5 dl mjölk Gör så här: 1. Smält smöret och låt det svalna. Blanda med ägg och mjölk. 2. Blanda alla torra ingredienser. Häll ner dem i äggsmeten och vispa till en slät smet, låt vila ca 10 min. 3. Stek pannkakorna i smör, gärna ett par åt gången på medelstark värme. När du börjar se bubblor på ovansidan är det dags att vända. Ingredienser: 100 g smör eller margarin 2 st ägg 2.5 dl strösocker 1 msk vaniljsocker 3 msk kakao 2 dl vetemjöl Gör så här: 1. Sätt på ugnen på 175 C. 2. Smält försiktigt smöret (eller margarinet) i en kastrull på spisen. 3. Låt sedan det smälta smöret stå framme och svalna. 4. Vispa ägg och socker pösigt med elvisp. 5. Tillsätt vaniljsocker och kakao och vispa med lägsta hastigheten på elvispen. 6. Tillsätt mjölet. Tillsätt sist det smälta smöret. Vispa försiktigt till en jämn smet och häll smeten i en rund form som man kan smöra och bröa om man vill. 7. Grädda i 175 C i ca 20 minuter i mitten av ugnen. Om man vill ha en kladdigare kladdkaka så tar man kortare tid i ugnen. När kladdkakan är färdiggräddad låter man den svalna och stå kallt tills den ska serveras.
Sida 5 Bounty cupcakes Ingredienser: 1 dl kokosflingor 75 g mörk choklad (70%) 2 st ägg 1,5 dl strösocker 1 tsk vaniljsocker 100 g smör 0,75 dl kokosmjölk 2,5 dl vetemjöl 1,5 tsk bakpulver 1 nypa salt 2,5 msk kakao 1,5 msk kallt kaffe 6 st bountystänger Glaze 250 g mörk choklad (70%) 1,5 dl vispgrädde 2 msk honung 1 nypa flingsalt 1 msk smör Gör så här: 1. Sätt ugnen på 175 grader. 2. Hacka chokladen grovt och smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten). 3. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt. 4. Smält smöret, häll i kokosmjölken och blanda det med äggsmeten. 5. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt, sikta blandningen och vänd försiktigt ner det i smeten. 6. Rör ner smält choklad, kokosflingor, kakao och kaffe i smeten. 7. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet. 8. Halvera bountystängerna och stick ner en halva i varje muffins. 9. Grädda dem i mitten av ugnen i cirka 12-13 minuter. Låt svalna. Glaze: 1. Hacka chokladen fint i en hushållsmixer. (annars får du hacka för hand) 2. Koka upp vispgrädde, honung och flingsalt och häll den över chokladen under mixning. 3. Tillsätt smör och philadelphiaost och pulsmixa. 4. Spritsa glazen över cupcakesen. 5. Garnera med kokos.
Sida 6 Cheesecake Ingredienser: 3 st ägg 1.5 dl strösocker 2 tsk vaniljsocker 200 g philadelphiaost 3 dl vispgrädde 10 st digestivekex ev. 1 st citron eller ca 0.5 tsk citronarom och ca 3 msk pressad citron Så här gör du: 1. Dela äggen. Lägg äggulorna i en lite större bunke och häll äggvitorna i en annan lite mindre bunke. (bunken måste vara torr och fettfri.) 2. Häll strösocker och vaniljsocker över äggulorna. Vispa till en ljus fin pösig smet. (för hand eller med elvisp.) 3. Tillsätt philadelphiaosten. Blanda ner den till en jämn smet för hand eller med elvisp på lägsta hastighet. 4. Vispa grädden i en egen bunke. Den ska vara lite lagom fast, ungefär som du skulle ha vispat den att äta till en efterrätt, det är inte så jättenoga. 5. Rör därefter ner den vispade grädden i den andra smeten. 6. Vispa äggvitorna till ett fast skum (med rena, fettfria vispar) med elvisp. (Skummet ska vara så fast att man kan vända upp och ner på bunken.) 7. Rör försiktigt med en sked eller slickepott ner de vispade äggvitorna. 8. Krossa kexen. Använd gärna en mortel. Man kan också krossa dem med fingrarna eller en sked eller gaffel på en skärbräda. 9. Lägg hälften av kaksmulorna jämnt fördelat på botten av en rund form med löstagbar botten. 10. Häll smeten ovanpå och bred ut den jämnt. 11. Strö resten av kaksmulorna ovanpå. Ställ in i frysen i minst 4 timmar. Vid servering: Tag ut cheesecaken 15-30 minuter i rumstemperatur före servering eller ställ den i kylen 1-1,5 timmar
Sida 7 BLÅ FÅGEL Läs inte i förväg Svara alltid ärligt Övertänk inte svaren En dag så flyger en blå fågel in i ditt rum och någonting dra dig till den lilla bortflyta fågel,och du bestämmer dig för att behålla den.nästa dag till din förvåning så har den lilla fågeln ändrat till färgen gul.den här speciella fågel ändrar för över natten igen - den här gången till röd,och på den fjärden dagen så har fågel ändrat färg till svart. Vad är färgen på fågeln den femte dagen? *Gå alltid efter det första som kommer upp i huvudet. Förblir svart De som säger att fågel förblir svart,har en pessimistisk synsätt. Brukar du tänka att när en situation vänder mot det dåliga,så kommer den aldrig bli helt återställd till normal igen? Originalfärgen blå De som säger att den blir blå så har de en praktiskt optimistisk Du brukar kanske tänka att livet är lite av en mix av både gott och ont.det gör inge gott att kämpa emot verkligheten. Byter till vit Fågeln som flög in i ditt rum sågs som en symbol för god lycka,när den plötsligt bytte färg så fick det dig att oroa för din lycka.din reaktion till den här situationen visar hur du reagerar till svårigheter och oroligheter i verkliga livet. Två japanska psykologer skapade en rad med unika tester.inte såna där quiz man tog på Facebook när man va mindre som egentligen inte var till nån nytta och var endas för att släcka törsten för lätt underhållning.de två skapade kokologi. Detta "test" är baserat på psykologi och hur våra hjärnor reagerar i situationen. Detta typ av självmedvetande spel kallas för kokologi och det finns fler på kokologygames.com Dom som säger att fågeln byter till vit,är personer som är lunga och opåverkade av press. Du slösar inte tid på att oroa och tveka.även när en kris uppstår.om en situation blir för dålig så tycker du det bättre att avsluta och gå vidare för att hitta en annan lösning på problemet,än att utsätta dig för onödigt ångest och tycka synd om dig själv. Guld färgad De som säger att fågeln blir guld färgad kan beskrivas som orädda och inte vet vad press innebär. För dig,varje kris situation är ett tillfälle. Men var försiktig så du inte låter ditt självförtroende gå över styr. Linjen mellan självsäker och dumdristig är tunn.
Så här är det att vara med i skolans teater Intervju med skådespelare Sida 8
Sida 9
Sida 10 DETTA VISSTE DU KANSKE INTE! Att försöka föreställa oss en bild av lärare på sin fritid är något som vi inte riktigt kan föreställa oss. Det gör att vi blir chockade och förundrade över dem när vi inser att de faktiskt har ett liv. Det är precis som vi först i den stunden, som vi inser att de är faktiskt är människor med egna liv. Engelska lärare till gr. 3-7. Färgstark och Färgglad. Attityd som kan äga ut de mest sarkastiska elever. Jag gissar på att det är en stor mängd klasser som har utbrustit "BURNNN! och OOHHH... i klassrummet och Erina ler det där speciella leendet som bara säger "Jag äger dig". Jag är ganska säker på att det inte bara är min klass som varit med om det. De flesta vet nog att Erina sjunger i ett band. Många har nog hört henne på vissa måndagar med hes röst komma in i klassrummet med sin rosa cupcake-låda och dator i handen. Det är säkert några som gått in på Spotify och Youtube av ren nyfikenhet och skrivit in Heart on My Sleeve i sökmotorn eller som förgäves försökt minnas vad bandet hette. Som hon själv säger så sjunger hon inte, utan snarare skriker. Hon sjunger i ett screamoband. Det är direkt inte en så vidare stor genre, och hon beskriver det som "Det är både melodiöst och skrikit o ganska hårt i vissa perioder, men samtidigt snällt och mjukt ibland". Det är en genre som du antingen vet vad det är eller så har man ingen aning. Vad var det som fick dej att spela i band? För jag började gå på massa konserter, spelningar med massa punkband som jag tyckte var astuffa. Och så ville jag också var tuff. Hahah! Så det var så du började i ett band? Aah, typ så. Vi hade ett par kompisar och ingen kunde spela instrument. Åh, så spelade jag bas först, men jag var skitdålig, oj jag får inte svära, men jag var riktigt dålig så jag blev kickad från basen för att jag lärde mig aldrig. Då frågade de om jag ville sjunga istället, åh jag sa ja och så skrek jag, jag hade ingen aning om vad jag höll på med. Efter varje dag vi hade repat kunde jag inte prata på två dagar och under varje spelning tappade jag rösten efter halva spelningen.
Sida 11 Vad har du lärt dig av det? Att jag måste tänka på magstödet. Det är viktigt när man skriker. Man andas genom magen för att få fram vissa typer av skrik. Skriker man med halsen så förlorar man rösten på en gång. Har du turnerat något med de band du varit med i? Med det här bandet och det förra bandet har vi turnerat lite grann, mest med det här bandet. Vi har gjort tre turnéer, en i USA och två i Europa. Vi har släppt fyra skivor och vi har precis slutfört vår första hela LP. Tidigare har vi bara släppt något som man kallar split, det vill säga att man delar en LP med andra band. Det första vi gjorde var att dela en skiva med ett ryskt band. Vi hade två låtar var. Sedan har vi gjort en split med ett amerikanskt och ett engelskt band. Brukar ni träffa de andra banden? Nej, det sker mest över internet. Ofta har vi kommit i kontakt med dem när vi har varit ute och turnerat med andra band och så har de kontaktat oss efteråt och frågat om vi vill göra en split med dem eller så har de redan spelat in låtar och frågat om vill göra en split. Så det går bra? Ja.., eller man får inte tro att jag är känd eller så. Det är en väldigt liten genre. Det finns dock hängivna fans som är peppade och verkligen lyssnar på oss. Vi har 3000 likes på Facebook, det är inte så mycket, men vi har 45 000 lyssningar på last.fm. Det är ett litet band, vi tjänar inga pengar på det. Det är bara roligt! Hur skulle du beskriva turnélivet? Folk tror att turné innebär att man åker turnébuss och får spela på värsta stadium spelningarna, i realiteten är det istället så att vi fem personer tränger in oss i en minibuss eller i en liten bil och åker 300 mil genom Europa. Som när vi spelade i Prag var vår bil så tung att vi var tvungna att köra i 20 km/h så att avgasröret inte skulle ramla av. Vi var tvungna att gå ur bilen för att kunna köra upp i backar. Sedan spelar man på små små hak och får äta "punkgryta". Jag hade ingen aning om vad punkgryta var tidigare, men det innebär att de tar en gryta och stoppar in de grönsaker och linser man har och kokar ihop det med grönsaksbuljong så det blir bara som en sörja. Det äter man typ varje dag. Om man får mat vill säga, i vissa länder får man inte ens mat. Vad brukar ni få när ni spelar? Man brukar få bensinpengar, mat och/eller någonstans att sova. Om man har tur får man alltihop, men ibland kan de säga att det inte finns någonstans för oss att sova. Som en gång när vi spelade i Oxford i England så var det så många band som spelade så det fanns ingenstans för oss att sova. Vi visste inte alls vad vi skulle göra så vi körde runt och letade efter vandrarhem eller hotell mitt i natten, men allting var stängt eller fullbokat så vi fick sova i bilen. Det är alltså inte så glamoröst, men det är roliga minnen. Brukar det komma mycket folk när ni spelar? På vår största spelning kom det 300 personer, men annars är det mest mindre spelningar på exempelvis festivaler, men det är roligt. Vet du vad crowdsurfing är? Ja! Det är nästan roligast när folk crowdsurfar till en, glider på publiken. Det är också roligt att åka till ställen i Europa och träffa människor du aldrig har träffat tidigare och så kan de våra texter. Du står där och skriker och så står det någon och skriker ens text i ansiktet på en. Det är häftigt!
Sida 13 Till alla äckliga rökare Till alla er jävlar som röker, tänk på oss andra. Jag hatar verkligen människor som röker. Dom har nästan aldrig respekt för någon annan. När man går på stan går en rökare framför mig och jag råkar andas in lite rök då känns det som jag ska spy och en liten del i mig dör inombords. Eller alla barn som går med sina föräldrar som röker, då tänker man för sig själv HUR FAN TÄNKER DOM. Barnen ser sina föräldrar röka, det är verkligen inte bra eftersom det då är mycket större risk att barnen också börjar röka. En annan sak som irriterar mig är alla jävla cigarettfimpar som ligger överallt och förstör miljön och för djuren. Tänk om en liten fågel käkar upp en av fimparna, det kan ju fan inte vara hälsosamt att äta en fimp för någon människa eller något djur. jag uppmuntrar alla att sluta röka och börja snusa eller något som inte får andra och må dåligt eller förstör planeten Tack till alla som har varit med och hjälpt till. Kajsa som har intervjuat skolans skådespelare och fixat "bucketlist"-punkter, Donny som fixat bilder från teatern, Alice, Tobias och Erina som har ställt upp på intervju. Vår lille insändare här på slutet. Alla skoltidningsmedlemmar som har slitit med att denna redaktions första och sista nummer skulle släppas i tid. Nu blev det kanske lite sent, men den är klar iallafall! Jag hoppas fler kommer vilja vara med i skoltidningen i framtiden, det är lite slitigt om man bara är tre pers (+en lärare). Alla nuvarande medlemmar går ut nian nu så vi får aldrig vara med igen men om du vill vara med så tycker jag inte att du ska tveka! Det har varit en underbar upplevelse och jag har fått lära känna nya människor som jag inte brukat prata med tidigare. Att skriva och redigera har inte varit en dans på rosor, särskilt med stressen som ingår i att gå i nionde klass men det var ändå mycket roligare än mycket annat. Mvh Anonym skitunge. Vice redaktör Tuva