Ordlista: finanskrisen Focus Här förklarar vi begrepp och termer som är vanliga när du läser eller hör om finanskrisen. På allvar bröt krisen ut med den amerikanska investeringsbanken Lehman Brothers fall hösten 2008. Ett fall som gav svallvågor världen över. Krisen har slagit hårt och har utvecklats till den värsta nedgången sedan 1930-talets depression. Begreppen presenteras inte i alfabetisk ordning utan följer i stora drag krisens utveckling. Vi tar bland annat upp handelsöverskott och underskott, globala obalanser, skulder, lån, budgetöverskott, statsskulder, obligationer och räntor. SV Presstjänsten Direktoratet för medier Direktör - Presstalesman : Jaume DUCH GUILLOT Reference No.: 20100414FCS72750 Press switchboard number (32-2) 28 33000 1/5
Ordlista finanskrisen (I): grundbegrepp Focus Handelsöverskott och underskott: Ett land som exporterar mer varor och tjänster än det importerar har överskott i handelsbalansen. Det innebär att landet producerar mer än det förbrukar. Underskott är den motsatta situationen: importen är högre än exporten. Landet spenderar mer på att importera varor och tjänster än vad det får in på export. Långvariga överskott och underskott leder till... globala obalanser i världsekonomin. En situation där länder har stora och långvariga, men uppenbarligen ohållbara, överskott eller underskott. Länder med fordringar och handelsbalans som visar överskott, exempelvis Tyskland, Kina, Japan och oljeexporterande länder, tjänar mer på sin export än vad importen kostar dem. De kan låna ut överskott på de internationella finansiella marknaderna. Länder med skulder och underskott i handelsbalansen, exempelvis Grekland och USA, exporterar inte tillräckligt för att betala för sin import. Skillnaden täcks med lån på de internationella finansiella marknaderna. Överskott i en del av världen leder oundvikligen till underskott i en annan del. Alla ekonomier klarar inte av att exportera mer än de importerar. Exporten absorberas genom att länder med underskott importerar. Behövs finansiell hjälp så kan länder med överskott låna ut. Ungefär som om bilförsäljaren lånar ut pengar till dig för att köpa en bil. Lån leder ofta till att... privata skulder, det vill säga för konsumenter och företag, ökar. Är det enkelt och billigt att låna på internationella marknaden från överskottsländer så kanaliserar banker och andra låneinstitut det där efterfrågan finns. Konsumenter och företag i ekonomier med högre förbrukning än produktion är en given målgrupp. Men det finns problem med... dåliga lån - lån som inte alls kan återbetalas eller inte kan återbetalas helt. Om en bank inte får tillbaka (hela) summan som har lånats ut är det svårt för banken att betala (hela) fordringarna till deponenter, andra banker och obligationsinnehavare. På senare år har bankerna lånat ut stora summor för inköp och byggen. I takt med att arbetslösheten stiger försämras konsumenternas lån. Det samma gäller huslånen eftersom hus- och kontorsbyggen inte kan säljas till förväntade priser. Subprimelån är lån som ges utan lika höga säkerhetskrav. Den ekonomiska krisen började med problem med subprimelån på den amerikanska bolånemarknaden. Vilket visade svagheter i bankernas lånbeviljande. Lånen gavs till kunder som bara kunde betala tillbaka vid fortsatt ökning på huspriserna, uppåtgående ekonomi och stigande räntor. Förväntningar som visade sig felaktiga. Låntagarna klarade inte av att betala tillbaka. Bankerna fick stora skulder. Budgetöverskott är när staten har större inkomster än utgifter. I motsatt fall talar man om underskott. När bankerna började vackla fick regeringarna komma till undsättning. De gick in med miljardbelopp för att täcka bankernas dåliga låneskulder. Det i sin tur har lett till sjunkande skatteintäkter i efterdyningarna av nedgången. Och statsbudgetarna har snabbt svängt neråt. Statsskulden är summan av ett lands skulder, och som i slutändan finansieras med skattemedel. Spenderar en stat mer än vad som kommer in genom skattemedel måste den låna exempelvis genom att sälja obligationer. Obligationer är en skuldförbindelse. När obligationen förfaller får ägaren tillbaka pengar. Köparna kan exempelvis vara banker eller pensionsfonder. Genom att sälja obligationer lånar staten pengar till budgeten. Köparna räknar med en framtida återbetalning. Priset på lånet är räntan. 20100414FCS72750-2/5
Räntan på obligationerna visar hur tunga statens lån blir för skattebetalarna. Riskfyllda lån: högre ränta. Högre belopp måste avsättas på ränta på bekostnad av andra områden exempelvis sjukvård. Räntedifferens är skillnaden mellan obligationer som anses säkra (exempelvis tyska obligationer) och andra obligationer. Ökar differensen är det ofta ett tecken på att investerarna misstänker att obligationen blivit mer riskfylld. Återfinansiering av skulden innebär att den betalas med nylånade pengar. När obligationer är på väg att förfalla kan staten ge ut nya obligationer. Inkomsten från de nya lånen används för att betala de gamla. Det här förkommer ofta. Men om köparna inte är beredda att låna ut nya pengar, utan bara vill ha sin återbetalning uppstår problem. Kreditswap (CDS, Credit Default Swaps) är som en försäkring mot möjligheten att exempelvis staten som gett ut en obligation inte ska kunna betala tillbaka hela lånet. Köparen betalar en slags skyddspremie som garanterar återbetalning. Säljaren (exempelvis banker och hedgefonder) av kreditswappen tar förlusten. "Nakna" CDS ägs av investerare som inte äger den underliggande obligationen. På så sätt spekulerar investerare i eventuella återbetalningsproblem för obligationens utgivare. EU för diskussioner om förbud på den här typen av spekulation. 20100414FCS72750-3/5
Ordlista finanskrisen (II): Var kommer pengarna från? En del ekonomier får in mer på sin export än vad deras import kostar. Och kan låna ut av överskottet. För företag och hushåll gäller samma sak. Om de tjänar mer än de spenderar - då har de pengar att låna ut. Det är här den finansiella sektorn kommer in. Den kanaliserar pengar från sparare till låntagare. Och tjänar - eller förlorar - på processen. Finansförmedling: Handlar om att matcha den som har råd att låna ut pengar med den som behöver låna. Det kan exempelvis vara mellan länder (t.ex. om Kina investerar sitt handelsöverskott i amerikanska obligationer) eller inom ett land (t.ex. en bank som lånar ut hushållens insättningar till ett företag som bygger en fabrik). Den mest kända finansiella mellanhanden är... Banken: Bankens ägare har investerat sina pengar, sitt kapital, i bolaget. De är aktieägare i banken. Bankens verksamhet är lite förenklat att: Sparare sätter in pengar - lånar ut pengar till banken. Banken lånar i sin tur ut pengar till hushåll och företag. Eftersom banken betalar lägre ränta på de lånade pengarna (skulderna) än vad den tjänar på andra investeringar (tillgångarna) gör banken en vinst. Säg att sparräntan kostar banken 3 procent men att den tar ut 5 procent för att låna ut. Skillnaden blir vinst. Så fungerar det i goda tider. Men tänk dig att ekonomin går in i en lågkonjunktur. Företagen får svårigheter och hushållen börjar få problem att betala tillbaka sina lån. Då hamnar vår bank i en fälla. Den är fortfarande skyldig en lika stor summa pengar till spararna (som har satt in pengar) och andra (exempelvis andra banker och obligationsägare), men tjänar mindre på lånen eftersom dessa inte återbetalas (helt). Om spararna börjar tappa förtroendet kan det bli en... Uttagsanstormning (på engelska "bank run"): Vad gör du om du befarar att banken har många dåliga lån och snart inte längre kan betala ut pengar? Kanske tycker du att det enda rationella är att ta ut dina besparingar. Om tillräckligt många tänker på samma sätt ( - vilket kanske lätt kan hända i en paniksituation) blir banken... Illikvid: Den kan med andra ord inte längre betala sina skulder. Banken har lånat ut stora delar av spararnas pengar och dessa är uppbundna i lån. Om endast ett fåtal sparare vid en särskild tidpunkt vill ha tillbaka sina pengar kan banken betala utan svårigheter. Men banken klarar inte av att alla sparare samtidigt vill plocka ut sina insättningar - och tvingas stänga. Även om banken på längre sikt inte skulle ha några problem med återbetalningen. Detta skiljer sig från... Insolvens: En situation då så många lån har blivit dåliga att den summa banken är skyldig sina långivare är större än värdet på lån och andra tillgångar. Även en omedelbar försäljning av tillgångarna skulle inte ge tillräckligt med pengar för att betala tillbaka fordringsägarna. När ett lån blir dåligt registrerar banken en förlust. Bankens tillgång har förlorat värde. Men för företag är förluster, om de inte är för stora, inget ovanligt. Bankerna måste bara försäkra sig om att de har tillräckligt med pengar för att betala tillbaka sina skulder och kunna fortsätta sin verksamhet, även om en liten del av betalningarna av lånen uteblir. Det är därför... Kapital är så viktigt. Kapital är pengarna som bankens ägare har satt in i företaget. Deras andelar är bevis. Det är kapitalet som är först ut för att täcka förluster från dåliga lån. En tillräckligt bekväm kapitalbuffert innebär att spararna inte behöver oroa sig för att banken inte ska kunna betala igen. Ingen panik så länge som förlusterna inte har börjat äta sig igenom bufferten. Tillräckligt med kapital för att rida ut den ekonomiska stormen när lånen blivit riktigt dåliga är nödvändigt för att undvika bankpanik - när flera banker samtidigt drabbas av uttagningsanstormningar - och därför har kapitaltäckning införts. Det kan beskrivas som skillnaden mellan bankens kapital och tillgångar (exempelvis lån, obligationer, avbetalningar och andra sätt som banken har investerat andras pengar i). 20100414FCS72750-4/5
Låt oss säga att kapitaltäckningen är 8 procent det innebär att banken måste ha 8 euro i eget kapital för varje lån på 100 euro. Så även om banken bara får 92 euro i återbetalning absorberas förlusten av kapitalbufferten. En högre kapitaltäckning ger säkrare insättningar. Skuldsättning är ett liknande koncept - fast omvänt. Det är förhållandet mellan skuld och kapital. Säg att du till exempel har 50 euro (ditt kapital) som du satsar på en häst. Du är säker att den kommer att vinna och dubbla din insats till 100 euro. En vinst på 100 procent. Men vänta. Varför inte låna 50 euro (din skuld) först av en vän och sen satsa 100 euro? Med en skulsättningsgrad på 1 (en euro av skulden för varje euro av kapitalet) tjänar du 200 euro, betalar tillbaka 50 euro till din vän och har kvar 150 euro. Investeringen tredubblas. Det är det fina. Men det fungerar också åt andra hållet. Förlorar du vadet så förlorar du inte bara dina 50 euro, du har dessutom en skuld till din vän på 50 euro. Skuldsättning gör vinsten, när allt fungerar bra, större och så även skulden när det inte går lika bra. Alla finansiella institutioner - såväl banker, pensionsfonder och hedgefonder - gör affärer i stort sett på samma sätt. Först krävs tillräckligt med kapital för att starta upp och för att täcka eventuella förluster. Nästa steg är att företaget lånar pengar (från sparare, anställda som pensionssparar, investeringsbanker) och investerar vidare i olika finansiella produkter (tar lån och inteckningar, köper aktier och obligationer eller satsar i derivat) för att försöka göra vinst. Skuldsättning, med andra ord andras pengar, används för att göra större avkastning på investeringar. När lånen går dåligt, exempelvis om börsen går ner och obligationerna svajar, är förlusterna ofta större än vad finansinstituten och tillsynsmyndigheterna förutspådde. Tillgängligt kapital för att mildra förlusterna är ofta inte tillräckligt och det blir finansiell panik. Eftersom krediter är ekonomins livsnerv och den finansiella marknaden dyker tvingas regeringarna gå in med skattemedel. För att undvika den här typen av utveckling tycker Europaparlamentet att det behövs striktare reglering av de finansiella marknaderna. 20100414FCS72750-5/5